Bet. 1975/76:FiU39

Med anledning av motion om en provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

Typ: Betänkande
Datum: 1976-05-13
Källa: data.riksdagen.se

FiU 1975/76: 39

Finansutskottets betänkande 1975/76: 39

med anledning av motion om en provisorisk inomregional skatteutjämningsreform I

motionen 1975/76:940 av fru Söder m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om kompletterande direktiv till utredningen om skatteutjämningsbidrag rörande provisorisk lagstiftning för landstingen i enlighet med vad som i motionen anförts.

Då motionärerna tar förhållandena i Stockholms län till utgångspunkt för sitt yrkande har utskottet för att få dessa förhållanden ytterligare belysta berett Stockholms läns landsting och Stockholms kommun tillfälle att yttra sig över motionen. Både landstingets förvaltningsutskott och kommunstyrelsen avgav sina remissyttranden den 5 maj. Med undantag för kopia av motionen och vissa diagrambilagor till landstingets skrivelse bifogas yttrandena i sin helhet detta betänkande som bilaga 1 och bilaga 2.

Utskottet. I motionen pekas på den betydande spännvidden i utdebitering inom olika kommuner i Stockholms och Göteborgs och Bohus län. Dessa skillnader har också uppmärksammats i direktiven till 1975 års utredning om skatteutjämningsbidragen (Kommittéberättelse 1976, s. 257 ff.). I dessa konstateras att skillnaden mellan högsta och lägsta utdebitering i Stockholms län ökat från 4:31 kr. per skattekrona till 5:45 kr. per skattekrona. För Göteborgs och Bohus län är motsvarande skillnad för närvarande 4:01 kr. per skattekrona. I direktiven framhålls att en utgångspunkt för de sakkunnigas arbete bör vara att skatteutjämningssystemet fortfarande skall utgöra en viktig del av regionalpolitiken. En vägledande målsättning för samhällets välfärdspolitik är att denna skall omfatta medborgare i alla delar av landet.

I direktiven sägs också att de sakkunniga skall undersöka möjligheterna att i skatteutjämningssystemet ta hänsyn till sådana kostnadsfaktorer som kommunerna själva i ingen eller ringa grad kan påverka. Som exempel nämns ålderssammansättning, geografiskt läge, bebyggelsestruktur, inkomststruktur m. m. Särskilt stöd till avfolkningskommuner skall alltfort utgå, och de sakkunniga bör undersöka om speciellt stöd behövs även till snabbt växande kommuner och om regler härför kan byggas in i skatteutjämningssystemet.

I likhet med motionärerna hälsar utskottet med tillfredsställelse att nu nämnda frågor underkastas förnyad utredning. Samtidigt är det enligt utskottets mening viktigt att utredningsarbetet så snart som möjligt utmynnar i konkreta förslag. Annars riskerar man att spännvidden mellan utdebiteringssatserna hos olika kommuner inom ett och samma landstingsområde ytterligare vidgas. Denna utveckling synes ha varit särskilt markerad inom

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 39

FiU 1975/76: 39

2 Storstockholmsregionen, och detta har som framgår av de till detta betänkande fogade remissyttrandena föranlett framställningar till regeringen från såväl Stockholms läns landsting som Stockholms kommun - framställningar som liksom motionen utmynnar i en hemställan om att skatteutjämningsutredningen får i uppdrag att framlägga förslag som möjliggör en inomregional skatteutjämning.

Utskottet vill i sammanhanget understryka tre ting. För det första får ett sådant förslag inte utformas så att det kommer i konflikt med den kommunala självstyrelsen. Det är därför nödvändigt att de juridiska förutsättningarna och kompetensproblemen blir grundligt undersökta. För det andra bör, som motionärerna också framhåller, ett eventuellt landstingskommunalt skatteutjämningssystem utformas så att det kan tillämpas även av andra landsting än Stockholms läns. För det tredje måste ett sådant system samordnas med det statliga skatteutjämningssystemet. Den dominerande delen av skatteutjämningen måste enligt utskottets bedömning alltfort ske inom det senare systemet.

Allt detta talar enligt utskottets mening för att riksdagen hos regeringen begär att den arbetande skatteutjämningsutredningen får i uppdrag att skyndsamt pröva de av motionärerna påtalade problemen. Som framgått av de tidigare citerade direktiven sammanhänger dessa problem nära med de frågor som utredningen i övrigt har att behandla.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:940 begär att regeringen ger 1975 års utredning om skatteutjämningsbidragen i uppdrag att skyndsamt pröva möjligheterna att lagstiftningsvägen skapa förutsättningar för en inomregional skatteutjämning.

Stockholm den 13 maj 1976

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s). Jansson (s). Söderström (m). fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp), Bergman i Nyköping (s). Wachtmeister i Staffanstorp (m). Gustavsson i Eskilstuna (s) och Rämgård (c).

Reservation

av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "I likhet" och på s. 2 slutar med "att behandla” bort ha följande lydelse:

FiU 1975/76:39

3 Utskottet hälsar med tillfredsställelse att nu nämnda frågor underkastas förnyad utredning. Samtidigt är det enligt utskottets mening viktigt att utredningsarbetet så snart som möjligt utmynnar i konkreta förslag. Annars riskerar man att spännvidden mellan utdebiteringssatserna hos olika kommuner, också inom ett och samma landstingsområde, ytterligare vidgas. Denna senare utveckling synes ha varit särskilt markerad inom Storstockholmsregionen och detta har som framgår av de till detta betänkande fogade remissyttrandena föranlett framställningar till regeringen från såväl Stockholms läns landsting som Stockholms kommun. Utskottet delar den i framställningarna framförda meningen att förslag bör framläggas i så god tid att den önskvärda omfördelningen kan genomföras under 1977.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att ett sådant förslag inte får utformas så att det kommer i konflikt med den kommunala självstyrelsen. Samtidigt vill utskottet framhålla att lösningen av de problem som sammanhänger med den olikartade utvecklingen inom olika kommuner inte grundläggande kan lösas på annat sätt än genom åtgärder som går utanför den kommunala politikens gränser. Allmän näringspolitik, regionalpolitik, ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun är nödvändiga inslag i ett sådant åtgärdspaket. Även förhållandet mellan statlig och kommunal beskattning måste prövas.

Utskottet motsätter sig inte att motionen 940 överlämnas till 1975 års skatteutjämningsutredning för prövning. Utskottet vill emellertid påtala att idén om ett system för interregional skatteutjämning mellan kommunerna i ett och samma landstingsområde inte är invändningsfri. Ett sådant system kan inte isolerat lösa de grundläggande strukturproblemen. Om inte andra åtgärder vidtas kan en sådan skatteutjämning i stället bidra till att konservera den befintliga strukturen. Att bygga upp ett provisoriskt utjämningssystem som innebär att de välbärgade kommunerna med en begränsad skattehöjning kan köpa sig fria från socialt ansvar är inte förenligt med en genomtänkt regionalpolitik. Ett inomregionalt skatteutjämningssystem kan även få andra icke önskvärda effekter. Flera kommuner med lägre skattekraft än genomsnittet skulle inte få något bidrag, då det inte finns något direkt samband mellan skattekraft och utdebitering. Dessa skulle i stället kunna bli givande part. Systemet skulle heller inte ta hänsyn till de varierande förutsättningarna inom kommunerna att upprätthålla likvärdig kommunal service. Låginkomsttagare boende i ”rika" kommuner skulle drabbas av den högre utdebitering, som görs för att finansiera utjämningen. Utjämningseffekterna skulle även bli begränsade.

Det förhållandet att ett inomregionalt skatteutjämningssystem icke är invändningsfritt får självfallet icke betyda, att inget görs för att minska de mest utsatta kommunernas bördor. Tvärtom bör åtgärder i detta syfte, såsom utskottet redan framhållit, genomföras med största skyndsamhet.

FiU 1975/76:39

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:940 hemställer att regeringen ger 1975 års utredning om skatteutjämningsbidragen i uppdrag att framlägga förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna - i så god tid att den önskvärda omfördelningen kan genomföras under 1977.

FiU 1975/76:39

5 Bilaga 1

STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 1976-05-05 FU 603-0224 Förvaltningsutskottet

Riksdagens finansutskott

Yttrande över motion 1975/76:940 om provisorisk inomregional skatteutjämningsreform Genom

remiss den 11 mars 1976 har riksdagens finansutskott berett Stockholms läns landsting tillfälle avge yttrande i rubricerade ärende.

Förvaltningsutskottet, som behandlat ärendet den 4 maj 1976 på sätt framgår av utskottets protokoll, får som svar på remissen tillstyrka, att möjligheter ges att genomfora en inomregional skatteutjämning.

Knut Nilsson Erling Sjögren

Bilagor

Protokollsutdrag •? 249/1976

Landstingsrådsberedningens skrivelse den 22 april 1976 jämte bilagor (Underbilagor 1, 3-10 till förvaltningschefernas yttrande över förslag om en inomregional skatteutjämningsreform ej återgivna här)

Skrivelse den 29 april 1976 från vpk-gruppen i förvaltningsutskottet Skrivelse den 30 april 1976 från s-gruppen i förvaltningsutskottet

FiU 1975/76:39

6 STOCKHOLMS LANS LANDSTING Förvaltningsutskottet

Utdrag

Sammanträdesprotokoll

Sammanträdesdatum

1976-05-04

Justerat den 4 maj 1976

Anslaget den 5 maj 1976

5 249

Yttrande över förslag om en inomregional skatteutjämningsreform FU 603-0219, 603-0224

Landstingsrådsberedningens skrivelse den 22 april 1976 med riksdagens finansutskotts remiss den 11 mars av motion nr 1975/76:940 om en provisorisk inomregional skatteutjämningsreform, skrivelse den 10 mars av Olov Lekberg med förslag om ett regionalt skatteutjämningssystem samt promemoria den 20 april av cheferna för finanskontoret, planeringskontoret, juridiska kontoret och förvaltningsutskottets kansli.

Skrivelse den 29 april 1976 från Gunnar Ågren, vpk, med förslag att förvaltningsutskottet beslutar dels i svaret på remissen understryka nödvändigheten av att skatteutjämningsutredningen påskyndar arbetet med översynen av det statliga skatteutjämningsbidragssystemet och att man därvid tar hänsyn till behovet av utjämning mellan såväl regioner som de olika kommunerna i dessa, dels lämna förslaget från Olov Lekberg om framställning till regeringen om tilläggsdirektiv utan avseende och dels anmäla sitt beslut för landstinget.

Skrivelse den 30 april 1976 från s-ledamöterna med förslag att förvaltningsutskottet - med hänvisning till vad som anförts i s-ledamöternas skrivelse den 10 mars 1976 i ärendet - beslutar att i skrivelse till regeringen begära att 1976 års skatteutjämningsutredning får i uppdraga» i nära kontakt med Stockholms läns landsting framlägga förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Stockholms län samt framlägga förslag i så god tid att den önskvärda omfördelningen kan genomföras under 1977, att som svar på remissen av motionen nr 1975/76:940 av Karin Söder, c, m. fl. tillstyrka att möjligheter ges att genomföra en inomregional skatteutjämning och att anmäla sitt beslut för landstinget.

Sedan förhandlingarna upptagits efter ajournering framfördes följande yrkanden dels

av Yngve Johansson om bifall till landstingsrådsberedningens förslag,

dels av Bengt H Bengtson om bifall till av m-ledamöterna i landstingsrådsberedningen reservationsvis framfört förslag.

dels av Ingvar Lidskog om bifall till av fp-ledamöterna i landstingsrådsberedningen reservationsvis framfört förslag.

FiU 1975/76:39

dels av Gunnar Ågren om bifall till hans förslag,

dels ock av Olov Lekberg om bifall till s-ledamöternas förslag.

Utskottet upptog först till behandling Bengt H Bengtsons och Gunnar Ågrens yrkanden.

Propositioner om bifall till Bengt H Bengtsons förslag och om avslag därpå framställdes. Ordföranden fann propositionen om avslag vara med övervägande ja besvarad.

Propositioner om bifall till Gunnar Ågrens förslag och om avslag därpå framställdes. Ordföranden fann propositionen om avslag vara med övervägande ja besvarad.

Förvaltningsutskottet hade sålunda beslutat avslå dels Bengt H Bengtsons yrkande om bifall till av m-ledamöterna i landstingsrådsberedningen reservationsvis framfört förslag, dels Gunnar Ågrens yrkande om bifall till hans förslag.

Utskottet upptog härefter till behandling de återstående tre yrkandena.

Propositioner om bifall till dessa yrkanden framställdes. Ordföranden fann propositionen om bifall till landstingsrådsberedningens förslag vara med övervägande ja besvarad.

Då omröstning begärdes skulle först avgöras om Olov Lekbergs eller Ingvar Lidskogs förslag skulle utgöra kontraproposition i huvudvoteringen mot landstingsrådsberedningens förslag.

Propositioner om bifall till Olov Lekbergs förslag och Ingvar Lidskogs förslag som kontraproposition framställdes. Ordföranden fann att förvaltningsutskottet till kontraproposition i huvudvoteringen antagit Olov Lekbergs förslag.

Då omröstning begärdes verkställdes sådan enligt följande i förväg upplästa och godkända voteringsproposition.

”Den som antar Olov Lekbergs förslag till kontraproposition i huvudvoteringen röstar ja. Den det ej vill röstar nej. Vinner nej har förvaltningsutskottet antagit Ingvar Lidskogs förslag till kontraproposition i huvudvoteringen. ”

Omröstningen utföll med sju ja-röster (ledamöterna Ericsson, Lekberg, Persson och Svedendahl samt tjänstgörande suppleanterna Hellmark, Mattsson och Winther) och två nej-röster (ledamöterna Jonberger och Lidskog). Åtta avstod från att rösta (ordföranden Knut Nilsson och ledamöterna Bengtson, Dingertz, Holmgren och Ågren samt tjänstgörande suppleanterna Holmstedt, Yngve Johansson och Naess).

Förvaltningsutskottet hade sålunda antagit Olov Lekbergs förslag till kontraproposition i huvudvoteringen.

Härefter ägde huvudvotering rum enligt följande i förväg upplästa och godkända voteringsproposition.

”Den som bifaller landstingsrådsberedningens förslag röstar ja. Den det ej vill röstar nej. Vinner nej har förvaltningsutskottet beslutat i enlighet

FiU 1975/76:39

med Olov Lekbergs förslag.”

Omröstningen utföll med tre ja-röster (ordföranden Knut Nilsson och ledamoten Holmgren samt tjänstgörande suppleanten Yngve Johansson) och sju nej-röster (ledamöterna Ericsson, Lekberg, Persson och Svedendahl samt tjänstgörande suppleanterna Hellmark, Mattsson och Winther). Sju avstod från att rösta (ledamöterna Bengtson, Dingertz, Jonberger, Lidskog och Ågren samt tjänstgörande suppleanterna Holmstedt och Naess).

Förvaltningsutskottet hade sålunda - med hänvisning till vad som anförts i socialdemokraternas skrivelse den 10 mars 1976 om ett regionalt skatteutjämningssystem - beslutat

dels att i skrivelse till regeringen begära att 1976 års skatteutjämningsutredning får i uppdrag att i nära kontakt med Stockholms läns landsting framlägga förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Stockholms län samt framlägga förslag i så god tid att den önskvärda omfördelningen kan genomföras under 1977,

dels att som svar på riksdagens finansutskotts remiss av motion nr 1975/76:940 av Karin Söder, c, m. fl., tillstyrka att möjligheter ges att genomföra en inomregional skatteutjämning,

dels ock att anmäla sitt beslut för landstinget.

Reservation mot utskottets beslut anfördes

dels av c-ledamöterna med instämmande av suppleanten Roland Björsne och landstingsrådet Pettersson till förmån för landstingsrådsberedningens förslag,

dels av fp-ledamöterna med instämmande av suppleanten Ruth Forsling och landstingsråden Hallerby och Hjerne till förmån för Ingvar Lidskogs förslag,

dels av m-ledamöterna med instämmande av landstingsrådet Rosell till förmån för Bengt Bengtsons förslag,

dels ock av Gunnar Ågren till förmån för hans förslag.

Suppleanterna Blomqvist och Fagerberg anmälde sin anslutning till förvaltningsutskottets beslut.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

U td ragsbest yrkande: Gun Sidley

FiU 1975/76:39

9 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 1976-04-30 FU 603-0219 Socialdemokratiska gruppen i 603-0224

förvaltningsutskottet

Förvaltningsutskottet

Yttrande över förslag om en inomregional skatteutjämningsreform

Den socialdemokratiska gruppen i förvaltningsutskottet föreslår att förvaltningsutskottet med hänvisning till vad som anförts i socialdemokraternas skrivelse den 10 mars 1976 om ett regionalt skatteutjämningssystem beslutar

att i skrivelse till regeringen begära att 1976 års skatteutjämningsutredning får i uppdrag att i nära kontakt med Stockholms läns landsting framlägga förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Stockholms län samt framlägga förslag i så god tid att den önskvärda omfördelningen kan genomföras under 1977,

att som svarpå riksdagens finansutskotts remiss av motion nr 1975/76:940 av Karin Söder (c) m. fl. tillstyrka att möjligheter ges att genomföra en inomregional skatteutjämning,

att anmäla sitt beslut för landstinget.

Olov Lekberg

FiU 1975/76:39

10 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 1976-04-29 FU 603-0219 Vpk-gruppen 603-0224

Gunnar Ågren

Y rkande

Yttrande över förslag om en inomregional skatteutjämningsreform

Koncentrationsprocessen med dess s. k. strukturrationalisering och ohämmade profitjakt har lett till att det i dag råder obalans på en rad områden i samhället mellan såväl de olika regionerna i landet som mellan kommunerna i dessa. Detta tillsammans med en långt driven kostnadsövervältring från statens sida på kommunerna har bl. a. medfört att differensen i kommunal utdebitering vuxit och nu nått ett stadium då åtgärder för att minska denna icke längre kan skjutas på framtiden.

I Stockholms län som under senare år utvecklats till att bli landets mest ojämlika region finner man också den största differensen i kommunal utdebitering. Inte mindre än 5:90 är skillnaden mellan Botkyrka och Danderyd, de kommuner som har länets högsta resp. lägsta skatt.

Det är uppenbart att det provisorium för statliga utjämningsbidrag 1973 års riksdag fattade beslut om varit och är helt otillräckligt för att utjämna klyftorna mellan kommunerna. Det har inte ens kunnat förhindra att dessa vidgats.

Ett studium av kommunernas kostnader visaratt de största utgiftsposterna hänför sig till special reglerade verksamheter, dvs. till uppgifter som kommunerna genom skilda författningar m. m. har ålagts utföra. Så är fallet då det gäller undervisnings-, socialvårds-, hälsovårds- och miljösektorerna. Konsekvenserna av att åläggandena ej åtföljts av resurser för att klara uppgifterna framträder nu allt klarare.

För att en verklig utjämning och bestående sådan skall kunna göras måste staten påta sig ett ökat kostnadsansvar för i första hand specialreglerade verksamheter. Detta torde vara möjligt genom en uppräkning av bidragen för dessa. Därtill måste de utformas så att de bygger på kommunernas verkliga kostnader och hänsynstagande till specifika förhållanden inom såväl regionerna som kommunerna. Exempelvis befolkningsstruktur, självförsörjningsgrad, möjligheter för kvinnor att förvärvsarbeta etc.

En sådan reformering av det statliga bidragssystemet måste kombineras med en total översyn av det provisoriska statliga skatteutjämningssystem som nu finns.

Självfallet kan en rad åtgärder vidtas regionalt för att minska ojämlikheten i den kommunala servicen i ett läns olika delar. Detta gäller inte minst för Stockholms län där landstinget är huvudman för bl. a. stora delar av

FiU 1975/76:39

vårdsektorn och kollektivtrafiken. Genom att bygga ut vårdresurserna och kollektivtrafiken så att en likvärdig standard kan erbjudas länets alla invånare oavsett i vilken av dess kommuner de bor ges ett viktigt regionalt bidrag till utjämning.

Med tanke på att Stockholms län utgör en näringsgeografisk enhet där många kommuners grundläggande problem är desamma bör i framtiden diskuteras ett ökat landstingskommunalt ansvar för ytterligare verksamhetsgrenar. Exempelvis ett vidgat ansvar för omsorger och vård av äldre. Alla åtgärder av denna typ har en utjämnande effekt samtidigt som en kvalitativt likvärdig verksamhet säkras i olika delar av regionen.

Det är däremot diskutabelt med ett inomregionalt skatteutjämningssystem enligt den lösning, som nu aktualiseras dels i riksdagsmotion av Karin Söder (c) m. fl. och dels av Olof Lekberg (s) i skrivelse till förvaltningsutskottet.

Ett inomregionalt skatteutjämningssystem får en rad icke önskvärda effekter. Kommuner med lägre skattekraft än genomsnittet skulle inte få något bidrag, då det icke finns något direkt samband mellan skattekraft och utdebitering. Dessa skulle i stället kunna bli givande part. Systemet skulle heller inte ta hänsyn till de varierande förutsättningarna inom kommunerna att upprätthålla likvärdig kommunal service. Låginkomsttagare boende i ”rika” kommuner skulle drabbas av den högre utdebitering, som görs för att finansiera utjämningen. Utjämningseffekterna skulle även bli begränsade.

För Stockholms läns landsting tillkommer dessutom att dess ekonomi, genom en olycklig kombination av effekter av statlig kostnadsövervältring och svag borgerlig finansledning, helt undergrävts. Redan under innevarande år görs ett kraftigt ingrepp i de intäkter landstinget kan förvänta sig under 1978. Att landstinget i den situationen skall påta sig kostnader för en inomregional skatteutjämning förefaller orealistiskt. Lägger man till detta behovet av en nödvändig resurskrävande upprustning av både sjukvården och kollektivtrafiken ter sig det föreslagna skatteutjämningssystemet än omöjligare.

Det förhållandet att ett inomregionalt skatteutjämningssystem icke är invändningsfritt och att det är orealistiskt med hänsyn till landstingets pressade ekonomiska situation får icke betyda att inget görs för att minska de mest utsatta kommunernas bördor. Det är tvärtom ytterst angeläget att den utredning som nu har direktiv att utreda det statliga skatteutjämningssystemet påskyndar sitt arbete. Tilläggsdirektiv som aktualiseras genom riksdagsmotionen och skrivelsen till FU får icke leda till att utredningsarbetet drar ut på tiden. Det mest angelägna nu är att pröva vilka åtgärder som skall till från statsmakternas sida för att effektivt hjälpa de mest utsatta kommunerna. Det förhållandet att staten har helt andra skattekällor att tillgå än vad fallet är för landstingen talar också för att skatteutjämning skall vara en statlig angelägenhet. Progressiv inkomstskatt, möjligheter att skärpa beskattningen på bolag, stora förmögenheter och spekulationsvinster har inte landsting och kommuner. Även på utgiftssidan har staten större ma -

FiU 1975/76:39

növreringsförmåga än kommunerna. BI. a. kan miljardrullningen till militären skäras ned.

Vpk-gruppen lär med hänvisning till vad ovan anförts föreslå förvaltningsutskottet besluta

dels i svaret på rubricerade remiss till riksdagens finansutskott understryka nödvändigheten av att skatteutjämningsutredningen påskyndar arbetet med översynen av det statliga skatteutjämningsbidragssystemet och att man därvid tar hänsyn till behovet av utjämning mellan såväl regioner som de olika kommunerna i dessa, dels lämna förslaget från Olov Lekberg (s) om framställning till regeringen om tilläggsdirektiv utan avseende, och dels anmäla sitt beslut för landstinget.

Gunnar Ågren

FiU 1975/76:39

13 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING Landstingsrådsberedningen

Skrivelse

1976-04-22

Förvaltningsutskottet

FU 603-0219 603-0224

Yttrande över förslag om en inomregional skatteutjämningsreform (1 bilaga)

Riksdagens finansutskott har genom remiss berett landstinget tillfälle att yttra sig över en i riksdagen den 27 januari 1976 väckt motion av Karin Söder m. fl. (c) om en provisorisk inomregional skatteutjämningsreform.

I motionen hemställes att den nyligen tillsatta statliga utredningen om skatteutjämningsbidrag med förtur måtte behandla och lägga fram förslag om en provisorisk inomregional skatteutjämningsreform. Förslaget skall innebära att landsting får möjlighet att av uppburna skattemedel göra avsättningar till en skatteutjämningsfond att användas inom landstingsområdet för att åstadkomma mer likvärdiga förutsättningar för en god kommunal service och mindre skillnader i utdebiteringsnivå.

I skrivelse till förvaltningsutskottet den 10 mars 1976 har Olov Lekberg (s) på den socialdemokratiska landstingsgruppens vägnar framlagt förslag om ett regionalt skatteutjämningssystem. I skrivelsen föreslås att landstinget i skrivelse till regeringen begär att utredningen om skatteutjämningsbidrag får i uppdrag att i nära kontakt med Stockholms läns landsting framlägga förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Stockholms län samt framlägga förslag i så god tid att den önskvärda omfördelningen kan genomföras under

I promemorian redovisas en beskrivning av det statliga skatteutjämningssystemet och direktiven för pågående skatteutjämningsutredning. Därefter belyses ekonomiska och sociala variationer mellan kommuner i Stockholms län samt förslagens ekonomiska effekter för kommuner och individer. Slutligen diskuteras olika åtgärder för inomregional utjämning.

I promemorian visas att om det regionala skatteutjämningssystemet innefattaren 90-procentig skattekraftsgaranti skulle landstingets utdebiterings -

1977.

Bilaga

Promemoria från cheferna för finanskontoret, planeringskontoret, juridiska kontoret och FU:s kansli 1976-04-20 samt underbilagor nr 1-10.

FiU 1975/76:39

behov öka med 53 öre 1976, om hänsyn tages till det statliga utjämningssystemet. För primärkommunernas del anges att 14 av 23 kommuner skulle ha fött bidrag 1975 och 1976 i sådan storlek att gjorda utdebiteringshöjningar hade kunnat undvikas. I de flesta fall hade dessutom överskott uppkommit.

Sammanfattningsvis anför förvaltningscheferna att utredningen om skatteutjämningsbidrag bör belysa såväl möjligheterna till regional utjämning inom ramen för ett statligt bidragssystem som det i skrivelserna framförda alternativet med landstingskommunalt ansvar.

Föredragande landstingsrådet Nilsson har anfört följande.

Förslag om regional skatteutjämning har kommit från olika håll. Centerorganisationerna i Stockholms län aktualiserade frågan under 1975, En riksdagsmotion i ärendet väcktes av centerpartiet i januari 1976. Senare har också socialdemokraterna kommit med liknande förslag.

Exemplen på den inomregionala obalansen inom Stockholms län är också väl dokumenterade. Obalansen berör främst arbetsplatsernas lokalisering samt befolkningens åldersstruktur och inkomstnivå. Dessa obalanser medför stora skillnader dels i servicebehov, dels i skatteinkomster mellan kommunerna i Stockholms län. Sambandet mellan stor andel invånare med låg inkomst, låg skattekraft och högt socialt servicebehov är klarlagt. 1 jämförelse med låginkomstkommunerna klarar sig höginkomstkommunerna ofta med en lägre kommunalskatt. Detta förhållande förstärker ojämlikheten ytterligare. De som har ekonomiska möjligheter att välja att bosätta sig i en lågskattekommun kommer förmodligen allt oftare också att träffa detta val. Utvecklingen tyder på att så alltmer blir fallet. Promemorian visar också att andelen tomma lägenheter i högskattekommunerna genomgående är högre än i lågskattekommunerna. Låginkomsttagaren saknar ofta valmöjligheter. Det finns därför en risk för att utformningen av vårt nuvarande skattesystem verkar som ett styrmedel för ökad segregation.

Ojämlikheten i skatteunderlag mellan kommunerna i länet kan illustreras på olika sätt. Som exempel kan nämnas att Stockholms kommun med en utdebitering på 13.50 kr/skkr skulle, med oförändrad utgiftsnivå, tvingas höja skatten till uppemot 21 kr/skkr om skatteunderlaget skulle motsvara länets skattesvagaste kommuner.

Vidare bör understrykas det i promemorian framförda påpekandet att betydelsen av skillnader i kommunal utdebitering för den enskilde skattebetalaren under senare tid har ökat eftersom den erlagda kommunalskatten inte längre är avdragsgill vid statlig inkomstbeskattning.

Det gällande skatteutjämningssystemet utgör ett viktigt medel inom regionalpolitiken. 1 likhet med de flesta andra av de regionalpolitiska styrinstrumenten är det emellertid otillräckligt när det gäller att motverka den inomregionala obalansen. Detta är mycket påtagligt inom Stockholms län.

Länets medelsskattekraft är betydligt högre än landets. Stockholms län bidrar därför i betydande utsträckning till kostnaderna för det rådande skat -

FiU 1975/76:39

teutjämningssystemet. Detta måste också ske fortsättningsvis. Ingen annan region uppvisar emellertid så stora inomregionala ojämlikheter som Stockholms län. Sociala och ekonomiska motiv talar starkt för att skattekraften även inom länet omfördelas i utjämnande riktning.

Landstinget har redan i dag en betydande funktion i ekonomiskt avseende utjämnande syfte mellan kommunerna. Förutom de traditionella landstingsuppgifterna innebär också landstingets uppgifter inom kollektivtrafiken att kostnaderna för denna fördelas på ett rättvist sätt i och med att resandet oftast inte enbart är knutet till hemkommunerna. Beslutet om att landstinget fr. o. m. år 1977 skall bedriva all färdtjänst inom länet verkar också i utjämnande riktning. Landstingets övertagande av dessa uppgifter har emellertid uppenbara fördelar förutom fördelningsaspekten. Ett fortsatt överförande av kommunala funktioner till landstinget skulle dock i huvudsak innebära nackdelar. Kommunala verksamheter såsom socialvård och utbildning är redan i dag starkt integrerade med annan kommunal verksamhet. Strävan bör här vara att stärka det lokala inflytandet gentemot överordnade myndigheter. Ett landstingskommunalt övertagande av dessa verksamheter skulle motverka detta syfte. Den kommunala självstyrelsen är en hörnpelare i vår demokrati och bör inte rubbas. Likaså är det svårt att förena att själva funktionerna förblir kommunala samtidigt som landstinget skall svara för kostnaderna. Det skulle innebära att kommunerna skulle bli en form av lokala förvaltningsorgan där riskerna är stora för ett minskat lokalt ansvar för kostnaderna.

Utredningen för översyn av reglerna för skatteutjämningsbidrag har bl. a. att överväga huruvida ålderssammansättning, andelen barn och ungdom, bebyggelsestruktur m. m. skall påverka bidragens storlek. Det är uppenbart att dessa faktorer har stor betydelse för de kommunala uppgifterna. Detta framhålles också i promemorian. Eftersom utredningen enligt uppgift kommer att presentera sitt betänkande tidigast under första halvåret 1977 är det angeläget att utredningen med förtur behandlar och lägger fram förslag till en provisorisk inomregional skattekraftutjämning. Denna reform skulle därmed kunna träda i kraft fr. o. m. år 1977. Förslaget i motionen av Karin Söder m. fl. (c) tillstyrks sålunda.

Förverkligande av motionens syfte torde lämpligast kunna ske genom att landstinget ges möjlighet att inrätta en särskild fond för skatteutjämning varur kommuner med lägre skattekraft än genomsnittet erhåller bidrag. Medel till fonden kan lämpligen tas ut via skatteuttag.

Stockholmsregionen uppvisar som redan nämnts större skillnader i skattekraft än någon annan region i landet. Ett nytt system bör därför särskilt ta hänsyn till möjligheterna att genomföra en effektiv utjämning i denna region. Inledningsvis kan det till exempel vara motiverat med olika ambitionsnivåer i utjämningsavseende i olika län. Målsättningen bör emellertid vara att samtliga kommuner garanteras 100 procent av länets medelskattekraft. 1 Stockholms län är det väl motiverat att införa en sådan högre ambitionsnivå.

FiU1975/76:39

16 Det i motionen och skrivelsen skisserade förslaget till utjämning har emellertid också brister. Låginkomsttagaren i en kommun med hög skattekraft drabbas av en skattehöjning medan höginkomsttagaren i en kommun med låg skattekraft får en skattesänkning. Denna nackdel uppvägs emellertid av de regionalpolitiska och därmed också långsiktigt jämlikhetspolitiska effekterna hos systemet. I ett permanent skatteutjämningssystem bör emellertid den nämnda nackdelen motverkas.

1 och med att centermotionen behandlas i riksdagen och att landstinget givits möjlighet att yttra sig över den, blir en uppvaktning i detta läge av regeringen onödig. Därmed saknar det i skrivelsen framförda kravet av Olov Lekberg aktualitet.

Därutöver anser jag denna fråga av sådan vikt att förvaltningsutskottet bör anmäla sitt beslut för landstinget.

Jag föreslår förvaltningsutskottet besluta

an tillstyrka att möjligheter ges att genomföra en inomregional skattekraftsutjämning upp till 100 procent av länets medelskattekraft ali i övrigt som svar på riksdagens finansutskotts remiss över motion av Karin Söder m. fl. (c) överlämna och åberopa denna skrivelse all förevarande skrivelse av Olov Lekberg (s) därmed skall anses behandlad ali anmäla sitt beslut för landstinget.

Landstingsrådsberedningen som beslutar att biträda föredragande landstingsrådets hemställan föreslår förvaltningsutskottet besluta

ali tillstyrka att möjligheter ges att genomföra en inomregional skattekraftsutjämning upp till 100 procent av länets medelskattekraft an i övrigt som svar på riksdagens finansutskotts remiss över motion av Karin Söder m. fl. (c) överlämna och åberopa denna skrivelse att förevarande skrivelse av Olov Lekberg (s) därmed skall anses behandlad an anmäla sitt beslut för landstinget.

Knut Nilsson Jon Kahn

Närvarande: landstingsråden Nilsson, Johansson, Pettersson, Hjerne, Hallerby och Rosell

Efter det att landstingsrådsberedningen avslagit yrkandet av landstingsråden Sven Johansson och Birger Rosell om avstyrkan av motionen och avslag av skrivelsen, beslöt landstingsrådsberedningen efter votering mellan föredragande landstingsrådet Knut Nilssons förslag och ett förslag av landstingsråden Gunnar Hjerne och Nils Hallerby med röstsiffrorna två mot två att med ordförandens utslagsröst bifalla föredragande landstingsrådets hemställan.

I voteringen avstod landstingsråden Sven Johansson och Birger Rosell. Mot beslutet reserverade sig landstingsråden Sven Johansson och Birger

FiU 1975/76:39

17 Rosel! till förmån för sitt förslag till beslut (bilaga) och landstingsråden Gunnar Hjerne och Nils Hallerby till förmån för sitt förslag till beslut (bilaga).

Landstingsråden Johanssons och Rosells förslag till beslut med anledning av förslag om en inomregional skatteutjämningsreform

Kommunal beskattningsrätt är en avgörande förutsättning för ett kommunalt självstyre värt namnet.

Den inomregionala skillnaden i fråga om kommunalskatten är stor i vårt län vad gäller både utdebitering och skattekraft. Stockholms län har större skillnader än något annat län. Då merparten av de yrkesverksamma inom regionen arbetar inom ett sammanhängande arbetsplatsområde innebär dessa skillnader att arbetskamrater med samma bruttolön får ut olika nettolön beroende på var de är bosatta. Skillnaden kan bli så stor som ca 3 000 kr/år mellan två medelinkomsttagare.

Endast till en del beror variationen på skillnader i det kommunala serviceutbudet. Olikheterna i kommunalskatt beror ofta på att invånarna har olika servicebehov, t. ex. som en följd av varierande ålderssammansättning. Kommuner med många pensionärer har sålunda ofta stora kostnader för service åt äldre. Stor andel barn och ungdom drar med sig stora utgifter för barnomsorg. Inkomstfördelningen varierar också starkt olika kommuner emellan. Detta påverkar självfallet i hög grad skattekraften i de skilda kommunerna.

Det bör också beaktas att belastningen på olika kommuner ofta varierar starkt mellan skilda tidpunkter. Befinner sig exempelvis en kommun i ett starkt expansionsskede och de nya skattebetalarna ännu inte har hunnit flytta in är som regel de ekonomiska problemen stora. När däremot expansionen stannat upp stabiliseras ofta ekonomin och det blir lättare för kommunerna att få balans mellan inkomster och utgifter. Detta ger oss särskild anledning understryka nödvändigheten av att öka möjligheterna för kommunerna att fördela sina kostnader över längre tidsperiod än vad som nu är fallet. I sammanhanget vill vi erinra om de av KSL:s förbundsfullmäktige den 27 maj 1970 enhälligt inrättade expansionslånen.

Vid bedömningen av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas för en utjämning av kommunernas ekonomiska villkor bör observeras att redan tillkomsten av det nya Stockholms läns landsting - med bl. a. det särskilda ansvaret för kollektivtrafiken i länet - betydde att en väsentlig del av kostnaderna för samhällsservicen fördelades på regional basis. Den just i dessa dagar aktuella frågan om landstingets övertagande av färdtjänsten för handikappade verkar också i samma riktning.

Sedan många år tillbaka förekommer en utjämning av kommunalskatterna på statlig basis. För närvarande uppgår kostnaderna för denna statliga skatteutjämning till drygt 2,5 mrd kr. Kommunerna i Stockholms län får dock

2 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 39

FiU 1975/76:39

endast en mycket ringa del av detta statliga stöd.

Det statliga systemet för kommunal skatteutjämning är för närvarande i huvudsak baserat på geografiska faktorer. Inte minst under senare år har det emellertid visat sig att andra omständigheter än den geografiska belägenheten - exempelvis respektive kommuns ålderssammansättning och skatteunderlag - har större betydelse för kommunalskattens höjd. Med anledning härav tillsattes i slutet av 1975 en statlig utredning med uppgift att se över skatteutjämningssystemet. Enligt direktiven skall denna utredning också bl. a. "överväga om man bör ta ytterligare steg för att åstadkomma större likhet kommunerna emellan inom en region (vår understrykning) beträffande kommunernas förutsättningar och möjligheter att tillgodose olika servicebehov”.

Enligt vad vi har oss bekant arbetar den statliga skatteutjämningsutredningen med stor skyndsamhet. Den kommunalekonomiska situationen för många kommuner är allvarlig och gör det angeläget att utredningen om möjligt forcerar sitt arbete. Tilläggsdirektiv - exempelvis om att med förtur behandla de inomregionala skatteutjämningsproblemen - skulle icke fylla något meningsfullt syfte utan tvärtom utgöra risk för att ett nytt, mer ändamålsenligt system för skatteutjämningsbidrag på statlig basis skulle bli försenat.

Av intresse är också att enligt uppgift kommer socialutredningen inom kort att framlägga förslag om att de primärkommunala socialhjälpskostnaderna till stor del överflyttas från primärkommunerna till försäkringskassorna. En sådan omläggning skulle ha stor betydelse inte minst för flera av Stockholms läns högskattekommuner, som ofta har stora kostnader för socialhjälpen.

Som ett led i beredningen av yttrandet över förslagen om en inomregional skatteutjämningsreform har FU uppdragit åt en grupp förvaltningschefer att utarbeta en särskild promemoria i ärendet. Av denna framgår bl. a. att ett regionalt skatteutjämningssystem med landstinget som huvudman förutsätter ändringar i kommunallagstiftningen. Sådana ändringar skulle för övrigt beröra grunderna för rollfördelningen mellan landsting och primärkommuner. Följderna är svåra att överblicka. Bl. a. kan de komma att beröra reglerna för klagorätten över primärkommunala beslut.

Beträffande de ekonomiska effekterna av ett regionalt skatteutjämningssystem konstaterar förvaltningscheferna bl. a. att vid en garanterad skattekraftsnivå motsvarande 90 % av medelskattekraften inom regionen får 70 % av inkomsttagarna höjd kommunalskatt. Det framhålls särskilt att bland dessa finns ett stort antal låginkomsttagare. Detta förhållande visar f. ö. också, att exempelvis uppgifter om hur många kommuner som vid ett inomregionalt skatteutjämningssystem skulle få högre respektive lägre kommunalskatt är ett föga lämpligt sätt att belysa de ekonomiska konsekvenserna för de enskilda skattebetalarna. Det finns också anledning att speciellt observera förvaltningschefernas uttalande att ett regionalt skatte -

FiU 1975/76:39

utjämningsbidrag i praktiken åtminstone delvis torde komma att användas till en högre kommunal standard, vilket leder till att den totala utdebiteringen i länet ökar.

Enligt vår uppfattning bör frågan om ökade möjligheter till skatteutjämning kommunerna emellan också ses mot bakgrund av de olika problem som den samlade kommunala ekonomin för närvarande har att brottas med. Som (m) i skilda sammanhang framhållit, är det nödvändigt att grunderna för den kommunala beskattningen blir föremål för en total översyn. Med nuvarande skattesystem är det helt enkelt inte möjligt för kommuner och landsting att utan orimliga skattehöjningar säkerställa en rimlig samhällsservice åt medborgarna.

Med hänvisning till vad ovan anförts - i första hand arbetet inom 1976 års skatteutjämningsutredning och de aviserade förslagen från socialutredningen om överflyttning av viss del av socialhjälpskostnaderna från primärkommunerna till försäkringskassorna - föreslår vi att förvaltningsutskottet måtte besluta att

dels som svar på riksdagens finansutskotts remiss av motion nr 1975/76:940 av Karin Söder (c) m. fl. - med särskilt understrykande av önskvärdheten av att 1976 års skatteutjämningsutredning forcerar sitt arbete - avstyrka motionen,

dels avslå förslaget från Olov Lekberg (s) om en framställning till regeringen om tilläggsdirektiv till 1976 års skatteutjämningsutredning, dels ock anmäla sitt beslut för landstinget.

FiU 1975/76:39

20 Landstingsrådsberedningen

1976-04-22

Förslag till beslut:

Yttrande över förslag till en inomregional skatteutjämningsreform

Under senare år har det blivit allt mer uppenbart att vissa starkt expanderande kommuner i Stockholms län fått vidkännas betydande ekonomiska svårigheter. Såsom tidigare framkommit och som redovisas i förvaltningschefernas tjänstepromemoria, har för många av dessa kommuner den besvärliga situationen uppstått, att samtidigt som kommunen har ett förhållandevis lågt skatteunderlag, ligger de sociala utgifterna på en hög nivå.

Det är visserligen ett känt förhållande, att förändringar i kommunernas ekonomiska situation kan gå mycket snabbt. Det finns exempel på att kommuner som för tio år sedan upplevdes som högskattekommuner nu är bland de kommuner som har lägst skatt. En jämförelse av skattekraftsutvecklingen inom kommunerna i Stockholms län mellan åren 1973 och 1975 visarockså att spridningen i skattekraft minskar. År 1973 hade den kommun som hade lägsta skattekraften 68 % av medelskattekraften, 1975 låg det lägsta beloppet på 82 %. Det högsta beloppet har under samma tid minskat från 149 % till 143 % av medelskattekraften. (Bilaga 1)

Vi finner också, att problemen med ojämnheterna i kommunernas skatteunderlag i första hand bör klaras genom utjämning med statliga skattemedel. Den nytillsatta statliga skatteutjämningsutredningen härtill uppgift att se över gällande regler och föreslå nya grunder för skatteutjämning mellan kommuner. Sådana grunder kan exempelvis vara stort antal åldringar, många barn i förskole- och skolålder etc. Utredningens förslag kommer med största sannolikhet att redan under den närmaste treårsperioden att medföra förändringar i de kommunala budgetarna.

Det står emellertid klart, att vissa kommuner just nu har en sådan ekonomisk situation att man, trots ovan nämnda faktum, måste försöka få till stånd en inomregional hjälp i avvaktan på att den statliga skatteutjämningsutredningens arbete slutförs.

Denna inomregionala hjälp får inte utformas så, att det statliga skatteutjämningsstödet totalt i länet minskar. Systemet bör ej heller medföra några större skattehöjningar för merparten av länets inkomsttagare. Ur kommunaldemokratisk och kommunalrättslig synpunkt är det vidare värdefullt, att inga åtgärder vidtas som rubbar den kommunala självstyrelsens principer. Eventuella omprövningarav ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner bör föregås av noggranna studier och överväganden.

FiU 1975/76:39

21 Kommunerna bör därför, i stället för den diskuterade utjämningen av skattekraften genom landstingsbidrag, få en ny form av lån från landstinget. Lånen, som lämpligen kan benämnas utjämningslån, kan inrymmas under det av KSL tidigare fattade principbeslutet om expansionslån. Motivet för att införa dessa lån var det regionala intresset av att kommunerna genom ett kraftigt ökat bostadsbyggande bidrog till en ekonomisk expansion i länet. Det synes då också rimligt, att under en övergångstid ge ett regionalt stöd till de kommuner, som bl. a. till följd av dessa åtaganden nu befinner sig i ett kärvt ekonomiskt läge.

Någon generell ändring av lagstiftningen erfordras således ej, till skillnad från det diskuterade förslaget om skatteutjämning. Det förutsätts att kommunerna medges rätt av regeringen att mottaga föreslagen upplåning.

Grunden för utjämningslånen bör vara kommunens nettokostnader per invånare i relation till skattekraften i kommunen. Lånens storlek bestäms av skillnaderna i denna relation. På så sätt beaktas inte endast kommunernas ekonomiska resurser i form av skattekraften, utan även kommunernas varierande kostnader för kommunal service. (Bilaga 2)

(En låg kommunal skattekraft är inte nödvändigtvis kopplad till höga sociala utgifter. Omvänt kan vissa kommuner med förhållandevis hög skattekraft på grund av exempelvis sned åldersfördelning ha stora utgifter inom den sociala sektorn.)

Till det belopp som bestäms enligt ovan läggs det belopp som kommunen har att bestrida för avskrivning av hyresförlustlån.

Utjämningslån bör i första hand kunna utbetalas under de närmaste åren i avvaktan på den ovan nämnda statliga utredningen. Lånen bör utges på en tid av maximalt 30 år och vara amorteringsfria under de första tio åren. Under de första tio åren erläggs ingen ränta. Lånen skall vara helt räntefria under de första fem åren. Under de därpå följande fem åren läggs en ränta på 2 % över diskontot till kapitalskulden.

Lånebehovet torde kunna uppskattas till ca 100 milj. kr. Räntekostnaden kan beräknas till 10 milj. kr. för år 1977, vilket motsvarar en kostnad för landstinget av endast 2 1/2 öre per skattekrona för nämnda år.

Sammanfattningsvis kan hävdas att landstinget, genom att införa utjämningslån, ger de kommuner som för närvarande befinner sig i en besvärlig ekonomisk situation, ett värdefullt stöd under de mest utsatta åren.

Ett införande av utjämningslån har den fördelen framför andra föreslagna regionala skatteutjämningssystem, att det inte rubbar den principiella ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner.

Den varierande ekonomiska bärkraften kommunerna emellan kan emellertid inte endast betraktas som ett regionalt problem. Det är därför tillfredsställande, att den statliga skatteutjämningsutredningens förslag synes kunna föreläggas inom en relativt kort framtid.

Slutligen bör framhållas, att ett system med utjämningslån i mycket ringa grad belastar de enskilda skattebetalarna. Landstings- och kommunalskat -

FiU 1975/76:39

terna upplevs redan i dag såsom betungande, framför allt för lågavlönade. Ett eventuellt ökat resursutrymme för landstinget bör därför enligt vår uppfattning i första hand användas för angelägna sociala ändamål inom vårdsektorn.

Landsiingsrådsberedningen föreslår förvaltningsutskottet besluta

att som svar på riksdagens finansutskotts remiss över motion av Karin Söder m. fl. (c) överlämna och åberopa vad som ovan anförts,

aii förevarande skrivelse av Olov Lekberg (s) därmed skall anses behandlad,

ali anmäla sitt beslut för landstinget.

Vid bifall till detta förslag uppdras åt finanskontoret att tillsätta en utredning för att närmare belysa den tekniska utformningen och konsekvenserna av ett införande av regionala utjämningslån.

Gunnar Hjerne

Nils Hallerby

FiU 1975/76:39

23 Skattekraftsutvecklingen 19 73-19 75

RANGORDNING 1973

1. Norrtälje