Med anledning av motion angående strandägares rätt att hålla bryg ga i annans vattenområde
LU 1975/76:10
Lagutskottets betänkande 1975/76:10
med anledning av motion angående strandägares rätt att hålla bryg ga i annans vattenområde
Motionen
I motionen 1975/76:726 av herr Åkerlind (m) yrkas
1. att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)
Härigenom föreskrives att 1 kap. 3 8 vattenlagen (1918:523) skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 8. Ägare av strand vid sjö eller 3 8- Ägare av strand vid sjö eller
annat vatten vare, där vattenområ- annat vatten vare, där vattenområdet ej är honom tillhörigt, ändock det ej är honom tillhörigt, ändock
berättigad att vid sin strand hava berättigad att vid sin strand hava en
mindre brygga, båt-, bad- eller tvätt- mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad, så- hus eller annan dylik byggnad, såframt ej vattenområdets ägare framt ej vattenområdets ägare
genom byggnaden lider men av nå- genom byggnaden lider men av någon betydelse eller hinder mot bygg- gon betydelse eller hinder mot byggnaden möter av stadgandena i 2 kap. naden möter av stadgandena i 2 kap.
Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första stycket finnas bestämmelser i 1 kap. 6 8 jordabalken.
2. att riksdagen - därest förslaget under 1 inte skulle antas - hos regeringen begär att motionen överlämnas till vattenlagsutredningen.
Gällande rätt
Den av motionären åberopade bestämmelsen i 1 kap. 3 8 vattenlagen (VL) ger således strandägare rätt att i angränsande honom ej tillhörigt vattenområde ha mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad. En förutsättning för denna rätt är dock att vattenområdets ägare genom byggnaden ej lider men av någon betydelse eller att hinder mot byggnaden ej möter enligt 2 kap. VL. De därmed åsyftade reglerna innebär 1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 10
LU 1975/76:10
i huvudsak att byggande i vatten ej får medföra skada eller intrång i annans egendom genom inverkan på vattenförhållandena med mindre nyttovärdet av byggnaden på visst sätt överstiger skadan eller intrånget. Vidare stadgas
- uppenbarligen med avseende å mera omfattande vattenbyggnadsföretag
- begränsningar med hänsyn till byggandets inverkan på bl. a. bostadsförsörjning, näringsliv och naturförhållanden, sjötrafikleder, klimat- och hälsotillstånd eller med hänsyn till allmänna intressen i övrigt. För vissa former av byggande i vatten krävs att ansökan görs hos vattendomstol för prövning hur och under vilka villkor byggandet må ske. Enligt 2 kap. 20 § VL fordras vattendomstolens prövning om sannolika skäl föreligger att allmän eller enskild rätt förnärmas genom byggande i vatten.
Stadgandet i 1 kap. 3 S VL har bibehållits oförändrat sedan lagens ikraftträdande 1.1.1919 med undantag av att andra stycket, som innehåller en hänvisning till 1 kap. 6 $ JB i fråga om rätten till vattenområde vid strandförskjutning, har tillagts 1970. Den år 1906 tillsatta vattenrättskommittén anförde i ett 17.12.1910 avgivet betänkande med förslag till vattenlag (s. 212-213) att den, som genom köp eller annorledes blivit ägare till strand invid ett naturligt vattenområde utan att ha förvärvat någon rätt till detta, i regel borde vara berättigad att vid den honom tillhöriga stranden anbringa en mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad. Något förfång ansågs därigenom icke kunna tillskyndas vattenområdets ägare. Även om en olägenhet av mindre betydenhet skulle genom byggnadens anbringande vid stranden kunna anses uppstå för vattenägaren, borde denne enligt kommitténs uppfattning ej kunna av sådan anledning förbjuda strandägaren att på ifrågavarande sätt utnyttja vattenområdet. Om byggnaden däremot var av beskaffenhet att hindra vattenägaren att själv på ett rationellt sätt tillgodogöra sig vattnet eller eljest för honom medförde men som från objektiv synpunkt kunde tillmätas någon betydelse var han enligt kommittén ej nödsakad att finna sig däri.
Om strandägare har byggt i vattenområde, som ej tillhör honom, och ägaren av vattenområdet därigenom tillfogas men av någon betydelse kan denne vända sig till överexekutor med begäran om handräckning. 1 13 kap. 8 $ VL ges nämligen möjlighet för överexekutor att i vissa fall ”förordna om handräckning till rättelse i vad olagligen skett”, dvs. i förekommande fall låta borttaga byggnad som uppförts utan föregången prövning av vattendomstol. En förutsättning för att ett sådant ingripande får ske är emellertid enligt samma stadgande att förhållandena befinnes uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat föregå byggandet. Om handräckning på grund av denna regel ej kunnat beviljas återstår möjligheten för vattenområdets ägare att genom stämning yrka föreläggande för strandägaren att ta bort byggnaden. Strandägaren kan å sin sida bemöta en mot honom förd stämningstalan eller åstadkomma uppskov med verkställighet av beslut om borttagande av byggnaden genom att med stöd av 2 kap. 25 S VL hos vattendomstol påkalla prövning av byggnadens laglighet.
LU 1975/76:10
3 Pågående utredningsarbete
Vattenlagen är f. n. föremål för en allmän översyn av den år 1968 tillsatta vattenlagsutredningen. Enligt direktiven skall utredningsarbetet i första hand avse de organisatoriska formerna för tillståndsgivning i vattenmål. Det betonas dock, att utredningen bör vara oförhindrad att behandla även andra frågor som lämpligen kan prövas i sammanhanget. 1 direktiven uttalas vidare att utredningen bör ta kontakt med administrativa myndigheter, domstolar och andra som har erfarenhet av hur vattenlagen verkat i praktiken och söka kartlägga de eventuella ytterligare brister som numera kan föreligga i fråga om lagen samt i belysning av erfarenheterna och med beaktande av de givna direktiven föreslå behövliga lagändringar. - År 1974 erhöll vattenlagsutredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda dikningsoch andra torrläggningsföretag.
Utskottet
Vattenlagen (VL) 1 kap. 3 § ger strandägare rätt att i angränsande vattenområde uppföra mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad under förutsättning att vattenområdets ägare genom byggnaden inte lider men av någon betydelse.
1 motionen hävdas att det blivit allt vanligare att strandägare förlägger flera mindre bryggor i annans vattenområde. Med hänsyn härtill yrkar motionären i första hand, att riksdagen skall ändra nämnda bestämmelse så att Strandägare ges rätt att uppföra endast en mindre brygga, och i andra hand, att riksdagen skall hemställa att motionen överlämnas till vattenlagsutredningen.
Utskottet vill till en början framhålla att de i 1 kap. 3 8 VL uppräknade byggnaderna endast utgör exempel på sådant byggande i vatten som i regel bör kunna tillåtas en strandägare utan att därigenom förfång tillskyndas vattenområdets ägare. Visar det sig i det enskilda fallet att byggnaden hindrar vattenägaren att själv tillgodogöra sig vattnet på ett rationellt sätt eller eljest för honom medför men som från objektiv synpunkt kan tillmätas någon betydelse skall vattenägare självfallet inte behöva finna sig i detta. Om strandägaren inte frivilligt avlägsnar byggnaden kan vattenområdets ägare antingen begära handräckning för dess borttagande eller också genom stämning yrka föreläggande för strandägare att ta bort byggnaden.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 S VL utgör enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan vattenägarens berättigade intresse av att utan hinder kunna råda över sitt vatten och strandägarens intresse av att för egen del få nyttja vattnet invid stranden. Enligt vad utskottet erfarit lär det emellertid förekomma att strandägare låter uppföra bryggor i annans vattenområde och sedan hyr ut båtplatser till utomstående utan att vattenområdets ägare därigenom hindras att själv råda över vattnet. Att strandägaren skulle ges
LU 1975/76:10
en sådan rätt att utan tillstånd av vattenområdets ägare ekonomiskt utnyttja dennes vattenområde synes dock inte ha varit avsett med bestämmelsen.
Vattenlagen är f. n. föremål för en allmän översyn av vattenlagsutredningen. Med hänsyn till vad som sägs i de ovan redovisade direktiven för utredningen förutsätter utskottet att utredningen också kommer att pröva bestämmelsen i 1 kap. 3 5 VL. Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen är därför inte påkallad.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:726.
Stockholm den 9 mars 1976
På lagutskottets vägnar IVAN SVANSTRÖM
Närvarande: herrar Svanström (c)*, Hammarberg (s), Lidgård (m)*, Sundelin (s)*, Torwald (c)*, Olsson i Timrå (s), Fru Nilsson i Sunne (s), herr Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c)*, fru Tillander (c). Fru Lindquist (m)*, fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp (s), herr Henmark (fp) och fru Karlsson (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 51469 Slockholm 1976