Med anledning av motioner om styrelserepresentation för anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
InU 1975/76: 21
Inrikesutskottets betänkande 1975/76: 21
med anledning av motioner om styrelserepresentation för anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
Motionerna
I motionen 1975:932, yrkandet 3, av herr Bohman m. fl. (m) yrkas, med hänvisning till vad som anförts i motionen 1975:768, att riksdagen anhåller hos regeringen att försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar utvärderas av en kommitté med representation för de politiska partierna och arbetsmarknadens parter.
Motionärerna hänvisar till att den nuvarande försöksverksamheten skall pågå fram till den 30 juni 1976 samt det väsentliga i att en utvärdering av den hittillsvarande verksamheten genomförs innan ett eventuellt beslut om permanent representation för de anställda fattas.
Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1975:3 och beträffande yrkandet 2 i betänkandet InU 1975/76:3.
1 motionen 1975:1711 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att löntagarna i dotterbolag till investmentbolag och dylika får lagfäst rätt att utse representanter i de senares styrelse från den 1 januari 1976.
Motionärerna framhåller att den nuvarande lagen om styrelserepresentation inte upptar några speciella koncernregler. Detta innebär att de anställda i ett dotterbolag har rätt till representation i den egna enhetens styrelse i de fall företaget har minst 100 anställda, medan de av lagstiftningen inte ges någon rätt till representation i moderbolagets styrelse.
Detta förhållande anser motionärerna vara oacceptabelt med hänsyn till att de långsiktiga besluten om nedläggningar eller försäljningar av dotterbolag, om ändrad produktionsinriktning osv. oftast fattas i investmentbolagens styrelser.
Motionärerna utgår ifrån att representation för de anställda i företagens styrelser är ett arrangemang som kommer att bli permanent och menar därför att det skulle vara av värde att redan nu göra sådan ändring i nuvarande lagstiftning att löntagarna i dotterbolag till investmentbolag och dylika finge rätt till styrelserepresentanter i dessa ledande bolagsstyrelser.
Nuvarande ordning
Lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda stadgar att de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, som under det senaste räkenskapsåret (vid lagens införande = år 1972) i landet sysselsatt i genomsnitt minst 100 arbetstagare, har rätt att utse två ledamöter i styrelsen och
1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Nr 21
InU 1975/76: 21
en suppleant för varje sådan ledamot. Det är fråga om en treårig försöksverksamhet, och den nuvarande lagen gäller t. o. m. 30 juni 1976.
Lagen innehåller inga speciella koncernregler. I propositionen 1972:116, som låg till grund för lagstiftningen, framhöll föredragande departementschefen att samma regler av praktiska skäl bör gälla för koncernbolag som för aktiebolag utanför koncern förhål landen. Det föredragande statsrådet var emellertid medveten om att representation för de anställda i dotterbolagens styrelser inte har något förnuftigt ändamål i koncerner med viss organisatorisk uppbyggnad, såsom Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas riksförbund. I sådana fall framstår, menade statsrådet, representation i de ledningsorgan som har det reella ansvaret för verksamheten inom koncernens olika enheter som en till organisationens uppbyggnad bättre anpassad ordning för att tillgodose lagstiftningens syfte. Statsrådet ansåg emellertid att frågor av detta slag borde kunna lösas genom särskilda överenskommelser mellan företaget och de anställda, så att arbetstagarrepresentationen utformas med hänsyn till vad som är praktiskt och rimligt.
För banker och försäkringsbolag gäller särskild reglering. Enligt lagen (1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag har de anställda i affärsbank, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och försäkringsbolag med minst 50 anställda rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter). Ledamöterna utses av de fackliga organisationerna. Under vissa förutsättningar skall försäkringsbolag kunna undantas från lagens tillämpning. Dispensfråga avgörs av regeringen.
Även på det offentliga området finns regler om styrelserepresentation. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. (SFS 1974:224) har personalföreträdare i myndighet med lekmannastyrelse rätt att närvara och yttra sig vid all handläggning i styrelsen.
I myndighet med ämbetsmannastyrelse har personalföreträdare rätt att närvara och yttra sig vid handläggning i styrelsen av frågor rörande exempelvis arbetsmetoder, arbetsfördelning,organisation, budget, petita, personalpolitik och personaladministration.
Förordningen äger tillämpning på statlig myndighet som har minst 100 anställda, om inte särskilda skäl motiverar annat.
Utvärdering av försöksverksamheten
Statens industriverk fick under våren 1974 i uppdrag av industridepartementet att utvärdera den pågående försöksverksamheten i aktiebolag och ekonomiska föreningar och att därvid ge en bild av reformens genomförande och de problem som framkommit. Förutom kartläggning och analys skulle utvärderingen enligt direktiven omfatta förslag till hur styrelserepresentationen för de anställda skall vara anordnad efter försöksverksamhetens slut. Resultatet av industriverkets kartläggning redovisades i september månad
InU 1975/76: 21
i år (SIND 1975:4). En rådgivande referensgrupp har biträtt industriverket under utredningen. I referensgruppen har medverkat representanter för landsorganisationen (LO), Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Statsföretagens förhandlingsorganisation, Kooperationens förhandlingsorganisation, Sveriges Industriförbund, arbetsmarknadsdepartementet, industridepartementet samt statens industriverk. En stor del av utredningens material har inhämtats i samband med enkäter till de arbetstagarledamöter som följt eller följer den styrelseutbildning som de fackliga organisationerna genomför med anledning av lagstiftningen. Enkätundersökningarna har genomförts i samarbete med företrädare för LO och Privattjänstemannakartellen (PTK). Utredningen har totalt bearbetat 1 644 arbetstagarenkäter.
I samarbete med SAF, Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) och Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) har utredningen också genomfört en arbetsgivarenkät som besvarats av styrelseordförande och/eller verkställande direktörer vid 920 företag som omfattas av lagstiftningen.
Det insamlade enkätmaterialet ger i första hand kvantitativa data rörande bl. a. styrelsearbetet och arbetstagarledamöternas roll i detta. För att få en mer nyanserad och kvalitativ uppfattning om reformens effekter i skilda avseenden har enkätundersökningarna kompletterats med ett antal intervjuer vid stora koncernföretag och vid medelstora familjeföretag. Härvid har 18 koncerner och tio familjeföretag studerats.
Den av utredningen genomförda kartläggningsstudien omfattande 2 056 företag visar att 1 556 företag (75 96) faktiskt omfattas av lagstiftningen. Övriga företag är undantagna från lagens tillämpning till följd av att företagens styrelser har färre än tre ledamöter eller att den fackliga organisationsgraden på företagen understiger 50 96. För vissa företag har slutligen förhållandena ändrats sedan 1972 på ett sådant sätt att de inte längre har 100 anställda eller mer.
Styrelserna för 82 96 av de 1 556 företagsenheter som lagstiftningen faktiskt omfattar har enligt utredningen representanter för de anställda. De anställda inom 3 96 av företagen uppgav dessutom vid intervjutillfället att representanter kommer att utses, medan de anställda inom 6 96 av företagen är indirekt representerade i en moderbolagsstyrelse (den "egna” styrelsen utgör i regel en ren papperskonstruktion). Detta geren "restpost” av företag, där de anställda avstått från rätten till styrelserepresentation, omfattande 9 96 av de av lagstiftningen berörda företagen.
Motiven för att avstå från rätten till styrelserepresentation är bl. a. all de anställda avvaktar försöksperiodens utgång all de anställda för närvarande saknar lämpliga styrelsekandidater all fackklubbarna finner reformen meningslös därför att den inte ger de anställda en tillräckligt stark position i styrelsen
an samarbetet mellan de anställda och företagsledningen organiserats på annat sätt och fungerar bra.
InU 1975/76: 21
4 Datamaterialet visar på ett positivt samband mellan företagets storlek och utnyttjandegraden. Sålunda saknar 3 % av företagen i storleksgruppen 500 anställda eller fler arbetstagarledamöter i styrelsen medan motsvarande andel för företag med 100-199 anställda är 15 %.
En förutsättning för att styrelserepresentationen skall kunna bidra till att öka de anställdas insyn och inflytande är att beslut rörande företagets utveckling verkligen fattas i styrelsen. De uppgifter utredningen insamlat tyder på att styrelsen i vissa fall är en passiv institution. Bland uppgifterna kan t. ex. nämnas att endast hälften av de tillfrågade arbetstagarledamöterna uppger att ”de viktiga besluten i företaget fattas i styrelsen”. Det finns företag som genomfört en förändring i koncernsammansättningen, en förändring i produktionsinriktningen, en nedläggning av produktionsenheter etc. utan att beslutet föregåtts av en diskussion i styrelsen. Det har också under försöksperioden förekommit att vissa företags ägarförhållanden förändrats utan att detta i förväg blivit föremål för en behandling i styrelsen. Ärendena har i stället handlagts av VD och hans medarbetare eller - i dotterföretag - av koncernledningen i samarbete med dotterbolagschefen. För majoriteten företag som under försöksperioden genomfört betydelsefulla förändringar av verksamheten gäller dock att beslut i frågan föregåtts av styrelsebehandling.
Flertalet av de arbetstagarledamöter som intervjuats i samband med koncernstudien ser koncernstyrelsen som ”en ren formsak - formella tillställningar där koncernchefen har lätt att fä igenom sina förslag”. En ledamot konstaterar: ”det är som att gå till ett dukat bord - det finns inte mycket att tillägga”. Bilden är densamma när det gäller merparten av de tio familjeföretag som undersökts. Det bör dock påpekas att det bland såväl de undersökta koncern- som familjeföretagen finns undantag från denna regel, företag där styrelsen spelar en mycket aktiv roll i beslutsprocessen.
Knappt 1 /5 av de arbetstagarledamöter som besvarat utredningens enkäter tror att styrelsearbetet har förändrats i samband med reformen. I flertalet fall uppfattas förändringen som positiv. Som exempel på positiva förändringar nämns: ”diskussionerna har fördjupats”, ”styrelsen förefaller att arbeta mer seriöst och effektivare”, ”personalfrågor mer belysta, i övrigt svårt att bedöma". De som är negativa anser som regel att besluten fattas informellt vid sidan av styrelsen. Som jämförelse kan noteras att andelen styrelseordförande/verkställande direktörer som anser att styrelsearbetet förändrats är nästan lika hög. Även här uppger flertalet att det är fråga om en förändring i positiv riktning: ”det har blivit ordning på styrelsearbetet”, ”det hålls fler sammanträden nu”, "aktivare nu, tidigare formsak” etc. De som är negativa anser att sammanträdena blivit mer formella och tar längre tid.
En stor del av det material som insamlats belyser styrelsens arbetsformer i olika avseenden. Uppgifter finns om antal styrelsesammanträden per år, styrelsesammanträdenas längd, förekomsten av arbetsutskott, förekomsten
InU 1975/76: 21
av omröstningar i samband med beslutsfattandet, förhandsinformationens kvantitet och kvalitet etc. I rapporten redovisas en stor andel av dessa uppgifter, uppdelade efter företagens ägarförhållanden och storlek. Här kan t. ex. konstateras att de börsnoterade företagen sammanträder i genomsnitt fem gånger per år, medan familjeföretag i genomsnitt sammanträder knappt fyra gånger årligen, att knappt 20 % av styrelserna arbetar med beslutsförberedande arbetsutskott och att de anställdas representanter som regel inte deltar i utskottens arbete, att det förekommer att underlagsmaterial utsänds mycket sent inför ett sammanträde och att det i vissa fall utdelas på själva sammanträdet etc. Uppgifterna om styrelsens arbetsformer tyder dock på att majoriteten av de undersökta styrelserna arbetar på ett sätt som bör ge arbetstagarledamöterna goda möjligheter till insyn och inflytande.
När det gäller arbetstagarledamöterna och deras roll i styrelsearbetet kan till att börja med konstateras att i knappt 20 % av företagen är båda arbetstagarledamöterna LO-medlemmar och i 5 % av företagen är båda PTKmedlemmar. För 3/4 av företagen gäller att arbetstagarledamöterna tillhör skilda huvudorganisationer. 98 % av arbetstagarledamöterna är anställda i det företag i vars styrelse de ingår.
Arbetstagarledamöternas möjligheter att påverka styrelsen och de beslut den fattar är en funktion av faktorer som formell position, kunskaper, information etc. Utredningsmaterialet visar att en majoritet av ledamöterna har facklig erfarenhet och att nästan samtliga följer den styrelseutbildning som de fackliga organisationerna genomför.
Av undersökningen framgår vidare att 40 % av arbetstagarledamöterna uppger sig ha ”drivit någon eller några frågor speciellt i styrelsen”. Av de arbetsgivare som besvarat enkäten anser en tredjedel att arbetstagarledamöterna ”i ganska hög grad” tagit initiativ eller lämnat bidrag när det gäller arbetsmiljöfrågor.
Sammanfattningsvis konstateras i utredningen att reformen bidragit till att förbättra de lokala fackliga organisationernas insyn i företagens verksamhet. Den har också i många fall positivt påverkat relationerna mellan ledningen och de anställda. Det sistnämnda, liksom det förhållandet att reformen också har haft betydelse för kontakterna mellan tjänstemannaklubbar och LO-klubbar, medför att lagstiftningen om styrelserepresentation har bidragit till att underlätta det fackliga arbetet inom många företag. Reformen har generellt sett fått ett positivt mottagande på företagen och på längre sikt bör den kunna ge de anställda ett alltmer ökat inflytande på de beslut som fattas.
Industriverket konstaterar att det, trots positiva erfarenheter, finns brister i nuvarande lagstiftning och i den praxis som utbildats. Därför föreslås en omarbetning av lagen och på längre sikt en omarbetning av såväl aktiebolagslagen som lagen om ekonomiska föreningar.
Avslutningsvis redovisas i punktform utredningens mer väsentliga förslag till åtgärder.
InU 1975/76: 21
1. Lagstiftningen föreslås bli permanent.
2. Lagstiftningen föreslås omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda.
3. För företag med färre än 50 anställda föreslås lagen äga tillämpning för de fall företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter, vilket innebär att samtliga ekonomiska föreningar kommer att omfattas av lagstiftningen.
4. En specialbestämmelse för koncerner och vid koncernliknande förhållanden föreslås bli införd i lagstiftningen som innebär att samtliga anställda inom en koncern och vid ett koncernliknande förhållande ges rätt att medverka vid valet av arbetstagarledamöter i moderbolagets styrelse (koncernstyrelsen).
En konsekvens av en sådan koncernregel blir att de anställda i moderbolaget beskärs i sin rätt att ensamma utse arbetstagarledamöterna i den egna enheten. De får dela denna rätt med de anställda i dotterbolag och eventuella dotterdotterbolag. Industriverket förutsätter att de anställda inom en koncern (och vid koncernliknande förhållanden i övrigt) i samråd kan ombesörja nominering och val av koncernstyrelseledamöter utan särskilda lagregler avseende tillsättningsförfarandet.
5. Arbetstagarledamöterna i en styrelse föreslås via en bestämmelse i den permanenta lagen erhålla rätt till representation i eventuella beslutsförberedande utskott inom styrelsen.
6. Arbetstagarledamöternas suppleanter bör enligt utredningen ges närvarooch yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
7. För att ge arbetstagarledamöterna möjlighet att påverka styrelsearbetets innehåll föreslås att en paragraf av typ: ”arbetstagarrepresentant äger rätt att påfordra att styrelsearbetet bedrivs på ett sådant sätt att de anställda ges möjlighet till insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för företagets utveckling” förs in i den permanenta lagstiftningen. En sådan allmänt formulerad paragraf bör enligt utredningen i motivskrivningen kompletteras med en diskussion av de krav som bör kunna ställas på styrelsearbetets innehåll i skilda situationer.
8. För prövning om undantag i särskilda fall från lagen om styrelserepresentation har inrättats en särskild nämnd. Denna dispensnämnd har under försöksperioden haft ett mycket begränsat antal ansökningar att ta ställning till. Industriverket föreslår att nämndens arbetsområde utökas i samband med den permanenta lagstiftningen: att den görs om till en ”nämnd för styrelserepresentationsfrågor”. Tvister rörande tolkning och tillämpning av lagstiftningen skall enligt industriverket kunna hänskjutas till denna partssammansatta nämnd.
Härutöver kan nämnas att frågan om lämplig fördelning av styrelseplatserna mellan de lokala fackliga organisationerna varit föremål för diskussion i utredningen. Man konstaterar härvid bl. a. att det i företag med ett mycket begränsat antal medlemmar från antingen PTK- eller
InU 1975/76: 21
7 LO-förbund förefaller mindre lämpligt att lagstiftningsvägen ge den mindre organisationen en med den största organisationen antalsmässigt likvärdig representation. Industriverket anser att organisationerna under sådana omständigheter bör utnyttja suppleantplatserna för att få till stånd en värdefull breddning av representationen. Verket förutsätter att detta kan lösas i samförstånd mellan de lokala parterna.
Utredningen är för närvarande föremål för remissbehandling varefter en proposition med förslag till ny lag har aviserats till våren 1976.
Fråga i riksdagen
I enkel fråga i riksdagen under hösten 1974 fick industriminister Johansson frågan om han var beredd att medverka till att de anställda i större företagsgrupper, där ett investmentbolag är den sammanhållande länken, ges representation i styrelse för detta.
Industriministern ansåg i sitt svar på frågan, den 31 oktober 1974, att han ansåg det vara rimligt att avvakta pågående försöksverksamhet och dess utvärdering.
Utskottet
Enligt lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar pågår f. n. en försöksverksamhet som innebär att de anställda i företag med minst 100 arbetstagare har rätt att utse två ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot. Försöksverksamheten pågår under tre år och löper ut den 30 juni 1976.
Statens industriverk har genomfört en omfattande utvärdering av försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Av industriverkets utredning, som nyligen publicerats, framgår att erfarenheterna av försöksverksamheten är övervägande goda. Man konstaterar emellertid i utredningen att det finns brister i nuvarande lagstiftning och praxis varför man föreslår en omarbetning av lagen och på längre sikt en omarbetning av såväl aktiebolagslagen som lagen om ekonomiska föreningar. Bland förslagen till åtgärder, som utförligt presenterats i det föregående, kan nämnas att lagen föreslås bli permanent och omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda. I den pågående försöksverksamheten har de anställda i dotterbolag inte rätt att utse arbetstagarledamöter i moderbolagets styrelse. Det föreslås nu en specialbestämmelse för koncerner och vid koncernliknande förhållanden innebärande att samtliga anställda inom en koncern och vid ett koncernliknande förhållande får rätt att medverka vid valet av arbetstagarledamöter i moderbolagets styrelse (koncernstyrelsen).
InU 1975/76: 21
8 Industriverkets utredning remissbehandlas f. n., och en proposition med förslag till ny lagstiftning har aviserats till våren 1976.
I motionen 1975:932, yrkandet 3, av herr Bohman m. fl. (m) begärs en
utvärdering av försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar innan beslut fattas om permanent representation för de anställda. En sådan utvärdering föreslås bli utförd av en kommitté med representation för de politiska partierna och arbetsmarknadens parter.
Med hänsyn till att det numera föreligger en omfattande utvärdering som verkställts under medverkan av ett stort antal representanter för både arbetstagare och arbetsgivare får motionärernas önskemål anses vara tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.
I motionen 1975:1711 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp)
yrkas att löntagarna i dotterbolag till investmentbolag får lagfäst rätt att utse representanter i de senares styrelse från den 1 januari 1976.
Som framgått av vad ovan anförts har industriverket aktualiserat en ändring av lagstiftningen av det slag motionärerna begär. Frågan kan därmed väntas bli behandlad i den proposition i ämnet som aviserats till våren 1976. Med hänsyn därtill bör inte heller denna motion leda till något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att motionerna 1975:932, yrkandet 3, och 1975:1711 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 november 1975
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nordgren (m). Nilsson i Östersund (s). Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m). Gustafsson i Säffle (c). Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Ekinge (fp) och Hallgren (vpk).
GOTA B 75 10366 S Stockholm 1975