Med anledning av motion om kunskaper i finska språket som merit vid tillsättning av tjänst

InU 1975/76:15

Inrikesutskottets betänkande 1975/76:15

med anledning av motion om kunskaper i finska språket som merit vid tillsättning av tjänst

Motionen

I motionen 1975:948 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) yrkas att riksdagen beslutar att kungörelsen (1930:33) angående kunskap i finska språket såsom befordringsgrund vid tillsättande av vissa tjänstebefattningar skall göras tillämplig i hela riket.

Motionärerna anför bl. a. att språket utgör ett stort problem för de finländare som bor i Sverige och enbart talar finska. Av de ca 300 000 finländare som vistas i Sverige talas enbart finska av 68 procent, dvs. drygt 200 000. Dagligen ställs dessa människor i den situationen att de inte kan förstå eller göra sig förstådda. Det kan även för personalen hos myndigheter, offentliga institutioner, post och telegraf m. m. visa sig nästan omöjligt att ge service eller uppfatta önskemål från dem som talar enbart finska.

Motionärerna anser det önskvärt med ökade kunskaper i finska språket hos myndigheter av ovannämnt slag. De vill därför att finska skall räknas som merit vid tjänstetillsättningar. Motionärerna föreslåratt detta genomförs genom att de regler om finska som tjänstemerit som gäller enligt en särskild kungörelse för Norrbottens län görs tillämplig i hela landet.

Gällande regler

I kungörelsen (1930:33) om kunskap i finska språket såsom befordringsgrund vid tillsättande av vissa tjänstebefattningar förordnas ”att vid tillsättning av befattning i trakt inom Norrbottens län, där finska språket mera allmänt talas, skäligt avseende skall fästas å kunskap i nämnda språk".

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.

Riksdagen antog i våras regeringens proposition 1975:26 (InU 1975:6) med förslag till övergripande mål och riktlinjer för den framtida invandraroch minoritetspolitiken.

I propositionen framhölls bl. a. att det är önskvärt att ytterligare ansträngningar görs för att öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl socialarbetare som personal vid olika vårdinstitutioner. Även för skolans del föreslogs ökade insatser för bättre tillgång på tvåspråkig personal.

1 propositionen togs även upp frågan om auktorisation och godkännande av bl. a. tolkar, en uppgift som föreslogs bli ålagd kommerskollegium.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Nr 15

InU1975/76:15

2 Kartläggning av tillgången på tvåspråkig sjukvårdspersonal

Tillgången på språkkunnig sjukvårdspersonal, särskilt läkare, skall kartläggas av socialstyrelsen och statens invandrarverk. Tanken bakom initiativet är att tvåspråkiga läkare som förklarat sig villiga till detta skall utnyttjas för särskilda vårdfall där det är viktigt att patienten får träffa en specialist som talar samma språk som patienten.

En förteckning över berörda läkare med kunskaper i olika språk skall enligt planerna finnas på varje landsting. 1 en del speciella fall har man tänkt sig att också kunna gå över länsgränserna vid detta samarbete. Slår försöket väl ut föreligger preljminära planer på en fortsättning med andra yrkesgrupper som psykologer, socionomer och sjuksköterskor.

Statistiska uppgifter

Totalt antal invånare med utländskt medborgarskap den 31 december 1974 med fördelning på län redovisas i följande tabell. Vidare framgår av tabellen den procentuella andelen finska medborgare av det totala antalet utländska medborgare med fördelning på län.

Toräll amal invånare med utländskt medborgarskap samt procentandel finska

medborgare därav den 31 december 1974 fördelat på län

Län

Totalt antal inv. Därav med finskt med utländskt medborgarskap medborgarskap1 %

Stockholms län

48,9

Uppsala län

48,9

Södermanlands län

17 337

72,0

Östergötlands län

14 224

51,1

Jönköpings län

11 817

33,0

Kronobergs län

6 223

16,8

Kalmar län

5 205

28,8

Gotlands län

44,0

Blekinge län

6 342

412 Kristianstads län

7 065

16,7

Malmöhus län

43 603

12,2

Hallands län

7 899

19,0

Göteborgs o. Bohus län

48 291

36,7

Älvsborgs län

24 036

60,0

Skaraborgs län

7 587

57,1

Värmlands län

6 902

332 Örebro län

10 974

64,1

Västmanlands län

70,6

Kopparbergs län

8 861

642 Gävleborgs län

6 755

67,1

Västernorrlands län

4 277

69,4

Jämtlands län

1 545

32,4

Västerbottens län

2 563

552 Norrbottens län

7 678

84,0

Hela riket

401 158

45,7

'Källa: Folkmängd 31 dec. 1974, del 3, SCB.

InU 1975/76:15

3 Fråga i riksdagen

Den 28 maj 1970 svarade statsrådet Löfberg på en enkel fråga om kungörelsen (1930:33) angående kunskap i finska språket såsom befordringsgrund vid tillsättandet av vissa tjänstebefattningar kan tillämpas i orter även i andra delar av landet än Norrbotten i det fall ett stort antal finsktalande personer är verksamma.

Statsrådet anförde i sitt svar bl. a. att den åberopade kungörelsen främst avser gränsområden till Finland, där en stor del av den bofasta befolkningen är finsktalande. Särskilt behov har ansetts föreligga att vid tillsättning av tjänster inom sådant område kunskap i finska skall vara en befordringsgrund, fortsatte statsrådet. Närmast innebär kungörelsen därför en viss precisering av sökandes skicklighet som befordringsgrund enligt regeringsformen.

De problem i språkhänseende som kan föreligga i orter i andra delar av landet skilde sig enligt statsrådets mening i flera hänseenden från förhållandena i nämnda gränsområden. Statsrådet erinrade även om att frågeställningen ej kan begränsas enbart till finskspråkiga invandrares situation.

Uppenbarligen är det, fortsatte statsrådet, av stor betydelse för invandrarnas anpassning til! det svenska samhället att det hos offentlig myndighet, med vilken de får kontakt, finns någon som talar deras språk. Många gånger kan denna fråga endast lösas genom att särskild tolk anlitas.

Enligt statsrådets mening är det naturligt att vid tillsättning av sådana tjänster på aktuella orter, som medför kontakt med utländsk arbetskraft och deras familjer, hänsyn tas till sökandes språkkunskaper. Statsrådet ansåg det emellertid inte lämpligt att föreslå en utvidgning av tillämpningsområdet för 1930 års kungörelse.

Utskottet

Enligt en kungörelse från år 1930 skall vid tillsättning av statlig befattning i trakt inom Norrbottens län, där finska språket talas mer allmänt, skäligt avseende fästas vid kunskap i detta språk. 1 motionen yrkas att kungörelsen skall göras tillämplig i hela riket. Motionärerna anför bl. a. att de finländare, som bor i Sverige och enbart talar finska, dagligen ställs i den situationen att de inte kan förstå eller göra sig förstådda. Problemet skulle kunna lösas genom att tjänster vid olika myndigheter m. m. i ökad utsträckning tillsätts med tvåspråkiga sökande. Mot denna bakgrund anser motionärerna att kunskap i finska språket skall utgöra merit vid sökande av tjänst.

Utskottet instämmer i det syfte som ligger bakom motionen, nämligen att det är viktigt att i språkligt avseende på olika sätt hjälpa icke svensktalande invandrare. Olika åtgärder med denna inriktning har också vidtagits. I propositionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m. framhölls bl. a. att det är önskvärt att ytterligare ansträngningar görs för att öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl socialarbetare som personal vid olika vårdinstitutioner. I detta sammanhang vill utskottet också

InU 1975/76: 15

nämna den kartläggning av tillgången på tvåspråkig sjukvårdspersonal, särskilt läkare, som socialstyrelsen och statens invandrarverk påbörjat.

Utskottet anförde i sitt betänkande förra året om invandrarfrågor (InU 1974:6) att en fullgod tolkservice är en kärnfråga när det gäller invandrarnas möjligheter att ta vara på sina rättigheter och klara sig i svåra situationer. I linje härmed ställde sig utskottet tidigare i år bakom det i propositionen 1975:26 framlagda förslaget om bl. a. auktorisation av tolkar (InU 1975:6).

När det gäller motionärernas förslag vill utskottet anföra följande. En ökad rekrytering av flerspråkig personal är önskvärd hos myndigheter och institutioner på orter med större språkliga minoriteter bland befolkningen. Det kan därför vara berättigat att vid tillsättning av vissa tjänster tillmäta kunskaper i främmande språk ett särskilt meritvärde. Ett sådant hänsynstagande till språkkunskaper bör emellertid kunna ske inom ramen för gällande principer för tjänstetillsättning, och en författningsreglering av det slag motionärerna föreslår är knappast behövlig. Motionärernas förslag är dessutom behäftat med den svagheten att det endast tar sikte på finska språket och statliga befattningar, medan problemen kan vara minst lika svåra när det gäller andra språk och kommunala tjänster, exempelvis inom social-, hälso- och sjukvården.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionen.

Utskottet hemställer

att motionen 1975:948 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1975

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Näi-varancie: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s). Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk). Granstedt (c). Fransson (c), fru Ekhoim-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström (fp).

GOTAB 75 10272 s Slockholm 1975