Med anledning av motion om ersättning åt brandmannen LarsEnoch Pettersson

JuU 1975/76:7

Justitieutskottets betänkande 1975/76:7

med anledning av motion om ersättning åt brandmannen LarsEnoch Pettersson

Motionen

I motionen 1975:443 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att rimlig ersättning utgår till brandmannen Lars-Enoch Pettersson för den ekonomiska skada han oförskyllt lidit i samband med fyra interners rymning från Kumlaanstalten den 7 juni 1973.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen, som ifrågasätter huruvida handläggningen av detta ärende överensstämmer med 11 kap. 8 § regeringsformen, anför i saken följande.

Den 7 juni 1973 lyckades fyra på kriminalvårdsanstalten Kumlas interneringsavdelning intagna under en rast ta sig över promenadgårdens stängsel. De tillgrep därefter en sopbil som stod upptställd utanför internerningsavdelningen inne på anstaltsområdet. Sopbilens förare och dennes medhjälpare sökte förhindra tillgreppet. De intagna tvingade då med hjälp av medförda knivar sopbilens personal att avlägsna sig från bilen. De intagna forcerade därefter med sopbilen tre av anstaltens portar och kunde sålunda avvika från anstalten och fortsätta in mot Kumla.

I en gautkorsning i Kumla stoppade de genom att med sopbilen blockera körbanan en personbil (Chevrolet Impala, 1963 års modell), som fördes av ägaren, brandmannen Lars-Enoch Pettersson, Kumla. Genom att hota Pettersson med en s. k. navare (grov borr) tvingade de Pettersson att stiga ur bilen. De satte sig därefter själva i denna. Innan de fått i gång bilen anlände till platsen en tjänstebil från Kumlaanstalten, som upptagit förföljandet av sopbilen. Tjänstebilen sammanstötte med Petterssons bil som därigenom åsamkades vissa skador. Innan tjänstebilens personal hann ingripa lyckades de intagna få i gång Petterssons bil och den fördes med hög fart från platsen.

Omkring en vecka efter rymningen meddelade kriminalvårdsstyrelsen Pettersson att han i avvaktan på ev. reparation av sin bil hade möjlighet att hyra en ersättningsbil för att kunna ta sig till och från sitt arbete i Örebro.

I mitten av juli 1973 konstaterades att en ev. reparation av Petterssons bil skulle kosta drygt 9 000 kronor. Pettersson kontaktade därefter allmänna advokatbyrån i Örebro och beviljades allmän rättshjälp. Advokatbyrån yrkade för Petterssons räkning skadestånd med 9 000 kronor ”i ett för allt”. I nämnda belopp ingick bl. a. värdet av bilen före sammanstötningen. Detta värde hade av Pettersson uppskattats till drygt 5 000 kronor.

Genom kriminalvårdsstyrelsens försorg har bilen opartiskt värderats av en fackman, som förklarat att bilen före sammanstötningen var värd 3 500 kronor.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 7

JuU 1975/76:7

2 Den 23 oktober 1973 erbjöds Pettersson förlikningsvis ersättning med 6 628 kronor. Beloppet inkluderar ersättning för bilens värde, stilleståndsersättning (bl. a. kostnader för hyrbil under 48 dygn) samt ersättning för vissa föremål som förvarades i bilen. Pettersson anmodades även att själv presentera ett värderingsintyg beträffande bilen, om han inte ansåg sig kunna godta den utredning som kriminalvårdsstyrelsen presterat på denna punkt. Något sådant intyg har emellertid ännu inte kommit styrelsen till handa.

Den erbjudna ersättningen skall enligt underhandsöverenskommelse mellan kriminalvårdsstyrelsen och socialstyrelsen fördelas så att hälften skall belasta kriminalvårdsstyrelsens anslag och hälften det förslagsanslag till ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. som disponeras av socialstyrelsen.

Sedan Pettersson förklarat sig ej acceptera kriminalvårdsstyrelsens erbjudande frånträdde advokatbyrån uppdraget i februari 1974.

Kriminalvårdsstyrelsen har förklarat sig beredd att ersätta Pettersson för den skada han åsamkats i samband med den aktuella händelsen. Huvudtvistefrågan är, som styrelsen ser saken, omfattningen av skadan. I denna fråga skiljer sig styrelsens och Petterssons uppfattningar i huvudsak vad gäller uppskattningen av bilens värde före sammanstötningen. Styrelsen har i denna del ej funnit sig kunna erbjuda Pettersson ersättning med högre belopp än som motsvarar det värde som upptagits i värderingsexpertisens utlåtande.

Utskottet

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att rimlig ersättning skall utgå till brandmannen Lars-Enoch Pettersson för den ekonomiska skada denne oförskyllt lidit i följd av fyra interners rymning från Kumlaanstalten den 7 juni 1973. Skadan äger samband med att internerna vid rymningen tillgrep och skadade en Pettersson tillhörig bil.

Av det remissyttrande som kriminalvårdsstyrelsen avgivit till utskottet framgår att styrelsen erbjudit Pettersson ersättning för skadan med visst belopp men att Pettersson inte accepterat styrelsens erbjudande. I ärendet har vidare upplysts att ersättningsfrågan alltjämt är föremål för styrelsens prövning.

Med hänsyn härtill och till innehållet i 11 kap. 7 och 8 SS regeringsformen kan motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet hemställer

att motionen 1975:443 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1975

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

JuU 1975/76:7

3 Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Larfars (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Fransson (c). Lövenborg (vpk), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Petersson i Röstånga (fp), Mathsson i Fagersta (s) och Raneskog (c).

GOTAB 75 10124 S Stockholm 1975