Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa arbetsm iljöfrågor
Socialutskottets betänkande nr 4 år 1974
SoU 1974:4
Nr 4
Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa arbetsm iljöfrågor.
Motionerna
I motionen 1974:34 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas
1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning,
2. att riksdagen uttalar sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram miljövänligare arbetsmaskiner och att det statliga LKAB går i spetsen härför,
3. att gruvarbete under jord hänförs till sådant arbete som berättigar till sex veckors semester.
I motionen 1974:165 av herr Wikner m. fl. (s) hemställs att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t att motionen överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för erforderliga åtgärder när det gäller varudeklaration av industrimaskiner m. m.
I motionen 1974:212 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) yrkas, såvitt här är i fråga (yrkande B), att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om bestämmelser som reglerar skiftarbetets omfattning och att det endast får bedrivas i undantagsfall.
I motionen framställda yrkanden om sänkning av arbetstiden (yrkande A 1—4) behandlas i SoU 1974:7.
I motionen 1974:420 av herr Blomkvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen i syfte att undvika olyckor i samband med hydraulslangsbrott.
I motionen 1974:697 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar
1. att hos Kungl. Maj:t anhålla om
a) att pågående arbetsmiljöutredning utvidgas med parlamentariska representanter, med uppdrag att utforma ett arbetsmiljöpolitiskt handlingsprogram enligt vad som anförts i motionen,
b) att vid det fortsatta utredningsarbetet härvid beaktas de riktlinjer som anförts i motionen, särskilt i fråga om förbättring av de psykosociala arbetsmiljöerna, i syfte att motverka skadlig stress och psykisk otrygghet i arbetslivet,
i Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 4
SoU1974:4
c) att vid det fortsatta utredningsarbetet jämväl prövas möjligheten att tillgodose alla gruppers behov av företagshälsovård genom att landstinget ges en samordnande funktion,
d) att vid det fortsatta utredningsarbetet om arbetsmiljöerna samarbete sker med företagsdemokratiska utredningar och försöksverksamheter i syfte att främja en från arbetsmiljösynpunkt angelägen utveckling av företagsdemokratin,
2. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen har anförts i fråga om angelägenheten av ökade resurser och förbättrad organisation beträffande forskning och utbildning kring arbetsmiljöfrågorna,
3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning och förslag beträffande tillfälligt statsstöd till åtgärder för förbättrade arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra anordningar enligt samma grunder som för närvarande gäller för industrins omgivningsmiljö.
I motionen 1974:700 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs
1. att riksdagen måtte uttala att den kommande arbetsmiljölagen ges en sådan utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren i vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,
2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen i syfte att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön inberäknat företagshälsovården på företagsnämnderna varvid dessa får beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor,
3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,
4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en samlad översyn görs av undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla utbildningsformer i enlighet med vad som anförs i motionen,
5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetsmiljöutredningen med förtur framlägger förslag till bättre kontroll av kemiska ämnen och till åtgärder mot buller,
6. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag snarast föreläggs riksdagen om införande av statsbidrag med syfte att stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande grunder, som gäller för bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin,
7. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetsmiljöutredningen genom tilläggsdirektiv får i uppgift att analysera behovet av och föreslå mer långsiktiga reformer på arbetsmiljöområdet och att den därvid görs parlamentarisk.
I motionen 1974:703 av herr Hjorth m. fl. (s) yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om initiativ till ett intensifierat utvecklingsarbete i syfte att för gruvindustrins räkning få fram mera miljövänliga maskiner vid arbete underjord.
SoU 1974:4
3 I motionen 1974:1324 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en revidering av listan över hygieniska gränsvärden, så att tillämpningen effektivt förebygger skadeverkningar, obehag och ohälsa,
2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som ger de hygieniska gränsvärdena sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkta befogenheter att tillgripa arbetsavbrott vid överskridande av gränsvärdena.
I motionen 1974:1337 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för förbud mot användningen av asbest och hos regeringen hemställer om tillämplig lagstiftning härför.
I motionen 1974:1554 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag på regler för att minska arbetshetsen och utslagningar, med bl. a. 10 minuters paus varje timme på betald arbetstid vid tempoarbeten.
Motiveringen till yrkandet i motionen 1974:1554 finns i motionen 1974:1324.
Allmän bakgrund
År 1970 tillsattes en utredning (S 1970:35) för att verkställa en översyn av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Enligt direktiven till arbetsmiljöutredningen, vilka är mycket vittgående, skall lagstiftningen allmänt sett ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke skall vara att arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av produktionen. I direktiven framhålls vidare att den nya lagstiftningen skall ge ett fast underlag för åtgärder och ingripanden från arbetarskyddet på ett betydligt vidare område än den nuvarande lagen. Insatserna mot olycksfall och yrkessjukdomar behöver intensifieras ytterligare. Detta gäller speciellt inom vissa branscher och beträffande vissa arbetsformer. Utredningen bör pröva möjligheterna att genom skärpt eller annan ändrad lagstiftning bidra till att undanröja eller minska yrkesriskerna. En väsentlig uppgift för utredningen är att uppmärksamma yrkesfaror — ofta av helt ny typ — som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid. Som exempel på sådana faror nämns förgiftningsrisker på grund av olika slags luftföroreningar, risker för hörselskador till följd av ökande bullernivå hos maskiner och anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på grund av alltmer specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Förutsättningar måste skapas för att komma till rätta med de problem som här möter. Det framhålls att grunden för de vidgade skyddsinsatserna skall läggas i lagstiftningen.
Utredningen bör undersöka om lagstiftningens materiella regler bör omgestaltas för att uppfylla de nyssnämnda önskemålen. I direktiven
SoU1974:4
anges vissa frågor som kan förtjäna uppmärksamhet i detta sammanhang. Bl. a. bör stort intresse ägnas frågor som angår granskning och besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar, varvid obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag, konstruktionsritningar o. d. torde få övervägas. En del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov i luftföroreningar, kan inte definitivt konstateras utan att särskilda, kanske kostnadskrävande undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen bör pröva hur föreskrifterna rörande sådana undersökningar skall vara utformade och i samband härmed även ta upp frågan om de s. k. hygieniska gränsvärdena. Även spörsmål om arbetstidens förläggning fordrar en grundlig genomgång. Skyddssynpunkter bör ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila, raster och arbetspauser.
1 utredningsuppdraget ingick också en översyn av den offentliga tillsynsorganisationen, en utbyggnad av den lokala skyddsverksamheten under särskilt beaktande av skyddsombudens ställning och handlingsmöjligheter ävensom en omprövning av bestämmelserna om organiserad samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i skyddshänseende.
Utredningen avgav år 1972 ett delbetänkande (SOU 1972:86) Bättre arbetsmiljö, vari framlades förslag om bl. a. samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i skyddshänseende, det lokala skyddsarbetet, förhandsprövning av arbetslokaler m. m. och det offentliga arbetarskyddets organisation.
Betänkandet bildade utgångspunkt för dels i 1973 års statsverksproposition framlagda förslag angående omorganisation av tillsynsmyndigheterna, dels i propositionen 1973:130 framlagda förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö.
Förslagen i statsverkspropositionen godkändes av riksdagen (SoU 1973:5, rskr 1973:102). Beslutet innebar en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens resurser fr. o. m. den 1 juli 1973 för att öka kapaciteten för utarbetande av arbetarskyddsanvisningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens verksamhet. Vidare inrättades en arbetsmedicinsk filial i Umeå samt skedde en kraftig förstärkning och utbyggnad av yrkesinspektionens resurser fr. o. m. den 1 januari 1974. Samtidigt överfördes bergmästarnas arbetarskyddsverksamhet till den allmänna yrkesinspektionen och fick yrkesinspektionen viss bergteknisk expertis för placering i distrikt där gruvdrift förekommer. Sammanlagt uppgick personalförstärkningarna inom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen till 84 nya tjänster.
Propositionen 1973:130 behandlades av socialutskottet i dess av riksdagen godkända betänkande SoU 1973:25. De beslutade reformerna inom arbetsmiljön, som trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar i korthet följande.
De anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökades väsentligt genom att bl. a. skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgades. Skyddskommitté skall nu tillsättas i vidgad omfattning varjämte kom -
SoU 1974:4
mittéernas uppgifter breddades. Reglerna om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler m. m. skärptes. Nya lagregler infördes om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen, som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda. Sanktionsbestämmelserna effektiviserades och utbildningen för bl. a. skyddsombud byggdes ut kraftigt. Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökades och den offentliga tillsynsorganisationen förstärktes vidare genom effektivisering av den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen. Arbetarskyddsavgiften höjdes och betalas numera även av staten, varigenom arbetarskyddsfonden tillförs ytterligare 50 milj. kr. om året. Fonden fick också vidgade uppgifter.
I årets statsverksproposition framläggs förslag om fortsatt utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. För arbetarskyddsstyrelsens del avser medelsberäkningen totalt 40 nya tjänster bl. a. för tillgodoseende av arbetslivets ökade krav på arbetarskyddsanvisningar samt för fortsatt utbyggnad av arbetsmedicinska filialen i Umeå. Medelsberäkningen innefattar även personalförstärkningar till arbetarskyddsstyrelsens utbildningssektion. Yrkesinspektionen föreslås få 37 nya tjänster. Förstärkningen avses ge ytterligare kapacitet för tillsynen på arbetsplatserna för att därigenom stödja den lokala skyddsorganisationen samt ökade möjligheter för arbetarskyddsverket att vid sidan av den ordinarie tillsynen göra särskilda insatser i vissa branscher eller i fråga om speciella miljöproblem. Förslagen tillstyrks av socialutskottet i betänkandet SoU 1974:3.
Vissa bestämmelser m. m.
I detta avsnitt lämnas en redogörelse för vissa bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen m. m. med anknytning till de mera speciella frågor inom arbetsmiljöområdet som tagits upp i motionerna. Beträffande en mera allmän översikt över innehållet i arbetskyddsförfattningarna hänvisas till den redogörelse som lämnas i prop. 1973:130 (s. 36-41).
Frågor rörande gruvarbete, arbete med asbest samt hygieniska gränsvärden Arbetarskyddslagen
(1949:1) och arbetarskyddskungörelsen (1949: 208) innehåller flera bestämmelser som syftar till att skydda arbetstagare mot luftföroreningar m. m. exempelvis vid arbete med asbest eller i gruvarbete.
Enligt 10 § arbetarskyddslagen skall tillfredsställande luftväxling vara anordnad i sluten arbetslokal samt på annan plats, där arbete bedrivs, i den mån så är påkallat. Lämpliga anordningar skall såvitt möjligt vidtas för att hindra att bl. a. damm, rök eller gas sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. I 11 § stadgas bl. a. att till förebyggande av att arbetstagare skadas genom giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen
1* Riksdagen 1974. 12 sami Nr 4
SoU 1974:4
sådana åtgärder skall vidtas att fara härför i möjligaste mån undgås. Om annan åtgärd inte kan vidtas eller skäligen påfordras till vinnande av nödigt skydd mot ohälsa skall enligt 12 § personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren. Denne är skyldig att använda utrustningen och väl vårda den.
Uppfyller arbetsställe ej de krav som gäller enligt arbetarskyddslagen eller föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av lagen får yrkesinspektionen förelägga arbetsgivaren att avhjälpa missförhållandet eller också förbjuda honom använda viss maskin, redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod utan att iaktta villkor som angivits när förbudet meddelades. Underlåter arbetsgivaren att efterkomma föreläggande kan yrkesinspektionen förordna om rättelse på hans bekostnad. Arbetsgivare är skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av ämne eller material som han använder eller framställer i sin verksamhet eller tillhandahålla prov för sådan undersökning. Innebär arbete omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens liv eller hälsa kan skyddsombud under vissa förutsättningar avbryta arbetet.
I arbetarskyddskungörelsen stadgas bl. a. att arbetsgivare skall tillse att hos honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda risker för ohälsa som är förbundna med arbetet samt, där så erfordras, meddela de föreskrifter och förhållningsregler som arbetstagare skall iaktta för att undgå dessa risker. Vid arbete under jord i gruva eller stenbrott, i berg eller tunnel eller på liknande arbetsplats skall erforderlig luftväxling vara anordnad. Vid arbetsplats där bl. a. damm sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd skall i den mån det är möjligt arbetsprocessen utföras i sluten apparat eller arbetet förläggas till avskild lokal eller inbyggd plats. Om så ej kan ske, skall tillfredsställande anordningar för uppsamling och bortförande eller oskadliggörande på annat sätt av dammet såvitt möjligt anbringas vid den plats där sådan luftförorening uppstår och kan spridas. Vidare stadgas att utsugningsanordning inte får förläggas på sådant sätt att arbetstagare genom förorenad luft därifrån utsätts för påverkan som avses i första stycket. Finnes visst arbete eller visst slag av arbete medföra särskild fara för ohälsa på grund av förekomsten av damm etc. äger arbetarskyddsstyrelsen som villkor för arbetstagares användande i arbetet föreskriva att undersökning av luftförhållandena skall ske. Styrelsen bestämmer då omfattningen av undersökningen och meddelar även i övrigt erforderliga föreskrifter rörande undersökningens genomförande. Vid arbete, där gift eller annan hälsofarlig vara kommer till användning eller där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara, skall betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall, i den mån så med hänsyn till förhållandena skäligen kan ske, ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. Ordning och renlighet skall iakttas såväl beträffande arbetslokaler som i fråga om inredning,
SoU 1974:4
maskiner etc. Rengöring och städning av arbetslokaler skall ske dagligen. Därutöver skall storrengöring av arbetslokalerna ske regelbundet. Vid sopning skall tillses att damm inte onödigtvis sprids. Sopor, spån eller annat avfall skall på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras. Personlig skyddsutrustning såsom andningsskydd m. m. skall, i den mån arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver, vara godkänd av styrelsen. Då så är möjligt skall den tid, varunder arbetstagare används till arbete som medför särskild hälsofara, tillbörligen inskränkas genom att han sätts till annat ej hälsofarligt arbete viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder.
I kungörelsen om förbud att använda minderårig till vissa arbeten (1966:521) stadgas att till arbete som anges i en vid kungörelsen fogad förteckning får arbetstagare under 18 år (minderårig) användas endast i den mån som följer av förteckningen (1 §). Enligt denna förteckning får minderårig inte användas till bl. a. utvinning, bearbetning eller blandning av kvarts- eller asbesthaltigt material. Vidare anges att minderårig inte får användas till annat handhavande av sådant material i fall där damm uppkommer eller sprids i farlig mängd (punkt 1 i förteckningen).
I kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar stadgas att om visst arbete finnes medföra särskild fara för uppkomst av bl. a. dammlunga (pneumokonios) hos arbetstagarna, skall arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen (numera socialstyrelsen) föreskriva att arbetstagare inte får användas därtill med mindre han vid läkarundersökning befunnits inte förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran. Sådan läkarundersökning skall företas inom viss skälig tid innan arbetstagare anställs (1 §). I fråga om arbete, som nu sagts, har arbetarskyddsstyrelsen vidare att efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva att arbetstagare, som används till sådant arbete, skall underkastas periodisk läkarbesiktning. Tiden mellan två på varandra följande läkarbesiktningar fastställs av arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen (2 §).
Arbetsmedicinska institutet utgav år 1969 en rapport (1969:13) ”Rekommenderade hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen”. Gränsvärdena, som endast har karaktären av en rekommendation, avser ett antal ämnen, vilkas inverkan på människor kunnat konstateras.
Arbete med asbest berörs i av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av bestämmelserna i 74 § arbetarskyddslagen utfärdade ”Anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest” nr 52 och ”Bygganvisningar” nr 32. Bygganvisningarna som utgavs år 1966 har varit föremål för omarbetning. Nya bygganvisningar fastställdes i juni 1972 och tillämpas från och med den 1 mars 1973.
Åtgärder mot hälsorisker vid gruvarbete behandlas i ”Berganvisningar” nr 67, vilka utfärdats år 1969 och delvis ändrats år 1973. Anvisningarna
SoU 1974:4
innehåller bl. a. avsnitt om lastplatser,transportvägar, lastmaskiner, transportfordon och luftkontroll samt bilagor om ventilation, gasmätningsinstrument, avgaskontroll och andningsluftkontroll. 1 anvisningarna anges gränser för exponering för vissa luftföroreningar från bl. a. motoravgaser, vilka gränser är lägre än rekommenderade gränsvärden.
I samråd med strålskyddsinstitutet utfärdade arbetarskyddsstyrelsen år 1972 ”Råd onan visningar” nr 82, avseende skyddsåtgärder mot radon och radondöttrar under jord i gruva och stenbrott m. m. I anvisningarna anges radon vara en radioaktiv ädelgas som förekommer allmänt i luft såväl inomhus som utomhus samt i mark och i vatten. Radon bildas vid sönderfall av det naturligt radioaktiva ämnet radium, som också förekommer allmänt i naturen. Av radon bildas radioaktiva dotterprodukter, radondöttrar, som inte är gasformiga utan bildar ett radioaktivt ”damm”. På grund av att radon och radondöttrar är radioaktiva kan de — om de inandas i höga koncentrationer — medföra skadlig inverkan på andningsorganen. Detta gäller särskilt radondöttrar. 1 anvisningarna ges föreskrifter om bl. a. tillåtna radondotterexpositioner, ventilation, andningsskydd, mätning och kontroll.
Vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen gäller bestämmelserna i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen medger en skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälsooch miljöskyddssynpunkt kan Kungl. Maj:t föreskriva att lagen även skall tillämpas på annan vara. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor samt bemyndigar Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor bl. a. genom föreskrift att viss vara får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller under särskilt villkor. Även totalförbud mot viss vara kan meddelas.
Av arbetsskyddskaraktäräräven lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Lagen är tillämplig på arbetstagare som för arbetsgivarens räkning minst 15 dagar varje månad utför radiologiskt arbete, vari arbetstagaren utsätts för joniserande strålning i sådan utsträckning att menlig inverkan därav kan befaras. För sådan arbetstagare utgår semester med tre dagar per kalendermånad. Arbetarskyddsstyrelsen som har att avgöra huruvida visst arbete är sådant som avses i lagen har funnit att lagen ej är tillämplig på gruvarbete under jord.
Skiftarbete och arbetsraster
1 arbetarskyddslagen finns även bestämmelser som har anknytning till de i motionerna upptagna spörsmålen om arbetsraster och skiftarbete.
SoU1974:4
9 Enligt 17 § skall arbete, sorn utförs under minst sex timmar av dygnet, i den utsträckning som kan anses erforderlig med hänsyn till dess beskaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Med rast förstås sådant avbrott i arbetstiden vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilken arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte behöver kvarstanna på arbetsstället. Om arbete på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande, skall enligt 18 § under arbetstiden erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser beredas arbetstagaren. Arbetspaus är ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll för att bereda arbetstagaren avkoppling från arbetet och är inte att anse som rast.
1 19 och 20 §§ meddelas bestämmelser om arbetstidens förläggning. Arbetstagare äger i princip rätt till ledighet för nattvila, i vilken ledighet skall ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Från huvudregeln får avvikelse ske om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl nattetid eller eljest å tid efter kl. 24 eller före kl. 5. Om särskilda skäl påkallar det får arbetarskyddsstyrelsen medge att arbetstagare används till arbete mellan kl. 24 och 5 i vidare utsträckning än nyss sagts. Undantag kan också medges efter framställning från arbetstagarhåll.
Enligt 21 § äger arbetstagare rätt till minst 24 timmars sammanhängande veckovila, vilken såvitt möjligt skall förläggas till söndag och till samma tider för alla med ett arbetsställe. Undantag härifrån kan medges av arbetarskyddsstyrelsen efter hörande av arbetsgivare och arbetstagare. Görs inskränkning i veckovilan skall motsvarande ledighet från arbete såvitt möjligt beredas.
Åtgärder mot brott på hydraulslangar samt varudeklaration av industrimaskiner m. m.
Med anledning av motionsyrkandet beträffande varudeklarationer av industrimaskiner kan erinras om följande bestämmelser.
För att åstadkomma en effektiv arbetsmiljöbevakning redan på planeringsstadiet föreskrivs i byggnadsstadgan (1959:612) att i byggnadslovärende som avser arbetslokaler eller personalrum en prövning av byggnadsföretaget ur arbetarskyddssynpunkt skall ske. Därvid skall företes en beskrivning av den avsedda verksamheten samt utlåtande från yrkesinspektionen avseende lokalerna. Vidare ges regler som garanterar arbetstagarsidans inflytande på grundläggande arbetsmiljösynpunkter som hänger samman med hur arbetslokalerna skall vara beskaffade. Yrkesinspektionen äger påkalla slutbesiktning av byggnadsföretag avseende arbetslokaler eller personalrum och skall kallas till byggnadsnämndens slutbesiktning. För vissa fall, bl. a. då byggnadslovsplikt inte föreligger eller arbetarskyddssynpunkt ej kunnat prövas i byggnadslovärenden, ges i
SoU 1974:4
8 a § arbetarskyddslagen föreskrifter om anmälningsskyldighet som syftar till att ge yrkesinspektionen möjlighet att besiktiga lokal innan arbetet sätts i gång där.
I 8 a § arbetarskyddslagen stadgas vidare att om det är påkallat med hänsyn till riskförhållandena i visst slag av verksamhet Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer kan föreskriva, att arbetslokal som är avsedd för sådan verksamhet inte får tas i bruk förrän den besiktigats av yrkesinspektionen.
För att förekomma olycksfall i arbetet skall enligt 11 § arbetarskyddslagen motorer och vissa angivna maskinella anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar vara försedda med erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt vara så utförda och anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. Åtgärder skall också vidtas för att undvika att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande föremål eller ras eller splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller heta vätskor. Vidare skall undvikas skada genom klämning eller slag eller genom eldfarliga, explosiva frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen eller genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus.
Enligt 45 § arbetarskyddslagen skall tillverkare eller försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning samt den, som upplåter sådan anordning till begagnande, tillse att anordningen, då den avlämnas för att tas i bruk eller utställs till försäljning eller i reklamsyfte, är försedd med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall ävensom tillhandahålla för anordningens montering, användning och skötsel erforderliga föreskrifter. När särskilda skäl föreligger får arbetarskyddsstyrelsen bl. a. föreskriva att anordningen skall vara försedd med skylt upptagande uppgift som styrelsen finner erforderlig. Arbetarskyddsstyrelsen kan också när särskilda skäl föreligger, beträffande visst slag av anordning föreskriva att den skall vara godkänd av styrelsen innan den avlämnas.
Till ledning vid tillämpningen av sistnämnda bestämmelser har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat ett flertal anvisningar, som främst riktar sig till tillverkare och leverantörer. I anvisningarna föreskrivs och ges förslag om hur aktuell maskin eller maskintyp skall vara utförd i hållfasthets- och skyddstekniskt hänseende för att den skall ge betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.
Vidare har arbetarskyddsstyrelsen med stöd av 45 § arbetarskyddslagen föreskrivit att vissa typer av anordningar obligatoriskt skall godkännas av styrelsen. Sådana föreskrifter har meddelats bl. a. beträffande vissa bygghissar, vissa pressar, bultpistoler och mekaniskt drivna pappersskärmaskiner.
Här kan också erinras om att tillverkare eller försäljare frivilligt kan begära utlåtande från arbetarskyddsstyrelsen om maskin eller annan anordning erbjuder betryggande säkerhet.
När det gäller åtgärder till förekommande av brott på hydraulslangar
SoU 1974:4
har arbetarskyddsstyrelsen meddelat föreskrifter härom i anvisningar för vissa maskintyper. Sådana bestämmelser finns bl. a. beträffande traktormonterade s. k. skogskranar (anvisningar nr 50), arbetsplattformar i gruvor (Berganvisningar nr 67), lyftbord (anvisningar nr 73), grävmaskiner (anvisningar nr 90) och vissa bygghissar (meddelanden 72:9). Arbetarskyddsstyrelsen har vidare utarbetat förslag till anvisningar angående lastbilskranar och till normer för mobila arbetsplattformar. Slutligen kan nämnas att Sveriges standardiseringskommission har utfärdat vissa standarder om hydraulslangars utförande och provning.
Tidigare riksdagsbehandling
Åtskilliga av de i betänkandet behandlade spörsmålen har tidigare varit föremål för riksdagens bedömning.
A llmänna frågor
I samband med propositionen 1973:130 upptog socialutskottet till behandling flera motioner angående inriktningen av det fortsatta reformarbetet. I några motioner framfördes i allt väsentligt samma krav beträffande de anställdas medinflytande, företagshälsovården, undervisningen, kontrollen av kemiska ämnen och åtgärder mot buller, statsbidrag till stöd för miljöinvesteringar samt parlamentarisk sammansättning av och tilläggsdirektiv till arbetsmiljöutredningen som i den nu aktuella motionen 1974:700 (yrkandena 1 — 7). Även de i motionen 1974:697 under 1 a—c, 2 och 3 framställda yrkandena om parlamentarisk representation i utredningen och om utformande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram, om företagshälsovård, om utbildning och forskning samt om statsbidrag till stöd för miljöinvesteringar överensstämmer i huvudsak med motionsvägen framförda önskemål vid förra årets riksdag.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1973:25) avstyrkte utskottet bifall till yrkandena. Beträffande de av utskottet åberopade skälen för ställningstagandet hänvisas till betänkandet.
Särskilda frågor
I vissa motioner till 1973 års riksdag togs upp frågor av mera speciell karaktär. Sålunda framfördes önskemål om upphörande av dieseldriften i gruvor, ökat statligt utvecklingsarbete för att få fram miljövänligare gruvmaskiner samt hänförande av gruvarbete under jord till sådant arbete som faller under strålskyddslagen. Även frågor om de s. k. hygieniska gränsvärdena, regelbundna pauser vid kontinuerliga arbetsprocesser och annat pressande arbete samt om begränsning av skiftarbete kom motionsvägen under riksdagens prövning. Vidare förekom yrkanden om
SoU 1974:4
ett system för typbesiktning av maskiner och redskap samt om ett koncessionsförfarande för vissa arbetsplatser. Motionsyrkandena behandlades av socialutskottet i samband med propositionen 1973:130. Motionsyrkandena avslogs av utskottet. Beträffande skälen till utskottets ställningstagande hänvisas även här till betänkandet.
Frågan om förbud mot användning av asbest togs upp i en motion vid
1972 års riksdag. Motionen blev remissbehandlad. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1972:40 avstyrkte socialutskottet motionen. I betänkandet redogörs i olika avsnitt för användningsområdet för asbest, hälsorisker vid användning av asbest och remissyttrandena. Utskottet hänvisar till nämnda avsnitt i betänkandet ävensom till vad som anförs under rubriken Utskottet.
Som svar på en interpellation om förbud mot användning av asbest anförde inrikesministern den 10 december 1973 (prot. nr 151 s. 105) bl. a. att det då inte fanns tillräckligt underlag för en bedömning av om restriktioner beträffande asbestanvändning skulle genomföras inom ramen för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Han framhöll också att han var beredd att se till att sistnämnda lag blir tillämplig på asbest om det skulle behövas med tanke på den yttre miljön men att han ansåg det viktigt att man förbättrar och skärper arbetarskyddslagen så att de som arbetar med asbest kan känna sig trygga. Enligt inrikesministern var nya anvisningar angående asbest under utarbetande, enligt vilka det skall bli ett grundläggande krav att asbest skall ersättas med annat material när så kan ske. Skillnaden mellan en sådan ordning — anförde han vidare — och ett totalförbud med dispensmöjligheter är hårfin.
Vissa utredningar m. m.
Vid sidan av den tidigare nämnda arbetsmiljöutredningens arbete pågår eller har nyligen avslutats ett flertal utredningar, forskningsprojekt m. m. inom arbetsmiljöområdet. Utöver vad som redovisas i socialutskottets betänkande SoU 1973:25 under avsnitten ”Fortsatt reformarbete”, ”Allmänna medinflytandefrågor”, ”Utbildnings- och forskningsfrågor” och ”Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden” kan här lämnas följande uppgifter.
Allmänna medinflytandefrågor
Arbetstagarnas rätt till medinflytande på arbetsplatsen i bl. a. skyddsfrågor har nära samband med frågor kring arbetsledningsrätten vilka utreds av den år 1972 tillsatta arbetsrättskommittén (In 1971:3). I utredningsdirektiven framhålls att arbetsrättskommittén bör upprätthålla ett nära samarbete med arbetsmiljöutredningen samt hålla kontakt med det av LO, TCO och SAF tillsatta utvecklingsrådet för samarbetsfrågor och med delegationen för försöksverksamhet med fördjupad företagsde -
SoU 1974:4
mokrati i de statliga aktiebolagen.
Rörande den pågående försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati inom den statliga och privata sektorn lämnas en översiktlig sammanställning i ett av inrikesutskottet år 1973 avgivet betänkande (InU 1973:29) vartill här hänvisas.
Den år 1968 tillsatta delegationen för förvaltningsdemokrati avgav i november 1973 en rapport, ”Medbestämmanderätt i praktiken”, vari ges en överblick över de försök med personalinflytande genom medbestämmande som igångsatts eller som skall komma att påbörjas inom statsförvaltningen.
Utbildnings- och forskningsfrågor
År 1972 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att göra en utredning angående den tillämpade beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen. Utredningen avgav i december 1973 betänkandet (SOU 1973:55) Beteendevetenskaplig arbetslivsforskning. Utredningen anser att det finns ett behov av för arbetslivsforskningen ansvariga programorgan som kan överblicka problem och forskningsverksamhet inom olika sektorer av arbetslivet, väga olika forskningsbehov mot varandra, upprätta forskningsprogram och genom anslagsfördelning verka för att dessa kommer till utförande. Vidare bör den beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen liksom den arbetsvetenskapliga utbildningen byggas ut vid universiteten och de tekniska högskolorna. Enligt utredningens uppfattning bör arbetarskyddsfonden ses som ett sammanhållande och samordnande programorgan för all åtgärdsinriktad forskning som gäller individens problem i arbetslivet och därmed sammanhängande forskning som gäller arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Vad beträffar organ för forskningens genomförande föreslår utredningen att ett särskilt institut för beteendevetenskaplig arbetslivsforskning tillskapas, som förutom att främja forsknings- och utvecklingsverksamhet skall verka för att forskningsrönen kommer till praktisk tillämpning. Det föreslås att detta institut organiseras som en stiftelse med staten och Arbetsgivareföreningen som stiftare och med en styrelse vari ingår företrädare för stiftarna samt arbetstagarorganisationerna.
I maj 1973 avgav en av arbetarskyddsfonden tillsatt arbetsgrupp för utbildning och upplysningsverksamhet en rapport (Arbetarskyddsfonden Rapport 1973:5) vari bl. a. föreslås att arbetarskyddsfonden skall dels stödja i första hand grundutbildning av samtliga skyddsombud, vari även arbetsledare förutsätts delta, och framtagning av utbildningsmaterial, dels stimulera utbildning av utbildare, dels stödja försöksverksamhet med nya utbildningsformer och med kontinuerlig utvärdering av materialet, dels ock initiera fortbildning av övrig personal inom företagshälsovården.
I detta sammanhang kan också erinras om att i årets statsverksproposition framläggs förslag om en professur i medicin, särskilt yrkesmedicin,
1** Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 4
SoU 1974:4
vid högskolan i Linköping. Vidare kan hänvisas till att riksdagen helt nyligen förelagts förslag om att högre teknisk utbildning och forskning inom det arbetsvetenskapliga området skall komma till stånd vid högskolan i Luleå (proposition 1974:23). Förslaget går ut på att de studerande vid högskolans båda utbildningslinjer, den maskintekniska och den geoteknologiska, fr. o. m. årsskiftet 1976-1977 skall få möjlighet att välja en arbetsvetenskaplig specialisering. Även studerande vid andra tekniska fakulteter och yrkesverksamma tekniker skall kunna genomgå utbildningen. Förslaget innebär vidare att en forskningsorganisation inom det arbetsvetenskapliga området successivt skall byggas upp vid högskolan samt att samarbete inom området skall komma till stånd mellan högskolan, universitetet i Umeå och arbetsmedicinska filialen i Umeå, varigenom förutsättningar skapas för ett slagkraftigt arbetsvetenskapligt centrum i Umeå-Luleåområdet. Som ett första steg i uppbyggnaden föreslås inrättandet av en professur i industriell ergonomi den 1 juli 1975.
Slutligen kan här nämnas att arbetarskyddsstyrelsen år 1973 utgivit en sammanfattning av dagsläget beträffande utbildningen inom arbetsmiljöområdet (Arbetsmiljöutbildningen i Sverige, lägesredovisning i november 1973).
Frågor rörande gruvarbete, arbete med asbest samt hygieniska gränsvärden Med
anledning av motionsyrkandet att gruvarbete under jord skall hänföras till sådant arbete som berättigar till sex veckors semester kan erinras om att en sakkunnig tillkallades år 1972 med uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om semester. I direktiven till utredningsmannen anförde föredragande departementschefen bl. a. följande.
Arbetarskyddsstyrelsen har i en framställning föreslagit att det skall tas upp till övervägande om lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete bör utsträckas att gälla även arbete i gruvor där joniserande strålning förekommer i riskabel omfattning. Svenska gruvindustriarbetareförbundet har under åberopande av faran för joniserande strålning i gruvorna gjort en framställning om förlängd semester för den som sysselsätts i gruvarbete underjord.
Enligt min uppfattning bör de problem som föreligger för personal som i sitt arbete utsätts för strålningsrisker i första hand mötas med åtgärder inom arbetarskyddet. Den sakkunnige bör mot bakgrunden härav förutsättningslöst pröva motiven för en särlagstiftning för dem som i sitt arbete utsätts för joniserande strålning och lägga fram de förslag som föranleds härav. Resultaten av det utredningsarbete som pågår inom strålskyddsinstitutet på detta område, innefattande bl. a. undersökningar av frågan om sambandet mellan strålning och blod förändringar hos personer som varit sysselsatta i olika typer av arbete, bör därvid beaktas.
Den 1 mars 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en allmän översyn av semesterlagstiftningen. I utredningsdirektiven anförs
SoU 1974:4
bl. a. att de uppgifter som framgår av semesterutredningens direktiv bör tas över av de sakkunniga.
För att undersöka behovet av forskning och utvecklingsarbete beträffande kemiska hälsorisker i arbetsmiljön tillsatte arbetarskyddsfonden år 1972 en arbetsgrupp. Resultatet av gruppens undersökningar framlades i mars
1973 i en rapport (Arbetarskyddsfonden Rapport 1973:3). Arbetsgruppen har haft som målsättning bl. a. att överblicka den pågående forskningen, kartlägga och prioritera problem samt att framlägga förslag om lämpliga konkreta åtgärder. Arbetsgruppen anser att de mest påträngande behoven av forskning finns inom bl. a. områdena damm, särskilt kvarts- och asbesthaltigt damm, gaser och ångor samt eliminationsteknik i allmänhet. På längre sikt anser gruppen att arbetarskyddsfonden dessutom bör ha uppmärksamheten riktad mot bl. a. cancerogena ämnen. Som konkreta åtgärder föreslår gruppen bl. a. att en konferens sammankallas för diskussion av eliminationsteknisk metodik dels för att få en mera detaljerad kartläggning av pågående aktiviteter, dels för att stimulera forskning och utvecklingsarbete inom området samt att en expertkommitté för cancerogena ämnen initieras och stöds. Beträffande damm framhåller gruppen att stöd av rent praktiska åtgärder att eliminera damm i allmänhet och speciellt de dammsorter som är kända för sina skadliga effekter torde vara det mest angelägna och det som snabbast bör ge resultat. Också åtgärder för kontinuerlig uppföljning av skadeverkningarna av kvarts- och asbestdamm liksom för utveckling och standardisering av mät- och kontrollmetoder bör stödjas. Beträffande gaser är det enligt gruppen angeläget att fastställa graden av skadlig effekt av bl. a. olika förbränningsgaser för att kunna vidta eliminationstekniska åtgärder.
Ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom arbetarskyddet syftar till att eliminera hälsoriskerna på grund av dieselavgaser i gruvor. Sålunda har arbetarskyddsfonden anslagit medel till en kartläggning av miljöpåverkan hos gruvarbetare, innefattande utveckling av metoder och rutiner för bestämmande av miljöfaktorer under jord. Från fonden utgår även medel till ett projekt om kvartsdamm med hänsyn till dess silikosframkallande effekt.
Under ledning av Svenska utvecklings AB (SUAB) pågår arbete med konstruktion av ackumulatorbatterier för tung underjordsdrift. I samarbete mellan SUAB och LKAB pågår provningsförsök med ett fordon som drivs med sådana batterier. LKAB deltar vidare tillsammans med statens vattenfallsverk och ASEA i diskussioner om ett projekt för trolleydrift av fordon. Avsikten är att prov skall göras hos LKAB.
Med medel från arbetarskyddsstyrelsen har genomförts ett projekt om dieselavgaser under jord, innebärande bl. a. en undersökning av åtgärder för att rena avgaserna. Arbetarskyddsstyrelsen har vidare beviljat medel för studier av radongasens ursprung, dvs. radioaktiva minerals utbredning, för mätningar i gruvor, till studier av lungcancerfrekvensen hos svenska gruvarbetare och leukemiförekomsten hos gruvarbetare.
Den av arbetsmedicinska institutet år 1969 utfärdade listan över
SoU1974:4
rekommenderade hygieniska gränsvärden är f. n. föremål för revidering av en inom arbetarskyddsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp. Avsikten är att under våren 1974 utge nya gränsvärden i form av anvisningar.
Inom styrelsen pågår också arbete med nya anvisningar i fråga om asbest, vilka kommer att innebära skärpningar av bestämmelserna för arbete med asbest och asbesthaltigt material. Bl. a. övervägs förbud mot sprutning med asbest på tillfälliga arbetsplatser samt i övrigt rekommendationer om minskad användning. Vidare övervägs möjligheterna att i likhet med vad som f. n. tillämpas i fråga om fall av s. k. dammlunga införa ett registreringsförfarande.
Vid arbetarskyddsstyrelsen pågår två forskningsprojekt avseende metoder för att bestämma asbestfiberhalten i damm. Asbest är även föremål för ett forskningsprojekt med medel från arbetarskyddsfonden, vilket skall belysa förekomsten av bl. a. lungskador på grund av asbest. Med medel från arbetarskyddsfonden pågår också en utveckling och förbättring av metodiken för dammfri bearbetning av asbestcementprodukter.
Skiftarbete och arbetsraster
År 1972 tillsatte arbetarskyddsfonden en arbetsgrupp för att undersöka behovet av forskning och utvecklingsarbete beträffande arbetstidsfrågor, särskilt skiftarbetsproblem. Gruppen framlade sina undersökningar i en rapport i januari 1973 (Arbetarskyddsfonden Rapport 1973:1). Gruppen anser att bl. a. en bred kartläggning av arbetstidens förläggning samt en analys av pågående utveckling inom området bör prioriteras högt. Som mera långsiktiga forskningsinsatser föreslås bl. a. forskning över effekter av skiftarbete, arbete med turlistetid och annan obekväm arbetstid på sociala mönster och aktiviteter samt medicinska konsekvenser av sådan arbetstid. Vidare föreslås psykologisk forskning över främst individuella skillnader i anpassning till arbete vid olika tider på dygnet, syftande till att ge underlag för utformning av arbetstidssystem och möjligheter att förutsäga vilka personer som utan risk för fysiska och psykiska följder kan anpassa sig till skiftarbete.
Frågor beträffande skiftarbete samt hälsotillstånd och arbetstillfredsställelse hos arbetstagare som berörs av olika typer av sådant arbete är föremål för ett större projekt inom ramen för programmet Arbetspsykologiska och sociala frågor vid arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning. Skiftarbete ingår också i ett forskningsprogram vid laboratoriet för klinisk stressforskning på Karolinska sjukhuset. Studiet inom programmet, som har rubriken ”Stress i arbetslivet” och som bedrivs tvärvetenskapligt, har omfattat individens funktion och välbefinnande under olika typer av belastning, t. ex. vid olika skiftarbetesformer och i linestyrda monteringsarbeten. Olika aspekter av skiftarbete och vissa stressfaktorer är föremål för studier av forskargrupper inom Stockholms universitets psykologiska institution.
SoU 1974:4
17 Varudeklaration av industrimaskiner m. m.
Arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning har bl. a. att bedriva forskning och uppdragsverksamhet. Vid avdelningens arbetsfysiologiska enhet avser forskningen bl. a. kartläggande studier av fysiska belastningsfaktorer i arbetslivet och experimentella studier, som syftar till definition av ergonomiska arbetsplatsundersökningar, och studier av maskin- och redskapsutformning från ergonomiska utgångspunkter m. m., som syftar till förbättringar av bl. a. maskiner och redskap. Vid enheten har bl. a. nyligen avslutats en undersökning av slagborrmaskiner med inriktning på att få fram ett förslag till prototyptestning av maskinerna.
Vid styrelsen för teknisk utveckling finns en grupp för ergonomiskt forsknings- och utvecklingsarbete vilken förfogar över ett arbetsmiljölaboratorium. Laboratoriet har till uppgift att praktiskt verka för en riktig utformning av arbetsmiljöer, arbetsplatser, arbetshjälpmedel m.m. Vid laboratoriet pågår f. n. en undersökning av arbetsmiljö i gjuterier (avseende bl. a. dammförebyggande åtgärder och buller).
Utskottet
Arbetsmiljöfrågorna har som en följd av pågående förändringar i samhälle och näringsliv kommit att alltmer stå i centrum för den allmänna debatten under de senaste åren. Ny teknik och nya arbetsprocesser medför ökade risker för skador på grund av buller, damm, gaser, psykisk press osv. De nya utvecklingstendenserna leder till att det moderna arbetarskyddet måste ansvara för de anställdas hälsa i vid bemärkelse. En social förnyelse av arbetslivet kräver också att de anställda får möjligheter att påverka förhållandena på arbetsplatserna. Mot denna bakgrund pågår ett omfattande reformarbete inom arbetsmiljöområdet. Från statsmakternas sida har betydande insatser gjorts med syfte att skapa ökad trygghet för de anställda och ge dem ett ökat inflytande över förhållandena på den egna arbetsplatsen. Ett viktigt steg i denna reformpolitik utgörs av de vid 1973 års riksdag fattade besluten om ändringar av arbetarskydd slagstiftningen samt om ökade resurser för forskning, utbildning och tillsyn inom arbetsmiljöområdet. Till grund för besluten ligger arbetsmiljöutredningens första delbetänkande och en remissbehandling som bl. a. omfattade en arbetsplatsremiss med omkring 85 000 deltagare.
De nya lagreglerna om arbetarskyddet innebär att de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökats väsentligt genom att bl. a. skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgats. Skyddskommitté skall numera tillsättas i vidgad omfattning varjämte kommittéernas uppgifter breddats. Reglerna om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler m. m. har skärpts. Nya regler har införts om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda. Sanktionsbestämmelserna har effektiviserats, och utbildningen för bl. a. skyddsombud har byggts ut kraftigt. Genom
SoU 1974:4
effektivisering av den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen har den offentliga tillsynsorganisationen förstärkts.
Betydelsefulla ändringar har vidare genomförts i fråga om arbetarskyddsstyrelsens organisation och dess resurser när det gäller att bl. a. utarbeta nödvändiga anvisningar. För att främja en samordnad inriktning av de statliga arbetarskyddsorganens verksamhet har arbetsmedicinska institutet integrerats i arbetarskyddsstyrelsen. En arbetsmedicinsk filial är under uppbyggnad i Umeå. Filialen ger ett värdefullt tillskott till den statliga forskningsorganisationen på arbetarskyddsområdet.
Yrkesinspektionen har fortlöpande förstärkts de senaste budgetåren, och innevarande budgetår tillförs den ytterligare personalresurser. Antalet yrkesinspektionsdistrikt utökas den 1 juli i år från 11 till 19. Ett av syftena med dessa åtgärder är att främja yrkesinspektionens möjligheter att verka nära arbetsställena och snabbt ta ställning till skyddsfrågor som uppkommer där. Flera specialinspektioner har inordnats i allmänna yrkesinspektionen. Till yrkesinspektionen har knutits beslutande nämnder med representanter för bl. a. arbetsmarknadens parter.
Arbetarskyddsavgiften har den 1 januari i år höjts och betalas numera även av staten. Härigenom tillförs arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50 milj. kr. om året. Samtidigt har fonden fått vidgade uppgifter.
Självfallet är reformarbetet inte avslutat genom de hittills vidtagna åtgärderna. En rad betydelsefulla frågor återstår att lösa. I sitt fortsatta arbete kommer arbetsmiljöutredningen att fullfölja översynen av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny arbetsmiljölag.
I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt de i motionerna upptagna spörsmålen. Utskottet vill redan här framhålla att ett flertal av motionärernas önskemål flera gånger tidigare prövats av riksdagen, senast hösten 1973 i samband med de i propositionen 1973:130 framlagda förslagen till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö (SoU 1973:25). Då utskottet i det följande hänvisar till tidigare ställningstaganden utan angivande av visst betänkande avses 1973 års riksdagsbehandling.
Fortsatt reformarbete
Liksom vid föregående års riksdag har inriktningen av det fortsatta reformarbetet inom arbetsmiljöområdet väckt motionärernas intresse.
I motionen 1974:697 (yrkande 1 a och 1 b) av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs dels att arbetsmiljöutredningen görs parlamentarisk och får i uppdrag att utforma ett miljöpolitiskt handlingsprogram i enlighet med vad som anförs i motionen, dels att vid det fortsatta utredningsarbetet i motionen anförda riktlinjer beaktas, särskilt i fråga om förbättring av de psykosociala arbetsmiljöerna i syfte att motverka skadlig stress och psykisk otrygghet i arbetslivet. Motionärerna vill att olika åtgärder och initiativ inom arbetsmiljöområdet samordnas till ett handlingsprogram utifrån en helhetssyn på situationen i arbetslivet. Målsättningen härvidlag skall i första hand vara att anpassa arbetsplatser och arbetsprocesser till
SoU1974:4
människornas fysiska och psykiska förutsättningar. Utifrån dessa utgångspunkter måste utredningsarbetet inriktas på säkrare normer och riktlinjer för bemästrande av bl. a. luftföroreningar och buller, på kontroll av kemiska ämnen och på tillfredsställande utformning av lokaler, maskiner, arbetsprocesser och arbetstider. Motionärerna pekar också på den betydelse som frågor om arbetslokaler, arbetsprocesser, lönesystem, anlagsprövning, yrkesvägledning, yrkesrådgivning och arbetsanalys har för att anpassa arbetsplatserna till individernas psykiska förmåga och förutsättningar. Även en fördjupning av företagsdemokratin och en förstärkt forskning på det psykosociala området är angelägna.
Även i motionen 1974:700 (yrkande 7) av herr Helén m. fl. (fp) föreslås att arbetsmiljöutredningen görs parlamentarisk och att den genom tilläggsdirektiv får i uppgift att analysera behovet av och framlägga förslag till mer långsiktiga reformer. Motionärerna yrkar också (yrkande 5) att arbetsmiljöutredningen med förtur framlägger förslag till bättre kontroll av kemiska ämnen och till åtgärder mot buller. Motionärernas önskemål i fråga om det fortsatta reformarbetet kan sammanfattas enligt följande. Rapporteringen av olycksfall och skador bör byggas ut. Tillbudsrapportering bör införas. Det tekniska skyddsarbetet bör byggas ut. Kontrollen av kemiska ämnen måste förbättras och bullerbekämpningen bör ges förtur. Normer och riktvärden för buller och föroreningsnivåer bör införas. Utbildningen av tekniker och ekonomer bör ges flera arbetsmiljömoment och fortbildningsmöjligheter skapas. Arbetsmiljöforskningen bör byggas ut. Informationen om arbetsmiljöproblem bör förbättras. Företagshälsovården bör byggas ut och garanteras alla anställda. De anställda bör få medinflytande och medbestämmanderätt på alla nivåer i företaget. Den lilla gruppens princip bör tillämpas. Företagsnämnden bör få huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna, beslutsrätt över arbetsmiljöinvesteringarna och egna budgetmedel för detta ändamål. Kontinuerligt skiftarbete bör begränsas, ackordslön ersättas av tidlön, flexibel arbetstid tillämpas och fler deltidsarbeten inrättas. Motionärerna anser också att en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av dålig arbetsmiljö och av insatser för arbetsmiljöförbättringar är nödvändig. Förslag om ekonomiska styrmedel som kan utnyttjas för att skapa en bättre arbetsmiljö måste enligt motionärerna framläggas.
I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1974:212 (yrkande B) av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk), vari begärs förslag om bestämmelser som syftar till att minska omfattningen av skiftarbete, och motionen 1974:1554 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari begärs förslag om regler för att minska arbetsintensiteten och utslagningen, bl. a. innebärande 10 minuters paus vaije timme på betald arbetstid vid tempoarbeten.
Inledningsvis vill utskottet framhålla, att de utförliga direktiv som i^tfärdats för arbetsmiljöutredningen har till syfte att en helt ny lag om arbetsmiljön skall komma till stånd. Lagstiftningen skall allmänt sett ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga
SoU 1974:4
arbetsmiljöer. Beträffande det närmare innehållet i direktiven hänvisar utskottet till framställningen på s. 3 och 4 i detta betänkande.
Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt motionsförslag om tilläggsdirektiv till arbetsmiljöutredningen och därvid framhållit vikten av att det återstående utredningsarbetet med en tidsenlig lagstiftning på området, vilket arbete är både omfattande och tidskrävande, inte fördröjs genom att utredningen ges nya uppgifter utanför den vida ram som dragits upp i direktiven. Utskottet har därvid också pekat på att motionärernas önskemål i den mån de inte avser lagstiftningsåtgärder kan beräknas bli tillgodosedda utan någon vidgning av utredningsdirektiven. I anslutning till det sist sagda vill utskottet hänvisa till den omfattande verksamhet inom olika organ och på olika nivåer i samhället som pågår vid sidan av arbetsmiljöutredningens arbete och som syftar till att direkt eller indirekt få fram underlag för arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Som exempel kan nämnas de betydande resursförstärkningar, som fr. o. m. årsskiftet 1973-1974 tillförs arbetarskyddsfondens styrelse för bl. a. utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete, den översyn av arbetsledningsrätten, som pågår inom arbetsrättskommittén, samt det nyligen träffade avtalet mellan Metallarbetarförbundet och Verkstadsföreningen, vari ges möjligheter att efter lokala förhandlingar införa månadslön. Vidare vill utskottet hänvisa till de kraftiga resursförstärkningar som de senaste åren tillförts arbetarskyddsorganen och de ytterligare personaltillskott för budgetåret 1974/75, vilka utskottet tillstyrkt i betänkandet SoU 1974:3. Genom de nämnda resursförstärkningarna skapas förutsättningar för att få till stånd ett effektivt och väl utbyggt arbetarskyddsverk som även kan svara för initiativ och samverkande åtgärder också utanför de sektorer av arbetsmiljöområdet som direkt regleras av lagstiftningen.
Mot den angivna bakgrunden är utskottet lika litet nu som förra året berett att ställa sig bakom önskemålen om en utvidgning av arbetsmiljöutredningens uppdrag. Inte heller finner utskottet att det skulle vara rationellt att nu tillsätta ytterligare en utredning på området. Vid dessa ställningstaganden erfordras det i detta sammanhang inte några uttalanden från riksdagens sida om grunderna för det fortsatta utredningsarbetet. Utskottet finner inte heller skäl att med frånträdande av sin tidigare inställning biträda yrkandet om parlamentariska ledamöter i utredningen. Denna befinner sig nu i ett sådant skede i sitt arbete att en utökning av kommittén med parlamentariska ledamöter innebär risk för att utredningsuppdraget försenas. Utskottet anser det angeläget att arbetet skall kunna slutföras snarast möjligt. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1974:697 (yrkande 1 a och 1 b) och 1974:700 (yrkande 7) i nu behandlade delar.
Vad angår de i motionerna 1974:212 och 1974:1554 framställda yrkandena om åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten vill utskottet erinra om att arbetsmiljöutredningen bl. a. har i uppdrag att göra en grundlig genomgång av spörsmålen om arbetstidens förläggning. I utredningsdirektiven uttalas att skyddsaspekter bör ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila,
SoU1974:4
veckovila, raster och arbetspauser. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:212 (yrkande B) och motionen 1974:1554 är således inte erforderlig.
Med anledning av det i motionen 1974:700 (yrkande 5) framförda kravet om förtursbehandling av vissa frågor får utskottet — i överensstämmelse med tidigare ställningstaganden — framhålla att det liksom hitintills bör ankomma på arbetsmiljöutredningen att avgöra om delförslag skall läggas fram eller om det återstående arbetet skall redovisas i ett sammanhang. Utskottets ställningstagande innebär att yrkande 5 i motionen 1974:700 avstyrks.
Bidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder
I motionerna 1974:697 (yrkande 3) av herr Fälldin m. fl. (c) och 1974:700 (yrkande 6) av herr Helén m. fl. (fp) framställs krav på att statsbidrag till stöd för arbetsmiljöinvesteringar skall utgå efter samma grunder som gäller för bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin.
Frågan om införande av särskilda former av ekonomiskt stöd från det allmänna till åtgärder för att förbättra arbetsmiljön togs upp till behandling i samband med de nyligen genomförda ändringarna i arbetarskyddslagstiftningen. Såväl arbetsmiljöutredningen som föredragande departementschefen tog därvid avstånd från tanken på sådana stödåtgärder. Departementschefen uttalade att det enligt hans mening var av grundläggande betydelse att principen om att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen entydigt kunde slås fast i detta sammanhang på grundval av en enig uppfattning hos både arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer. I sitt av riksdagen godkända betänkande anslöt sig även socialutskottet helt till den angivna ståndpunkten och avstyrkte till följd härav motionsförslag om ekonomiska stimulansåtgärder. Anledning till ändrat ställningstagande i denna fråga föreligger inte. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
Allmänna medinflytandefrågor
I motionen 1974:700 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas dels att riksdagen måtte uttala att den kommande arbetsmiljölagen ges en sådan utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren i vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening (yrkande 1), dels att förslag föreläggs riksdagen i syfte att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön inberäknat företagshälsovården på företagsnämnderna, varvid dessa får beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor (yrkande 2).
Motionsyrkanden med i huvudsak samma syften behandlades av riksdagen förra året i samband med propositionsförslaget om ändringar i arbetarskyddslagen, m. m. Utskottet anslöt sig därvid till arbetsmiljöutredningens uppfattning att en så långtgående omvandling av rättsreglerna, som skulle kunna garantera arbetstagarnas beslutsmedverkan beträffande
SoU 1974:4
alla åtgärder som berör arbetsmiljön, inte var tänkbar att genomföra i det då aktuella sammanhanget. Utskottet framhöll att de betydelsefulla förslag som framlades i propositionen måste ses som ett led i en utveckling mot en mera kvalificerad beslutsmedverkan från arbetstagarnas sida. Utskottet påpekade vidare att denna utveckling har starkt samband med frågorna kring arbetsledningsrätten och att resultatet av arbetsrättskommitténs utredning av dessa bör få stor betydelse för ett förstärkt arbetstagarinflytande när det gäller utformningen av arbetsmiljön. Utskottet erinrade också om att de resultat som successivt framkommer under de pågående försöken med fördjupad företagsdemokrati inom den statliga och enskilda sektorn självfallet kan bli av betydelse för arbetsmiljöutredningens fortsatta arbete. Motionerna avstyrktes under åberopande av det anförda. Enligt utskottets mening äger det anförda alltjämt giltighet. Motionen 1974:700 avstyrks alltså i nu behandlade delar.
I detta sammanhang behandlas även yrkande 1 d i motionen 1974:697 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att vid det fortsatta utredningsarbetet om arbetsmiljön samarbete sker med företagsdemokratiska utredningar och försöksverksamheter i syfte att främja en från arbetsmiljösynpunkt angelägen utveckling av företagsdemokratin. Enligt utskottets mening är ett sådant samarbete en given förutsättning för att arbetsmiljöutredningen skall kunna fullfölja sin i direktiven ålagda uppgift att ägna stor uppmärksamhet åt den enskildes möjligheter att öva inflytande på utformningen av arbetsmiljön. Utskottet vill även hänvisa till att arbetsrättskommittén enligt sina direktiv bör upprätthålla ett nära samarbete med arbetsmiljöutredningen samt hålla kontakt med det av LO, TCO och SAF tillsatta utvecklingsrådet för samarbetsfrågor och med delegationen för försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är inte erforderlig.
Utbildnings- och forskningsfrågor
Som ett led i åtgärderna för att komma till rätta med bristerna i arbetsmiljön beslöt statsmakterna förra året en väsentlig förstärkning av resurserna för utbildning av skyddsombud. 1 sammanhanget diskuterade utskottet i anledning av propositionen och motioner även vissa andra utbildningsfrågor. I två motioner vid årets riksdag ägnas stor uppmärksamhet åt åtgärder för att förbättra utbildningen och forskningen inom arbetsmiljöområdet. 1 motionen 1974:697 (yrkande 2) av herr Fälldin m. fl. (c) framhålls vikten av ökade resurser för forskning och utbildning på arbetsmiljöområdet, särskilt på den psykosociala sidan, samt angelägenheten av en förbättrad organisation. Motionärerna vill att vad i motionen anförs skall ges Kungl. Maj:t till känna. I motionen 1974:700 (yrkande 4) av herr Helén m. fl. (fp) begärs en samlad översyn av undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla utbildningsformer.
SoU 1974:4
23 I anledning av motionsyrkandena vill utskottet inledningsvis erinra om att förslag nyligen förelagts riksdagen om att högre teknisk utbildning och forskning inom det arbetsvetenskapliga området skall komma till stånd vid högskolan i Luleå (prop. 1974:23). Förslaget går ut på att de studerande vid högskolans båda utbildningslinjer, den maskintekniska och den geoteknologiska, fr. o. m. årsskiftet 1976-1977 skall få möjlighet att välja en arbetsvetenskaplig specialisering. Även studeranden vid andra tekniska fakulteter och yrkesverksamma tekniker skall kunna genomgå utbildningen. Förslaget innebär vidare att en forskningsorganisation inom det arbetsvetenskapliga området successivt skall byggas upp vid högskolan samt att samarbete inom området skall komma till stånd mellan högskolan, universitetet i Umeå och arbetsmedicinska filialen i Umeå, varigenom förutsättningar skapas för ett slagkraftigt arbetsvetenskapligt centrum i Umeå-Luleåområdet. Som ett första steg i uppbyggnaden föreslås inrättandet av en professur i industriell ergonomi den 1 juli 1975.
Vad härefter angår de i motionen 1974:697 upptagna spörsmålen om forskningen på arbetsmiljöområdet vill utskottet hänvisa till att arbetarskyddsfonden bl. a. har att beakta behovet av samordning av insatserna för forskning, utbildning och information och härigenom intar en central position när det gäller att överblicka problemen inom arbetsmiljöområdet och väga behovet av olika forskningsinsatser mot varandra. I ett nyligen avgivet betänkande (SOU 1973:55) angående den tillämpade beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen framhålls att arbetarskyddsfonden bör ses som ett sammanhållande och samordnande programorgan för all åtgärdsinriktad forskning som gäller individens problem i arbetslivet och därmed sammanhängande forskning som gäller arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Vidare föreslås tillskapandet av ett särskilt institut som skall främja forsknings- och utvecklingsverksamhet och verka för att forskningsrönen kommer till praktisk tillämpning. Det föreslås också att den beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen och den arbetsvetenskapliga utbildningen vid universiteten och de tekniska högskolorna byggs ut. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att i årets statsverksproposition förslag framläggs om en professur i medicin, särskilt yrkesmedicin, vid högskolan i Linköping. Utskottet vill också erinra om att utskottet i betänkandet SoU 1974:3 tillstyrkt att Kungl. Maj:t bemyndigas inrätta en professorstjänst vid den arbet spsykologiska enheten på arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning samt tillstyrkt en fortsatt utbyggnad av arbetsmedicinska filialen i Umeå. Slutligen må hänvisas till att ett vetenskapligt råd nyligen knutits till arbetarskyddsstyrelsen.
Med hänvisning till den sålunda lämnade redovisningen anser utskottet inte att något riksdagens initiativ är påkallat i anledning av motionen 1974:700, såvitt gäller forskningen på arbetsmiljöområdet.
De frågor inom utbildningsområdet som tas upp i motionerna 1974:697 och 1974:700 avser i huvudsak samma problem som behandlades i motioner till förra årets riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande anslöt sig utskottet till syftet med de då föreliggande
SoU 1974:4
motionerna, nämligen att förbättra utbildningen på arbetsmiljöområdet inom det allmänna utbildningsväsendet och vitsordade att det kunde vara lämpligt med en systematisk genomgång av utbildningen rörande arbetsmiljöfrågor inom såväl SÖ-området som UKÄ-området. Utgångspunkten för en sådan genomgång borde i princip vara att vidga utrymmet för utbildning som avser sådana frågor. Utskottet erinrade om förändringar i kursplanerna för den yrkesinriktade gymnasieskolan, som förutskickats i propositionen 1973:130, och de åtgärder som vidtagits av UKÄ för att få till stånd bl. a. en ökad arbetsvetenskaplig utbildning inom universiteten och de tekniska högskolorna. Bl. a. mot denna bakgrund ansåg utskottet det inte erforderligt med något riksdagens initiativ för att nå syftet med de då aktuella motionerna.
Utskottet finner under framhållande av det ovan redovisade förslaget om arbetsvetenskaplig utbildning i Luleå inte skäl att frångå denna bedömning. Sedan det nu pågående arbetet inom främst SÖ och UKÄ på att få till stånd en vidgad utbildning inom arbetsmiljöområdet slutförts bör man ånyo överväga om det är erforderligt med en övergripande översyn.
Utskottets ställningstaganden under detta avsnitt innebär att motionerna 1974:697 och 1974:700 avstyrks i vad de avser utbildningen på arbet smilj öområdet.
Företagshälsovård
I motionen 1974:700 (yrkande 3) av herr Helén m. fl. (fp) vill motionärerna att förslag skall föreläggas riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård. Som utskottet framhållit, då utskottet tidigare prövat motionsyrkanden med samma innehåll, skulle ett principbeslut i frågan inte påskynda utbyggnaden av företagshälsovården. Beaktas bör också att ett beslut om obligatorisk företagshälsovård inte kan genomföras så länge läkarresurserna inte är sådana att de täcker behovet inom såväl den av samhället bedrivna hälso- och sjukvården som företagshälsovården. Motionen avstyrks därför i motsvarande del.
I motionen 1974:697 (yrkande 1 c) av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att arbetsmiljöutredningen skall pröva möjligheten att tillgodose alla gruppers behov av företagshälsovård genom att landstinget ges en samordnande funktion.
Det ankommer på den till arbetarskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen att fortlöpande följa och främja företagshälsovårdens utveckling och att vara ett organ för kontakt, samråd och samverkan främst mellan företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet. Vidare har på det regionala planet de nyinrättade yrkesinspektionsnämnderna bl. a. ålagts att följa och främja företagshälsovårdens utveckling och fungera som organ för samråd i företagshälsofrågor. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:697 i motsvarande del.
SoU 1974:4
25 Frågor rörande gruvarbete, arbete med asbest samt hygieniska gränsvärden I
motionen 1974:34 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp vissa arbetsmiljöfrågor beträffande gruvarbete. Motionärerna vill för det första att åtgärder skall vidtas mot användningen av dieseldrift i gruvor. Vidare vill de ha ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram milj ovänligare arbetsmaskiner, varvid LKAB skall gå i spetsen. Slutligen vill de att gruvarbete under jord hänförs till sådant arbete som berättigar till sex veckors semester. I sistnämnda avseende åberopar motionärerna att hälsoriskerna för gruvarbetare på grund av förekomsten av radon bör berättiga dem till samma förmåner som arbetstagare med radiologiskt arbete.
Även i motionen 1974:703 av herr Hjorth m. fl. (s) begärs initiativ till ett intensifierat utvecklingsarbete för att för gruvindustrins räkning få fram milj ovänligare maskiner.
I en interpellationsdebatt den 7 december 1972 angående i huvudsak samma frågor, som berörs i motionen 1974:34, anförde chefen för socialdepartementet bl. a. följande.
Frågor om dieselavgaser i gruvluft är en betydelsefull del av de yrkeshygieniska problemen vid gruvarbete. Det finns skäl att ägna stor uppmärksamhet åt vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med dessa spörsmål. Därvid måste beaktas att det finns ett nära samband med andra faktorer av betydelse för gruvmiljön, bl. a. användningen av sprängämnen som alstrar gaser av likartad sammansättning. Den avsevärda upprustning av gruvventilationen som radonanvisningarna framtvingat har även medfört att dieselavgaser och spränggaser numera vädras ut på ett annat sätt än tidigare. Det framstår ändå som i hög grad önskvärt att finna ett lämpligt alternativ till konventionell dieseldrift under jord. Utvecklingsarbete för att söka tillgodose önskemålet är också på gång. Det finns emellertid inte för närvarande praktiska förutsättningar att införa ett totalförbud mot dieseldrivna anordningar i gruvorna. Åtgärderna måste i stället i nuvarande läge inriktas på att förebygga olämpliga koncentrationer av skadliga och besvärande ämnen i avgaserna. Sådana krav måste ställas på främst motortyp och maskinunderhåll samt luftkontroll, att godtagbara arbetsförhållanden uppnås över lag. Vissa bestämmelser i dessa hänseenden finns redan nu i arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar.
I anslutning härtill får utskottet framhålla följande. Berganvisningarna skärptes år 1973 och innehåller numera bl. a. gränser för exponering för vissa luftföroreningar från bl. a. motoravgaser, vilka gränser är lägre än tidigare gällande rekommenderade hygieniska gränsvärden. En av arbetarskyddsfonden tillsatt arbetsgrupp publicerade år 1973 en rapport, i vilken forskningsbehov rörande kemiska föroreningar i arbetsmiljön kartlagts och analyserats. Arbetsgruppen anser att forskning beträffande skadeeffekterna av bl. a. olika förbränningsgaser i syfte att kunna vidta eliminationstekniska åtgärder tillhör de projekt som bör prioriteras. Ett flertal pågående forsknings- och utvecklingsprojekt syftar till att förebygga hälsoriskerna på grund av dieselavgaser i gruvor. Med medel från
SoU 1974:4
arbetarskyddsfonden sker en kartläggning av miljöpåverkan hos gruvarbetare, innefattande utveckling av metoder och rutiner för bestämmande av miljöfaktorer under jord. Arbetarskyddsstyrelsen har bidragit till ett projekt om dieselavgaser under jord, innefattande bl. a. en undersökning av åtgärder för att rena avgaserna. Svenska utvecklings AB håller på att konstruera ackumulatorbatterier för tung underjordsdrift. I samarbete mellan bolaget och LKAB pågår provningsförsök med sådana batterier i fordon. LKAB deltar vidare tillsammans med statens vattenfallsverk och ASEA i diskussioner om ett projekt för trolleydrift av fordon. Avsikten är att prov skall göras hos LKAB. Utskottet vill också hänvisa till att ett genomförande av delar av det (s. 23) redovisade förslaget om högre teknisk utbildning och forskning inom det arbetsvetenskapliga området vid högskolan i Luleå kommer att medföra förstärkta resurser för utbildning och forskning om arbetsmiljöproblem i gruvindustrin. Slutligen vill utskottet erinra om att den omorganisation av yrkesinspektionen, som trädde i kraft vid årsskiftet 1973-1974, bl. a. innebär en förstärkning av yrkesinspektionens resurser med bergteknisk expertis för placering i distrikt där gruvdrift förekommer.
Enligt utskottets mening är de av departementschefen i ovannämnda interpellationsdebatt framförda synpunkterna alltjämt bärande. Med hänsyn härtill och under hänvisning till den lämnade redovisningen av pågående eller planerat forsknings- och utvecklingsarbete på området anser utskottet att yrkandena 1 och 2 i motionen 1974:34 samt motionen 1974:703 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.
Vad angår det i motionen 1974:34 (yrkande 3) upptagna spörsmålet om semester får utskottet anföra följande. Arbetarskyddsstyrelsen och Svenska gruvindustriarbetareförbundet har gjort framställningar om förlängd semester för dem som i gruvarbete utsätts för joniserande strålning. I direktiven till den år 1972 tillsatta semesterutredningen uttalade föredragande departementschefen att de problem som föreligger för personal som i sitt arbete utsätts för strålningsrisker i första hand bör mötas med åtgärder inom arbetarskyddet. Utredningen bör — anförde han vidare — mot denna bakgrund förutsättningslöst pröva motiven för en särlagstiftning för dem som i sitt arbete utsätts för joniserande strålning och lägga fram de förslag som föranleds härav. Den 1 mars i år bemyndigades chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla sakkunniga för en allmän översyn av semesterlagen. Enligt utredningsdirektiven skall de sakkunniga överta semesterutredningens uppgifter. Då således frågan om förlängd semester för den grupp, som anges i motionen, är föremål för utredning, påkallar motionen inte heller i denna del någon riksdagens åtgärd.
I motionen 1974:1337 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) begärs att riksdagen skall uttala sig för ett förbud mot användningen av asbest och hemställa om lagstiftningsåtgärder.
Vid 1972 års riksdag hade utskottet att ta ställning till ett likartat motionsyrkande. Motionen blev föremål för en omfattande remissbehandling. I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1972:40)
SoU 1974:4
framhöll utskottet att såväl remissyttrandena som det vetenskapliga material som åberopats i ärendet visade att det var helt klart att framför allt hanteringen av asbest i olika arbetsprocesser utgör en betydande hälsofara samt att det är motiverat med långtgående åtgärder för att begränsa hälsoriskerna. Med hänsyn till att det inom vissa områden — bl. a. sådana som är av betydelse för försvaret — inte finns någon lämplig ersättning för asbest, var de möjligheter som stod till buds enligt utskottets mening antingen att man införde ett principiellt förbud med vida dispensmöjligheter eller att man angrep problemet genom bestämmelser på arbetarskyddsområdet. I valet mellan dessa möjligheter stannade utskottet för alternativet att genom stränga arbetarskyddsföreskrifter i förening med en noggrann kontroll från arbetarskyddsorganen söka komma till rätta med det hälsoproblem som användningen av asbest utgör. Enligt utskottets mening var det nämligen från principiell synpunkt otillfredsställande med en förbudslagstiftning som innefattade långtgående dispensmöjligheter. Utskottet förklarade sig vidare dela den uppfattning som kommit till uttryck i remissyttranden både från arbetstagarsidan och från arbetsgivarsidan, nämligen att asbest i fri form inte skall få användas på byggarbetsplatser. Då det gällde användning av asbest i fri form i andra sammanhang eller vid bearbetning av asbest i bunden form ansåg utskottet att i den mån ersättningsmaterial finns ett förbud mot användning av asbest därvid borde kunna inrymmas. Utskottet hänvisade också till det då pågående utredningsarbetet med en lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor. Motionen avstyrktes av utskottet.
Frågan om förbud mot användning av asbest togs även upp i en interpellationsdebatt den 10 december förra året. Chefen för dåvarande inrikesdepartementet anförde därvid bl. a. att det inte fanns tillräckligt underlag för en bedömning av om restriktioner beträffande asbest skall genomföras inom ramen för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Han framhöll också att han var beredd att se till att sistnämnda lag blir tillämplig på asbest om det skulle behövas med tanke på den yttre miljön men att han ansåg det viktigt att man förbättrar och skärper arbetarskyddslagen så att de som arbetar med asbest kan känna sig trygga. Enligt inrikesministern var nya anvisningar angående asbest under utarbetande, enligt vilka det skulle bli ett grundläggande krav att asbest skall ersättas med annat material när så kan ske. Skillnaden mellan en sådan ordning — anförde han vidare — och ett totalförbud med dispensmöjligheter är hårfin.
Enligt utskottets mening är de åberopade skälen mot ett totalförbud att använda asbest alltjämt bärande. Utskottet ansluter sig också till dåvarande inrikesministerns uttalande om vikten av att effektiva åtgärder mot ifrågavarande hälsorisker vidtas inom arbetarskyddets ram. Enligt vad utskottet inhämtat övervägs inom arbetarskyddsstyrelsen att i de nya anvisningarna inta förbud mot sprutning med asbest på tillfälliga arbetsplatser samt i övrigt rekommendationer om minskad användning av detta material. Sådana restriktioner synes stå väl i överensstämmelse med
SoU 1974:4
vad utskottet tidigare förordat. Viktigt är också att insatser för att eliminera hälsoriskerna sker vid sidan av anvisningsarbetet. I detta hänseende vill utskottet erinra om att den av arbetarskyddsfonden år 1972 tillsatta arbetsgruppen för kartläggning om analys av forskningsbehoven rörande kemiska föroreningar i arbetsmiljön i sin förra året publicerade rapport uttalat sig för en prioritering av forskning beträffande bl. a. damm och då särskilt kvarts- och asbesthaltigt damm. Enligt arbetsgruppen torde stöd av rent praktiska åtgärder att eliminera damm och speciellt de dammsorter som är kända för sina skadliga effekter vara det mest angelägna och det som snabbast bör ge resultat. Vidare kan nämnas att f. n. flera forskningsprojekt pågår med avseende på hälsoriskerna vid asbesthantering, bl. a. två vid arbetarskyddsstyrelsen angående metoder för att bestämma asbestfiberhalten i damm.
Under hänvisning till den verksamhet som sålunda pågår i syfte att komma till rätta med hälsoriskerna på grund av asbest anser utskottet inte att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är erforderlig.
I motionen 1974:1324 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp vissa spörsmål angående de s. k. hygieniska gränsvärdena. Motionärerna vill för det första ha en revidering av dessa värden så att skadeverkningar, obehag och ohälsa effektivt kan förebyggas. De vill också att gränsvärdena skall få sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkta befogenheter att tillgripa arbetsavbrott då dessa värden överskrids.
Arbetsmedicinska institutet, vilket numera integrerats i arbetarskyddsstyrelsen, utfärdade år 1969 en lista över gränsvärden för luftföroreningar från ett antal ämnen, vilkas inverkan på människor kunnat konstateras. Listan har endast karaktären av en rekommendation. Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår f. n. en revidering av gränsvärdeslistan. Enligt vad utskottet inhämtat kan nya gränsvärden beräknas bli utfärdade i form av anvisningar under våren 1974. Utskottet vill också hänvisa till att arbetsmiljöutredningen bl. a. har att pröva hur föreskrifter angående undersökningar av luftföroreningar på arbetsplatserna skall vara utformade samt i samband härmed ta upp frågan om de hygieniska gränsvärdena.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1324. Utskottet vill tillägga att skyddsombud sedan den 1 januari i år med stöd av arbetarskyddslagens bestämmelser äger befogenhet att med omedelbar verkan avbryta arbete, som innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, om inte rättelse kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren.
Åtgärder mot brott på hydraulslangar samt varudeklaration av industrimaskiner m. m.
I motionen 1974:165 av herr Wikner m. fl. (s) framhålls att någon form av varudeklaration av industrimaskiner skulle öka möjligheterna för arbetstagarna att på planeringsstadiet medverka till en styrning av inköpen av verktyg och maskiner och därigenom på sikt leda till en nedgång av många yrkessjukdomar. Motionärerna vill att motionen skall
SoU 1974:4
överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för erforderliga åtgärder.
Enligt 45 § arbetarskyddslagen kan arbetarskyddsstyrelsen, när särskilda skäl föreligger, föreskriva att visst slag av maskin, redskap eller annan teknisk anordning skall vara godkänd av styrelsen innan den avlämnas för att tas i bruk inom landet eller här uppställs till försäljning eller i reklamsyfte. Sådana föreskrifter har meddelats beträffande ett flertal anordningar, bl. a. bultpistoler, vissa pappersskärmaskiner och vissa pressar. Det kan också nämnas att tillverkare eller försäljare frivilligt kan begära utlåtande från arbetarskyddsstyrelsen om maskin eller annan anordning erbjuder betryggande säkerhet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett system med varudeklarationer eller typbesiktningar från arbetsmiljösynpunkt skulle vara ett verksamt medel att styra utvecklingen mot mer miljövänliga anordningar på arbetsplatserna och skulle kunna ge arbetstagarna möjlighet till medinflytande vid maskinvalet redan på planeringsstadiet. Denna bedömning synes ligga i linje med direktiven till arbetsmiljöutredningen, vari bl. a. framhålls att stort intresse bör ägnas frågor som angår granskning och besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar, varvid obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag, konstruktionsritningar o. d. torde få övervägas. På grundval av de förslag som framlagts i utredningens delbetänkande har skärpta regler om förhandsprövning av arbetslokaler m. m. trätt i kraft vid årsskiftet. I betänkandet framhåller utredningen att det föreslagna systemet inte täcker hela det område på vilket behov av förhandsprövning från arbetsmiljösynpunkt föreligger. Utskottet anser sig därför kunna förutsätta att frågan om varudeklaration eller typbesiktning från arbetsmiljösynpunkt av maskiner, redskap eller andra anordningar ägnas uppmärksamhet av arbetsmiljöutredningen. Det forsknings- och utvecklingsarbete, som pågår på olika håll inom ämnesområdet ergonomi, bl. a. vid det arbetsmiljölaboratorium som drivs av styrelsen för teknisk utveckling, kan härvidlag komma att bli av betydelse. Med hänsyn till det anförda är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte erforderlig.
Slutligen tar utskottet upp ett i motionen 1974:420 av herr Blomkvist m. fl. (s) aktualiserat spörsmål om åtgärder mot brott på hydraulslangar. Motionärerna pekar på den ökade användningen av olika lyftanordningar och på förefintliga risker för att hydraulslangarna i dessa anordningar skall brista. Enligt motionärerna skall i sådana slangar finnas en ventil som stänger av oljetillflödet om slangen brister. De slangbrottsventiler som finns på marknaden har enligt motionärerna den olägenheten att de antingen inte alltid fungerar eller har för lång reaktionstid. Motionärerna hänvisar till att det förekommit att lasten hunnit accelerera så mycket i sitt fall att när oljetillflödet stängts av, har kranarmen utsatts för sådan belastning att den brustit. Motionärerna anser att effektiva slangbrottsventiler skulle kunna förhindra svåra olycksfall bland berörda arbetstagare och hänvisar till att en slangbrottsventil med extremt kort stängningstid nyligen konstruerats. Yrkandet går ut på att motionen skall överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.
SoU 1974:4
30 Enligt 11 § arbetarskyddslagen skall bl. a. lyftanordningar vara försedda med erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt vara så utförda och anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. Åtgärder skall också vidtas för att undvika att arbetstagare skadas genom nedstörtande föremål eller splitter, stänk, vassa föremål eller genom klämning eller slag. Till ledning vid tillämpningen av denna bestämmelse har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar beträffande bl. a. traktormonterade s. k. skogskranar, lyftbord, grävmaskiner och vissa bygghissar, vari ges föreskrifter om åtgärder för att förhindra brott på hydraulslangar. Vidare har styrelsen utarbetat förslag till anvisningar angående lastbilskranar och mobila arbetsplattformar. Slutligen kan nämnas att Sveriges standardiseringskommission utfärdat vissa standarder om utförande och provning av hydraulslangar. I detta sammanhang vill utskottet också erinra om att arbetarskyddsstyrelsen under budgetåren 1973/74 och — vid bifall till SoU 1974:3 — 1974/75 tillförs betydande resursförstärkningar för att bl. a. öka kapaciteten för utarbetande av anvisningar.
Utskottet — som vill understryka vikten av att arbetarskyddsstyrelsen med uppmärksamhet följer den tekniska utvecklingen så att resultaten härav snabbt kan tas i anspråk för arbetsmiljöförbättrande åtgärder — anser under hänvisning till det anförda inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
A. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkandena 1 a och 1 b och motionen 1974:700 yrkande 7,
B. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten att riksdagen avslår motionen 1974:212 yrkande B och motionen 1974:1554,
C. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen avslår motionen 1974:700 yrkande 5,
D. beträffande statsbidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkande 3 och motionen 1974:700 yrkande 6,
E. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att riksdagen avslår motionen 1974:700 yrkande 1 och 2,
F. beträffande samarbete mellan arbetsmiljöutredningen och företagsdemokratiska utredningar m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkande 1 d,
G. beträffande utbildnings- och forskningsfrågor att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkande 2 och motionen 1974: 700 yrkande 4,
H. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen av -
SoU 1974:4
slår motionen 1974:700 yrkande 3,
I. beträffande samordning av företagshälsovården att riksdagen avslår motionen 1974:697 yrkande 1 c,
J. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor att riksdagen avslår motionen 1974:34 och motionen 1974:703,
K. beträffande förbud mot användning av asbest att riksdagen avslår motionen 1974:1337,
L. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen avslår motionen 1974:1324,
M. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:165,
N. beträffande åtgärder mot brott på hydraulslangar att riksdagen avslår motionen 1974:420.
Stockholm den 12 mars 1974
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s)*, Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), Signell (s), fru Wigenfeldt (c), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Larsson i Karlskoga (s)*, fru Troedsson (m), herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
1. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten (punkt B i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som böijar på s. 20 med ”Vad angår” och slutar på s. 21 med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:
Vad angår motionerna 1974:212 och 1974:1554 av vänsterpartiet kommunisterna om åtgärder för att begränsa skiftarbetets omfattning och minska arbetsintensiteten vill utskottet understryka betydelsen av att få bestämda regler för hur en arbetsplats skall se ut.
Lika väsentligt som att få nya hygieniska gränsvärden är det att utarbeta regler mot arbetshets och utslagning. Det gäller att minska arbetsintensiteten. Tempoarbeten av olika slag utbreder sig inom arbetslivet. Dessa drivs i hårt ackordstempo med utslagningar och förtida förslitningar som följd. Det mest aktuella exemplet är de löpandebandsarbeten som blir allt vanligare. Hastigheten på bandet, tätheten mellan arbetsmomenten och bemanningen är frågor som måste regleras
SoU 1974:4
med utgångspunkt i en total syn på arbetsmiljöfrågorna. Första åtgärden måste vara att införa 10 minuters paus per timme, som är på betald arbetstid och räknas in i den ordinarie arbetstiden. Vid alla arbetsprocesser av kontinuerlig art bör dessa pauser införas. En sådan åtgärd skulle vara ett första steg för att förhindra den utveckling som går mot allt snabbare förslitning och utslagning.
I enlighet med det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandet i motionen 1974:1554 och anser att riksdagen hos regeringen bör begära förelag om regler för att minska arbetshetsen och utslagningar med bl. a. 10 minuters paus vaije timme på betald arbetstid vid tempoarbeten.
Skiftarbetet är oregelbundet och förenat med nattarbete och därför både hårt och krävande. Följderna av skiftarbete är att en stor del av dem som tvingas arbeta i skift drabbas av fysiska och psykiska besvär. Förutom en förkortning av arbetstiden för de skiftgående måste även åtgärder vidtas för att begränsa skiftarbetets omfattning. Motiveringen för skiftarbete skall inte enbart vara ekonomiska skäl. Regler måste utarbetas som endast tillåter skiftarbete där det på grund av arbetets art är en tvingande nödvändighet att bedriva skiftarbete.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet i likhet med vad som anförs i motionen 1974:212 att förslag till bestämmelser, som reglerar skiftarbetets omfattning och vari det föreskrivs att det endast får bedrivas i undantagsfall, bör utarbetas och föreläggas riksdagen.
Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1974:212 och 1974:1554 bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:
B. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten att riksdagen i anledning av motionen 1974:212 yrkande B och motionen 1974:1554 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot buller (punkt C i hemställan) av herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), fru Wigenfeldt (c), herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Karlehagen (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med
”Med anledning” och slutar med ”1974:700 avstyrks” bort ha följande
lydelse:
Då det är angeläget att en bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot skadligt buller snarast kommer till stånd anser utskottet att dessa frågekomplex bör utredas med förtur. Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:
C. beträffande förtursbehandling av frågorna om kontroll av
kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen i
SoU 1974:4
anledning av motionen 1974:700 yrkande 5 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande statsbidrag tilt arbetsmiljöförbättrande åtgärder (punkt D i hemställan) av herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Åkerlind (m) fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) och herr Karlehagen (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Liksom när det gäller kostnaderna för industrins omgivningsmiljöer måste utgifterna för en bättre arbetsmiljö bäras av produktionen. Utskottet ansluter sig alltså till den grundinställning som föredragande departementschefen och riksdagen intog i frågan förra året.
Med de stora miljökrav som i dag ställs är det svårt för många företag, särskilt äldre, att ekonomiskt bära en angelägen miljöförbättring eller att genomföra den tillräckligt snabbt. I sådana fall står ofta valet mellan att lägga ned företaget och att fortsätta driften under otillfredsställande arbetsformer. När det gäller åtgärder för att förbättra omgivningsmiljön finns som ett tredje alternativ möjligheten att erhålla statsbidrag. Enligt utskottets mening är det motiverat att på liknande sätt särskilda stimulansåtgärder under en övergångsperiod skall kunna sättas in för förbättring av arbetsmiljön. Förslag bör snarast föreläggas riksdagen i denna fråga. Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under D bort ha följande lydelse:
D. beträffande statsbidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder att riksdagen i anledning av motionen 1974:697 yrkande 3 och motionen 1974:700 yrkande 6 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande arbetstagarnas medinfly tande i arbetsmiljöfrågor (punkt E i hemställan) av herr Romanus (fp) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 21 med ”Motionsyrkanden med” och slutar på s. 22 med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:
De nyligen genomförda reformerna inom arbetarskyddslagstiftningen innebär en förstärkning av de anställdas inflytande över sin arbetsmiljö. För att arbetsmiljöbristerna med framgång skall kunna bekämpas krävs dock att de anställda får ett reellt medbestämmande i frågor som rör arbetsmiljön i vid mening. Grundprincipen bör härvid vara att de anställda ges en position jämställd med arbetsgivarens. Enligt utskottets mening bör denna grundprincip läggas till grund för det fortsatta arbetet på en förbättrad arbetsmiljölagstiftning.
SoU 1974:4
34 Som ett led i reformarbetet bör också företagsnämndernas verksamhet kunna utvecklas. Omfattande och delvis framgångsrika försök att bredda och intensifiera dessas verksamhet pågår. Det är angeläget att dessa försök utvidgas ytterligare. Företagsnämnderna skulle därvid kunna få ett vidgat ansvar för personalpolitik och information.
En lämplig uppgift för företagsnämnderna är vidare ett vidgat ansvar för arbetsmiljöfrågor. Såsom anförs i motionen skulle därvid företagsnämnderna kunna få en egen budget att arbeta med och efter samråd med skyddskommitté, projektgrupper och sam rådsgrupper kunna planera för arbetsmiljöförbättringar och få beslutsrätt i en rad för arbetsmiljön viktiga frågor. En reformering av företagsnämndernas verksamhet bör i första hand genomföras avtalsvägen. Det kan dock enligt utskottets mening visa sig lämpligt att använda lagstiftning med rambestämmelser. En utvidgning av företagsnämndernas roll står inte i motsättning till den vidgade verksamheten inom skyddskommittéerna. Enligt utskottets mening bör de anställdas medbestämmande över arbetsmiljön, särskilt företagsnämndernas roll, tas upp i det fortsatta utredningsarbetet.
En viktig fråga i detta sammanhang är även ansvaret för företagshälsovården. Enligt utskottets mening bör företagshälsovården ses som ett led i insatserna att förbättra arbetsmiljön och därför utöver diagnostisering och behandling av patienter ges uppgifter av förebyggande art. Företagshälsovårdens personal bör således kunna medverka redan vid planeringen av processer, maskiner, lokaler m. m. Härvidlag är det väsentligt att personalen intar en självständig ställning, vilket lämpligen uppnås genom att företagsnämnderna får huvudansvaret för företagshälsovården.
Utskottet ansluter sig således till synpunkterna i motionen 1974:700, i de delar dessa avser frågan om de anställdas medbestämmande över arbetsmiljön i vid mening och vidgade uppgifter för företagsnämnderna.
dels att utskottets hemställan under E bort ha följande lydelse:
E. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att riksdagen i anledning av motionen 1974:700 yrkande 1 och 2 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
S. beträffande obligatorisk företagshälsovård (punkt H i hemställan) av herr Romanus (fp) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som boljar med ”1 motionen 1974:700 (yrkande 3)” och slutar med ”därför i motsvarande del” bort ha följande lydelse:
I motionen (=utskottet) obligatorisk företagshälsovård.
Under den arbetsplatsremiss, som föregick statsmakternas beslut om arbetsmiljöförbättrande åtgärder förra året, uttalade sig ett stort antal av diskussionsgrupperna för obligatorisk företagshälsovård. Uttalandena står i överensstämmelse med den syn på företagshälsovården som kommer till
SoU 1974:4
uttryck i motionen 1974:700. Möjligheterna att bygga ut företagshälsovården är beroende av bl. a. tillgången på läkare med företagsläkarutbildning. För att utvecklingen skall påskyndas är det av vikt att ett principbeslut snarast fattas om obligatorisk företagshälsovård. Ett sådant beslut bör nämligen enligt utskottets mening, om det kombineras med en tidsplan, vara ägnat att medföra en snabb utbyggnad av företagshälsovården. Utskottet tillstyrker därför kravet i motionen att förslag till principbeslut om införande av obligatorisk företagshälsovård skall föreläggas riksdagen.
dels att utskottets hemställan under H bort ha följande lydelse:
H. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen i anledning av motionen 1974:700 yrkande 3 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande samordning av företagshälsovården (punkt 1 i hemställan) av herrar Larsson i öskevik (c), Åkerlind (m), fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) och herr Karlehagen (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med ”Det ankommer på den” och slutar med ”1974:697 i motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Ännu saknar många i arbetslivet tillgång till företagshälsovård, särskilt anställda i mindre företag, egenföretagare och personer verksamma inom företag med spridda arbetsplatser. Enligt utskottets mening är det angeläget att denna brist i arbetsmiljön snarast blir botad. Frågan hur företagshälsovården skall lösas för egenföretagare och anställda i mindre och medelstora företag synes lämpligen böra prövas under det fortsatta utredningsarbetet med arbetsmiljön. Därvid bör övervägas landstingens möjligheter att samordna företagshälsovården inom länen och svara för att ingen grupp i arbetslivet står utan tillgång till en väl fungerande företagshälsovård. Vad utskottet anfört i anledning av motionen borges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:
I. beträffande samordning av företagshälsovården att riksdagen i anledning av motionen 1974:697 yrkande 1 c ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor (punkt J i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 25 med ”1 en” och slutar på s. 26 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen 1974:34 av vänsterpartiet kommunisterna och motionen 1974:703, nämligen att dieseldriften under jord måste ersättas med miljövänligare maskiner.
SoU 1974:4
36 Gruvarbetarnas åsikt, underbyggd genom egna erfarenheter, är att diseldriften underjord är ett fördärv, att vidare utbyggande ej får ske och att dieseldriften måste trappas ner och ersättas av miljövänligare metoder.
Forskning och utvecklingsarbete för att ersätta diseldriften underjord bör enligt utskottet intensifieras. I spetsen för detta arbete bör de statliga företagen gå. Mot bakgrund av de skrämmande läkarrapporterna om miljön i gruvorna tillhör dessa forskningsfrågor de mest angelägna. Riksdagen bör därför enligt utskottet uttala sig för ett intensifierat utvecklingsarbete.
Den på senare år upptäckta radongasen i våra gruvor har blivit ett gissel för gruvarbetarna. Flera rapporter har kommit om radongasens farlighet och dess följder. Åtgärder har vidtagits för att förbättra ventilationen för att därigenom få ned radonvärdena. Men det står också klart att den hälsorisk som är förknippad med radongasen inte helt kan undanröjas genom förbättrad ventilation. Det måste även till andra åtgärder för att skydda arbetarna. En ytterligare skyddsåtgärd som föreslås i motionen 1974:34 är att gruvarbete skall klassas som radiologiskt arbete och falla under strålskyddslagen. Detta betyder täta läkarundersökningar och sex veckors semester. Utskottet vill för sin del biträda förslaget om att gruvarbete skall klassas som radiologiskt arbete.
Utskottet vill i enlighet med det anförda uttala att det är tre åtgärder som är angelägna att genomföra för att gruvarbetarnas arbetsmiljö skall förbättras:
1. ett omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och utarbetande av direktiv för en gradvis nedtrappning av dieseldriften,
2. ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram miljövänligare arbetsmaskiner och att de statliga företagen går i spetsen härför,
3. att gruvarbete underjord hänförs till sådant arbete som berättigar till sex veckors semester.
dels att utskottets hemställan under J bort ha följande lydelse:
J. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor att riksdagen i anledning av motionen 1974:34 och motionen 1974:703 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande förbud mot användning av asbest (punkt K i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 26 med ”Vid 1972” och slutar på s. 28 med ”är erforderlig” bort ha följande lydelse:
I en vpk-motion till 1972 års riksdag begärdes förbud mot användning av asbest. Framför allt är det vissa utsatta arbetargrupper som drabbas av svåra lungsjukdomar (asbestos, lungsäckstumörer) genom inandning av asbestdamm. I motionen refererades emellertid också vissa undersökningar som visat att asbestdamm förekommer i luften i storstäderna och även för folk i allmänhet utgör en hälsofara. Att kravet i 1972 års motion
SoU 1974:4
var välmotiverat har bekräftats. I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1972:40) yttrade socialutskottet att remissvar och vetenskapligt material klart visade att ”framför allt hanteringen av asbest i olika arbetsprocesser utgör en betydande hälsofara”. Något gehör hos utskottsmajoriteten vann emellertid inte vpk-motionen och det blev avslag när riksdagen den 12 december 1972 behandlade den.
Det bör nämnas att Svenska byggnadsarbetareförbundet sedan flera år krävt förbud mot användning av asbest och asbestmaterial i byggnadsindustrin.
Nya undersökningar om asbestdammets skadeverkningar har efter denna riksdagsdebatt publicerats i dagspress och medicinsk press. En isolerare, som hann bli 47 år innan de första lungskadorna upptäcktes, sade i en intervju i Dagens Nyheter (29.10.73): ”Nu för tiden går det fortare. Nu är arbetstempo och arbetsmetoder på många sätt brutalare. Nu används asbest mycket mera än förr. Nu kan man bli märkt för livet redan i 30-årsåldem. Men före årets slut ska asbestsprutningen vara helt förbjuden på byggen. Det lovar arbetarskyddsstyrelsen.”
Inom de utsatta arbetargrupperna är man dock skeptisk mot sådana löften, särskilt mot löftet om snara åtgärder. Det är nämligen mer än 70 år sedan en läkare i London, Montague Murray, visade vilken betydande risk det är för liv och hälsa för de arbetare som inandas asbestdamm i sitt yrkesarbete. Men trots att vpk-motionen 1972 refererade denna och många senare vetenskapliga undersökningar, påstod arbetskyddsstyrelsen i sitt remissyttrande, att ”på vetenskapens nuvarande ståndpunkt finns inte tillräckliga kunskaper om asbestens tumörframkallande egenskaper för att man med full säkerhet skall kunna fastställa hur omfattande förekomsten är av tumörsjukdomar som betingas av exposition för asbest”. Vidare framhölls att ”även i fråga om verkningsmekanismen för asbestens olika sjukdomsframkallande effekter är de nuvarande kunskaperna ofullständiga”.
Arbetarskyddsstyrelsens remissutlåtande tyder på en generande okunnighet om verkningarna av asbest och kan på intet sätt utgöra grund för den bedömning utskottet gör när frågan nu på nytt aktualiseras.
Så sent som i december förra året gav statsrådet Bengtsson i en interpellationsdebatt svar på frågan om regeringen med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor är beredd att förbjuda asbest. Han stödde sig tydligen på arbetarskyddsstyrelsens oacceptabla yttrande och menade att skärpta bestämmelser beträffande hanteringen av asbest är tillräcklig garanti mot fortsatt förekomst av asbestos.
Mot bakgrund av den välgrundade dokumentationen om asbestens skadeverkningar framstår dock statsrådet Bengtssons förhoppningar som ogrundade. På den korta tid som förflutit sedan svarets avgivande i riksdagen i december har ett 75-tal fall enbart från Göteborgsvarven anmälts till riksförsäkringsverket. Till detta kommer att all användning av asbest i dag innebär en framtida inbyggd miljö- och hälsorisk.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör uttala sig för förbud mot användningen av asbest och att förslag till
SoU 1974:4
tillämplig lagstiftning härför bör föreläggas riksdagen.
Vad utskottet anfört i anledning av motionen borges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under K bort ha följande lydelse:
K. beträffande förbud mot användning av asbest att riksdagen i anledning av motionen 1974:1337 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,
9. beträffande hygieniska gränsvärden (punkt L i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med ”Arbetsmedicinska institutet” och slutar med ”till arbetsgivaren” bort ha följande lydelse:
Bristen i arbetarskyddslagen eller dess anvisningar är att en målsättning för hur en arbetsplats skall se ut saknas. De år 1973 antagna förändringarna i arbetarskyddslagen saknar helt denna viktiga beståndsdel i arbetsmiljöarbetet. Utskottet instämmer därför i motionen 1974:1324 av vänsterpartiet kommunisterna att det är nödvändigt att de hygieniska gränsvärdena ses över och att de sätts så lågt att de skyddar mot alla risker för hälsa och obehag. Att så inte är fallet för närvarande har under senare tid bekräftats av flera fackmän och skyddsombud. Erfarenhet bör tas från länder som redan tidigare har gränsvärden som är satta långt under de värden som i dag är rekommendationer i vårt land.
För att skyddsombudens rätt att avbryta farliga arbeten skall bli meningsfull måste de ha klara kunskaper och anvisningar om vilka miljöfaktorer som är farliga. Därför är det nödvändigt att de hygieniska gränsvärdena genom lagstiftning får en sådan status att skyddsombuden som en självklarhet kan tillgripa arbetsavbrott då de överskrids.
Utskottet biträder i enlighet med det anförda motionen 1974:1324 vilket innebär
1. att en revidering av listan över hygieniska gränsvärden bör ske, så att tillämpningen effektivt förebygger skadeverkningar, obehag och ohälsa,
2. att lagförslag bör utarbetas som ger de hygieniska gränsvärdena sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkta befogenheter att tillgripa arbetsavbrott vid överskridande av gränsvärdena.
Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under L bort ha följande lydelse:
L. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen i anledning av motionen 1974:1324 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
SoU 1974:4
10. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. (punkt M i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 29 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att tillkomsten av varudeklarationer av industrimaskiner i samband med en revidering av nuvarande hygieniska gränsvärden skulle bidra till en sanering av dessa maskiner. Varudeklarationen skulle på ett tidigt stadium ge besked om industrimaskinernas miljöeffekter. Samhällets krav, i förening med låga hygieniska gränsvärden, skulle få till följd forskning och produktutveckling inom denna sektor.
Denna styrning med krav från samhällets sida underlättar skyddsombudens bedömningar när de enligt den nya arbetarskyddslagen skall förhandsgranska arbetslokalen och dess maskiner. Utskottet biträder därför yrkandet i motionen 1974:165. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under M bort ha följande lydelse:
M. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1974:165 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet (punkt A i hemställan) av herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Åkerlind (m), fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) och herr Karlehagen (c) som anfört:
Från vårt håll har under en följd av år rests kravet att arbetsmiljöutredningen bör ges parlamentarisk förankring. Riksdagen har dock inte följt dessa förslag. Samtidigt har vi i likhet med utskottets majoritet hävdat att det är angeläget att arbetet med att få till stånd en tidsenlig lagstiftning på arbetsmiljöområdet inte fördröjs. Enligt vad vi numera inhämtat avser arbetsmiljöutredningen att slutföra sitt arbete under 1975. Som utskottet framhåller har utredningen kommit så långt i sitt arbete att en utökning av utredningen med parlamentariker skulle försena utredningsarbetet. Mot denna bakgrund anser vi oss inte nu böra vidhålla yrkandet om parlamentariska ledamöter i utredningen. Enligt vår mening bör frågan om parlamentarisk förankring i det fortsatta arbetet med att förbättra arbetsmiljön tas upp sedan utredningen slutfört sitt nu pågående arbete.
GOTAB 74 7074 S Stockholm 1974