Med anledning av propositionen 1975/76:190 om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten jämte motioner

FöU 1975/76: 39

Försvarsutskottets betänkande 1975/76: 39

med anledning av propositionen 1975/76:190 om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten jämte motioner 1

betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av statsrådet Holmqvist - har förelagt riksdagen i propositionen 1975/76:190 (försvarsdepartementet) om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten samt motionerna 1975/76:2421 (c), 2488 (fp, c, m) och 2489 (m).

1. Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping

Regeringen har i propositionen (s. 2-13) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation av museiverksamheten inom försvarsmakten,

2. besluta att ett flygvapenmuseum organiseras fr. o. m. den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av museet.

Propositionen

Landets största flyghistoriska samlingar tillhör flygvapnet. Dessa förvaras till större delen på Malmslätt i Linköping och till en del i en förrådslokal som kommunen har uppfört i stadsdelen Ryd. Den 1 juli 1973 bildades en särskild organisation - Flygvapnets Malmensamlingar - med uppgift att samla, förvara, katalogisera och sköta det flyghistoriska material som redan finns eller kommer att tillföras organisationen. I dag tjänstgör vid Flygvapnets Malmensamlingar fem till sex personer, främst pensionerad flygvapenpersonal.

Flygmuseala samlingar finns även på andra håll i landet. Tekniska museet, som har till uppgift att belysa utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom industrin, har under många år samlat flygplan jämte utrustning, arkivalier m. m. Även vid Industrimuseet i Göteborg, Tekniska museet i Malmö, Militär- och bygdemuseet i Karlsborg och vid Landskrona museum finns samlingar av intresse i detta sammanhang. Luftfartsverket har vissa museala samlingar som planeras ingå i ett civilt flygmuseum vid Arlanda flygplats norr om Stockholm.

Frågan om inrättande av ett flygvapenmuseum har utretts av 1 9 6 5 års musei - och utställningssakkunniga som i oktober 1975 lagt fram ett betänkande härom (Ds U 1974:12). Tekniska museet spänner enligt

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 39

FöU 1975/76:39

de sakkunniga över ett så vidsträckt fält att de insatser som kan göras för att belysa flygets historia måste begränsas. En decentralisering till två mindre specialmuseer, som skall presentera och belysa det civila resp. det militära flygets utveckling, anser de därför vara ändamålsenlig.

De sakkunniga föreslår att ett museum för det militära flygets historia inrättas och förläggs till Linköping. Flygvapnets nuvarande museiorganisation har med de lokalresurser som ställts till förfogande av Linköpings kommun skapat möjligheter till en kontinuerlig men begränsad verksamhet. Det planerade museet, som i första hand skall belysa flygvapnets verksamhetsfält, bör enligt de sakkunniga få till uppgift att i samverkan med övriga museer inom det militärhistoriska området svara för en verksamhet som omfattar flygets utveckling inom försvaret i dess helhet. Flygvapenmuseet anses även böra ta till vara sådana föremål som är av värde för att belysa den tillverkning av försvarsmateriel som har skett inom flygvapnets egna verkstäder.

Gemensamma bestämmelser för museiverksamheten bör enligt de sakkunniga gälla inom de olika försvarsgrenarna. Försvarsgrensvisa museikommittéer med anknytning till materielverket föreslås bli inrättade. De sakkunniga anser det dessutom vara av värde att armémuseum, marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona samt statens sjöhistoriska museum tillsammans med det föreslagna nya museet för flygvapnet får ett gemensamt forum med anknytning till försvarets materielverk där diskussioner och överläggningar kan föras i allmänna frågor om de militärhistoriska museernas insamlingsuppgifter.

De sakkunniga föreslår att flygvapenmuseet får ett rent statligt huvudmannaskap. De anser vidare att museet skall ledas av en styrelse och ha en museidirektör som chef. Styrelsen skall bestå av en ordförande och åtta övriga ledamöter. Ordföranden föreslås bli utsedd av regeringen och övriga ledamöter av chefen för flygvapnet. Av dessa ledamöter bör enligt de sakkunniga en utses efter hörande av länsskolnämnden i Östergötlands län och en efter hörande av Linköpings kommun. De anser vidare att museidirektören bör vara självskriven ledamot.

Museets personalbehov beräknas av de sakkunniga till 14 anställda, förutom museidirektören. Härtill kommer behov av konsulter och tillfälligt anlitad visningspersonal.

Driftkostnaderna beräknas till ca 2 milj. kr. per år. Härifrån avgår omkring 155 000 kr. i intäkter av viss service och försäljning. Viss service direkt till invånarna i Linköping börenligt de sakkunniga bekostas med kommunala medel. De räknar också med bidrag av näringslivet och av amatörorganisationer med intresse för flyg- och militärhistorisk forskning, t. ex. för större kostnadskrävande inköp av föremål.

Av den i propositionen (s. 7-11) lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgår att överbefälhavaren anser det angeläget att ett flygvapenmuseum inrättas men att han tillstyrker detta endast under för -

FöU 1975/76:39

utsättning att samtliga resurser för att skapa och vidmakthålla museet kan tillgodoses utanför det militära försvarets ram. För att få en ur kulturell synvinkel riktig behandling bör museerna enligt överbefälhavaren och vissa andra remissinstanser antingen föras över till utbildningsdepartementets verksamhetsområde eller behållas under försvarsdepartementet men placeras utanför den militära utgiftsramen. Överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut och armémuseum förordar det senare alternativet bl. a. därför att accessionen av museiföremål bedöms bli underlättad av en knytning till försvaret. Dessutom finns inom försvaret ett starkt intresse för traditionsvård.

Några remissinstanser - bland dem överbefälhavaren - föreslår att möjligheterna att organisatoriskt samordna de militärhistoriska museernas verksamhet prövas. Armémuseum är f. n. programmyndighet för de nuvarande två militärhistoriska museerna. Denna organisatoriska idé kan utvecklas vidare genom att man skapar ett militärhistoriskt museum med tre avdelningar, nämligen armémuseum i Stockholm, marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona samt flygvapenmuseet i Linköping. Ett närliggande alternativ är enligt rationaliseringsinstitutet att programmyndighetsfunktionen bryts ur armémuseum och förs över till en gemensam styrelse för de militärhistoriska museerna. En sådan gemensam myndighet eller styrelse bör enligt institutet även kunna spela en samordnande roll för andra militära museer och samlingar av militär och kulturhistorisk art.

Försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret finner att någon närmare beräkning av lokalkostnaderna inte har gjorts. Enligt överslagsmässiga beräkningar uppskattas investeringskostnaden till omkring 20 milj. kr. Utgifts- och inkomststaten bör enligt dessa myndigheter räknas upp till drygt 3 milj. kr.

Föredragande statsrådet anser i likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser att man bör bygga vidare på den museiorganisation som redan finns och inrätta ett specialmuseum för att belysa det militära flygets utveckling. Han godtar också den föreslagna inriktningen av verksamheten, som han föreslår skall förläggas till Malmenområdet i Linköping. Flygvapenmuseet bör enligt statsrådet inrättas den 1 juli 1977.

Försvarsministern föreslår att en gemensam styrelse för armémuseum, marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona samt det föreslagna flygvapenmuseet inrättas den 1 juli 1976. Museerna skall bilda en myndighet, kallad statens militärhistoriska museer. Han tar i detta sammanhang upp frågan om en samordning av museiverksamheten och anför:

Överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets rationaliseringsinstitut anser att möjligheterna att organisatoriskt samordna de militärhistoriska museernas verksamhet bör prövas. För att åstadkomma denna samordning föreslår försvarets rationaliseringsinstitut bl. a. att programmyndighetsfunktionen förs över till en gemensam styrelse för de militärhistoriska museerna. En liknande organisationsstruktur har nyligen beslutats för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (prop. 1975:20) och föreslås i prop. 1975/76:135 beträffande statens konstmuseer.

FöU 1975/76:39

4 En organisatorisk samordning av de militärhistoriska museerna bör enligt min mening kunna leda till en effektivare verksamhet, bl. a. genom att personalen kan samutnyttjas. Den gemensamma styrelsen bör även kunna spela en samordnande roll förandra militära museer och samlingar av militär och kulturhistorisk art inom försvaret.

Styrelsen förde militärhistoriska museerna bör-anser statsrådet-tillsättas av regeringen. Den bör bestå av högst nio ledamöter, varav en ordförande. Enligt statsrådet bör armémuseet, marinmuseet och flygvapenmuseet under styrelsen bilda inbördes självständiga museer, vart och ett inom sitt verksamhetsområde. Avsikten är att varje museum skall ledas av en museiföreståndare eller chef som samtidigt är huvudföredragande i styrelsen i ärenden som gäller museet.

Enligt försvarsministern bör det få ankomma på styrelsen att ta fram ytterligare underlag för museets uppbyggnad och föreslå detaljorganisation. Den avses också få i uppdrag att se över de militärhistoriska museernas organisation och samordningsmöjligheterna mellan de tre museerna.

Försvarsministern anser att den personal som f. n. tjänstgör vid Malmensamlingarna och de övriga resurser som disponeras för verksamheten t. v. bör utgöra grunden för det föreslagna flygvapenmuseet. Han påpekar att det i organisationen f. n. saknas särskild museal kompetens. Han räknar dock med att den kompetens som finns vid övriga militärhistoriska museer t. v. kan utnyttjas vid uppbyggnaden av flygvapenmuseet.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande aktualiserades frågan om att föra över de militärhistoriska museerna till utbildningsdepartementets verksamhetsområde eller att placera dem utanför den militära utgiftsramen. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet konstaterar försvarsministern bl. a. att tillförseln av museiföremål underlättas av en nära anknytning till försvaret. Mot denna bakgrund anser han att de militärhistoriska museerna bör ligga kvar inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och att kostnaderna för dessa museer även i fortsättningen bör bestridas från ett särskilt anslag inom den militära utgiftsramen.

Motionerna

I motionen 1975/76:2421 av herr Korpås m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att med anledning av propositionen 1975/76:190 ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande att i direktiven till i propositionen föreslagen utredning av de militärhistoriska museernas organisation även skall ingå utredning av möjligheterna att bestrida kostnaderna för det föreslagna flygvapenmuseet av medel utanför försvarsramen.

I motionen 1975/76:2489 av herr Wachtmeister i Johannishus (m) hemställs i yrkandet 1, att riksdagen - med godkännande i övrigt av vad regeringen i propositionen 1975/76:190 föreslagit - beslutar att kostnaderna för de militärhistoriska museerna skall bestridas från ett särskilt anslag utanför den militära utgiftsramen.

FöU 1975/76:39

5 Utskottet

Delprogrammet Militärhistoriska museer omfattar två museer, nämligen armémuseum samt marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona. Det förra skall bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska lantförsvarets verksamhet och utveckling genom tiderna, främst i fråga om dess beväpning och utrustning. Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona har till uppgift att bevara föremål som belyser utvecklingen av förutvarande Karlskrona örlogsvarv m. m. och den verksamhet som har bedrivits där.

I propositionen föreslås nu att ett museum skall inrättas för det militära flygets historia och förläggas till Linköping. Avsikten är att museet i samverkan med övriga museer inom det militärhistoriska området skall svara för en verksamhet som omfattar flygets utveckling inom försvaret i dess helhet. Det skall även ta till vara sådana föremål som är av värde för att belysa den tillverkning av försvarsmateriel som har skett inom flygvapnets egna verkstäder.

Förslaget innebär att de flyghistoriska samlingar som finns på Malmslätt i Linköping och som kallas Flygvapnets Malmensamlingar skall bilda stommen i det nya museet när det inrättas den 1 juli 1977. Utskottet, som ansluter sig till propositionens förslag om ett flygvapenmuseum, finnér det riktigt att man på detta sätt utnyttjar den museiorganisation och de resurser som redan finns. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra beträffande verksamhetens uppläggning som den skisseras i propositionen.

En betydelsfull fråga är fiygvapenmuseets samordning med de andra militärhistoriska museernas verksamhet. Utskottet anser i likhet med försvarsministern att museerna bör bilda en myndighet under en gemensam styrelse. Det innebär vissa förändringar för armémuseum, som f. n. är programmyndighet för de nuvarande två militärhistoriska museerna. Under styrelsen bör - som statsrådet framhåller - armémuseet, marinmuseet och flygvapenmuseet bilda inbördes självständiga museer, vart och ett inom sitt verksamhetsområde. Varje museum bör ledas av en museiföreståndare eller chef som samtidigt är huvudföredragande i styrelsen i ärenden som gäller museet.

Styrelsen avses få i uppdrag att se över de militärhistoriska museernas organisation och samordningsmöjligheterna mellan de tre museerna. Det skall också ankomma på styrelsen att ta fram ytterligare underlag för museets uppbyggnad och föreslå detaljorganisation. Bl. a. av dessa skäl bör styrelsen - som statsrådet föreslår - tillsättas redan den 1 juli 1976.

Under utskottsbehandlingen har synpunkter framförts till utskottet på den nya myndighetens och delprogrammets namn. Benämningen Statens militärhistoriska museer, som föreslås i propositionen, har med hänsyn till totalförsvaret i övrigt ansetts få en alltför begränsad räckvidd. Utskottet kan dela denna uppfattning och har för sin del inte något att erinra mot att myndigheten i stället kallas Statens försvarshistoriska museer.

1* Riksdagen 1975/76. 10 sam!. Nr 39

FöU 1975/76:39

6 Verksamheten vid armé- och marinmuseerna bekostas av medel inom den militära utgiftsramen. Finansieringsfrågan har aktualiserats i ett par motioner med anledning av det nu framlagda förslaget. I båda motionerna betonas vikten av att museiverksamheten bedrivs i nära anslutning till försvaret. Den bör emellertid enligt motionärerna inte belasta utgiftsramen för det militära försvaret.

Motionen 1975/76:2421 (c) tar fasta på propositionsförslaget att de militärhistoriska museernas organisation skall utredas. I samband därmed bör enligt motionärerna även utredas möjligheterna att bestrida kostnaderna för det föreslagna flygvapenmuseet av medel utanför försvarsramen. I motionen 1975/76:2489 (m) yrkas, såvitt nu är i fråga, att kostnaderna för de militärhistoriska museerna skall bestridas från ett särskilt anslag utanför den militära utgiftsramen.

Även om det kan sägas att museiväsendet har sin naturliga hemvist i utbildningsdepartementet, råder det stor enighet om att de försvarshistoriska museerna - liksom hittills - bör sortera under försvarsdepartementet. Överbefälhavaren m. fl. remissinstanser har uttalat sig för en fortsatt anknytning till försvaret. Även motionärerna framhåller betydelsen härav. Det finns inte heller enligt utskottets uppfattning anledning att nu överväga någon ändring på denna punkt.

Det kan i och för sig göras gällande att man därmed också har tagit ställning i finansieringsfrågan. Utskottet delar emellertid den tveksamhet som kommer till uttryck i de båda motionerna när det gäller kostnadsansvaret. 1 likhet med motionärerna anser utskottet att det finns starka skäl som talar för att museiverksamheten bör bekostas av medel utanför den militära utgiftsramen. Det finns enligt utskottets mening också skäl som talar för att man inte nu bör frångå den hittillsvarande fördelningen av kostnadsansvaret. Någon särbehandling av det föreslagna flygvapenmuseet i detta hänseende bör det inte bli fråga om. Utskottet, som för sin del anser att finansieringsfrågan bör övervägas ytterligare, förordar att den prövas i samband med nästa försvarsbeslut. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med åberopande av vad utskottet i det föregående har anfört tillstyrker utskottet regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation av museiverksamheten inom försvarsmakten,

2. att riksdagen beslutaratt ett flygvapenmuseum inrättasden 1 juli 1977,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av museet,

FöU 1975/76:39

4. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:2421 och 1975/76:2489, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om kostnadsansvaret för försvarets museiverksamhet.

2. Inrättande av en arméns tekniska skola

Regeringen har i propositionen (s. 14-32) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för en omorganisation av den tekniska utbildningen vid armén,

2. besluta att en arméns tekniska skola inrättas den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Propositionen

I arméns organisation ingår bl. a. viss teknisk personal, nämligen armétekniker, arméverkmästare och arméingenjörer. De är - med undantag för värnpliktiga arméingenjörer-civilmilitära tjänstemän och tillhör tygtekniska kåren. I denna kår finns f. n. ca 1 280 befattningar för armétekniker och arméverkmästare och ca 160 befattningar för arméingenjörer.

Den tekniska utbildningen vid armén sker i nuläget främst vid tygförvaltningsskolan (TygS) i Sundbyberg, arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) i Uppsala och arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) i Göteborg. Värnpliktiga tekniker utbildas vid RMS och värnpliktiga mekaniker dels vid nämnda centrala skolor, dels vid Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund, Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping och 13 andra arméförband.

Utbildning av armétekniker sker på tre huvudlinjer: motorlinje, vapenlinje och telelinje. Dessa indelas i sin tur i yrkesgrenar. Utbildningen sker på två olika vägar, nämligen dels en treårig utbildningsgång, dels en tvåårig för telelinjens luftvärnsyrkesgrenar.

Vid TygS utbildas armétekniker inom motor- och vapenlinjerna, arméverkmästare och arméingenjörer. I anslutning till teknikerutbildningen utbildas värnpliktiga arméingenjörer och mekaniker. Skolan är direkt underställd chefen för armén och sysselsätter ca 155 personer på heltid. Undervisningen omfattade under läsåret 1974/75 sammanlagt ca 58 500 utbildningsdagar.

StabSbS är underställd chefen för Upplands regemente (S 1). Vid mekanikerskolan, som är en del av StabSbS, utbildas armétekniker på telelinjens signalyrkesgren och värnpliktiga mekaniker. Vid skolan anordnas även teletekniska materielkurser. Den tekniska utbildningen, som främst sker på mekanikerskolan, tar omräknat till heltidsanställda ca 50 personer i anspråk. Totalt omfattade utbildningen under läsåret 1974/75 ca 28 000

FöU 1975/76:39

utbildningsdagar.

RMS är underställd chefen för Göta luftvärnsregemente(Lv 6). Vid skolan utbildas armétekniker inom telelinjen. Skolan utbildar också värnpliktiga tekniker och mekaniker. Vidare anordnas materiel- och specialkurser. Skolan sysselsätter ca 100 anställda. Utbildningen omfattar ca 44 800 utbildningsdagar per år.

Vid A 4 i Östersund och A 6 i Jönköping organiseras skolor för värnpliktiga pjäsmekaniker och vid A 6 även skola för värnpliktiga bandtraktormekaniker. För denna utbildning krävs sammanlagt ca 14 personer.

Efter avslutad utbildning kan arméteknikern genomgå vidareutbildning dels i form av särskilda kurser, dels genom utbildning till arméverkmästare. Arméteknikern kan även få utbildning till arméingenjör genom studier vid fyraårig gymnasieskola och kadettskola. Uttagning till arméingenjörsutbildning sker dock som regel i samband med inskrivningen.

I mars 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för armén att i samråd med dåvande arméförvaltningen utreda och komma in med förslag om teknikerutbildningen inom armén. Arméchefens förslag, som redovisades i september 1968, innebar bl. a. att rekryteringen av armétekniker i framtiden borde ske enbart direkt från yrkesskolorna medan rekryteringen av tekniker utan föregående yrkesutbildning på sikt borde avvecklas. Det borde vidare utredas om en modifierad teknisk fackskoleutbildning skulle kunna ligga till grund för utbildningen till mästare.

Inrättandet av en helt centraliserad arméskola för teknisk utbildning omfattande de tekniska skolorna vid armén (TygS, StabSbS och RMS) borde enligt arméchefen anstå i avvaktan på ytterligare undersökningar. I stället föreslog han att nuvarande teknikerdel av TygS skulle organiseras om till en arméns tekniska skola. Skolan skulle omfatta teknikerskolor, mästarkurser, arméingenjörsskola och vissa centrala tekniska kurser. På sikt skulle mekanikerskolan vid StabSbS ev. föras över till arméns tekniska skola.

I oktober 1971 fick överbefälhavaren i uppdrag att - i avvaktan på beslut om inrättande av ifrågavarande tekniska skola för armén - lämna förslag till organisation av skolan. Riksdagen hade dessförinnan (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) beslutat att skolan, om den organiserades, skulle förläggas till Östersund. Det förutsattes i direktiven till överbefälhavaren att skolan i största möjliga utsträckning skulle samlokaliseras med en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola, som också enligt tidigare nämnda riksdagsbeslut skulle förläggas till Östersund om den organiserades.

Överbefälhavaren överlämnade i juni 1972 förslag till organisation m. m. av arméns tekniska skola. Förslaget har sedermera kompletterats i juni 1973 och i februari 1975. Det bygger på en utredning som chefen för armén har låtit arméöverdirektören utföra.

En utgångspunkt för utredningsarbetet har varit att försvarets fredsorganisationsutredning har bedömt att RMS bör flytta från Göteborg år 1978

FöU 1975/76:39

och StabSbS från Uppsala omkring år 1980. Riksdagen har sedermera beslutat (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) att S 1 som är StabSbS värdförband skall omlokaliseras. Hyresavtalet med Sundbybergs kommun om förhyrning av TygS område vid Rissne i Sundbyberg löper vidare ut i september 1979.

Som framgår av propositionen (s. 24-25) innebär överbefälhavarens förslag att nuvarande utbildning behålls men samordnas, vilket ger vissa personalbesparingar främst i förvaltningsorganisationen. Överbefälhavaren pekar på vissa nackdelar från beredskaps- och rekryteringssynpunkt med en skola i Östersund men föreslår trots detta att en arméns tekniska skola bildas genom att den nuvarande tekniska utbildningen vid TygS, StabSbS och RMS centraliseras. Till arméns tekniska skola bör föras även den utbildning av värnpliktiga pjäs- och bandtraktormekaniker som f. n. sker vid A 4 och A 6.

Överbefälhavaren föreslår att skolan i förvaltningshänseende knyts till ett förband i Östersund. Därmed kan en nettobesparing om ca 125 personer erhållas i förhållande till nu engagerad personal. Totalt beräknas personalbehovet vid skolan till omkring 225 personer. 25 av dessa avses som förstärkning av förvaltningsorganisationen vid det förband till vilket skolan föreslås komma att knytas.

Överbefälhavaren tar också upp möjligheten att samordna viss serviceverksamhet för arméns tekniska skola och den av krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning föreslagna förvaltningsskolan. Han föreslår att dessa bägge skolor samlokaliseras men anser att frågan om den gemensamma verksamheten bör tas upp i samband med ställningstagandet till förvaltningsskolan. I detta sammanhang anmäler överbefälhavaren att han avser att senare lägga fram förslag som syftar till att förbättra samordningen i stabs- och förvaltningshänseende inom hela Östersunds garnison.

Skolan bör enligt överbefälhavaren organiseras successivt med början den 1 januari 1977, då TygS tekniska del bör ombildas till arméns tekniska skola. Flyttningen till Östersund beräknas kunna ta sin början hösten 1979.

När det gäller finansieringen av projektet erinrar överbefälhavaren om riksdagens beslut (prop. 1962:190, SU 1962:191, rskr 1962:403) att de kostnader som kunde uppkomma genom flyttning av den militära verksamheten från Järvafältet borde läggas utanför den ekonomiska ram som kunde komma att fastställas för det militära försvaret. Lokaliseringen av arméns tekniska skola är enligt överbefälhavaren regionalpolitisk! betingad. Flyttningen av TygS, som enligt överbefälhavaren är förutsättningen för förslaget om samordning av flera skolor, har vidare sin grund i utrymningen av Järvafältet. Överbefälhavaren anser därför att hela investeringskostnaden i Östersund och den merkostnad för driften som lokaliseringen innebär skall läggas utanför det militära försvarets ekonomiska ram.

Föredragande statsrådet förordar att en arméns tekniska skola inrättas genom att TygS, mekanikerskolan vid StabSbS och RMS huvuddel

FöU1975/76:39

slås samman. Till den nya skolan bör enligt statsrådet vidare föras den utbildning av värnpliktiga mekaniker som nu bedrivs vid A 4 och A 6. Skolan bör, som riksdagen har beslutat, förläggas till Östersund.

Möjligheterna att samordna arméns tekniska skola med den i propositionen också föreslagna förvaltningsskolan för försvarsmakten bör enligt statsrådet tas till vara. Han föreslår att arméns tekniska skola skall svara för gemensamma stödfunktioner för de bägge skolorna. I förvaltningsorganisationen ger samordningen till en skola enligt statsrådet betydande besparingar. Han anför härom vidare:

Överbefälhavaren har angett personalbehovet för skolan till omkring 200 personer. Dessutom beräknas det förband till vilket skolan föreslås bli hänvisad i förvaltningshänseende behöva förstärkas med ca 25 personer. Jag räknar med att arméns tekniska skola i detta hänseende skall falla tillbaka på försvarsområdesförbandet Jämtlands fältjägarregemente (I 5) på samma sätt som övriga förband inom Östersunds garnison. Stabs- och förvaltningsorganisationen bör dock inte fastställas förrän överbefälhavaren närmare har låtit utreda möjligheterna att ytterligare samordna stabs- och förvaltningsresurserna inom garnisonen.

Enligt överbefälhavarens förslag skall skolan under en skolchef vara organiserad på fem enheter, nämligen en centralavdelning, en utbildningsavdelning, en utbildningsbataljon, en teknisk kursavdelning och en försöksavdelning. Statsrådet räknar, liksom överbefälhavaren, med att skolan organiseras successivt. Som ett första steg föreslås att den tekniska delen av TygS ombildas till en arméns tekniska skola den 1 juli 1977. Skolan beräknas kunna flytta till Östersund år 1981 och vara helt inrättad år 1982.

Samordningen av den tekniska undervisningen inom armén leder till vissa rationaliseringsvinster, bl. a. genom effektivare undervisning och genom att gemensamma stödfunktioner kan utnyttjas. Mot denna bakgrund anser statsrådet att en viss del av de totala investeringskostnaderna bör belasta den militära utgiftsramen. Det belopp som skall tillkomma utanför utgiftsramen bör beräknas dels med hänsyn till den ökade ambition som föranleds av att skolan etableras samt de rationaliseringsvinster som kan påvisas för de enheter som flyttas från Stockholmsområdet, dels med hänsyn till kostnaderna för enheter som flyttas från andra orter än Stockholmsområdet.

I övrigt bör kostnaderna för investeringarna enligt statsrådet ligga utanför den militära utgiftsramen.

Motionerna

I motionen 1975/76:2488 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m) hemställs att inrättandet av arméns tekniska skola uppskjuts i avvaktan på kompletterande utredningar och påfredsorganisationsutredningens slutbetänkande inför nytt försvarsbeslut 1977.

I motionen 1975/76:2489 av herr Wachtmeister i Johannishus (m) hem -

FöU 1975/76:39

ställs i yrkandet 2, att riksdagen - med godkännande i övrigt av vad regeringen i propositionen 1975/76:190 föreslagit - beslutar att kostnaderna för erforderliga investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen i samband med organiserandet av arméns tekniska skola i Östersund helt skall finansieras utanför ramen.

Utskottet

Frågan om arméns teknikerutbildning har - som framgår av den föregående redogörelsen - utretts under snart tio år. Slutstenen utgör det förslag till organisation m. m. av arméns tekniska skola som överbefälhavaren lade fram i juni 1972 och som sedermera kompletterats i juni 1973 och i februari 1975. Det har emellertid redan dessförinnan ansetts föreligga behov av en samordning på området och planerna på en teknisk skola för armén ansågs våren 1971 ha avancerat så långt att riksdagen, när den fattade sitt beslut om ändrad lokalisering av vissa statsmyndigheter (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196), också förklarade att skolan - om den organiserades - skulle förläggas till Östersund.

I propositionen föreslås nu att en arméns tekniska skola inrättas och att den i enlighet med riksdagens beslut förläggs till Östersund. Förslaget innebär att tygförvaltningsskolan (TygS) i Sundbyberg, mekanikerskolan vid arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) i Uppsala och huvuddelen av arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) i Göteborg slås samman. Till den nya skolan skall vidare enligt förslaget föras den utbildning av värnpliktiga mekaniker som nu sker vid Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund och Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping.

Utskottet har för sin del inte något att erinra mot att den tekniska utbildningen inom armén, som nu är förhållandevis splittrad, samordnas och att samordningen i huvudsak genomförs på det sätt som föredragande statsrådet föreslår. Förslaget ligger helt i linje med samordningssträvandena inom försvaret i övrigt och syftar till ett bättre resursutnyttjande. Man räknar med icke oväsentliga personalbesparingar, främst i förvaltningsorganisationen.

Enligt motionen 1975/76:2488 (fp, c, m) finns det skäl som talar för att man bör skjuta på beslutet om att inrätta en arméns tekniska skola. Motionärerna pekar på de snabba tekniska förändringar som skett bl. a. på materielområdet. Behovet av teknisk personal, dess sammansättning och utbildning kan - menar de - komma att påverkas av nästa försvarsbeslut. Detsamma gäller enligt motionärerna den pågående utredningen om en ny befälsordning, som också anses beröra den tekniska personalens utbildningsoch anställningsförhållanden.

Vid de överväganden som föregått propositionen har man inte varit främmande för den problematik som motionärerna här tar upp. Det har emellertid också funnits andra faktorer att ta hänsyn till. Utskottet vill här erinra

Föll 1975/76: 39

om att de tre skolor som berörs av förslaget måste lämna sina nuvarande lokaliseringsorter omkring år 1980. Med hänsyn härtill får det anses välbetänkt att - som förslaget går ut på - organisera skolan successivt med början den 1 juli 1977, då man tar ett första steg genom att ombilda TygS tekniska del till arméns tekniska skola.

Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att vänta med ett principbeslut om att inrätta den föreslagna tekniska skolan. Såväl försvarsutredningen som försvarets fredsorganisationsutredning beräknas avge sina slutbetänkanden i god tid före den 1 juli 1977. Innan skolan är färdigorganiserad bör också en avstämning ha kunnat ske med resultatet av arbetet på den nya befälsordningen. Utskottet förutsätter att alla möjligheter till samordning tas till vara såväl med det allmänna utbildningsväsendet som med den tekniska utbildningen inom övriga försvarsgrenar. Motionen 2488 bör därmed avslås.

Som försvarsministern framhåller bör man ta till vara möjligheterna att samordna arméns tekniska skola med den förvaltningsskola för försvarsmakten som också skall förläggas till Östersund. En samlokalisering av skolorna förefaller naturlig. Det blir då möjligt att samordna servicefunktioner m. m. Det är överbefälhavarens avsikt att undersöka förutsättningarna för och senare lägga fram förslag som syftar till att förbättra samordningen i stabs- och förvaltningshänseende inom hela Östersunds garnison.

När det gäller kostnaderna för erforderliga investeringar i Östersund erinrar försvarsministern om riksdagens beslut (prop. 1972:1 bil. 6 s. 11, FöU 1972:17, rskr 1972:231) beträffande de myndigheter inom försvaret som berörs av den beslutade omlokaliseringen av viss statlig verksamhet från Stockholmsområdet. Beslutet innebär att kostnader för förberedelser av en omlokalisering skall belasta den militära utgiftsramen, medan kostnader för erforderliga investeringar i fastigheter och utrustning, flyttningar och särskilda förmåner till personal skall beräknas utanför ramen. Medel för uppkommande behov som inte har kunnat förutses bör - som framgår av utskottets betänkande FöU 1972:17 (s. 63)- i princip anvisas utöver särskilt beräknade ekonomiska ramar.

Enligt försvarsministern leder samordningen av den tekniska undervisningen inom armén till vissa rationaliseringsvinster, bl. a. genom effektivare undervisning och genom att gemensamma stödfunktioner kan utnyttjas. Han anser mot denna bakgrund att en viss del av de totala investeringskostnaderna bör belasta den militära utgiftsramen. I propositionen utvecklas tankegången närmare och utskottet tolkar statsrådets uttalanden på denna punkt så att investeringarna dels till den del de innebär en ambitionsökning eller medför rationaliseringsvinster för enheter som flyttas från Stockholmsområdet, dels också i den mån de faller på enheter som flyttas från andra orter än Stockholmsområdet skall bekostas av medel innanför den militära utgiftsramen.

I motionen 1975/76:2489 (m) yrkas, såvitt nu är i fråga, att alla kostnader

FöD 1975/76: 39

för investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen i samband med organiserandet av arméns tekniska skola i Östersund helt skall finansieras utanför ramen. Motionären erinrar om nyssnämnda riksdagsbeslut och anser inte att regeringen har anfört några övertygande skäl för att frångå detta. Förläggningen av arméns tekniska skola till Östersund innebär enligt motionären i realiteten en omlokalisering, även om den formellt benämnes nybildning.

Överbefälhavaren anser från sina utgångspunkter att hela investeringskostnaden i Östersund och den merkostnad för driften som lokaliseringen innebär skall läggas utanför den militära utgiftsramen. Han hävdar att lokaliseringen av arméns tekniska skola är regionalpolitiskt betingad och att flyttningen av TygS, som enligt hans mening är förutsättningen för en samordning av flera skolor, har sin grund i utrymningen av Järvafältet. Överbefälhavaren pekar i detta sammanhang på 1962 års beslut (prop. 1962:190, SU 1962:191, rskr 1962:403), som innebar att kostnader för en flyttning av den militära verksamheten från Järvafältet borde läggas utanför den ekonomiska ram som kunde komma att fastställas för det militära försvaret.

Enligt vad utskottet har inhämtat har investeringskostnaderna för arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola bedömts uppgå till sammanlagt drygt 250 milj. kr. i prisläge februari 1975. Regeringen anger i anvisningar för programplanering m. m. den 11 mars 1976 att 85 milj. kr. samt del av medelsbehovet för ev. militärrestaurang och värmecentral skall bekostas av medel utanför den militära utgiftsramen. Utskottet ifrågasätter mot bakgrund av det förut sagda om en sådan fördelning av kostnadsansvaret ligger i linje med riksdagens tidigare ställningstagande. Regeringen bör enligt utskottets mening på nytt pröva frågan om och i vad mån kostnaderna skall belasta utgiftsramen och återkomma med förslag härom vid nästa riksmöte. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående har anfört hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2488,

2. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för en omorganisation av den tekniska utbildningen vid armén,

3. att riksdagen beslutar att en arméns tekniska skola inrättas den 1 juli 1977,

4. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2489, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om investeringskostnaderna för omlokalisering till Östersund,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

FöU1975/76:39

3. Utbildning av förvaltningspersonal inom försvarsmakten m. m.

Regeringen har i propositionen (s. 33-58) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation av förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten,

2. besluta att en försvarets förvaltningsskola organiseras den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Propositionen

Förvaltningsutbildning av militär personal bedrivs f. n. främst vid intendenturförvaltningsskolan (IntS) och tygförvaltningsskolan (TygS), som båda ligger i Stockholmsområdet. Viss förvaltningsutbildning förekommer även vid bl. a. militärhögskolan (MHS), arméns underhållsskola (US) i Skövde, försvarets brevskola (FBrevS) och Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. Förvaltningsutbildningen är i första hand avsedd för dem som övergår från trupptjänst till andra uppgifter i organisationen. Den civilmilitära personalens förvaltningsutbildning är mycket begränsad. Så är också fallet med vidareutbildning och fortbildning av civil personal.

1 mars 1967 fick överbefälhavaren i uppdrag att utreda krigsmaktens förvaltningsutbildning. Utredningen redovisades i juni 1969. Huvudpunkterna i förslaget var att utbildningen av officerare (numera regementsofficerare) i förvaltningstjänst skulle äga rum vid MHS i Stockholm medan övrig förvaltningsutbildning skulle genomföras vid en ny, för krigsmakten gemensam förvaltningsskola i Stockholm. IntS och berörda delar av TygS föreslogs bli avvecklade successivt.

1971 års riksdag beslöt (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) att en ev. förvaltningsskola skulle lokaliseras till Östersund. Frågan om utbildningens organisation liksom utbildningens innehåll och utformning behövde därför utredas ytterligare. Med anledning härav tillkallades en sakkunnig med uppdrag att utreda och komma in med förslag till förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten och dess organisation. Den sakkunnige antog benämningen krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning.

I juni 1968 tillkallades sakkunniga för att utreda vissa personalfrågor m. m. inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningsområdet. De sakkunniga, som antog benämningen 1968 års personalkategoriutredning, fick i november 1972 sitt uppdrag utvidgat till att omfatta även civil-, sjukvårds- och fortifikationsförvaltningsområdena.

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning överlämnade i augusti 1974 sitt huvudbetänkande Utbildning i förvaltning inom försvaret (SOU 1974:51 och 52). Förslaget bygger på förutsättningen att den utveckling som har ägt rum inom det allmänna skolväsendet också har betydelse för förvaltningsutbildningen inom försvaret. Utredningen har

FöU1975/76:39

även beaktat möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier. En ökad kapacitet för civil högskoleutbildning i Östersund i framtiden kan komma att gynna en samverkan mellan civila och militära utbildningsanstalter där.

Utredningen anser att principen bör vara att varje förvaltningskurs skall stå öppen för alla, oavsett personalkategori. Härigenom kan utbildningsbehov i viss mån tillgodoses även för anställda som nu inte får särskild förvaltningsutbildning. Den översyn som pågår av den militära befälsordningen bedöms ge underlag för att öka integrationen i utbildningen.

Utredningen föreslår att alla kurser anordnas centralt utom de som avser introduktionsutbildning eller introduktion med grundläggande befattningsutbildning inom vissa arbetsområden. För centrala kurser talar enligt utredningen att samordning av lärare, lokaler och källmaterial medför lägre kostnader. Även kravet på enhetlig utbildning talar för centrala kurser. Önskemålen om en för alla personalkategorier så långt möjligt integrerad förvaltningsutbildning bedöms också bäst kunna tillgodoses genom central kursverksamhet.

Som framgår av propositionen (s. 37-40) innebär utredningens förslag att förvaltningsutbildningen skall genomföras vid en central utbildningsanstalt som också skall kunna planera och samordna utbildningen - även den som bör bedrivas regionalt och lokalt. De uppgifter som ankommer på den centrala utbildningsanstalten bör enligt utredningen genomföras av en för försvaret gemensam förvaltningsskola. Den bör ha ställning som högskola och benämnas försvarets förvaltningshögskola.

Förslaget att inrätta en försvarets förvaltningshögskola innebär att förvaltningsutbildningen vid IntS och TygS kan avvecklas. Den kvartermästarutbildning som f. n. genomförs vid US i Skövde föreslås bli flyttad till förvaltningshögskolan och ingå i intendentutbildningen för regementsofficerare. Utredningen föreslår att utbildning i fortifikationstjänst för plutonsoch kompaniofficerare flyttas till förvaltningshögskolan. Samtidigt aktualiseras frågan om att flytta även regementsofficerarnas motsvarande utbildning till skolan. Denna utbildning sker f. n. vid MHS. Frågan bör utredas särskilt.

Utredningen anser att förvaltningshögskolan bör ha en fristående ställning direkt under regeringen. Skolans ledning bör utövas av en styrelse, en elevurvalsnämnd och en skolchef. Styrelsen bör bestå av nio personer, av vilka skolchefen är en. Samtliga bör förordnas av regeringen, som också utser ordförande och vice ordförande. En av styrelseledamöterna föreslås representera statens personalutbildningsnämnd, tre företräda de statsanställdas huvudorganisationer, en de anställda vid skolan samt de övriga försvarets myndigheter. I elevurvalsnämnden föreslås utöver skolchefen - ordföranden - ingå tre ledamöter som utses av styrelsen. Två av dessa föreslås företräda personalorganisationerna.

Förvaltningshögskolan bör enligt utredningen få sådana resurser att den

FöU 1975/76:39

effektivt kan planera och samordna verksamheten samt följa utvecklingen inom liknande utbildning utanför försvaret. Skolan bör även kunna utföra vissa specialstudier och åtaga sig vissa utredningsuppdrag. Arméns tekniska skola föreslås få ansvaret för funktioner som de två skolorna kan bedriva gemensamt om de lokaliseras tillsammans.

Personalbehovet vid fullt utbyggd organisation beräknas till ca 43 personer. För administrativa funktioner som är gemensamma med arméns tekniska skola tillkommer ca 28 tjänstemän, av vilka mellan 40 och 50 % kan beräknas avse förvaltningshögskolans administration.

Med hänsyn bl. a. till resekostnader o. d. bör enligt utredningen inte all central utbildning i förvaltningshögskolans regi genomföras i Östersund. En del av denna utbildning bör lokaliseras till några andra mera permanenta kursorter inom militärområdena. Som kursorter bör väljas platser som är lämpliga med hänsyn till kommunikationer, tillgång på lärare och utbildningsanordningar m. m.

Skolan väntas kunna flytta till Östersund samtidigt med arméns tekniska skola. Som ett första steg föreslås att intendenturförvaltningsskolan ombildas till försvarets förvaltningsskola den 1 juli 1977.

De årliga kostnaderna för den centralt bedrivna verksamheten beräknas i pris- och löneläge 1973 till 15,3 milj. kr. För den regionala och lokala fortbildningen redovisar utredningen tre alternativ. Kostnaderna härför beräknas till 7, 9,4 resp. 11,7 milj. kr. Investeringsbehovet beräknas till totalt ca 20 milj. kr., vartill kommer kostnader för inredning, inventarier m. m.

Remissinstanserna delar i stor utsträckning utredningens uppfattning när det gäller samordning och utökning av förvaltningsutbildningen inom försvaret. Att förbättra utbildningsbetingelserna för den civila och den civilmilitära personalen är enligt flera remissinstanser angeläget. I propositionen lämnas (s. 41-47) en närmare redogörelse för remissutfallet.

1968 års personalkategoriutredning lämnade i augusti 1973 ett delbetänkande (SOU 1973:38) med förslag till grundläggande principer för personalsammansättning och personalutveckling inom försvarsmaktens förvaltningsverksamhet utom i de delar som hade behandlats i utredningens första delbetänkande Personal för tyg- och intendenturförvaltning (SOU 1972:3). I ett tredje delbetänkande (Ds Fö 1974:3), som avgavs i april 1974, lämnades förslag till principer för personalsammansättning och personalutveckling inom facket hälso- och sjukvård.

Personalkategoriutredningen anser att personalsammansättningen med avseende på utnyttjandet av militär, civilmilitär och civil personal för olika slag av uppgifter i allmänhet är väl avvägd. Utredningen har dock funnit vissa skäl för att i ökad omfattning ta i anspråk civil personal inom vissa arbetsområden. Den civila personalens utvecklingsmöjligheter är ojämna och i många fall begränsade. Det är enligt utredningen angeläget att utvecklingsmöjligheterna för personalen vidgas. Fri konkurrens bör i största möjliga utsträckning föreligga om tjänsterna.

FöU 1975/76:39

17 Utbildning och personalplacering måste - framhåller utredningen - bygga på frivillighet. Utbildningsplaneringen måste prioriteras. Stor hänsyn måste tas till de enskilda tjänstemännens förutsättningar och önskemål. Föreskrifterna om de ekonomiska villkoren, som f. n. är något olika för olika grupper, bör ses över.

Utredningen lämnar förslag om personalsammansättning (utom vid försvarets materielverk) och personalutveckling inom alla de fack och funktioner som ingår i förvaltningsverksamheten. Till detta kommer vissa förslag om organisationstillhörighet, rekrytering och personalutveckling förden kårbundna personalen. Bland utredningens förslag kan nämnas att underhållsorganisationen vid arméförbanden föreslås bli förstärkt genom vidareutbildning av kompani- och plutonsofficerare till s. k. underhållsbefäl.

Utredningens betänkanden har remissbehandlats i vanlig ordning. Förslagen är av sådan art att de inte anses kräva riksdagens medverkan.

Föredragande statsrådet delar i likhet med flertalet remissinstanser förvaltningsutbildningsutredningens uppfattning att en systematisering och samordning av utbildningen är angelägen. Han understryker också vad personalkategoriutredningen har anfört om behovet att skapa goda utvecklingsmöjligheter för främst den civila personalen. De resurser som kan sättas in på utbildningens område måste emellertid - framhåller statsrådet - vägas mot andra angelägna behov.

Försvarsministern förordar att förvaltningsutbildningen stegvis utvecklas i den riktning som förvaltningsutbildningsutredningen har föreslagit. Den utbildning som bedrivs inom försvarsmakten bör vara inriktad på att ge utbildning som inte lämpligen kan erhållas inom det allmänna utbildningsväsendet. Över innehållet i förvaltningsutbildningen bör överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och övriga programmyndigheter liksom fackmyndigheterna ha inflytande.

Utredningens förslag bör enligt statsrådet genomföras i huvudsak avseende de delar där motsvarande utbildning finns i dag och med en begränsad utökning främst inom områdena anskaffnings- och förrådsverksamhet. Han anför härom ytterligare:

Enligt min mening bör utredningens förslag beträffande utbildningens omfattning och inriktning genomföras med den begränsningen att nya eller väsentligt utökade utbildningar inte anordnas annat än i mycket begränsad omfattning. Planeringen bör inriktas så att en fortsatt utveckling inte försvåras. Även inom de områden där jag inte har funnit skäl att biträda utredningens förslag förekommer redan nu viss utbildning. Denna utbildning bör i fortsättningen bedrivas med de modifieringar som kan föranledas av att vissa av utredningens förslag på andra områden genomförs. Utredningen föreslår att alla kurser anordnas centralt utom de som avser introduktionsutbildning eller introduktion med grundläggande befattningsutbildning inom vissa arbetsområden. Alla centralt anordnade kurser behöver dock inte förläggas till samma plats.

Det är - konstaterar försvarsministern - lämpligt att inrätta en gemensam

FöU 1975/76:39

utbildningsanstalt för försvarsmaktens förvaltningsutbildning. Han förordar att en för försvarsmakten gemensam förvaltningsskola inrättas och att den förläggs till Östersund. Med hänsyn till försvarsmaktens övriga skolbenämningar bör skolan enligt hans mening benämnas försvarets förvaltningsskola. Statsrådet framhåller att förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten bör få ungefär samma omfattning och inriktning som hittills. Förslaget att inrätta en försvarets förvaltningsskola innebär att IntS och förvaltningsdelen av TygS kan avvecklas. Övriga konsekvenser bör utredas särskilt.

Förvaltningsskolan bör enligt försvarsministern ha en självständig ställning, bl. a. med hänsyn till att skolans utbildningsverksamhet är avsedd även för personal som inte är underställd överbefälhavaren. Förvaltningsskolan bör alltså utgöra en självständig myndighet inom försvarsmakten. Den bör ledas av en styrelse som utses av regeringen och består av en ordförande och åtta ledamöter. 1 styrelsen bör även ingå representanter för de anställdas organisationer.

Enligt utredningens förslag skall skolan under en skolchef organiseras på tre enheter, nämligen en administrativ enhet, en utvecklingsenhet och en utbildningsenhet. Försvarsministern går inte närmare in på organisationsfrågorna. En särskild nämnd föreslås få i uppdrag att utarbeta förslag till instruktion m. m. samt komma in med förslag till budget. Han ämnar också föreslå regeringen att tillsätta en organisationskommitté för förberedelsearbetet.

När det gäller finansieringen av de investeringar som behövs för skolan hänvisar statsrådet till vad han anfört i 1975 års budgetproposition (bil. 6 s. 38 och 285). Uttalandet innebär att den del av investeringarna för skolan som avser omlokalisering bör finansieras utanför den militära utgiftsramen.

Förvaltningsskolan beräknas kunna flytta till Östersund under år 1981 samtidigt som arméns tekniska skola och vara helt inrättad år 1982. Som ett första steg bör IntS ombildas till försvarets förvaltningsskola den 1 juli 1977.

Utskottet

I propositionen föreslås att en för försvarsmakten gemensam förvaltningsskola inrättas och att den förläggs till Östersund. Förslaget berör närmast den förvaltningsutbildning av militär personal som bedrivs vid intendenturförvaltningsskolan (IntS) och tygförvaltningsskolan (TygS). Som förut nämnts förekommer viss förvaltningsutbildning också vid bl. a. militärhögskolan, arméns underhållsskola i Skövde, försvarets brevskola och Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum.

Förslaget att inrätta en försvarets förvaltningsskola innebär i huvudsak att IntS och förvaltningsdelen av TygS förs samman och omlokaliseras från Stockholmsområdet till Östersund. Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning, som utrett frågan, har ansett att även annan förvaltningsutbildning bör föras över till den nya förvaltningsskolan. Denna och andra frågor

FöU 1975/76: 39

bör enligt föredragande statsrådet utredas särskilt.

Tidigare i detta betänkande har utskottet tillstyrkt regeringens förslag om att samordna den tekniska utbildningen inom armén. Övervägande skäl talar enligt utskottets mening för att man på samma sätt samordnar förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten. Utskottet biträder således förslaget att på sikt föra samman förvaltningsutbildningen till en förvaltningsskola, som - i likhet med den tekniska skolan - enligt riksdagens beslut skall förläggas till Östersund. Som ett första steg bör IntS ombildas till försvarets förvaltningsskola den 1 juli 1977.

När det gäller verksamhetens omfattning och inriktning finns det anledning understryka föredragande statsrådets ord att de resurser som kan sättas in på utbildningens område måste vägas mot andra angelägna behov. Utskottet anser i likhet med statsrådet att förvaltningsutbildningen bör få ungefär samma omfattning som hittills. Även i övrigt ansluter utskottet sig till dennes uppfattning om verksamhetens uppläggning. En angelägen uppgift bör således vara att skapa goda möjligheter även för den civila personalen inom försvaret. I princip bör varje förvaltningskurs stå öppen för alla.

Förvaltningsskolan bör - som försvarsministern framhåller - ha en självständig ställning. Det är viktigt, eftersom utbildningen vid skolan skall vara öppen även för personal som inte är underställd överbefälhavaren. Utskottet delar alltså uppfattningen att förvaltningsskolan bör utgöra en självständig myndighet inom försvarsmakten och att den bör ledas av en styrelse som utses av regeringen.

Kostnaderna för de investeringar som behövs vid en lokalisering av skolan till Östersund har utskottet förut haft anledning beröra vid behandlingen av regeringens förslag om arméns tekniska skola. För finansieringen av investeringarna i dessa båda fall gäller i princip samma regler. Som försvarsministern framhåller skall den del av investeringarna för skolan som avser omlokalisering finansieras utanför den militära utgiftsramen.

Med hänvisning till det anförda och till vad utskottet har föreslagit under föregående punkt tillstyrker utskottet regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation av förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten,

2. att riksdagen beslutar att en försvarets förvaltningsskola inrättas den 1 juli 1977,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Stockholm den 11 och 13 maj 1976

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Föll 1975/76: 39

20 Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér1 (c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp). Brännström (s), Pettersson i Örebro2 (c), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c), Siegbahn (m) och fru Ekelund (c).

1 Närvarande vid behandlingen av punkterna 2 och 3.

2 Närvarande vid behandlingen av punkten 1.

Reservationer

1. Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping (punkt 1) av herrar Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström (s), herrar Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s) och Hedberg (s) som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Det kan” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser, liksom försvarsministern, ett klart samband mellan denna samhörighet med försvaret och kostnadsansvaret för museernas verksamhet. Det förhållandet att de nuvarande anslagen för armémuseum samt marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona liksom utgifterna för Flygvapnets Malmensamlingar helt anvisas inom den militära utgiftsramen får också ses som ett uttryck härför. Eftersom det nya museet enligt förslaget skall inrättas först fr. o. m. den 1 juli 1977, är det inte heller aktuellt att för nästa budgetår besluta om någon särbehandling av flygvapenmuseet i anslagshänseende. Kostnaderna för försvarets museer bör enligt utskottets mening även efter nämnda datum till alla delar belasta den militära utgiftsramen. Motionerna 2421 och 2489, den senare såvitt nu är i fråga, bör alltså avslås.

dels att utskottets hemställan i momentet 4 (s. 7) bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2421 och 1975/76: 2489, yrkandet 1.

2. Inrättande av en arméns tekniska skola (punkt 2) av herrar Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström (s), herrar Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s) och Hedberg (s) som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 13 börjar ”Enligt vad” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet har inhämtat bedöms de totala kostnaderna för all verksamhet som hänger samman med förslagen att inrätta en arméns tek -

FöU 1975/76: 39

niska skola och en försvarets förvaltningsskola uppgå till sammanlagt drygt 250 milj. kr. i prisläge februari 1975. De investeringsobjekt som hittills har kostnadsberäknats närmare belöper sig till omkring 165 milj. kr. i samma prisläge. Regeringen anger i anvisningar för programplanering m. m. den 11 mars 1976 att 85 milj. kr. skall bekostas av medel utanför den militära utgiftsramen. Utskottet godtar de allmänna principer som har utvecklats i propositionen beträffande vilka kostnader som bör belasta den militära utgiftsramen och förutsätter att de angivna 85 milj. kr. utanför den militära utgiftsramen hänförs enbart till de investeringsobjekt som hittills har kostnadsberäknats. Utskottet förutsätter också att - i den mån ytterligare investeringsobjekt m. m. tillkommer för angivna ändamål - frågan om ytterligare medel utanför den militära utgiftsramen behandlas enligt de principer som angetts i propositionen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 19 börjar "Med hänvisning” och slutar ”och hemställer” i konsekvens härmed bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och hemställer

dels att utskottets hemställan i momentet 4 (s. 13) bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen avslå* motionen 1975/76:2489, yrkandet 2.

Särskilt yttrande

Inrättande av en arméns tekniska skola (punkt 2) av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Siegbahn (m).

1 propositionen föreslås bl. a. att en arméns tekniska skola skall inrättas och förläggas till Östersund. Meningen är att skolan bl. a. skall överta den tekniska utbildning som nu bedrivs vid tygförvaltningsskolan i Sundbyberg, arméns stabs- och sambandsskola i Uppsala och arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola i Göteborg. Den faktiska tidpunkten för etableringen i Östersund infaller någon gång efter år 1980.

Som framgår av motionen 1975/76:2488 (fp, c, m) är det inte nu möjligt att överblicka försvarets behov av teknisk personal, personalens sammansättning och utbildning m. m. när skolan är färdig att tas i bruk. 1977 års försvarsbeslut och det pågående arbetet på en ny befälsordning kommer med all sannolikhet att påverka utbildningsbehovet och därmed skolans dimensionering, utbildningens uppläggning m. m. Av detta och andra skäl, som åberopas i motionen, hade det enligt vår mening varit önskvärt att - som motionärerna föreslår - uppskjuta beslutet om en teknisk skola ett år. Under de förutsättningar som utskottet anger har vi emellertid ansett oss böra biträda utskottets förslag.

GOTAB 51985 Slockholm 1976