Med anledning av propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag m. m. och propositionen 1975/76:100 såvitt avser Bokföringsnämnden, jämte motioner

LU1975/76:15

Lagutskottets betänkande 1975/76:15

med anledning av propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag m. m. och propositionen 1975/76:100 såvitt avser Bokföringsnämnden, jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet dels i propositionen 1975: 104 framlagda förslag till ny bokföringslag m. m. samt med anledning därav väckta motioner, dels i propositionen 1975/76:100, bilaga 4, gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1976/77 till bokföringsnämnden m. m.

Propositionerna

Propositionen 1975:104 I propositionen 1975: 104 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. bokföringslag,

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom,

3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,

4. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

5. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,

6. lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag,

7. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet

till vad utskottet anför på s. 17—18.

Med anledning av propositionen har väckts elva motioner. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 13—16.

På utskottets begäran har skatteutskottet avgett yttrande över propositionen och motionerna. Yttrandet är fogat till detta betänkande som bilaga 2.

Företrädare för regeringskansliet, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet har inför utskottet framfört synpunkter på de föreliggande förslagen. Skrifter i ärendet har till utskottet inkommit från Svenska samemas riksförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges köpmannaförbund, Svenska företagares riksförbund,

Småföretagens service- och informationsförening, Aktiebolaget Aerotransport m. fl.

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

2 Propositionen 1975/76:100

I budgetpropositionen bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen under punkten G 7 (s. 82—84) föreslagit riksdagen att dels godkänna att en bokföringsnämnd med de uppgifter som angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1976, dels bemyndiga regeringen att vid nämnden inrätta en ordinarie tjänst som chef för nämndens kansli med beteckningen r, dels ock till Bokföringsnämnden för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr.

Behandlingen av propositionen i denna del har av justitieutskottet överflyttats till lagutskottet.

Utskottet behandlar framställningarna nedan under avsnittet Bokföringsnämnden (s. 36).

Lagförslagen

De i propositionen 1975: 104 framlagda lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till Bokföringslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Näringsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bolaget eller föreningen ej utövar näringsverksamhet.

Enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk är ej på grund därav bokföringsskyldig enligt denna lag. Hyr enskild person ut byggnad eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.

Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

2 § Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Bokföringsskyldigheten innefattar att

1. till upplysning om rörelsens förlopp kronologiskt och systematiskt löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed tillse att verifikationer finns till alla bokföringsposter,

2. till upplysning om rörelsens ekonomiska resultat och ställning vid räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med årsbokslut,

3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.

LU 1975/76:15

3 § Har bestämmelse som avviker från denna lag meddelats i eller med stöd av annan lag, gäller den bestämmelsen och i anslutning därtill meddelade verkställighetsföreskrifter.

Särskilda bestämmelser finns om skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav.

Löpande bokföring

4 § I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning såsom in- och utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändelse räknas också den bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat. Inför bokslut skall bokföringen härutöver tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret.

5 § Bokföringen skall för varje affärshändelse grundas på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna (verifikation). Har den bokföringsskyldige tagit emot handling om affärshändelsen, skall denna handling användas som verifikation. Om det är påkallat med hänsyn till arten av mottagen handling, får bokföringen i stället grundas på särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Verifikation skall på varaktigt sätt innehålla uppgifter om när den upprättats, när affärshändelsen inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller, vilken motpart den berör samt, i förekommande fall, vilka handlingar som legat till grund för affärshändelsen och var original - handling förvaras.

För likartade affärshändelser får gemensam verifikation användas, om den innehåller eller hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i fråga om de affärshändelser som verifikationen omfattar. Gemensam verifikation får även användas för inbetalningarna under en dag vid kontant försäljning av varor och tjänster, om försäljningen sker under sådana förhållanden att enskild verifikation med uppgifter enligt andra stycket ej kan upprättas utan svårighet. I sådant fall får gemensam verifikation utgöras av kontrollremsa från kassaapparat, kassarapport eller annan handling som anger summan av erhållna betalningar.

Verifikationerna skall på varaktigt sätt vara försedda med verifikationsnummer eller andra identifieringstecken och i övrigt erforderliga uppgifter så att sambandet mellan verifikation och bokförd post utan svårighet kan fastställas. Verifikationerna skall både före och efter bokföring förvaras ordnade på betryggande och överskådligt sätt. Sker rättelse i verifikation, skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den.

6 § Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts får ej utplånas eller göras oläsligt.

Vid rättelse av felförd post skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den. Sker rättelse genom särskild rättelsepost, skall verifikation om rättelsen upprättas. Samtidigt skall genom anteckning på den tidigare verifikationen eller på annat sätt säkerställas att man vid

LU 1975/76:15

granskning av den tidigare bokförda posten utan svårighet kan få kännedom om rättelsen.

7 § Om det behövs för att ge överblick över tillämpat bokföringssystem, skall beskrivning upprättas över bokföringens organisation och uppbyggnad, över använda hjälpmedel och deras funktion samt över bokföringens konton och deras användning (kontoplan).

Användes automatisk databehandling i bokföringssystemet, skall beskrivning enligt första stycket kompletteras med systemdokumentation och behandlingshistorik i den mån det behövs för att man utan svårighet i efterhand skall kunna följa och kontrollera de enskilda posternas behandling och företagna bearbetningar inom systemet.

All beskrivning och dokumentation som avses i första och andra styckena är räkenskapsmaterial.

8 § Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för post efter verifikationsnummer eller andra identifieringstecken som åsatts verifikationerna (grundbokföring). Verifikationer, som avser likartade affärshändelser, får bokföras i sammandrag i en post, om det utan svårighet kan klarläggas vilka affärshändelser som ingår i sådan post.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag (kassabokföring), övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. I fråga om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag, utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed.

9 § Affärshändelserna skall bokföras i systematisk ordning så att bokföringen gör det möjligt att överblicka verksamhetens gång och dess resultat och ställning (huvudbokföring). Huvudbokföringen kan vara förenad med grundbokföringen.

Konton över tillgångar och skulder, vilka i huvudbokföringen föres i sammandrag, skall ytterligare specificeras i sidoordnad redovisning i den mån det behövs för att ge tillfredsställande överblick och kontroll.

Huvudbokföringen skall hållas aktuell samt avstämmas mot grundbokföringen efter vad som med hänsyn till rörelsens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.

10 § Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial kan utgöras av

1. material i vanlig läsbar form,

2. film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel,

3. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form som avses i 1 eller 2.

Material som avses i första stycket 3 får ej användas för sammanfattningar av huvudbokföringen eller samtidigt för både verifikationer och grundbokföring.

Material som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast om det kan anses säkerställt, att registreringarna är varaktiga, att registrerade uppgifter är lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på betryggande sätt.

LU 1975/76:15

5 Årsbokslut

11 § För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut. Detta består av resultaträkning och balansräkning. Till dessa kan bilagor upprättas.

Årsbokslutet skall färdigställas och tagas in i bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Bilaga till årsbokslutet behöver dock ej återges i årsboken. Årsbokslutet och därtill hörande bilagor skall avfattas på svenska i vanlig läsbar form. Bilaga som är av särskilt vidlyftig beskaffenhet får dock upprättas i form som avses i 10 § första stycket 2. Årsbokslutet skall skrivas under av den bokföringsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga för rörelsens förbindelser, underskrives bokslutet av dem alla.

När bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet ändras, skall balansräkning också utan dröjsmål uppgöras och tagas in i årsbok.

12 § Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall vara räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30 april, den 1 juli—den 30 juni eller den 1 september—den 31 augusti.

När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan brutet räkenskapsår tillämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i annan av rörelserna. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan hinder av vad som föreskrives i tredje stycket. Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning inom koncern.

13 § Med anläggningstillgång förstås tillgång, som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstillgång förstås annan tillgång.

Med en tillgångs anskaffningsvärde förstås utgiften för dess förvärv eller tillverkning och med återanskaffningsvärde motsvarande utgift, om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång (balansdagen).

14 § Omsättningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Är tillgångens verkliga värde på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet, får tillgången dock ej tagas upp över detta verkliga värde.

Såsom verkliga värdet av omsättningstillgång anses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om rörelsens förhållanden, tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning härtill, får verkliga värdet dock bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekomamnde fall med avdrag för inkurans, eller till annat värde som är förenligt med god redovisningssed.

LU 1975/76:15

6 Om varulager upptages till lägre värde än det i första stycket medgivna högsta värdet, skall skillnaden upptagas som lagerreserv.

Omsättningstillgång får tagas upp över anskaffningsvärdet, om särskilda omständigheter föreligger och det kan anses tillåtet enligt god redovisningssed.

15 § Anläggningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för värdehöjande förbättring av tillgången, vilka nedlagts under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare räkenskapsår. I andra fall än som avses i fjärde stycket och 16 § andra stycket får anläggningstillgång ej tagas upp till högre värde än det, vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning.

På anläggningstillgång, som fortlöpande minskar i värde på grund av ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, skall årligen avskrivning ske med minst belopp som svarar mot lämplig avskrivningsplan, om ej tillgången uppenbarligen redan är tillräckligt avskriven.

Har värdet på anläggningstillgång varaktigt gått ned, skall nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god redovisningssed.

Anläggningstillgång, som äger ett bestående värde väsentligt överstigande det belopp vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning, får upptagas till högst detta värde, om det belopp varmed uppskrivningen sker användes till erforderlig nedskrivning av värdet på andra anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för sådan utjämning. Fast egendom, som åsättes taxeringsvärde, får dock ej uppskrivas över taxeringsvärdet.

16 § Fordran, som är osäker, tages upp till belopp varmed den beräknas inflyta. Värdelös fordran får ej tagas upp som tillgång.

Fordran som är anläggningstillgång får tagas upp till sitt beräknade värde, även om fordringen såsom osäker eller värdelös tagits upp till lägre belopp eller utelämnats i närmast föregående balansräkning.

17 § Har den bokföringsskyldige övertagit rörelse mot vederlag som överstiger det behållna värdet av de övertagna tillgångarna, får skillnaden tagas upp som anläggningstillgång till den del den representerar affärsvärde (goodwill). Denna tillgång skall årligen avskrivas med skäligt belopp, dock minst en tiondel.

Utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift, marknadsundersökningar och liknande får tagas upp som anläggningstillgång, om de är av väsentligt värde för den bokföringsskyldiges rörelse under kommande år. Sådan tillgång skall årligen avskrivas med skäligt belopp, dock minst en femtedel, om ej på grund av särskilda omständigheter avskrivning med en mindre del får anses överensstämma med god redovisningssed.

Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter vid upptagande av långfristigt lån får, om beloppen ej omedelbart redovisas såsom kostnad, avskrivas enligt lämplig avskrivningsplan under tiden till dess skulden förfaller till betalning.

18 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och kostnader i rörelsen under räkenskapsåret samt lämna en med hänsyn till rörelsens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit.

LU 1975/76:15

7 För resultaträkningen användes med de avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning nedan intagna schema. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. Annan uppställningsform får användas endast om under räkenskapsåret i medeltal mindre än tio anställda sysselsatts i rörelsen och uppställningsformen uppfyller de krav som anges i första stycket.

Rörelsens intäkter Försäljningssumman Övriga rörelseintäkter —Rörelsens kostnader Rörelseresultat före avskrivningar

—Avskrivningar

Rörelseresultat efter avskrivningar

-FFinansiella intäkter

Utdelning på aktier och andelar Ränteintäkter —Finansiella kostnader Räntekostnader Resultat efter finansiella intäkter och kostnader

-(-Extraordinära intäkter

—Extraordinära kostnader

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt

± Bokslutsdispositioner

Förändringar i lagerreserv

Förändringar i investeringsfonder och liknande fonder, var för sig Övriga bokslutsdispositioner, var för sig Resultat före skatt

—Skatt

Redovisat årsresultat

Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt avskrivningar och nedskrivningar på sådana tillgångar skall fördelas på samma sätt som motsvarande tillgångar i balansräkningen. Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till sin art.

19 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga tillgångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen. Ställda panter och ansvarsförbindelser skall upptagas inom linjen.

För balansräkningen användes med de avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform som ger en likvärdig överblick över rörelsens ställning.

I schemat angivna poster skall upptagas var för sig. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. För varje sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad bilaga upptagas de belopp som ingår i posten, om icke postens sammansättning klart framgår av bokföringen i övrigt.

LU 1975/76:15

8 A Tillgångar

I Omsättningstillgångar

1. Kassa

2. Banktillgodohavanden

3. Aktier och andra andelar

4. Obligationer och andra värdepapper

5. Växelfordringar

6. Kundfordringar

7. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

8. övriga fordringar

9. Varulager

10. Förskott till leverantörer

II Spärrkonto hos riksbanken för investeringsfond och liknande fonder, var för sig

III Anläggningstillgångar

1. Aktier och andra andelar

2. Obligationer och andra värdepapper

3. Lån till delägare och denne närstående personer

4. Andra fordringar

5. Förskott till leverantörer

6. Patent och liknande rättigheter

7. Hyresrätt och liknande rättigheter

8. Goodwill, som avses i 17 § första stycket

9. Oavskriven utgift, som avses i 17 § andra stycket

10. Skepp

11. Maskiner, inventarier och dylikt

12. Byggnader

13. Fast egendom, som ej är maskin eller byggnad

B Skulder och eget kapital

I Kortfristiga skulder

1. Växelskulder

2. Leverantörskulder

3. Skatteskulder

4. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

5. övriga kortfristiga skulder

6. Förskott från kunder

II Långfristiga skulder

1. Avsatt till pensioner

2. Andra långfristiga skulder

III Obeskattade reserver

1. Lagerreserv

2. Investeringsfonder och liknande fonder, var för sig

3. övriga obeskattade reserver, var för sig

IV Eget kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller uttag under räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt utgående belopp -

LU 1975/76:15

9 C Ställda panter m. m.

1. Inteckningar i fast egendom, företagsinteckningar och andra inteckningar, varje slag för sig

2. Andra ställda panter och därmed jämförliga säkerheter, varje slag för sig, med angivande av de belastade tillgångarnas värde enligt balansräkningen

D Ansvarsförbindelser

1. Diskonterade växlar

2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser

3. Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna och ej har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet

20 § I resultaträkningen och balansräkningen skall ytterligare, anpassat efter rörelsens förhållanden, lämnas uppgifter och upplysningar om

1. grunderna för värdering av tillgångar och skulder med angivande av sådana ändringar i värderingsgrundema som avsevärt påverkat årsresultatet,

2. grunderna för avskrivning av olika grupper av anläggningstillgångar med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grunder,

3. uppskrivning av anläggningstillgångar som verkställts för räkenskapsåret med angivande av uppskrivningsbeloppet och dess användning,

4. annat förhållande av väsentlig betydelse för att bedöma rörelsens resultat och ställning.

De uppgifter och upplysningar som avses i första stycket får intagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i bokslutshandlingama, till vilka de hänför sig.

21 § Enskild näringsidkare samt varje delägare som är obegränsat ansvarig för rörelsens förbindelser skall till årsbokslutet foga sammanställning över sina privata tillgångar och skulder. Sammanställningen får utgöras av förmögenhetsbilaga till allmän självdeklaration, i förekommande fall kompletterad med hänsyn till förändringar i förmögenhetsläget som inträffat före balansdagen.

Om enskild näringsidkare driver mer än en rörelse, skall uppgift om balansomslutning, årsresultat och eget kapital i varje annan rörelse tagas upp i bilaga till årsbokslutet. Samtliga rörelser får också var för sig redovisas i samma årsbok.

Arkivering

22 § Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet under minst tio år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa rörelsens ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 § första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande

LU 1975/76:15

former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.

Besvär

23 § Mot länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Länsstyrelsen får dock före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 12 § tredje stycket eller 22 § tredje stycket, såvitt avser tid efter utgången av år 1976.

2. Genom lagen upphävs bokföringslagen (1929: 117). Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Vissa frågor om rättsverkan av att någon är bokföringsskyldig skall dock enligt särskilda bestämmelser därom avgöras med ledning av den äldre lagen.

3. Den som är bokföringsskyldig enligt den äldre lagen får för räkenskapsår som börjat löpa före den nya lagens ikraftträdande fullgöra sin skyldighet i enlighet med den äldre lagen.

4. Den som ej är bokföringsskyldig enligt den äldre lagen behöver icke vid ikraftträdandet av den nya lagen upprätta balansräkning enligt 11 § tredje stycket.

5. Tillämpas räkenskapsår som avviker från 12 § första stycket, skall det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens ikraftträdande avkortas eller förlängas så att därefter följande räkenskapsår kommer att överensstämma med föreskrifterna i nämnda paragraf.

6. Har bolag, förening eller annan sammanslutning i sin bolagsordning eller sina stadgar bestämmelse om räkenskapsåret, som strider mot nya lagen, skall styrelsen utan dröjsmål vidtaga åtgärder för ändring av bestämmelsen till överensstämmelse med nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallas i denna lag handelsköp.

Med köpman förstås i denna lag Med köpman förstås i denna lag envar, som, enligt vad särskilt fin- envar sorn skulle ha varit bokfö nes

stadgat, är pliktig att föra han- ringsskyldig enligt bokföringsla delsböcker.

gen (1929:117), om denna gällt

även efter utgången av år 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

LU 1975/76:15

3 Förslag tilli Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Med köpman förstås i denna lag Med köpman förstås i denna lag envar som enligt vad särskilt fin- envar som skulle ha varit bokfö nes

stadgat, är pliktig att föra han- ringsskyldig enligt bokföringsla delsböcker.

gen (1929:117), om denna gällt

även efter utgången av år 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Förslag till Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrives att 2 § handelsregisterlagen (1974: 157) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I handelsregister införes enskild näringsidkare och handelsbolag samt ideell förening eller stiftelse som idkar näring.

Handelsbolag skall söka registre- Handelsbolag skall söka registrering, innan bolaget börjar sin verk- ring, innan bolaget börjar sin verksamhet. Detsamma gäller enskild samhet. Detsamma gäller enskild

näringsidkare, ideell förening och näringsidkare, ideell förening och

stiftelse, om skyldighet att föra stiftelse som skulle ha varit bok handelsböcker

följer med verksam- föringsskyldig enligt bokföringsla heten.

gen (1929:117), om denna gällt

även efter utgången av år 1976.

Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning som föreskrives för handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller även i fråga om sålunda registrerat enkelt bolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

LU 1975/76:15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1966: 454) om företagsinteckning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Företagsinteckning må meddelas endast om näringsidkaren är bokföringsskyldig eller driver jordbruk eller skogsbruk.

Föreslagen lydelse

2 §

Företagsinteckning må meddelas endast om näringsidkaren skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976, eller om han driver jordbruk eller skogsbruk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Sluta två eller flere bolag för att under gemensam firma idka handel eller annan näring, kallas det handelsbolag, om bokföringsskyldighet skulle ha förelegat beträffande verksamheten enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Sluta två eller flere bolag för att under gemensam firma idka handel eller annan näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker, kallas det handelsbolag.

LU 1975/76:15

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skall införas en ny paragraf, 286 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

286 a §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen äger, om särskilda skäl föreligger, meddela från bokföringslagen (1976: OOO) avvikande föreskrifter om försäkringsbolags räkenskaper och årsredovisning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Motionsyrkanden

Med anledning av propositionen 1975: 104 har väckts följande motioner.

A. 1975:2162 av herr Sivert Andersson i Stockholm m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag utarbetas snarast om en lagstiftning om redovisning av företagens ekonomiska förhållanden som tillgodoser samhällets och de anställdas krav på en mer ingående insyn i företagen.

B. 1975: 2169 av herr Andersson i örebro (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att även rörelse som startas efter den nya bokföringslagens ikraftträdande får använda sig av annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår),

2. att bokföring av kontanta in- och utbetalningar skall kunna ske senare än påföljande arbetsdag,

3. att företagare utan anställda skall undantas från bokföringsskyldighet enligt den nya bokföringslagen.

C. 1975: 2170 av herr Boo m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att 1 § förslaget till bokföringslag utformas så att en frikrets skapas i vilken skall ingå företag med högst två helårsanställda och med en omslutning på högst 20 gånger basbeloppet,

2. beslutar att 8 § andra stycket förslaget till bokföringslag skall ha följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

LU 1975/76:15

14 Regeringens förslag Motionärernas förslag

8 §

Affärshändelserna skall (regeringens förslag) sådan

post.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag (kassabokföring), övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. I fråga om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag, utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag (kassbokföring). övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. Om det med hänsyn till verksamhetens omfattning är behövligt, gäller i fråga om fordringar och skulder att de skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag, utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed.

3. uttalar att nämnden för bokförings- och redovisningsfrågor ges en sådan organisation och sammansättning att de mindre och medelstora företagens problem blir tillgodosedda i enlighet med vad i motionen anförs.

D. 1975: 2171 av herr Clarkson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att 12 § förslaget till bokföringslag skall ange att, vid sidan av kalenderår, räkenskapsår kan vara s. k. brutet räkenskapsår och inledas den 1 maj, 1 juli eller den 1 september.

E. 1975:2172 av fröken Eliasson (c) och fru Fraenkel (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att konstnärliga och litterära yrkesutövare befrias från kraven på bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen.

F. 1975: 2173 av herr Lidgård m. fl. (m) vari hemställs att utövare av yrkesmässigt bedriven fri vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet skall undantas från bokföringsskyldighet.

G. 1975:2174 av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att 1 § förslaget till bokföringslag skall ha följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 §

Näringsidkare är (regeringens förslag) utövar nä ringsverksamhet.

Enskild person (regeringens förslag) egen bostad.

LU1975/76:15

15 Regeringens förslag Motionärernas förslag

Bokföringsskyldighet föreligger ej för rörelse som avser 1) handel med varor genom kringföring eller från salustånd eller på annat liknande sätt, 2) tillverkning eller bearbetning av varor till avsalu eller på beställning, 3) reparationsverksamhet, 4) byggnadsverksamhet, 5) trädgårdsanläggning eller 6) fiskeri, under förutsättning i samtliga dessa fall att rörelsen vanligen drives utan biträde av andra än make och barn under sexton år.

Staten, kommun (regeringens förslag) denna lag.

2. att — för den händelse ovanstående yrkande ej vinner riksdagens bifall — hemställa hos regeringen att den föreslagna bokföringsnämnden får i uppgift att bl. .a bevilja dispens för mindre näringsidkare från skyldigheten att dagligen föra räkenskaperna,

3. att s. k. brutet räkenskapsår skall få tillämpas av dem som så önskar,

4. att grundbokföringen för varje månad skall slutföras inom två månader,

5. att kassabokföringen får verkställas inom loppet av en vecka.

H. 1975: 2175 av herrar Olsson i Järvsö (c) och Gustafsson i Byske (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att mindre företag, som drivs utan annat biträde än familjemedlemmar samt ytterligare högst två anställda, ej skall omfattas av bokföringslagen,

2. beslutar att enklare regler utarbetas för tillämpning inom lagens ram för mindre företag i fråga om bl. a. bokföringsskyldighet för skulder, fordringar och årsredovisning,

3. uttalar att nämnden för bokföringsfrågor får en sådan sammansättning och sådana direktiv för sitt arbete att de mindre företagens behov av nämndens hänsynstagande vid tillämpningen av lagen och av rådgivning för uppgifternas fullgörande tillgodoses.

I. 1975: 2176 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, fp, m) vari hemställs att riksdagen beslutar att rörelse som startas efter den nya bokföringslagens tillkomst får använda sig av annat räkenskapsår än kalenderår (s. k. brutet räkenskapsår).

3. 1975: 2177 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att bokföringsplikt inte införs för enskild person som uthyr färre än tjugofem lägenheter.

LU 1975/76:15

16 K. 1975:2178 av herr Svanström m. fl. (c) vari hemställs att 12 § förslaget till bokföringslag skall ha följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

12 5

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall vara räkenskapsår. 1 rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30 april, den 1 juli— den 30 juni eller den 1 september —den 31 augusti.

När bokföringsskyldighet

föringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan brutet räkenskapsår tillämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i annan av rörelserna. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan hinder av vadsom föreskrives i tredje stycket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning inom koncern.

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall vara räkenskapsår. Dock får annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 mars—den 28 februari, den 1 maj—den 30 april, den 1 juli—den

30 juni, den 1 september—den 31 augusti eller den 1 november—den

31 oktober.

(regeringens förslag) bok -

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning inom koncern.

Utskottet

Inledning

Till följd av bl. a. den tekniska utvecklingen på redovisningsområdet och förändringarna inom samhällslivet är den nuvarande bokföringslagen från år 1929 delvis starkt föråldrad. Frågan om en modernisering av lagen har länge varit aktuell. År 1967 framlades ett förslag till lag om skyldighet att föra räkenskaper m. m. av särskilda utredningsmän

LU 1975/76:15

(SOU 1967: 49). Under remissbehandlingen av betänkandet framfördes emellertid kritik beträffande såväl grunddragen i förslaget som dess närmare utformning. Förslaget ansågs därför inte kunna läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning.

År 1971 fattades beslut om fortsatt översyn av bokföringslagen. Översynen har utförts av 1971 års utredning om bokföringslagstiftningen i samråd med motsvarande utredningar i Finland och Norge och särskilda observatörer från Danmark. Resultatet av utredningsarbetet har framlagts i betänkandet (SOU 1973: 57) Förslag till bokföringslag. Förslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen. Departementsförslaget överensstämmer i sakligt hänseende nära med utredningsförslaget.

Utskottet kommer i det följande efter en redogörelse för propositionernas huvudsakliga innehåll att behandla propositionerna i de delar som berörs av motionsyrkanden och i övrigt i den mån utskottet funnit anledning att närmare kommentera de framlagda förslagen.

Propositionernas huvudsakliga innehåll I propositionen 1975: 104 läggs fram förslag till ny bokföringslag.

I jämförelse med nu gällande lag vidgas kretsen bokföringsskyldiga väsentligt. Alla näringsidkare föreslås i princip bli bokföringsskyldiga. Undantag görs emellertid för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk. Enskild persons uthyrningsverksamhet föreslås bli bokföringspliktig om det är fråga om hotell- eller pensionatrörelse eller uthyrningen omfattar mer än två lägenheter. Aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening skall liksom f. n. vara bokföringsskyldiga oavsett om de bedriver näringsverksamhet.

I den föreslagna lagen ges utförliga bestämmelser om både löpande bokföring och årsbokslut.

Den löpande bokföringen består av kronologisk bokföring (grundbokföring) och systematisk bokföring (huvudbokföring med sidoordnad redovisning). Alla affärshändelser skall bokföras. För varje affärshändelse skall bokföringen grundas på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna, verifikation. Stor vikt läggs vid en tillförlitlig verifikationshantering. All bokföring föreslås skola ske enligt bokföringsmässiga grunder. Lagförslaget innehåller också regler om bokföring medelst automatisk databehandling.

Årsbokslutet består enligt förslaget av både resultaträkning och balansräkning. I företag med mer än tio anställda skall resultaträkningen ställas upp i s. k. staffelform.

Enligt förslaget skall räkenskapsåret i princip sammanfalla med kalenderåret. För rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande ges dock möjlighet till s. k. brutet räkenskapsår, vilket skall sluta den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti.

2 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

18 Arkiveringstiden föreslås alltjämt vara tio år. Originalhandling i vanlig läsbar form skall emellertid efter tillstånd av länsstyrelse kunna utgallras tidigare under förutsättning att handlingen mikrofilmats eller kopieras på likvärdigt sätt.

Lagförslaget har utformats så att bestämmelserna skall kunna tillämpas med hänsyn tagen till olika rörelsers skiftande behov. Med tanke på nytillkommande bokföringsskyldiga förutses behov av information och utbildning. I budgetpropositionen föreslås därför att en särskild nämnd för bokförings- och redovisningsfrågor, bokföringsnämnden, bör inrättas den 1 juli 1976. Genom nämndens verksamhet skall bl. a. kraven på information och anvisningar tillgodoses både när det gäller småföretagarnas behov och i fråga om datorbaserad redovisning.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Förenklade regler för mindre rörelser m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet de med varandra sammanhängande frågorna om hur kretsen av bokföringsskyldiga bör bestämmas och huruvida behov föreligger av enklare regler för mindre företagare.

I 1929 års bokföringslag fastställs kretsen av bokföringsskyldiga enligt en uppräkningsmetod. Aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer är under alla förhållanden bokföringsskyldiga. I övrigt bestäms bokföringsskyldighetens omfattning genom en uppräkning i 20 punkter av olika rörelsearter, som i princip medför bokföringsskyldighet. Lagen medger emellertid åtskilliga undantag från vad som följer av denna uppräkning. Bl. a. föreligger i fråga om flera av de uppräknade slagen av rörelse inte någon bokföringsskyldighet om rörelseidkaren endast biträds av make, barn under 16 år samt två andra personer.

Jordbrukare är inte bokföringsskyldiga enligt 1929 års lag. Om inkomst av jordbruksfastighet deklareras och taxeras enligt bokföringsmässiga grunder, skall i stället föreskrifterna i jordbruksbokföringslagen (1951: 793) följas. Särskilda bestämmelser om räkenskapsföringen har också utfärdats för tandläkare, pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. samt taxirörelser (SFS 1966: 138—140).

Propositionens förslag innebär en väsentlig utvidgning av kretsen av bokföringsskyldiga. Alla näringsidkare föreslås i princip bli bokföringsskyldiga, dvs. envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Undantagna är endast — bortsett från staten, kommuner och jämställda — enskilda personer som driver jordbruk eller skogsbruk eller som i mindre omfattning hyr ut fastighet eller del av fastighet (i det senare fallet högst två lägenheter). Aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening skall liksom f. n. vara bokföringsskyldiga, oavsett om de bedriver näringsverksamhet.

I samband med behandlingen av frågan om bokföringsskyldighetens

LU 1975/76:15

omfattning diskuteras i propositionen förutsättningarna för ett differentierat regelsystem med förenklade regler för mindre företagare. Föredragande statsrådet ansluter sig härvidlag till utredningens uppfattning att det inte behövs skilda regelsystem för olika typer av företag, utan att man i stället bör sträva efter att utforma regelsystemet så att det med vissa jämkningar kan tillämpas av alla näringsidkare.

I sju motioner framställs yrkanden som syftar till att undanta enskild näringsidkare som driver mindre rörelse från bokföringsskyldighet. Motionärerna lägger fram olika förslag till lösning av frågan hur gränsen för en sådan frikrets bör dräs. I motionen 1975: 2169 (yrkandet 3) föreslås att undantag skall göras för enmansföretag. Motionerna 1975: 2170 (yrkandet 1) och 1975: 2175 (yrkandet 1) upptar förslag som syftar till att undanta småföretagare med få anställda. Enligt den förra motionen bör gränsen dras vid företag med högst två helårsanställda och med en omslutning på högst 20 gånger basbeloppet. I den senare motionen föreslås att frikretsen bör omfatta företag som drivs utan annat biträde än familjemedlemmar samt ytterligare högst två anställda. I motionen 1975: 2174 (yrkandet 1) förordas att undantag skall göras för vissa slag av rörelse, bl. a. saluståndshandel, reparationsverksamhet och byggnadsverksamhet, under förutsättning att rörelsen i fråga drivs utan biträde av andra än make och barn under 16 år. Yrkandena i motionerna 1975: 2172 och 1975: 2173 går ut på att konstnärliga och litterära yrkesutövare bör fritas från bokföringsskyldighet. I motionen 1975:2177 hemställs slutligen att den föreslagna gränsen för bokföringsskyldighet beträffande uthyrningsrörelse ändras så att lagen ej blir tillämplig på enskild person som hyr ut färre än tjugufem lägenheter.

I två motioner aktualiseras frågan om man med andra medel än genom tillskapandet av en frikrets bör söka tillgodose de speciella behov som kan föreligga för mindre rörelseidkare. I motionen 1975:2175 (yrkandet 2) hemställs att riksdagen beslutar om att enklare regler för mindre företag skall inarbetas i lagen, såvitt avser bokföringen av fordringar och skulder samt upprättande av årsbokslut. Såvida en frikrets ej kan tillskapas, bör enligt motionen 1975: 2174 (yrkandet 2) bokföringsnämnden få i uppdrag att bevilja dispens för mindre näringsidkare från skyldigheten att inom föreskriven tid fullgöra kassabokföringen.

Som motivering för de olika motionsyrkandena framhålls bl. a. att den föreslagna generella bokföringsskyldigheten kommer att bli alltför betungande för de mindre företagen. Motionärerna pekar härvid på att förslagets regler i åtskilliga avseenden inte är avpassade för denna grupp av näringsidkare. Detta gäller t. ex. reglerna om grundbokföring av fordringar och skulder och bestämmelserna om årsbokslut. En bokföringsskyldighet av den omfattning lagförslaget innebär är enligt motionärernas uppfattning inte rimlig och kommer i praktiken inte att kunna efterlevas av stora grupper av fria konstutövare, hantverkare och andra

LU 1975/76:15

småföretagare. Om dessa skall kunna iaktta reglerna, blir de på grund av sina bristande kunskaper ofta tvingade att anlita bokföringsbyråer, vilket medför ökade kostnader för företagarna och stora påfrestningar på bokföringsbyråernas nuvarande organisation. I vissa av motionerna ifrågasätts också om borgenärsintressena och beskattningshänsynen härvidlag har sådan tyngd att de kan motivera att bokföringsskyldigheten utsträcks till exempelvis fria konstutövare.

I yttrandet från skatteutskottet har utskottets majoritet förordat avslag på förevarande motionsyrkanden och tillstyrkt bifall till propositionens förslag i motsvarande del. Även utskottets minoritet har förklarat sig i princip biträda förslagen i propositionen om en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten och den breddning av kretsen av bokföringsskyldiga som där föreslås. Dessa ledamöter pekar emellertid samtidigt på att vissa regler rörande den löpande bokföringen bör ändras för att göra det lättare för mindre företagare att följa bestämmelserna.

Utskottet vill till en början peka på att frågan om vilken personkrets som bokföringsskyldigheten bör omfatta har diskuterats utförligt i de båda utredningsbetänkandena från år 1967 resp. 1973. Båda utredningarna har efter ingående överväganden funnit att man inte kan utesluta någon näringsidkare från bokföringsskyldighet. Som skäl härför har utredningarna åberopat de avsevärda svårigheter som föreligger när det gäller att på ett tillfredsställande sätt avgränsa en undantagsgrupp.

Utskottet anser att gränsen måste vara klar och reglerna lättillämpade. Den nu gällande uppräkningsmetoden är enligt utskottets mening behäftad med uppenbara brister. Genom en sådan uppräkning får man inte någon rationell avgränsning av bokföringsskyldigheten, utan resultatet blir godtyckligt. Man kan inte heller generellt säga att viss typ av rörelse skall uteslutas från bokföringsskyldighet enbart därför att den drivs av en ensam person. Många praktiska exempel kan anföras på att rörelsens omsättning ändock kan vara mycket stor. Detta motiverar i så fall att rörelsen är bokföringspliktig. En generell gräns byggd på maximiantalet anställda i rörelsen blir alltför schablonartad och slår inte likformigt inom olika branscher. När anställda finns, förstärks också intresset av att företaget skall ha en formbunden bokföring. Likaså är en gräns som bygger på bruttoomsättningen i företaget olämplig och opraktisk från olika synpunkter. En kombination av olika här angivna faktorer skulle medföra alltför stora tillämpningssvårigheter vid gränsdragningen.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att det inte är möjligt att göra några generella undantag från den föreslagna kretsen av bokföringsskyldiga. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag i denna del.

Även frågan om man i lagen bör införa en särskild avdelning med förenklade regler för mindre företagare har diskuterats utförligt under

IU 1975/76:15

utredningsarbetet. Betydande svårigheter har visat sig möta när det gäller att här finna ett lämpligt regelsystem. Som framhållits i lagrådsprotokollet skulle en sådan lösning också förutsätta ytterligare undersökningar och ingående överväganden. Utskottet finner det emellertid angeläget att den sedan länge förberedda reformen av bokföringslagstiftningen inte nu försenas. Det är också svårt att i dag överblicka om man vid ett fortsatt utredande skulle kunna komma fram till några väsentliga förenklingar, som man inte redan nu kan uppnå genom jämkningar av de föreslagna reglerna. Utskottet anser att man i detta sena skede av lagstiftningsärendet bör inrikta sig på sistnämnda alternativ. Utskottet vill därför i det följande diskutera några ändringar, som eventuellt skulle kunna göra det lättare för mindre företagare att följa de föreslagna bestämmelserna.

Utskottet behandlar först frågan om det från nu angivna utgångspunkter behövs några ändringar i bestämmelserna om den löpande bokföringen. Utskottet erinrar härvid om att de skatterättsliga bestämmelserna sedan länge inneburit att alla rörelseidkare måste ha ordnade räkenskaper som underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Enligt utskottets mening torde i allmänhet de löpande noteringar som krävs enligt propositionens förslag inte medföra någon större arbetsökning eller vara särskilt mer komplicerade än vad som redan nu följer av bestämmelserna om anteckningsskyldighet enligt 20 § taxeringslagen. Den enda skillnad som torde ha större betydelse är att fordringar och skulder enligt bokföringslagförslaget måste redovisas under löpande år enligt bokföringsmässiga grunder. Om mindre näringsidkare i stället fick möjlighet att under löpande år tillämpa kontantmässig redovisning av kreditinköp och kreditförsäljningar torde det enligt utskottets mening inte med fog kunna hävdas att bestämmelserna om den löpande bokföringen ställer överdrivna krav på småföretagarna. Utskottet kommer därför nedan under avsnittet om den löpande bokföringen att förorda att en sådan ändring vidtas i lagförslaget.

Utskottet övergår härefter till en motsvarande granskning av de bestämmelser som gäller årsbokslutet. Enligt utskottets mening har dessa i alltför stor utsträckning utformats med de stora och medelstora företagen i blickfånget. Som exempel kan nämnas det i 18 § upptagna resultaträkningsschemat och det i 19 § upptagna balansschemat, vilka båda har en avfattning som måste te sig svårförståelig och främmande för en mindre företagare. Utskottet erinrar om att kommunalskattelagen ej uppställer krav på vare sig resultaträkning eller balansräkning. I stället innehåller självdeklarationens rörelsebilaga R 1, som används för rörelse beträffande vilken räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto ej ägt rum, specificerade och från bokföringslagförslagets system delvis avvikande — och mera lättfattliga — regler om hur rörelseinkomsten skall beräknas. Utskottet erinrar vidare om att bok -

LU 1975/76:15

slutet för t. ex. mindre detaljaffärer enligt nuvarande regler endast verkställs i inventarieboken i form av inventarium och balansräkning. Dessutom är det nog i regel så att dessa småföretag inte gör någon resultatberäkning förrän i samband med självdeklarationen, då vinsten eller förlusten kommer fram på rörelsebilagan. Beräkningen av den skattepliktiga inkomsten baseras nämligen ej i dessa fall på en i räkenskaperna framkommen nettovinst utan sker genom sammanställning av olika siffror i inventariet och dagböckerna. Utskottet erinrar om att en liknande beräkningsmetod gäller enligt jordbruksbokföringslagen för jordbrukare som inte använder den dubbla bokföringen med vinstoch förlustkonto.

Mot nu angivna bakgrund anser utskottet att propositionens förslag i vad avser årsbokslutet kommer att innebära en väsentligt ökad börda för småföretagen. De kommer också i stor utsträckning att bli tvungna att anlita hjälp av bokföringsbyråer för att kunna upprätta årsbokslut. Detta kommer att medföra en kostnadsfördyring för de mindre näringsidkarna. Dessutom torde det inte finnas lämpliga bokföringsbyråer i den utsträckning som förslagets genomförande skulle komma att kräva. Utskottet erinrar i detta sammanhang om de mindre goda erfarenheter som föreligger från den reglering som f. n. gäller i fråga om skyldigheten för jordbrukare att övergå till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder. På grund av att den icke förutsedda ökningen av antalet övergångsfall under det sista övergångsåret skulle medföra stora påfrestningar för de bokföringsbyråer som anlitas av jordbrukare, har regeringen nyligen aviserat att den inom en snar framtid avser att vidtaga åtgärder så att övergångstiden kan förlängas (se statsrådet Strängs svar den 19 februari 1976 på interpellationen 1975/76: 96).

Enligt utskottets uppfattning bör därför mindre företagare undantas från tillämpningen av bestämmelserna om årsbokslut. Undantagsgruppen bör omfatta enskilda näringsidkare som driver sin verksamhet utan biträde av flera än två årsanställda personer och i vars rörelse den årliga bruttoomsättningssumman understiger 200 000 kr. För dessa näringsidkare får i stället självdeklarationens rörelsebilaga R 1 eller motsvarande ersätta ett vanligt årsbokslut. Om antalet anställda eller bruttoomsättningssumman ett visst kalenderår överstiger de angivna gränsvärdena skall fr. o. m. nästföljande kalenderår bokföringsskyldigheten innefatta även upprättande av årsbokslut.

På grund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motionerna 1975: 2169 (yrkandet 3), 1975: 2170 (yrkandet 1), 1975: 2172, 1975: 2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975: 2175 (yrkandena 1 och 2) samt 1975: 2177 antar en undantagsregel av innebörd att enskild näringsidkare skall undantas från tillämpningen av bestämmelserna om årsbokslut i 11—21 §§ förslaget till bokföringslag

LU 1975/76:15

under förutsättning att antalet anställda i rörelsen inte överstiger två årsanställda personer och den årliga bruttoomsättningssumman inte uppgår till 200 000 kr.

Den löpande bokföringen

Den löpande bokföringen innebär bl. a. att affärshändelserna skall noteras kronologiskt och systematiskt. Den kronologiska bokföringen kallas i lagförslaget för grundbokföring. För den systematiska bokföringen används beteckningen huvudbokföring.

Bestämmelser om grundbokföringen ges i 8 § förslaget till bokföringslag. I första stycket föreskrivs att affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för post efter verifikationsnummer eller andra identifieringstecken som åsatts verifikationerna. Om det utan svårighet kan klargöras vilka affärshändelser som ingår, får verifikationer som avser likartade affärshändelser bokföras i sammandrag i en post.

I andra stycket anges de tidsramar inom vilka grundbokföringen måste ske. Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag (s. k. kassabokföring). Övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. Härvid gäller beträffande fordringar och skulder att de skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed.

Dessa tidsramar kritiseras i flera motioner. Kritiken går ut på att tidskraven är så stränga att de inte kan uppfyllas av många mindre företagare.

I skatteutskottets yttrande har från majoritetens sida anförts att de ifrågavarande tidsgränserna är av sekundärt intresse i skattesammanhang. Från skattesynpunkt kan emellertid hävdas att varje uppluckring av de föreslagna reglerna innebär en försämring. Utskottets majoritet har därför — utan att gå närmare in på detaljfrågorna — generellt förordat propositionens lagförslag. En minoritet inom utskottet har anslutit sig till motionärernas uppfattning att en uppmjukning av tidskraven är önskvärd för de mindre företagens del. Dessa ledamöter har förordat att kontanta in- och utbetalningar bör kunna bokföras senare än påföljande arbetsdag, när omständigheterna så kräver. Vidare har utskottsminoriteten tillstyrkt att den s. k. pärmmetoden skall få användas för registreringen av fordringar och skulder i mindre rörelser.

I det följande behandlar utskottet de olika tidsgränserna var för sig. Beträffande kassabokföringen framhålls i motionerna 1975: 2169 (yrkandet 2) och 1975: 2174 (yrkandet 5) att den föreslagna tidsramen kan medföra svårigheter för mindre företagare, som saknar bokföringskunnig personal. En stor del av dessa rörelseidkare anlitar bokföringsbyrå för att ombesörja den löpande redovisningen. I de fall företagaren sköter bokföringen själv, måste han ofta ta veckohelgerna i

LU 1975/76:15

anspråk för att göra arbetet färdigt. Mot denna bakgrund är den föreslagna tidsramen alltför snäv för att kunna tillämpas i mindre företag, understryker motionärerna. I motionen 1975: 2174 hemställs att kassabokföringen skall få verkställas inom loppet av en vecka, medan det i motionen 1975: 2169 överlämnas åt riksdagen att närmare bestämma vilken tidsfördröjning som bör godtas.

Utskottet vill till en början erinra om att 1929 års bokföringslag föreskriver att affärshändelserna skall införas dagligen post för post i dagboken. Härvid behöver dock endast noteras slutsumman av likartade poster under en dag, t. ex. slutsummorna av alla kontanta in- och utbetalningar. Även i utredningens förslag behölls kravet på daglig kassabokföring som huvudregel. Som framgår av den tidigare redogörelsen har emellertid kravet på dagliga noteringar lättats upp under departementsberedningen. För att göra det lättare för de mindre företagarna att följa bestämmelserna föreslås i propositionen att kassabokföringen skall få ske med en dags fördröjning. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att detta innebär en ökad tidsfrist för många mindre företagare som i dag är bokföringsskyldiga. Inom t. ex. detaljhandeln noterar de mindre affärsinnehavarna i princip varje dag de olika kontant-, bank- och postgirotransaktionerna i klumpsummor i kassaboken.

Utskottet vill vidare framhålla att den föreslagna tidsgränsen måste bedömas mot bakgrund av de ändringar som föreslås i fråga om bokföringens praktiska utformning. Enligt propositionens förslag skall bokföringen ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Förslaget innebär att det nuvarande kravet på bunden dagbok slopas och att den löpande bokföringen till ingen del behöver ske i bundna böcker. Anteckningar i sådana ”kladdar”, journaler och andra specifikationer som enligt nuvarande praxis brukar föras som underlag för dagsboksposterna kan följaktligen enligt den föreslagna ordningen i princip godkännas som formellt riktiga grundnoteringar.

Enligt propositionens förslag är det därför tillräckligt för att tillgodose tidskravet, om den bokföringsskyldige gör en primär bokföringsnotering av nyss angivet slag inom den angivna tidsintervallen, t. ex. för in kontanttransaktionernas totalsummor i en kassajournal med lösbladssystem. Det sagda gäller även om rörelseidkaren anlitar bokföringsbyrå eller annan hjälp för bokföringsarbetet. Om exempelvis ett detaljhandelsföretag, där kassaapparat används, överlåtit till bokföringsbyrå att sköta grundbokföringen blir tillvägagångssättet normalt det följande. Då betalning erläggs för en vara, registreras betalningen på kontrollremsan i kassaapparaten och beloppet inräknas i dagskassan. Totalsumman av erhållna betalningar under en dag antecknas i kassajoumalen senast påföljande arbetsdag. Därefter översänds joumalbladet eller kopia därav till bokföringsbyrån, varvid kassakontrollremsa, tömnings -

LU 1975/76:15

kvitto, dagskassa rapport e. d. bifogas som gemensam verifikation. Utskottet vill understryka att det även i detta fall är noteringen i kassajournalen som räknas som grundnotering och som alltså måste göras inom den föreskrivna tidsfristen. Det saknar således betydelse i detta sammanhang vid vilken tidpunkt bokföringsbyrån är färdig med bearbetningen av det översända räkenskapsmaterialet. Principen är densamma även vid annan form av kassahantering eller andra kvittorutiner.

Den föreslagna tidsramen torde enligt utskottets mening inte heller vålla tillämpningssvårigheter i rörelser vilkas innehavare regelmässigt är verksamma på arbetsplatser utanför rörelsens lokal. Som föredragande statsrådet påpekat bör det vara möjligt att inom tidsfristen på ett enkelt sätt grundbokföra kontantaffärerna i en noteringsbok som rörelseidkaren har med sig när han t. ex. arbetar på annan ort än där kontoret är beläget.

På grund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl att tillåta att kassabokföringen förs med längre tidsintervaller än som föreslås i propositionen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1975:2169 (yrkandet 2) och 1975:2174 (yrkandet 5).

Beträffande övriga affärshändelser föreslås i propositionen att dessa skall grundbokföras så snart det kan ske. Regeln gäller även fordringar och skulder. I fråga om poster av detta slag innehåller förslaget dock ett förtydligande tillägg till vilket utskottet återkommer nedan.

Den föreslagna huvudregeln innebär således att någon i lag fixerad tidsgräns inte uppställs för grundbokföringen av memorialposter, dvs. andra poster än kassaposter. Propositionen avviker på denna punkt från utredningens förslag enligt vilket grundbokföringen för varje månad skulle slutföras senast under påföljande månad.

I motionen 1975:2174 (yrkandet 4) hemställs att grundbokföringen för varje månad skall slutföras senast inom två månader. Motionärerna hänvisar till att tidsförskjutningar lätt kan uppstå i bokföringsarbetet i de fall där den bokföringsskyldige anlitar bokföringsbyrå eller datacentral för sin bokföring.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det knappast är möjligt att för memorialpostema kräva grundbokföring inom någon bestämd tidsperiod. Som statsrådet framhållit är det sannolikt att många bokföringsskyldiga inte skulle kunna iaktta en sådan tidsgräns i samband med årsbokslut. Även under löpande år kan sjukdom, semesterledighet m. m. göra det praktiskt svårt att hålla en viss tidsgräns. Man får också räkna med att tidsförskjutningar kan uppstå periodvis på grund av exceptionell arbetsbelastning hos t. ex. den anlitade bokföringsbyrån. Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag att det endast bör krävas att grundbokföringen av memorialposter skall ske så snart som möjligt efter affärshändelsen i fråga. Detta innebär som när -

LU 1975/76:15

mare utvecklas i propositionen att nonnen god redovisningssed ytterst får ange de tidsramar inom vilka grundbokföringen med hänsyn till rörelsens förhållanden måste ske.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen 1975: 2174 (yrkandet 4).

Utskottet övergår härefter till frågan när fordringar och skulder skall noteras i den löpande bokföringen. Enligt propositionens förslag skall fordrings- resp. skuldbeloppet antecknas så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag, utfärdats eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed. Propositionen upptar ingen motsvarighet till en av utredningen föreslagen undantagsregel enligt vilken en temporär kontantbokföring skulle få tillämpas i de mindre företagen med avseende på kundfordringar och leverantörskulder (den s. k. pärmmetoden).

Som motivering för förslaget i denna del anför föredragande statsrådet att en modern bokföringslagstiftning måste bygga på principen om bokföringsmässiga grunder. Görs undantag härifrån, uppstår risk för att det uppkommer oordning i bokföringssystemet. Statsrådet pekar också på risken för att skattekontrollen försvåras, om man tillåter avsteg från regeln att fordringar och skulder skall bokföras i samband med att faktura avsänds resp. mottas. Statsrådet erinrar vidare om att den föreslagna regeln lämnar utrymme för åtnjutande av viss respittid och att härigenom hänsyn kan tas till de speciella problem som mindre företagare kan möta i sammanhanget.

Statsrådets ställningstagande kritiseras i motionen 1975: 2170 (yrkandet 2). Enligt motionärernas uppfattning kommer den föreslagna regeln att bli bekymmersam att tillämpa för de mindre företagen. En stor del av dessa rörelseidkare anlitar hjälp av bokföringsbyråer och dataserviceföretag för sin bokföring. De kommer följaktligen att bli tvungna att genast vidarebefordra fakturorna till sina bokföringsmedhjälpare, vilka behåller dem under den tid som går åt för att verkställa erforderliga bokföringsåtgärder. Detta innebär att rörelseidkarna måste frånhända sig ett för verksamheten i företaget viktigt material, påpekar motionärerna. Över huvud kommer förslaget att medföra onödiga komplikationer för de mindre rörelseidkarna och innebära risk för felnoteringar i deras redovisning och affärskorrespondens. Motionärerna anser därför att de mindre företagarna även i fortsättningen bör kunna få tillämpa den s. k. pärmmetoden för redovisningen av fordringar och skulder och att de således skall få vänta med bokföringen av sådana affärstransaktioner till dess betalning äger rum. I motionen föreslås i detta syfte vissa ändringar i 8 § andra stycket förslaget till bokföringslag.

Utskottet vill till en början erinra om att ett strikt iakttagande av principen om bokföringsmässiga grunder förutsätter att kundfordringar och leverantörskulder redovisas enligt den dubbla bokföringens konto -

LU 1975/76:15

system. Redovisningen av kreditinköp och kreditförsäljningar tillgår då vanligen så att i huvudboken förs ett kollektivkonto för kunderna och ett för leverantörerna. Är antalet kunder och leverantörer stort, läggs vid sidan om det egentliga kontosystemet upp särskilda avräkningsböcker (kundreskontra resp. leverantörreskontra), vilka alltså utgör specifikationer till personkontona i huvudboken.

Som framhållits av utredningen tillämpar emellertid åtskilliga mindre och medelstora företag ej förfaringssättet med kollektivkonton och särskild reskontra. De använder i stället en redovisningsmetod som brukar kallas pärmmetoden och som innebär en kontantmässig redovisning av kundfordringarna och leverantörskulerna i den löpande bokföringen. Utvecklingen av denna praxis har möjliggjorts av att det rått oklarhet om huruvida 1929 års bokföringslag uppställer krav på bokföringsmässig redovisning.

Enligt utredningen förekommer det olika varianter av pärmmetoden. Några sådana varianter har beskrivits i utredningens betänkande. Enligt den enklaste metoden samlas alla inkommande fakturor och. kopior av alla utgående fakturor i ett särskilt pärmsystem. Ingen som helst bokföring sker förrän betalning äger rum. Betalningen bokförs då som inbetalning eller utbetalning från kassan. Fakturan för vad som betalats plockas ur pärmen för obetalda fakturor och förs samman med övriga bokföringsverifikationer eller förvaras i en pärm för betalda fakturor. Pärmen för obetalda fakturor ger en överblick över fordrings- och skuldbeståndet samt tjänar som underlag för bevakning av vad man skall betala och vad som skall flyta in. Inför bokslutet räknar man ut fordringar och skulder genom att summera de obetalda fakturorna.

Enligt en mera avancerad pärmmetod kan man öka säkerheten i systemet genom att på olika sätt förteckna in- och utgående fakturor med eller utan beloppsuppgift. Ibland sker sådan diarieföring av fakturorna i särskilda försäljnings- och inköpsböcker. Dessa böcker utgör då dagböcker i lagens mening men de har inte något samband med kontosystemet. Någon kontonotering av kreditaffärerna sker nämligen ej förrän vid betalningen. Först när en faktura likvideras, görs notering i grundbokföringen genom att kassakontot krediteras med varukontot som motkonto.

Som utskottet anfört ovan får den i propositionen antagna grundsatsen om bokföringsmässig redovisning till följd att dubbel bokföring måste användas så snart det i någon nämnvärd omfattning förekommer fakturor i rörelsen. Möjligheten att använda enkel bokföring blir således inskränkt till rörelser med ytterst okomplicerade förhållanden.

Utskottet vill vidare understryka att en grundbokföring av kreditaffärerna i enlighet med propositionens förslag kommer att innebära ett betydande merarbete för de mindre rörelseidkare som själva sköter sin bokföring. Varje transaktion måste kontonoteras vid två olika tillfällen,

LU 1975/76:15

nämligen såväl vid faktureringen som vid betalningen. Vidare händer det ofta att betalningssumman inte överensstämmer med fakturans belopp till följd av mellanliggande returer, gottgörelser, kassarabatter etc. Även sådana differensposter måste då utjämnas genom dubbla noteringar i debet-kredit-systemet.

Med hänsyn till de förhållanden under vilka de mindre företagen arbetar måste man enligt utskottet mening tillåta att den löpande bokföringen förenklas, såvitt avser redovisningen av kundfordringar och leverantörskulder. Behovet av förenklingar bestyrks av att man i det praktiska redovisningsarbetet redan nu i stor utsträckning använder sig av ett förenklat system. Detta behov kommer att öka till följd av den utvidgning av kretsen av bokföringsskyldiga, som lagförslaget innebär.

Erfarenheterna visar också att de förenklade system, som nu används, kan fungera tillfredsställande i mindre företag och där ge en säker överblick över fordrings- och skuldbeståndet. Om vissa minimikrav uppställs på det praktiska handhavandet av pärmmetoden, kan det enligt utskottets mening knappast hävdas att tillåtandet av metoden skulle försämra förutsättningarna för taxeringskontroll och annan revision.

På grund av nu anförda skäl anser sig utskottet böra stödja motionärernas förslag. Utskottet förordar därför att det i ett nytt tredje stycke i 8 § förslaget till bokföringslag införs en undantagsregel som gör det möjligt för de mindre företagen att använda pärmmetoden för registrering av kundfordringar och leverantörskulder. Den av utskottet utarbetade regeln bygger på motsvarande bestämmelse i utredningens förslag. Regeln har emellertid en något avvikande redigering.

Beträffande tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen vill utskottet tillägga följande. Ett grundläggande villkor för att pärmmetoden skall få användas är att endast ett mindre antal fakturor förekommer i rörelsen och att fakturorna ej uppgår till avsevärda belopp. Det är enligt utskottets mening således i första hand de minsta företagen som skall få använda denna redovisningsmetod. Eftersom det erbjuder betydande svårigheter att i lag närmare avgränsa undantagsregelns tilllämpningsområde förordar utskottet att en ytterligare förutsättning för pärmmetodens användning skall vara att detta är förenligt med god redovisningssed. Den innebörd som i framtida redovisningspraxis kommer att inläggas i detta begrepp får sålunda ytterst bestämma under vilka förhållanden pärmmetoden bör godkännas. Utskottet vill med anledning härav understryka att det blir en viktig uppgift för bokföringsnämnden att leda och övervaka utvecklingen på detta område.

Det får också ankomma på bokföringsnämnden att närmare precisera de krav som måste ställas på det praktiska handhavandet av pärmmetoden. Utskottet vill för sin del framhålla att den förordade undantagsregeln endast gäller s. k. öppna fordringar och skulder. Affärstransaktioner som avser växlar, reverser och andra skuldförbindelser om -

LU 1975/76:15

fattas sålunda inte. Vidare är den föreslagna pärmmetoden i första hand avsedd för redovisningen av fakturor rörande omsättningstillgångar. Fakturor för inköp av anläggningstillgångar torde således normalt inte böra tas in i ett pärmsystem. Likaså bör någon enstaka faktura, som uppgår till ett avsevärt belopp eller som avser avbetalningsaffärer, kunna lämnas utanför pärmsystemet och bokföras på vanligt sätt. För att öka stadgan i ett pärmsystem och för att skapa förutsättningar för att en betryggande överblick över företagets ställning fortlöpande kan erhållas, bör enligt utskottets mening en enkel förteckning över in- och utgående fakturor i allmänhet föras. Det är också viktigt att insättningen i pärmarna sköts tillfredsställande, så att fakturorna inte förvaras på olika ställen inom företaget utan något sammanhängande system. För utgående fakturor bör helst användas fakturaset med tryckt numrering.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att undantagsregeln endast gäller den löpande bokföringen. I samband med upprättande av bokslut eller deklaration måste rörelseidkare, som använder pärmmetoden, alltid iaktta principen om bokföringsmässiga grunder.

Utskottet tar härefter upp frågan om avstämningen av huvudbokföringen. I 9§ tredje stycket förslaget till bokföringslag upptas en bestämmelse om att huvudbokföringen skall hållas aktuell mot grundbokföringen samt avstämmas. Härför behövliga sammanfattningar av huvudbokföringen får ske på sätt som är lämpligt med hänsyn till rörelsens förhållanden. Vid mindre komplicerade förhållanden kan sammanfattningen bestå i att huvudbokens konton summeras för perioden. I andra fall kan det bli aktuellt att göra en råbalans eller en saldobalans. I större företag görs redan nu som regel korttidsbokslut.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att vid sammanfattningen av huvudbokföringen bör i enlighet med gällande praxis avstämning ske inte bara mot grundbokföringen utan i förekommande fall också mot hjälpbokföringen (t.ex. kund- och leverantörreskontror och lagerbokföring) samt mot fysiska inventeringar av t. ex. kassa- och bankbehållningar. I lagförslaget används således en alltför inskränkande formulering. Utskottet förordar att orden »mot grundbokföringen» utgår.

Räkenskapsårets omfattning

Reglerna om räkenskapsår i nuvarande lagstiftning är förhållandevis knappa. I 1929 års bokföringslag föreskrivs som huvudregel att räkenskapsåret inte får överstiga tolv månader. När en rörelse börjar eller slutar eller när omläggning av räkenskapsår äger rum får räkenskapsåret förlängas till högst aderton månader. Någon undre gräns för räkenskapsårets längd finns inte. Enligt den nya aktiebolagslagen (1975:1385)

LU 1975/76:15

som träder i kraft den 1 januari 1977 skall företag som hör till samma koncern ha samma räkenskapsår om synnerliga skäl ej föranleder annat. I jordbruksbokföringslagen (1951: 793) föreskrivs att brutet räkenskapsår inte får användas av andra bokföringsskyldiga enligt denna lag än sådana som avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto. I övrigt uppställs i gällande rätt inga begränsningar av rätten till valfri balansdag. Inte heller finns det några inskränkningar i rätten att lägga om räkenskapsåret. Nu angivna bestämmelser angående räkenskapsår godtas även vid inkomsttaxeringen för inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet.

I propositionen föreslås betydelsefulla ändringar av de nuvarande bestämmelserna angående räkenskapsår i bokföringslagen. Delvis olika regler föreslås därvid gälla för, å ena sidan, rörelse som påbörjats före den nya lagens ikraftträdande den 1 januari 1977 och, å andra sidan, rörelse som påbörjas efter denna tidpunkt.

För redan existerande företag föreslås i huvudsak följande ordning. Huvudregeln är att räkenskapsåret skall omfatta tolv månader och överensstämma med kalenderåret. Tillämpas f. n. brutet räkenskapsår i rörelsen, får sådant räkenskapår användas även framdeles. Därvid måste dock iakttas att brutet räkenskapsår i fortsättningen inte får sluta på andra dagar än den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti. Genom avkortning eller förlängning av det brutna räkenskapsår som börjar närmast efter lagens ikraftträdande den 1 januari 1977 skall därför denna grupp av företag anpassa de därefter följande räkenskapsåren till de nya bestämmelserna angående vilka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår. För annan omläggning av räkenskapsåret än nu sagts skall som regel tillstånd krävas. Om brutet räkenskapsår tillämpas, får dock omläggning av räkenskapsåret till kalenderår alltid ske. Skall i ett sådant fall omläggning däremot ske till annat brutet räkenskapsår eller vill rörelseidkare, som har kalenderår som räkenskapsår, övergå till brutet räkenskapsår, krävs särskilt tillstånd av länsstyrelse. Sådant tillstånd får ej avse bokslut vid andra tidpunkter än den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti. Vidare skall den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat.

Från nu angivna regler gäller vissa undantag. Sålunda får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd i syfte att få samma räkenskapsår för flera rörelser eller inom en koncern. Vidare kan räkenskapsåret förlängas eller förkortas i vissa situationer, t. ex. när en rörelse övergår till annan innehavare.

Beträffande nystartade företag föreslås att räkenskapsåret skall omfatta tolv månader och överensstämma med kalenderåret. Brutet räkenskapsår skall ej få användas. Som enda undantag härifrån gäller dels att förlängning resp. avkortning av räkenskapsåret är tillåten vid verk -

LU 1975/76:15

samhetens början, vid övertagande av rörelse m. m., dels att brutet räkenskapsår får användas i syfte att få samma räkenskapsår för flera rörelser eller inom en koncern.

I fem motioner framställs yrkanden som syftar till att i större utsträckning göra det möjligt för de bokföringsskyldiga att använda brutet räkenskapsår. Olika förslag till lösning av frågan anvisas. I motionen 1975: 2169 (yrkandet 1) föreslås att också nystartade företag bör få använda brutet räkenskapsår efter tillstånd av länsstyrelse på samma villkor som föreslås gälla beträffande existerande företag. I motionerna 1975: 2171 och 1975: 2178 hemställs att såväl existerande som nystartade företag utan tillståndsprövning skall få använda brutet räkenskapsår med vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter. I den förra motionen godtas därvid propositionens förslag om att brutet räkenskapsår endast skall få avslutas i samband med halvårsskifte eller tertialskifte. I den senare motionen föreslås i stället att brutet räkenskapsår måste anknyta till utgången av de tvåmånadersperioder som gäller för mervärdeskatteredovisningen (dvs. börja med ojämn och sluta med jämn kalendermånad). I motionerna 1975: 2174 (yrkandet 3) och 1975: 2176 framförs mera generellt utformade krav på valfrihet i fråga om redovisningsperiod för såväl existerande som nystartade företag.

Den argumentering som framförs i de olika motionerna är i betydande utsträckning likartad och kan sammanfattas på följande sätt. Det framhålls bl. a. att ett stort antal mindre och medelstora företag anlitar hjälp av bokföringsbyråer för att göra upp årsboksluten. Detta antal kan väntas öka, om propositionens lagförslag genomförs. Bokföringsbyråerna arbetar redan nu under mycket besvärliga förhållanden på grund av att boksluts- och deklarationsarbetet är koncentrerat till kalenderårets första hälft. Efter hand som nya företag startas och äldre företag läggs ned skulle propositionens förslag leda till att allt fler bokslut kommer att upprättas per kalenderår. En sådan utveckling skulle snart försätta bokföringsbyråerna i en ohållbar arbetssituation. Från den enskilde rörelseidkarens synpunkt kan följden av en sådan utveckling befaras bli en försämrad och fördyrad bokföringsservice. Även revisionsarbetet är i hög grad koncentrerat till våren, eftersom en väsentlig del av revisorernas granskning avser årsboksluten. För yrkesrevisoremas del skulle därför liknande problem uppstå som för bokföringsbyråema. En säsongsvis stegrad efterfrågan på kvalificerade revisorer skulle också leda till att många företag ej kan få den revisor som de anser lämplig. I motionerna framhålls vidare att det för många företag är ändamålsenligt att anpassa räkenskapsåret till den naturliga säsongrytm med vilken företaget arbetar. Särskilt gäller detta sådana mindre och medelstora företag som har en tidsmässigt klart avgränsad försäljningssäsong. I vissa av motionerna pekas också på att förslaget i denna del kan få besvärliga konsekvenser för svenska dotterbolag till

LU 1975/76:15

utländska moderbolag, liksom för svenska koncerner med utländska dotterbolag. Från nu angivna utgångspunkter kritiserar en del av motionärerna de i propositionen valda balansdagarna som mindre lämpliga från företagsekonomisk och personaladministrativ synpunkt. Andra motionärer är emellertid beredda att godta förslaget i denna del.

I det av skatteutskottet avgivna yttrandet har utskottets majoritet förklarat sig i princip tillstyrka de i propositionen föreslagna bestämmelserna om räkenskapsårets omfattning och avstyrka samtliga motionsyrkanden som avser utvidgad användning av brutet räkenskapsår. Även utskottets minoritet har godtagit propositionens lagförslag i vad avser existerande företag. Enligt minoritetens uppfattning bör emellertid de för existerande företag föreslagna reglerna göras tillämpliga även på nystartade rörelser.

Enligt utskottets mening bör frågan om räkenskapsårets förläggning avgöras med utgångspunkt i följande överväganden.

Som framhållits av de remissinstanser som företräder skatteintressen samt av skatteutskottets majoritet är den nuvarande möjligheten att fritt bestämma redovisningsperiod inte godtagbar med hänsyn till de problem som uppkommer vid beskattningen. En bristande överensstämmelse mellan bolagens och delägarnas beskattningsår försvårar i hög grad taxeringskontrollen. I de fall då rörelsens räkenskapsår tid efter annan växlas, ökar givetvis dessa kontrollsvårigheter. Även beträffande enskild näringsidkare uppkommer härvidlag kontrollproblem. Genom att utnyttja möjligheten att förlänga räkenskapsåret kan vidare beskattningen av rörelseinkomst skjutas upp ett helt kalenderår. Förfarandet kan efter en tid upprepas och medför förutom kontrollsvårigheter en inte avsedd skattekredit. Den nuvarande valfriheten medför också svårigheter för skatteadministrationen, främst då det gäller samordningen av inkomsttaxeringen och redovisningen av mervärdeskatt.

Som föredragande statsrådet understrukit kan inte de skattemässiga hänsynen få vara ensamt avgörande när det gäller att ta ställning till frågan om brutna räkenskapsår skall tillåtas. Utskottet delar statsrådets uppfattning att det med hänsyn till bokföringsbyråemas och revisorernas arbetsbelastning f. n. inte finns praktiska förutsättningar för att samtliga bokföringsskyldiga skulle kunna ha kalendeåret som bokföringsår. Utskottet hänvisar också till statsrådets uttalanden om att det för en del bokföringsskyldiga kan vara lämpligt att låta räkenskapsåret sluta vid den tidpunkt på året när den ekonomiska aktiviteten är låg, liksom att det ibland kan vara särskilt motiverat att varje räkenskapsår får omfatta en obruten säsong i rörelsen.

Utskottet medger likväl att de skattemässiga synpunkterna har en sådan tyngd att det är nödvändigt att den nuvarande valfriheten i fråga om räkenskapsperiod begränsas. Ett villkor för att brutet räkenskapsår över huvud skall få användas måste således vara att redovisningsperio -

LU 1975/76:15

den anknyter till vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter, vilka är lämpliga med hänsyn till samhällets skattekontroll. Vidare måste rätten till omläggning av räkenskapsåret inskränkas till fall då ett godtagbart sakligt skäl kan påvisas för omläggningen.

Den reglering av hithörande frågor som föreslås i propositionen beträffande existerande företag utgör enligt utskottets mening en skälig avvägning mellan de olika synpunkter som härvidlag gör sig gällande. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget i denna del.

Däremot kan utskottet inte biträda den ordning som föreslås beträffande nystartade rörelser. Enligt propositionen skall sådan rörelse i princip sakna rätt att använda brutet räkenskapsår. Utskottet delar motionärernas bedömning att det är olämpligt att i detta avseende göra skillnad mellan existerande och nystartade företag. Även nystartade rörelser kan ju vara utpräglat säsongbetonade och därför ha behov av att få tillämpa annat räkenskapsår än kalenderåret. Efter hand som nya företag startas och äldre företag läggs ned leder vidare propositionens förslag till att bokföringsbyråer och företagsrevisorer får en orimligt betungande arbetsanhopning under våren. Utskottet anser i likhet med motionärerna att följden av en sådan utveckling för den enskilde näringsidkarens del torde bli en försämrad och fördyrad service från bokföringsbyråernas och redovisningskonsulternas sida. Likaså kommer en säsongsvis uppskruvad efterfrågan på kvalificerade revisorer att leda till att många företag ej kan få den revisor som de anser lämplig för uppdraget.

Som framgår av vad utskottet ovan anfört, utgör enligt utskottets åsikt de regler som föreslås gälla för de existerande företagen en skälig avvägning mellan samhällets krav på ordning och reda i bokföringsväsendet och det ekonomiska livets intresse av flexibilitet i fråga om valet av redovisningsperiod. Dessa regler får anses tillgodose högt ställda krav från taxeringssynpunkt och bör därför enligt utskottets mening utan olägenhet kunna tillämpas generellt, dvs. även på nytillkommande rörelser. Utskottet förordar därför att riksdagen med anledning av motionerna 1975: 2169 (yrkandet 1), 1975: 2171, 1975: 2174 (yrkandet 3), 1975:2176 och 1975:2178 beslutar om sådana ändringar i 12 § förslaget till bokföringslag att även rörelse som startas efter lagstiftningens ikraftträdande skall få rätt att använda brutet räkenskapsår under samma förutsättningar som föreslås gälla beträffande existerande företag.

I samband med utskottets behandling av lagförslaget har fråga uppkommit om det finns skäl att öppna möjlighet till dispens från reglerna om vilka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår. Som exempel på situationer där dispens borde kunna komma i fråga vill utskottet peka på de särskilda förutsättningar som gäller för verksamheten i Scandinavian Airlines System (SAS). Konsortialavtalet beträffande SAS är godkänt av de tre skandinaviska parlamenten och rege 3

Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

ringarna och föreskriver perioden den 1 oktober—den 30 september som räkenskapsår. Under åberopande härav har SAS svenska moderbolag AB Aerotransport (ABA) i skrivelse till utskottet framställt önskemål om att få behålla detta räkenskapsår. I skrivelsen framhålls att det i vårt land torde finnas andra företag som i här berört avseende befinner sig i en situation jämförlig med den som råder för ABA och SAS och med dem associerade företag. Även Industriförbundet har inför utskottet understrukit betydelsen av att förutsättningarna för internationella samarbetsavtal inte rubbas av den nya svenska bokföringslagstiftningen.

Skatteutskottet har tillstyrkt att man genom särskilda dispensregler öppnar möjlighet att tillgodose sådana mera extraordinära behov av brutet räkenskapsår varom här är fråga.

Utskottet anser mot bakgrund av den ovannämnda framställningen att det är nödvändigt att det i bokföringslagen intas bestämmelser som gör det möjligt att efter prövning i det särskilda fallet medge undantag från reglerna om vilka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår. Inom ramen för den kontroll som en dispensmyndighet kan utöva finns det då möjlighet att ta hänsyn till särskilda omständigheter av sådan art som anförts i skrivelsen från ABA och som undantagsvis kan motivera ett avsteg från reglerna om räkenskapsårets tidsmässiga förläggning. Med hänsyn till de förutsättningar som bör gälla för dylika medgivanden och till att antalet dispensärenden torde bli begränsat bör dispensprövningen ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottet förordar att en dispensregel av denna innebörd införs i 12 § första stycket förslaget till bokföringslag. Utskottet vill understryka att avsikten är att dispensbestämmelsen bör tillämpas mycket restriktivt. Detta markeras i lagtexten genom att synnerliga skäl måste föreligga för att dispens skall kunna ges.

Enligt propositionens förslag är bestämmelsen i 12 § tredje stycket om tillstånd av länsstyrelse till omläggning av räkenskapsår inte tilllämplig vid omläggning som syftar till att få enhetligt räkenskapsår för flera rörelser eller inom en koncern. Motsvarande bör gälla beträffande dispens. Utskottet förordar att paragrafens fjärde stycke jämkas i enlighet härmed.

Balansräkningen

I 19 § förslaget till bokföringslag upptas bestämmelser om balansräkningens specificering. Enligt det föreslagna balansschemat skall kassaoch banktillgodohavanden upptas under separata poster.

Utskottet erinrar om att balansschemat skall användas i aktiebolagens offentliga årsredovisning. Enligt 1944 års aktiebolagslag har kassa- och banktillgodohavanden kunnat redovisas i en gemensam post. En sådan

LU 1975/76:15

redovisning har varit allmänt förekommande i praktiken och överensstämmer med internationell praxis. I de flesta bolag är de kontanta medlen en i sammanhanget helt obetydlig post.

Bakgrunden till den ändring som föreslås i propositionen torde vara att en kontrolluppgift beträffande kassabehållningen behövs vid fåmansföretagens taxering. Riksdagen har emellertid nyligen beslutat om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag (prop. 1975/76: 79, SkU 1975/76: 28, rskr 1975/76:171). Ändringarna innebär bl. a. att om fåmansföretag redovisar likvida medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp utvisande kassabehållningen uppges särskilt.

Till följd av de ändrade taxeringsbestämmelsema har motivet för att i balansräkningen redovisa kassabehållningen under en separat post bortfallit. Utskottet förordar att man vid sådant förhållande inte bör frångå nuvarande praxis enligt vilken kassa- och banktillgodohavanden kan redovisas i en gemensam post.

Diversifierad bokföring i större bolag

Enligt 11 kap. 6 § nya aktiebolagslagen (1975: 1385) skall i aktiebolagens offentliga årsredovisning resultatet av varandra väsentligen oberoende rörelsegrenar redovisas särskilt. Bestämmelsen överensstämmer med 1944 års aktiebolagslag utom på den viktiga punkten att uppgiftsskyldigheten inte kan modifieras genom åberopande av skada för bolaget. Med väsentligen oberoende rörelsegrenar avses rörelsegrenar som ekonomiskt är oberoende av varandra på sådant sätt, att enligt affärsmässiga grunder skilda rörelseresultat kan framläggas.

Däremot uppställer årsredovisningsbestämmelserna inget krav på särredovisning för olika produktgrupper eller driftsställen. Inte heller finns det f. n. några bestämmelser om att sådan särredovisning skall ske i den interna bokföringen. Propositionens lagförslag innebär ingen förändring i detta avseende.

Ill kap. 11 § nya aktiebolagslagen upptas bl. a. en bestämmelse om offentlig redovisning av koncernintema leveranser. Bestämmelsen innebär att såväl moderbolag som dotterbolag skall ange hur stor andel av årets inköp och försäljning som avser andra företag inom samma koncern. Syftet med denna uppgiftsskyldighet är att ge underlag för bedömning av enskilt koncernföretags beroende av koncernen som helhet.

Några krav på särredovisning av interna leveranser mellan olika drifts- eller arbetsställen inom ett aktiebolag eller en koncern uppställs däremot inte i aktiebolagslagen. Inte heller upptar förslaget till bokföringslag några bestämmelser om en sådan särskild redovisning i det interna bokslutet.

I motionen 1975:2162 tas frågan upp om ökad bokföringsskyldighet för större bolag. Motionärerna framhåller att den pågående demokrati -

LU 1975/76:15

seringen av arbetslivet förutsätter att företagens ekonomiska förhållanden redovisas i det interna bokslutet på ett sätt som tillgodoser samhällets och de anställdas behov av en mera ingående insyn i bolagen. För att rätten till insyn och medbestämmande skall kunna effektivt tillvaratas, är det nödvändigt att de större bolagen tillämpar ett bokföringssystem som renodlar de olika driftsenheternas och produktgruppernas resultat. Vidare är det nödvänligt att transaktionerna inom de större företagen och koncernerna redovisas så att man får möjlighet till riktiga resultatanalyser för de ingående driftsenheterna. Motionärerna anser att riksdagen bör begära hos regeringen att förslag till lagstiftning om en sådan utökad redovisning av de större företagens ekonomiska förhållanden snarast utarbetas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att från både samhällets och de anställdas synpunkt kan resultatutvecklingen vid ett driftsställe eller för en produktgrupp ha lika stort intresse som utvecklingen inom företaget i dess helhet.

Propositionens förslag innehåller som nämnts inga bestämmelser som syftar till att få till stånd en separat redovisning av olika driftsställen eller produktgrupper i de fall där företagets produktion är differentierad på sådana enheter eller grupper. Inte heller föreslås någon särskild redovisning av koncerninterna leveranser. Föredragande statsrådet uppger emellertid i propositionen att arbete nyligen inletts inom justitiedepartementet i syfte att utarbeta särskilda regler beträffande dessa frågor. Med hänsyn härtill finner utskottet det f. n. inte påkallat med något initiativ från riksdagens sida. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Bokföringsnämnden

I propositionen 1975: 104 har förutsatts att en särskilda nämnd för bokförings- och redovisningsfrågor, bokföringsnämnden, skall inrättas. Enligt propositionen skall nämnden fungera som ett auktoritativt expertorgan och bl. a. lämna anvisningar, råd och rekommendationer i fråga om tillämpningen av den nya bokföringslagen. Det uttalas att nämnden skall få en allsidig sammansättning. Förslag i fråga om nämndens organisation kommer enligt föredragande statsrådet att anmälas vid senare tidpunkt.

I de med anledning av propositionen 1975: 104 väckta motionerna 1975: 2170 (yrkandet 3) och 1975: 2175 (yrkandet 3) tas den aviserade nämndens organisation och arbetsuppgifter upp till behandling. Båda motionsyrkandena går ut på att nämnden bör få en sådan organisation och sammansättning att de mindre företagens särskilda problem och behov blir tillgodosedda i nämndens verksamhet.

I yttrandet från skatteutskottet har understrukits att också skatteintressena bör bli företrädda i nämnden.

LU 1975/76:15

37 Förslag i fråga om bokföringsnämndens inrättande och närmare organisation läggs fram i årets budgetproposition. Nämnden skall enligt förslaget bestå av ordförande, som utses av regeringen, och nio ledamöter. De nio ledamöterna bör förordnas av regeringen efter förslag av bl. a. organisationer som berörs av den nya lagstiftningen. För ledamöterna i nämnden bör förordnas suppleanter.

För nämnden bör enligt förslaget inrättas ett kansli. Med hänsyn till nämndens arbetsuppgifter och omfattningen av verksamheten bör kansliet bestå av en heltidsanställd chef samt ett heltidsanställt biträde. Chefen för kansliet bör med hänsyn till de kvalificerade uppgifter som bör åvila nämnden ha i huvudsak samma kompetens som en auktoriserad revisor. Han bör ha erfarenhet från redovisningsarbete inom det enskilda näringslivet och i övrigt av den typ av frågor som skall handläggas i nämnden.

Enligt förslaget bör nämnden inrättas den 1 juli 1976. För att så snabbt som möjligt få i gång arbetet med information, anvisningar och föreskrifter är det dock lämpligt att nämndens arbetsuppgifter före den 1 juli 1976 fullgörs genom ett organ inom kommittéväsendets ram. Departementschefen förklarar att han avser att senare begära regeringens bemyndigande till detta.

Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om nämndens verksamhet. I propositionen lämnar dock departementschefen vissa synpunkter i fråga om nämndens arbetsuppgifter. Beträffande den del av verksamheten som berörs i motionerna framhåller departementschefen bl. a., att det blir en särskilt viktig arbetsuppgift för nämnden att ge anvisningar om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i mycket små rörelser. Departementschefen pekar också på att behov av information i synnerhet föreligger för nytillkommande bokföringsskyldiga. Han förutsätter i detta sammanhang att branschanpassade anvisningar och hjälpmedel för bokföringen skall finnas tillgängliga för småföretagarna när den nya bokföringslagen träder i kraft.

Utskottet erinrar om att yrkandena i de båda motionerna hänför sig till de preliminära uppgifter om nämndens verksamhet och organisation som lämnades i propositionen 1975: 104. De närmare uppgifter i dessa avseenden som redovisas i budgetpropositionen ligger enligt utskottets uppfattning helt i linje med de önskemål och synpunkter som motionärerna framfört. Eftersom syftet med motionerna således numera är tillgodosett bör dessa inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Beträffande nämndens sammansättning vill utskottet med hänvisning till vad som anförs i skatteutskottets yttrande tillägga att även företrädare för skatteintressena bör bli representerade i nämnden.

Utöver vad sålunda anförts föranleder regeringens förslag beträffande bokföringsnämnden inte några erinringar eller uttalanden från utskottets

LU 1975/76:15

sida. Utskottet tillstyrker sålunda att bokföringsnämnden inrättas den 1 juli 1976 och att regeringen lämnas begärt bemyndigande. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till medelsanvisning.

Övergångsbestämmelserna Enligt förslaget till bokföringslag fordras i vissa situationer att tillstånd lämnas av länsstyrelsen (se 12 § tredje stycket och 22 § tredje stycket). För att underlätta anpassningen till den nya lagen föreslås att sådana beslut skall kunna lämnas innan lagen i övrigt trätt i kraft. I punkten 1 av övergångsbestämmelserna föreskrivs därför att beslut enligt nyss angivna Lagrum får meddelas även före ikraftträdandet.

Enligt utskottets mening bör detsamma gälla beträffande meddelande av dispens enligt 12 § första stycket. En erinran härom föreslås bli intagen i punkten 1.

övriga lagförslag

Propositionens förslag innebär bl. a. att reglerna om bokföringsskyldighetens omfattning i 1929 års bokföringslag alltjämt skall vara avgörande för när handelsbolag skall anses föreligga. Legaldefinitionen på handelsbolag enligt 1§ lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag föreslås bli jämkad i enlighet härmed.

Utskottet erinrar om att enligt 51 § i 1895 års lag skall, om i enkelt bolag drivs bokföringspliktig rörelse, solidariskt ansvar åvila bolagsmännen för därigenom uppkomna förbindelser. Syftet med lagrummet är enligt motiven att öva press på bolagsmännen att i sådant fall antaga gemensam firma. Enligt utskottets mening bör begreppet bokföringspliktig rörelse ha samma innebörd i 51 § som det har i 1 §. Utskottet föreslår att 51 § jämkas så att detta framgår.

Härutöver bör viss redaktionell jämkning göras i förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse.

Samordningen med aktiebolagslagen

Utskottet erinrar om att den lagtekniska samordningen mellan den nya bokföringslagen och den nya aktiebolagslagen (1975: 1385) innebär att bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut skall iakttas även vid upprättande av aktiebolagslagens årsredovisning. En föreskrift härom finns intagen i aktiebolagslagen, som dessutom innehåller sådana särbestämmelser som är nödvändiga för aktiebolagens offentliga redovisning. I samband med att aktiebolagslagen antogs av riksdagen påpekade utskottet att samordningsfrågan fick bevakas i förevarande lagstiftningsärende (LU 1975/76:4 s. 110). Med den av utskottet nu förordade

LU 1975/76:15

utformningen av bokföringslagen föreligger emellertid inget behov av följdändringar i aktiebolagslagen.

Utöver det ovan anförda har de i propositionerna framlagda förslagen inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan Utskottet hemställer

1. beträffande undantag från reglerna om årsbokslut att riksdagen — med förklaring att propositionen 1975: 104 i denna del inte kunnat oförändrad godtas — med anledning av motionena 1975:2169 (yrkandet 3), 1975:2170 (yrkandet 1), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975:2175 (yrkandena 1 och 2), såvitt nu är i fråga, samt 1975:2177 antar 1 och 2§§ i det genom propositionen framlagda förslaget till bokföringslag med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

2. beträffande grundbokföringen att riksdagen

a) avslår motionerna 1975: 2169 (yrkandet 2) och 1975: 2174 (yrkandena 4 och 5),

b) med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas och med anledning av motionerna 1975: 2170 (yrkandet 2) och 1975:2175 (yrkandet 2), såvitt nu är i fråga, antar 8 § förslaget till bokföringslag med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

3. beträffande huvudbokföringen att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas

— antar 9 § förslaget till bokföringslag med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

4. beträffande räkenskapsårets omfattning att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas — med anledning av motionerna 1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174 (yrkandet 3), 1975: 2176 och 1975:2178 antar 12 § förslaget till bokföringslag med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

5. beträffande balansräkningen att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas

— antar 19 § förslaget till bokföringslag med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

6. beträffande diversifierad bokföring att riksdagen avslår motionen 1975:2162,

7. beträffande övergångsbestämmelserna att riksdagen — med förklaring att punkten 1 i övergångsbestämmelserna i förslaget

LU 1975/76:15

till bokföringslag måste ändras — antar ifrågavarande punkt med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

8. att riksdagen antar förslaget till bokföringslag i vad förslaget ej omfattas av utskottets hemställan under 1—5 och 7,

9. beträffande handelsbolag och enkla bolag att riksdagen

a) antar 1 § i det i propositionen 1975: 104 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag,

b) som tillägg till detta lagförslag antar 51 § handelsbolagslagen med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

10. beträffande försäkringsrörelse att riksdagen antar 286 a § i det i propositionen 1975: 104 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

11. att riksdagen antar övriga i propositionen 1975:104 framlagda lagförslag,

12. beträffande inrättande av bokföringsnämnd att riksdagen godkänner att en bokföringsnämnd med de uppgifter som angetts i propositionen 1975/76: 100 inrättas den 1 juli 1976,

13. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid nämnden inrätta en ordinarie tjänst som chef för nämndens kansli med beteckningen r,

14. att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 500 000 kr.,

15. att motionerna 1975:2170 (yrkandet 3) och 1975:2175 (yrkandet 3) i vad de ej omfattas av vad utskottet ovan under 12 anfört och hemställt inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1976

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m), Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje (s)1, Torwald (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm (s), fru Lindquist (m), fru Johansson i Hovmantorp (s)2, herr Henmark (fp) och fru Karlsson (c).

* Ej närvarande vid p. 7—11 i utskottets hemställan.

1 Endast närvarande vid p. 7—11 i utskottets hemställan.

LU 1975/76:15

41 Reservationer

1. beträffande undantag från reglerna om årsbokslut (punkt 1 i hemställan) av

herrar Hammarberg (s), Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje (s), fru Nilsson i Sunne (s) herrar Israelsson (vpk) och Gustafsson i Stockholm (s), som anser

dels att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 21 med ”Utskottet övergår” och slutar på s. 23 med ”till 200 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet övergår härefter till prövning av frågan huruvida det är möjligt att i något avseende jämka bestämmelserna om årsbokslut i syfte att göra denna del av bokföringsarbetet lättare för mindre företagare. Utskottet erinrar härvid om att det krävs av en rörelseidkare för att han skall kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet att han gör en periodisering av inkomster och utgifter och att han tar hänsyn till uppkomna fordringar och skulder, in- och utgående lager m. m. De skatterättsliga bestämmelserna innebär alltså att även icke bokföringsskyldiga rörelseidkare i praktiken måste göra ett bokslut där posterna beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Avsnittet om årsbokslut i lagförslaget måste självfallet följa samma principer som gällande skatteregler. På grund härav blir några egentliga förenklingar möjliga först om man inom skattelagstiftningen skulle tillåta att inkomstkällan rörelse redovisas och taxeras enligt den s. k. kontantprincipen. Enligt utskottets mening ställer de föreslagna bestämmelserna om årsbokslut i realiteten inte större krav på den bokföringsskyldige än som redan följer av att han enligt skatteförfattningarna måste deklarera efter bokföringsmässiga grunder.

Utskottet kan i och för sig medge att avsnittet om årsbokslut innehåller bestämmelser som kan te sig invecklade för en småföretagare. Detta beror på att den nya bokföringslagen måste reglera alla viktiga redovisningsfrågor som kan komma upp i de olika företagen. Kravet på generell räckvidd och utförlighet inverkar givetvis tyngande på den lagtekniska utformningen.

Utskottet vill emellertid understryka att lagförslaget utgör ett smidigt och tänjbart regelsystem som kan tillämpas av alla kategorier av bokföringsskyldiga och som kan anpassas till olika rörelseformers skiftande behov. Reglerna om årsbokslut har sålunda i betydande omfattning karaktären av rambestämmelser. Detta gäller inte minst beträffande resultaträkningsschemat och balansschemat i lagförslaget. I de berörda paragraferna anges uttryckligen att respektive schema skall användas med de avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning. Åtskilliga av de angivna posterna saknar självfallet betydelse för ett mindre företags redovisning. I sådana fall utelämnas helt enkelt posterna i

4 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

fråga och bokslutet anpassas även i övrigt till det berörda småföretagets speciella förhållanden.

Utskottet vill vidare framhålla att det naturligtvis inte är meningen att de mindre företagarna skall hämta sin information om årsbokslutets utformning enbart från lagtexten. Så sker ju ingalunda i dag vid tilllämpningen av de minst lika invecklade skatteförfattningarna. Som föredragande statsrådet understrukit kan man räkna med att branschanpassade anvisningar och hjälpmedel för bokföringen liknande dem som i dag finns på skatteområdet kommer att finnas tillgängliga för de mindre företagarna och tjäna till ledning för bl. a. upprättandet av årsbokslutet. I propositionen framhålls att det blir en mycket viktig uppgift för bokföringsnämnden att ge anvisningar om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i mindre företag. Utskottet vill för sin del understryka att nämnden får som en av sina främsta arbetsuppgifter att i ett inledningsskede medverka till att förenklade blanketter utarbetas för upprättande av årsbokslut i sådana företag.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte är ändamålsenligt att genom jämkningar i själva lagtexten söka göra det lättare för mindre företagare att tillämpa bestämmelserna. Dessa företagares behov av förenklingar bör i stället i enlighet med propositionens förslag tillgodoses på tillämpningsplanet genom bl. a. sådana insatser i fråga om information och anvisningar som bokföringsnämnden har i uppdrag att göra.

Utskottets ovan redovisade ställningstaganden till frågorna om hur kretsen av bokföringsskyldiga bör bestämmas och huruvida behov föreligger av enklare regler för mindre företagare innefattar att utskottet avstyrker bifall till motionerna 1975:2169 (yrkandet 3), 1975:2170 (yrkandet 1), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975: 2175 (yrkandena 1 och 2), såvitt nu är i fråga, samt 1975: 2177.

Under utskottets behandling av lagförslaget har inom utskottet väckts fråga om man helt skulle efterge kravet på årsbokslut för de mindre företagens del. Utskottet vill härvid till en början erinra om att åtskilliga näringsidkare, bl. a. flertalet detaljhandlare, enligt 1929 års bokföringslag är oavsett rörelsens omfattning skyldiga att upprätta årsbokslut i form av inventarium och balansräkning. Ett sådant undantag som nyss nämnts skulle sålunda i fråga om dem utgöra en inskränkning i den bokföringsskyldighet som nu gäller. Vidare skulle enligt utskottets mening inga egentliga lättnader för småföretagarna kunna vinnas genom en sådan undantagsregel. Som utskottet ovan påpekat innebär de skatterättsliga bestämmelserna att alla rörelseidkare måste göra ett bokslut med iakttagande av bokföringsmässiga grunder. Det kommer att vara utomordentligt svårt för de bokföringsskyldiga småföretagarna att direkt ur den löpande bokföringen ta fram de uppgifter som behövs för att fylla i självdeklarationens rörelsebilaga R 1 eller motsvarande. För att

LU 1975/76:15

erhålla erforderligt underlag för deklarationen kommer det att krävas sammanställningar av olika slag av de kronologiska noteringarna. Om näringsidkaren skall göra dessa sammanställningar efter eget gottfinnande och utan att följa metoderna för ett systematiskt utformat bokslut kommer deklarationsarbetet att försvåras avsevärt och risken för felberäkningar ökar. Enligt utskottets mening kommer tvärtom de föreslagna bestämmelserna om årsbokslut att i hög grad underlätta för mindre företagare att fullgöra sin deklarationsskyldighet på ett riktigt sätt.

Utskottet vill vidare framhålla att ett systematiskt utformat bokslut även från andra synpunkter har stor betydelse för de mindre företagarna. Även för dessa företagare är det av vikt att få en god överblick över rörelsens resultat och utveckling. De måste också ha en beredskap för att vid behov kunna lämna uppgifter i olika sammanhang till bl. a. kreditgivare och myndigheter. Utskottet vill vidare understryka det stora informationsvärde som årsbokslutet kan ha för de anställda även i mindre företag.

Ett ytterligare skäl för ,att alla bokföringsskyldiga skall följa reglerna om årsbokslut är den stora betydelse en tillförlitlig resultatredovisning har från skattesynpunkt. Utskottet erinrar om att den taxeringsmässiga inkomstberäkningen bygger på uppgifterna i bokslutet. Skattekontrollen främjas i hög grad av om det finns systematiskt upprättade årsbokslut. Härigenom underlättas t. ex. jämförelser mellan olika räkenskapsår och mellan olika företag. Man försvårar härigenom också för den bokföringsskyldige att i efterhand göra ändringar i bokföringsmaterialet.

På grund av det anförda finner utskottet att ingen grupp av de bokföringsskyldiga bör undantas från tillämpningen av bestämmelserna om årsbokslut. Utskottet anser att tillräckliga lättnader vinns för de mindre företagarna om dessa, som utskottet i likhet med skatteutskottets minoritet föreslår, får tillämpa den s. k. pärmmetoden i den löpande bokföringen, vilket också medför att de kan använda s. k. enkel bokföring.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande undantag från reglerna om årsbokslut att riksdagen med avslag på motionerna 1975: 2169 (yrkandet 3), 1975: 2170 (yrkandet 1), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975: 2175 (yrkandena 1 och 2), såvitt nu är i fråga, samt 1975:2177 antar 1 och 2 §§ i det genom propositionen 1975: 104 framlagda förslaget till bokföringslag,

2. beträffande räkenskapsårets omfattning (punkt 4 i hemställan) av herrar Hammarberg (s), Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Israelsson (vpk) och Gustafsson i Stockholm (s), som anser:

LU 1975/76:15

dels att det avsnitt av utskottets betänkande sorn börjar på s. 32 med »Som föredragande» och slutar på s. 33 med »existerande företag» bort ha följande lydelse:

Enligt vad som framkommit genom remissbehandlingen utgör de föreliggande kontrollsvårigheterna ett mycket kännbart problem i det praktiska taxeringsarbetet. I remissyttrandet från företagsskatteberedningen framhålls att antalet fåmansföretag som tillämpar brutet räkenskapsår ökat kraftigt under senare år. En av beredningen genomförd statistisk undersökning, grundad på 1971 års deklarationer för aktiebolagen, visar att mer än hälften av fåmansbolagen har annat räkenskapsår än kalenderår. Enligt beredningens uppfattning är i dessa fall valet av brutet räkenskapsår ett led i åtgärder för att vinna icke avsedda lättnader vid beskattningen. Enligt vad som anförs i remissyttrandet från utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen visar erfarenheterna att rätten till brutet räkenskapsår ej sällan används i samband med skatteundandragande och andra obehöriga transaktioner. Riksskatteverket framhåller att företagare i många fall använder brutet räkenskapsår och t. o. m. ofta upprepade omläggningar av räkenskapsår i syfte att vilseleda borgenärer eller beskattningsmyndigheter.

De svårbemästrade kontrollproblem som systemet med brutet räkenskapsår ger upphov till vid beskattningen av såväl aktiebolag som enskilda näringsidkare utgör enligt utskottets uppfattning ett starkt motiv för att räkenskapsåret i allmänhet bör sammanfalla med kalenderåret. Gentemot de olika skäl, bl. a. branschmässiga förhållanden, som brukar anföras till förmån för bokslut vid annan tidpunkt än utgången av kalenderår erinrar utskottet om att det alldeles övervägande antalet företag som är noterade på fondbörsen eller upptagna på den s. k. fondhandlarlistan tillämpar kalenderårsredovisning. Utskottet delar emellertid föredragande statsrådets uppfattning att man inte bör införa ett generellt förbud mot användandet av brutet räkenskapsår innan man någorlunda säkert kan överblicka vilka konsekvenser den utvidgade bokföringsskyldigheten kommer att få med avseende på bokföringsbyråernas arbetsbelastning. De företag som f. n. tillämpar brutet räkenskapsår bör med hänsyn härtill få fortsätta att använda sådant räkenskapsår. Ett villkor för att brutet räkenskapsår skall få användas av dessa företag måste dock vara att redovisningsperioden anknyter till vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter, vilka är lämpliga med hänsyn till samhällets skattekontroll. Härvid framstår tertialskifte som lämpligast med hänsyn till redovisningsperioderna för mervärdeskatt. Vidare måste rätten till omläggning av räkenskapsåret inskränkas till fall då ett godtagbart sakligt skäl kan påvisas för omläggningen.

Från dessa utgångspunkter utgör enligt utskottets mening den reglering som föreslås i propositionen beträffande existerande företag en skälig avvägning mellan de olika synpunkter som gör sig gällande på frågan om räkenskapsårets förläggning. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget i denna del.

LU 1975/76:15

45 Beträffande nystartade företag vill utskottet i likhet med föredragande statsrådet och skatteutskottets majoritet understryka det angelägna i att utvecklingen länkas in mot en. ordning med kalenderåret som räkenskapsår. Även när brutet räkenskapsår anknyter till utgången av tertial- eller halvårsskifte kvarstår nämligen väsentliga kontrollproblem i beskattningshänseende genom att räkenskapsperioden inte sammanfaller med företagsägarnas eller andra affärsintressenters beskattningsår. Beträffande enskild näringsidkare erinrar utskottet om att, därst inkomst av olika förvärvskällor förligger, en och samma deklaration kan innefatta uppgifter för såväl kalenderår som brutet räkenskapsår.

Utskottet anser på grund härav att det är nödvändigt att de taxeringsmässiga synpunkterna prioriteras när det gäller att ta ställning till hur frågan om räkenskapsårets förläggning bör lösas på längre sikt. Enligt utskottets uppfattning är det orealistiskt att utan stöd av tvingande lagstiftning försöka få till stånd en ökad användning av kalenderåret som räkenskapsperiod. Utskottet biträder därför propositionens förslag om att man som ett led i strävandena att befrämja en sådan önskvärd utveckling redan nu bör i princip förbjuda nystartade rörelser att använda brutet räkenskapsår.

I motionerna har kritik riktats mot förslaget i denna del under åberopande av att ett genomförande därav kommer att leda till att bokföringsbyråer och företagsrevisorer får en orimligt betungande arbetsanhopning under våren. Utskottet finner denna kritik dåligt underbyggd. Inom överskådlig framtid finns det ingen risk för att ett genomförande av de föreslagna reglerna skulle medföra så allvarliga konsekvenser för servicebyråernas och revisorernas arbetssituation som motionärerna befarar. Utskottet erinrar om att ett antal nystartade företag kommer att ha möjlighet att tillämpa brutet räkenskapsår till följd av de praktiskt betydelsefulla undantagsregler som föreslås gälla när en koncern föreligger eller när en rörelseidkare driver flera rörelser. Vidare gäller inte de föreslagna reglerna i det fallet att en rörelseidkare efter den nya lagens ikraftträdande från annan övertar rörelse som existerat före ikraftträdandet. Det bör också framhållas att rörelseidkare som inte varit bokföringsskyldiga enligt äldre lag men som genom den nya lagen åläggs sådan skyldighet skall behandlas enligt reglerna för existerande företag.

Med hänsyn härtill torde under de närmaste åren antalet nytillkommande rörelser med kalenderår som obligatorisk räkenskapsperiod inte att bli så stort att detta nytillskott kommer att innebära en alltför hård påfrestning på bokföringsbyråemas och företagsrevisoremas arbetsresurser. Vid en bedömning av frågan på längre sikt vill utskottet peka på att den snabba tekniska utvecklingen på bokföringsområdet, bl. a. en ökad användning av modern datateknik, kommer att underlätta för servicebyråerna att bemästra de problem som en utveckling i riktning

5 Riksdagen 1975/76. 8 sami Nr 15

LU 1975/76:15

mot kalenderåret som räkenskapsperiod kan komma att innebära. Utskottet erinrar i sammanhanget också om riksdagens principbeslut angående utvidgade möjligheter till anstånd med deklarationsavlämnandet (se prop. 1975: 87, SkU 1975: 31 och rskr 1975: 229).

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174 (yrkandet 3), 1975:2176 och 1975:2178.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande räkenskapsårets omfattning att riksdagen

a) avslår motionerna 1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174 (yrkandet 3), 1975: 2176 och 1975:2178,

b) med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas antar 12 § förslaget till bokföringslag med i nedan angivna som reservanternas förslag betecknad lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

12 §

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall vara räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30 april, den 1 juli— den 30 juni eller den 1 september —den 31 augusti. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att annan period av tolv hela månader än kalenderår skall utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet (regeringens förslag) — —- —

bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet (regeringens förslag) av läns styrelsen.

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall vara räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna lag får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30 april, den 1 juli— den 30 juni eller den 1 september —den 31 augusti.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan brutet räkenskapsår tillämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i annan av rörelserna. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan brutet räkenskapsår tillämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i annan av rörelserna. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får

LU 1975/76:15

47 Regeringens förslag

omläggning av räkenskapsår ske utan hinder av vad som föreskrives i tredje stycket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning inom koncern.

Reservanternas förslag

omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning inom koncern .

LU 1975/76:15

48 Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i lagförslagen

1 Förslag till Bokföringslag

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Näringsidkare är (regeringens förslag) — utövar

näringsverksamhet.

Enskild person (regeringens förslag) egen bostad.

Staten, kommun (regeringens förslag) denna lag.

Bestämmelserna i 11—21 §§ äger ej tillämpning på enskild näringsidkare som driver sin verksamhet utan biträde av flera än två årsanställda personer och i vars rörelse den ärliga bruttoomsättningssumman understiger 200 000 kr.

2 §

Bokföringsskyldigheten skall (regeringens förslag)

god redovisningssed.

Bokföringsskyldigheten innefattar att

1. till upplysning om rörelsens förlopp kronologiskt och systematiskt löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed tillse att verifikationer finns till alla bokföringsposter,

2. till upplysning om rörelsens 2. med undantag i fall varom ekonomiska resultat och ställning föreskrivs i 1 § fjärde stycket till

vid räkenskapsårets utgång avsluta upplysning om rörelsens ekono bokföringen

med årsbokslut, miska resultat och ställning vid

räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med årsbokslut,

3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.

8 §

Affärshändelserna skall (regeringens förslag) sådan

post.

Kontanta in- och utbetalningar (regeringens förslag)

god affärssed.

Om endast ett mindre antal fakturor eller andra handlingar, som tillkännager anspråk på vederlag, förekommer i rörelsen och ford -

LU 1975/76:15

49 Regeringens förslag

Utskottets förslag

ringarna eller skulderna enligt dessa verifikationer ej uppgår till avsevärda belopp, kan bokföring av sådana fordringar och skulder dröja tills betalning sker, under förutsättning att detta är förenligt med god redovisningssed. Vid räkenskapsårets utgång skall dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras. Verifikationerna för obetalda fordringar och skulder skall ordnas och förvarets för sig så att betryggande överblick fortlöpande finns över dem.

9 §

(regeringens förslag) med

Affärshändelserna skall grundbokföringen.

Konton över (regeringens förslag) — och kontroll.

Huvudbokföringen skall hållas aktuell samt avstämmas mot grundbokföringen efter vad som med hänsyn till rörelsens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.

Huvudbokföringen skall hållas aktuell och avstämmas efter vad som med hänsyn till rörelsens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.

12 §

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall vara räkenskapsår. 1 rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30 april, den 1 juli— den 30 juni eller den 1 september — den 31 augusti.

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den 1 maj —den 30 april, den 1 juli—den 30 juni eller den 1 september— den 31 augusti. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att annan period av tolv hela månader skall utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet (regeringens förslag)

bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet (regeringens förslag)

styrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan brutet räkenskapsår

av läns -

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske

LU 1975/76:15

50 Regeringens förslag

tillämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i annan av rörelserna. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan hinder av vad som föreskrives i tredje stycket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning inom koncern.

19 §

I Omsättningstillgångar

I Omsättningstillgångar

1. Kassa

1. Kassa och banktillgodo-

2. Banktillgodohavanden

havanden

3. Aktier och andra andelar

2. Aktier och andra andelar

4. Obligationer och andra

3. Obligationer och andra

värdepapper

värdepapper

5. Växelfordringar

4. Växelfordringar

6. Kundfordringar

5. Kundfordringar

7. Förutbetalda kostnader

6. Förutbetalda kostnader

och upplupna intäkter

och upplupna intäkter

8. Övriga fordringar

7. övriga fordringar

9. Varulager

8. Varulager

10. Förskott till leverantörer

9. Förskott till leverantörer

1. Denna lag träder i kraft den 1. Denna lag träder i kraft den

1 januari 1977. Länsstyrelsen får 1 januari 1977. Länsstyrelsen får

dock före nämnda dag pröva an- dock före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 12 § tred- sökan om tillstånd enligt 12 § tredje stycket eller 22 § tredje stycket, je stycket eller 22 § tredje stycket,

såvitt avser tid efter utgången av såvitt avser tid efter utgången av

år 1976. år 1976. Vad nu sagts äger mot svarande

tillämpning på tillstånd enligt 12 § första stycket.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrives att 1 § Härigenom föreskrives att 1 och

lagen (1895:64 s. 1) om handels- 51 §# lagen (1895:64 s. 1) om

bolag och enkla bolag skall ha handelsbolag och enkla bolag skall

nedan angivna lydelse. ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

utan särskilt tillstånd. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning inom koncern.

LU 1975/76:15

51 Utskottets förslag

51 §

Nuvarande lydelse

Drives handel eller annan näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker, vare om ansvarigheten för därigenom uppkommande förbindelser lag, som i 50 § sägs.

Drives handel eller annan näring, med vars utövande skulle ha följt skyldighet att föra handelsböcker enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976, vare om ansvarigheten för därigenom uppkommande förbindelser lag, som i 50 § sägs.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Regeringens förslag

Utskottets förslag 286 a §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen äger, om särskilda skäl föreligger, meddela från bokföringslagen (1975:000) avvikande föreskrifter om försäkringsbolags räkenskaper och årsredovisning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen äger, om särskilda skäl föreligger, meddela från bokföringslagen (1976:000) avvikande föreskrifter om försäkringsbolags räkenskaper och årsredovisning.

LU 1975/76:15

52 Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande 1975/76: 2 y

över propositionen 1975: 104 med förslag till ny bokföringslag m. m. jämte motioner

Till lagutskottet

Lagutskottet har begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen 1975: 104 med förslag till ny bokföringslag m. m. jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975: 2162 och 2169— 2178. Skatteutskottet, som behandlar motionerna endast i den mån de berör frågor av betydelse från skattesynpunkt, får med anledning härav anföra följande.

I propositionen understryks att det är av största betydelse från samhällets synpunkt att företagen har en ordnad och tillförlitlig bokföring dels med hänsyn till kraven på informationsberedskap till ledning för det allmännas planering, dels som förutsättning för en effektiv taxeringskontroll vid företagsbeskattningen. Föredragande statsrådet anser inte att det allmännas skatteintresse är av annan art eller kräver andra grundprinciper än övriga borgenärsintressen och till följd härav finner han att bokföringslagen bör inriktas på att skapa ett gemensamt grundläggande regelsystem för all redovisning.

Det sålunda förda resonemanget kan enligt skatteutskottets mening i och för sig låta bestickande, men det kan ifrågasättas om det inte ger en något missvisande bild av situationen. Företagens uppgiftslämnande till det allmänna torde endast till en mindre del bygga på bokföringen och när det gäller borgenärsintressena är det självfallet viktigt att en riktig bokföring finns att tillgå. Det bör dock framhållas att borgenärerna har helt andra möjligheter än staten att gardera sina fordringar. Den främsta skillnaden mellan borgenärsintressena och skatteintressena är emellertid att skatterna för företagens del bestäms på grundval av resultatet under räkenskapsåret eller med utgångspunkt i omsättningen under viss del därav och att bokföringen därför blir av avgörande betydelse för beskattningsförfarandet, medan den i normalfallen torde vara av underordnad betydelse för borgenärernas del. Utvecklingen visar att antalet konkurser på grund av skatteskulder ständigt okar. Enligt utskottets uppfattning bör därför bokföringslagen från det allmännas synpunkt främst bedömas med hänsyn till dess betydelse för beskattningen, medan dess värde för företagaren i första hand torde vara att den ger honom en tillförlitlig bild av hans ekonomiska situation. Med hänsyn till angivna förhållanden anser utskottet att det funnits skäl att i propositionen särskilt beakta de synpunkter som vid remissbehandlingen framförts av företrädare för skatteintresset.

LU 1975/76:15

53 Utskottet kan emellertid på de flesta punkter biträda förslagen om en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten, om en väsentlig breddning av kretsen av bokföringsskyldiga samt understrykandet av verifikationernas centrala roll. Även den ingående regleringen av årsredovisningen liksom reglerna för ADB-bokföring finner utskottet vara av stort värde.

I åtskilliga av motionerna yrkas undantag från den utvidgade bokföringsskyldigheten. Yrkandena avser småföretagare med få anställda, fria konstutövare och uthymingsrörelser med färre än 25 lägenheter. Vidare begärs i en motion förenklade regler för mindre företag.

Skatteutskottet kan i dessa frågor ansluta sig till föredragandens uppfattning att det skulle vara meningslöst att undanta mindre rörelseidkare från bokföringsskyldigheten, eftersom de skatterättsliga bestämmelserna medför att alla rörelseidkare i praktiken måste föra räkenskaper. När det gäller yrkandet att i stället för undantag skapa förenklade regler för de mindre företagen vill utskottet hänvisa till uttalandet i propositionen att s. k. enkel bokföring skall godtas när det gäller okomplicerade förhållanden. En närmare redogörelse för tillämpningen av sådan bokföring lämnas i avsnittet om bokföringsskyldighetens fullgörande i mindre rörelser. Enligt utskottets mening kan man knappast ställa lägre krav på redovisning av en rörelse än vad som föreslås gälla för enkel bokföring. Fullgöres bokföringen i enlighet med dessa anvisningar, som nära ansluter till de redovisningsregler som gäller för jord- och skogsbruk med enkel bokföring, bör den skattskyldige rörelseidkaren kunna räkna med att skattemyndigheterna godtar bokföringen som underlag för taxeringen.

Beträffande de föreslagna tidsgränserna för bokföringens fullgörande har i motionerna framförts olika yrkanden om lättnader, som utskottet bedömer vara av sekundärt intresse i skattesammanhang. Från sådana synpunkter kan emellertid hävdas att varje uppluckring av de föreslagna reglerna innebär en försämring. Utskottet anser sig därför — utan att närmare gå in på detaljfrågorna — generellt böra förorda förslaget i propositionen.

I de här behandlade delarna tillstyrker utskottet alltså propositionen och avstyrker motsvarande motionsyrkanden om ändringar.

Den fråga som från skatteutskottets synpunkt är den centrala i fråga om bokföringslagen är räkenskapsårets omfattning. Enligt förslagets huvudregel skall räkenskapsåret i princip sammanfalla med kalenderåret. Alla rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande skall emellertid få möjlighet att använda brutet räkenskapsår. Närmare 30 procent av de företag med anställd personal som drivs i aktiebolagsform tillämpar f. n. brutet räkenskapsår. Motivet för att medge undantag i denna omfattning är enligt propositionen uteslutande hänsyn till att serviceföretag som bokförings- och revisionsbyråer eljest skulle få en alltför ojämn belastning. Enligt skatteutskottets mening tar förslaget väl stor hänsyn

LU 1975/76:15

till dessa gruppers intressen på bekostnad av statsverkets. För stora och väletablerade företag, som själva sköter sin bokföring och sitt bokslut, är bokföringsåret inte något problem, eftersom flertalet av dessa företag tillämpar kalenderår. I den mån de har annat räkenskapsår kan de utan svårighet gå över till kalenderår om det skulle erfordras. Problemet gäller därför i första hand fåmansföretagen. Företagsskatteberedningen har visat att fåmansföretagen i ökande omfattning gått över till brutet räkenskapsår under senare tid, och detta är enligt beredningens mening ofta ett led i åtgärder för att vinna icke avsedda lättnader vid beskattningen.

Enligt beredningens mening försvåras i dessa fall taxeringskontrollen i hög grad av den bristande överensstämmelsen mellan företagets och ägarnas beskattningsår. Det är enligt utskottets åsikt ett framsteg att möjligheterna att använda brutet räkenskapsår enligt förslaget begränsas till tertial och halvår, vilket bl. a. underlättar samordning av inkomsttaxering och redovisning av mervärdeskatt. Av värde är också reglerna om att företag med samma ägare skall ha samma räkenskapsår. De väsentliga kontrollproblem som kvarstår på grund av att det brutna räkenskapsåret inte sammanfaller med ägarnas eller andra affärsintressenters beskattningsår är emellertid av så stor betydelse att det endast är med största tvekan utskottet anser sig kunna tillstyrka förslaget i propositionen på denna punkt. Utskottet tar emellertid fasta på föredragande statsrådets uttalande att det är önskvärt att utvecklingen i största möjliga utsträckning länkas in mot att kalenderåret utgör räkenskapsår. Mot denna bakgrund anser utskottet sig kunna tillstyrka propositionen i denna del som ett led i en fullständig övergång till kalenderår. Det skulle därför också vara angeläget att riksdagen i detta sammanhang uttalar, att bestämmelserna om räkenskapsår bör omprövas i här angiven riktning så snart närmare erfarenheter vunnits av dc nu föreslagna ändringarna. Ett sådant uttalande skulle enligt vad utskottet kan finna främja den önskvärda utvecklingen mot övergång till kalenderår.

Den här redovisade ståndpunkten innebär inte att utskottet saknar förståelse för bokföringsbyråemas problem i förevarande sammanhang. Man står här emellertid inför en fråga om vilket problem som blir störst, bokföringsbyråemas eller skattekontrollens, och utskottet tvekar inte om att svaret är att det är kontrollmöjligheterna som i första hand blir lidande.

Vid bedömningen av frågan bör man inte bortse från att 1975 års riksmöte fattat principbeslut om ändrade regler för taxeringen i första instans som avses gälla fr. o. m. 1978 års taxering och som bl. a. innebär utvidgade möjligheter till anstånd med deklarationsavlämnandet. Sådant anstånd skall normalt kunna medges till den 15 maj och till den 15 juni om synnerliga skäl föreligger. Dessa lättnader i förening med det ökade utnyttjandet av ADB-bokföring bör enligt skatteutskottets mening väsent -

LU 1975/76:15

ligt underlätta övergång till kalenderår. Servicebyråerna bör kunna anpassa sin verksamhet till en kalenderårsredovisning och även ta ut avgifter som täcker kostnaderna härför, avgifter som konsumenterna i sista hand får bära. Den lojale företagaren inser att en effektiv skattekontroll skapar förutsättningar för ett lägre skattetryck, vilket ger hans verksamhet ett större utrymme än vad som skulle bli följden om de illojala företagarna tillåts skaffa sig otillbörliga skattefavörer på samhällets bekostnad.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker skatteutskottet således i princip de i propositionen föreslagna bestämmelserna om räkenskapsårets omfattning och avstyrker samtliga motionsyrkanden som avser utvidgad användning av brutet räkenskapsår.

Innan utskottet lämnar frågan om räkenskapsåret vill utskottet framhålla att den ovan redovisade principiella inställningen i denna fråga inte utgör något hinder för att införa särskilda dispensregler som tillgodoser mera extraordinära behov av särskilda räkenskapsår. Sålunda anser utskottet att man genom sådana åtgärder bör kunna tillgodose AB Aerotransports i skrivelse till lagutskottet framförda önskemål om att med hänsyn till de internordiska överenskommelser som reglerar SAS verksamhet få bibehålla nu tillämpade brutna räkenskapsår. Även andra företag som i motsvarande mån kan åberopa internationella förhållanden till stöd för sådana undantag bör självfallet ha samma möjligheter till dispens. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som förutsätts för dylika medgivanden bör undantag av detta slag prövas av regeringen.

I fråga om den i propositionen aviserade nämnden för bokföringsfrågor förutsätter utskottet att uttalandet i propositionen om att nämnden skall få en allsidig sammansättning, vilket utskottet vill understryka, kommer att innebära att också skatteintressena blir företrädda i nämnden. Motionsyrkandena rörande denna fråga i övrigt anser utskottet falla utanför skatteområdet.

Med hänvisning till det anförda förordar alltså skatteutskottet, som inte tar ställning till motionen 1975: 2162, motionen 1975: 2170 yrkande 3, motionen 1975: 2174 yrkande 2 eller motionen 1975: 75 yrkande 3, att lagutskottet med avslag på övriga motionsyrkanden tillstyrker bifall till propositionen 1975: 104.

Stockholm den 5 februari 1975

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Alvar Andersson (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Mundebo (fp), Stadling (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), Lundgren (s), Boström (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och Marcusson (s).

LU 1975/76:15

56 Avritande mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Alvar Andersson (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Nilsson i Trobro (m), Hallenius (c) och Olof Johansson i Stockholm (c) som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Det

är av stor betydelse att företagen har en ordnad och tillförlitlig bokföring. Det är bl. a. en viktig förutsättning för en effektiv taxeringskontroll vid företagsbeskattningen. Utskottet biträder därför i princip förslagen i propositionen om en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten och den breddning av kretsen av bokföringsskyldiga som där föreslås.

Samtidigt är det inte möjligt att bortse från de synpunkter som framförs i några av motionerna, att en utsträckning av bokföringsskyldigheten till att omfatta samtliga rörelseidkare övergångsvis kan komma att medföra svårigheter för många mindre företagare. Utskottet anser att s. k. enkel bokföring skall kunna godtas när det är fråga om en rörelse som drivs som enskild firma och förhållandena är enkla och okomplicerade. En närmare redogörelse för tillämpningen av sådan bokföring lämnas i propositionen i avsnittet om bokföringsskyldighetens fullgörande i mindre rörelser. Utskottet vill utöver vad som anförs i propositionen på denna punkt uttala, att bokföring av kontanta in- och utbetalningar bör kunna ske senare än påföljande arbetsdag, när omständigheterna så kräver. Likaså bör den s. k. pärmmetoden för registrering av skulder och fordringar kunna tillämpas för den grupp av företagare det här är fråga om. Om bokföringen fullgörs på detta sätt, vilket nära ansluter sig till de redovisningsregler som gäller för jord- och skogsbruk med enkel bokföring, bör den godtas av skattemyndigheterna som underlag för taxeringen.

Självfallet måste hänsyn också tas till de tillämpningssvårigheter som uppstår vid själva övergången. Den föreslagna nämnden för bokföringsfrågor bör kunna medverka till att övergången blir smidig.

Beträffande frågan om bokföringsårets omfattning gäller det enligt utskottets uppfattning att finna en lösning som tillgodoser dels samhällets och den enskildes krav på en rättvisande och effektiv taxering, dels bokföringsbyråemas önskan att fördela sitt arbete med boksluten över hela året.

Bokförings- och revisionsbyråerna kommer genom den utsträckta bokföringsskyldigheten att få mer omfattande uppgifter än hittills. Som föredragande statsrådet framhåller i propositionen kan en jämn belastning på byråerna bidra till att hålla kvaliteten på bokslutsarbetet hög. Detta är angeläget inte minst från taxeringssynpunkt. Den koncentration av bokslutsarbetet till våren, som ett generellt krav på kalenderåret som bokföringsår innebär, skulle medföra betydande svårigheter för de rö -

LU 1975/76:15

relseidkare som är hänvisade till att anlita bokförings- och revisionsbyråer.

De bestämmelser om räkenskapsårets omfattning som föreslås i propositionen beträffande redan verksamma rörelser tillgodoser enligt utskottets uppfattning högt ställda krav från taxeringssynpunkt. De möjliggör samtidigt för bokförings- och revisionsbyråer att i viss utsträckning fördela sitt bokslutsarbete över hela året. Dessa bestämmelser, som innebär möjlighet att tillämpa brutet räkenskapsår om detta avslutas den 30 april, 30 juni eller 31 augusti, bör därför enligt utskottets uppfattning utan olägenhet kunna tillämpas generellt, dvs. även för nytillkommande rörelser. Utskottet förutsätter därvid att den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Strängare regler för nytillkommande verksamheter skulle också kunna innebära, att dessa får sämre tillgång till service från bokföringsbyråer.

Något hinder för att ha särskilda dispensregler, som tillgodoser mera extraordinära behov av särskilda räkenskapsår, föreligger inte. Sålunda anser utskottet att man genom sådana åtgärder bör kunna tillgodose AB Aerotransports i skrivelse till lagutskottet framförda önskemål om att med hänsyn till de intemordiska överenskommelser som reglerar SAS verksamhet få bibehålla nu tillämpade brutna räkenskapsår. Även andra företag som i motsvarande mån kan åberopa internationella förhållanden till stöd för sådana undantag bör självfallet ha samma möjligheter till dispens. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som förutsätts för dylika medgivanden bör undantag av detta slag prövas av regeringen.

I fråga om den i propositionen aviserade nämnden för bokföringsfrågor förutsätter utskottet att uttalandet i propositionen om att nämnden skall få en allsidig sammansättning, vilket utskottet vill understryka, kommer att innebära att också skatteintressena blir företrädda i nämnden.

LU 1975/76:15

58 Innehållsförteckning

Sid.

Propositionerna

Propositionen 1975:104 1

Propositionen 1975/76: 100 2

Lagförslagen 2

1. bokföringslag 2

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom 10

3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande 11

4. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974: 157) 11

5. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning .. 12

6. lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och

enkla bolag 12

7. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse 13

Motionsyrkanden 13

Utskottet 16

Inledning 16

Propositionernas huvudsakliga innehåll 17

Förenklade regler för mindre rörelser 18

Den löpande bokföringen 23

Räkenskapsårets omfattning 29

Balansräkningen 34

Diversifierad bokföring i större bolag 35

Bokföringsnämnden 36

övergångsbestämmelserna 38

Övriga lagförslag 38

Samordningen med aktiebolagslagen 38

Hemställan 39

Reservationer 41

Bilagor

1. Av utskottet föreslagna ändringar i lagförslagen 48

2. Yttrande av skatteutskottet 52

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1*76 7600*8