Bet. 1975/76:CU8

Med anledning av dels propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats i utskottets betänkande CU 1975/76:1, dels propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte med anledning därav väckta motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1975-12-04
Källa: data.riksdagen.se

CU 1975/76: 8

Civilutskottets betänkande 1975/76:8

med anledning av dels propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats i utskottets betänkande CU 1975/76:1, dels propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte med anledning därav väckta motioner

Propositionerna

Regeringen har i propositionen 1975/76:1 (bostadsdepartementet) såvitt nu är i fråga berett riksdagen tillfälle att yttra sig över i regeringsprotokollet lämnad redovisning beträffande handläggningen av ärenden enligt 136 a § byggnadslagen (BL).

I propositionen 1975/76:56 (bostadsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen anta det i regeringsprotokollet upptagna förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385). Förslaget omfattar ändringar i 136 a 8 och 147 8 BL jämte ikraftträdandebestämmelser.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat de med anledning av propositionen 1975/76:56 väckta motionerna 1975/76:

136 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att de föreslagna ändringarna icke skall gälla för anläggning som påbörjats före den 1 januari 1976 och då inte omfattades av prövningsreglerna i BL 136a$ i dess dåvarande lydelse,

2. att tillstånd skall lämnas även i dessa fall då väsentliga förberedelser för anläggningens utförande vidtagits före den 1 december 1975,

137 av herr Antonsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76:56 beslutar att i avvaktan på de resultat som 1973 års skogsutredning kommer att redovisa och med beaktande av den frivilliga överenskommelse som träffats inom skogsindustrin beträffande råvaruförbrukningen fram till 1978-01-01 den i propositionen föreslagna detaljregleringen av skogsindustrins råvaruförbrukning avvisas och att propositionen avslås,

138 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1975/76:56,

139 av herr Kronmark m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1975/76:56,

140 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen i skrivelse

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 8

CU 1975/76:8

till regeringen framfor som sin mening att utbyggnaden av sågverksindustrin inom inlandsregionerna, där speciella sysselsättningsskäl kan åberopas, bedöms på ett generösare sätt än inom massaindustrin.

Utskottets yttrande

Redovisning beträffande prövningen enligt 136 a § BL

i prcp. 1975/76:1 (s. 165-173) redogör departementschefen förhandläggningen av industrilokaliseringsärendena. Vidare redovisas inhämtade synpunkter på promemorian Lokaliseringsprövningenligt 136 a 5 byggnadslagen. Slutligen utvecklas mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter några principiella synpunkter på tillämpningen av nämnda lagrum.

Redovisningen innefattar bl. a. att de förslag som nu läggs fram om ändring i 136 a 5 BL aviseras. Utskottet har i detta sammanhang även noterat den redogörelse för viss tillämpning som getts av industriministern i en skrivelse 1975-10-06.

Bland de principiella synpunkterna ingår uttalandet att, om det råder tveksamhet om viss etablering är förenlig med rilktlinjema, lokaliseringsfrågan bör prövas enligt 136 a $ BL. Uttalandet rör sålunda frågan om tolkningen av prövningsgrunderna och aktualiseras vid beslut om en viss etablering skall prövas eller inte. Uttalandet föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Vad i denna del anförts i propositionen har inte föranlett några motionsförslag. Inte heller utskottet har någon erinran.

Förslaget till ändring av 136 a § BL, m. m.

Förslaget i propositionen till ändring av 136 a S BL m. m. får ses som en del av en grupp åtgärder som syftar till en långsiktig planering av hela skogsnäringen för att en från samhälleliga utgångspunkter rimlig utveckling skall komma till stånd. Målet är att ett samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen skall redovisas under år 1977. Vid denna tidpunkt skall också föreligga mer förfinade beräkningar från 1973 års skogsutredning över de framtida möjliga avverkningsvolymerna. Nu föreliggande beräkningar anses under alla förhållanden visa att virkestillgången är en klart begränsande faktor för skogsindustrin. Förslaget till lagändringar syftar närmast till att få ett verksamt medel att hindra att förutsättningarna för ett slutligt program inte försämras genom att anspråksnivån ytterligare ökar. Frågan om den föreslagna prövningsmöjligheten bör bibehållas i framtiden får enligt departementschefen bedömas i samband med att ställning tas till ett sådant program. Hela prövningsförfarandet är f. ö. provisoriskt i avvaktan på en mer samlad översyn av prövningssystemet. De överenskommelser som träffats inom skogsindustrin anses inte erbjuda ett godtagbart alternativ till en ändring av 136 a £ BL.

CU 1975/76:8

3 Mot bedömningarna i propositionen görs invändningar i vissa motioner. Sålunda anförs i motionen 1975/76:137 (c) bl. a. att skogsutredningens utgångspunkter är preliminära och - enligt motionärerna - kommer att preciseras redan år 1976. Vidare framhålls att möjligheten att avvakta dessa mer definitiva bedömningar är desto starkare då skogsindustrin åtagit sig att frivilligt samverka för att begränsa förbrukningen av svensk vedråvara. Därmed skulle det inte föreligga något behov av en tillfällig detaljreglering.

I motionen 1975/76:138 (fp) hänvisas också till skogsindustrins egna åtaganden för att begränsa råvaruförbrukningen i avvaktan på skogsutredningens slutliga bedömningar. Härtill läggs emellertid också allmänna bedömningar av en fara som skulle ligga i en prövning av föreslagen typ och som anses lägga en svårkontrollerad maktkoncentration i statens hand. I motionen 1975/76:139 (m) slutligen åberopas på motsvarande sätt lämpligheten att avvakta skogsutredningens slutliga överväganden och dittills förlita sig på skogsindustrins frivilliga åtaganden. Motionärerna åberopar också sina principiella farhågor för en utbyggd statlig centralstyrning.

I motionen 1975/76:136 (c) förklarar sig motionärerna dela motiven för lagändringen - att hålla tillbaka åtgärder som innebär en ökad förbrukning av skogsråvara. Vidare anförs att det är viktigt att en långsiktigt planerad hushållning sker med den svenska skogen.

Skogsutredningens delbetänkande med dess beräkningar av de framtida möjliga avverkningsvolymerna har bl. a. utgått från att skogsskötseln under beräkningsperioden inte intensifieras. 1 utredningens slutbetänkande, som enligt propositionen väntas under år 1977, kommer hänsyn att tas också till möjligheterna att öka virkesproduktionen. Utredningen konstaterar på framlagt material att virkestillgången blivit en klart begränsande faktor för skogsindustrin. En industriproduktion på sikt på 1973 års nivå ger ett virkesunderskott av 15-20 milj. mJsk som måste täckas genom ökad virkesproduktion, bättre utnyttjande av råvaran eller på annat sätt. Flertalet remissinstanser delar utredningens nämnda bedömning att virkestillgången är en klart begränsande faktor för skogsindustrin. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framför dock den uppfattningen att det sannolikt kommer att finnas utrymme för viss industriexpansion.

1 frågan om tillgänglig utredning är tillräcklig för att grunda ett behov av hushållningsåtgärder redan nu tycks inga principiella motsättningar föreligga. En sådan bedömning torde också ligga bakom den åberopade överenskommelsen inom skogsindustrin. Också motionärernas resonemang utgår från detta men utmynnar i huvudsak i att de frivilliga åtagandena är tillräckliga. Utskottet har i denna senare del stannat för följande bedömning.

En central fråga vid bedömningen av avslagsyrkandena blir om överenskommelsen inom skogsindustrin kan väntas ha sådana effekter att man kan avstå från en tillståndsprövning. Avtalet förutsätter för sin giltighet att det "vinner anslutning av landets samtliga tillverkare av massa, wallboard

CU 1975/76:8

och spånskivor samt vidare av samtliga medlemmar i Svenska Sågverksoch Trävaruexportföreningen och därutöver de sågverksföretag, vars medverkan sagda förening finner nödvändig”. Enligt vad utskottet erfarit (industriministerns skrivelse 1975-10-06) informerades industriministern i maj 1975 om att avtalet nått en sådan anslutning att förutsättningarna för dess ikraftträdande var för handen. Representant för skogsindustriernas samarbetsutskott har uppgett att alla nämnda parter inte anslutit sig men i allt fall avgett sådana förklaringar att överenskommelsen måste anses praktiskt tillämpbar. Utskottet har med tillgänglig utredning inte funnit avtalets formella giltighet fullt klarlagd.

Det anförda ger även vid handen att avtalet inte täcker plywoodindustrin.

Utskottet konstaterar först att överenskommelsen enligt sin ordalydelse innebär att "parterna förklarar sig icke ämna under tiden fram till den 1 januari 1978 öka sin förbrukning av svensk vedråvara” utöver vissa gränser. Därav följer att avtalet inte hindrar parterna från att planera eller bygga ut en anläggning som blir färdig och ställer anspråk på råvara efter utgången av år 1977. Redan därigenom kan avtalet inte anses uppfylla det grundläggande syftet att bevara handlingsfriheten intill dess ett samlat program kan komma att tillämpas.

Avtalet undantar också ”före den 1 mars 1975 genomförda eller igångsatta kapacitetsutbyggnader respektive projekt inom ramen för redan givna tillstånd enligt 136 a S byggnadslagen eller därmed rättsligt jämförbara tillstånd”. Detta torde avses innebära t. ex. att projekt, där regeringen funnit sig inte kunna påfordra prövning enligt lagrummets nuvarande lydelse, lämnas fria. Enligt vad utskottet inhämtat har sådana besked lämnats i ärenden med en uppgiven årlig råvaruåtgång om något under 1 milj. mJsk. Till denna fria grupp förs också projekt som fått tillstånd enligt äldre vattendomar liksom äldre tillstånd enligt miljöskyddslagen (ML). Den faktiska råvaruförbrukning som dessa tillstånd motsvarar har inte kunnat klarläggas.

Slutligen tillkommer att även i fall då regeringen enligt nuvarande lydelse av 136 a !; kan pröva ett ärende, den med gällande prövningsgrunder inte kan föreskriva vissa villkor, t. ex. att sökande skall använda viss råvara. Till denna grupp hör enligt vad som anges i propositionen åtta ansökningar med ett sammanlagt årligt krav på råvara om ca 5 milj. m’sk.

Vid sin granskning av överenskommelsen har utskottet konstaterat att part som inte uppfyller sina åtaganden inte drabbas av någon i avtalet angiven påföljd.

Utskottet har vidare noterat att avtalet inte ger entydiga garantier för en likvärdig behandling av alla företag eller företagsgrupper.

Utskottets sammanfattade bedömning blir med hänsyn till det anförda under alla förhållanden att den frivilliga överenskommelsen inte kan anses innebära sådana garantier för att handlingsfriheten behålls att en samhällelig prövning kan avstås. Vissa uppfattningar som förts fram om avtalets effekt jämfört med en reglering återförs uppenbarligen till av lagstiftaren inte avsedda tolkningar av denna reglerings grunder och innebörd.

CU 1975/76:8

5 Enligt 136 a § byggnadslagen (BL) första stycket, gäller nu som prövningsgrund att verksamheten är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. Regeringens ställningstagande till frågan om en verksamhet skall prövas enligt lagrummet eller inte måste därmed utgå från riktlinjerna för hushållning med mark och vatten och för energihushållning. Detta innebär t. ex. att ett företag med viss lokalisering kan falla under prövning medan ett liknande företag som inte berörs av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen faller utanför Gfräven prop. 1975/76:1 s. 171-172). Det förhållandet att regeringen enligt förarbetena till 1972 års lagstiftning skall göra en allsidig och övergripande bedömning och beakta bl. a. arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska synpunkter, frågor om råvarutillgång osv., vidgar inte prövningsområdet. Först när verksamheten är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med mark och vatten kan prövning ske - en prövning där sålunda även råvarutillgången kan beaktas.

Förslaget i propositionen innebär till en början att som en ytterligare prövningsgrund anges verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvara. Syftet anges vara att det därmed skulle bli möjligt att pröva i princip alla åtgärder som kan medföra en ökning av virkesförbrukningen. Om denna prövningsmöjlighet skall behållas i framtiden anges, som här berörts, få bli beroende på bedömningar då ställning tas till det näringspolitiska program för skogsnäringen, som enligt propositionen avsetts bli redovisat under år 1977.

Utskottet ansluter sig till meningen att det avsedda syftet nås genom att i 136 a tj BL, första stycket tillfoga den föreslagna nya prövningsgrunden. Även om tveksamhet kan råda beträffande valet av begrepp i lagtexten vill utskottet nu inte föreslå någon ändring däri. Det får förutsättas att bl. a. branschorganisationernas information kommer att undanröja eventuella missförstånd.

När det därefter gäller i vilka fall prövningen generellt skall avse en viss industrityp eller göras endast efter regeringens beslut i det enskilda fallet ges regler i de föreslagna andra, tredje, fjärde och femte styckena. Denna uppgift att skilja på typfall där prövning generellt skall ske och övriga fall där prövning skall ske efter en bedömning i det enskilda fallet lades i lagrummets ursprungliga lydelse på Kungl. Maj:t genom ett bemyndigande. Vid 1975 års ändringar däri togs motsvarande bestämmelser in i lagstiftningen. Skälet härtill var att de ansågs inte falla inom det enligt 8 kap. 3 S regeringsformen delegeringabara området.

1 lagrummets andra stycke ges nu en uppräkning av vissa slag av verksamhet beträffande vilka nyanläggning generellt skall prövas. 1 lagrummets ursprungliga lydelse enligt 1972 års beslut hade Kungl. Maj:t bemyndigats att föreskriva vilka slag av verksamhet som skall prövas. 1 den med stöd därav utfärdade kungörelsen (1972:78) angavs i här aktuell del träsliperi, pappersbruk och cellulosafabrik. I samband med de energipolitiska besluten

1* Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 8

CU 1975/76:8

ersattes, som ovan angetts, bemyndigandet med lagbestämmelser. Till den tidigare uppräkningen lades bl. a. sågverk med en årlig produktionskapacitet överstigande 50 000 m! sågade trävaror.

I den nu föreliggande propositionen föreslås med hänvisning till den enligt ovan föreslagna nya prövningsgrunden - hushållning med träfiberråvara - vissa ändringar. Sålunda sänks gränsen för sågverk från en årsproduktion överstigande 50 000 m’ sågade trävaror till en årsproduktion om 5 000 m\ År 1973 svarade sågverk med en årsproduktion av 5 000 m’ eller mer för 90 96 av produktionen trots att de utgjorde endast 15 % av det totala antalet sågverk (ca 4 500). Vidare läggs till förteckningen fabrik för tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood.

Utskottet har ingen erinran mot att de föreslagna företagstyperna tillförs. Utskottet vill, med hänsyn till prövningens syfte, nu inte heller föreslå annan gränsdragning än enligt propositionen beträffande sågverks årsproduktion av sågade trävaror.

I fråga om utvidgning av verksamhet för vilken fråga om nyanläggning generellt skall prövas gäller nu att regeringen i visst fall får besluta om detta. Denna regel föreslås nu ersättas med bl. a. ett nytt tredje stycke i lagrummet. Förslaget innebär att även utvidgning generellt skall prövas om årsförbrukningen av träfiberråvara ökar med minst 10 000 m’ rundvirke eller motsvarande mängd annan träfiberråvara, allt i förhållande till den högsta av årsförbrukningarna 1973,1974 eller 1975, alternativt i förhållande till förbrukning som har tillåtits enligt denna paragraf. Denna regel har föreslagits med hänsyn bl. a. till att små ökningar med kanske oviss varaktighet kan bli relativt vanliga.

Det bör först konstateras att den föreslagna regeln om prövning av utvidgning av verksamhet inte direkt knyter an till utbyggnader av anläggningen. Utgångspunkten är att en ökning av förbrukningen av träfiberråvara skall prövas även då det gäller ändringar i produktionen. Lagförslaget innehåller som angetts att det sätts en volymgräns som avskiljer från det generella prövningstvånget vissa små förbrukningsökningar. Dessa gränser anger i första hand i vilka fall prövning generellt skall göras. Därefter - och det bör strykas under - kommer också ett avgörande i det enskilda ärendet. Om man accepterar syftet att begränsa råvaruförbrukningen blir frågan inte i första hand om man skall pröva förbrukningsökningar utan var man skall sätta gränserna.

Hur de angivna gränserna skall sättas får bedömas mot bakgrund såväl av syftet att nå avsedd effekt med regleringen som av önskemålet att begränsa prövningsförfarandet till förhållanden av rimlig tyngd. Utskottet har noterat att just denna avvägning torde ligga bakom vissa - dock inte i motionsyrkanden hävdade - motsättningar i fråga om lagförslagets utformning. Den grundläggande utformningen av lagrummet utgick från en prövning av vissa konkreta utbyggnadsåtgärder medan de nu föreslagna ändringarna, som berörts, kommer att tillämpas även på produktionsändringar

CU 1975/76:8

med annan grund.

När det gäller att bedöma den föreslagna gränsen beträffande ökning av råvaruförbrukning har utskottet noterat att det inte är den vid ett visst tillfälle aktuella ökningen som avses. Det är i stället fråga om huruvida ökningen leder till en årsförbrukning som med viss angiven volym överstiger den högsta för något av åren 1973-1975. Jämförelsen får sålunda utgå från förbrukningssiffror även under god skogskonjunktur. Trots detta kan en helt fast gräns te sig tvivelaktig med hänsyn till de betydande skillnader i fråga om företagsstorlek som föreligger. Utskottet föreslår därför att tredje stycket ändras så att en förbrukningsökning i relation till jämförelseåret upp till 10 000 m1 rundvirke eller motsvarande undantas som enligt propositionen, men att vidare även från generell prövning tas undan en ökning understigande en procent av jämförelseårets förbrukning, dock högst upp till 20 000 m! rundvirke eller motsvarande. Lagrummets tredje stycke bör därmed ges den utformning som föreslås i härvid fogad bilaga.

Fråga har i anslutning till det anförda väckts om möjligheten att vid en prövning enligt tredje stycket som inte har samband med utbyggnad bedöma ett företag i dess helhet och inte det enskilda tillverkningsstället. Det har inte varit möjligt att under utskottsbehandlingen göra erforderliga undersökningar. Utskottet föreslår emellertid att regeringen tar upp förnyade överväganden i denna fråga och vidtar därav föranledda åtgärder.

1 ett föreslaget femte stycke föreskrivs att planerad utvidgning av sågverk skall anmälas till regeringen om åtgärden ökar produktionskapaciteten till 5 000 m’ sågade trävaror eller mer - dvs. till den kapacitetsgräns då en nyanläggning skulle generellt prövas. Förslaget anges syfta till att ändamålet med prövningen skall kunna tillgodoses.

Utskottet har ingen invändning mot förslaget i denna del.

De föreslagna vidgade prövningsmöjligheterna medför bl. a. att även tillstånd som rör hushållning med träfiberråvara kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen enligt det till sin lydelse oförändrade sjunde stycket i lagförslaget. Regeringens befogenhet att meddela villkor och föreskrifter som har direkt samband med den ansökta verksamheten är också enligt utskottets mening så självklar att några uttryckliga bestämmelser härom inte behövs. Detta innebär att det blir möjligt att föreskriva villkor t. ex. om råvaruförbrukningens storlek och fördelningen på olika slag av råvara. Därmed kan prövning i ökad utsträckning ske även av åtgärder som varken prövas i plansammanhang eller är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen (ML).

Utskottet betonar i detta sammanhang att den sålunda givna möjligheten att ställa upp särskilda föreskrifter är av mycket stor betydelse.

I motionen 1975/76:140 (s) behandlas en särskild tiiiämpningsfråga. Motionärerna föreslår att riksdagen uttalar sig för att utbyggnaden av sågverksindustrin inom inlandsregionerna, där speciella sysselsättningsskäl kan åberopas, bedöms på ett generösare sätt än inom massaindustrin.

CU 1975/76:8

8 Regeringens prövning skall redan enligt 1972 års beslut att föra in 136 a § i BL utgå från en allsidig bedömning, där hänsyn tas till bl. a. arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska förhållanden. Motionärernas syfte tillgodoses delvis redan därigenom. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida av det slag som föreslås i motionen bör inte göras.

Ändring i 147 § BL

Lagförslaget i denna del innebär att det blir möjligt att inskrida mot den som utan föreskrivet tillstånd sätter i gång eller fortsätter verksamhet som ökar förbrukningen av träfiberråvara. Vidare blir det möjligt att utkräva ansvar för varje avvikelse från villkor eller föreskrift som regeringen meddelat i tillståndsbeslut enligt 136 a § - således inte endast vid avvikelse mot föreskrift som meddelats enligt sjunde stycket.

Utskottet har inte annan erinran mot förslaget i denna del än att ett förtydligande bör göras i andra stycket 3 i enlighet med utskottets förslag i bilaga härtill.

Övergångsbestämmelser

Utskottet har ingen erinran mot att ändringarna träder i krall den 1 januari 1976.

För verksamhet som tillåtits i tillstånd före ikraftträdandet får enligt förslaget förbrukningen kunna ökas upp till den tillåtna produktionen utan nytt tillstånd.

Beträffande verksamhet som inte behövt prövas tas vissa frågor upp i motionen 1975/76:136 (c), vari föreslås vissa övergångsanordningar. Svårigheter föreligger närmast för de företag som blir färdiga 1975 och närmast efter årsskiftet. Eftersom i dessa fall det inte finns någon utgångsnivå i årsförbrukningen för något av kalenderåren 1973-1975 kan produktionen utan tillstånd starta endast inom den nedre gräns som sätts i tredje stycket - 10 000 mJ rundvirke eller motsvarande. Ett väsentligt syfte är att genom ett tillståndsbeslut läggs fast en förbrukningsnivå. Det kan inte förutsättas att en sådan prövning kan ske utan dröjsmål. Det bör därför enligt utskottets mening anges bland övergångsbestämmelserna att dessa företag får börja sin verksamhet och öka sin råvaruförbrukning utan hinder av bestämmelserna i tredje stycket. För att få fram den prövning som självfallet måste göras för att dessa företag inte skall få en bättre ställning än äldre företag som inte helt utnyttjar sin kapacitet bör som förutsättning för att driften skall få fortsätta efter den 31 mars 1976 ställas att tillstånd sökts dessförinnan.

Oavsett om en särskild övergångsbestämmelse ges eller inte får givetvis de speciella frågor som aktualiseras tas upp vid den vanliga tillståndsprövningen. Utskottet konstaterar att vare sig vid beslutet om att föra in 136 a S BL eller vid senare ändring tagits in särskilda övergångsbestämmelser av

CU 1975/76:8

här aktuell art utan att frågorna lösts inom ramen för ärendebehandlingen. Anledning finns inte till annat antagande än att detta är möjligt också i dessa fall.

Utskottet föreslår sålunda att lagförslaget kompletteras med angivna övergångsbestämmelser med den utformning som anges i bilaga härtill.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats i betänkandet CU 1975/76:1 som sitt yttrande ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen

a. med anledning av propositionen 1975/76:56 och motionen 1975/76:136 samt med avslag på motionerna 1975/76:137, 138, 139 och 140 antar det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) med den ändrade lydelse av 136 a $ tredje stycket, 147 S andra stycket 3 samt övergångsbestämmelserna som i härvid fogad bilaga anges som utskottets förslag,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare överväganden i anslutning till utformningen av 136 a § tredje stycket byggnadslagen i paragrafens av utskottet föreslagna lydelse.

Stockholm den 4 december 1975

På civilutskottets vägnar PER BERGMAN

Närvarande: herrar Bergman i Göteborg (s). Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Högström (s). Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m), Claeson (vpk), fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Danell (m), Håkansson i Trelleborg (s). Ullsten (fp). Andersson i Gamleby (s) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Reservationer

1. beträffande ändring i byggnadslagen av herrar Åkerfeldt (c). Mattsson i Skee (c), fru lngvar-Svensson (c), herr Ullsten (fp) och fru Andersson i Hjärtum (c) som anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”En central” och på s. 4 slutar med "och innebörd” bort ha följande lydelse:

De frivilliga åtgärder som initierats inom skogsindustrin syftar liksom

CU 1975/76:8

propositionen till att begränsa råvaruförbrukningen fram till dess att pågående utredningsarbete slutförts och definitiv ställning kan tas till skogsfrågorna. Utskottet har haft tillfälle att ta del av den gjorda överenskommelsen, skogsindustrins synpunkter och synpunkter från regeringens kansli.

Utskottet finner de initiativ som tagits från skogsindustrins sida synnerligen värdefulla. Initiativen dokumenterar en vilja att medverka till en ur samhällssynpunkt lämplig och önskvärd hushållning med skogens och skogsindustrins resurser. Av naturliga skäl kan en frivillig överenskommelse av den typ som kan bli aktuell i detta läge inte helt ersätta en tillståndsprövning enligt grunderna för 136 a S BL, då närmast med tanke på de samordnade och översiktliga bedömningar som krävs vid vissa nyanläggningar. En viss sådan prövning sker också enligt nämnda lagrum redan i dess nuvarande lydelse. Det kan då också synas skäligt att i lagstiftningen införa kriteriet tillgång på träfiberråvara som grund för prövning enligt förevarande paragraf. Därigenom möjliggörs villkor enligt lagrummets nuvarande sjunde stycke som syftar till att tillgodose allmänna intressen liksom villkor inom ramen för tillståndsprövningen. En typ av sådant villkor kan vara att råvaruförsörjningen kan bindas till visst eller vissa slag av råvara. Utskottet återkommer nedan till de frivilliga åtgärdernas avgörande betydelse när det gäller att bedöma den närmare utformningen av prövningsreglerna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "I fråga” och på s. 7 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I fråga om utvidgning av verksamhet för vilken fråga om nyanläggning generellt skall prövas gäller nu att regeringen för visst fall kan förbehålla sig rätten att tillståndspröva detta. Denna sedan 1972 års beslut gällande ordning ansågs kunna bibehållas även vid 1975 års ändringar i lagrummet, trots att de innebar att energiåtgången fördes in som prövningsgrund och att prövningen skulle avse inte bara en anläggnings lokalisering utan också frågan om dess tillkomst som sådan.

Förslaget i propositionen innebär att obligatorisk prövning skall ske vid en förbrukningsökning som inte behöver bero på utvidgning av anläggningen utan lika väl kan bero på rationalisering, driftomläggning, ändringar i skiftgång m. m. 1 de fall som inte faller in under gränsen i tredje stycket skall regeringen som hittills kunna förbehålla sig en prövning för visst fall.

Den föreslagna generella prövningsplikten i utvidgningsfallen begränsas genom att undantag görs för vissa små ökningar, nämligen de som leder till en förbrukningsnivå som i volym ligger minst 10 000 m1 rundvirke eller motsvarande över jämförelsenivån. På grund av lagrummets allmänna utformning och ursprungliga syfte att ge grund för en lokaliseringsprövning för viss anläggning kommer förbrukningsökningen att behöva mätas för det enskilda driftstället och inte för ett företag eller en sammanhållen företagsgrupp. Dessa inslag gör sålunda att man enligt förslaget kräver tillstånd för ökningen av råvaruförbrukningen vid ett driftställe som, för ett någorlunda stort företag, måste anses marginella i förhållande till dess genom -

CU 1975/76:8

snittsförbrukning. Överflyttningar av verksamhet inom ett företag som ökar förbrukningen vid en driftsenhet utöver angiven nivå måste också tillståndsprövas - och detta även om företagets totala förbrukning minskar. Detta måste - särskilt i en lagstiftning av förslagets provisoriska karaktär - uppfattas som en detaljreglering vars uppenbara nackdelar genom byråkratisering och krångel inte står i rimlig proportion till syftet att under en tid av ett par år bevara samhällets handlingsfrihet inför ett avgörande, om vars utgångspunkter det i dag inte finns säkra besked. Läggs härtill att skogsindustrins frivilliga begränsning av förbrukningen av skogsråvara täcker denna period till och med år 1977 framstår åtgärderna som ännu mer obefogade och utan all rimlig relation till de allmänna hushållningssynpunkter som stöds av bred majoritet.

Slutsatsen härav blir sålunda att lagförslaget inte bör antas i vad gäller det föreslagna tredje stycket i 136 a $ och att sålunda det skall behålla sin gällande lydelse.

Lagförslagets femtestycke i 136 a $ innehåller en regel om anmälningsplikt redan vid viss planerad utvidgning av sågverk. De skäl som anförts ovan mot lagförslaget gäller om möjligt i ännu högre grad dessa högt satta ambitioner att få en central kontroll. Förslaget i denna del bör därför inte heller antas.

Av det ovan sagda följer att inte heller föreslagna ändringar i sjätte stycket bör antas. Sålunda blir sammanfattningsvis i denna del gällande de nuvarande tredje-femte styckena i lagrummet.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Vad utskottet ovan föreslagit beträffande 136 a 5 liksom behovet av ett förtydligande medför att förslaget till ändring av 147 5 bör antas med den lydelse som i bilaga härtill anges som reservanters förslag.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”För verksamhet” och slutar med ”nytt tillstånd” bort ha följande lydelse: Utskottets förslag ovan leder till att övergångsbestämmelsernas andra punkt bör antas med den lydelse som i bilaga härtill anges som reservanters förslag.

dels det stycke på s. 8 som börjar med ”Beträffande verksamhet” och slutar med ”sökts dessförinnan” bort ha följande lydelse:

I motionen 1975/76:136 (c) föreslås vissa övergångsanordningar. Ett väsentligt syfte med motionen är att garantera att företag som färdigställs inom viss tid före och efter ikraftträdandet av den ändrade lagstiftningen kan starta tillämnad produktion. Med hänsyn till att utskottet ovan avstyrkt antagandet av bl. a. förslaget till nytt tredje stycke i 136 a 5 BL torde huvudskälen för en särskild övergångsbestämmelse ha bortfallit.

dels det stycke på s. 9 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med ”bilaga härtill" bort utgå, dels utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:56 och

CU 1975/76:8

motionerna 1975/76:137,138 och 139 samt med avslag på motionerna 1975/76:136 och 140 antar det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) med den ändrade lydelse som i härvid fogad bilaga anges som reservanters förslag.

2. beträffande ändring i byggnadslagen av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar "Förslaget i” och på s. 9 slutar med "bilaga härtill” bort ha följande lydelse:

I propositionen 1975/76:56 framläggs förslag för riksdagen om ändring bl. a. i 136 a $ byggnadslagen (BL). Förslaget syftar till att öka samhällets möjligheter att kontrollera och pröva åtgärder inom skogsindustrin som kan innebära ökad förbrukning av svensk träfiberråvara. 1 propositionen uttalas att det är nödvändigt att redan nu - innan riktlinjerna för en framtida skogspolitik lagts fast - hålla tillbaka åtgärder som innebär ökad förbrukning av skogsråvara. Förslaget avses innebära att tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet skall kunna prövas med utgångspunkt i hushållningen med träfiberråvara.

I motionerna 1975/76:137 av herr Antonsson m. fl. (c), 138 av herr Enlund m. fl. (fp) och 139 av herr Kronmark m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen.

Utskottet ansluter sig till de i motionerna gjorda bedömningarna att lagförslagen inte bör antas. Redan på principiella grunder måste lagförslag av denna typ bestämt avvisas. Denna inställning har tidigare hävdats från moderata samlingspartiet när det gällt införande av eller ändringar i 136 a § BL (CU 1972:35, CU 1975:28). Beträffande det nu framlagda förslaget vill utskottet därutöver anföra följande.

1973 års skogsutredning arbetar f. n. med frågor rörande skogsproduktion och förbrukning av skogsråvara. Utredningen avses vara färdig år 1977. Därvid kommer underlag för planering av den svenska skogsindustrin att finnas - ett planeringsunderlag som enligt utredningens direktiv kommer att presenteras som rullande virkesbalanser. Dessa beräkningar kommer att kunna ligga till grund för ställningstaganden på såväl lång som kort sikt till utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder i skogsbruket. Det är såväl ur samhällelig som skogsindustriell synpunkt ändamålsenligt att avvakta utredningens resultat. I detta sammanhang bör erinras om det ansvar som skogsindustrin känner och som fått uttryck i den överenskommelse mellan den alldeles övervägande delen av landets skogsindustriföretag. Enligt överenskommelsen förbinder sig de i samarbetet deltagande parterna att under tiden fram till den 1 januari 1978 inte öka sin förbrukning av svensk vedråvara utöver årsförbrukningen under 1973 alternativt 1974 mer än som beror på före den 1 mars 1975 genomförda eller igångsatta utbyggnader som getts rättsligt tillstånd. Tre regionala virkesråd upprättas med representanter för skogsindustrin, domänverket, skogsägareföreningar

CU 1975/76:8

och/eller skogsägare, skogsvårdsstyrelser samt representanter för de anställdas organisationer.

Utskottet finner det motiverat - inte minst mot bakgrund av överenskommelsen - att avvakta 1973 års skogsutrednings slutliga bedömning av den framtida skogspolitikens utformning. Denna utskottets inställning förstärks även av uppfattningen att den samlade skogsindustrin bättre än centrala myndigheter kan bedöma behov och efterfrågan på skogsråvaror samt att branschens ansvarsfulla agerande även från andra än helt principiella synpunkter klart visar att behov av den detaljreglering som föreslås i propositionen kan undvaras. Slutligen bör erinras om den lagstiftning som i dag finns för att bl. a. reglera virkesuttaget.

Med det ovan angivna ställningstagandet avstyrker utskottet bifall även till motionen 1975/76:136 av herr Åkerfeldt m. fl. (c), i vilken föreslås ändrade övergångsbestämmelser samt motionen 1975/76:140 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) i vilken behandlas sågverksindustrin i inlandsregionerna. dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse.

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:137, 138 och 139 avslår propositionen 1975/76:56 samt motionerna 1975/76:136 och 140.

Särskilt yttrande

beträffande handläggningen av ärenden om industrilokalisering av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anför:

Departementschefens redogörelse för handläggningen av ärenden enligt 136 a S BL och vad i anslutning därtill anförts har lagts fram för riksdagens yttrande. Det förhållandet att vi inte anmält reservation mot utskottets ställningstagande i denna del får ses mot bakgrund av att propositionen 1975/76:1 utgår från att prövningsreglerna ligger fast och endast tar upp praktiska tillämpningsfrågor. Vår ståndpunkt är som förut (CU 1972:35, CU 1975:28) att denna tillståndsprövning inte bort komma till stånd. Det har dock inte funnits möjlighet att i detta sammanhang föra fram ett yrkande om att 136 a S BL m. m. upphävs.

CU 1975/76:8

14 Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenomföreskrivesatt 136aoch 147 SS byggnadslagen(1947:385)‘skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Regeringens förslag

136 a S’

Tillkomsten och lokaliseringen av Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksam- industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse het, som är av väsentlig betydelse

för hushållningen med energi eller för hushållningen med energi, med

med landets samlade mark- och vat- träfiberråvara eller med landets sam tentillgångar,

skall prövas av rege- lade mark- och vattentillgångar,

ringen i den omfattning som nedan skall prövas av regeringen i den om säges.

fattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produk- 2. sågverk med en årlig produktionskapacitet överstigande50 000 m3 tionskapacitet om 5 000 m3 sågade

sågade trävaror, träsliperi, pappers- trävaror eller mer, massafabrik, pap bruk

och cellulosafabrik, persbruk, samt fabrik för tillverkning

av fberskivor, spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet som anges i andra stycket 2 skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träJiberråvara kommer att öka med minst 10 000 m3 rundvirke eller motsvarande mängd annan träfiberråvara, i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller

‘Lagen omtryckt 1972:775. ‘Senaste lydelse 1975:459.

CU 1975/76:8

15 Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives att 136 a och 147 SS byggnadslagen (1947:385) skall ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag Reservanters (c, fp) förslag

136 a S

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas av regeringen i den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m! sågade trävaror eller mer, massafabrik, pappersbruk, samt fabrik för tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet som anges i andra stycket 2 skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbrukningen var högst eller i förhållande till den förbrukning som har till -

‘Kursivering markerar avvikelse mot regeringens eller reservanters förslag 'Kursivering markerar avvikelse mot utskottets förslag

CU 1975/76:8

16 Nuvarande lydelse Regeringens förslag

1975 när förbrukningen var högst eller i förhållande till den förbrukning som har tillåtits enligt denna paragraf.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra eller tredje stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Planerad utvidgning av sågverk som innebär att den årliga produktionskapaciteten ökar tillö OOO m3 sågade trävaror eller mer skall anmälas till regeringen.

Utvidgning av sådan verksamhet som anges i andra stycket skall prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och fjärde styckena prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och tredje styckena prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i miljöskyddslagen (1969:387).

147 5jJ

Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som meddelats i denna lag eller med stöd av lagen dömes till böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

’3en-iste lydelse 1975:439

CU 1975/76:8

17 Utskottets förslag

Reservanters (c, fp) förslag

låtits enligt denna paragraf. Vad nu sagts gäller ej om ökningen mätt i rundvirke eller motsvarande mängd annan träfiberrävara ej uppgår till 10 000 m' eller, utan att uppgå till 20 000 m\ är mindre än en procent av den till jämförelse valda förbrukningen.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra eller tredje stycket ej är av den betydelse som i forsta stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från prö vn i ngssk y ld igheten.

Planerad utvidgning av sågverk som innebär att den årliga produktionskapaciteten ökar till 5 000 m' sågade trävaror eller mer skall anmälas till regeringen.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och tredje styckena prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Utvidgning av sådan verksamhet som anges i andra stycket skall prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och fjärde styckena prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

147 §

CU 1975/76:8

18 N uva rån de lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor som regeringen meddelat med stöd av 136 a § sjunde stycket, så att allmän rätt kan kränkas, dö mes till böter eller fängelse i högst ett år.

Regeringens förslag

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar verksamhet, vilken enligt 136 a § andra stycket skall prövas av regeringen, utan att regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten,

2. ökar förbrukningen av träfiberråvara med minst den mängd som i 136 a ,\v tredje stycket säges utan att regeringen har meddelat tillstånd till ökningen eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten,

3. påbörjar eller fortsätter verksamhet utan tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av 136 a sjätte stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a f så att allmän eller enskild rätt kan kränkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt 136 a § femte stycket dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Bestämmelserna i 136 a § tredje stycket och 147 § andra stycket 2 äger ej tillämpning på sådan ökning av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra produktion som före denna lags ikraftträdande har tillåtits enligt 136 a § i dess tidigare lydelse.

CU 1975/76:8

19 Utskottets förslag Reservanters (c, fp) förslag

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar verksamhet, vilken enligt 136 a £ andra stycket skall prövas av regeringen, utan att regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten.

2. ökarförbrukningen av träftberråvara med minst den mängd som i 136 a $ tredje stycket säges utan att regeringen har meddelat tillstånd till ökningen eller medgivit undantag frän prövningsskyldigheten,

3. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet utan tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av 136 a ij sjätte stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a S, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas.

2. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet utan tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av 136 a ji förde eller femte stycket har beslutat pröva verksamheten, eller 3.

åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a S, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt 136 a § femte stycket dömes till böter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2. Bestämmelserna i 136 a f tredje stycket och 147 S andra stycket 2 och 3 äger ej tillämpning på sådan ökning av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra produktion som före denna lags ikraftträdande har tillåtits enligt 136 a § i dess tidigare lydelse.

3. Har anläggning som avses i 136 a > andra stycket 2 färdigställts under tiden den I januari 1975-den 31 mars

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2. Bestämmelserna i 147 £ andra stycket 2 äger ej tillämpning på sådan ökning av förbrukningen av träfiberråvara sorn sker för att möjliggöra produktion som före denna lags ikraftträdande har tillåtits enligt 136 a ^ i dess tidigare lydelse

CU 1975/76:8

UIskol tets förslag

1976 får förbrukning av träfiberråvara påbörjas eller ökas utan hinder av bestämmelserna i tredje stycket. För att verksamheten skall få fortgå efter den 31 mars 1976 erfordras dock att tillstånd sökts dessförinnan.

Reservanters (c. fp).förslag

GOTAB 75 10468 S Stockholm 1975