Med anledning av den i propositionen 1975/76:100 framlagda finansplanen jämte motioner

Finansutskottets betänkande

FiU 1975/76: 20

1975/76: 20

med anledning av den i propositionen 1975/76:100 framlagda finansplanen jämte motioner

Propositionen 1975/76:100 bilaga 1 (finansdepartementet) har remitterats till finansutskottet utom beträffande Särskilda frågor 2, hemställan under 6 samt bilaga 6 rörande allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse som hänvisats till näringsutskottet.

I detta betänkande behandlar finansutskottet

dels propositionens hemställan i vad avser följande moment vari föreslås att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen som förordats i propositionen,

2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad i propositionen förordats intill ett sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr.,

3. medger att det av riksdagen givna bemyndigandet (prop. 1975: 1, FiU 1975: 1, rskr 1975: 30) att besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr. får utnyttjas i enlighet med vad i propositionen förordats,

4. bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller,

7. medger att en konsolideringsfond för postverket får inrättas i enlighet med vad i propositionen förordats,

dels följande motioner

1975/76: 187 om utvidgat prisstopp av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76: 257 om åtgärder mot inflationen av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76: 926 om AB Industrikredits och AB Företagskredits upplåning av herr Andersson i örebro m. fl. (fp, c, m),

1975/76: 934 om den ekonomiska politiken av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76: 936 om lantbrukets kreditförsörjning av herr Josefson m. fl. (c),

1975/76: 1979 om den ekonomiska politiken av herr Bohman m. fl. (m),

1975/76: 1987 om regeringens förslag rörande en finansfullmakt av herr Bohman m. fl. (m),

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

1975/76: 2042 om den ekonomiska politiken av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) och

1975/76:2159 om ökning av kreditkapaciteten hos Industrikredit och Företagskredit av herr Bohman m. fl. (m).

Trafikutskottet har beretts tillfälle avge yttrande över regeringens förslag till konsolideringsfond för postverket m. m. (prop. 1975/76: 100 bilaga 1 Finansplanen, Särskilda frågor punkt 3 och hemställan under 7). Detta yttrande återfinns i slutet av detta betänkande.

Finansutskottet har vidare beretts tillfälle yttra sig till dels skatteutskottet över motionerna 1975/76: 1993 om höjda investeringsavdrag och 2043 om höjt investeringsavdrag för maskiner och inventarier, dels näringsutskottet över propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 (finansplanen), såvitt den hänvisats till näringsutskottet, samt motionerna 1975/ 76: 188, 2027 och 2044, de båda sistnämnda såvitt de avser allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen. Finansutskottets yttrande till dessa utskott avgavs 1976-02-12 i form av protokollsutdrag. Yttrandet ingår som bilaga i SkU 1975/76: 29 och NU 1975/76: 34.

Propositionen

Beträffande de internationella konjunkturutsikterna görs i finansplanen bedömningen att den djupa konjunkturnedgång som rått i industrivärlden 1974 och 1975 har vänt. Vändningen sker emellertid från ett läge med stor arbetslöshet i flertalet OECD-länder, betydande kapacitetsöverskott och alltjämt hög inflationstakt. Arbetslösheten väntas förbli omfattande under 1976, eftersom de stimulansåtgärder som satts in är otillräckliga för att föra ned den till tidigare normala nivåer. Produktionen inom OECD-området som helhet beräknas stiga med ca 4 % efter en minskning med ca 2 % under 1975. Som en följd av ökande efterfrågan väntas underskottet i bytesbalanserna stiga något. Det samlade underskottet för OECD-ländema beräknas för 1976 till ca 17 miljarder dollar, mot ca 5 miljarder dollar 1975. Inflationstakten beräknas bli lägre, eller ca 8 % under loppet av 1976 mot ca 10 % under

1975.

Världshandeln förutses åter öka, främst handeln mellan OECD-ländema. OPEC-ländemas efterfrågan väntas också fortsätta att stiga i snabb takt, dock inte fullt lika kraftigt som de närmast föregående två åren. övriga u-länder och statshandelsländer väntas däremot av betalningsbalansskäl bli tvingade att hålla tillbaka sin import. Bedömningarna av världshandelns ökning 1976 varierar inom ett relativt brett intervall — mellan 4 och 8 %.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige bedöms mot denna internationella bakgrund bli snabbare innevarande år än 1975. Orsaken härtill

FiU 1975/76: 20

är framför allt att exporten väntas öka påtagligt efter den kraftiga nedgången 1975. Det är främst exporten av skogsprodukter och övriga råvaror som beräknas stiga snabbt. För järn och stål samt verkstadsprodukter väntas däremot endast en obetydlig ökning av exportvolymen.

Näringslivets investeringar förutses bli i stort sett oförändrade 1976. Industrins investeringar beräknas, mot bakgrund av konjunkturutvecklingen och de investeringsstimulanser som satts in, visa en mindre ökning.

En kraftig tillväxt förutses däremot för de statliga myndigheternas och affärsverkens investeringar. Till avsevärd del hänger detta samman med bl. a. ökade beredskapsarbeten och igångsättning av statliga byggen. Även de kommunala investeringarna förutses öka i betydande omfattning efter tre år med avtagande investeringar. En stor del av den väntade ökningen beror på utbyggnaden av barnomsorgen samt utökade kommunala beredskapsarbeten.

Investeringarna i bostäder väntas fortsätta att minska med ca 8 % 1976, efter en nedgång med nära 10 % 1975. Antalet färdigställda lägenheter 1976 beräknas uppgå till inemot 55 000.

Investeringarna i lager kommer att minska betydligt under 1976 efter den kraftiga lageruppbyggnaden 1974 och 1975. En viss fortsatt ökning av lagren torde dock komma till stånd, bl. a. som en följd av det statliga lagerstödet. Lagerinvesteringama för 1976 väntas bli drygt

2 miljarder kr. mot nästan 10,5 miljarder kr. 1975.

Hushållens reala disponibla inkomster beräknas öka med ca 2 % från 1975 till 1976. Sparkvoten bedöms komma att visa en viss nedgång efter två år med kraftigt höjt sparande. Den privata konsumtionen väntas därmed öka med 3 % i volym 1976, dvs. i samma takt som under

1975. Konsumentpriserna väntas stiga med 7 å 8 % under loppet av

1976.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka i samma takt som hushållens efterfrågan under 1976.

En sammanfattning av finansplanens bedömningar av efterfrågeutvecklingen inom olika sektorer återges i tabellen på s. 4. Som framgår av denna tabell beräknas bruttonationalprodukten öka med 1,6 %. Räknat från produktionssidan motsvaras detta av en ökning med 1,9 %.

Den sålunda skisserade efterfrågeutvecklingen väntas leda till en importökning med ca 1 %, medan exporten skulle gå upp med 6,5 %. Exportpriserna beräknas öka med ca 4 % och importpriserna med drygt

3 %. Handelsbalansen skulle därmed visa ett överskott på ca 1 miljard kr. för 1976.

Sjöfartsnettot, som minskade mycket kraftigt från 1974 till 1975 till följd av världshandelns förlopp, väntas visa en obetydlig återhämtning

1976. En viss ytterligare försämring i turistnettot förutses. För transfereringarna beräknas en kraftig försämring från 1975 till 1976. Detta för 2f

Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

Preliminär försörjningsbalans för 1976

4 Miljarder kr. Procentuell volymförändring

1974—1975

1975—1976

Tillgång

Bruttonationalprodukt

285,9

0,5

1,6

Import

75,7

-2,6

1,3

Summa tillgång

361,6

-0,1

1,5

Efterfrågan

Bruttoinvestering

59,5

-3,9

0,7

näringsliv

29,6

— 1,6

0,4

därav: industri

14,6

4,3

1,0

statliga affärsverk och

myndigheter

7,0

-0,7

10,2

kommuner

10,8

-4,8

5,0

bostäder

12,1

-9,7

-7,8

Lagerinvestering

10,4

(+0,8)1

(—2,3)1

Privat konsumtion

149,7

3,0

3,0

Offentlig konsumtion

70,6

4,9

3,4

Export

71,4

-8,4

6,5

Summa efterfrågan

361,6

-0,1

1,5

1 Lagerinvesteringens förändring i procent av föregående års bruttonationalprodukt.

klaras främst av räntebetalningarna på den ökade upplåningen utomlands samt den fortsatta ökningen av u-landsbiståndet. Totalt väntas bytesbalansen för 1976 visa ett underskott på ca 5 miljarder kr. Detta innebär en förbättring med ca 2,5 miljarder kr. jämfört med 1975.

Föredraganden, statsrådet Sträng, preciserar i finansplanen en mer långsiktig målsättning för bytesbalansen. Sålunda framhålls att balansen i utrikesbetalningarna successivt skall återställas fram till 1980. Den mera strukturella obalans, som främst skapats av oljeprisstegringarna, kräver anpassningsåtgärder genom en begränsning av ökningstakten i den inhemska förbrukningen till förmån för ökad export. Under mellantiden får underskottet finansieras genom upplåning i utlandet. Sveriges internationella skuldsättning kan beräknas komma att öka med 15 å 20 miljarder kr. under åren 1974—1976. Den väntas därefter stiga ytterligare innan balans i de utrikes betalningarna uppnåtts. Vid utgången av 1976 kan den årliga räntekostnaden på utlandsskulderna beräknas till 1,5 å 2 miljarder kr. Härtill kommer växande krav på amorteringar på tidigare utlandslån. År 1980 får man räkna med en årlig räntebetalning på ca 2 å 3 miljarder kr. och dessutom en betydande utlandsskuld att avveckla under de kommande åren. Det kan nämligen inte anses rimligt att Sverige permanent finansierar sina utgifter via utländsk upplåning.

I propositionen framhålls att bytesbalansproblemet bör lösas genom att snabbt öka investeringarna och därigenom öka exportmöjlighetema. Föredraganden understryker att den utländska upplåningen kan försvaras endast om den används så att den varaktigt och långsiktigt stärker

FiU 1975/76: 20

bytesbalansen. Härutöver finns emellertid även en rad andra motiv för fortsatt snabb ökning av industriinvesteringarna. Arbets- och naturmiljöaspekterna tillmäts numera en väsentligt större betydelse vid planeringen och utformningen av nyinvesteringarna än vad som var vanligt förr. Den dämpade produktivitetsutveckling som förekommit under senare år nödvändiggör också omfattande löpande rationaliseringsinvesteringar.

Föredraganden påpekar att statsmakterna vidtagit en rad åtgärder, ägnade att stimulera näringslivsinvesteringarna. Speciellt erinras om de särskilda avsättningar till arbetsmiljö- och särskilda investeringsfonder som företagen fick göra för 1974 på grund av den då exceptionella vinstutvecklingen. Dessa fonder liksom även de vanliga investeringsfonderna för konjunkturutjämning är för närvarande fria för användning. I början av december 1975 fanns ca 6 800 milj. kr. innestående på sådana fonder. Under perioden den 1 januari—den 1 december 1975 frisläpptes ur de tre fonderna sammanlagt ca 4 800 milj. kr. En mycket stor del av de faktiska investeringsarbetena beräknas falla på 1976. Regeringen har vidare beslutat att de nuvarande möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna för konjunkturutjämning förlängs till utgången av år 1976. Slutligen erinras om det särskilda skatteavdraget resp. bidraget för maskininvesteringar som riksdagen nyligen fattat beslut om.

Även kreditpolitiken har varit inriktad på att stödja industrins investeringar. Inte minst har höjningen av den långa räntan haft effekt, och en inte obetydlig del av förvärven av obligationer och förlagsbevis görs nu av privatpersoner, företag och fonder, placerargrupper som på lång tid inte varit aktiva på obligationsmarknaden. Emissionerna av industrilån har år 1975 stigit till 2 635 milj. kr. mot 1 395 milj. kr. år 1974.

Regeringen föreslår nu att AP-fondens möjligheter att förvärva aktier skall ökas med 500 milj. kr. Vidare anmäls att regeringen i särskild proposition avser föreslå medel för ökad aktieteckning i Statsföretag AB på sammanlagt 1 500 milj. kr.

Utredningsarbetet om den konkreta utformningen av Stålverk 80 går vidare, och avsikten är att chefen för industridepartementet skall presentera resultatet av dessa överväganden senare under 1976. För att få en realistisk medelsberäkning har ett belopp härför avsatts under anslaget till oförutsedda utgifter. Ställning till statens tillskott i Stålverk 80 bör tas i samband med presentationen av de nya projekten.

I syfte att möjliggöra en fortsatt stark investeringsökning inom näringslivet inom den nordligaste delen av landet, inte minst i fråga om mindre och medelstora företag, avser regeringen föreslå att den nuvarande femårsramen till regionalpolitiskt stöd för budgetåren 1973/74— 1977/78 utvidgas från 2,5 till 4 miljarder kr.

Extraordinära åtgärder krävs för att inte den internationella rederioch varvskrisen hårt skall drabba sysselsättningen inom den svenska

FiU 1975/76: 20

varvsindustrin. Förhandlingar pågår med representanter för varven och fackföreningarna om dessa åtgärders omfattning. Därutöver har träffats principavtal om statlig medverkan i varvsindustrins omstrukturering i konkurrensstärkande syfte. I avvaktan på slutliga förslag i dessa frågor har vissa medel härför beräknats under anslaget till oförutsedda utgifter.

I fråga om sysselsättningspolitiken konstateras att den totala sysselsättningen under 1975 ökat snabbare än vad som förutsågs i början av året och att åtgärderna för att motverka arbetslöshet varit effektiva. Under perioden januari—november 1975 uppgick sålunda antalet sysselsatta till i genomsnitt ca 4 059 000, vilket utgjorde en ökning med ca 100 000 personer jämfört med motsvarande period 1974. Samtidigt låg arbetslösheten under de tre första kvartalen 1975 på den lägsta nivån sedan 1970.

För att möta den försvagning av arbetskraftsefterfrågan som kan förutses på vissa områden bör det sysselsättningspolitiska programmet byggas ut.

I budgetpropositionen föreslås således att arbetsmarknadsverket får möjligheter att effektivisera arbetsförmedlingen. AMS bör tillföras medel för 250 tjänster och för en utbyggnad av ADB-verksamheten i förmedlingsarbetet. Vidare föreslås den uppsökande studie- och yrkesorienterande verksamheten få ökade resurser. Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer byggs ut.

I syfte att ytterligare stärka utvecklingen på arbetsmarknaden, främst inom industrin och inom byggnadssektorn, har regeringen beslutat att införa en ny period för lagerstöd, att förlänga rätten att använda investeringsfonderna under hela 1976 samt att tidigarelägga statliga byggnadsinvesteringar för ca 300 milj. kr. Samtidigt har regeringen anvisat ytterligare 300 milj. kr. för beredskapsarbeten och höjt skolbyggnadsramen med 100 milj. kr.

Lagerstödet har hittills kommit till god användning. Fram till mitten av december 1975 hade ansökningar om lagerstöd kommit in från 550 företag med tillsammans 127 000 anställda. Det beräknade värdet på den bidragsberättigade lagerökningen angavs till ca 3,2 miljarder kr. Tiden för ansökningar om statsbidrag till lagerökning utgick den 31 december 1975. Mot bakgrund av den vikande efterfrågan på arbetskraft har regeringen beslutat införa en ny period för lagerstöd till företag, som inte ansökt om statsbidrag före utgången av 1975. Den nya stödperioden torde främst komma att avse företag i verkstadsindustrin. Bidraget bör utgå för lagerökning under tiden mellan den 1 januari och den 31 december 1976. Den omständigheten att ett företag för någon del av år 1976 beviljas utbildningsbidrag för personal, som eljest skulle ha permitterats eller sagts upp, bör inte utgöra hinder för beviljande av lagerstöd för angiven period. Mot denna bakgrund har anslaget för budget -

FiU 1975/76: 20

året 1976/77 för dessa ändamål, vilket finns uppfört under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, beräknats till 300 milj. kr.

När det gäller byggnadsverksamheten har regeringen beslutat att tidigarelägga statliga byggnadsinvesteringar i hus, vägar och broar för ca 300 milj. kr. för att i tid möta tendenser till en avmattning i efterfrågan på vissa orter under första halvåret 1976. Vidare har skolbyggnadsramen höjts med ytterligare 100 milj. kr. till totalt drygt 650 milj. kr. under budgetåret 1975/76.

Det framhålls i finansplanen att regeringen kommer att följa utvecklingen för ungdomen på arbetsmarknaden med speciell vaksamhet. Det är särskilt angeläget att alla parter nu i samverkan arbetar för att ge arbete, praktik och vidareutbildning för ungdom.

För att värna rätten till arbete krävs en fortsatt hög planberedskap. Nyligen har inom regeringens kansli en ny uppföljning av sysselsättningsplaneringen avslutats, och de nu beslutade eller föreslagna åtgärderna är ett resultat därav. Planeringen kommer att drivas vidare i nya etapper under 1976. Som ett led i denna planering ingår att skapa de finansiella förutsättningarna för de åtgärder som kan behövas. Under innevarande budgetår disponerar regeringen en finansfullmakt om 1 000 milj. kr. Den fullmakten kan för närvarande inte användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. För att värdefull tid inte skall gå förlorad i lägen där snabba åtgärder erfordras, bör fullmakten utvidgas till att gälla även åtgärder inom näringslivet och bostadssektorn. Finansfullmakten bör dessutom höjas till 1 500 milj. kr. för nästa budgetår.

I finansplanen betonas även vikten av att föra en inflationsbekämpande politik. Genom vår omfattande utrikeshandel kan vi dock inte utan mycket omfattande ekonomisk-politiska ingrepp avskärma oss från prisutvecklingen i vår omvärld. Prispolitiken får därför inriktas på att bl. a. begränsa genomslaget och verkningarna av de internationella prisstegringarna. Genom det sociala trygghetssystemets utformning hålls de svagaste grupperna tämligen väl skyddade för effekterna av inflationen. Samma syfte har även den subventionering som utgår via statsbudgeten till de viktigaste baslivsmedlen. Kostnaderna för detta prisstöd beräknas under innevarande budgetår uppgå till inemot 2,9 miljarder kr. De nyligen genomförda reformerna på bostadspolitikens område innebär även att hyreshöjningarna för den stora del av beståndet som består av nybyggda lägenheter blivit markant lägre än vad de eljest skulle blivit. Prisövervakningen har vidare verksamt bidragit till att hålla tillbaka prisstegringen.

Internationellt håller inflationen nu på att bromsas upp. Denna utveckling förklaras åtminstone delvis av att regeringarna i de stora industriländerna fört en ekonomisk politik som lett till en kraftigt ökad arbetslöshet som ofrånkomligen måste komma att sätta sina spår i arbetskraftskostnadernas, och därigenom den allmänna prisnivåns, ut -

FiU 1975/76: 20

veckling. Bakom denna politik kan man skönja en omprioritering mellan de ekonomisk-politiska målen: från den fulla sysselsättningens politik till en allt större betoning av prisstabiliseringen.

För Sveriges vidkommande kan detta komma att innebära växande svårigheter. Eftersom vi inte är beredda att ge upp sysselsättningsmålet för att uppnå fördelar på prisstabiliseringens område krävs ökade ansträngningar för att vår pris- och kostnadsutveckling skall hålla jämna steg med omvärldens.

Under förutsättning av att inga nu oförutsedda faktorer tillkommer kan konsumentpriserna beräknas stiga med 7 å 8 % under 1976. Detta skulle i stort sett ligga i linje med den förutsatta prisuppgången i vår omvärld och innebära en klar dämpning i förhållande till 1975. Sett i ett längre perspektiv framstår emellertid detta som en alltför snabb prisstegring.

En första förutsättning för att få ner inflationstakten är att den ekonomiska politiken utformas med sikte på en fortsatt bibehållen samhällsekonomisk balans. Man måste vara beredd att snabbt ingripa mot en alltför snabb tillväxt i efterfrågan och mot uppkomsten av kostnadsuppdrivande flaskhalsar i produktionen. Politiken måste vidare inriktas på att vidmakthålla en snabb produktivitetsstegring i vårt näringsliv. Härför krävs fortsatta satsningar på investeringar och rationaliseringar i produktionen.

En ytterligare förutsättning är att avtalsrörelsen i framtiden kan genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet. Regeringen kommer senare under våren 1976 att till riksdagen redovisa sin syn på dessa frågor.

Finanspolitiken har under senare år haft en klart expansiv effekt. De nu föreliggande perspektiven för 1976 motiverar att politiken bibehåller en försiktigt expansiv inriktning. De totala statsinkomsterna för budgetåret 1976/77 beräknas stiga med ca 11 % till 98,2 miljarder kr. Detta innebär en väsentligt lägre ökningstakt än vad som beräknats mellan de närmast tidigare budgetåren, vilket bl. a. är en följd av att löneutvecklingen 1976 och 1977 beräknas bli väsentligt lägre än 1975. Till detta kommer effekten av de beslutade skatteomläggningarna, vilka får full verkan budgetåret 1976/77. Lönesumman har i beräkningarna förutsatts öka med 11 % 1976, och för 1977 har företagits en schablonmässig framskrivning med 7 %.

Statsutgifterna beräknas enligt förslaget öka med drygt 10 % till 110,2 miljarder kr. Det är en väsentligt lägre ökningstakt än den beräknade ökningen med 20 % mellan budgetåret 1974/75 och innevarande budgetår. I likhet med innevarande budgetår har ett täckningsanslag lagts in för budgetåret 1976/77 för att täcka schablonmässigt framräknade höjningar av statstjänarlönema kalenderåret 1977. Beloppet har beräknats till 400 milj. kr. Vidare har under huvudtiteln Oförut -

FiU 1975/76: 20

sedda utgifter beräknats ett belopp av 1 500 milj. kr., vilket avser att täcka oförutsedda och ofrånkomliga behov. Detta innebär en uppräkning med 500 milj. kr. från anslaget innevarande budgetår och motiveras av den ökande omfattningen av medel som anvisas på tilläggsbudget. Enbart på tilläggsbudget I och II till statsbudgeten innevarande budgetår har anvisats resp. begärts anslag på tillhopa ca 2 200 milj. kr.

Under huvudtiteln Oförutsedda utgifter har vidare beräknats medel för vissa större utgifter, om vilka regeringen avser att senare i särskild ordning lägga fram förslag. För att få erforderlig realism i beräkningen av statsbudgeten bör anslaget till oförutsedda utgifter räknas upp med ett belopp motsvarande anslagen till Stålverk 80 enligt 1974 års riksdagsbeslut, nämligen avrundat 500 milj. kr. Vidare har medel beräknats avseende varvsnäringen och de statliga företagsinvesteringama med avrundat 1 000 milj. kr.

I finansplanen har anmälts vissa Särskilda frågor, av vilka två remitterats till finansutskottet. Beträffande utnyttjandet av finansfullmakten pekas på att regeringen för innevarande år disponerar en finansfullmakt om 1 000 milj. kr. För budgetåret 1976/77 föreslås att regeringen tillåts disponera ett belopp om 1 500 milj. kr.

Den nuvarande finansfullmakten kan användas för att förskottsvis finansiera statliga och kommunala investeringar. För budgetåret 1976/77 anförs att fullmakten liksom tidigare bör få användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på drift- eller kapitalbudgeten samt för utgifter för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten bör få fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock oförändrat högst till 75 %.

Erfarenheten från hösten 1975 har visat att värdefull tid förlorats genom att fullmakten inte kunnat användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Regeringen var således tvingad att avvakta riksdagens beslut om anslag på tilläggsbudget innan medel kunde ställas till förfogande för energibesparande åtgärder inom industrin och bostadsbeståndet. Därför föreslås att fullmakten även bör få användas för att utvidga existerande bidragsgivning till näringslivet och bostadssektorn. Med hänsyn till angelägenheten att i vissa situationer få en snabb stimulanseffekt bör bidragssatsema av regeringen kunna tillfälligt förhöjas med högst hälften. Det utvidgade användningsområdet bör gälla redan fr. o. m. innevarande budgetår.

I propositionen lämnas också en redogörelse för finansfullmaktens hittillsvarande användning under innevarande budgetår.

Som särskild fråga har också anmälts inrättandet av en konsolideringsfond för postverket.

FiU 1975/76: 20

10 Postverket skiljer sig från övriga affärsverk i flera avseenden, bl. a. genom sin höga personalintensitet. I förhållande till omsättningen är kapital och lagertillgångar väsentligt mindre än för de övriga verken. Postverkets möjligheter att genom försiktig lagervärdering och extra avskrivningar konsolidera sin verksamhet är i förhållande till andra affärsverk härigenom mycket begränsade.

För postverket innebär en vikande konjunktur oftast ett inkomstbortfall till följd av minskad efterfrågan. Möjligheterna för postverket att i ett sådant konjunkturläge kompensera sig är begränsade och leder till att taxehöjningar kommer vid mindre lämpliga tidpunkter. De krav på hög servicenivå över hela landet som ställs på postverket kan härigenom inte på ett effektivt sätt samordnas med en mer marknadsanpassad taxepolitik. En sådan samordning är emellertid en förutsättning för att postverket skall kunna drivas rationellt såväl ur statsmakternas som de anställdas och kundernas synvinkel. Därför bör postverket beredas möjlighet att då årets resultat överstiger gällande förräntningskrav efter särskild prövning av regeringen avsätta skillnaden mellan förräntningskrav och faktiskt resultat till en särskild konsolideringsfond. Fonderade medel bör sedan, efter särskild prövning av regeringen, kunna utnyttjas i syfte att tidsmässigt bättre anpassa taxeåtgärder till förutsättningarna på marknaden. Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare reglerna för konsolideringsfonden för postverket.

Motionerna

I motionen 187 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om att prisstoppet utvidgas till alla dagligvaror.

I motionen 257 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändiga åtgärder i kampen mot inflationen.

I motionen 926 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) hemställs att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i motionen anförts angående AB Industrikredits och AB Företagskredits lånebehov.

I motionen 934 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla om förslag till lag om samhällelig investeringsstyming i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att uttala sig mot statlig styrning av lönepolitiken och mot att rikt -

FiU 1975/76: 20

linjer för den ekonomiska politiken dras upp vid korporativa rundabordskonferenser,

3. att uttala sig för en sänkning av diskontot med 2 % och för övergång till lågräntepolitik,

4. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt i motionen anförts om den ekonomiska politiken.

I motionen 936 av herr Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i motionen anförts rörande förbättring av lantbrukets kreditförsörjning.

1 motionen 1979 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som förordats i motionen.

I motionen 1987 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag om en finansfullmakt på 1 500 milj. kr.

I motionen 2042 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad som anförts i motionen beträffande överföring av APmedel till AB Industrikredit, AB Företagskredit och andra s. k. mellanhandsinstitut, bl. a. innebärande att de nämnda instituten tillförsäkras en sammanlagd årlig utlåningskapacitet av minst 1 miljard kr.,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande kommunernas ekonomiska situation,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

I motionen 2159 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen 1979 anförts om ökning av kreditkapaciteten hos Industrikredit och Företagskredit.

I motionen 934 av herr Hermansson m. fl. (vpk) analyseras monopolkapitalismens funktionssätt. Man konstaterar att regeringens ansträngningar inriktas på att dölja den kapitalistiska krisens yttringar genom att stimulera kapitalet att öka den ekonomiska aktiviteten. Däremot går de inte ut på att ändra maktförhållandena i ekonomin eller ekonomins utvecklingsgrund — kapitalets profitjakt.

Om den ekonomiska politiken skall komma ur sitt ”ekorrhjul” krävs, enligt motionärerna, en samhällelig investeringsstyming. Detta innebär i och för sig inte socialism, även om investeringsstyming strider mot kapitalismens logik och föregriper en högre form av organisering av produktionen. Den samhälleliga investeringsstymingen bör utformas så att de arbetande tillförsäkras ett avgörande inflytande över den.

31 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

12 Motionärerna pekar på att löneandelen av produktionen krympt under senare år. Staten har understött denna omfördelning genom bl. a. stora insatser för kapitalisterna. Staten har också på senare år alltmer aktiverat en löneåterhållande inkomstpolitik. Den har de senaste åren genomfört sänkningar av inkomstskatterna och ökningar av de allmänna abetsgivaravgifterna för att pressa de fackliga organisationerna att ställa låga lönekrav.

De borgerliga partierna har länge drivit idén att ekonomin skulle välsignas om representanter för arbete, kapital och de stora partierna träffades till rundabordsöverläggningar om den ekonomiska politiken. Detta är ett uttryck för en öppen korporativistisk inställning. Det är riksdagens uppgift att bestämma innehållet i den ekonomiska politiken. Det är de fackliga organisationernas uppgift att självständigt kämpa för sina medlemmars intressen. Riksdagen bör bestämt avvisa försöken till statlig inkomstpolitik och försöken till korporativa beslut vid sidan av riksdagen om inriktningen av den ekonomiska politiken.

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att stödja lönearbetarna. Gåvopolitiken till kapitalägarna måste upphöra. Inflationen måste angripas kraftfullt. De arbetande måste ha vidgade förhandlingsrättigheter, verklig strejkrätt och rätt till facklig och politisk agitation och möten på arbetsplatserna. Mervärdeskatten på mat måste slopas och beskattningen av kapitalet skärpas. Barnbidrag och pensioner bör höjas kraftigt.

Motionärerna finner det slutligen också viktigt att hyresnivån pressas ned. För detta krävs en ny bostadspolitik och kraftfulla åtgärder mot markspekulation. De viktigaste byggnadsämnesföretagen bör förstatligas. Finanspolitiskt kan en lägre hyresnivå främjas genom övergång till lågräntepolitik. En sänkning av diskontot med 2 % är en åtgärd som gynnar såväl hyresgäster som mindre företag. Den bör ses som ett led i övergång till lågräntepolitik.

Även i motionen 257 av samma motionärer framförs synpunkter på den ekonomiska politiken. Man pläderar för en rad åtgärder ägnade att bekämpa inflationen, av vilka de viktigaste kraven är följande:

1. Ingrepp mot monopolistisk prissättning.

2. Skärpt kontroll över och åtgärder mot de multinationella företagens prispolitik.

3. Ingrepp mot märkesvaruraseri och fördyrande reklamjippon.

4. Slut på gåvopolitiken till företagen.

5. Åtgärder mot markspekulation.

6. Hyresstopp.

7. Lågräntepolitik.

8. Prisstopp på alla dagligvaror.

9. Slopad mervärdeskatt på mat — skärpt beskattning av kapitalet.

10. Ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun.

FiU 1975/76: 20

13 I motionen 1979 av herr Bohman m. fl. (m) konstateras i avsnittet Ekonomisk politik (s. 49—73) att den internationella konjunkturbedömning för 1976 som OECD gjort i sin decemberrapport 1975 synes realistisk. För OECD-området som helhet skulle produktionsuppgången bli ca 4 %, medan tillväxten i de västeuropeiska OECD-länderna skulle stanna vid 2,5 %. Omsvängningen väntas bli långsam jämfört med tidigare konjunkturuppgångar. Effekterna på den svenska ekonomin under 1976 kan därför väntas bli begränsade. Mot bakgrund av den ogynnsamma kostnadsutvecklingen i Sverige torde exportökningen inte bli större än ca 4 %, dvs. omkring 2 1/2 procentenhet lägre än finansplanens bedömning.

Även på en rad andra områden anser motionärerna att finansplanen tecknar en alltför optimistisk bild av den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1976. Motionärerna bedömer sålunda att hushållssparande! i år sannolikt kommer att ligga kvar på fjolårsnivån, och den privata konsumtionens ökning torde därmed inte överstiga 1,5 å 2 %.

När det gäller investeringarna konstateras att man i finansplanen räknat med en ökning med 0,7 % för 1976 medan den preliminära nationalbudgetens kalkyl slutade med en minskning med 1 %. Motionärerna anser att denna skillnad mellan beräkningarna inte kan förklaras med de nya åtgärder som aviseras i finansplanen ägnade att förbättra investeringsaktiviteten. Inte minst torde den kraftigt försämrade lönsamheten inom näringslivet utgöra spärr mot en investeringsökning och kräva ytterligare åtgärder för så vitt man vill åstadkomma en kapacitetsutbyggnad. Motionärerna finner det ej heller realistiskt att räkna med någon ökning av lagerinvesteringarna. Sammantaget anser motionärerna det sannolikt att efterfrågan i den svenska ekonomin under 1976 blir väsentligt lägre än vad som anges i finansplanen. Man finner anledning att räkna med en viss nedgång i bruttonationalprodukten om inte ytterligare stimulansåtgärder vidtas.

En omläggning av den ekonomiska politiken i expansiv riktning är därför erforderlig, och man diskuterar i motionen ett flertal potentiella stimulansåtgärder. Man finner därvid att valet bör stå mellan investeringsstimulans till näringslivet och sänkning av arbetskraftskostnaderna. En minskning eller helt borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften skulle leda till flera positiva resultat, bl. a. lägre prisuppgång, högre privat konsumtion och högre investeringsvilja. Det argument som talar mot en sänkning eller ett borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften är främst att dennas höjd spelade en roll i förra årets avtalsförhandlingar. Arbetstagarorganisationerna kan, i varje fall formellt, sägas ha beaktat de höjda arbetsgivaravgifterna vid angivandet av sina lönekrav. Ett borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften skulle kunna sägas innebära en förändring av förutsättningarna för ingångna

FiU 1975/76: 20

avtal och nya förhandlingar påfordras. Motionärerna anser emellertid att frågan om arbetsgivaravgifternas höjd och om deras betydelse för det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft både på kort och lång sikt bör prövas av finansutskottet i samband med dess behandling av finansplanen. Frågan bör också tas upp till prövning i samband med den stabiliseringspolitiska konferens som riksdagen begärt och som aviserats i finansplanen.

När det gäller stimulans av industriinvesteringarna anser motionärerna att det för närvarande utgående 10-procentiga investeringsavdraget för maskininvesteringar bör fördubblas. Det bör vidare kompletteras med ett 10-procentigt investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar. Dessutom torde en viss ökning av bostadsbyggandet — främst småhus — vara möjlig. Sanering av äldre fastigheter bör underlättas genom en förenkling av nu gällande regler, genom gynnsamma lånevillkor och inte minst genom hävande av de restriktioner på enskild byggnadsverksamhet som följer av en extrem tillämpning av det s. k. markvillkoret och andra liknande uttryck för en doktrinär bostadspolitik.

Kreditpolitiken måste samtidigt läggas om i mer expansiv riktning. Nu gällande bestämmelser om 2 % kassakvot för affärsbankerna bör tas bort. Motionärerna förutsätter att någon höjning av likviditetskvoterna inte genomförs under året. En faktor, som begränsar bankernas möjligheter att ge krediter till näringslivet, är att bankerna tvingas köpa stora mängder bostadsobligationer. Dessa regler bör mildras.

Beträffande den finansfullmakt som regeringen begärt för budgetåret 1976/77 hänvisar motionärerna till att man för ett år sedan motsatte sig en liknande fullmakt. Man ifrågasatte då om en finansfullmakt står ”i överensstämmelse med den nya regeringsformens bestämmelser om finansmakt, i första hand reglerna om användning av statsmedel i RF 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 §”. Motionärerna är fortfarande av den uppfattningen att det från principiell synpunkt är olämpligt att ge regeringen en finansfullmakt och anser att förslaget bör avslås.

I motionen 2042 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) anförs inledningsvis att den ekonomiska utvecklingen i vårt land under 1976 i första hand kommer att bero på hur exporten utvecklar sig. Regeringen hyser i detta avseende relativt stor optimism och räknar i finansplanen med en uppgång på 6,5 % under 1976. Mot detta bör bl. a. ställas de mera pessimistiska bedömningar av styrkan i den internationella uppgången som gjorts både här hemma och i utlandet. Allmänt gäller att näringslivet i våra viktigaste avnämarländer för närvarande dels arbetar med mycket lågt kapacitetsutnyttjande, dels byggt upp ansenliga lager. Även i Sverige har en omfattande lageruppbyggnad ägt rum, och enbart under 1975 ökade lagren med drygt 10 miljarder kr., vilket motsvarar exportvärdet för drygt 1 1/2 månad. Sammantagna talar dessa

FiU 1975/76: 20

förhållanden för att en vändning till det bättre när det gäller exporten kan dröja längre än vad regeringen väntar sig. Beredskapen måste därför hållas hög för att man snabbt skall kunna sätta in tillräckliga sysselsättningsfrämjande åtgärder om arbetsmarknadsläget snabbt skulle försämras. Detta kan bl. a. ske inom ramen för den finansfullmakt som riksdagen har lämnat regeringen. Till det som i första hand bör övervägas i en sådan situation hör en ökning av det direkta sysselsättnings- och utbildningsstödet. Den utvidgning av finansfullmaktens användningsområde som föreslås i budgetpropositionen kan motionärerna godta i nuvarande budgetläge. Därmed blir det möjligt att utnyttja finansfullmakten för snabba stimulansinsatser även inom näringslivet och bostadssektorn. Finansfullmakten får således ses som ett uttryck för den höga sysselsättningsberedskap som alltjämt bör råda.

Motionärerna kan däremot inte acceptera en så låg tillväxttakt för industrins investeringar som den finansplanen förutser. Man påpekar att långtidsutredningen har beräknat att industrins investeringar måste öka med i genomsnitt 5 å 6 % under resten av 1970-talet, om det skall gå att nå balans i utrikesbetalningama 1980. Motionärerna anser mot den bakgrunden att det är anmärkningsvärt, att regeringen tycks nöja sig med en investeringsökning på bara 1 %. Med så låg ökningstakt kommer den politik som regeringen säger sig förorda för att nå balans i utrikesbetalningama att misslyckas på den avgörande punkten. För att stimulera investeringsverksamheten nu när kapacitetsutnyttjandet i näringslivet är lågt föreslås i motionen bl. a. att det gällande extra avdraget för investeringar i maskiner och inventarier skall höjas från 10 till 20 % och att ett motsvarande avdrag skall införas för investeringar i byggnader med 10 %. Företag som inte kan utnyttja dessa avdrag skall på samma sätt som hittills ha möjlighet att få ett motsvarande bidrag (8 resp. 4 % av nedlagda kostnader). De förhöjda avdragen och bidragen skall i första hand gälla under 1976.

När det gäller den av regeringen föreslagna ökade möjligheten för fjärde AP-fonden att köpa aktier biträder motionärerna detta förslag på villkor att de mindre företagens tillgång till lån och riskvilligt kapital samtidigt förbättras. Ett villkor för tillskottet bör också vara att aktieköpen fortsättningsvis begränsas så att röstvärdet av aktieinnehavet i enskilda företag ej tillåts överstiga 5 %.

Enligt motionärernas åsikt bör AP-fonderna tillföra Industrikredit, Företagskredit och andra s. k. mellanhandsinstitut medel så att den nuvarande lånekön elimineras och instituten i fortsättningen får en årlig utlåningskapacitet på minst 1 miljard kr. Anslaget till Statens hantverksoch industrilånefond, som förser företagarföreningarna med lånemedel, bör vidare höjas till 150 milj. kr. för nästa budgetår. Det maximala lånebeloppet för varje enskilt lån föreslås samtidigt höjt från 200 000 kr. till 500 000 kr.

FiU 1975/76: 20

16 När det gäller styrelserepresentation för fjärde AP-fonden anser motionärerna att det ibland kan vara motiverat att fjärde AP-fonden är representerad i styrelsen. Detta får emellertid inte leda till att den makt och det inflytande som pensionsfondens kapitalplacering ger koncentreras till ett fåtal centralt placerade människor. Principen bör tvärtom vara att styrelsen alltid i första hand överväger att söka sin styrelserepresentant bland resp. företags anställda.

Den privata konsumtionen håller sig fortfarande väl uppe, anser motionärerna, bl. a. som följd av den nya sänkning av statsskatten som trädde i kraft vid nyår och barnbidragshöjningen i höstas. Några ytterligare konsumtionsstimulerande insatser är därför f. n. inte behövliga.

I motionen framhålls det angelägna i att kommuner och landsting kan upprätthålla och helst utvidga sin verksamhet i ett läge där det finns tendenser till ökad arbetslöshet. Detta måste beaktas när regeringen och kommunförbunden inom kort möts för s. k. kontrollstationsöverläggningar om kommunalskatterna.

Avslutningsvis erinras om riksdagens beslut från december 1975, innebärande att regeringen i god tid före 1977 års avtalsrörelse skall ta initiativ till överläggningar om ett program mot inflationen och åtgärder för att förbättra bytesbalansen. I detta forum för samråd skall företrädare för regeringen, riksbanken och de politiska partierna delta. Vidare skall företrädare för arbetsmarknadens parter beredas tillfälle att medverka. Enligt beslutet skall regeringen presentera de principiella huvuddragen av ett inflationsprogram och formerna för överläggningarna för riksdagen senast i samband med den reviderade finansplanen för 1976, och riksdagen får då ta ställning till detta. Motionärerna understryker nödvändigheten av att regeringen fullföljer riksdagens hemställan i detta avseende.

Utskottet

Den ekonomiska politikens förutsättningar och inriktning

Det råder ett stort mått av enighet när det gäller bedömningen av den internationella konjunkturutvecklingen under 1976. De allra flesta bedömare räknar med att lågkonjunkturen under 1975 kommer att följas av en konjunkturåterhämtning i år. Däremot varierar åsikterna om styrkan och snabbheten i uppgången. Det är också att märka att uppsvinget startar från ett läge med lägre kapacitetsutnyttjande och större arbetslöshet än under någon tidigare konjunkturnedgång under efterkrigstiden. Det kommer därför att ta tid innan uppsvinget utomlands leder till hög sysselsättning och ökade investeringar. Detta har betydelse för prognosen över den svenska exporten. Regeringen räknar i finans -

FiU 1975/76: 20

planen med en volymökning i år med 6 1/2 % jämfört med 1975. Partimotionerna 2042 (c, fp) och 1979 (m) om den ekonomiska politiken ger uttryck för en något mer pessimistisk syn på det konjunkturstöd en exportuppgång kan ge. Man pekar i sammanhanget bl. a. på den stora lagerökningen i Sverige under 1975 — till ett värde över 10 miljarder kr. Detta motsvarar drygt 1 1/2 månads export. Innan dessa lager reducerats till normal nivå blir återverkningarna av en exportuppgång på inhemsk produktion och sysselsättning begränsade. Enligt utskottets bedömning gör man klokt i att inte räkna med någon större draghjälp från exporten i den svenska konjunkturutvecklingen under 1976. Särskilt gäller detta första halvåret. Först under 1977 torde någon mera påtaglig effekt av exportökningen vara att förvänta.

Den senaste konjunkturbarometern för industrin, som publicerades i slutet av januari, konstaterar att sysselsättningen minskat påtagligt under fjärde kvartalet 1975, en utveckling som beräknas fortsätta under de två första kvartalen i år. Enligt undersökningen har industrins produktionsplaner totalt sett reviderats nedåt och pekar nu på en klar sänkning av produktionsnivån jämfört med andra halvåret i fjol.

Mot bakgrund av denna konjunkturbedömning finns det enligt utskottets mening starka skäl att understryka behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap. Den kortsiktiga beredskapen på detta område är god. Betydelsefull i detta sammanhang är den konjunkturpolitiska beredskapsplan som riksdag och regering lade grunden till redan i början av 1975 efter initiativ av centern och folkpartiet.

En viktig fråga, som, berörs såväl i finansplanen som i långtidsutredningen, är balansen i våra utrikes betalningar. Regeringen har tillmätt denna fråga sådan betydelse att man brutit ut den ur behandlingsgången för långtidsutredningen och redan nu föreslagit att målsättningen bör vara att balansen i våra utrikes betalningar successivt skall återställas fram till 1980. Utskottet delar i princip denna inställning. Det är enligt utskottets uppfattning inte rimligt att Sverige som är ett rikt land på sikt skall ha en nettoinlåning från omvärlden. I stället bör vi sträva efter att genom en ökad utlåning snabbt ställa mer resurser till de fattiga ländernas förfogande.

För att underskotten i bytesbalansen skall kunna vändas i överskott fordras som framhålls såväl i propositionen som motionerna en ökad satsning på näringslivets investeringar, framför allt inom de export- och importkonkurrerande sektorerna. Betydande insatser har här gjorts under senare år, då inte minst de svenska industriinvesteringarna hållits uppe på ett sätt som har få motstycken i andra industriländer. Till en del har dock dessa industriinvesteringar inriktats på miljöförbättrande åtgärder av olika slag. Att så skett är av allra största betydelse. För att höja exportkapaciteten är emellertid enligt utskottets mening ytterligare insatser erforderliga. Därför behövs en investeringsstimulans som går utöver den av regeringen föreslagna.

FiU 1975/76: 20

18 Konsumentpriserna steg under loppet av 1975 med ca 10 %. För 1976 förutses i finansplanen en uppgång på 7 å 8 %. Det kan inte uteslutas att prisuppgången blir ännu större. Därför är det enligt utskottets mening nödvändigt att ge de inflationsbekämpande åtgärderna en mera central plats i den ekonomiska politiken. Någon ytterligare stimulans av den privata konsumtionen är däremot inte påkallad i nuläget.

Utskottet vill sammanfatta sin syn på den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken på följande sätt.

Sysselsättningsberedskapen bör stärkas inför de väntade påfrestningarna under innevarande år.

Näringslivets investeringar måste stimuleras ytterligare för att bytesbalansutvecklingen skall kunna vändas snabbare.

Åtgärder för att begränsa prisstegringarna måste prioriteras högre vid utformningen av den ekonomiska politiken.

Sysselsättningsberedskapen

Den osäkerhet som rått angående den internationella konjunkturutvecklingen sedan den s. k. oljekrisen i slutet av 1973 har understrukit behovet att hålla en hög sysselsättningsberedskap. Detta framhölls av utskottet bl. a. i betänkandet över 1975 års finansplan (FiU 1975: 1, s. 18), i vilket utskottet ställde sig bakom tanken på en konjunkturpolitisk beredskapsplan. Sedan riksdagen begärt en sådan inledde regeringen på våren 1975 ett omfattande arbete för att inventera och bygga ut beredskapen inom sysselsättningspolitiken. En rad av de sålunda initierade åtgärderna genomfördes därefter under året. Härutöver beslöt riksdagen, såsom framhålls i motionen 2042, på förslag av oppositionspartierna mer omfattande stimulansåtgärder än vad regeringen avsett. Bland dessa åtgärder kan nämnas barnbidragets höjning fr. o. m. sista kvartalet 1975 och sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften inom inre stödområdet fr. o. m. 1 januari 1976.

Sysselsättningen kom härigenom att ligga på hög nivå under hela år

1975. Räknat som genomsnitt för året var antalet sysselsatta nära 100 000 högre under 1975 än 1974 enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Denna sysselsättningsökning har emellertid kommit till stånd nästan uteslutande genom en expansion av den offentliga sektorn. I december 1975 var sålunda antalet offentligt anställda nära 75 000 fler än i slutet av 1974. För industrin, som sysselsätter ungefär lika många som hela den offentliga sektorn, noterades samtidigt en stagnerande utveckling över året som helhet. Arbetslösheten låg på låg nivå under 1975. Det relativa arbetslöshetstalet uppgick i årsmedeltal till 1,4 % mot 1,5 % för år 1974.

När det gäller utvecklingen under 1976 måste man räkna med att

FiU 1975/76: 20

sysselsättningen försvagas. Länsarbetsnämndernas bedömningar för första halvåret 1976 är på den punkten tämligen sammanfallande. Svårigheterna att finna arbete för bl. a. ungdomar och andra grupper nyeller återinträdande såsom kvinnor, arbetshandikappade m. fl. har ökat de senaste månaderna som en följd av dels begränsade nyanställningsbehov inom näringslivet, dels allt lägre personalomsättning. Riskerna för friställningar inom industrin har också ökat kraftigt under den senaste tiden, vilket bl. a. framgår av att antalet personer som varslades om permitteringar och avskedanden inom industrin var dubbelt så stort fjärde kvartalet som tredje kvartalet 1975. Det torde dessutom finnas en betydande latent undersysselsättning i näringslivet, varjämte antalet personer utanför den reguljära arbetskraften med anspråk på möjligheter till sysselsättning är betydande. Detta gäller också ungdomar, som i princip bör ha rätt till arbete efter avslutad utbildning.

Utskottet finner det mot den bakgrunden angeläget att framgent ytterligare förstärka sysselsättningsberedskapen. I finansplanen framhålls (s. 22) att det redan med befintliga resurser finns möjligheter att vidta betydande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Således kan intagningen till arbetsmarknadsutbildning vid behov snabbt ökas. Vidare understryks att omfattande sysselsättningsskapande åtgärder kan åstadkommas i form av beredskapsarbeten.

En annan åtgärd ägnad att förbättra sysselsättningsberedskapen, som anmäls i finansplanen, gäller förlängningen av lagerstödet. Regeringen har beslutat om en ny period för lagerstöd till företag, som inte har ansökt om lagerstöd före utgången av år 1975. Den nya stödperioden som främst kommer att avse verkstadsföretag omfattar kalenderåret

1976. Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att ge statliga garantier för lån för finansiering av lagerökning även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller.

Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på den viktiga roll som kommuner och landsting spelar för sysselsättningen. Denna synpunkt understryks såväl i finansplanen som i motionen 2042. I finansplanen framhålls vikten av att kommunerna utnyttjar de stödmöjligheter statsmakterna ställt till förfogande i form av medel för beredskapsarbeten och för projektering av sysselsättningsobjekt. Utskottet finner det angeläget att framhålla att kostnadsstegringarna för kommunernas vidkommande varit mycket omfattande på senare tid. De har väsentligt överstigit vad som förutsattes när Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet i början av år 1975 träffade överenskommelse med regeringen om begränsning av kommunalskattens höjning. I denna överenskommelse ingick dock att en ny diskussion mellan parterna skall äga rum under våren 1976 för att pröva om den kommunala ekonomin för 1977 kan förmodas på ett påtagligt sätt utvecklas i negativ riktning i förhållande till de förutsättningar som ligger till grund för överens 4f

Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

kommelsen. Utskottet noterade detta vid behandlingen av frågan om extra bidrag till kommunerna (prop. 1975: 51, FiU 15, rskr 109).

Som framhålls i motionen 2042 är det nödvändigt att man vid de s. k. kontrollstationsöverläggningama tar vederbörlig hänsyn till de kraftiga kostnadsstegringar som kommunerna fått vidkännas. Speciellt angeläget är att kommuner och landsting ges möjlighet att bidra till att en konjunkturnedgång motverkas. Utskottet delar likaså motionärernas uppfattning att statens utbetalning av kommunalskattemedel bör läggas om så att kommunernas ekonomiska situation förbättras. Regeringen bör även undersöka möjligheterna att låta kommunerna få sin del av skatten på ersättningarna från försäkrings- och arbetslöshetskassor. Enligt utskottets mening bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört om kommunernas ekonomi.

Kredit- och investeringspolitiken

Finansplanen innehåller på s. 17 en redogörelse för de åtgärder statsmakterna vidtagit för att stimulera näringslivets investeringar. I flera fall är det fråga om åtgärder till vilka finansutskottet tagit initiativet. Det gäller bl. a. det särskilda skatteavdraget respektive bidraget till maskininvesteringar, som riksdagen beslöt i december i fjol (SkU 1975/76: 26, rskr 101). Utskottet medverkade även till att kreditpolitiken fick en utformning som på sikt skulle återställa balansen i de utrikes betalningarna och tillföra de mindre och medelstora företagen ökade finansiella resurser. Det senare skedde bl. a. genom att mellanhandsinstitut av typen Företagskredit, Industrikredit och Hypoteksbanken fick ett ökat utrymme på kapitalmarknaden under 1975. Vägledande i detta sammanhang var utskottets av riksdagen godkända uttalanden rörande kreditpolitiken i betänkandet FiU 1975: 1 s. 19 ff. Regeringen har vidare beslutat att de nuvarande möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna för konjunkturutjämning förlängs till utgången av år 1976.

En utförlig redogörelse för kreditpolitiken under 1975 finns i fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1975 till vilken utskottet hänvisar. En sammanfattande översikt över mellanhandsinstitutens utlåning ges i följande tabell som hämtats därur.

Som framgår av tabellen skedde under 1975 i enlighet med riksdagens beslut en kraftig stegring av utlåningen från de institut som finansierar företag och kommuner. Särskilt kraftig var utlåningsökningen från kommuninstituten, som till en del refinansierade sig utomlands. Även Exportkredit och Investeringsbanken lånade upp pengar utomlands.

Kreditpolitikens inriktning på att vidga den svenska kapitalmarknadens kapacitet och prioritera det export- och importkonkurrerande näringslivets finansiering på denna marknad bör enligt utskottets mening

FiU 1975/76: 20

Kreditaktiebolags och hypoteksinrättningars utlåning

21 Nettobelopp

Mkr

1971 1972

1975 Kommuninstitut

Kommunlåneinstitutet

Kommunkredit

lil

943 Summa

1 046

Bostadsinstitut

Stadshypotekskassan Kreditaktiebolag för

4 282

2 701

3 418

4 789

4 735

bostadsfinansiering

3 198

3 432

4 567

5 169

6 872

Summa

7 480

7 985

9 958

11 607

Företagsinstitut

Investeringsbanken Industrikredit, Företagskredit

och Företagskapital

751 Exportkredit

307 Lantbrukskredit

147 Allmänna' hypoteksbanken

410 Skeppshypotekskassor

54 Summa

1 574

1 384

1 272

1 719

2 344

Totalt

7 831

9 467

14 997

Källa: Riksbankens förvaltningsberättelse 1975.

fullföljas. Samtidigt bör man se till att bankernas utlåningsexpansion i första hand kommer näringslivet till godo och inte leder till en inflationistisk ökning av utlåningen till allmänheten. Tendenser härtill framträdde under andra halvåret 1975. För att främja tillflödet av medel till kapitalmarknaden ökade riksbanken den 30 januari i år ytterligare spännvidden mellan korta och långa räntor genom att sänka diskontot från 6 till 5 1/2%. Samtidigt uppmanades bankerna att använda sitt utlåningsutrymme för att tillfredsställa industrins kreditefterfrågan. Utskottet utgår från att avsikten är att inte blott prioritera industrikrediter utan även krediter till andra näringsgrenar, som kan bidra till att hålla uppe sysselsättningen och förbättra bytesbalansen. Detta bör enligt utskottets mening alltfort vara ledstjärnan för riksbankens kreditpolitik.

Vad som nu sagts om kreditpolitikens inriktning innebär att utskottet avstyrker yrkandet i motionen 934 moment 3 om ett riksdagens uttalande för en sänkning av diskontot med 2 % och för övergång till lågräntepolitik. Utskottet kan inte heller biträda yrkandet om förslag till lag om samhällelig investeringsstyrning i moment 1 i samma motion.

Utskottet övergår därmed till att behandla de övriga förslag som framförts beträffande investeringspolitiken.

I finansplanens hemställan föreslås under moment 6 att riksdagen

FiU 1975/76: 20

skall bestämma om ett tillskott på 500 milj. kr. till fjärde AP-fondstyrelsens förvaltning. Vidare aviseras i finansplanen förslag om utökade satsningar inom Statsföretagsgruppen och en vidgning av den nuvarande femårsramen till regionalpolitisk! stöd för budgetåren 1973/74—1977/78 från 2,5 till 4 miljarder kr. Riksdagen kommer senare att få ta ställning härtill.

Den del av finansplanen som berör fjärde fondstyrelsen har av kammaren remitterats till näringsutskottet, som i sin tur berett finansutskottet tillfälle att yttra sig häröver samt över de yrkanden i samma fråga som ingår i motionerna 1975/76: 188 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1975/76: 2027 av herr Bohman m. fl. (m) och 1975/76: 2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp).

Yrkanden som går ut på en ytterligare ökning av de s. k. mellanhandsinstitutens — i första hand AB Industrikredit och AB Företagskredit — utlåningskapacitet framförs i motionerna 926, 936, 2042 och 2159, vilka som redan nämnts samtliga remitterats till finansutskottet.

Slutligen har skatteutskottet inhämtat yttrande från finansutskottet över motionerna 1975/76: 1993 av herr Bohman m. fl. (m) om höjda och utvidgade investeringsavdrag och 1975/76: 2043 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) om höjda och utvidgade investeringsavdrag och investeringsbidrag.

Som framgår av den preliminära nationalbudgeten (s. 160) skedde under 1975 en kraftig minskning av vinstmarginalerna inom industrin. Totalt beräknas näringslivets finansiella sparande ha sjunkit med 7 å 8 miljarder kr. 1975. För 1976 förutses ytterligare vinstförsämringar. Även om nedgången i lagerinvesteringarna blir betydande måste man enligt utskottets mening räkna med ytterligare minskning av det finansiella sparandet och likviditeten i år.

För att näringslivets investeringar under dessa omständigheter skall kunna öka i erforderlig omfattning krävs, som understryks såväl i finansplanen som i motionerna 1979 och 2042, ytterligare stimulans. Profilen i den satsning som föreslås i finansplanen är emellertid enligt utskottets mening mindre väl utformad. Mindre och medelstora företag har svåra finansieringsproblem, som ej lättas genom de förslag som framförs där. Dessa förslag gynnar alltför ensidigt de stora börsnoterade företagen, där fjärde fondstyrelsen satsar sitt kapital, och den statliga företagssektorn. De innebär en överföring av medel från de tre första fondstyrelsernas förvaltning till den fjärdes — dvs. från den långa kapitalmarknaden till aktiemarknaden.

För att uppfylla centrala sysselsättningspolitiska mål bör — som framhålls i motionen 2042 — ske en omläggning av näringspolitiken, vilket självfallet även måste påverka investeringspolitiken. Denna omläggning bör enligt utskottets mening ha som mål att ta tillvara den betydande utvecklingspotential som finns i de mindre företagen sett

FiU 1975/76: 20

även ur sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt. En nyorientering av denna innebörd i samhällets syn på näringslivet är enligt utskottets mening angelägen.

Utskottet är samtidigt medvetet om att en expansion av våra stora export- och importkonkurrerande industrier är nödvändig för att bytesbalansmålet skall nås så snabbt som möjligt. Det vill därför inte motsätta sig förslaget att den fjärde fondstyrelsen tillförs ytterligare högst 500 milj. kr. Ett oeftergivligt villkor härför är emellertid att styrelsens aktieköp i fortsättningen sker på ett sådant sätt att fondens innehav av aktier ej motsvarar mer än högst fem procent av röstvärdet i varje enskilt företag.

Om detta villkor uppfylls tillstyrker utskottet bifall till finansplanens hemställan i moment 6. Härigenom tillgodoses till en del yrkandena i motionen 2044 momenten 1 och 2. Även yrkandet i motionen 2027 moment 2 torde härigenom tillgodoses. Däremot innebär det nu redovisade ställningstagandet att utskottet avstyrker bifall till motionerna 188 och 2027 moment 4.

Enligt utskottets mening är det också av stor vikt att satsningen på fjärde fondstyrelsens aktieköp i storföretagen kompletteras med motsvarande förbättring av finansieringen för de mindre och medelstora företagen. Detta bör, som föreslås i motionen 2042, ske genom att första, andra och tredje fondstyrelserna ytterligare ökar sina placeringar i de mellanhandsinstitut, som i första hand finansierar den mindre och medelstora företagsamheten. Ett riktmärke bör därvid vara att lånekön hos AB Industrikredit och AB Företagskredit — för närvarande ca 300 milj. kr. — elimineras och att dessa institut i fortsättningen tillförsäkras en årlig nettoutlåningskapacitet på 1 miljard kr. Ökat utrymme på kapitalmarknaden bör också beredas AB Lantbrukskredit och — i enlighet med förslaget i motionen 936 — Allmänna Hypoteksbanken.

Utskottet tillstyrker bifall till motionen 2042 moment 1. Härigenom torde också yrkandena i motionerna 926, 936 och 2159 få anses tillgodosedda.

Av de allmänna riktlinjer för investeringspolitiken som utskottet förordat i det föregående följer att ett visst ytterligare investeringsstöd är erforderligt utöver det av regeringen i finansplanen föreslagna. Därför bör investeringsavdrag och investeringsbidrag höjas på sätt som föreslås i motionerna 1993 och 2043 beträffande vilka skatteutskottet begärt finansutskottets yttrande. I moderatmotionen 1993 föreslås att det för år 1976 utgående investeringsavdraget för maskiner och inventarier skall höjas från 10 till 20 % samt att ett motsvarande 10-procentigt avdrag skall införas för näringslivets byggnadsinvesteringar. Den gemensamma center-folkpartimotionen 2043 har identiskt samma förslag, men föreslår dessutom att nu utgående investeringsbidrag på 4 % för maskiner och inventarier skall höjas till 8 %

FiU 1975/76: 20

samt att ett nytt investeringsbidrag för byggnader på 4 % skall införas, allt för 1976. För att i än högre grad förstärka viljan att tidigarelägga investeringar bör avdragen/bidragen enligt motionärerna kunna följas av en investeringsavgift, om en senare högkonjunktur når en sådan nivå att efterfrågan på investeringsvaror hotar att driva på inflationen.

Enligt utskottets mening bör det föreslagna höjda och utvidgade investeringsstödet gälla för perioden 15 mars—31 december 1976.

Det nu sagda betyder att utskottet biträder yrkandena om investeringsstöd i motionen 2043 och de mindre långtgående förslagen i samma riktning i motionen 1993.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp ytterligare två förslag som framförts i den till näringsutskottet hänvisade motionen 2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp). Där föreslås att reglerna för AB Företagskapitals verksamhet skall ses över i syfte att öka dess möjligheter att förse mindre företag med riskvilligt kapital. Vidare yrkas att övre gränsen för företagarföreningarnas lån till ett och samma projekt skall höjas från 200 000 kr. till 500 000 kr. samt att investeringsanslaget för budgetåret 1976/77 till Statens hantverks- och industrilånefond i konsekvens därmed höjs till 150 milj. kr. Båda dessa åtgärder ligger enligt utskottets mening i linje med vad utskottet förordat.

Finanspolitiken

Några av de åtgärder utskottet har förordat i det föregående kan leda till en viss ökning av budgetunderskotten. På sikt bör de emellertid ge staten ökade skatteinkomster. Underskottet i totalbudgeten beräknas i finansplanen (s. 33) stiga från ca 11 miljarder kr. under innevarande budgetår till ca 12 miljarder kr. under budgetåret 1976/77. Om hänsyn tas till den förväntade prisstegringen innebär detta ett realt sett ungefär oförändrat underskott. Tar man hänsyn till budgetens hela inkomstoch utgiftssida tyder verkställda modellberäkningar på att budgeten under kalenderåret 1976 kommer att ha en något större stimulerande effekt än under 1975 (se s. 148 i den preliminära nationalbudgeten). Å andra sidan kommer den kommunala sektorns tidigare expansiva inverkan på samhällsekonomin att förbytas i en i stort sett neutral effekt. Även socialförsäkringssektorn blir mindre expansiv. Sammanlagt kommer den offentliga sektorns expansiva effekt enligt dessa schematiska kalkyler att bromsas från 1,7 % 1975 till 0,7 % 1976, allt räknat i procent av bruttonationalprodukten i fasta priser. Detta ligger enligt utskottets mening i linje med de långsiktiga strävandena att öka det samlade finansiella sparandet i landet för att därigenom förbättra bytesbalansen. Samtidigt finns det på kort sikt en risk för att en sådan nedgång i finanspolitikens expansiva effekt kan visa sig mindre lämplig om

FiU 1975/76: 20

konjunkturen försvagas. Detta understryker ytterligare behovet av de investerings- och sysselsättningsstimulerande åtgärder, som utskottet tidigare förordat.

Pris- och inkomstpolitiken

Utskottet vill understryka att ökade industriinvesteringar i ett längre perspektiv är ett verkningsfullt medel när det gäller att komma till rätta med kostnadsutvecklingen och därmed även med prisutvecklingen. Genom ökad produktionskapacitet och ökad produktivitet förbättras betingelserna för ett lägre kostnadsgenomslag i prisnivån. Utskottet har vid flera tillfällen poängterat nödvändigheten av att bromsa inflationen, senast i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975/76: 16. Detta krav ges hög prioritet även i finansplanen och i partimotionerna. Det är framgent angeläget att tillse att inhemska inflationsfaktorer kraftfullt bekämpas.

Riksdagen hemställde därför i början av december med anledning av utskottets nyssnämnda betänkande, att regeringen i god tid före 1977 års avtalsrörelse skall ta initiativ till överläggningar om ett program mot inflationen och åtgärder för att förbättra bytesbalansen. I detta forum för samråd bör enligt riksdagens beslut företrädare för regeringen, riksbanken och de politiska partierna delta. Vidare bör företrädare för arbetsmarknadens parter beredas tillfälle att medverka. Viktiga frågor att ta upp är bl. a. skattesystemets roll i inflationssammanhanget, det samhällsekonomiska utrymmet för löneutveckling och privat konsumtion, näringslivets och offentliga myndigheters och företags prispolitik, behovet av priskontroll och prisövervakning samt åtgärder för att förstärka konsumenternas prismedvetenhet. Enligt riksdagens beslut skall regeringen presentera de principiella huvuddragen av ett antiinflationsprogram och formerna för överläggningarna för riksdagen senast i samband med den reviderade finansplanen för 1976.

Utskottet vill i likhet med vad som framhålls i motionerna 1979 och 2042 understryka vikten av att detta antiinflationsprogram ges en effektiv utformning. Utskottet avstyrker däremot bifall till motionen 934 moment 2.

I motionerna 187 och 257 förordas en rad åtgärder, som enligt motionärernas uppfattning är ägnade att bekämpa inflationen. Utskottet behandlade för endast ett par månader sedan identiska krav i betänkandet 16, varvid samtliga yrkanden avstyrktes. Utskottet finner ej att några förhållanden ändrats på sådant sätt att riksdagen nu bör inta en annan ståndpunkt.

FiU 1975/76: 20

26 Särskilda frågor

Utnyttjande av finansfullmakten

För innevarande budgetår har regeringen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp om 1 miljard kr. (prop. 1975: 1 bil. 1, FiU 1, rskr 30). I finansplanen föreslås att riksdagen för budgetåret 1976/77 skall bemyndiga regeringen att disponera en finansfullmakt om 1 500 milj. kr.

Fram till årsskiftet 1975/76 har fullmakten för innevarande budgetår utnyttjats vid två tillfällen. Genom beslut den 16 oktober disponerades förskottsvis sammanlagt 869 890 000 kr. Riksdagen har med anledning av förslag i prop. 1975/76: 25 därefter anvisat anslag till de med utnyttjande av finansfullmakten beslutade åtgärderna med sammanlagt 865 740 000 kr. Därefter har fullmakten den 29 december utnyttjats för att förskottera insatser om totalt 560 800 000 kr. Vid årsskiftet uppgick således det odisponerade beloppet till 435 050 000 kr.

Föredraganden framhåller att finansfullmakten liksom tidigare bör få användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på drift- eller kapitalbudgeten samt för utgifter för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten bör få fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock oförändrat högst till 75 %.

Föredraganden påpekar att erfarenheten från hösten 1975 har visat att värdefull tid förlorats genom att fullmakten inte kan användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Regeringen var således tvingad att avvakta riksdagens beslut om anslag på tilläggsbudget innan medel kunde ställas till förfogande för energibesparande åtgärder inom industrin och bostadsbeståndet. Därför föreslås att fullmakten även bör få användas för att utvidga existerande bidragsgivning till näringslivet och bostadssektorn. Med hänsyn till angelägenheten att i vissa situationer få en snabb stimulanseffekt bör bidragssatserna av regeringen kunna tillfälligt förhöjas med högst hälften. Det utvidgade användningsområdet bör gälla redan fr. o. m. innevarande budgetår.

Utskottet vill, mot bakgrund av vad som framförts om behovet av hög sysselsättningsberedskap, tillstyrka att riksdagen beviljar regeringen en finansfullmakt för budgetåret 1976/77 om 1 500 milj. kr. Utskottet finner det vidare rimligt att finansfullmakterna för såväl budgetåret 1975/76 som 1976/77 får användas över det vidgade område som föreslås i finansplanen. Enligt utskottet bör ett sådant bemyndigande innebära ett väsentligt bidrag till en höjd sysselsättningsberedskap.

Utskottets ställningstagande i denna fråga innebär att motionen 1987 avstyrkes.

FiU 1975/76: 20

27 Konsolideringsfond för postverket

I finansplanen redogörs för de speciella problem som vidlåder postverkets verksamhet. Verket skiljer sig således från övriga affärsverk bl. a. genom sin höga personalintensitet och, i förhållande till omsättningen, små kapital- och lagertillgångar. Härigenom begränsas postverkets möjligheter att genom försiktig lagervärdering och extra avskrivningar konsolidera sin verksamhet. Mot den bakgrunden föreslår föredraganden att postverket ges möjlighet att då årets resultat överstiger gällande förräntningskrav efter särskild prövning av regeringen avsätta skillnaden mellan förräntningskrav och faktiskt resultat till en särskild konsolideringsfond. Fonderade medel bör sedan, efter särskild prövning av regeringen, kunna utnyttjas i syfte att tidsmässigt bättre anpassa taxeåtgärder till förutsättningarna på marknaden.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande (TU 1975/76: 1 y) över förslaget att man i sitt betänkande TU 1975:2 fann starka skäl tala för ett motionsledes väckt förslag om rätt för postverket att bilda en särskild portoutjämningsfond, och utskottet förutsatte att förslag härom i en nära framtid skulle underställas riksdagens prövning. Mot denna bakgrund tillstyrker trafikutskottet med tillfredsställelse det framlagda förslaget.

Finansutskottet hyser förståelse för postverkets strävanden att stärka sin konkurrensförmåga och så långt möjligt begränsa portohöjningar. Detta är ett viktigt led i strävandena att stabilisera prisnivån. Utskottet tillstyrker därför förslaget om inrättande av en konsolideringsfond för postverket.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om tillskott av medel till fjärde fondstyrelsen på högst 500 milj. kr. under förutsättning att styrelsen fortsättningsvis inte gör sådana aktieförvärv att fondens andel av röstvärdet i ett enskilt bolag överstiger 5 %,

2. beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre och medelstora företag att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 2042 moment 1, 2159, 936 och 926 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört beträffande ökning av utlåningskapaciteten hos Allmänna Hypoteksbanken, AB Företagskredit, AB Industrikredit och AB Lantbnikskredit,

3. beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om höjning för tiden

FiU 1975/76: 20

15 mars—31 december 1976 av gällande extra avdrag för investeringar i maskiner och inventarier till 20 % och införande av motsvarande avdrag för investeringar i byggnader på 10 % samt om att företag som inte kan utnyttja dessa avdrag ges ett bidrag motsvarande 8 % av investeringskostnaden i maskiner och inventarier och 4 % av investeringskostnaden för byggnader,

4. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i övrigt och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens förslag i propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 1 och motionen 1975/76: 1979 samt med avslag på motionerna 1975/76: 187, 257 och 934 bifaller motionen 1975/ 76: 2042 moment 3 och med godkännande av vad utskottet anfört som sin mening ger regeringen detta till känna,

5. beträffande kommunernas ekonomiska situation att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2042 moment 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller att riksdagen bifaller propositionen 1975/76:100 bilaga 1 moment 4,

7. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad i propositionen förordats intill ett sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr. att riksdagen bifaller propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 2 och avslår motionen 1975/76: 1987,

8. beträffande medgivande att det av riksdagen givna bemyndigandet (prop. 1975:1, FiU 1975:1, rskr 1975:30) att besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr. får utnyttjas i enlighet med vad i propositionen förordats att riksdagen bifaller propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 3,

9. beträffande medgivande att en konsoliderings)ond för postverket får inrättas i enlighet med vad i propositionen förordats att riksdagen bifaller propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 7.

Stockholm den 24 februari 1976

På finansutskottets vägnar

NILS G. ÅSLING

FiU 1975/76: 20

29 Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Burenstam Linder (m), Knut Johansson i Stockholm (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp), Bergman i Nyköping (s) och Rämgård (c).

Reservationer

Reservation 1) beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Sorn framgår” och på s. 23 slutar med ”2027 moment 4” bort ha följande lydelse:

När det gäller kapitaltillskott till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse vill utskottet peka på att de börsnoterade företagens nyemissioner under 1975 har uppgått till ca 900 milj. kr., vilket kraftigt överstigit genomsnittet under senare år. Detta ökade tillskott av riskvilligt ägarkapital har varit av stor betydelse för företagens vilja och möjligheter att göra nya investeringar. Det leder till en förbättrad soliditet och bättre möjligheter för företagen att motstå olika former av finansiella påfrestningar. Det underlättar också företagens möjligheter att uppträda på de internationella lånemarknaderna. En fortsatt väl hävdad investeringsutveckling förutsätter därför att nyemissionsverksamheten kan hållas på en hög nivå.

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse har i sin skrivelse den 3 november 1975 till regeringen framhållit att dess verksamhet bidragit till den gynnsamma utvecklingen av nyemissionsvolymen under 1975. Den fjärde fondstyrelsens aktieköp har således ingått som ett viktigt led i den ekonomiska politik som syftar till att hålla industrins investeringar på en hög nivå och att långsiktigt stärka vår industriella produktionskapacitet. Men det bör samtidigt också framhållas att fjärde fondstyrelsens förvärv av aktier medfört att samhället och löntagarna fått del i ägarinflytandet över företagen. En sådan breddning av inflytandet över näringslivet ligger i linje med de allmänna strävandena mot en mer utvecklad ekonomisk och industriell demokrati.

Styrelsen har i sin tidigare nämnda skrivelse anhållit om att ytterligare medel ställs till förfogande för dess aktieplaceringsverksamhet. Medelsbehovet har beräknats till 500 milj. kr., vilket regeringen i finansplanen föreslagit riksdagen skall överföras till fjärde styrelsens förvaltning. Med hänvisning till det fortsatta behovet att tillföra näringslivet

FiU 1975/76: 20

riskvilligt kapital för att därigenom bidra till en väl hävdad investeringsoch sysselsättningsutveckling finner utskottet att detta förslag ligger väl i linje med de allmänna riktlinjer som bör gälla för den ekonomiska politiken.

I motionerna 2027 moment 2 och 2044 moment 2 föreslås att fjärde fondstyrelsens aktieköp skall begränsas till högst 5 % av röstvärdet i varje enskilt företag. De av fjärde fondstyrelsen hittills utförda placeringarna har inneburit att man i flera fall redan överskridit 5 % av röstvärdet. En viktig anledning härtill är att aktieposter ofta utbjuds som svarar mot en större andel än 5 %. Fondstyrelsens möjligheter att på ett effektivt sätt medverka i nyemissionsverksamheten skulle således försvåras genom införandet av en sådan gräns. Det grundläggande syftet med denna verksamhet — nämligen att underlätta näringslivets försörjning med riskvilligt kapital — skulle därigenom komma att motverkas.

Utskottet tillstyrker bifall till finansplanens hemställan i moment 6 och till viss del av yrkandet i motionen 2044 moment 1. Däremot avstyrker utskottet bifall till motionerna 188, 2027 momenten 2 och 4 och 2044 moment 2.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om tillskott av medel till fjärde fondstyrelsen på 500 milj. kr.,

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”För att uppfylla” och på s. 23 slutar med ”2027 moment 4” bort ha följande lydelse:

För att uppfylla centrala sysselsättningspolitiska mål bör en omläggning av näringspolitiken ske, vilket självfallet även måste påverka investeringspolitiken. Denna omläggning bör enligt utskottets uppfattning ha som mål att ta tillvara den betydande utvecklingspotential som finns i de mindre företagen sett även ur sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt. Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att till fjärde AP-fondstyrelsen få överföra 500 miljoner kronor för aktieköp. Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motionen 1979 (m), att bortsett från att de spekulativa drag som fondförvaltningen därigenom ges strider mot fondens syften kan starka principiella skäl anföras mot det slags maktkoncentration i det allmännas hand som därigenom uppkommer och vilken vid AP-fondens tillkomst uttryckligen förklarades vara icke åsyftad. Utskottet delar alltså kapitalmarknadsutredningens åsikt att aktieköp för AP-medel innebär en principiell ändring i fondens placerings -

FiU 1975/76: 20

politik, som kan få ”vittgående konsekvenser för inflytandet inom näringslivet och för den ekonomiska utvecklingen över huvud taget”. APfondens aktieköp kan, som från olika håll anfördes när denna fråga för första gången behandlades i riksdagen år 1974, bli ett kraftfullt socialiseringsinstrument. I den mån AP-medel avdelas för aktieköp minskar utrymmet på den långa kreditmarknaden i samma mån. Det är enligt utskottets uppfattning oklart på vilket sätt kursuppdrivande aktieköp på börsen från AP-fondens sida bidrar till att tillföra näringslivet nytt kapital. Utskottet anser att AP-fonden skall behålla de uppgifter på kapitalmarknaden som den ursprungligen tilldelades och att näringspolitiken skall drivas genom andra instrument, som handhas av politiskt ansvariga instanser.

Den fjärde AP-fondstyrelsen förfogar för närvarande redan över ett kapital på 500 miljoner kronor för aktieköp. I motionen 1979 (m) har begärts, att en ytterligare spärr mot långtgående politiskt betingade ingrepp i svenskt näringsliv bör skapas genom att den av kapitalmarknadsutredningen föreslagna regeln att AP-fonden inte skall få köpa upp mer än 5 % av röstvärdet i något enskilt företag införes i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning. I motionen 2042 (c, fp) har samma synpunkter framförts. Utskottet delar denna uppfattning.

dels den mening på s. 23 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”medelstora företagen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att åtgärder vidtages för att medverka till en förbättring av finansieringen i de mindre och medelstora företagen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att ytterligare medel ej skall överföras till fjärde fondstyrelsen samt att reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning ändras så att allmänna pensionsfonden ej skall få inköpa mer aktier i ett bolag än som svarar mot 5 % av röstvärdet,

C. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Sorn framgår” och på s. 23 slutar med ”2027 moment 4” bort ha följande lydelse:

Tillkomsten av den fjärde AP-fonden måste ses mot bakgrunden av skärpningen av det kapitalistiska systemets motsättningar. Denna skärpning har medfört statliga insatser i ekonomin på alla nivåer. Staten svarar för en vidgad infrastruktur, tillhandahåller kapital, ger skattelättna -

FiU 1975/76: 20

der, subventioner och direkta gåvor. Staten svarar för växande delar av forsknings- och utvecklingskostnader.

Den fjärde AP-fonden är exempel på en omedelbar statlig insats i kapitalackumulationen. Dess tillkomst blåstes upp till en ideologisk principfråga mellan regeringen och den borgerliga oppositionen — men i själva verket handlade den fjärde AP-fondens tillkomst om ett nytt sätt att förse fondbörsen med tillskott av riskvilliga medel.

Den hittillsvarande verksamheten har inneburit att lönarbetarnas pengar i AP-fonden använts för att stödköpa aktier i stora privatkapitalistiska bolag. Något ökat lönarbetarinflytande har inte blivit följden.

AP-fondens verksamhet bör samordnas. Utskottet delar därför den uppfattning som Landsorganisationen och flera fackförbund uttalat och som finns uttryckt i motion 188 att AP-fonden bör skötas av en enda fondstyrelse. I denna gemensamma fondstyrelse bör representanterna för lönarbetarnas organisationer ha majoritet: det är lönarbetarnas pengar som ligger i AP-fonden. Därför är det också direkt olämpligt att representanter för storfinansen — rikssammanslutning av arbetsgivare — skall ha representanter i fondstyrelsen.

Fondstyrelsen bör, enligt utskottets mening, kunna placera medel i aktier i statligt ägda företag, företrädesvis i nyetablerade basindustrier. Riksdagen skall samtidigt kunna ålägga fondstyrelsen att mobilisera APfondsmedel för statlig industrialisering. Däremot bör den nuvarande fjärde AP-fondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag avvecklas.

Utskottet delar den ståndpunkt som uttrycks i motion 188 att 5 % av fondmedlen (f. n. cirka 4,3 miljarder kronor) skall kunna placeras i aktier i statligt ägda företag, företrädesvis nystartade basindustrier. Utskottet kan däremot inte oförbehållsamt tillstyrka bifall till regeringens förslag om att ytterligare 500 miljoner kronor skall få användas av den fjärde AP-fonden för aktieköp. Det hela beror på hur dessa pengar används. Är avsikten med denna ökning vidgade stödköp av aktier i privatkapitalistiska storföretag bör förslaget avstyrkas. De villkor som sätts upp i motion 2044 för att regeringens ökningsförslag skall kunna tillgodoses blir mot bakgrund av utskottets ovan förda resonemang förda ur bilden. Detsamma gäller avslagsyrkandet i motion 2027.

Den inskränkning som föreslås i motionerna 2044 och 2027, som innebär att AP-fondema icke skall få äga mer än 5 % av röstvärdet i varje enskilt företag, faller också mot bakgrund av det ovan förda resonemanget. Utskottet vill här också notera att om det skulle bli riksdagens beslut att AP-medel även i fortsättningen skall få användas till stöd för privatkapitalet, föreligger inga särskilda skäl att begränsa just APfondens ägarandel av ett företags aktiestock. Finansutskottet avstyrker därför bifall till motion 2027 och momenten 1 och 2 i motion 2044.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

FiU 1975/76: 20

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att medel ur AP-fonden ej skall användas för aktieköp i privata företag utan i stället för att bygga upp

nya statsägda industrier samt att reglementet för AP-fondens

förvaltning ändras i enlighet med vad utskottet förordat,

Reservation 2) beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre och medelstora företag

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i

Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Ny köping

(s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”anses tillgodosedda” bort ha följande lydelse: I

motionen 2042 moment 1 kräver motionärerna att de mindre och medelstora företagens kredittillförsel förbättras genom att de tre andra AP-fondstyrelsema åläggs att tillförsäkra AB Industrikredit och AB Företagskredit en vidgad utlåningskapacitet. I första hand bör man sikta till en avveckling av lånekön.

Utskottet vill erinra om att lånekön hos dessa institut kraftigt minskat under 1975 och i dagsläget närmar sig den storlek som är oundviklig med hänsyn till helt normala handläggningstider för ärendenas avgörande. Instituten har under senare delen av 1975 tillförts medel från bl. a. AP-fonden i den takt som varit motiverad av lånekundemas behov av avlyft. Att det fortfarande finns en viss del beviljade men ännu ej avlyfta lån sammanhänger — förutom med i processen helt normala fördröjningar — också med att den nuvarande relativt betydande skillnaden mellan den långa och den korta räntan inte på samma sätt som tidigare motiverar låntagarna att lyfta av de korta krediterna.

Över huvud taget har de institut som är inriktade på de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning intagit en mycket gynnad ställning på den svenska kapitalmarknaden under 1975. Medan de totala kapitalmarknadsplaceringama ökade med drygt 25 % ökade utlåningen från Industrikredit, Företagskredit och Företagskapital med 35 % och Allmänna Hypoteksbanken med hela 70 %. De mindre och medelstora företagen har även erhållit krediter från Sveriges Investeringsbank i en omfattning som överstiger deras andel av de industriella investeringarna.

Utskottet tar för givet att den markant bättre tillgången på långa krediter även fortsättningsvis kommer att stå de mindre och medelstora företagen till förfogande. Utskottet finner det klart olämpligt att såsom skett i motionen 2042 direkt ange en ram för utlåningskapaciteten hos en viss grupp av kapitalmarknadsinstitut. Den närmare utformningen av

FiU 1975/76: 20

kreditpolitiken måste ske med hänsynstagande till de ständigt föränderliga betingelserna. Den kan inte låsas på det sätt som föreslagits i motionen utan att detta i så fall skulle medföra en påtaglig risk för ineffektivitet och för en orättvisa olika låntagargrupper emellan. Riksbanken och riksbanksfullmäktige bör inom ramen för de allmänna riktlinjer som gäller för den ekonomiska politiken garanteras en rörelsefrihet vid utformningen av sin del av denna politik för att kunna fullgöra sina viktiga funktioner.

Utskottet avstyrker således bifall till motionen 2042 moment 1 och därmed även till de likasyftande motionerna 926, 936 och 2159.

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”utskottet förordat” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre och medelstora företag att riksdagen avslår motionerna 1975/ 76: 2042 moment 1, 2159, 936 och 926 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”anses tillgodosedda” bort ha följande lydelse: Utskottet

finner inte nu anledning att som föreslås i motionen 2042 öka placeringarna i AP-fondsmedel i de s. k. mellanhandsinstitut som i första hand skall ge krediter till mindre och medelstora företag. Detta innebär att utskottet också föreslår avslag på motionerna 2159, 936 och 926. Utskottet menar att hela kreditpolitiken måste ses över och monopolens och storföretagens övermakt på kreditmarknaden brytas genom ett förstatligande av kreditväsendet, bl. a. av de privata affärsbankerna. Sådana åtgärder skulle vara till fördel för de mindre företagen och underlätta och effektivisera en statlig investeringsstyming, som föreslås i motion 934.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre och medelstora företag att riksdagen avslår motionerna 1975/ 76: 2042 moment 1, 2159, 936 och 926,

Reservation 3) beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping (s) som anser att

FiU 1975/76: 20

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Av de allmänna” och på s. 24 slutar med ”motionen 1993” bort ha följande lydelse:

Den svenska industrin har under senare år givit prov på en betydande investeringsvilja. Investeringsvolymen har uppvisat en oavbruten stegring ända sedan slutet av 1960-talet och ligger nu på en nivå som är nästan 50 % högre än vad den var 1968. Härigenom har den industriella produktionskapaciteten successivt förstärkts och vår internationella konkurrenskraft kunnat vidmakthållas samtidigt som aktiviteten i de investeringsvaruproducerande sektorerna hållits uppe på en tillfredsställande nivå. I dessa avseenden skiljer sig utvecklingen i vårt land från omvärldens, där i allmänhet industriinvesteringarna kraftigt minskat under senare år, vilket både förvärrat konjunktur- och arbetsmarknadssituationen och på längre sikt satt tillbaka tillväxttakten.

Den expansiva utvecklingen i Sverige är resultatet av en rad samverkande omständigheter. Av väsentlig betydelse har varit företagens växande insikt om att världsmarknaden kännetecknas av ständigt fortgående växlingar mellan uppgång och nedgång. Ett investeringsprogram insatt under en avmattningsperiod leder till att man står bättre rustad inför den kommande högkonjunkturen och inte lika snabbt kommer in i en situation med brist på produktionskapacitet. I denna mening har de svenska företagen dokumenterat en vilja att satsa på framtiden som både framstår som företagsekonomiskt välmotiverad och som samhällsekonomiskt önskvärd.

Den faktiska utvecklingen skulle emellertid inte ha kommit till stånd utan den långa rad av ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits i syfte att stimulera näringslivets investeringar. Här bör särskilt erinras om de särskilda avsättningar till arbetsmiljö- och särskilda investeringsfonder som företagen fick göra för 1974 på grund av den då exceptionella vinstutvecklingen. Dessa fonder liksom även de vanliga investeringsfonderna för konjunkturutjämning är f. n. fria för användning. Vid årsskiftet 1975/76 fanns ca 6 300 milj. kr. innestående på sådana fonder. Under 1975 frisläpptes ur de tre fondslagen sammanlagt ca 5 100 milj. kr. för användning, vilket beräknas ge upphov till en total investering på 6 500 milj. kr. En mycket stor del av dessa investeringar beräknas falla på 1976. Regeringen har vidare beslutat att möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna för konjunkturutjämning förlängs till utgången av 1976. Riksdagen har vidare helt nyligen fattat beslut om ett särskilt skatteavdrag resp. bidrag för maskininvesteringar.

För de mindre och medelstora företagen har lokaliseringsstödet haft en alldeles särskild betydelse. Inemot 90 % av de rena bidragen har tillfallit företag med mindre än 200 anställda, drygt 60 % av bidragen har tillfallit företag med mindre än 50 anställda. Även lånestödet har till sin huvuddel gått till mindre och medelstora företag. Det är i detta

FiU 1975/76: 20

sammanhang även värt att notera att dessa företagsgrupper i allt större utsträckning utnyttjar investeringsfondsystemet. Deras andel av såväl de kvarstående fondavsättningarna som av ianspråktaganden har ökat under 1970-talets första del. Dessa olika åtgärder kan vara en anledning till den starka tillväxt i gruppen av företag med mindre än 20 anställda som inträffat under dessa år.

Som tidigare nämnts har även kreditpolitiken varit inriktad på att stödja industrins utbyggnad. Inte minst för de mindre och medelstora företagen torde de hittills vidtagna åtgärderna ha inneburit en markant förbättrad kreditförsörjning.

Sammantaget innebär alla dessa åtgärder att näringslivet nu erhåller ett betydande stöd för sin investeringsverksamhet. De enkäter som företogs under senare delen av 1975 pekar även på att investeringsviljan inom industrin skulle komma att vidmakthållas under 1976 trots det i vissa branscher låga kapacitetsutnyttjandet under 1975. Den fortsatt relativt goda likviditetssituationen inom näringslivet, den förhållandevis tillfredsställande vinstsituationen jämte de under 1976 successivt förbättrade konjunkturutsikterna understryker ytterligare det sannolika i en väl hävdad investeringsutveckling under detta år.

Mot denna bakgrund finner utskottet att de i motionerna 1993 och 2043 framförda förslagen om en förstärkning av investeringsstödet är för tidigt väckta varför de bör avslås. Det redan nu utgående stödet till investeringarna är så pass betydande att behovet av ytterligare stödåtgärder — både med hänsyn till deras konjunkturpolitiska och deras fördelningspolitiska effekter — måste vara bättre dokumenterat än vad som nu är fallet för att kunna motiveras. Under senare delen av mars blir resultaten av en ny enkätundersökning om företagens investeringsplaner tillgängliga. Då kommer förutsättningar att föreligga för en bedömning av dessa frågor, vilken då också kan vägas in i det totala ekonomiska perspektiv som redovisas i kompletteringspropositionen.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om bibehållande av nu gällande regler,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Av de allmänna” och på s. 24 slutar med ”utskottet förordat” bort ha följande lydelse:

En statlig investeringsstyrning och etableringskontroll, en mobilisering av AP-fondema för ett statligt industrialiseringsprogram är exempel på effektiv investeringspolitik och åtgärder som skulle vara verkningsfulla för att bekämpa arbetslöshet. Investeringsstöd till kapitalis -

FiU 1975/76: 20

terna är passiva medel som inte är ägnade att styra den ekonomiska utvecklingen i annan riktning än den, den kapitalistiska profitjakten avgör. Kapitalister investerar för profit. De måste investera för att inte konkurreras ut. De gör totalt inte större investeringar än vad de bedömer som lönsamma bara därför att de får statligt stöd. Men de vill naturligtvis gärna ha statligt stöd. Det stärker deras kassor. Om de medel som kapitalet vinner genom investeringsavdrag har några som helst sysselsättningspolitiska effekter kan inte avgöras. Ingen kan säga om inte investeringarna skulle göras ändå. Den enda säkra effekten av investeringsavdragen och investeringsbidragen är inkomstöverföring till kapitalet. I motionerna 1993 och 2043 vill man gå än längre på denna väg. Även om förslagen något skiljer sig åt är den gemensamma linjen att än mer stödja privatkapitalet än vad regeringen redan gör.

Utskottet vill mot denna bakgrund förorda att investeringsbidragen och investeringsavdragen slopas. Detta innebär att utskottet yrkar avslag på motionerna 2043 och 1993.

Förslagen i den till näringsutskottet hänvisade motionen 2044 av hrr Fälldin och Ahlmark ligger inte i linje med den syn på kredit- och investeringspolitiken som utskottet förordat.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om avskaffande av investeringsstöd till privat kapital,

Reservation 4) beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i övrigt och för budgetregleringen

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Det råder” och på s. 19 slutar med ”nu gäller” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska utvecklingen i vårt land har under senare år på avgörande punkter avvikit från omvärldens. Samtidigt som den internationella lågkonjunkturen har lett till kraftiga minskningar i produktion och realinkomster och kraftigt ökad arbetslöshet i vår omvärld har vi genom en kraftfull ekonomisk politik lyckats öka sysselsättningen, förstärka hushållens inkomster och på väsentliga områden vidmakthålla den ekonomiska aktiviteten.

Denna olikhet synes i betydande omfattning sammanhänga med skillnader i prioriteringar i den ekonomiska politiken. I flera av de stora industrinationerna har denna givits en deflationistisk inriktning motiverad främst av syftet att skapa balans i utrikesbetalningarna och att dämpa

FiU 1975/76: 20

inflationstakten. Även om politiken haft vissa begränsade framgångar i den meningen att prisstegringstakten begränsats något och bytesbalanserna åtminstone temporärt förbättrats har den dock lett till en mycket hög arbetslöshet. Den har också lett till att länder som inte delat dessa ekonomisk-politiska prioriteringar via utrikeshandeln tvingats in i en situation med vikande efterfrågan på exportprodukterna.

Det primära målet för den ekonomiska politiken i vårt land är att upprätthålla den fulla sysselsättningen. För att kunna göra detta i en tid med en internationell konjunkturavmattning kan man tvingas att temporärt acceptera en försvagning av utrikeshandelsbalansen. För att kompensera en otillräcklig utländsk efterfrågan har politiken därför inriktats på en stimulans av den inhemska efterfrågan. För att på längre sikt upprätthålla en full sysselsättning måste emellertid den yttre balansen återställas och pris- och kostnadsstegringen dämpas så att den kommer i harmoni med omvärldens.

I finansplanen har regeringen — i anslutning till en första presentation av 1975 års långtidsutredning — preciserat att en rimlig målsättning för den ekonomiska politiken bör vara att balansen i våra utrikes betalningar successivt skall återställas fram till 1980. Utskottet delar denna uppfattning. Det är enligt utskottets uppfattning inte rimligt att Sverige som är ett rikt land på sikt skall ha en nettoinlåning från omvärlden. Vi bör i stället söka underlätta kapitalbildningen i t. ex. de länder som håller på att industrialiseras. På sikt kräver detta en viss restriktivitet i vår inhemska resursanvändning så att utrymme skapas för exportproduktion och för de därför nödvändiga förstärkningarna av exportindustrins produktionskapacitet.

Den förutsedda internationella konjunkturåterhämtningen bör innebära att exporten under 1976 blir ett expansivt element i vår ekonomi. Det råder ett stort mått av enighet när det gäller bedömningen av den internationella konjunkturutvecklingen under 1976. Uppgången har redan nått en betydande styrka i USA och en klar vändning har inträffat i flera av de stora industriländerna i Europa. Men som framhålls i finansplanen beräknas inte denna uppgång få den styrka och omfattning att man helt kan avstå från en stimulans av den inhemska efterfrågan. Med hänsyn till den successivt växande exportefterfrågan och med hänsyn till det långsiktiga målet att skapa jämvikt i vår utrikes balans bör emellertid denna utformas med stor försiktighet och med ett betydande inslag av selektiva åtgärder.

Mot bakgrund av de prognoser som presenterats i finansplanen framstår det därför inte som påkallat att i nuläget ytterligare stimulera den privata konsumtionen. Den ekonomiska politiken bör i stället inriktas på att hålla en hög beredskap på sysselsättningsområdet, att begränsa prisstegringarna så att dessa utvecklas i överensstämmelse med vår omvärld och att även fortsättningsvis främja kapacitetsutbyggnaden inom industrin.

FiU 1975/76: 20

39 Sysselsättningspolitiken

Under 1975 har sysselsättningen i den svenska ekonomin varit väl hävdad. Räknat som genomsnitt för året var antalet sysselsatta nära 100 000 högre under 1975 än 1974 enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Även arbetslösheten har enligt dessa undersökningar legat på en låg nivå under 1975, vilket även varit fallet med de arbetslösa kassamedlemmama. Vid årsskiftet uppgick dessa till drygt 45 000 personer motsvarande 1,7 % av antalet medlemmar. Inemot 1/3 av dessa var över 65 år.

Denna gynnsamma utveckling har kunnat uppnås trots en svag utveckling av produktionen. En viktig förklaring härtill synes vara den förändring i företagens personalpolitik som inträffat under senare år. Erfarenheterna från 1973 och 1974 var i många branscher att bristen på arbetskraft blev ett avgörande hinder för produktionsökningar. Dessa erfarenheter jämte den nya lagstiftningen om anställningstrygghet och det statliga stödet till lagerproduktion och till utbildning av personalen har medfört att företagen i väsentligt större utsträckning än tidigare behållit sin personalstyrka under avmattningsperioden. Härigenom står de nu väl rustade inför den kommande uppgången. Genom denna politik har man skapat bättre möjligheter för företagen att öka sin produktion utan att detta behöver få några större kostnadsuppdrivande effekter på arbetsmarknaden.

Hela denna politik representerar en första huvudlinje i ansträngningarna att möta uppkommande sysselsättningsproblem. Genom att möta dessa redan inne på arbetsplatserna förhindras permitteringar och uppsägningar av den redan sysselsatta arbetskraften. Den andra huvudlinjen i regeringens arbetsmarknadspolitik har varit att försöka lösa problemen för dem som trots allt blir arbetslösa samt för de nytillträdande som har svårt att finna arbete. Redan vid årsskiftet 1974/75 intensifierades beredskapen inom regeringskansliet. En särskild beredskapsplan utarbetades. Regeringen gavs även de i finansplanen 1975 föreslagna finansfullmakterna att användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar eller för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. För att möta en avmattning i efterfrågan på arbetskraft som inträffat inom vissa sektorer har regeringen under 1975 vidtagit en rad åtgärder för vilka en närmare redogörelse lämnats i 1976 års finansplan. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att regeringen under februari 1976 vidtagit ytterligare åtgärder med särskild inriktning på att lösa sysselsättningsfrågorna för de nytillträdande på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen får möjlighet att lämna 20 % i bidrag till kommunala industribeställningar som skulle ha skett först 1977 men som nu tidigareläggs till 1976. För att förbättra beredskapen inom byggnadsbranschen och stimulera sysselsättningen för byggtekniker föreslås även statsbidrag till projektering av nya

FiU 1975/76: 20

flerfamiljshus. Vidare kan ett 75 %-igt statsbidrag utgå till de kommuner som ordnar beredskapsarbeten med låg dagsverkskostnad. Det är i första hand arbeten inom vårdsektorn, service samt natur- och landskapsvård som här blir aktuella.

Genom dessa olika åtgärder bör en god grund ha lagts för en väl hävdad sysselsättning och nyrekrytering under 1976. Inte minst bör de vidtagna åtgärderna ha underlättat för ungdomar och kvinnor som är nya på arbetsmarknaden att få möjligheter till arbete och utbildning. För att värna rätten till arbete krävs emellertid en fortsatt hög planberedskap. Utskottet noterar med tillfredsställelse att sysselsättningsplaneringen inom regeringens kansli kommer att drivas vidare i nya etapper under 1976 och att regeringen med särskild vaksamhet kommer att följa utvecklingen för ungdomen på arbetsmarknaden. Genom de nya stödformer som har skapats bör både kommuner och företag i samverkan med staten arbeta för att ge arbete, praktik och vidareutbildning för ungdom.

Utskottet vill också i anslutning till dessa frågor behandla den i finansplanen anmälda åtgärden rörande förlängningen av lagerstödet. Regeringen har beslutat om en ny period för lagerstöd till företag som inte har ansökt om lagerstöd före utgången av 1975. Den nya stödperioden som främst är inriktad på verkstadsföretagen omfattar kalenderåret 1976. Utskottet tillstyrker att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra stödperioder än den som nu gäller.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Finanspolitiken” och på s. 25 slutar med ”tidigare förordat” bort ha följande lydelse:

Finanspolitiken

I finansplanen redovisas ett beräknat underskott på statsbudgeten för innevarande budgetår på ca 11 miljarder kr. För budgetåret 1976/77 beräknas underskottet uppgå till ca 12 miljarder kr., dvs. en viss försvagning i förhållande till innevarande år.

Trots bytesbalansunderskottet och trots de anspråk som ställs på kapitalmarknaden kan detta upplåningsbehov enligt utskottets mening anses försvarbart mot bakgrund av behovet att åtminstone tills vidare föra en fortsatt expansiv konjunkturpolitik. Den internationella konjunkturuppgången förefaller att endast gradvis få effekt på den svenska konjunktursituationen, vilket innebär att aktiviteten i vår egen ekonomi under ännu någon tid måste upprätthållas med hjälp av en inhemsk efterfrågestimulans.

Även om det statliga budgetunderskottet för 1976/77 framstår som försvarbart mot bakgrund av den föreliggande konjunkturutvecklingen ställer dess finansiering betydande anspråk på kreditmarknaden. Den

FiU 1975/76: 20

statliga upplåningen konkurrerar där om utrymmet med kommuner, näringsliv och bostadsbyggande. Genom olika åtgärder under senare år har visserligen utbudet på kapitalmarknaden ökat och man har kunnat placera en stor del av den statliga upplåningen utan att detta behövt inkräkta på utrymmet för andra låntagargrupper. Men det statliga budgetunderskottet har nu blivit så stort att dess finansiering kan komma att utgöra ett problem — särskilt om den allmänna ekonomiska utvecklingen skulle motivera en skärpning av kreditpolitiken.

Utskottet vill därför understryka vikten av att statsbudgeten inte ytterligare försvagas. Skulle det uppstå behov av en mera expansiv finanspolitik bör denna ges en selektiv inriktning med syfte att uppnå en så stor sysselsättningseffekt som möjligt.

Utskottet vill också understryka vad som framhålls i finansplanen om behovet av att på längre sikt reducera budgetunderskottet. Ett successivt återställande av den yttre balansen förutsätter nämligen en motsvarande ökning av det samlade finansiella sparandet i vårt samhälle. Eftersom man knappast kan räkna med att vare sig företagssektorn eller hushållssektorn i någon större utsträckning kan bidra härtill blir det således den offentliga sektorn och då i första hand staten som får påtaga sig ett ansvar härför. Detta ställer i sin tur bestämda krav på en långsiktigt stram finanspolitik med ett mycket begränsat utrymme för nya utgiftsåtaganden.

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Prisoch inkomstpolitiken” och slutar med ”934 moment 2” bort ha följande lydelse:

Prispolitikcn

Starka prisstegringar har kännetecknat den ekonomiska utvecklingen i västvärlden under senare år. Från att under 1960-talet ha ökat med ungefär 4 % om året har konsumentpriserna i vårt land stigit med ca 10 % om året under både 1974 och 1975. Även om prisstegringen i Sverige legat lägre än genomsnittet för Västeuropa vill likväl utskottet understryka att en så kraftig inflation som vi upplevt under dessa år på längre sikt kan skapa fördelningspolitiska orättvisor och sociala spänningar. Det är därför av utomordentlig vikt att prisstegringen nedbringas till en takt som är klart lägre än vad vi upplevat under senare år.

Enligt de prognoser som redovisas i den preliminära nationalbudgeten beräknas prisstegringen under loppet av 1976 uppgå till ca 7 å 8 %, vilket skulle innebära en viss avsaktning i förhållande till 1975. Utskottet vill här understryka att man med skärpt vaksamhet följer prisutvecklingen under 1976 och att man snabbt ingriper mot omotiverade prishöjningar.

En dämpning av vår pris- och kostnadsutveckling framstår också

FiU 1975/76: 20

som nödvändig med hänsyn till behovet av en förstärkning av vår internationella konkurrenskraft. Såsom framhålls i finansplanen vill emellertid utskottet understryka att ansvaret för att stabilisera kostnadsutvecklingen inte allenast kan läggas på löntagarna och deras organisationer. Visserligen spelar lönekostnadsutvecklingen en betydande roll vid bestämningen av industrins kostnadsläge men samtidigt måste löntagarna tillförsäkras rimliga garantier för att deras reallöner håller jämna steg med produktionsresultatets utveckling. Detta förutsätter att alla grupper i vårt samhälle som genom sina åtgärder och sina krav påverkat prisutvecklingen måste ålägga sig återhållsamhet. Detta gäller såväl företag, producenter som löntagare. Men kravet kan med särskild skärpa framställas i fråga om de näringar och sektorer som på grund av naturliga förhållanden eller regleringar skyddas från utländsk konkurrens. Näringslivets prispolitik och samhällets inflytande över denna måste därför ingå som ett viktigt led i de överväganden som syftar till en stabilisering av prisutvecklingen.

Att riksdagen skulle göra ett generellt uttalande mot statlig styrning av lönepolitiken på sätt som föreslås i motionen 934 moment 2 finner utskottet däremot ej påkallat.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i övrigt och för budgetregleringen att riksdagen med godkännande av regeringens förslag i propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 1 avslår motionerna 1975/76: 187, 257, 934, 1979 och 2042 moment 3 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Det råder” och på s. 19 slutar med ”nu gäller” bort ha följande lydelse:

Det finns två huvudlinjer i den ekonomiska politiken. Den ena går ut på att med olika medel söka bevara och stärka kapitalägarnas makt över näringslivet. Den försöker att med subventioner, med skattelättnader, med gåvor och med lämpor få kapitalisterna att göra det de måste göra för att kunna förbli kapitalister: ackumulera eller investera. Denna politiks syfte och verkan blir därför att trygga och förbättra kapitalets profitutsikter. Denna politiska grundlinje uttrycks klarast i de borgerliga ekonomisk-politiska motionerna till riksdagen men även i regeringens finansplan.

Den andra huvudlinjen går ut på att bryta kapitalets makt över ekonomi och samhällsliv, att ställa den hushållning alla medborgare är beroende av under deras samfällda demokratiska kontroll. Den kräver in -

FiU 1975/76: 20

vesteringsstyrning efter samhälleliga mål, den kräver kraftfulla och verksamma åtgärder mot inflationen. Den kräver en inkomstomfördelning till de arbetandes fördel. Denna politik uttrycks bl. a. i motionerna 187,188, 257 och 934 från vänsterpartiet kommunisterna.

Trots stora statliga insatser har de kapitalistiska ekonomierna fått växande problem. Arbetslösheten och prisstegringarna har under det senaste årtiondet accelererat samtidigt. Sverige är inte undantaget från denna utveckling. Tillväxten av den svenska produktionen går allt långsammare. Lågkonjunkturerna fördjupas successivt, perioderna av högkonjunktur tycks bli kortare och mattare. Trots att dessa tendenser tydligt kan urskiljas som långsiktiga i ekonomiska data finns det de som tror att behovet av ”en hög sysselsättningsberedskap” skulle grundas på en osäkerhet om konjunkturutvecklingen orsakad av den s. k. oljekrisen i slutet av 1973!

Orsakerna till de ökade sysselsättningsproblemen är större än så. De ligger i den tilltagande motsättningen mellan ekonomins samhälleliga karaktär — dess arbetsdelning och inbördes beroende — och monopolens ökade kamp för profiter. Storkoncernernas profitintressen har fått avgöra den ekonomiska utvecklingens inriktning och användningen av en huvuddel av de samhälleliga tillgångarna.

Arbetslösheten har nu åter konjunkturmässigt börjat att öka. Ungdomar, kvinnor och äldre arbetare drabbas hårt. Denna situation kräver omedelbara åtgärder. Men åtgärderna måste inriktas på att roten till arbetslösheten och kriserna angrips. Konkreta sysselsättningsåtgärder kommer att behandlas i näringsutskottet, dit bl. a. motion 2141 remitterats. Tron att bidrag och andra stimulanser till det privata näringslivet skulle vara en effektiv metod att bekämpa arbetslöshet borde ha skingrats av det faktiska händelseförloppet. Trots en synnerligen generös politik mot de kapitalistiska företagen har den ekonomiska stagnationen inte kunnat hävas och den långsiktigt växande arbetslösheten inte kunnat minskas.

Bland stödformerna till kapitalet finns det s. k. lagerstödet, som innebär gåvor eller lån till företag som vill bygga upp sina lager. Denna form av stöd är ett spekulations- eller profitstöd. Lager måste användas eller säljas om det skall vara idé att bygga upp dem. Om man under en period av minskad efterfrågan i stället ökar sin lagerproduktion uteblir en motsvarande produktionsökning i en period av ökad efterfrågan. Utskottet anser därför regeringens beslut om en ny period för lagerstöd till företag vara felaktigt och avstyrker att regeringen bemyndigas att ge statliga garantier för lån för finansiering av lagerökning även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Finansplanen innehåller” och på s. 21 slutar med ”samma motion” bort ha följande lydelse:

FiU 1975/76: 20

44 Övergång till lågräntepolitik är ett riktigt krav i kampen mot inflationen. Tillsammans med ett förstatligande av kreditväsendet utgör lågräntepolitik en hörnsten i en sund kreditpolitik. Yrkandet i motionen 934 om att riksdagen uttalar sig för en sänkning av diskontot med 2 % och för övergång till lågräntepolitik tillstyrkes därför.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Några av” och på s. 25 slutar med ”annan ståndpunkt” bort ha följande lydelse:

Inflationen har accelererat sedan 1960-talet. Den drabbar hårdast dem som har små inkomster. Den drivs fram av de stora monopolens spekulation och av en växande improduktiv sektor. Ett program mot inflationen måste enligt utskottet ta fasta på att frågan gäller fördelningen i samhället. De punkter som redovisas i motionen 257 tjänar som en god grund för en inflationsbekämpande politik. Utskottet ansluter sig till dessa riktlinjer, liksom till kravet i motion 187 om utvidgat prisstopp.

Av det sagda framgår att utskottet förordar den andra av de båda huvudlinjer för den ekonomiska politiken som redovisats ovan. Kraven på åtgärder mot kapitalets makt över ekonomi och samhällsliv ställs inte för att hävda några abstrakta principer. De gäller människomas arbete och liv, de gäller om storkapitalisters och börsspekulanters intressen skall få avgöra hur samhällets tillgångar används eller om detta skall avgöras genom demokratiska beslut.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i övrigt och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens förslag i propositionen 1975/76:100 bilaga 1 moment 1 och med avslag på motionerna 1975/76: 1979 och 2042 moment 3 bifaller motionerna 1975/76: 187, 257 och 934 och med godkännande av vad utskottet anfört som sin mening ger regeringen detta till känna,

Reservation 5) beträffande kommunernas ekonomiska situation

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 20 slutar med ”kommunernas ekonomi” bort ha följande lydelse:

Såväl i finansplanen som i motionen 2042 påtalas den viktiga roll som kommuner och landsting spelar för sysselsättningen.

FiU 1975/76: 20

45 Enligt de beräkningar som redovisats i den preliminära nationalbudgeten skulle den offentliga sektom under 1976 stimulera ekonomin med ytterligare inemot 1 % av BNP efter den kraftiga köpkraftspåspädningen under 1974 och 1975. I motsats till vad som varit fallet under senare år svarar den statliga finanspolitiken för praktiskt taget hela effekten under 1976. Under 1974 och 1975 bidrog även kommunerna till den expansiva inriktningen av politiken, men de kraftiga skattehöjningar som kommunerna vidtagit inför 1976 har medfört att den samlade effekten från denna sektor blir svagt kontraktiv under detta år. Å andra sidan kan kommunerna härigenom begränsa sitt upplåningsbehov och konsolidera sin ekonomi, vilket — tillsammans med de kraftigt ökade utbetalningarna av kommunalskattemedel — innebär att det föreligger goda förutsättningar för en lugn skatteutveckling under 1977.1 fråga om den långsiktiga utvecklingen av kommunernas ekonomi vill utskottet hänvisa till det pågående arbetet inom den kommunalekonomiska utredningen, som enligt vad utskottet inhämtat förväntas framlägga en lägesrapport om kommunernas ekonomi under innevarande år. Mot denna bakgrund finner utskottet det ej nödvändigt att riksdagen nu gör något uttalande angående kommunernas ekonomiska situation. Utskottet avstyrker därför motionen 2042 moment 2.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kommunernas ekonomiska situation att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2042 moment 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 20 slutar med ”kommunernas ekonomi” bort ha följande lydelse:

Kommuner och landsting har drivits in i en ekonomisk kris, samtidigt som skattetrycket på låg- och mellaninkomsttagare skärpts. Kommuner har tvingats uppta lån i utlandet samtidigt som kapitalexporten från Sverige uppgår till över 2 miljarder kronor årligen.

Kommunernas dåliga finansiella läge har medfört ökade kommunala skatter, höjda taxor och avgifter och försämrad social och annan kommunal service. Kommunernas svårigheter är i främsta hand beroende av att kapitalets intressen får styra användningen av de samhälleliga tillgångarna. Kommunernas sociala och för medborgarna nyttiga verksamhet kommer i kläm.

För att möjliggöra att kommunerna bättre skall kunna motsvara medborgarnas behov av kommunala tjänster måste kommunernas ekonomi förstärkas. Utskottet anser en ändrad kostnadsfördelning mellan

FiU 1975/76: 20

stat och kommun vara grundläggande för att förbättra kommunernas finanser. Detta kan ske genom att staten övertar utgifterna för skolan och sjukvården samt huvuddelen av kostnaderna för den sociala servicen och kollektivtrafiken. Landstingen och kommunerna bör vidare befrias från den allmänna arbetsgivaravgiften. Staten bör också medverka till att kommunerna får bättre lånemöjligheter på den inhemska marknaden. De statliga bidragen till investeringar i och drift av kommunala anläggningar för motion och idrott samt miljövård bör öka. Detta är för medborgarna bättre ”investeringsbidrag” än de som går i kapitalets fickor.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kommunernas ekonomiska situation att riksdagen med anledning av vad som anförts i motionen 1975/76: 257 och med avslag på motionen 1975/76: 2042 moment 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Reservation 6) beträffande bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller av herr Hermansson (vpk) som — under förutsättning av bifall till reservationen 4 B — anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller att riksdagen avslår propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 4,

Reservation 7) beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad i propositionen förordats intill ett sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”1987 avstyrkes” bort ha följande lydelse:

I motionen 1987 (m) anförs, att det ur principiell synpunkt är olämpligt att regeringen ges en finansfullmakt av den storleksordning som föreslagits. Fullmakten innebär att regeringen då den själv så bedömer erforderligt får medge igångsättning av statliga eller statsunderstödda sysselsättningsprojekt utan att dessa i förväg redovisats för eller godkänts av riksdagen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta

FiU 1975/76: 20

är betänkligt, inte minst med tanke på reglerna om användning av statsmedel i RF 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 §. Vårt land befinner sig för närvarande i ett läge med vikande konjunktur. Risken för en betydande ökning av arbetslösheten är stor. Inför detta perspektiv är det planerade och väl förberedda ekonomisk-politiska insatser som erfordras, inte hastigt tillkomna åtgärder inom ramen för en finansfullmakt. Utskottet har i det föregående berört den beredskapsplan, varom riksdagen har fattat beslut. En sådan plan bör öppet redovisas för riksdagen och kunna bli föremål för debatt. Därigenom skulle en väsentligt bättre ekonomisk-politisk beredskap kunna upprätthållas än vad som åstadkommes genom en finansfullmakt. Vad beredskapsplanen nu innehåller är delvis oklart. Utskottets ställningstagande i denna fråga innebär sålunda bifall till motionen 1987.

Regeringen har vidare begärt utvidgade befogenheter att utnyttja den av 1975 års riksdag beviljade finansfullmakten för nu löpande budgetår. Eftersom denna finansfullmakt redan är beviljad, finns det enligt utskottet ingen anledning att motsätta sig den föreslagna utvidgningen av befogenheterna, om än givetvis ovan anförda synpunkter på lämpligheten av en finansfullmakt har relevans även på det av 1975 års riksdag fattade beslutet om en sådan.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad i propositionen förordats intill ett sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 1987 avslår propositionen 1975/ 76: 100 bilaga 1 moment 2,

FiU 1975/76: 20

48 Bilaga

Trafikutskottets yttrande 1975/76:1 y

över den i propositionen 1975/76: 100 framlagda finansplanen såvitt avser konsolideringsfond för postverket m. m.

Till finansutskottet

I enlighet med beslut av finansutskottet den 20 januari 1976 har trafikutskottet beretts tillfälle avge yttrande över regeringens förslag till konsolideringsfond för postverket m. m. (prop. 1975/76: 100 bilaga 1 Finansplanen, Särskilda frågor punkt 3 och hemställan under 7). Med anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Enligt föredragande departementschefens mening bör postverket beredas möjlighet att då årets resultat överstiger gällande förräntningskrav efter särskild prövning av regeringen avsätta skillnaden mellan förräntningskrav och faktiskt resultat till en särskild konsolideringsfond. Avsatta medel skall enligt förslaget insättas på särskilt konto i riksgäldskontoret, och postverket skall tillgodogöras ränta på desamma. Fonden anses i första hand böra byggas upp till en sådan omfattning att en verklig konsolidering kan anses föreligga. Fonderade medel skall sedan, efter särskild prövning av regeringen, kunna utnyttjas i syfte att tidsmässigt bättre anpassa taxeåtgärder till förutsättningarna på marknaden. Det föreslås få ankomma på regeringen att fastställa de närmare reglerna för fonden.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att en fond av angivet slag bör upprättas. I anslutning härtill må f. ö. erinras om att utskottet redan i sitt betänkande TU 1975: 2 (punkten 2) fann starka skäl tala för ett i motionen 1975: 1464 framfört förslag om rätt för postverket att bilda en särskild portoutjämningsfond. Utskottet förutsatte också att förslag härom i en nära framtid skulle underställas riksdagens prövning.

Utskottet finner det tillfredsställande att så nu skett samt tillstyrker förslaget.

Stockholm den 10 februari 1976

På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hjorth (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Clarkson (m), Östrand (s), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c) och Johansson i Åmål (s).

FiU 1975/76: 20

49 Innehåll

Inledning 1

Propositionen 2

Motionerna 10

Utskottet 16

Den ekonomiska politikens förutsättningar och inriktning 16

Sysselsättningsberedskapen 18

Kredit- och investeringspolitiken 20

Finanspolitiken 24

Pris- och inkomstpolitiken 25

Särskilda frågor 26

Utnyttjande av finansfullmakten 26

Konsolideringsfond för postverket 27

Hemställan 27

Reservationer 29

Trafikutskottets yttrande 1975/76 1 y 48

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760045