Med anledning av propositionen 1975:52 med förslag till lag om tillfällig handel jämte motioner

NU 1975/76: 3

Näringsutskottets betänkande 1975/76:3

med anledning av propositionen 1975:52 med förslag till lag om tillfällig handel jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975:52 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att antaga förslag till lag om tillfällig handel.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner, som redovisas nedan.

Propositionen

Tillfällig handel - salubjudande av varor på tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring - regleras f. n. av förordningen (1968:564) om tillfällig handel (ändrad 1971:670). 1 propositionen föreslås en skärpt reglering av tillfällig handel. Denna handelsform kommer enligt förslaget att starkt begränsas. Den nuvarande rätten att inomhus bedriva handel utan tillstånd upphör. Tillstånd skall meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Vid bedömningen skall främst beaktas om den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Tillståndsprövningen flyttas från polismyndighet till länsstyrelse. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.

Motionerna

Yrkanden Motionerna är följande:

1975:1899 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c), vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att länsstyrelse vid prövning av tillstånd för tillfällig handel skall beakta glesbygdsbefolkningens behov av tillfällig handel,

2. att personer med mångårig verksamhet inom tillfällig handel med fasta kunder i största möjliga utsträckning skall få sina ansökningar bifallna så att de kan fortsätta med sin verksamhet,

1975:1984 av herr Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1975:52,

2. hos regeringen hemställer om förslag till ny lagstiftning, innebärande åtgärder för att komma till rätta med de avarter av den tillfälliga handeln

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 3

NU 1975/76:3

som kan förekomma, och att överläggningar i detta syfte upptas med bl. a. handelns organisationer,

1975:1985 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1975:52,

2. begär att regeringen lägger fram förslag om reglering av tillfällig handel på sätt som tillvaratar konsumentintresset utan att därför innebära förbud mot sådan handel,

1975:1986 av herr Magnusson i Nennesholm (c), vari hemställs att riksdagen vid behandling av propositionen 1975:52 beslutar att undantag ej skall göras för tillfällig handel med blommor.

Motivering

I motionerna 1975:1984 och 1975:1985, vari yrkas avslag på propositionen, hävdas att lagförslaget innebär att den fria konkurrensen inskränks alltför mycket. Principiellt deklarerar motionärerna att den tillfälliga handeln i första hand måste ses från konsumentsynpunkt och att den i en marknadsekonomi måste accepteras även om den av många köpmän uppfattas som en besvärande konkurrens. De missförhållanden som kan förekomma i samband med tillfällig handel bör det, menar motionärerna, vara möjligt att komma till rätta med utan en så genomgripande reglering som den föreslagna. Motionärerna återger avsnitt ur remissyttranden av näringsfrihetsombudsmannen och konsumentombudsmannen,vari framförs argument mot en kraftig generell begränsning av den tillfälliga handeln. Föreskrifter som kan underlätta dels reklamationer etc., dels ingripanden mot otillbörlig marknadsföring rekommenderas. I motionen 1975:1985 anförs ytterligare bl. a. att möjligheterna att få fram nya, för konsumenterna fördelaktiga försäljningsformer minskar genom begränsningen av den tillfälliga handeln. Flertalet kunder synes vara nöjda med de varor som de kan köpa i den tillfälliga handeln, vilken fungerar som lågpriskanal, sägs det också i denna motion. Avslutningsvis påpekas att frågan om restriktioner för direktförsäljning i hemmen prövas av hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10).

I motionen 1975:1899 berörs den föreslagna lagens konsekvenser för gårdfarihandel n. I glesbygder, där företag som bedrivit fast handel har tvingats upphöra, är utövare av tillfällig handel ofta välkomna, säger motionärerna. Gårdfarihandlaren är ofta en person som regelbundet i många år kommit till sina fasta kunder med varor. De berörda konsumenternas intresse av fortsatt sådan service bör, anser motionärerna, beaktas då ansökningar om att få bedriva tillfällig handel prövas.

I motionen 1975:1986, vari föreslås tillståndstvång för handel med blommor, rekapituleras dels vissa uttalanden i förarbetena

NU 1975/76:3

till förordningen (1968:564) om tillfällig handel samt tidigare motioner i ämnet, dels synpunkter i den promemoria som ligger till grund för propositionen. Motionären berör det fall då olika tätorter besöks av försäljare från andra delar av landet, ofta med utländska varor. Oftast är det mycket undermåliga produkter som saluförs, t. ex. utblommade krukväxter, sägs det i motionen. Om tillfällig handel med blommor undantas från tillståndstvång, såsom föreslås i propositionen, är det enligt motionärens mening risk för att de som nu försörjer sig genom kringföringshandel med tavlor, pälsar, textilier etc. kommer att övergå till blomsterförsäljning.

Aktuella utredningar

Dislributionsutredningen har i augusti 1975 avgivit sitt betänkande (SOU 1975:69) Samhället och distributionen. Vissa bilagor återges i en särskild betänkandedel (SOU 1975:70). Utredningens uppgift har främst varit att bedöma konsekvenserna för hushållen av den pågående strukturomvandlingen inom dagligvaruhandeln. En översikt över distributionens utveckling för andra varor och tjänster än dagligvaror lämnas också. Ett omfattande empiriskt material rörande företag, handelsanställda och hushåll redovisas i betänkandet. Den tillfälliga handeln belyses dock inte i vidare mån än som skett i propositionen 1975:52. Bland utredningens förslag är att varje kommun skall upprätta en särskild varuförsörjningsplan samt att nyetablering och utbyggnad av detaljhandel med livsmedel skall underkastas kommunal tillståndsprövning enligt en särskild lag.

Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10; ordförande: generaldirektör Lars Ag) verkställer en översyn av reglerna om hemförsäljning m. m. Lagen (1971:238)om hemförsäljning m. m.,som gerkonsument möjlighet att inom en "ångervecka” frånträda vissa köp- eller s. k. abonnemangsavtal, är inte tillämplig på avtal som ingås per telefon och inte heller på rena kontantköp. 1 utredningsdirektiven erinras om att sistnämnda undantag kom till som resultat av en avvägning mellan skilda intressen och att i riksdagen på vissa håll har gjorts gällande att denna avvägning borde ha lett till att lagen i princip blev tillämplig även på kontantköp. Några nya omständigheter som kan rubba helhetsbedömningen synes inte ha redovisats, sägs det i direktiven. Det anges dock som naturligt att även frågan om kontantköp tas upp till omprövning vid översynen av hemförsäljningslagen. Kommittén skall undersöka om det finns anledning att utvidga lagens tillämpningsområde till att omfatta vissa sådana köp samt överväga hur en erforderlig begränsning kan utformas.

Frågan om en generell tvingande lagstiftning angående öppet köp berörs också i direktiven. De sakkunniga skall förutsättningslöst väga mot varandra de skäl som talar för och emot införande av en rätt för köpare vid konsumentköp att återlämna den köpta varan. Om de anser att en sådan lag -

1* Riksdagen 1975/7fr 17sand. Nr 3

NU 1975/76:3

stiftning bör införas skall föreskrifternas innehåll - begränsningar i tillämpningsområdet etc. - närmare övervägas. I enlighet med direktiven prövar kommittén i första hand ett system med frivilliga åtaganden från handelns sida. Förhandlingar mellan konsumentverket och Sveriges köpmannaförbund har inletts.

Utskottet

Tillfällig handel regleras sedan år 1969 genom förordningen (1968: 564) om tillfällig handel. Bestämmelser om gårdfarihandel och realisation fanns tidigare i 1864 års näringsfrihetsförordning, vilken upphörde att gälla vid utgången av år 1968. Med tillfällig handel förstås att någon yrkesmässigt salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring. Från begreppet tillfällig handel undantas dock försäljning till återförsäljare, torghandel och handel på marknad, mässa eller utställning, handel i samband med vissa slag av offentlig tillställning samt, under vissa betingelser, kringförings- eller utomhushandel i anslutning till rörelse som bedrivs på stadigvarande driftställe.

1 förordningen finns en huvudregel enligt vilken det krävs tillstånd av polismyndighet för att tillfällig handel skall få drivas. Det finns emellertid åtskilliga undantag från denna huvudregel. För tillfällig handel med tryckt skrift gäller inga restriktioner. Tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd får utan tillstånd drivas av svensk medborgare eller juridisk person och av utlänning som har bosättningstillstånd. Även med andra varor får sådan person driva handel utan tillstånd, om det sker i lokal som han förfogar över. I praktiken har kravet på tillstånd sålunda ganska begränsad omfattning. Normalt skall ansökan om tillstånd från sådan person som nyss har nämnts bifallas. Enligt förordningen får nämligen tillstånd vägras bara om det finns skäl att anta att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte är lämplig att driva verksamheten eller att denna kan störa allmän ordning. Om en ansökan avslås kan sökanden efter besvär få saken prövad av förvaltningsdomstol.

I propositionen föreslås att regleringen av den tillfälliga handeln skall skärpas väsentligt. Förslaget är grundat på en inom handelsdepartementet upprättad promemoria (Ds H 1973:3), som har remissbehandlats. Till belysning av den tillfälliga handelns beskaffenhet och omfattning redovisas i promemorian en undersökning av affarstidsnämnden och uppgifter som departementet fått genom en enkät till bl. a. branschorganisationer inom handeln, konsumentföreträdare och Handelsanställdas förbund. Vad som har aktualiserat frågan är, sägs det i promemorian, kritik från olika håll främst mot de fria former under vilka inomhusförsäljningar av tillfällig art kan bedrivas. En huvudpunkt i kritiken är att tillfällig handel kan till nackdel för konsumenterna slå ut fast handel inom vissa branscher på en ort. Det hävdas också att konsumenterna vid tillfällig handel inte får önskvärt skydd

NU 1975/76:3

mot utbud av undermåliga varor som inte är värda sitt pris. Vidare anförs att det i rätt stor utsträckning förekommer skatteflykt och annan kriminalitet i samband med den tillfälliga handeln till följd av de begränsade kontrollmöjligheterna. Ett ytterligare argument är att tillfällig handel ofta bedrivs på ett sätt som inte är förenligt med samhällspolitiska krav i fråga om arbetsvillkor - inklusive arbetsmiljöns beskaffenhet - för de anställda.

En skärpning av den nuvarande regleringen kan genomföras enligt olika principer. En möjlighet är att införa längre gående kompetens- och ordningsföreskrifter, med bibehållande av rätt för envar att få tillstånd om han fyller de krav som har ställts upp. En annan möjlighet är att övergå till en tillståndsprövning som i väsentlig mån innefattar näringspolitiska överväganden. Den senare principen förordas i propositionen. Tillstånd skall enligt lagförslaget med visst undantag lämnas bara om särskilda skäl föreligger. Härvid skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Även ordningsföreskrifterna skärps enligt lagförslaget på en punkt. Tillståndshavare blir skyldig att på försäljningsstället samt i reklam och på kvittenser och emballage tydligt ange sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Ansökan om tillstånd skall prövas av länsstyrelsen. Besvärsinstans blir i fortsättningen regeringen.

En del remissinstanser, bland dem kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen och konsumentombudsmannen, har fäst större vikt vid effekter av den tillfälliga handeln som är positiva för konsumenterna - ökat varuutbud, hårdare priskonkurrens - och förordat ett tillslåndssystem utan behovsprövning. Liknande synpunkter framförs i motionerna 1975: 1984 och 1975: 1985. Med åberopande av marknadsekonomins princip och de fördelar som tillfällig handel kan ha för konsumenterna vänder sig motionärerna mot den inskränkning av den fria konkurrensen som lagförslaget innebär. De vill att riksdagen skall avslå propositionen och begära att regeringen lägger fram ett nytt lagförslag som främst syftar till att avarter av tillfällig handel skall stävjas.

Utskottet anser att riksdagen bör godta ett system med en näringspolitiskt inriktad tillståndsprövning på den tillfälliga handelns område. Från denna utgångspunkt finnér utskottet att riksdagen inte har anledning att, som förordas i motionerna 1975: 1984 och 1975: 1985, tillbakavisa lagförslaget. Utskottet avstyrker följaktligen dessa motioner. Till spörsmålet om vilka kriterier som skall tillämpas vid tillståndsprövningen återkommer utskottet i det följande.

Tillstånd att driva tillfällig handel skall, som redan nämnts, utom när det gäller vissa slags varor inte lämnas utan särskilda skäl. Utgångspunkten bör, enligt vad som anförs i propositionen, vara att tillstånd skall ges mycket restriktivt. Det torde, yttrar föredraganden, endast i undantagsfall kunna föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kommer i fråga. För att en försäljning skall kunna sägas ha väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda enligt föredraganden krävas att den täcker ett behov hos

NU 1975/76:3

konsumenterna vilket inte annars kan tillgodoses på orten. Det understryks att kravet på väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt skall gälla även beträffande varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning.

Utskottet tillstyrker att lagbestämmelsen om förutsättningar för tillstånd utformas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet ansluter sig också till de allmänna riktlinjer för tillståndsprövningen som föredraganden anger i sin motivering.

I motionen 1975: 1899 berörs den skärpta regleringens konsekvenser för gårdfarihandeln. Motionärerna fäster uppmärksamheten på att det på sina håll förekommer en tämligen regelbunden kringföringshandel bland fasta kunder, ofta i glesbygd, vilka härigenom får en service som de uppskattar.

Det ena yrkandet i motionen tar närmast sikte på gårdfarihandlan^ egen situation. Personer med mångårig verksamhet inom detta slag av tillfällig handel bör i största möjliga utsträckning få sina ansökningar om tillstånd bifallna, så att de kan fortsätta med sin verksamhet, säger motionärerna. Utskottet finner synpunkten beaktansvärd och förutsätter att vid tillståndsprövningen kommer att tas berättigad hänsyn till sedan många år verksamma, seriöst arbetande gårdfarihandlares önskemål att inte behöva lämna sitt yrke.

Motionärernas andra yrkande går ut på att länsstyrelse vid sin tillståndsprövning rörande gårdfarihandel skall beakta glesbygdsbefolkningens behov av tillfällig handel som ett komplement till den krympande fasta handeln.

I detta hänseende finner utskottet det inte motiverat med något särskilt uttalande utöver de allmänna riktlinjer som har behandlats ovan.

Slutligen tar utskottet upp de avsnitt i lagförslaget som gäller gränsdragningen mellan tillfällig handel och viss annan försäljningsverksamhet samt undantag från regeln att tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Försäljning till återförsäljare anses enligt lagförslaget - liksom enligt den nu gällande förordningen - inte som tillfällig handel. Enligt motiveringen till förordningen (prop. 1968: 98 s. 214 f.) bör som återförsäljare anses även den som avyttrar inköpt vara först efter bearbetning. Med hantverksutövare som kundkrets torde förekomma viss kringföringshandel avseende materiel som inte försäljs vidare. Det synes inte finnas anledning att ålägga sådan handel eller annan försäljning till näringsidkare restriktioner vilka inte gäller för försäljning riktad till återförsäljare i den vida mening som angivits. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att i 1 S andra stycket under 1 ordet "återförsäljare” byts ut mot ”näringsidkare". Detta begrepp bör här anses ha samma betydelse som i annan nyare näringsrättslig lagstiftning och sålunda omfatta var och en - fysisk eller juridisk person - som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.

Vad gäller gränsdragningsfrågan noterar utskottet vidare att, jämfört med den nu gällande förordningen, "sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person" nämns som en ytterligare handelsform vilken icke anses som tillfällig handel. Utskottet vill härvidlag understryka

NU 1975/76:3

motivuttalandet, som klart anger att den föreslagna regeln inte gäller försäljning av lösöre som har förvärvats från dödsbo eller enskild.

Undantag från tillståndskravet gäller nu, som ovan nämnts, för tillfällig handel dels med tryckt skrift, dels med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. De senare undantagen skulle enligt promemorian bli slopade. Synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen har föranlett att de i propositionen föreslås bestå. Tillståndsplikt för dessa varor skulle, anförs det, kunna leda till många svåra gränsdragningsproblem och en omfattande administrativ apparat. I motionen 1975: 1986 begärs att tillstånd skall krävas för tillfällig handel med blommor. Motionären hävdar att i denna handel oftast saluförs undermåliga produkter och uttrycker farhågor för att personer som hittills försörjt sig genom kringföringshandel med andra varor kommer att övergå till blomsterförsäljning när de inte får fortsätta med sin tidigare verksamhet.

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att det inte finns tillräckligt starka skäl att göra ingrepp i den hävdvunna friheten för handel med blommor. Motionen 1975: 1986 avstyrks följaktligen av utskottet.

I övrigt föranleder lagförslaget och motivuttalandena i propositionen inte någon erinran från utskottets sida. Regeringen har i propositionen 1975/76: 18 - vilken har hänvisats till inrikesutskottet - föreslagit en formell ändring i den nytillkommande lagen om tillfällig handel, innebärande att i 3 § begreppet bosättningstillstånd utbyts mot begreppet permanent uppehållstillstånd. Till det ändringsförslaget kan ställning inte tas i detta sammanhang.

Utskottet hemställer

1. beträffande yrkanden om avslag på propositionen m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1975: 1984 och 1975: 1985,

2. beträffande allmänna riktlinjer för tillståndsprövning att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande gårdfarihandel

att riksdagen med anledning av motionen 1975: 1899 godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande lagförslaget

att riksdagen med avslag på motionen 1975: 1986 antager det i propositionen 1975: 52 framlagda förslaget till lag om tillfällig handel med ändrad lydelse av 1 5j i enlighet med vad som i det följande betecknas som utskottets förslag:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Med tillfällig handel förstås i denna lag att någon yrkesmässigt salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring.

NU 1975/76:3

8 Regeringens förslag

Som tillfällig handel anses icke

1. försäljning till återförsäljare,

2. torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning,

3. handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956:617),

4. kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes där,

5. sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

Stockholm den 11 november 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Nätyarande: herrar Svanberg (s). Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c). Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Komstedt (m) och Siegbahn (m).

Reservationer

1. beträffande allmänna riktlinjerJör tillståndsprövning (utskottets hemställan under 2) av herrar Andersson i Örebro (fp), Komstedt (m) och Siegbahn (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet tillstyrker” och slutar med ”sin motivering" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan godta att lagbestämmelsen om förutsättningar för tillstånd utformas på det sätt som föreslås i propositionen. Mot de allmänna riktlinjer för tillståndsprövningen som föredraganden anger har utskottet emellertid allvarliga invändningar. Dessa riktlinjer går ut på en restriktivitet som kan snarare skada än främja konsumenternas intressen. Den allmänna sanering av den tillfälliga handeln som är motiverad bör i första hand åstadkommas genom konsumentpolitiska åtgärder av sedvanligt slag och genom en förbättrad kontroll över hela linjen, bl. a. i fråga om arbetsförhållanden samt taxering och skatteuppbörd. Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för den som driver tillfällig handel att i olika sammanhang tydligt ange

Utskottets förslag

Som tillfällig handel anses icke

1. försäljning till näringsidkare,

2. torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning,

3. handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956:617),

4. kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes där,

5. sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

NU 1975/76:3

sitt namn bör underlätta åtgärder från konsumentombudsmannens och allmänna reklamationsnämndens sida gentemot avarter inom denna handel. HemfÖrsäljningskommitténs arbete kan komma att utmynna i lagstiftning som förbättrar konsumenternas ställning i förhållande till utövare av kringforingshandel. Om konsumenternas, de handelsanställdas och samhällets intressen tillgodoses på det sätt som här har nämnts bör det vara möjligt att lämna tillstånd till tillfällig handel i betydligt större utsträckning än riktlinjerna i propositionen medger. Att den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt blir alltjämt ett krav, men bedömningen kan grundas på en mera positiv uppfattning av konkurrensens roll inom handeln och av fördelar med att nya distributionsformer och distributionskanaler prövas. Utskottet förordar sålunda en väsentlig modifikation av de stränga kriterierna för tillståndsprövning som föredraganden har angivit. Genom sådana riktlinjer som utskottet föreslår tillgodoses i väsentlig mån de synpunkter som kommer till uttryck i de ovan behandlade motionerna 1975:1984 och 1975:1985.

2. beträffande gårdfarihandel (utskottets hemställan under 3) av herrar Börjesson i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), fru Hambraeus (c), herrar Komstedt (m) och Siegbahn (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I detta” och slutar med ”behandlats ovan” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér motionärernas önskemål befogat. Utöver vad som allmänt sagts om ”väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt” som ett avgörande kriterium vid tillståndsprövningen bör alltså understrykas att glesbygdsbefolkningens intresse av inköpsmöjligheter genom gårdfarihandel bör särskilt beaktas.