Med anledning av motioner om pyrotekniska varor

NU 1975/76:7

Näringsutskottets betänkande 1975/76:7

med anledning av motioner om pyrotekniska varor Ärendet

1 detta betänkande behandlas motionerna

1975:285 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stävja användningen av pyrotekniska artiklar,

1975:908 av herr Håkansson i Rönneberga (c) och fru Olsson i Helsingborg (c), vari hemställs att riksdagen vidtar sådan lagändring att försäljning av pyrotekniska varor av typ raketer och smällare endast får ske till den som kan uppvisa polismyndighets tillstånd till anordnande av fyrverkeri.

Motionerna

Speciellt vid nyårs- och påskhelgerna har det enligt motionen 1975:285 blivit allt vanligare att barn och ungdomar använder s. k. smällare och andra pyrotekniska artiklar för att genom smällande och skjutande ge uttryck för sin livsglädje. Detta "ofog” har, hävdar motionärerna, på senare år brett ut sig och har nu en sådan omfattning att det särskilt inom bostadsområdena är störande för de flesta. Framför allt är det äldre och sjuka personer som har obehag härav. Vidare inträffar olyckshändelser förorsakade av pyrotekniska pjäser. Motionärerna anser att det troligen inte gör någon nytta att höja åldersgränsen för inköp av sådana pyrotekniska artiklar som förorsakar skador på dem som anbringar dem och som verkar störande för allmänheten.

Även i motionen 1975:908 förordas att möjligheterna att använda pyrotekniska artiklar starkt begränsas. Skälen är i huvudsak desamma som förs fram i den ovan nämnda motionen. Motionärerna anser att det inte är tillräckligt med skärpta åldersregler för att lösa de problem som nu finns. Enligt deras mening bör försäljning av t. ex. raketer till privatpersoner förbjudas. Lagen bör, anför motionärerna, ändras så att försäljning av pyrotekniska artiklar endast får ske till den som av polismyndighet beviljas tillstånd att anordna fyrverkeri. Begreppet fyrverkeri skall enligt motionärerna tolkas på samma sätt som i dag. Detta innebär att privat skjutande och smällande inte skall få förekomma.

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 7

NU 1975/76: 7

2 Gällande ordning

De grundläggande bestämmelserna om tillverkning av, handel med samt innehav, förvärv, transport och import av pyrotekniska varor återfinns i förordningen (1949:341 med senare ändringar) om explosiva varor. Tilllämpningsföreskriftersom närmare reglerar dessa förhållanden har utarbetats av kommerskollegium. Den senaste tillämpningsföreskriften är från 1968 och återfinns i kommerskollegii författningssamling ser. A 1968:2. Ansvaret för tillämpningsföreskrifterna har år 1973 överflyttats på statens industriverk.

Vidare innehåller 6 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) vissa begränsningar för var man får avfyra fyrverkeri. Enligt en särskild kungörelse (1942:155) är det dessutom förbjudet att försälja vissa kemikalier (kaliumklorat, kaliumperklorat, natriumperklorat och ammoniumperklorat) annat än mot rekvisition av statlig eller kommunal myndighet eller till enskilda mot rekvisition godkänd av polismyndighet.

Genom lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor bemyndigas regeringen att i fråga om varor som består av eller innehåller explosivt eller pyrotekniskt ämne (explosiva varor) samt i fråga om brandfarliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse, transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt. Lagen innehåller vidare ett bemyndigande för regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela nödvändiga föreskrifter.

Huvudreglerna i förordningen om explosiva varor är att för tillverkning och import av samt handel med pyrotekniska varor fordras tillstånd, att endast sådana varor får tillverkas, importeras och saluföras som har godkänts av statens industriverk samt att för förvärv och innehav krävs polistillstånd. Vilka varor som har godkänts framgår av den systematiska förteckning som ingår i tillämpningsbestämmelserna såsom bilaga. Övervakningen av att bestämmelserna efterlevs åvilar polismyndigheterna och då det gäller tekniska frågor sprängämnesinspektionen.

Beträffande rätten till förvärv och innehav får industriverket medge undantag från kravet på polistillstånd. I betydande omfattning har sådana undantagsbestämmelser utfärdats. Oftast är emellertid dessa undantag förknippade med bestämmelsen att för rätt till förvärv och innehav fordras att man skall ha fyllt antingen 15 eller 18 år. En 15-åring får inköpa mindre pyrotekniska varor, t. ex. knallpulver.

Förslag av pyroteknikutredningen

Pyroteknikutredningen (utredningsman: fil. lic. Anna-Greta Hybinette) har i mars 1975 lagt fram betänkandet (Ds 1 1975:2) Pyrotekniska varor, risker och regler. Utredningen konstaterar att betydande olägenheter orsakas av vissa typer av pyrotekniska pjäser. Olägenheter i form av störningar samt person- och sakskador har vållats främst av sådana pjäser med knall -

NU 1975/76: 7

effekter som går under samlingsnamnet smällare och av pjäser med drivladdningar, s. k. svärmare, som rör sig i oberäkneliga banor, samt också i någon mån av raketer.

Störningseffekten av knallpjäserna har visat sig vara omfattande. Större sakskador har uppstått i förhållandevis måttlig omfattning, medan mindre sakskador uppenbarligen varit vanliga. Över 100 personer behandlades nyåret 1972-1973 och påsken 1973 på sjukhus på grund av skador orsakade av pyrotekniska varor.

Den undersökning som utredningen gjort av förekomsten av pyrotekniska varor på marknaden visar att dessa omfattade ett synnerligen varierande sortiment, från oskyldiga smällkarameller till pjäser med mycket stora explosiva satser. Varorna kan indelas i två huvudgrupper, nämligen sådana som är avsedda enbart för nöjesändamål samt sådana som är avsedda för olika nyttoändamål och som bör få användas endast för avsett ändamål. Till den senare gruppen hör t. ex. nödsignaler, varor avsedda för olika tekniska ändamål samt varor avsedda för militärt bruk.

Utredningen har begränsats till att behandla frågor rörande sådana pyrotekniska varor som är avsedda att brukas av allmänheten. Övriga pyrotekniska artiklar har utredningen bedömt falla utanför utredningsuppdraget.

Sortimentet av de pyrotekniska artiklar som utredningen har undersökt är uppdelat i fyra huvudgrupper, nämligen

1) varor som fritt får förvärvas och innehas, t. ex. leksaker av typ smällkarameller samt vissa varor avsedda för nyttoändamål, såsom signalfacklor och rökpreparat mot skadedjur,

2) varor som får förvärvas och innehas endast av person som fyllt 15 år, t. ex. ett antal olika mindre pyrotekniska pjäser, varibland återfinns såväl svärmare som mindre smällare och små raketer,

3) varor som får förvärvas och innehas endast av person som fyllt 18 år, t. ex. större raketer, solar och fontäner samt knallskott (= stora smällare), samt

4) varor som får förvärvas och innehas endast med polistillstånd. Till denna grupp hör i huvudsak pjäser med mycket stora knalleffekter samt pyrotekniska satser.

Utredningen påpekar att i de tillämpningsbestämmelser som utfärdades 1949 efter en statlig utredning av hela explosivvaruområdet fanns endast en åldersgräns, 18 år. Bestämmelserna var också betydligt mer restriktiva än nu, särskilt vad angick pjäser med knalleffekt. Enligt utredningens åsikt har införandet av 15-årsgränsen och därmed sänkningen av åldersgränsen från 18 år till 15 år för ett betydande antal pjäser, bl. a. vissa smällare, samt därtill godkännandet av pjästyper som 1949 var förbjudna bidragit till de konstaterade olägenheternas omfattning.

Utredningen noterar vidare att ett flertal länder under det senaste årtiondet har infört nya och skärpta bestämmelser och att i flera länder nu gäller

1* Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 7

NU 1975/76: 7

betydligt strängare bestämmelser än i Sverige. Bakgrunden till skärpningen är i regel samma typ av olägenheter som utredningen konstaterat.

Utredningen har särskilt studerat de danska bestämmelserna, som på grund av likartade klagomål som de svenska skärpts, så att för förvärv och innehav av alla pjäser med knalleffekt utom smällkarameller och därmed jämförbara leksaker polistillstånd fordras liksom för pjäser av typ svärmare. De danska erfarenheterna av verkningarna av förbudet mot knallpjäser har varit goda.

Det har i Sverige ofta hävdats, anför utredningen, att skärpta bestämmelser skulle innebära en ökad olaga hemtillverkning med allvarliga olyckor som följd. Det var av särskilt intresse att konstatera att så ej skett i Danmark, trots att man där endast begränsat handeln med för olaga hemtillverkning lämpliga kemikalier genom att införa 18-årsgräns för rätten till förvärv och innehav av vissa sådana kemikalier.

Utredningen har undersökt hur gällande bestämmelser efterlevs. Denna undersökning, som bygger på uppgifter från länsstyrelser och polismyndigheter, visar att bestämmelserna i allmänna ordningsstadgan om begränsningen av rätten att avfyra fyrverkerier fungerar mindre tillfredsställande. Vidare bedöms det vara praktiskt taget omöjligt att upprätthålla åldersgränsen 15 år för såväl förvärv som innehav, något som utredningen har fått bekräftat genom intervjuer med skolungdom. Överträdelserna av 15-årsgränsen gäller uppenbarligen just de pjästyper, smällare och svärmare, som har förorsakat de flesta klagomålen.

Sedan utredningen studerat den information som under senare år lämnats om olika pyrotekniska pjäser, reglerna för förvärv och innehav samt nyttjandet av pjäserna bedömer utredningen att, även om vissa brister konstaterats, ytterligare information endast i ringa grad kan beräknas förhindra eller avsevärt reducera de konstaterade olägenheterna. Det är allmänt känt och uppenbarligen medvetet föga respekterat att endast person som fyllt 15 år får handskas med smällare och svärmare.

”Inom vida kretsar synes det närmast vara ett särskilt nöje att skrämma och störa såväl djursom människor med knalleffekter och svärmare”, hävdar utredningen.

På grundval av de fakta som har kommit fram genom undersökningarna lägger utredningen fram ett förslag till en särskild lag om pyrotekniska varor. Lagen avses reglera främst urvalet av varor som får tillverkas samt handeln med och bruket av varorna. Reglerna för säkerhetsåtgärder vid tillverkning, transport och lagring har bedömts kunna med fördel kvarstå i den gällande förordningen om explosiva varor.

Lagen har utformats som en ramlag, och förslag framläggs till en kungörelse som kompletterar lagens bestämmelser.

Utredningen förutsätter att statens industriverk skall få bemyndigande att meddela ytterligare tillämpningsbestämmelser, vari skall ingå en systematisk förteckning över de varor som har godkänts för tillverkning och

NU 1975/76: 7

import. Utredningen har gjort ett utkast till en sådan förteckning.

Lagen om pyrotekniska varor föreslås omfatta dels de i egentlig mening pyrotekniska varorna, vilka för närvarande faller under gällande förordning om explosiva varor, dels också kemikalier särskilt ägnade som råmaterial för olaga hemtillverkning av pyrotekniska varor.

Lagförslaget innebär i huvudsak följande.

Endast av statens industriverk godkända pyrotekniska varor får tillverkas och importeras, och en skärpt specificering och kontroll av dessa varor införs. Vara vars hantering innebär uppenbar risk eller som medför allvarlig olägenhet får ej godkännas, såvida inte till följd av begränsning av rätten till förvärv, innehav och nyttjande sådan risk eller olägenhet ej längre kan anses föreligga. Med stöd av denna bestämmelse förbjuds i kungörelsen godkännande av puffskott, knallskott och andra pjäser med knalleffekt liksom av svärmare för allmänt bruk.

För all tillverkning och import måste, för att tillfredsställande tillsyn skall möjliggöras, begäras särskilt tillstånd.

För rätten till förvärv, innehav och nyttjande föreslås nya regler. Lagen om pyrotekniska varor bör reglera grundprinciperna för inskränkningen av dessa rättigheter. Endast i undantagsfall och under i lagen angivna omständigheter skall en lindring av inskränkningarna få ske genom kungörelse eller tillämpningsbestämmelser. Däremot skall en skärpning kunna ske, vilket också föreslås i vissa fall i förslaget till kungörelse. Utredningen har som enda åldersgräns infört myndighetsåldern 18 år. Varorna har i lagförslaget uppdelats i sex klasser med hänsyn till användningsområde och farlighet vid nyttjandet.

Utredningen föreslår inte någon ändring beträffande vilka myndigheter som skall utöva tillsynen av att bestämmelserna efterlevs. Däremot föreslås att sprängämnesinspektionen skall svara för förstärkt teknisk kontroll, provning och bedömning av de varor som får saluföras. För denna verksamhet kommer inspektionen att behöva ökade ekonomiska resurser. Det bör ankomma på inspektionen att lämna förslag om sådan anslagshöjning.

Utöver förslag till lag om pyrotekniska varor och därtill hörande bestämmelser lägger utredningen fram förslag om ändring i allmänna ordningsstadgan beträffande reglerna för rätten att avfyra fyrverkeri. Utredningens förslag medför att mindre ändringar fordras i förordningen om explosiva varor och därtill hörande tillämpningsbestämmelser samt att den gällande systematiska förteckningen revideras. Utredningen föreslår att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1976.

Remissyttranden över pyroteknikutredningens förslag

Ett trettiotal remissinstanser har yttrat sig över betänkandet (Ds 1 1975:2) Pyrotekniska varor, risker och regler. Remissinstanser är myndigheter som på olika sätt berörs av utredningens förslag, vissa intresseorganisationer samt

NU 1975/76: 7

de två största företagen i Sverige inom pyroteknikbranschen.

Pyroteknikutredningens uppfattning att en skärpning av de nuvarande reglerna på området är nödvändig biträds av praktiskt taget alla remissinstanser. Missbruket av vissa pyrotekniska varor har, säger länsstyrelsen i Malmöhus län, tagit sådan omfattning att en strängare lagreglering är önskvärd; så mycket mer som det inte torde finnas några som helst bärande motiv att bibehålla gällande liberala regler. Det är med hänsyn till antalet skador som redovisas snarast förvånande att en strängare reglering inte har införts tidigare.

Några remissinstanser - bl. a. Sveriges industriförbund och Sveriges grossist förbund - ställer sig tveksamma till utredningens förslag. Industriförbundet menar att en eftersträvad förbättring av läget sannolikt lättare skulle kunna uppnås med hjälp av och inom ramen för nuvarande lagstiftning, genom skärpt övervakning och bättre kontroll av efterlevnaden samt genom en ökad information till allmänheten. Vidare bör man, anser Industriförbundet, genom förhandlingar mellan berörda myndigheter och den pyrotekniska industrin kunna undanröja flertalet av de olägenheter som utredningen har påtalat. De företag inom pyroteknikbranschen som har yttrat sig avvisar utredningens förslag.

Utredningens förslag om införande av förbud mot vissa vanligt förekommande typer av s. k. smällare och svärmare kritiseras av flera remissinstanser, bl. a. statens industriverk, kommerskollegium, Grossistförbundet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Industriverket erinrar om att det tidigare framställts krav på förbud mot tillverkning och försäljning av knallskott o. d. men att detta krav hittills inte tillgodosetts oaktat starka skäl talat härför. Avgörande för denna inställning har, säger industriverket, varit oron för att ett sådant förbud skulle leda till olaga hemtillverkning i en omfattning som visserligen skulle minska det nuvarande ofoget men i stället skapa nya och allvarligare problem. Risken för svåra olyckor skulle avsevärt öka. Industriverket påpekar också att åtskilliga av de pyrotekniska varorna i viss utsträckning fyller legitima behov. Det går vidare enligt verkets mening inte att bortse från att tillverkningen av pyrotekniska varor genom ett dylikt förbud säkerligen skulle minska i sådan grad att berörda svenska företag skulle tvingas att upphöra med sin verksamhet med därav följande nackdelar i skilda hänseenden. Verket påpekar också att det är svårt att utforma en reglering som kan godtas från de olika synpunkter som blir aktuella i sammanhanget. Härtill kommer, säger verket, risken att regleringen blir byråkratisk och krånglig och därför kommer att mötas med misstro från allmänhetens och näringslivets sida. Enligt industriverkets mening har utredningen inte lyckats skapa ett system som är invändningsfritt härvidlag.

Positiva till utredningens förslag ställer sig bl. a. rikspolisstyrelsen och konsumentverket. Konsumentverket ifrågasätter för sin del - främst med hänsyn till risken för brand - om pyrotekniska varor över huvud laget bör få säljas till små barn. Särskilt risker förknippade med innehav och utnyttjande av

NU 1975/76: 7

knallpulver bör enligt konsumentverkets mening uppmärksammas.

Riskerna för att de av utredningen föreslagna skärpta bestämmelserna skulle komma att leda till ökad olaglig hemtiilverkning av pyrotekniska artiklar tas upp i flera yttranden. Även om flertalet remissinstanser anser att risken härför inte får underskattas så bedöms den något olika. Rikspolisstyrelsen samt hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Malmöhus län anser sålunda att risken är liten för en ökning av olaga hemtiilverkning. Rikspolisstyrelsen hänvisar till de positiva erfarenheterna i Danmark av den nya restriktiva lagstiftning som infördes där år 1972. Bl. a. med hänsyn till likheterna i samhällsstruktur mellan Danmark och Sverige borde man inte behöva riskera en annan utveckling i vårt land, anser styrelsen. Den kan därför inte finna att denna invändning har sådan styrka att den bör hindra en mer restriktiv lagstiftning på det pyrotekniska området. Industriverket. Industriförbundet och Grossistförbundet bedömer däremot risken för en ökning av den olaga hemtillverkningen som stor. Industriverket uttalar, att det förefaller som om utredningen underskattat de risker som är förenade med hemtiilverkning. Det går enligt verkets mening inte att få en klar bild av i vad mån redovisade skadefall kan härledas till godkända pyrotekniska varor eller till hemtillverkade pjäser. Det är nämligen väsentligt att skilja på dessa båda kategorier av skadefall. Skador, förorsakade av de i handeln förekommande knallpjäserna och liknande, består vanligen av köttsår eller brännskador, dock att allvarligare skador kan uppstå vid explosion nära ögat. De hemgjorda pjäserna är i regel mångdubbelt starkare än de fabrikstillverkade och kan därför åstadkomma svåra kroppsskador i form av avslitna lemmar, blindhet m. m. Också dödsfall har förekommit. I sammanhanget bör nämnas, tillägger verket, att skador som kan uppstå i samband med att hopbuntade tillåtna knallskott exploderar sällan är så omfattande som skadorna vid olyckor med hemtillverkade pjäser, eftersom det är svårt att få dem att explodera samtidigt.

Några remissinstanser tar upp frågan om reglering av försäljning av kemikalier som kan utnyttjas för hemtiilverkning av pyrotekniska varor. Konsumentverket understryker vikten av en sådan reglering. Industriverket säger sig kunna godta utredningens förslag att den som vill bedriva handel med pyroteknisk vara skall ha tillstånd härtill. Likaså finner verket att en viss reglering av detaljhandeln med ämnen som är särskilt ägnade att vid sammanblandning ge explosiv pyroteknisk sats är befogad. Däremot anser verket att rättssäkerheten kräver att lagen uttryckligen anger de ämnen för vilkas försäljning i detaljhandeln tillstånd skall krävas. Orden ”särskilt ägnade” är enligt verkets mening inte tillräckligt klargörande. Det bör hållas i minnet, säger verket, att strösocker i stor utsträckning används som bränsle vid hemtiilverkning och att sådant socker är särskilt ägnat att vid sammanblandning med syreavgivande ämnen ge explosiv pyroteknisk sats. Även

NU 1975/76: 7

försvarets forskningsanstalt (FOA) anför att vissa restriktioner är rimliga, främst beträffande klorater och perklorater.

FOA, Uksom /örsvarets materielverk, betonar att den pyrotekniska industrin i landet är väsentlig för försvaret. Det är därför viktigt, uttalar FOA, att den högst önskvärda utrensningen av olämpliga pyrotekniska.artiklar utförs på sådant sätt att den pyrotekniska industrin inte onödigtvis hämmas. Enligt försvarets materielverk kan det förutsättas att tillkomsten av ytterligare reglering inom pyroteknikområdet endast kommer att minska effektiviteten i tillsynen av efterlevnaden. För försvaret kan en utökad reglering utan ökad tillsyn få allvarliga biverkningar genom att försvarets pyrotekniska varor kan bli mer begärliga för olaga hantering. Den inhemska pyrotekniska industrin är f. n. så liten, säger materielverket, att den med stora svårigheter kan upprätthålla tillverkningskapacitet och tekniskt kunnande för försvarets behov under såväl fred som avspärrning.

Utredningens förslag om en höjning av lägsta åldersgränsen för vissa inköp till 18 år har flertalet remissinstanser intet att invända emot. Länsstyrelsen i Malmöhus län säger att det förefaller riktigt, som utredningen konstaterar, att 15-årsgränsen för förvärv och innehav av vissa smällare har bidragit avsevärt till de konstaterade olägenheternas omfattning. För polisens del är det i dagens läge ogörligt att hindra nöjes- och okynnessmällande som åstadkommes av barn och ungdom. Det förefaller också bli allt vanligare att barn i mellan- och lågstadieåldern av föräldrarna tillåts leka med smällare. Genom att som utredningen föreslår sätta en enhetlig åldersgräns till 18 år och därmed höja åldern för användningen av de mest ordningsstörande småsmällarna torde man kunna eliminera betydande olägenheter av ordningskaraktär. Industriverket däremot föreslår, dock med tvekan, att knallpjäser med ringa effekt skall få tillverkas samt dessutom få förvärvas, innehas och nyttjas av den som har fyllt 15 år. Införs samtidigt rätt för t. ex. industriverket att förordna att sådan pjäs inte får säljas eller saluhållas utan att vara typgodkänd, säger verket, blir det lättare att övervaka att pjäsen inte genom ändringar av olika slag får en starkare effekt än avsett. I fråga om sådana pyrotekniska varor som vid användningen förflyttar sig oberäkneligt, t. ex. häxpipor och grodor, biträder verket utredningens förslag att dessa skall förbjudas.

Utredningens förslag till författningsmässig reglering av det pyrotekniska området kritiseras av så gott som samtliga remissinstanser som har yttrat sig. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det skulle bli en betydligt mera svåröverskådlig lagstiftning om det vid sidan av nuvarande författningar skulle finnas ytterligare en lag och en förordning och tillämpningsbestämmelser till denna. Hovrätten anför vidare att det vid en särreglering också kan uppkomma svåra gränsdragningsproblem mellan de båda lagstiftningsverken. En annan sak är, menar hovrätten, att vissa av de bestämmelser som rör det pyrotekniska området är av sådan natur att de enligt den nya regeringsformen måste beslutas antingen direkt av riksdagen

NU 1975/76: 7

eller efter riksdagens bemyndigande av regeringen eller förvaltningsmyndighet och att därför lagformen är nödvändig i dessa fall. Det bör emellertid bemärkas, säger hovrätten, att riksdagen våren 1975 antagit en lag (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor, vilken innehåller erforderliga bemyndiganden och andra föreskrifter i angivet hänseende. Med 1975 års ramlag och med förordningen om explosiva varor finns, enligt hovrättens mening, en författningsreglering på det pyrotekniska området som är fullt tillfredsställande och helt tillräcklig som grundval för ett genomförande av utredningens förslag. Något behov av ytterligare lagstiftning föreligger inte. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Alvsborgs län, rikspolisstyrelsen, konsumentombudsmannen och kommerskollegium.

Positiva till utredningens lagsförslag ställer sig statens brandnämnd och konsumentverket. Verket framhåller vikten av att lagstiftningen inom området samordnas nordiskt i syfte att undvika att pyrotekniska varor som regleras på visst sätt i ett land kan föras över gränsen för användning i ett annat nordiskt land.

Ett gemensamt yttrande har avlämnats av de två företag - Hammargren A Co AB och Hanssons Pyrotekniska AB - vilka tillsammans representerar ca 90 % av den svenska marknadens försörjning med pyrotekniska varor. Företagen sysselsätter ca 180 personer. Företagen uttalar att inom ramen för existerande lagstiftning finns utrymme för de eventuella åtgärder som kan finnas påkallade för att man skall komma till rätta med sådana störningar till följd av bruket av pyrotekniska artiklar som kan förekomma. Företagen anser vidare att hittills vunna erfarenheter inom Sverige och Danmark visar att det, om restriktioner införs, uppstår ökade skaderisker för allmänheten, därigenom att främst unga människor förser sig med pyrotekniska varor genom hemtillverkning, stölder, olovlig import och inköp från illegala källor. Åtgärderna under 1950-talet att göra vissa mindre pyrotekniska varor tillgängliga för 15-åringar gav omedelbar effekt genom minskning i skador, stölder och störningar. Vidare anför företagen att tillskapandet av puffskott och försvårandet av inköp av knallskott, något som genomfördes år 1959, praktiskt taget undanröjde olyckor i samband med användning av fabrikstillverkade pyrotekniska varor. Företagen anser att staten bör fortsätta på den vägen genom att ytterligare försvåra tillgängligheten av knallskott och ytterligare reglera importen av pyrotekniska varor. Detta utgör, menar företagen, rimliga åtgärder för att få bort de störningar som har föranlett opinionsyttringar under senare år. Om totalförbud eller en så långt gående reglering som utredningens förslag inrymmer skulle införas, skulle olyckskurvan åter komma att stiga. En allmänhetens sedvänja som vilat på traditioner skulle i onödan kriminaliseras, anförs det. Slutligen hävdar företagen att den svenska pyrotekniska industrin inte skulle kunna existera om försäljningen i Sverige av pyrotekniska nöjesartiklar förbjöds.

NU 1975/76: 7

10 Tidigare behandling av motioner i ämnet

Förslag om skärpta regler för eller förbud mot försäljning av pyrotekniska varor har tidigare behandlats i riksdagen vid flera tillfällen. Under de senaste åren har förekommit flera motioner i ämnet (NU 1972:68, 1973:3), vilka avslagits av riksdagen. Vid sin behandling av motionerna hänvisade näringsutskottet till pyroteknikutredningens arbete, vilket vid det senaste tillfället, år 1974, väntades bli avslutat inom kort. Utskottet uttalade 1974 att Kungl. Maj:ts åtgärder och förslag på grundval av denna utredning borde avvaktas.

Utskottet

Olika åtgärder för att komma till rätta med de olägenheter som bruket av pyrotekniska artiklar för med sig föreslås i motionerna 1975:285 och 1975:908. Yrkandet i den förra motionen syftar till att användningen av pyrotekniska varor skall begränsas. I den senare motionen begärs att riksdagen skall besluta om en lagändring innebärande att försäljning av pyrotekniska varor av typ raketer och smällare endast får ske till den som kan visa upp polismyndighets tillstånd till anordnande av fyrverkeri.

Förslag med i huvudsak samma syfte har vid ett flertal tillfällen framlagts i riksdagen. De problem som försäljning och användning av pyrotekniska varor ger upphov till har - som framgår av den redovisning som har lämnats i det föregående - varit föremål för utredning. I betänkandet (Ds I 1975:2) "Pyrotekniska varor, risker och regler” konstaterar pyroteknikutredningen att vissa typer av pjäser, främst s. k. smällare och svärmare, orsakar olycksfall och omfattande störningar. Utredningen finner därför att bestämmelserna angående rätten till användning av pyrotekniska varor bör revideras. Den lägger fram förslag till en särskild lag om pyrotekniska varor och till en förordning som kompletterar lagens bestämmelser. Förslagen innebär en betydlig skärpning av nu gällande bestämmelser. Bl. a. införs 18 år som enda åldersgräns för rätten till förvärv, innehav och nyttjande av pyrotekniska varor. Enligt förslaget till förordning föreskrivs att pjäser med knalleffekt och s. k. svärmare inte får godkännas för allmänt bruk. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet är f. n. föremål för överväganden inom industridepartementet.

Mot bakgrund av de fakta och förslag som utredningen presenterat och det i huvudsak positiva mottagande det sakliga innehållet i förslagen har fått vid remissbehandlingen förutsätter utskottet att regeringen kommer att vidta sådana åtgärder som bedöms nödvändiga för att begränsa de olägenheter som bruket av pyrotekniska varor för med sig. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1975:285 och 1975:908.

NU 1975/76: 7

11 Stockholm elen 20 november 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Storfors (s). Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Blomkvist (s). Hovhammar (m). Wååg (s), Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s), herr Sivert Andersson i Stockholm (s) och fru Oskarsson (c).

mmmmå