Med anledning av motion om ersättning till styrelsesuppleanter i statliga organ
InU 1975/76:8
Inrikesutskottets betänkande 1975/76:8
med anledning av motion om ersättning till styrelsesuppleanter i statliga organ
Motionen
I motionen 1975:28 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr Kindbom (c) yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen anhåller om att sammanträdesersättning utgår till suppleanter som på eget initiativ deltar i sammanträden med styrelserna för statliga organ, exempelvis försäkringskassorna.
Motionärerna hänvisar till gällande bestämmelser som innebär att arvode endast utgår till suppleant då han inkallats till tjänstgöring. I andra fall då suppleant inställer sig utgår inte ersättning. Motionärerna påpekar vidare att i kommunala sammanhang ersättning numera ganska allmänt utgår till samtliga suppleanter som är närvarande vid sammanträden, oavsett om de tjänstgör i stället för ordinarie ledamot eller inte.
Med hänsyn till det värdefulla i att också suppleanterna kontinuerligt följer det fortlöpande arbetet inom de olika organen bör, enligt motionärerna, ekonomisk ersättning utgå även då suppleant på eget initiativ följer styrelsearbetet inom statligt organ.
Nuvarande förhållanden
Suppleant i statlig styrelse får i allmänhet 100 kr. för varje dag han tjänstgör i stället för ledamot eller annars efter kallelse är närvarande vid sammanträde. Någon ersättning till en suppleant som inställer sig utan att vara kallad utgår inte.
På det kommunala området är ersättningsfrågan reglerad i kommunallagen (1953:753) och landstingslagen (1954:319). Vid ändring i lagarna (prop. 1962:71) framhöll föredragande statsrådet i vad angår förslaget om ersättning åt suppleant, som var närvarande vid nämndsammanträde utan att tjänstgöra i stället för den ordinarie ledamoten, att suppleanterna genom närvaron vid sammanträdena stimuleras för arbetsuppgifterna samtidigt som de blir bättre skickade att vid förfall för ordinarie ledamot inträda i dennes ställe. Emellertid kan det, fortsatte statsrådet, finnas anledning att ge lägre ersättningar till närvarande suppleanter än till dem som tjänstgör som ledamöter eller att på annat sätt begränsa suppleantersättningarna. I sådana nämnder, där det inte kan anses vara av vikt att suppleanterna är närvarande vid sammanträdena vid sidan av de ordinarie ledamöterna, föreslog stats -
1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 8
InU 1975/76:8
rådet att ersättning inte alls utgår till suppleanterna. Konstitutionsutskottet tillstyrkte sedermera (KU 1962:15) att ersättning bör kunna utgå till suppleanter som är närvarande vid sammanträde i kommunernas nämnder och styrelser men ej tjänstgör. Utskottet konstaterade även att det ligger i sakens natur att lägre ersättningar ofta kan vara motiverade åt närvarande suppleanter än till de tjänstgörande ledamöterna.
Sammanträdesarvode är den vanligaste formen för ersättning till ledamöterna i fullmäktige och nämnder. När det gäller ersättning till suppleanter som är närvarande men inte tjänstgör är skillnaderna stora mellan kommunerna.
I följande tabeller redovisas i vilken utsträckning kommunerna ger ersättning till närvarande icke tjänstgörande suppleanter.1 Kommunerna har här fördelats efter kommunstorlek och arvoderingsprincip (full sammanträdesersättning, reducerat belopp eller ingen ersättning). Tabell 1 avser kommunfullmäktige och tabell 2 de kommunala nämnderna. Siffrorna avser förhållandena den 1 juli 1974.
Tabell 1
Kommunfullmäktige. Sammanträdesarvoden till närvarande icke tjänstgörande suppleant.
Kommunstorlek (ant. inv.)
Arvode utgår med
fullt
belopp
reducerat
belopp
utgår
ej
Summa
Suppleanter
saknas
- 9999
10 000- 19 999
20 000- 29 999
30 000- 49 999
50 000- 99 999
100 000-149 999
150 000-
1 Samtliga
3 Av tabellen framgår att år 1974 de icke tjänstgörande suppleanterna i mer än 40 procent av fullmäktigeförsamlingarna erhöll någon form av sammanträdesersättning. (År 1971 var motsvarande siffra 25 procent.) Vidare framgår att ersättningen vanligen utgår med ett reducerat belopp.
■Källa: Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1974 (Publikation utgiven av Kommunförbundet).
InU 1975/76:8 3
Tabell 2
Kommunal nämnd. Sammanträdesarvoden till närvarande icke tjänstgörande suppleant.
Kommunstorlek (ant. inv.)
Arvode utgår med
fullt
belopp
reducerat
belopp
utgår
ej
Summa
- 9 999
10 000- 19 999
20 000- 29 999
30 000- 49 999
50 000- 99 999
100 000-149 999
150 000-
3 Samtliga
278 Av tabellen framgår att icke tjänstgörande suppleanter i kommunala nämnder i större utsträckning än fullmäktigesuppleanter erhåller sammanträdesersättning. Av samtliga kommuner betalar 25 procent full sammanträdesersättning till närvarande icke tjänstgörande suppleant och 40 procent av kommunerna utger ett reducerat belopp. I 65 procent av kommunerna erhåller således de icke tjänstgörande nämndsuppleanterna någon form av sammanträdesersättning.
Det framgår också av tabellerna 1 och 2 att de större kommunerna är mer benägna än de mindre att ge de icke tjänstgörande suppleanterna ersättning. Det kan exempelvis noteras att av lil kommuner med mer än 20 000 invånare är det endast 10 kommuner som inte arvoderar icke tjänstgörande nämndsuppleanter. I nästan hälften av de övriga kommunerna utgår full ersättning till icke tjänstgörande suppleanter. Detta kan till en del bero på att ärendena kan vara flera i de större kommunerna. Suppleanterna måste därför vara närvarande för att hålla nämndarbetet aktuellt även om de inte tjänstgör i stället för ordinarie ledamot.
En fullständig sammanställning över landstingens beslut angående ersättning till ej tjänstgörande suppleanter saknas. Enligt uppgifter från Landstingsförbundet betalar allt fler landsting ut ersättning till icke tjänstgörande suppleanter, och för närvarande beräknas drygt hälften av landstingen betala sådan ersättning.
Beträffande riksdagens förvaltningsområde har nyligen utförts en utredning rörande utbetalning av sammanträdesarvode till suppleanter. I flertalet instruktioner (motsvarande) för här ifrågavarande riksdagsorgan föreskrivs att ledamot och suppleant skall erhålla arvode om 100 kr ”för varje bevistat sammanträde”. I fråga om riksdagsbiblioteket och Nordiska rådets svenska delegation gäller däremot att arvodet utgår till suppleant endast i det fall då han på kallelse deltar som ersättare för ordinarie ledamot.
InU 1975/76: 8
4 Förvaltningsstyrelsen beslöt med anledning härav att avstå från att utfärda generella föreskrifter i ämnet och har i stället anmodat berörda riksdagsorgan att själva fatta de kompletterande beslut som erfordras och därvid särskilt påpekat möjligheten att reglera ordningen för och omfattningen av suppleants inkallelse till sammanträde.
Remissyttrande
Motionen har remitterats till riksrevisionsverket (RRV) för yttrande.
RRV ifrågasätter vilka organ, förutom de allmänna försäkringskassorna, som motionärerna avser. Enligt RRV får förslaget också anses omfatta försäkringskassornas pensionsdelegationer och försäkringsnämnder, länsstyrelserna, de olika länsnämnderna och vissa organ inom den centrala statsförvaltningen. Enbart i de nämnda organen på länsplanet uppgår, enligt RRV, antalet suppleanter till över 3 000 för hela landet.
Avslutningsvis säger RRV:
RRV anser att den fråga motionärerna väckt har större principiell betydelse än vad som framgår av motionen. Sålunda bör frågan om suppleanternas ersättning kopplas samman med rättigheter och skyldigheter i fråga om bl. a. närvaro och om deltagande i diskussionerna. Med hänsyn till frågans räckvidd bör den utredas närmare innan ställningstagande kan ske. RRV kan därför inte tillstyrka motionsyrkandet i vidare mån än att den väckta frågan kan förtjänas att utredas närmare.
Utskottet
För suppleanter i styrelser för statliga organ gäller i allmänhet att de har rätt till ersättning för uppdragen då de tjänstgör i stället för ordinarie ledamot eller eljest efter kallelse är närvarande vid sammanträde. Avgörande för om ersättning skall utgå till suppleant är således att han är kallad. Det ankommer på myndigheten att avgöra om suppleant skall inkallas oavsett om han skall ersätta ordinarie ledamot eller ej.
Motionärerna anser att sammanträdesersättning bör utgå till suppleant som på eget initiavtiv deltar i sammanträden med styrelserna för statliga organ. De anför som skäl härför det värdefulla i att också suppleanter fortlöpande följer arbetet inom de statliga styrelserna.
Utskottet kan så till vida instämma med motionärerna att det i många fall kan vara angeläget att suppleanter får tillfälle att någorlunda kontinuerligt följa arbetet i de styrelser som de tillhör eller åtminstone med vissa mellanrum bli informerade om verksamheten. Intresset härav kan emellertid växla från myndighet till myndighet beroende på styrelsearbetets art och omfattning. Dessutom måste beaktas olägenheten av alltför stort antal deltagare på styrelsesammanträden.
Enligt utskottets uppfattning är det knappast lämpligt med en generell
InU 1975/76:8
regel av det slag motionärerna förordar. Det nuvarande systemet, som innebär att myndigheternas styrelser själva kan bestämma i vilken omfattning suppleanter skall inkallas, bör rätt tillämpat kunna tillgodose det syfte som ligger bakom motionen. Det får förutsättas att styrelserna då de tar ställning till i vad mån suppleanter skall inkallas beaktar synpunkter av ovan berört slag.
Med hänvisning till det anförda finnér utskottet inte skäl föreslå riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:28.
Stockholm den 21 oktober 1975
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), fru Ludvigsson (s), herr Oskarson (m), fru Berglund (s), herrar Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), fru af Ugglas (m), fru EkholmFrank (s), herrar Rämgård (c) och Hallgren (vpk).
GOT AB 75 10043 S Stockholm 1975’