Socialutskottets betänkande i anledning av motion om befogenhet för barnavårdsnämnd att av föräldrar uttaga kostnad för deras barns vistelse i fosterhem

Socialutskottets betänkande nr 17 år 1974

SoU 1974:17

Nr 17

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om befogenhet för barnavårdsnämnd att av föräldrar uttaga kostnad för deras barns vistelse i fosterhem.

Motionen

I motionen 1974:1012 av fru Swartz (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådan ändring av barnavård slagen att kommunen erhåller möjlighet att uttaga ersättning av föräldrarna även vid frivillig placering av barn i fosterhem. Motionären pekar på att det blir allt vanligare att ungdomar frivilligt placeras i fosterhem utan att vara omhändertagna för samhällsvård, samt att kommunen i sådana fall saknar möjlighet att erhålla ersättning för vården. Motionären anser att utvecklingen mot ett större antal frivilliga fosterhemsplaceringar inte bör styras av kommunens möjligheter att få ersättning.

Gällande bestämmelser m. m.

Placering av barn i annat hem än föräldrahemmet kan ske antingen med stöd av bestämmelser i barnavårdslagen (1960:971) eller efter överenskommelse mellan barnets vårdnadshavare, dvs. i allmänhet föräldrarna, och fosterhemmet.

Barnavårdsnämnd — eller i förekommande fall social centralnämnd eller social distriktsnämnd — skall enligt vad som närmare preciseras i 25 § barnavårdslagen ingripa då underårig vistas i olämplig uppväxtmiljö eller då underårig visar social missanpassning. Barnavårdsnämnd skall i första hand tillgripa förebyggande åtgärder, såsom hjälpåtgärder, varning, föreskrifter rörande levnadsförhållanden och övervakning (26 §). Om förebyggande åtgärder bedöms som gagnlösa eller i det särskilda fallet visat sig ineffektiva, kan barnavårdsnämnd omhänderta den underåriga för samhällsvård (29 §).

Om barnavårdsnämnden behöver skilja den underårige från hans hemmiljö medan utredning om ingripande enligt bestämmelserna i 25 § pågår kan nämnden besluta omhänderta honom för utredning enligt 30 § barnavårdslagen.

Omhändertagande för samhällsvård kan även komma i fråga i följande fall. Om någon som inte fyllt aderton år behöver vård och fostran på grund av att föräldrarna avlidit eller övergivit honom, kan barnavårdsnämnden, om behovet av vård och fostran inte tillgodoses på annat sätt, omhänderta honom för samhällsvård (31 § första stycket barnavårdslagen). Är någon som inte fyllt aderton år i behov av specialvård eller annan vård och fostran utom hemmet på grund av att föräldrarna inte

1 Riksdagen 1974. 12 sami Nr 17

SoU 1974:17

kan bereda honom sådan vård eller eljest underlåter att tillfredsställande sörja för honom, skall barnavårdsnämnden, om behovet inte tillgodoses på annat sätt, på begäran av föräldrarna eller med deras samtycke omhändertaga honom för samhällsvård (31 § andra stycket barnavårdslagen).

Den som omhändertagits för samhällsvård skall överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand skall vård i enskilt hem ifrågakomma. Med enskilt hem avses inte den omhändertagnes eget hem. Den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende kan intagas i ungdomsvårdsskola efter beslut av socialstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnd.

I barnavårdslagen har meddelats särskilda bestämmelser beträffande vård av barn under sexton år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet. Sådant barn benämns i 46 § barnavårdslagen fosterbarn, och de aktuella bestämmelserna återfinns i 7 kap. med rubriken Fosterbarnsvård m. m. Föreskrifter ges där om tillstånd för mottagande av fosterbarn och om tillsyn över fosterhem m. m. Både privata placeringar och placeringar genom barnavårdsnämnd såsom en form av samhällsvård är underkastade dessa bestämmelser.

För barn som för samhällsvård utplaceras i enskilt hem, betalar barnavårdsnämnden (kommunen) ersättning (fosterlega) till hemmet efter överenskommelse med detsamma.

Vid frivillig placering av barn i fosterhem ankommer det på föräldrarna och hemmet att träffa avtal om ersättning. Utöver sådan ersättning kan fosterföräldrarna få ut vissa bidrag som eljest tillfaller vårdnadshavarna. Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott utgår bidragsförskott för barn upp till 18 år under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar. I fråga om fosterbarn utbetalas förskottet till fosterhemmet. Enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag kan allmän försäkringskassa på framställning av barnavårdsnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd får sådant förordnande meddelas på framställning av den som uppbär barnbidraget, dvs. i allmänhet modern.

Härjämte kan erinras om möjligheterna för fosterföräldrar att få statligt och statskommunalt bostadstillägg.

Enligt 72 § barnavård slagen får kommunen ta i anspråk underhållsbidrag m. m. till barnet för att bestrida kostnaden då någon omhändertagits för samhällsvård. Kommun är även berättigad att få ut ersättning för vårdkostnaderna av egendom som tillhör den underårige. Vidare gäller att föräldrarna med vissa närmare angivna undantag är ersättningsskyldiga för kostnad som kommun haft för någon som omhändertagits för samhällsvård och ej fyllt 16 år. Ersättningen utgår med belopp vartill kommunens kostnader skäligen kan uppskattas men kan efterges av

SoU 1974:17

barnavårdsnämnden. Det sammanlagda ersättningsbelopp som kommunen får uttaga från barnet och dess föräldrar får ej överstiga ett visst belopp som fastställs av Kungl. Maj:t. Enligt kungörelsen (1973:764) om högsta ersättningsbelopp enligt 72 § barnavårdslagen är detta belopp 5 000 kr. för år. Från beloppet skall räknas av allmänt barnbidrag, bidragsförskott, barnpension och barntillägg till pension i den mån förmånen betalats ut till annan än vårdnadshavaren.

Enligt den officiella statistiken fanns det vid utgången av år 1971 16 344 fosterbarn i hela landet. Av dessa var 1 1 629 barn omhändertagna för samhällsvård och 4 715 privatplacerade.

Pågående översyn

Socialutredningen (S 1969:29) har i uppdrag att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen omfattande bl. a. barnavårdslagen.

Den år 1969 tillkallade fosterbarnsutredningen (S 1970:30) har för kort tid sedan redovisat sitt utredningsuppdrag i betänkandet (SOU 1974:7) Barn och ungdomsvård.

Utredningen föreslår att den nuvarande fosterbarnsvården ersätts av vård i enskilda och kommunala familjehem. De enskilda hemmen motsvarar de fosterhem kommunerna nu använder. Begreppen fosterbarn, fosterhem och fosterföräldrar föreslås utmönstrade i lagstiftningen. Enligt förslaget skall ersättning utgå för vård i enskilt hem. Vård i enskilt hem skall enligt utredningen kunna användas som förebyggande åtgärd enligt 26 § barnavårdslagen och således även för barn och ungdom som inte omhändertagits för samhällsvård. Ersättning från barnavårdsnämnden för vården skall kunna utgå också i sådana fall. Utredningen föreslår vidare att hinder inte skall möta mot att i vissa fall anlita en särskilt förordnad förmyndares/vårdnadshavares hem som familjehem. Placering i enskilt hem som sker på privat initiativ skall inte omfattas av bestämmelserna om familjehem. 1 fråga om kommuns rätt till ersättning för vårdkostnaden framhåller utredningen att kommun f. n. saknar rätt att erhålla gottgörelse för kostnader i anledning av förebyggande åtgärder eller omhändertagande för utredning. Socialutredningens pågående arbete torde enligt fosterbarnsutredningen beröra också bestämmelserna i bl. a. 72 § barnavårdslagen. Fosterbarnsutredningen är med hänsyn härtill inte beredd att föreslå någon ändring av reglerna av kommunens ersättningsrätt. Enligt utredningen kan vård i familjehem som förebyggande åtgärd bara komma i fråga när samförstånd kunnat uppnås med den som har vårdnaden om barnet. Utredningen förutsätter därför att ersättningsfrågorna i en del fall kan lösas genom överenskommelse mellan föräldrar och barnavårdsnämnden (betänkandet s. 330 och 33 1, se även s. 323).

SoU 1974:17

4 Utskottet

Då en person omhändertagits för samhällsvård och placerats för vård och fostran i annat enskilt hem än föräldrahemmet betalar kommunen ersättning - fosterlega — till fosterföräldrarna. Kommun har enligt 72 § barnavårdslagen rätt att som ersättning för vårdkostnaden uppbära underhållsbidrag m. m. som tillkommer den omhändertagne. Kommunen är också berättigad att utfå ersättning för nämnda kostnad av egendom som tillhör den underårige. Vidare gäller — enligt samma paragraf - att för kostnad, som kommun haft för någon som omhändertagits för samhällsvård och som ej fyllt 16 år, föräldrarna i princip är ersättningsskyldiga. Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i fråga om rätt till återkrav från kommuns sida i fall då barn i annat fall placerats i enskilt hem.

I motionen 1974:1012 av fru Swartz hemställs att riksdagen skall begära sådan ändring av barnavårdslagen att kommunen erhåller möjlighet att ta ut ersättning av föräldrarna även vid frivillig placering av barn i fosterhem. Motionären pekar på att det blir allt vanligare att ungdomar frivilligt placeras i fosterhem utan att vara omhändertagna för samhällsvård, samt att kommunen i sådana fall saknar möjlighet att erhålla ersättning för vården. Motionären anser att utvecklingen mot ett större antal frivilliga fosterhemsplaceringar inte bör motverkas av att kommunerna saknar möjligheter att få ersättning för sina kostnader.

Fosterbarnsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1974:7) Barn och ungdomsvård föreslagit att i barnavårdslagen en uttrycklig regel införs om att vård i familjehem — det nuvarande begreppet fosterhem föreslås bli utmönstrat ur lagstiftningen — skall kunna användas även som förebyggande åtgärd enligt 26 § barnavårdslagen. Utredningen förutsätter att placering i familjehem i sådana fall skall ske endast när samförstånd kunnat uppnås med den som har vårdnaden om barnet.

Det förslag, som i förevarande hänseende lagts fram av fosterbarnsutredningen, står i nära samklang med en av huvudprinciperna inom den moderna socialvården, nämligen att man så långt möjligt skall sträva efter att olika samhällsingripanden skall ske under frivillig medverkan från dem som berörs av åtgärderna. Ett genomförande av förslaget skulle ytterligare aktualisera den fråga, som tas upp i motionen. I anslutning härtill bör också nämnas, att det f. n. inte heller finns några regler om regressrätt gentemot föräldrarna i fråga om kommuns kostnad i anledning av att någon omhändertagits för utredning med stöd av 31 § barnavårdslagen. Det sagda talar enligt utskottets mening för att frågan om innehållet i reglerna i 72 § barnavårdslagen om kommuns regressrätt mot bl. a. föräldrarna till den som placerats i fosterhem bör tas upp till närmare övervägande. Då det gäller att bedöma om motionen bör föranleda något riksdagens initiativ måste beaktas att, som fosterbarnsutredningen anfört, socialutredningens pågående arbete torde beröra också bestämmelserna i bl. a. nämnda paragraf i barnavårdslagen. Utskottet, som vill erinra om

SoU 1974:17

att socialutredningen inom kort kommer att avge ett principbetänkande, anser att utredningens arbete inte bör föregripas. Sedan detta betänkande avgivits och sedan fosterbarnsutredningens betänkande remissbehandlats, ankommer det på Kungl. Maj:t att avgöra huruvida bl. a. den i motionen upptagna frågan kan tas upp till närmare prövning på grundval av det då föreliggande materialet. Det är enligt utskottets mening inte erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning av motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1012.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Larsson i Öskevik (c), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), herr Signell (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), fru Swartz (fp), fru Troedsson (m)* och herr Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7455 S Stockholm 1974