Med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket jämte motioner

NU 1975/76: 63

Näringsutskottets betänkande 1975/76: 63

med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975/76:159 (handelsdepartementet) framläggs förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket.

Hemställan i propositionen återges nedan.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner.

I betänkandet behandlas också fyra motioner som har avlämnats under allmänna motionstiden. Två av dessa gäller distributionsfrågor. I de övriga två motionerna behandlas frågor rörande utformningen av varudeklarationer samt frågor om konsumentutbildning och konsumentupplysning. Motionerna redovisas nedan (s. 2).

Propositionen

Riksdagen antog hösten 1975 en ny marknadsföringslag (1975:1418), som träder i kraft när regeringen bestämmer. I samband därmed beslöts (prop. 1975/76:34, NU 1975/76:14, rskr 1975/76:108) att konsumentombudsmannen (KO), som genom den nya lagen får vidgade funktioner, och konsumentverket skulle föras samman till en myndighet. Denna skulle benämnas konsumentverket, och chefen skulle tillika vara KO.

I propositionen lämnas nu förslag till organisation av det nya konsu mentverket,

som skall börja sin verksamhet den 1 juli 1976. Mål och programindelning för myndigheten anges. Vidare lämnas förslag till anslag till det nya verket.

Hemställan

I propositionen hemställs i första hand (s. 28) att riksdagen

1. beslutar att det nya konsumentverket skall inrättas den 1 juli 1976 enligt de riktlinjer som föredraganden förordat,

2. beslutar att de nuvarande myndigheterna konsumentombudsmannen och konsumentverket skall upphöra vid utgången av juni 1976,

3. bemyndigar regeringen att vid konsumentverket fr. o. m. den 1 juli

1976 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

4. bemyndigar regeringen att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande.

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 63

NU 1975/76:63

2 Vidare framläggs förslag om vissa anslag för budgetåret 1976/77. Under angivna punkter föreslås:

Konsumentverket: Förvaltningskostnader (s. 29 f.)

att riksdagen till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 27 000 000 kr.

Konsumentverket: Forskning m. m. (s. 30 f.)

att riksdagen till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 900 000 kr.

Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden (s. 31)

att riksdagen till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3 113 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1975/76:2321 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att befattningarna som chef för konsumentverket och konsumentombudsman läggs på olika personer,

2. att fem ledamöter i det nya konsumentverkets styrelse tillsätts parlamentariskt,

1975/76:2351 av fru Lewén-Eliasson (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående distributionsfrågornas behandling vid konsumentverket,

1975/76:2369 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det enskilda näringslivets representation i konsumentverkets styrelse,

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om allmänna reklamationsnämndens framtida ställning,

1975/76:2370 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av de ytterligare resurser som konsumentverket behöver när det gäller såväl forskning som upplysning för att kunna fylla sin uppgift att på ett tillfredsställande sätt hävda konsumenternas intressen.

NU 1975/76:63

3 Vidare behandlas följande fyra motioner som har väckts under allmänna motionstiden:

1975/76:637 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att beredningen av distributionsutredningens förslag sker skyndsamt och att förslag till åtgärder för att trygga en tillfredsställande dagligvaruhandel i alla delar av landet föreläggs riksdagen utan onödigt dröjsmål,

1975/76:1745 av herr Alsén m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag beträffande former för och innehåll i en vidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning,

1975/76:1755 av fru Fraenkel (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar att konsumenterna utöver en trygghet att produkter fungerar för avsett ändamål behöver tillgång till varudeklarationer som ger objektiv vägledning vid konsumentens val mellan olika inköpsalternativ,

1975/76:1787 av herrar Jonasson (c) och Rämgård (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning angående frågan om statsbidrag till expertverksamhet i distributionsfrågor på i motionen anförda grunder.

Motivering

I motionen 1975/76:2321 kritiseras regeringens förslag att konsumentverkets chef samtidigt skall fungera som KO. Motionärerna stöder förslaget att konsumentverket och KO skall föras samman, något som kan leda till att dubbelarbete undanröjs. De anser dock att om så sker och KO sålunda blir verkschef det finns risk för att allmänheten förlorar förtroendet för KO:s ombudsmannafunktion och fristående ställning.

Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975/76:2369. Motionärerna menar att relationerna mellan styrelsen och verkschefen/KO inte är tillräckligt klarlagda. De anser att det inte finns några kommentarer i propositionen som kan uppfattas som en vägledning i kompetenskonflikter.

I dessa två motioner kommenteras även propositionens förslag beträffande sammansättningen av konsumentverkets styrelse. I motionen 1975/76:2321 föreslås att verket skall få en bred parlamentariskt tillsatt styrelse. Fem ledamöter bör tillsättas parlamentariskt, anser motionärerna. Härmed torde de avse att dessa fem ledamöter skall ha en politisk förankring och inte - som formuleringen tyder på - att de skall väljas av riksdagen. Dessa ledamöter måste dock inte vara riksdagsledamöter, utan de kan utses utanför riksdagsgruppernas led, uttalas i motionen.Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975/76:2369.

1* Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 63

NU 1975/76:63

1 motionen 1975/76:2369 uttalas att den föreslagna utökningen av konsumentverkets styrelse från nio till tio ledamöter är positiv. Motionärerna anser att det enskilda näringslivet bör representeras på de båda poster i styrelsen som är avsedda för ledamöter som företräder erfarenhet från produktion och distribution. Det är av stor vikt, sägs det, att den nya styrelsen får en allsidig sammansättning med tanke på att konsumentverket kommer att behandla ärenden rörande bl. a. varudeklarationer, produktsäkerhet och varudistribution.

I samma motion tas även allmänna reklamationsnämndens framtida ställning och verksamhet upp. Motionärerna anser att reklamationsnämnden bör fä ställning som ett statligt institut helt fristående från andra utredande och forskande organ.

I tre motioner berörs förslag som distributionsutredningen har lagt fram i betänkandet (SOU 1975:69) Samhället och distributionen. I motionen 1975/76:2351 påpekas att utredningen bl. a. har föreslagit att en distributionsnämnd skall inrättas. Denna nämnd, som skulle knytas till konsumentverket, skall enligt förslaget överta glesbygdsnämndens uppgifter. Till nämndens uppgifter föreslås vidare höra att öka kunskaperna om hushållens situation i distributionen och förstärka hushållens inflytande på distributionssystemets utveckling i framtiden. Motionären anser att näringslivets organisationer fått ökat inflytande i konsumentverkets ledning. Dess representanter disponerar bl. a. genom handelns utredningsinstitut över egna utredningsresurser. Hushållen, säger hon, kan inte företrädas på ett jämbördigt-sätt, då distributionsfrågorna skall angripas, om inte samhället ställer resurser till förfogande. Konsumentverket måste här göra en nödvändig insats för konsumenterna. En mer bestämd inriktning av konsumentverkets arbete med distributionsfrågorna och en resurstilldelning som överensstämmer med behovet av insatser måste därför komma till stånd.

I motionen 1975/76:637 påpekas att strukturomvandlingen i Sverige har medfört en omfattande nedläggning av s. k. närbutiker. De svårigheter som följer av att en god närservice för dagligvaror inte kan upprätthållas drabbar i dag inte bara befolkningen i glesbygder utan även dem som är bosatta i många städers äldre bostadsområden. Distributionsutredningen har, anför motionärerna, föreslagit en hel del åtgärder bl. a. för att en god närservice för dagligvaror skall bibehållas i vårt land. Det är nödvändigt, anser de, att utredningens förslag behandlas så att åtgärder skyndsamt kan vidtas.

Frågan om hur detaljhandelns närservice skall kunna bevaras tas även upp i motionen 1975/76:1787. Motionärerna anser att närservicen kan bibehållas under förutsättning att insatser och stödåtgärder sker på rätt sätt. De påpekar att detaljhandelns distriktsorganisation helt saknar statligt eller kommunalt stöd för sin verksamhet. Hantverkssidan däremot har ett stöd genom företagareföreningarna. Motionärerna anser att, för att de statliga stödåtgärderna skall bli effektiva, experter pådetaljhandelns förhållanden samt ekonomi- och distributionskunnig personal bör ställas till köpenskapens.

NU 1975/76:63

kommunernas samt bidrags- och långivarnas förfogande. Experterna bör vara anställda hos respektive köpmannaorganisationer. Större garantier kommer på det sättet, anser motionärerna, att finnas för att det av distributionsutredningen föreslagna drift- och investeringsstödet kommer att sättas in på rätta platser. Motionärerna föreslår att statsbidrag skall utgå till sådan expertverksamhet i distributionsfrågor inom var och en av detaljhandelns distriktsorganisationer.

Varudeklarationernas framtida utformning tas upp i motionen 1975/76:1755. Den nya marknadsföringslagen ger, påpekas det, den nödvändiga legala grunden för det fortsatta varudeklarationsarbetet. Den ger emellertid ingen vägledning när det gäller den viktiga frågan hur varudeklarationerna i fortsättningen skall vara utformade. Motionären ställer sig tveksam inför den utformning av varudeklarationerna med s. k. produktprofiler som konsumentverket har lanserat. Dessa produktprofiler skall vara en sammanvägning av lämpliga krav på produkter i olika hänseenden. Produkter som svarar mot produktprofiler skall kunna K-märkas, dvs. förses med konsumentverkets märke. Denna godkännandemärkning avses ersätta hittillsvarande varudeklarationer. Motionären anser att det är oklart på vilken kvalitetsnivå produktprofilerna avses läggas. Produktprofiler och de förhandlingar mellan konsumentverket och producenterna som skall föregå fastställandet av dessa har sitt värde, säger motionären. Men det är väsentligt att slå fast, anser hon, att produktprofilen och K-märket endast löser en liten del av konsumenternas informationsproblem. För att den breda skaran av konsumenter i ökad utsträckning skall få tillgång till lättillgänglig information krävs ett utvecklat varudeklarationssystem med bruksinriktad utformning. Motionären anser att de tankegångar och förslag som framfördes i varudeklarationsutredningens betänkande år 1973 i stort sett borde vara vägledande. Hon hävdar att det med hänsyn till den ensidiga inriktning som konsumentverkets arbete i dessa frågor har fått framstår som motiverat att riksdagen påverkar utvecklingen genom att ge sin mening till känna.

Målet för samhällets konsumentpolitiska insatser bör, anförs i motionen 1975/76:1745, vara att konsumenterna får möjlighet att styra produktionens inriktning. Härför krävs stora insatser, bl. a. för att ge konsumenterna ökad utbildning och information. De insatser som görs för konsumentutbildning och information är emellertid ganska blygsamma, anser motionärerna, om man jämför exempelvis med den satsning på reklam som företagen gör för att påverka konsumenterna. Den största insatsen för utbildning i konsumentfrågor görs av konsumentkooperationen, som satsar cirka 5 milj. kr. om året, och av vissa studieförbund.

Motionärerna påpekar att arbetsgivarna genom avgifter till arbetsmiljöfonder kommer att betala en stor del av kostnaderna för utbildning inom arbetslivet. På liknande sätt borde företagarna genom en avgift bidra till att bygga upp en fond för utbildning av konsumenter och för konsument -

NU 1975/76:63

forskning. Det är, anser motionärerna, från konsumentsynpunkt angeläget med ökad satsning på utbildning, information och forskning på konsumentvarumarknaden.

I motionen 1975/76:2370 påpekas att någon ökning av det nya konsumentverkets resurser i jämförelse med KO-ämbetet och det nuvarande verket inte föreslås i propositionen. Grundläggande forskning rörande hela produktområdet och rörande möjligheterna till alternativa lösningar av utformning och urval av produkter som utgår från konsumentbehoven kommer inte att kunna bedrivas i någon större utsträckning, hävdas det i motionen. Vidare ifrågasätter motionärerna om det nya konsumentverket får möjlighet att i tillräcklig omfattning ge information till och stödja framväxten av kommunal och regional konsumentupplysning. Motionärerna uttalar viss oro över att de av verkets tjänstemän som skall ansvara för sakfrågor på verkets olika avdelningar även skall ha ansvaret för produktforskning i stort. Detta kan, anförs det, leda till minskade forskningsinsatser. Det finns enligt motionärerna risk för att resurser för att forska och för att utnyttja nya material, nya tekniska metoder och nya marknadsmetoder liksom hitintills kommer att finnas så gott som enbart hos det privata näringslivet. Det gäller därför, enligt motionärerna, att konsumentverkets resurser för forskning och upplysning förstärks. Frågor som bör uppmärksammas är vilka hushållens framtida behov är, hur förenklade hushållningsmetoder skall främjas, hur man skall spara material och hur varornas livslängd skall ökas.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredning om allmänna reklamationsnämnden

Chefen för handelsdepartementet har i mars 1976 tillsatt en utredning (H 1976:02; ordförande: departementsrådet Staffan Magnusson) med uppdrag att göra en översyn av reklamationsförfarandet i konsumenttvister.

i direktiven anförs att de sakkunniga till en början bör ställa samman och värdera de erfarenheter som numera föreligger rörande olika metoder att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Arbetet bör därefter inriktas på att få till stånd en ändamålsenlig samordning mellan de resurser för lösning av tvister som finns inom domstolsväsendet, det nya konsumentverket och den f. n. till verket knutna allmänna reklamationsnämnden. Målet bör vara att förstärka genomslagskraften av den civilrättsliga lagstiftningen på det konsumentpolitiska området.

Vidare framhålls i direktiven att redan det material som hittills har tagits fram tyder på att reklamationsförfarandet har haft betydande framgång. För konsumenterna framstår det uppenbarligen som enklare att vända sig till reklamationsnämnden än att gå till domstol. Att näringsidkarna i stor utsträckning följer nämndens rekommendationer tyder på förtroende för verksamheten. Detta hänger sannolikt också samman med att näringsidkarna genom sina olika branschorganisationer är företrädda i nämnden.

NU 1975/76:63

7 Handelsministern anser att det ligger nära till hands att även i fortsättningen satsa på ett utomrättsligt förfarande i konsumenttvister. De sakkunniga bör också utgå från att någon form av nämndförfarande skall finnas kvar. Frågan är på den punkten om förfarandet bör byggas ut och hur det närmare bör anordnas.

1 direktiven anges bl. a. följande rörande de frågor som utredningen bör ta upp.

Vissa principiella skäl talar för att en verksamhet som går ut på att avgöra tvister får en organisatoriskt självständig ställning. Å andra sidan är det självklart att ett nära samarbete måste ske med den centrala myndigheten på konsumentområdet. Beaktas bör bl. a. att anmälda tvistefrågor i många fall får betydelse för verkets mera generellt inriktade verksamhet. Det är också angeläget att nämndavgörandena följs upp av verket i dess förhandlings- och informationsverksamhet. De sakkunniga bör söka sig fram till en organisatorisk lösning som i rimlig utsträckning beaktar dessa synpunkter.

De sakkunniga bör vidare överväga om det kan vara lämpligt med en viss regional utbyggnad av nämndverksamheten. Så länge förfarandet är helt skriftligt torde emellertid värdet av en sådan reform vara begränsat.

I sammanhanget bör de sakkunniga också överväga en utvidgning av möjligheterna att ta upp olika sakfrågor inom ramen för nämndverksamheten. Exempelvis ärenden rörande fast egendom prövas f. n. inte av allmänna reklamationsnämnden. I stället prövas sådana ärenden försöksvis i viss omfattning inom konsumentverket. Mycket talar för att en reklamationsnämnd i framtiden bör kunna ta upp också fastighetstvister.

En särskild fråga är om reklamationsnämndsbeslut bör göras verkställbara. Mycket talar för att man bör avstå från en sådan reform. Det kan erinras om att reklamationsnämndens beslut f. n. följs i stor utsträckning och att det vidare finns goda möjligheter att inom ramen för domstolsförfarandet få fram tvingande avgöranden mot näringsidkare som inte rättar sig efter nämndens bedömning.

Ett ställningstagande till reklamationsförfarandets organisation och utformning är inte möjligt utan att sambandet med domstolarnas roll på området beaktas. De sakkunniga bör skaffa sig en bild av hur domstolsförfarandet hittills har verkat på konsumentområdet och söka dra upp gränser mellan de olika typerna för konfliktlösning. Härvid torde man kunna utgå från att det i de flesta fall även i framtiden blir enklare för konsumenterna att klara upp småtvister utan domstols medverkan.

De sakkunniga skall vidare ta upp frågan om möjlighet för något allmänt organ att föra talan i konsumenttvister inför allmän domstol. De skall också närmare överväga om inte KO bör kunna föra enskild konsuments talan i tvistemål inför allmän domstol. Härvid bör främst undersökas om en talerätt av antytt slag skulle kunna användas för att få fram vägledande domstolsavgöranden i principiellt viktiga frågor och i frågor som av annan orsak är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt, exempelvis därför att ett större antal konsumenter berörs. Talerätten skulle också kunna fylla en funktion i de fall då näringsidkare inte vill rätta sig efter reklamationsnämndsbeslut i en fråga av mera allmänt intresse.

NU 1975/76:63

8 Konsumentpolitisk forskning

I en översikt över pågående konsumentpolitisk forskning som konsumentverkets planeringssekretariat har ställt samman lämnas bl. a. följande uppgifter.

Konsumentverket disponerar över ett reservationsanslag för forskning m. m., som för budgetåret 1975/76 uppgår till 1,7 milj. kr. Omkring 1,2 milj. kr. därav utnyttjas för olika forskningsprojekt, medan ca 0,5 milj. kr. avsätts till stöd till studieförbundens konsumentpolitiska verksamhet och visst internationellt samarbete.

De riktlinjer som gäller för tilldelningen av forskningsanslag är:

- projekten skall direkt eller i sin förlängning ge konkreta underlag för konsumentpolitiska åtgärder;

- projekten skall ha en problemuppfångande, problembelysande, problemlösande eller effektmätande karaktär;

- projekten skall öka kunskaperna om de resurssvaga grupperna;

- insatserna skall koncentreras på konsumenternas och hushållens resursproblem.

Vid årsskiftet 1975-1976 bedrevs 34 forskningsprojekt med anslag från konsumentverket. Det sammanlagda belopp som är anslaget till dessa projekt är 2,0 milj. kr. Projekten har med hänsyn till sin huvudsakliga inriktning

sammanförts i följande grupper.

Antal Belopp,

projekt 1 000 kr.

Konsumentstudier,

hushållsekonomiska studier 5 492

Konsumenträtt 6 449

Producentpåverkan, producent- och distributörsstudier 8 607

Konsumentinformation 6 145

Effektmätning 2 65

Utveckling av forskningsprogram 3 167

Övrigt 4 45

Varudeklarationer

Frågan om varudeklarationsverksamheten har tagits upp i motioner åren 1973, 1974 och 1975 (NU 1973:50, 1974:6, 1975:26, 1975/76:13 och 1975/76:14). Motionerna har avstyrkts av näringsutskottet och avslagits av riksdagen. I betänkandet 1975/76:13 refererades ett remissyttrande från kon -

NU 1975/76:63

sumentverket, vari verket drog upp vissa riktlinjer för hur varudeklarationsarbetet bör bedrivas. Verket lämnade en redogörelse för arbetet med att utforma en särskild konsumentvarustandard och s. k. produktprofiler. 1 betänkandet 1975/76:14 framhöll utskottet - med anledning av motionsyrkanden om att riktlinjer för arbetet med varudeklarationer skulle föreläggas riksdagen - att ett varudeklarationssystem som är avpassat efter konsumenternas informationsbehov är en betydelsefull del av den konsumentpolitiska verksamheten. Utskottet förutsatte att konsumentverkets verksamhet med att förbättra varudeklarationssystemet skulle fortsätta och att regeringen skulle komma att fortlöpande följa utvecklingen på området. Till förmån för ett motionsyrkande i ämnet från moderata samlingspartiet reserverade sig detta partis företrädare i utskottet.

Utskottet

Statsmakterna fattade hösten 1975 principbeslut om att konsumentombudsmannen (KO) och konsumentverket skulle föras samman till en enhet, benämnd konsumentverket. Vidare beslöts att verkschefen även skulle vara konsumentombudsman och att en särskild enhet inom konsumentverket skulle svara för de uppgifter som avser KO-verksamheten. Statsmakternas beslut från förra året följs upp genom de förslag som nu läggs fram i propositionen och som avser den nya myndighetens organisation och resurser.

Verksamheten vid det nya konsumentverket skall enligt propositionen omfatta såväl det nuvarande konsumentverkets allmänna uppgifter som de uppgifter vilka hänger samman med den nya marknadsföringslagen (1975:1418) och den fortsatta tillämpningen av lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Verksamheten skall indelas i fem program, fördelade på sex olika enheter. Av dessa enheter skall två sakenheter ansvara för de marknadsinriktade aktiviteterna. Till detta område räknas frågor som på något sätt rör sådana konsumtionsbehov som i huvudsak tillgodoses på den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt likartade principer. Chefen för någon av dessa två enheter bör bli ställföreträdare för verkschefen utom när det gäller funktionen som KO. En allmän enhet skall ansvara för bl. a. frågor på distributionsområdet, glesbygdsstödet, utbildnings- och forskningsfrågor samt de allmänna uppgifter som hänger samman med lokal och regional konsumentpolitisk verksamhet. Vidare skall en teknisk enhet, en administrativ enhet och en informationsenhet inrättas. De formella KO-uppgifterna läggs på en särskild enhet - ett KO-sekretariat - som sorterar direkt under verkschefen/KO. Chefen för sekretariatet blir ställföreträdande KO.

I motionen 1975/76:2321 önskas att riksdagen skall ompröva sitt tidigare fattade beslut om förening av funktionerna som chef för konsumentverket och som konsumentombudsman. Ett motionsyrkande som likaledes gick ut på en organisatorisk boskillnad dem emellan avstyrktes av utskottet i

NU 1975/76:63

samband med behandlingen av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag.

Utskottet anslöt sig då till den bedömning som gjordes i propositionen att de gränsdragningsproblem som föreligger i relationen mellan KO och konsumentverket skulle ytterligare accentueras om dessa båda myndigheter skulle bibehållas åtskilda efter den föreslagna utbyggnaden av den samlade verksamheten. Utskottet uttalade vidare att det för att samordningen mellan konsumentverket och KO-ämbetet skulle kunna förverkligas fullt ut var önskvärt att befattningen som KO förenades med befattningen som chef för det utökade konsumentverket. Utskottet finnér inte anledning att frångå denna sin uppfattning.

I propositionen föreslås att konsumentverkets styrelse utökas med en ledamot till högst tio. Denna utökning bör, anförs i propositionen, utnyttjas så att fortsättningsvis två ledamöter representerar erfarenhet från produktion och distribution. I propositionen behandlas även styrelsens roll och uppgifter hos det nya verket. Viktiga riktlinjer eller branschöverenskommelser skall styrelsen kunna behandla. Detta överensstämmer med dess allmänna uppgift att pröva inriktning och omfattning av verksamheten. Normalt bör det dock enligt propositionen inte ankomma på styrelsen att närmare pröva enskildheter i riktlinjer eller branschöverenskommelser.

Förslag som rör styrelsens sammansättning förs fram i två motioner. I motionen 1975/76:2321 föreslås att fem styrelseledamöter skall ”tillsättas parlamentariskt”. I den nuvarande styrelsen representerar två ledamöter det parlamentariska inslaget, medan tre ledamöter företräder konsumenter och löntagare, en ledamot företräder den kommunala sektorn och en har särskild erfarenhet från näringslivet. Verkets generaldirektör är ordförande i styrelsen, i vilken även livsmedelsverkets generaldirektör ingår.

I samband med att konsumentverket inrättades (prop. 1972:33, NU 1972:40) angavs bl. a. följande riktlinjer för styrelsens sammansättning. Den borde säkerställa att verkets arbete inriktades på att ta till vara konsumenternas intressen. Vidare skulle personer med skiftande erfarenhetsbakgrund beredas plats i styrelsen, som skulle ha ett parlamentariskt inslag. Den sammansättning som styrelsen f. n. har motsvarar helt de angivna riktlinjerna. Utskottet finnér det inte motiverat att riksdagen gör något uttalande enligt motionärernas förslag.

Yrkandet i motionen 1975/76:2369 går ut på att riksdagen skall slå fast att de två ledamöter i verksstyrelsen som enligt propositionen skall representera erfarenhet av produktion och distribution bör komma från det enskilda näringslivet. Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet understryka att syftet med styrelsens sammansättning inte är att åstadkomma någon form av partsrepresentation. Styrelsens uppgift är att verka för att konsumenternas intressen främjas genom verkets olika insatser. Härför krävs ett samarbete mellan olika berörda parter. Utskottet anser sig därför kunna

NU 1975/76:63

räkna med att fler ledamöter än f. n. kommer att ha erfarenhet från det enskilda näringslivet. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till denna uppfattning.

Utskottet tar i detta sammanhang upp en fråga av mera formell natur.

Den gällande instruktionen (1972:739) för konsumentverket innehåller i 20 § ett stadgande om tystnadsplikt i visst hänseende. Sålunda föreskrivs där att ledamot i verkets styrelse, tjänsteman, sakkunnig eller expert hos verket ej obehörigen får yppa vad han i denna egenskap har erfarit rörande provning eller undersökning som utförs för uppdragsgivares räkning. Att bestämmelsen hittills har fyllt ett angeläget behov och utgjort en av förutsättningarna för denna verksamhet hos verket torde vara helt uppenbart. Någon ändring i dessa förhållanden kommer inte heller den nya organisationen av verket att medföra.

Efter den nya regeringsformens ikraftträdande saknar regeringen särskilt bemyndigande att utfärda en likartad föreskrift om tystnadsplikt. Med hänsyn härtill och till behovet av en sådan föreskrift bör regeringen genom en särskild lag ges ett sådant bemyndigande. Detta bör därvid anpassas till det aktuella behov av tystnadsplikt vid verket som föreligger och sålunda motsvara den situation som råder i dag. Liksom hittills har varit fallet bör den direkta föreskriften om tystnadsplikt dock tas in i verkets instruktion. Den nu föreslagna lagen torde bli överflödig när sedermera, såsom är att räkna med, en generell lagstiftning om offentliga funktionärers tystnadsplikt kommer till stånd.

Allmänna reklamationsnämndens ställning behandlas i motionen 1975/76:2369. Motionärerna anser att nämnden bör bli ett statligt institut med en i förhållande till andra utredande och forskande organ och myndigheter helt fristående ställning. De önskar att riksdagen skall ge regeringen till känna att en sådan organisation bör genomföras.

Allmänna reklamationsnämndens ställning och verksamhet skall, som framgår av den redovisning som har lämnats i det föregående, övervägas av en nyligen tillsatt utredning. I direktiven för denna anförs bl. a. att sambandet mellan konsumentverket och nämndverksamheten bör prövas. Vissa principiella skäl talar enligt handelsministern för att en verksamhet som går ut på att avgöra tvister får en organisatoriskt självständig ställning. Å andra sidan framhålls det som självklart att ett nära samarbete måste ske med den centrala myndigheten på konsumentområdet. Utskottet anser inte att det i dagens läge finns anledning för riksdagen att göra något uttalande om reklamationsnämndens ställning och avstyrker därför motionsyrkandet.

Frågan om utformningen av varudeklarationer tas upp i motionen 1975/76:1755. Motionären föreslår att riksdagen skall uttala att konsumenterna utöver en trygghet att produkter fungerar för avsett ändamål behöver tillgång till varudeklarationer som ger objektiv vägledning vid valet mellan

NU 1975/76:63

olika inköpsalternativ.

Utformningen av en deklaration av varor och tjänster har behandlats av utskottet vid flera tillfällen och senast hösten 1975. I sitt betänkande 1975/76:13 gav utskottet en utförlig redogörelse för hur konsumentverket avser att bedriva varudeklarationsarbetet i framtiden. I detta sammanhang presenterades verkets arbete med att ta fram konsumentvarustandard grundad på s. k. produktprofiler, något som berörs i motionen. Utskottet vill vidare erinra om att konsumenternas ställning i fråga om produktinformation och produktutformning har väsentligt förstärkts genom den nya marknadsföringslagen, som är avsedd att träda i kraft samtidigt med att myndighetsorganisationen på konsumentområdet ändras.

Utskottet förutsätter att frågan om hur ett från konsumenternas synpunkt adekvat utformat system för produktdeklarationer av varor och tjänster skall utformas noga följs av konsumentverkets styrelse. En särskild framställning från riksdagen i denna fråga finner utskottet inte påkallad.

I motionen 1975/76:1745 begärs utredning och förslag beträffande former för och innehåll i en vidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning. Motionärerna anser att en tänkbar lösning vore att företagen genom ett avgiftssystem skulle bidra till att bygga upp en särskild fond för konsumentforskning.

Utskottet vill erinra om att konsumentverket har 1,5 milj. kr. till förfogande för konsumentforskning. En rad projekt har initierats och stöds med medel från detta anslag. Vidare stöder verket studieförbundens utbildning i konsumentfrågor. Viss forskning sker också under programmet Marknadsinriktade aktiviteter. Vad avser yrkandet om en särskilt utredning anser utskottet att det i första hand ankommer på konsumentverket att följa utvecklingen och lägga fram förslag på detta område. Utskottet avstyrker därför motionen.

I motionen 1975/76:2370 önskas en utredning om vilka ytterligare resurser för forskning och upplysning som konsumentverket behöver för att kunna fylla sin uppgift att på ett tillfredsställande sätt hävda konsumenternas intressen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om konsumentverkets uppgifter avstyrker utskottet motionen.

Ett par motionsyrkanden rör distributionsfrågor. Motionärerna aktualiserar olika förslag som distributionsutredningen har lagt fram i betänkandet (SOU 1975:69) Samhället och distributionen. I motionen 1975/76:637 begärs att beredningen av distributionsutredningens förslag skall ske skyndsamt och att förslag till åtgärder för att trygga en tillfredsställande dagligvaruhandel i alla delar av landet skall föreläggas riksdagen utan onödigt dröjsmål. I motionen 1975/76:2351 erinras om att distributionsutredningen har föreslagit att en särskild distributionsnämnd knuten till konsumentverket skall

NU 1975/76:63

inrättas. Förslaget tar sikte på att kunskaperna om hushållens situation och om distributionen skall ökas och att hushållens inflytande på distributionssystemets framtida utveckling skall förstärkas. Motionären anser att konsumentverkets arbete med distributionsfrågor bör intensifieras och tilldelas resurser som svarar mot behovet av insatser. Hon föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd. Frågan om statsbidrag till expertverksamhet i distributionsfrågor bör enligt förslaget i motionen 1975/76:1787 utredas. Motionärerna anser att statsbidrag bör utgå för rådgivnings- och konsultverksamhet bl.a. i etablerings- ochdistributionstekniska frågor. Samtliga dessa förslag avser att påverka den beredning av distributionsutredningens förslag som f. n. pågår inom handelsdepartementet. De problem som tas upp i motionerna - hur ett väl fungerande distributionssystem skall utformas och vilka stödåtgärder som bör vidtas för att erforderlig service i glesbygden skall vidmakthållas - bör vara centrala i detta beredningsarbete. Utskottet utgår från att de förslag som motionärerna har fört fram kommer att beaktas vid utarbetandet av kommande förslag och anser därför inte att det finns anledning för riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen i ämnet.

Vad i övrigt anförs och föreslås i propositionen har inte gett utskottet

anledning till erinran eller särskilt yttrande.

Utskottet hemställer

1. beträffande förening av funktionerna som chef för konsumentverket och som konsumentombudsman

- att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punkten

6.1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen

1975/76:2321 yrkandet 1 godkänner vad i propositionen anförts,

2. beträffande parlamentariskt inslag i konsumentverkets styrelse att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punkten

6.1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen

1975/76:2321 yrkandet 2 godkänner vad i propositionen anförts,

3. beträffande det enskilda näringslivets representation i konsumentverkets styrelse

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159 punkten 6.1 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2369 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande organisationsfrågor i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punkten

6.1 i övrigt och punkterna 6.2-4

a) beslutar att det nya konsumentverket skall inrättas enligt

NU 1975/76:63

de riktlinjer som chefen för handelsdepartementet förordat i den mån dessa inte har behandlats i utskottets hemställan under 1-3,

b) beslutar att de nuvarande myndigheterna konsumentombudsmannen och konsumentverket skall upphöra vid utgången av juni 1976,

c) bemyndigar regeringen att vid konsumentverket fr. o. m. den 1 juli 1976 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

d) bemyndigar regeringen att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

5. beträffande föreskrifter om tystnadsplikt vid konsumentverket att riksdagen antager följande

Förslag till

Lag om bemyndigande att meddela föreskrifter om tystnadsplikt vid konsumentverket Härigenom

föreskrives följande.

Regeringen bemyndigas att i fråga om konsumentverket föreskriva att ledamot i verkets styrelse eller tjänsteman, sakkunnig eller expert hos verket icke får yppa vad han har erfarit rörande prövning eller undersökning, som utföres för uppdragsgivares räkning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6. beträffande allmänna reklamationsnämndens ställning

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2369 yrkandet 2,

7. beträffande uttalande om varudeklarationssystemet att riksdagen avslår motionen 1975/76:1755,

8. beträffande utvidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning att

riksdagen avslår motionen 1975/76:1745,

9. beträffande utredning om konsumentverkets resursbehov att riksdagen avslår motionen 1975/76:2370,

10. beträffande förslag om utformningen av distributionssystemet att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:637,

b) motionen 1975/76:1787,

c) motionen 1975/76:2351,

11. beträffande anslag till konsumentverket

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punk -

NU 1975/76:63

terna 7.1-3 för budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar

a) till Konsumentverket: Förvaltningskostnader eli förslagsanslag av 27 000 000 kr.,

b) till Konsumentverket: Forskning m. m. ett reservationsanslag av 1 900 000 kr.,

c) till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden ett förslagsanslag av 3 113 000 kr.

Stockholm den 18 maj 1976

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s). Blomkvist (s). Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herrar Nyquist (fp). Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c).

Reservationer

1. beträfifande./ormng av funktionerna som chef för konsumentverket och som konsumentombudsman (utskottets hemställan under 1) av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet anslöt” och slutar med ”sin uppfattning” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att riksdagen - såsom föreslås i motionen 1975/76:2321 - bör ompröva sitt tidigare ställningstagande i fråga om förening av befattningarna som chef för konsumentverket och som KO. Att en och samma person ytterst svarar både för konsumentverkets direktivgivning och för åklagarfunktionen inför marknadsdomstol kan medföra problem från rättssäkerhetssynpunkt. En sådan organisation kan också minska allmänhetens förtroende för KO som en fristående instans. Därför bör inom det nya konsumentverket befattningen som KO inte vara förenad med verkschefsbefattningen utan innehas av en särskild tjänsteman.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159 punkten 6.1 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1975/76:2321 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1975/76:63

2. beträffande parlamentariskt inslag i konsumentverkets styrelse (utskottets hemställan under 2) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Petersson i Ronneby (c), Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”1 samband” och slutar med ”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser i likhet med motionärerna att konsumentverkets styrelse bör ha en bred parlamentarisk sammansättning. Det är därför motiverat att fem av styrelseledamöterna skall ha någon form av parlamentarisk förankring, genom att vara riksdagsledamöter eller ha politisk förtroendeställning av annat slag. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin mening.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159 punkten 6.1 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2321 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande uttalande om varudeklarationssystemet (utskottets hemställan under 7) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c). Petersson i Ronneby (c), Nyquist (fp) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet förutsätter” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Ett varudeklarationssystem som är så utformat att det ger konsumenterna en standardiserad, objektiv information om olika produkter på marknaden är en viktig del av konsumentpolitiken. Konsumenterna behöver lättillgänglig information som på ett betryggande sätt inte bara upplyser om att

en aktuell vara uppfyller grundläggande funktionskrav utan även anger dess kvalitet. De s. k. produktprofiler för olika varor som konsumentverket avser att utarbeta skall utgöra en sammanvägning av lämpliga krav på produkter i olika hänseenden. Det är dock oklart på vilken kvalitetsnivå produktprofilerna kommer att ligga. Produktprofiler kan otvivelaktigt vara värdefulla, men de tillgodoser endast en liten del av konsumenternas informationsbehov. Ett varudeklarationssystem med bruksinriktad utformning skulle bättre motsvara flertalet konsumenters behov av lättillgänglig och tillförlitlig information vid val av olika produkter. Med hänsyn till konsumentverkets uppläggning av varudeklarationsarbetet föreslår utskottet att riksdagen genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här anfört.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1755 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1975/76:63

4. beträffande utredning om konsumentverkets resursbehov (utskottets hemställan under 9) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Propositionen ger ingen ökad ekonomisk ram för det nya konsumentverket och tar inte upp frågan om vad som på sikt krävs för att verket effektivt skall kunna företräda konsumenterna. I betraktande bl. a. av att forskningsresurser på det berörda området allt starkare knyts till privata finansintressen har det avgörande betydelse att konsumentverket för framtiden får resurser att främja alternativ, fristående forskning. Även en effektiv informationsverksamhet förutsätter ett underlag av detta slag. Utskottet finner det angeläget att i enlighet med vad som anförs i motionen 1975/76:2370 en översyn görs av vilka resurser som i framtiden blir nödvändiga för att garantera att konsumentverket kan spela en aktiv och självständig roll.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2370 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av herrar Regnéll och Siegbahn (båda m):

I en motion föregående år uttryckte vi från moderata samlingspartiets sida stark tveksamhet mot förslaget om en sammanslagning av konsumentverket och konsumentombudsmannaämbetet, bl. a. med hänvisning till de kompetenskonflikter som kan uppstå genom att chefsfunktionen i ett statligt utredande och opinionsbildande verk förs samman med en myndighet vars uppgift är att fungera som konsumenternas företrädare och åklagare inför marknadsdomstolen. Vårt yrkande i detta sammanhang att propositionen skulle avslås i avvaktan på organisationskommitténs vidare arbete vann emellertid icke stöd av övriga partier.

Sedan beslut har fattats om en sammanslagning anser vi det f. n. icke meningsfullt att ånyo insistera på särskiljande av dessa funktioner, detta trots att propositionen 1975/76:159 inte har skapat större klarhet i frågan hur kompetenskonflikter skall undvikas. Det är dock möjligt att denna fråga sedan praktisk erfarenhet har vunnits kommer att motivera en omprövning.