Med anledning av motioner i vissa grundlagsfrågor
Konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:1
med anledning av motioner i vissa grundlagsfrågor
I detta betänkande behandlas motioner angående statsformen, riksdagens ledamotsantal, fyraprocentsregeln vid val till riksdagen, formerna för utseende av statsminister, regler för omröstning inom regeringen samt befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar.
A. Statsformen
Övergång lill republik
I motionen 1975:4 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen såsom vilande antar i motionen föreslagna grundlagsändringar, innefattande övergång till republik med riksdagens talman som statschef samt att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan följdlagstiftning m. m. som föranleds av grundlagsändringarna.
Enligt motionen framstår ett system med ärftlig monarki som helt oförenligt med demokratiska principer. Riksdagens talman bör ges funktionen som rikets statschef.
Kvinnlig tron följd
1 motionen 1975:2 av herr Boo m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om och förslag till införande av kvinnlig tronföljd i Sverige.
I motionen framhålls det som en jämlikhetsfråga mellan könen att införa kvinnlig tronföljd. Utöver Sverige är det av Europas monarkier endast Norge och Belgien som har enbart manlig tronföljd. Även om jämställdheten mellan män och kvinnor i nu ifrågavarande hänseende avser endast en familj är enligt motionärerna införande av kvinnlig tronföljd en naturlig åtgärd i ett samhälle där kvinnor i princip kan bekläda alla ämbeten. Det påpekas att denna jämlikhet mellan könen klart och tydligt finns angiven i grundlagen och att det också av den anledningen vore orimligt att göra undantag för statschefsämbetet.
1 motionen 1975:68 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen anhåller att regeringen till innevarande riksmöte lämnar förslag om sådan ändring av tronföljdsreglerna att även kvinnor kan bekläda statschefsämbetet.
I motionen framhålls att samhällsutvecklingen i Sverige liksom i flera andra länder har inneburit en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor i offentligt värv. Det finns enligt vad som anförs i motionen inget godtagbart
1 Riksdagen 1975176. 4 sami Nr 1
KU 1975/76:1
skäl att utesluta kvinnor när det gäller arvsrätt till tronen eller kompetens som riksföreståndare.
I motionen 1975:71 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till sådan ändring av tronföljdsreglerna att kvinnor i fråga om tronföljden jämställs med män.
Även i denna motion framhålls som rimligt i ett monarkistiskt styrelseskick att jämställdheten mellan könen upprätthålls på så sätt att kvinnlig tronföljd införs.
Konstitutionsutskottet behandlade vid förra årets höstsession i betänkandet KU 1974:41 motioner med samma syfte som de nu förevarande. I betänkandet erinrades om att det inledande kapitlet om statsskickets grunder i den nya regeringsformen innehåller ett stadgande om att konungen är rikets statschef och att i propositionen i författningsfrågan uttalats att konungadömets bevarande i dag är en given utgångspunkt vid utformningen av en ny författning, om författningen skall få önskvärt stöd i riksdagen och folkopinionen. Beträffande tronföljdsreglerna som behållits oförändrade enligt den nya grundlagen erinrades om att författningsförslaget byggde på tanken att riksdagen, för den händelse konungahuset skulle utslockna, skall få rådrum att ta ställning till den framtida statsformen.
Utskottet avstyrkte motionerna under motivering att utskottet inte funnit anledning att frångå sin i samband med grundlagsreformen intagna ståndpunkt i fråga om statsformen och tronföljdsreglerna. Riksdagen följde utskottet.
En reservation hade avgivits till förmån för införande av republik (1 vpk) och en för kvinnlig tronföljd (4 c, 2 m och 1 fp).
B. Riksdagens ledamotsantal
I motionen 1975:93 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs - såvitt avser yrkandet 4 - att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till minskning av riksdagens ledamotsantal med beaktande av vad som i motionen anförts angående vikten av att bereda olika delar av landet möjlighet till en bred riksdagsrepresentation. Starka skäl talar enligt vad som anförs i motionen för att riksdagens ledamotsantal borde begränsas för att därmed möjliggöra för riksdagen att fatta beslut på ett smidigare och effektivare sätt. Det framhålls härvid, att en ordning med ett mindre antal ledamöter skulle kräva speciella åtgärder, t. ex. i form av ett utökat antal utjämningsmandat så att varje landsdel erhöll en representation som på ett riktigt sätt återspeglade valmanskårens uppfattningar.
Enligt 3 kap. 1 § i den nya regeringsformen består riksdagen av en kammare med 349 ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.
I sitt av riksdagen godkända betänkande med anledning av författningsförslaget i nu ifrågavarande avseende och motioner vari föreslagits sänkning
KU 1975/76:1
av ledamotsantalet med hänvisning till risker för tungroddhet i riksdagsarbetet avstyrkte utskottet (KU 1973:26 s. 21) bifall till motionerna och uttalade därvid bl. a. att frågan om lämpligt antal riksdagsledamöter varken kan eller bör bedömas uteslutande eller ens huvudsakligen under hänsynstagande till arbetsförhållandena i riksdagen. Enligt utskottet var det andra faktorer som vägde tungt i sammanhanget, t. ex. vikten av att bereda olika landsdelar allsidig representation i riksdagen. En reservation (2 m, 1 fp) till förmån för bifall till motionerna förelåg.
Vid 1974 års riksdag behandlades en motion (m) om sänkning av antalet ordinarie riksdagsledamöter till 299. Utskottet (KU 1974:43) förklarade sig ej finna anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt beträffande riksdagens ledamotsantal och avstyrkte motionen. 1 en reservation (2 m) yrkades bifall till motionen. Riksdagen följde utskottet.
C. Fyraprocentsregeln vid val till riksdagen
I motionen 1975:668 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en parlamentarisk utredning rörande slopande eller förändring av gällande system med spärrar vid val till riksdagen.
I motionen framhålls den nu gällande fyraprpcentspärren som en form av åsiktsgradering. Rösterna har olika värde, anförs det, genom att den som röster på ett parti som inte får fyra procent av rösterna inte erhåller någon riksdagsrepresentant. Vid 1973 års val innebar regeln att ett parti kunde samla över 200 000 röster och ändå förbli orepresenterat i riksdagen. Det bör enligt motionärerna övervägas om inte en lägre spärr än 4 % kan vara lämpligare, därest en spärregel även i framtiden anses böra förekomma.
1 3 kap. 7 § regeringsformen stadgas, att endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten i riksdagen. Parti som har fått färre röster deltar i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna. Bestämmelserna tillkom som ett led i den partiella grundlagsreformen 1969.
Vid behandlingen av propositionen beträffande den partiella grundlagsreformen fann konstitutionsutskottet (KU 1968:20) det föreslagna nya valsystemet i vad avsåg såväl riksproportionalitet som spärreffekter mot småpartier innebära en väsentligt mera rättvis och därmed från principiellt demokratiska synpunkter mera tillfredsställande ordning än den dittillsvarande. Utskottet tillstyrkte sålunda propositionen i denna del. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Frågan har därefter behandlats i riksdagen med anledning av motioner, bl. a. i samband med att förslaget till den nuvarande grundlagen antogs som vilande (KU 1973:26 s. 21) och senast vid förra årets riksdag (KU 1974:44) utan att riksdagen funnit anledning till ändrat ställningstagande.
KU 1975/76:1
4 Det skall i sammanhanget erinras om att ett nytt valsystem för val till landsting kommer att tillämpas vid nästa val, därvid bl. a. skall gälla att endast parti som fätt minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen har rätt att delta i mandatfördelningen (prop. 1975:101, KU 1975:19). Beträffande frågan om ett nytt valsystem för kommunfullmäktige - och även landstingsvalen - kan hänvisas till den nämnda propositionen (s. 53).
D. Formerna för utseende av statsminister
I motionen 1975:311 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om formerna för utseende av statsminister görs till föremål för utredning.
Enligt motionen är nu gällande regler om utseende av statsminister behäftade med flera svagheter. En sådan svaghet anges vara den möjlighet som reglerna erbjuder att framtvinga nyval. En annan svaghet är att en regeringsbildningsprocedur efter nyval i realiteten inte kan komma i gång förrän den nya riksdagen samlats och valt talman. En tredje svaghet, som motionärerna pekar på, är att eftersom för val av statsminister inte krävs positiv majoritet i riksdagen kan till statsminister utses någon som egentligen saknar stöd av riksdagsmajoriteten. I motionen föreslås att riksdagen skall tillerkännas en egen initiativrätt i vad gäller val av statsminister genom att visst lägsta antal riksdagsledamöter får rätt att lämna förslag till statsminister. Vidare anser motionärerna att man vid en första omröstning skall kräva absolut majoritet förval av statsminister. Relativ majoritet bör däremot kunna komma i fråga vid senare omröstningar och efter en viss tidsintervall från den första omröstningen.
De regler som enligt den nya regeringsformen gäller för val av statsminister innebär i korthet att talmannen efter samråd med företrädare för de politiska partierna i riksdagen och vice talmännen lämnar riksdagen förslag till statsminister. Röstar inte mer än hälften av riksdagens ledamöter mot förslaget är det antaget. I annat fall skall talmannen avge nytt förslag för omröstning enligt samma regler. Om riksdagen fyra gånger avvisat talmannens förslag skall förfarandet avbrytas och återupptas först efter nyval. Vid regeringsbildning efter nyval skall statsminister utses av den nyvalda riksdagen.
Vid riksdagsbehandlingen av grundlagsärendet riktades i en motion (fp) kritik mot den föreslagna ordningen och framlades ett alternativt förslag till regler för statsministerval, innebärande bl. a. att viss initiativrätt skulle tillerkännas riksdagen.
I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande avstyrkte utskottet (KU 1973:26 s. 32) motionen. I en reservation (fp) yrkades bifall till motionen.
KU 1975/76:1
5 E. Regler för omröstning inom regeringen
I motionen 1975:663 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs att riksdagen såsom vilande antar i motionen föreslagna grundlagsändringar innefattande särskilda regler för omröstning inom regeringen. Enligt motionens förslag skall vid skilda meningar i ett vid regeringssammanträde förekommande ärende något avgörande inte få fattas utan att minst hälften av statsråden är närvarande. Begärs i sådant fall omröstning skall enligt motionen den mening gälla, som flertalet av de närvarande statsråden biträder. Vid lika röstetal föreslås statsministern får utslagsröst.
Enligt den nya regeringsformen gäller att minst fem statsråd skall delta i regeringssammanträde samt att vid sådant sammanträde skall föras protokoll, vari skiljaktig mening skall antecknas. Däremot innehåller regeringsformen inga omröstningsregler och följaktligen uppställs ej heller krav på att ett beslut för att bli gällande skall omfattas av ett visst antal statsråd.
Vid riksdagsbehandlingen av författningsreformen behandlade konstitutionsutskottet (KU 1973:26 s. 34) två motioner (fp och m) med syfte att införa särskilda bestämmelserom omröstningsregler inom regeringen. I sitt av riksdagen godkända yttrande över motionerna anslöt sig utskottet till departementschefens uppfattning att regeringsarbetet inte onödigtvis borde bindas av formella regler, som kunde hindra anpassningen av arbetet till växlande förhållanden. Grundlagsstadganden angående regeringsarbetet måste därför enligt utskottet utformas så, att de passade olika typer av regeringar; den föreslagna ordningen anknöt till vad som i praktiken redan tillämpades i statsrådsöverläggningarna, där regeringsbesluten i realiteten fattades.
I en reservation (m och fp) yrkades att regler för omröstning inom regeringen skulle införas i grundlagen.
F. Befordringsgrunderna vid statliga tjäastetillsättningar
I motionen 1975:995 av fru Jacobsson (m)och herr Turesson (m) hemställs att riksdagen beslutar att regeringsformens 11 kap. 9 § andra stycket ändras i enlighet med den tidigare av grundlagberedningen föreslagna lydelsen, nämligen att vid tillsättning av statlig tjänst avseende endast skall fästas vid förtjänst och skicklighet. Motionärerna hävdar att exempelvis politisk partitillhörighet inte kan accepteras som tillsättningsgrund. Förutom till förtjänst och skicklighet bör enligt motionärerna vid tjänstetillsättningar hänsyn kunna tas, om särskilda skäl föreligger, till arbetsmarknadssynpunkter och lokaliseringspolitiska synpunkter.
I en motion (m) med anledning av 1973 års proposition i författningsfrågan kritiserades i likhet med nu förevarande motion den omformulering av lagtexten i förhållande till grundlagberedningens förslag som gjorts i propositionen beträffande grunderna för tillsättning av statlig tjänst. Enligt mo -
KU 1975/76:1
tionen innebar förslaget en uppluckring av grunderna för tillsättning av sådan tjänst.
I sitt av riksdagen godkända yttrande över motionen avstyrkte utskottet (KU 1973:26 s. 72) bifall till motionen under framhållande, att utskottet beträffande befordringsgrunderna förutsatte att den möjlighet propositionens förslag medgav att väga in även arbetsmarknadspolitiska och lokal iseringspolitiska hänsyn vid bedömningen skulle komma att utnyttjas på sådant sätt att inga faror för den enskildes rättssäkerhet kommer att uppstå.
I en reservation (m, fp) yrkades bifall till motionen.
Utskottet
De grundlagsfrågor som upptagits i motionerna har varit föremål för utskottets överväganden i samband med behandlingen av propositionen i författningsfrågan 1973. Utskottet har inte funnit anledning att frångå sin i samband därmed intagna ståndpunkt till frågorna och avstyrker motionerna. Utskottet hemställer att riksdagen
1. beträffande frågan om övergång till republik avslår motionen 1975:4;
2. beträffande frågon om kvinnlig tronföljd avslår motionerna 1975:2, 1975:68 och 1975:71;
3. beträffande frågan om riksdagens ledamotsantal avslår motionen 1975:93, yrkandet 4;
4. beträffande frågan om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen avslår motionen 1975:668;
5. beträffande frågan om formerna för utseende av statsminister avslår motionen 1975:311;
6. beträffande frågan om regler för omröstning inom regeringen avslår motionen 1975:663;
7. beträffande frågan om befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar avslår motionen 1975:995.
Stockholm den 15 oktober 1975
På konstitutionsutskottets vägnar HILDING JOHANSSON
KU 1975/76:1
7 Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s), herrar Mossberg (s), Fiskesjö (c). Svensson i Eskilstuna* (s), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane(s), Molin (fp), Johansson i Malmö (s), fru Jacobsson* (m) och herr Berndtson (vpk).
Vid beslut under punkterna 3 (riksdagens !edamotsantal),4 (fyraprocentsregeln vid val till riksdagen) och 7 (befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar) har herr Lindahl i Hamburgsund ersatt herr Molin.
*Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
1. av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottet beträffande punkten 1, frågan om övergång till republik, bort anföra och hemställa följande:
Som anförts i motionen 1975:4 kan författningsreformen inte godtas såvitt gäller monarkins bevarande. Bakom kravet på monarkins avskaffande står en bred opinion, representerande en rad organisationer och enskilda. Även om den nya författningen innebär att monarken enbart skall ha ställning som symbol för riket och fullgöra representativa uppgifter kvarstår den principiella sidan av saken och monarkins ideologiska roll. Man behåller den helt odemokratiska bördsrätten till statschefsämbetet liksom andra privilegier, t. ex. immunitetsrätten. Över huvud framstår ett system med ärftlig monarki som helt oförenligt med varje tanke om allas lika rätt. Med monarkin följer dessutom reaktionär mytbildning och ideologi.
Många av de ceremonier där nu konungen medverkar kan förenklas eller avskaffas. I den mån representation fordras på icke regeringsnivå kan de representativa uppgifterna handhas av den av riksdagen valde talmannen. Talmannen har i och med författningsreformen 1973-1974 kommit att erhålla en roll vid regeringsbildning, vilken ersätter en tidigare uppgift för monarken. Riksdagens talman bör därför ges titeln rikets statschef.
Övergången till republik kan ske utan större utredningsarbete. Riksdagen bör redan nu vara i stånd att såsom vilande antaga erforderliga förändringar i regeringsformen. Förslag om övriga förändringar i t. ex. annan lagtext än regeringsformen och andra praktiska detaljer bör riksdagen hemställa om hos regeringen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
1. beträffande frågan om övergång till republik med bifall till motionen 1975:4 beslutar
a. att såsom vilande anta följande förslag till ändring av regeringsformen: -
KU 1975/76:1
8 Regeringsformen
Nuvarande lydelse
1 kap. Statsskickets grunder
Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordningen är rikets grundlagar.
Konungen är rikets statschef.
5 kap. Statschefen
Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare och har fyllt tjugofem dr. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.
Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes.
Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter.
Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vice riksförståndare.
Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej har fyllt tjugofem är.
Föreslagen lydelse 2 §
Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen är rikets grundlagar.
4 §
Riksdagens talman är rikets statschef.
2 §
Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare. Hon eller han får icke samtidigt vara statsråd.
Statschefen skall samråda med statsministern, innan hon eller han reser utrikes.
3 §
Är riksdagens talman av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef inträder den av riksdagens vice talmän, som är närmast i rang och ej är förhindrad, för att såsom tillförordnad statschef fullgöra statschefens uppgifter.
4 §
Avlider riksdagens talman fullgöres statschefsfunktionen av den av riksdagens vice talmän som är närmast i rang och ej är förhindrad, till dess nyval av talman företagits.
KU 1975/76:1
9 Nuvarande lydelse
Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem skall regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen bestämmer om konungen skall anses ha avgått.
Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 och 4 §§ kan tjänstgöra.
Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behörig kan tjänstgöra.
Konungen kan ej åtalas försina gärningar. Riksförståndare kan ej åtalas för sina gärningar som statschef.
Föreslagen lydelse
5 §
Paragrafen utgår.
6 §
Därest ingen av riksdagens talmän är i stånd att tjänstgöra, tjänstgör den av riksdagens ledamöter som längst tid har varit ledamot av riksdagen intill dess att talman eller vice talman åter 'är i stånd att tjänstgöra eller intill dess att val av ny talman och nya vice talmän verkställts.
7 §
Paragrafen utgår.
b. att såsom vilande anta förslaget - i överensstämmelse med ovan föreslagen ändring i regeringsformen 1 kap. 2 § - att upphäva gällande successionsordning.
c. att i övrigt hos regeringen hemställa om förslag till följdändringar i lagtext och reglering av andra förhållanden som kan föranledas av ett beslut enligt a. ovan;
2. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c), Molin (fp) och fru Jacobsson (m) som ansett att utskottet beträffande punkten 2, frågan om kvinnlig tronföljd, bort uttala och hemställa följande:
Den nya grundlagen innebär ingen ändring av tronföljdsreglerna. Sålunda är fortfarande kvinnliga medlemmar av konungahuset uteslutna från statschefsämbetet. Samhällsutvecklingen i Sverige liksom i flera andra länder har inneburit en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män då det gäller offentligt värv. Kvinnlig tronföljd förekommer i dag i sex av Europas nio monarkier.
Antagandet av den nya grundlagen innebar att riksdagens överväldigande majoritet uttalade sig för att det monarkiska statsskicket i Sverige skall bestå för framtiden. Beslutet kan med säkerhet sägas vara fast förankrat
KU 1975/76:1
hos majoriteten av det svenska folket. Inom ramen för ett sådant styrelseskick bör av skäl som här har anförts kvinnlig tronföljd införas.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
2. beträffande frågan om kvinnlig tronföljd med anledning av motionen 1975:68 och med bifall till motionerna 1975:2 och 1975:71 hos regeringen anhåller om utredning och förslag till införande av kvinnlig tronföljd;
3. av herr Björck i Nässjö (m) och fru Jacobsson (m) som ansett att utskottet beträffande punkten 3, frågan om riksdagens ledamotsantal bort uttala och hemställa följande:
Starka skäl talar enligt utskottet för att riksdagens ledamotsantal bör begränsas för att på det sättet göra det möjligt för riksdagen att på ett smidigare och effektivare sätt fatta beslut i de allt fler ärenden den har att ta ställning till. Ett system med minskat ledamotsantal kan dock kräva speciella åtgärder, t. ex. ett utökat antal utjämningsmandat, för att se till att representationen från varje del av landet får en sammansättning som på ett riktigt sätt återspeglar valmanskårens uppfattningar.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
3. beträffande frågan om riksdagens ledamotsantal med bifall till motionen 1975:93 såvitt avser yrkandet 4 hos regeringen hemställer om förslag till minskning av riksdagens ledamotsantal med beaktande av vad utskottet anfört;
4. av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottet beträffande punkten 4, frågan om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen, bort anföra och hemställa följande:
I motionen 1975:668 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs att regeringen tillkallar en parlamentarisk utredning rörande slopande eller förändring av gällande system med spärrar vid val till riksdagen.
Före 1968-1969 års grundlagsändringar missgynnade vallagarna mindre partier genom att ett mandat för sådant parti krävde väsentligt fler röster än för större parti. Grundlagsändringarna eliminerade de värsta orättvisorna härvidlag, och ett steg togs mot riksproportionalitet och lika rösträtt.
Som framhålls i motionen innebär det nuvarande valsystemet en form av åsiktsgradering i och med att rösterna har olika värde. Den röst som läggs på ett parti som inte uppnår fyra procent av väljarna har inte samma värde som den röst som läggs på ett parti som överskrider detta procenttal, enär gränsen för riksdagsrepresentation går vid fyra procent.
I 1973 års riksdagsval deltog mer än 5 160 000 väljare. Det innebär att ett parti skulle kunna samla över 200 000 väljare och likväl bli orepresenterat
KU 1975/76:1
i riksdagen, beroende på att man inte når fyra procent av väljarna. Om flera partier närmar sig men inte når fyra procent skulle flera hundra tusen väljare bli orepresenterade. Detta är från flera synpunkter helt otillfredsställande.
Såväl högre som lägre spärrar än i Sverige tillämpas i andra länder med valspärrar. Den spärr vid fyra procent som tillkom i Sverige i slutet av 1960-talet byggde uppenbarligen på en kompromiss utifrån de då rådande politiska förhållandena. Även frågan om var en eventuell spärr skall sättas borde vara mogen för prövning av de partier som då arbetade fram förslaget till grundlagsändring.
Enligt utskottet bör en översyn av spärreglerna nu komma till stånd genom en parlamentarisk utredning.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
4. beträffande frågan om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen med bifall till motionen 1975:668 hos regeringen begär en parlamentarisk utredning rörande slopande eller förändring av gällande system med spärrar vid val till riksdagen;
5. av herr Molin (fp) som ansett att utskottet beträffande punkten 5,,formerna för utseende av statsminister, bort anföra och hemställa följande:
I motionen framförs kritik mot den nya regeringsformens regler om utseende av statsminister och begärs att frågan blir föremål för utredning.
Reglerna för utseende av statsminister är en utomordentligt viktig del i regeringsformen. Frågan blev inte föremål för någon närmare analys i samband med den nyligen genomförda författningsreformen.
I motionen pekas på tre grundläggande svagheter med nu gällande ordning. Den ger möjligheter för en enda person - talmannen - att framtvinga nyval genom att till statsminister föreslå kandidater som inte kan vinna riksdagens stöd. Den möjliggör vidare att till statsminister utses någon som inte har stöd av flertalet riksdagsledamöter. Slutligen medför reglerna att regeringsskifte inte kan äga rum förrän omkring tjugo dagar efter ett val.
Som anförs i motionen anser utskottet inte, att det finns anledning begränsa riksdagens medverkan vid utseende av statsminister till att endast pröva de förslag som talmannen lägger fram. Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning också ha en egen initiativrätt. I regeringsformen bör därför införas en bestämmelse om att ett visst antal av riksdagens ledamöter äger rätt att lägga fram förslag till statsminister. Den följande omröstningsproceduren bör utgå härifrån. Man kan t. ex. kräva att den föreslagne får stöd av en absolut majoritet av riksdagens ledamöter. Relativ majoritet borde dock kunna komma i fråga vid senare omröstningar och efter en viss tidsintervall från den första omröstningen.
Det är utskottets uppfattning, att man nu bör få fram alternativa modeller för att utse statsminister. En grundläggande förutsättning vid denna prov -
KU 1975/76:1
ning bör vara att statschefen inte skall ha något inflytande vid regeringsbildningen. De nya reglerna bör vidare sikta till att eliminera nackdelarna med den nuvarande ordningen.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen och hemställer att riksdagen
5. beträffande frågan om formerna för utseende av statsminister med bifall till motionen 1975:311 hos regeringen begär att frågan om formerna för utseende av statsminister görs till föremål för utredning;
6. av herr Björck i Nässjö (m), herr Molin (fp) och fru Jacobsson (m) som ansett att utskottet beträffande punkten 6, frågan om regler för omröstning inom regeringen, bort anföra och hemställa följande:
I motionen hemställs om grundlagsändring i syfte att införa kollegiala omröstningsregler inom regeringen.
Den nya regeringsformen innehåller inte några regler om beslutsfattandet inom regeringen. I grundlagberedningens förslag fanns däremot en regel, som innebar att regeringens beslut skulle fattas genom allmän kollegial omröstning med utslagsröst för statsministern.
Det är självfallet endast i sällsynta fall som meningsskiljaktigheter inom regeringen är så djupgående att de direkt redovisas i beslutsfattandet. När så inträffar, är det å andra sidan sannolikt att det oftast gäller för rikets styrelse väsentliga frågor. Om statsministern i ett sådant fall har en gentemot regeringen i övrigt avvikande mening skulle ett konstitutionellt oklart läge uppstå genom att det inte klart framgick vilken linje som skulle bli regeringens beslut - statsministerns eller övriga regeringsledamöters.
Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att man i grundlagen har bestämmelser om hur man skall förfara då det råder delade meningar inom regeringen. Avsaknaden av regler leder eljest i relaiteten antingen till ensamrätt för statsministern eller till beslutsoförmåga i regeringen.
Som anförs i motionen är grundtankarna bakom den nya grundlagen att beslutanderätten skall förläggas till de organ som företräder folket. I inget fall finns någon bestämmelse som ger exklusiv beslutanderätt i viktiga frågor till en enda person.
Inte heller på andra områden inom den svenska demokratin finns några sådana bestämmelser. Inom t. ex. intresseorganisationerna och kommunerna fattas styrelsebesluten genom vanlig omröstning. Det finns enligt utskottets mening inga bärande skäl för att inte dessa principer skall gälla också den svenska regeringen. Att ge statsministern ensam beslutanderätten i alla de viktiga ärenden som ankommer på regeringen är alltså olämpligt. Utskottet anser därför att en sådan regel som föreslås i motionen bör införas i regeringsformen.
KU 1975/76:1
13 På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen och hemställer att riksdagen
6. beträffande frågan om regler för omröstning inom regeringen med bifall till motionen 1975:663 såsom vilande antar följande ändringar av 7 kap. regeringsformen:
a. efter 4 § infors en ny 5 § av följande lydelse:
5 § Yppas vid regeringssammanträde skilda meningar i något ärende, får ärendet ej avgöras såvida icke mer än hälften av statsråden är närvarande. Som beslut skall, om omröstning begäres, den mening gälla varom flertalet av de närvarande statsråden förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som statsministern biträder.
b. 5-8 §§ numreras 6-9 §§;
7. av herr Björck i Nässjö (m), fru Jacobsson (m) och herr Lindahl i Hamburgsund (fp) som ansett att utskottet beträffande punkten 7, frågan om befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar, bort anföra och hemställa följande:
Enligt utskottet är det av stor betydelse vilka omständigheter som skall tilläggas betydelse vid tillsättning av statstjänster, i första hand för de sökande själva och i andra hand för allmänheten. Att kunna förlita sig på statsmakternas objektivitet vid tjänstetillsättningar är en av de faktorer som skapar rättstrygghet.
I den äldre regeringsformen tillmättes endast förtjänst och skicklighet betydelse vid bedömning av sökandes kvalifikationer. I den nya regeringsformen har skett en vidgning av omständigheter, som kan tillmätas betydelse genom ordalydelsen i 11 kap. 9 § andra stycket ”sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet”. Då det inte alltid kan vara självklart vilka grunder förutom förtjänst och skicklighet som kan kallas sakliga, kan formuleringen ge anledning till tolkningssvårigheter. I ett sådant läge kan allmänheten vid kontroversiella tillsättningsärenden komma att spekulera över vilka grunder som tillmätts avgörande betydelse.
Utskottet anser därför att förutom till förtjänst och skicklighet skall hänsyn vid tjänstetillsättningar kunna tas endast till arbetsmarknadssynpunkter och lokaliseringspolitiska synpunkter och detta endast om särskilda skäl föreligger. En sådan begränsning av befordringsgrunderna bör införas i grundlagen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
7. beträffande frågan om befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar med bifall till motionen 1975:995 såsom vilande antar följande förslag till ny lydelse av 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen:
KU 1975/76:1
14 Vid tillsättning av sådan tjänst skall avseende fästas endast vid förtjänst och skicklighet. Om inskränkning i rätten för den som innehar en tjänst att erhålla annan likartad tjänst gäller dock vad som föreskrives särskilt.
Särskilt yttrande
av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) beträffande frågan om riksdagens ledamotsantal: I
olika sammanhang har aktualiserats frågan om en sänkning av riksdagens ledamotsantal bl. a. i samband med införandet av systemet med ersättare för riksdagsledamöterna. Denna ordning har varit i kraft sedan i början av år 1974. Enligt min mening bör i samband med en översyn av ersättarsystemet frågan om riksdagens ledamotsantal tas upp till förnyat övervägande.
__