Med anledning av motioner om förstatligande av vissa företag

NU 1975/76: 9

Näringsutskottets betänkande 1975/76:9

med anledning av motioner om förstatligande av vissa företag Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:177 av herr Israelsson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag beträffande statens övertagande av det belgiska bolaget Vieille Montagnes verksamhet i södra Närke,

1975:1628 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen beslutar om skyndsam utredning angående ett statligt övertagande av Bolidenbolagetsgruvtillgångari Norr- och Västerbotten samt Rönnskärsverken,

1975:1631 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemstäils att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till förstatligande av Industri AB Euroc.

Bolaget Vieille Montagne

Uppgifter om företaget

Det belgiska företaget Société des Mines et Fonderies de Zinc de la VieilleMontagne, S.A., driver sedan år 1857 verksamhet i Sverige.

Verksamheten är förlagd till ett område i södra Närke med betydande förekomster av zinkmalm. Den omfattar gruvrörelse i Zinkgruvan och sligproduktion vid ett anrikningsverk i Åmmeberg. Den verksamhet som bedrivs i Åmmeberg avses vid årsskiftet 1976-1977 bli flyttad till Zinkgruvan, där nya gruv- och anrikningsanläggningar håller på att uppföras.

År 1974 uppfordrades ca 330 000 ton malm. Till jämförelse kan nämnas att malmfångsten år 1915 uppgick till 79 000 ton och år 1945 till 128 000 ton. Koncessionsnämnden för miljöskydd har år 1974 lämnat bolaget tillstånd enligt miljöskyddslagen att dels fortsätta driften vid de nuvarande anläggningarna och därvid öka malmuppfordringen till högst 400 000 ton per år, dels flytta den i Åmmeberg bedrivna verksamheten till Zinkgruvan och, efter erforderlig om- och tillbyggnad av anläggningarna där, öka malmuppfordringen till högst 700 000 ton per år. Den nuvarande produktionen beräknas motsvara ca 40 96 av den totala svenska produktionen av zinkmalm. I fråga om malmtillgångar skiljer bolaget på säkra, troliga och möjliga tillgångar. Bolaget anser sig ha säkra tillgångar för 25 år med den utökade produktionen och troliga tillgångar för 50 år. Beträffande möjliga tillgångar föreligger ingen tidsuppgift.

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 9

NU 1975/76: 9

2 År 1974 utvanns ur den uppfordrade malmen - vilken hade en halt av 7,65 % zink och 1,88 % bly - 44 000 ton zinkslig och 8 000 ton blyslig.

Ytterligare förädling äger inte rum i Sverige. Den slig som produceras forslas - f. n. delvis med bil, delvis med båt - till Otterbäcken vid Vänern och därifrån med båt till bolagets smältverk i Belgien.

Bolaget har, förutom i Sverige, gruvor i Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Fabriker har bolaget i dessa båda länder och i Belgien. Bland större aktieägare märks (enligt Jane’s Major Companies of Europé, 1975 edition) gruvföretaget Union Miniére med ca 13 % och holdingbolaget Société Générale de Belgique med ca 10 % av aktiekapitalet. Antalet anställda i Sverige, vilket under förra hälften av 1960-talet närmad&sig eller översteg 400, har därefter gått ned och var vid 1974 års slut 332, varav 63 tjänstemän och arbetsledare. Totalt har bolaget ca 5 000 anställda.

Beträffande bolagets ekonomi kan följande nämnas. Omsättningen i bolagets gruvindustriella verksamhet i Sverige har under åren 1972-1974 uppgått till resp. 26,8, 31,2 och 55,0 milj. kr. Därtill kommer lant- och skogsbruk med en omsättning av i runt tal 0,6 milj. kr. Efter bokslutsdispositioner och skatter redovisades för år 1972 ingen vinst, för åren 1973 och 1974 en vinst av resp. 1,2 och 4,6 milj. kr. Värderingen av sligleveranserna från Sverige sker på basis av gällande noteringar och jämförbara köpekontrakt. I sina deklarationer har den svenska avdelningen redovisat en rabatt på 10 %, vilken överförts till huvudkontoret som ersättning för de tjänster av olika slag som utförs av huvudkontoret för avdelningens räkning. Taxeringsmyndigheten påfordrar nu att rabatten i stället skall beräknas till 5 %.

I skatter till staten, kommuner och landsting har bolaget under perioden 1950-1974 erlagt i genomsnitt drygt 1 milj. kr. per år. För åren 1972-1974 uppgår skattebeloppen till resp. 72 000 kr., 231 000 kr. och 6 185 000 kr. Under samma tid har gjorts investeringar på sammanlagt ca 45 milj. kr., därav ca 29 milj. kr. år 1974. Investeringarna avser till större delen de nya anläggningarna i Zinkgruvan. Brandförsäkringsvärdet av bolagets anläggningstillgångar - exkl. skog - var vid 1974 års slut 58 milj. kr.

Om de rättsliga förutsättningarna för bolaget Vieille Montagnes verksamhet i Sverige kan följande antecknas. Verksamheten bedrivs i form av en avdelning av det belgiska bolaget, ”Bolaget Vieille Montagnes Svenska Egendomar”. Bolaget förvärvade gruvor och inmutningar från svensk ägare år 1857 och fick då genom resolution av Kungl. Maj:t tillstånd att inneha fast egendom i Sverige. Några bestämmelser som inskränkte utlännings rätt att inmuta mineralfyndighet eller idka gruvdrift fanns inte vid denna tid. Sådana tillkom år 1872 men blev inte tillämpliga i fråga om tidigare vunnen besittningsrätt. Detsamma gäller om nuvarande bestämmelser i ämnet, vilka finns i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (ändrad senast 1973:307). Tillstånd att förvärva vissa ytterligare gruvfyndigheter har bolaget fått genom re -

NU 1975/76: 9

solutioner av Kungl. Majit åren 1889 och 1928.

Enligt 1857 års resolution är tillståndet för bolaget att inneha den ifrågavarande fasta egendomen i Sverige förenat med skyldighet för bolaget att ha ett i orten bosatt ombud som skall äga att svara på bolagets vägnar i angelägenheter rörande denna egendom vid domstolar och andra myndigheter. Genom lagen (1955:383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket infördes krav på tillstånd av Kungl. Maj:t för att utländskt företag skulle få idka näring i Sverige genom avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). Enligt lagen skulle sådan filial stå under ledning av en verkställande direktör som skulle ha fullmakt att handla på det utländska företagets vägnar i alla av filialens verksamhet i Sverige härflytande rättsförhållanden. 1 lagen stadgades också att det utländska företaget skulle ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse i vad angick filialen och att företaget skulle lyda under svensk lag i alla rättsförhållanden som härflöt av filialens näringsverksamhet i Sverige. I motivuttalande (prop. 1955:87 s. 67) angavs att den nya lagen inte var avsedd att ändra gällande rätt i fråga om de möjligheter för utländska juridiska personer i Sverige som redan fanns. Sedan lagen trätt i kraft anmälde bolaget Vieille Montagne i skrivelse till Kungl. Majit att bolaget med hänsyn till rättsläget funnit sig icke böra göra ansökan enligt den nya lagen. Till skrivelsen var olika handlingar fogade, bl. a. kopia av fullmakt för bolagets svenske direktör att leda den svenska avdelningen av bolaget. Vidare meddelade bolaget att dess bokföring skedde enligt samma bestämmelser som de vilka gällde för svenska aktiebolag. Kungl. Maj:t fann den gjorda anmälan icke föranleda någon åtgärd. 1955 års lag har sedermera avlösts av lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Enligt denna lag får utländskt företag, som vid dess ikraftträdande idkade näring i Sverige på grund av tillstånd enligt äldre bestämmelser, fortsätta samma näringsverksamhet som om tillståndet meddelats enligt den nya lagen.

Ett aktuellt miljöskyddsärende har tilldragit sig uppmärksamhet. Inom ramen för det tillståndsärende som har nämnts ovan prövades också frågan om bolagets avfallsdeponering på längre sikt. Hittillsvarande deponeringsplats får användas t. o. m. den 30 juni 1977.

Koncessionsnämnden biföll bolagets ansökan att få anordna upplag för avfallssand jämte klarningsbassäng inom ett nytt område. Slutliga villkor för utsläpp av avloppsvatten från denna deponeringsplats skulle fastställas senare efter utredning samt förslag till ytterligare reningsåtgärder eller motsvarande som bolaget skulle inge före utgången av december år 1978. Beslutet beträffande deponeringsanläggningen överklagades av bl. a. statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket fick av Kungl. Majit i uppdrag-att företa ytterligare utredning i deponeringsfrågan. 1 regeringens beslut den 10 april 1975 med anledning av besvären anförs att det är angeläget och nödvändigt att bolaget bedriver ett intensivt utvecklingsarbete för att få fram samhälls -

NU 1975/76: 9

nyttiga produkter av de restprodukter som bolaget självt ej utnyttjar och att det mot denna bakgrund är motiverat att bolaget endast får ett begränsat deponeringstillstånd som ger skäligt rådrum för utvecklingsarbetet. I enlighet med naturvårdsverkets förslag har ett annat område än det av bolaget angivna anvisats för deponeringen. Tillstånd att utnyttja området (Enemossen) har lämnats för tiden till utgången av år 1981. Bolaget har ålagts att under tillståndstiden utveckla teknik att återanvända avfallssanden och till regeringen redovisa sitt utvecklingsarbete i en lägesrapport före utgången av år 1978 och i en slutlig rapport senast den 30 juni 1980. Efter prövning enligt miljöskyddslagen har koncessionsnämnden fastställt den närmare avgränsningen av deponeringsområdet och utformningen av anordningarna för verksamheten. Nämndens beslut i detta hänseende har överklagats hos regeringen av en intressent.

Motionen 1975:177

Inledningsvis deklareras att Sveriges naturresurser bör ligga i folkets händer och under folklig kontroll samt att detta i princip förutsätter övergång till en socialistisk planhushållning. Även så länge en kapitalistisk marknadshushållning tillämpas kan det, säger motionärerna, vara en fördel att viktiga naturresurser - särskilt sådana som kontrolleras av utländska multinationella företag - överförs i statens ägo.

I motionen lämnas därefter en redogörelse för bolaget Vieille Montagnes verksamhet, den nu aktuella utvidgningen av produktionen och därmed sammanhängande frågor om tillstånd enligt miljöskyddslagen. Motionärerna understryker vikten av hushållning med de icke förnyelsebara naturresurserna. De menar att utländska multinationella företag med säkerhet endast har ett kortsiktigt exploaterings- och vinstintresse och att dessa ännu mindre än enskilda företag i allmänhet är i stånd till en sådan hushållning. Det borde, hävdar motionärerna, från svensk synpunkt vara mer angeläget att öka sysselsättningen genom vidareförädling än att öka utbrytningen. Då den utökade brytningen snart är ett faktum kan, anför de, två saker göras - dels kan staten överta gruvdriften, dels kan regeringen se till att frågan om deponering av avfallssanden får en från både resurs- och miljösynpunkt tillfredsställande lösning. I motionen hänvisas vidare till vad som i 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 15 s. 10) sagts om en aktiv mineralpolitik och erinras om den pågående mineralpolitiska utredningen (I 1974:02).

Riksdagsbehandling av tidigare motion om Vieille Montagne

I en motion vid 1945 års riksdag föreslogs utredning och eventuellt framläggande av förslag om överförande av Vieille Montagnes svenska gruvor och anläggningar i svenska statens ägo. Som motivering anfördes dels att

NU 1975/76: 9

zinkmalmsförekomsten i Åmmeberg hade den karaktär att dess införlivande i samhällets ägo inte saknade betydelse från landets synpunkt, dels att bolagets utländska styrelse visat ett med åren allt mera slappnande intresse för sina anställda i Sverige, vilket tagit sig uttryck i likgiltighet och försummelse i sociala frågor. Motionen behandlades av andra kammarens tredje tillfälliga utskott. I sitt utlåtande (1945:12) redovisade utskottet en utredning som verkställts med hjälp av olika myndigheter. Denna hade enligt utskottet otvetydigt visat att bolagsledningen och myndigheterna åstadkommit påtagliga förbättringar i vad som tidigare brustit i fråga om sociala anordningar. Utskottet uttalade att det med tillfredsställelse hade konstaterat det intresse som visat sig föreligga för en effektiv lösning av dittills rådande missförhållanden och att det utgick från att myndigheterna och andra berörda parter alltjämt i fortsättningen skulle bevaka egna och det allmännas intressen och tillse att planerade eller påbörjade reformer genomfördes och att utvecklingen inte avstannade. Utskottet fann sig inte behöva förorda några statliga ingripanden i detta hänseende.

Beträffande bolagets betydelse för svenskt näringsliv anförde utskottet följande. Framställning av zink hade igångsatts vid upprepade tillfällen under tidigare år men åter nedlagts, ofta med förlust av större kapital, då den visat sig oekonomisk på grund av då brukade tillverkningsmetoder. Sedermera hade flera företag, främst Stora Kopparbergs AB och Bolidens Gruv AB, satt i gång eller planerat tillverkning på grundval av svenska zinkmalmstillgångar. Tillsammans beräknades de kvantiteter som producerades inom landet förslå för den aktuella inhemska konsumtionen, och tillverkningen skulle utan svårighet kunna byggas ut ytterligare. Åmmebergsmalmen ansågs inte spela någon avgörande roll för en inhemsk zinktillverknings existens. Något intresse att försäkra det allmänna om fyndigheten förelåg enligt utskottets mening inte från rent näringspolitisk synpunkt. Motionen sammanhängde, sade utskottet vidare, med spörsmålet om en allmännare socialisering av malmfyndigheter, en fråga som borde underkastas ingående överväganden. Detta borde då gälla icke endast sådana fyndigheter som befann sig i utländsk ägo. Om man i utlandet skulle få den uppfattningen att svenska staten gick hårdare fram mot utländska kapitalägare som tillåtits bedriva verksamhet i Sverige, kunde svenska företags dotterföretag i utlandet av reciprocitetsskäl bli föremål för ingripande som kunde skada Sveriges exportintressen. Utskottet avstyrkte motionen men sade sig utgå från att förhållandena i Vieille Montagne skulle beaktas såväl vid den generella utredning angående de svenska malm- och mineralfyndigheternas överförande i samhällets ägo, som utskottet förutsatta böra komma till stånd, som vid de överväganden angående industrins sociala förhållanden i allmänhet som kunde ifrågakomma av andra anledningar. Utskottets icke socialdemokratiska ledamöter anslöt sig inte till uttalandet i socialiseringsfrågan och tog i en reservation avstånd från varje tanke på en icke helt frivillig överlåtelse av det belgiska bolagets egendom.

Motionen lämnades utan åtgärd.

NU 1975/76: 9

6 Lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

Lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. ger möjligheter att i svensk ägo överfora gruvföretag som ägs av utländskt rättsobjekt eller av svensk samfällighet som enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. inte får förvärva inmutad mineralfyndighet utan regeringens tillstånd. Enligt den förstnämnda lagen får regeringen, om synnerliga skäl föreligger, förordna att rätt till gruva samt egendom som används i gruvverksamheten skall mot lösen avstås till staten eller annan som regeringen bestämmer. Härvid skall expropriationslagens bestämmelser vara tillämpliga.

I motivuttalandena (prop. 1949:219) berördes bl. a. innebörden av begreppet ”synnerliga skäl”. De möjligheter som den föreslagna lagstiftningen skulle erbjuda borde, sade föredraganden, utnyttjas endast i sådana fall, då ett särskilt betydelsefullt nationellt intresse påkallade det. Av motiveringen framgick att man vid lagstiftningen särskilt tog sikte på vissa gruvfyndigheter i utländsk ägo, vilka hade omedelbar förbindelse med en huvuddel av de malmfyndigheter som bearbetades av Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB).

Mineralpolitiska utredningen

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har tillkallats av chefen för industridepartementet för att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

De sakkunnigas första uppgift är enligt direktiven att utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna skall omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. Sedan de sakkunniga har gjort sina prognoser skali statens industriverk överta prognosarbetet på mineralområdet. De sakkunnigas andra uppgift är att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.

I direktiven framhålls att den privata ägande- och förfoganderätten till mineraltillgångar har begränsats genom lagstiftning samtidigt som staten har ökat sina ekonomiska intressen i gruvbrytningen. I fråga om de inmutningsbara mineralen erinras om bestämmelserna om kronoandel.

Den numera antagna nya gruvlagen (1974:342) bygger på inmutningssystemet. Det kan enligt direktiven inte ifrågakomma att nu ompröva de

NU 1975/76: 9

principer på vilka lagen vilar. De sakkunniga skall emellertid överväga om det på sikt finns anledning att ändra gränsdragningen mellan inmutningsbara och koncessionspliktiga mineral. En förändring kan, uttalas det, aktualiseras t. ex. för att underlätta exploatering av ett visst mineral eller för att få kontroll över utvinningen i en bristsituation.

Utredningen har genomfört en enkät till gruvföretagen och avser att våren 1976 framlägga ett delbetänkande som belyser försörjningssituationen på mineralområdet.

Boliden AB

Uppgifter om företaget

Boliden AB har enligt bolagsordningen till uppgift att idka gruvdrift, anrikning, metallurgisk och kemisk industriell rörelse samt metallmanufakturering.

Boliden AB är moderbolag i en koncern, vari vidare ingår Salakoncernen (verkstadsindustri), Suprakoncernen (gödselmedelsindustri) och flera försäljnings-och handelsbolag förden internationella marknaden. Bolaget är vidare hälftendelägare i det västtyska företaget Preussag-Boliden-Blei GmbH, som producerar bly m. m., och i Det Norske Zinkkompani A/S.

Grunden för koncernens verksamhet är den malmreserv som moderbolaget Boliden AB förfogar över. Malmernas viktigaste beståndsdel är koppar-, zink-, bly- och svavelmineral. De flesta av malmerna innehåller också ädelmetaller, några dessutom arsenik och selen.

Bolidengruvorna, ett 20-tal, är spridda över Nord- och Mellansverige. De är beroende på läge och storlek knutna till lokala eller centrala, dvs. för flera gruvor gemensamma, anrikningsverk. Där utvinns ur malmerna kopparslig, zinkslig, blyslig och svavelkisslig. Kopparsligen håller också guld, silver, arsenik och selen, och blysligen håller silver. Kopparslig och blyslig är de viktigaste råvarorna för Bolidens smältverk, Rönnskärsverken i Skeleftehamn. Bolidens egen kopparsligproduktion täcker inte smältverkets behov utan kompletteras med utifrån tillförda kopparråvaror. Blysligproduktionen är däremot så stor att en betydande del exporteras. För att råvarorna skall utnyttjas allsidigt framställer Rönnskärsverken en rad metallurgiska och kemiska produkter i samband med koppar- och blyproduktionen. Dessutom tillverkas svavelsyra och flytande svaveldioxid ur svavelinnehållet i smältverksgaserna. Svavelkisslig är grundval för Bolidens tillverkning av tunga kemikalier, vilken äger rum i Helsingborg.

I gruvor som omfattas av utmål vilka tillkommit efter 1940 har staten kronoandel enligt gruvlagen. Kronoandelen arrenderas i dessa fall av Boliden. Flera av staten ägda gruvor arrenderas av Boliden. Hit hörStekenjokkgruvan, som nu förbereds för produktion. Några av staten ägda gruvor drivs på entreprenad av Boliden.

NU 1975/76: 9

8 Malmleveranserna från gruvor till anrikningsverken uppgick år 1974 till 10,2 miljoner ton. I smältverken framställdes detta år bl. a. ca 60 000 ton koppar, ca 45 000 ton bly och ca 27 000 ton zinkklinker. Bolaget bedriver utvecklingsarbete som bl. a. avser andra industriellt utvinnbara mineraler i Sverige än de för bolaget traditionella.

Moderbolagets verksamhet är uppdelad på två divisioner. Malm- och metalldivisionen och Kemidivisionen. Dess huvudkontor är förlagt till Skellefteå kommun. Moderbolaget hade år 1974 i medeltal ca 6 800 anställda, varav ca 4 900 arbetare. Antalet anställda har under åren 1973 och 1974 ökat med ca 1 000. Av moderbolagets personal tillhörde ca 5 500 Malmoch metalldivisionen och ca 1 200 Kemidivisionen.

Moderbolagets omsättning var åren 1972-1974 resp. 860 milj. kr., 1 257 milj. kr. och 1 674 milj. kr. Hela Bolidenkoncernen hade sistnämnda år en omsättning på 2 617 milj. kr. Av moderbolagets omsättning 1974 svarade Kemidivisionen för 505 milj. kr. Moderbolagets redovisade vinst har under de tre åren uppgått till resp. 30, 55 och 35 milj. kr. Malm- och metalldivisionens investeringar uppgick 1973 till 90 milj. kr. och 1974 till 186 milj. kr. Sistnämnda år beslöts nya investeringar för 312 milj. kr. Investeringarna innefattar bl. a. gasreningsanläggningar vid smältverket. Arbetet på en långsiktig utvecklingsplan för smältverket slutfördes 1974.

Boliden AB:s aktiekapital uppgår till 347 milj. kr., varav 316 milj. kr. i A-aktier. A-aktierna, som har ett nominellt värde av 100 kr., har under år 1975 fram till mitten av november på fondbörsen noterats till högst 202 kr. och lägst 160 kr.

Regeringen har i juni 1975 beslutat i ett ärende rörande prövning enligt miljöskyddslagen om tillstånd till verksamheten vid Rönnskärsverken. Beslutet har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete vari bl. a. deltagit koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och ett flertal myndigheter på central, regional och lokal nivå. Koncessionsnämnden ansåg inget tvivel råda om att den nuvarande verksamheten vid Rönnskärsverken kan befaras föranleda olägenhet som innebär bl. a. att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer. Regeringen har, med hänvisning till att den finner att den nuvarande och planerade verksamheten vid Rönnskärsverken är av synnerlig betydelse för näringslivet och orten och i övrigt från allmän synpunkt, lämnat Boliden AB tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till denna verksamhet. I samband därmed har föreskrivits att den första etappen i ett saneringsprogram skall genomföras inom tre år från regeringens beslut. Före utgången av år 1978 skall bolaget till regeringen redovisa förslag till program för fortsatta miljöförbättrande åtgärder vid Rönnskärsverken. För tillståndet gäller ett stort antal särskilda villkor, avseende bl. a. skyddsåtgärder m. m. vid kopparverket och blyverket, anläggning av ett nytt svaveldioxidverk och en central tvättanläggning för processgaser, åtgärder vid arsenik- och selenverken, förbättrad vattenrening och oljehantering samt åtgärder för minskat buller. Åtskilliga av åtgärderna

NU 1975/76: 9

skall vara vidtagna inom en tid av tre år. Bolaget skall vidare utreda ett stort antal frågor rörande förbättring av miljöskyddet. Senast inom fem år skall bolaget ge in utredningsresultatet jämte förslag till slutliga villkor till koncessionsnämnden för vidare prövning av ärendet. Förslaget skall bl. a. redovisa vilka skyddsåtgärder, processändringar etc. som bolaget vill vidtaga för att nedbringa utsläppen av luftföroreningar till väsentligt lägre nivåer än dem som avses med nu föreskrivna åtgärder.

Motionen 1975:1628

Motionärerna lämnar en del uppgifter om Boliden AB. De berör bolagets ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen att bygga ut smältverket i Rönnskär. Förhållandena där utgör, säger motionärerna, en bjärt illustration till bolagets ”utmanande nonchalans mot människor och miljö”. Som principiell grund för yrkandet i motionen anges att viktiga naturtillgångar bör ligga i samhällets händer. Det naturliga vore, menar motionärerna, att all gruvdrift i landet skedde i det redan befintliga statliga gruvbolagets regi. Rönnskärsverken borde, anför de vidare, med fördel kunna drivas som ett företag ingående i Statsföretagskoncernen.

Tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Boliden AB

Riksdagen godkände år 1973 (prop. 1973:52, NU 1973:28) ett avtal med Boliden AB om upptagande av gruvdrift i Stekenjokk. Avtalet innebar bl. a. att staten för ändamålet skulle lämna Boliden ett bidrag av 27 milj. kr. och garanti för lån upp till ett belopp av 100 milj. kr. Från vänsterpartiet kommunisternas sida yrkades i detta sammanhang att riksdagen skulle avslå propositionen i väsentliga delar och att exploateringen av Stekenjokk i stället skulle anförtros åt LKAB.

Tidigare har flera gånger av representanter för vänsterpartiet kommunisterna väckts motioner med förslag om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland eller fullständigt förstatligande av gruvindustrin. År 1964 begärdes bl. a. en förändring av relationerna mellan staten och Bolidenbolaget i syfte att åstadkomma en utvidgning av gruvdrift och förädlingsindustri under statlig ledning (BaU 1964:15). Då liksom följande år(BaU 1965:18) föreslogs också åtgärder för att åstadkomma en systematisk inventering av malmförekomster i Västernorrlands län och tillförsäkra staten förhandsrätt till alla nyupptäckta förekomster. År 1965 yrkades vidare att förhandlingar skulle inledas med Bolidenbolaget om möjligheten att utöka gruvdriften på Lövstrandsfältet och eventuellt sätta i gång någon form av förädlingsindustri i anslutning till malmbrytningen. Bankoutskottet fann inte anledning att föreslå någon ändring i rådande förhållanden i fråga om statens möjligheter till inflytande på och delaktighet i prospekteringsverksamhet och gruvdrift. Riksdagen avslog motionerna. Åren 1968 och 1969 föreslogs att en särskild utredning

NU 1975/76: 9

skulle tillsättas med uppgift att snarast framlägga en plan för överförande i samhällets ägo av landets mineraltillgångar samt gruvindustrin och förädlingsindustrin i anslutning till denna. Motionerna avstyrktes av bankoutskottet (BaU 1968:65, 1969:32) med hänvisning till statens redan starka intressen inom och inflytande på gruvindustrin samt till pågående utredningsverksamhet, bl. a. rörande reform av gruvlagstiftningen. De avslogs av riksdagen.

Industri AB Euroc

Uppgifter om företaget

Industri AB Euroc (tidigare AB Cementa) erbjuder genom ett antal dotterbolag ett brett sortiment av produkter och tjänster, i första hand för byggnads-, anläggnings- och installationsverksamhet. Tyngdpunkten ligger på det silikatkemiska området, dvs. inom jord-och stenindustrin. Eurocs rörelse omfattar också produkter av stål, trä, plast m. m. Koncernen är uppdelad i tio divisioner, dotterbolag till Euroc. Dessa har i en del fall särskilda dotterbolag för vissa produkter eller produktgrupper. Divisionerna är: Cementa: cement, bruksbindemedel, torvprodukter och kalk.

Sabena: sand, betong och makadam,

Ifö: sanitetsporslin, badkar, diskbänkar, storköksutrustningar, armatur, elektroporslin och plastprodukter,

Siporex: lättbetong,

Gyproc: gipsskivor,

Eternit: tak- och fasadmaterial,

Interoc Bygg: entreprenadverksamhet,

Euroc Värme: klimatanläggningar,

Dynapac: vibratorer och jordpackningsmaskiner.

A-betong: betongelement.

En uppdelning av divisionen Interoc Bygg har aviserats.

Verkställda och planerade strukturförändringar inom Euroc-koncernen har tilldragit sig uppmärksamhet på senare tid. En strukturundersökning som har genomförts inom Cementa går ut på bl. a. att företagets produktion i Slite skall byggas ut samt att klinkerbränningen skall upphöra i Köping och skäras ned i Limhamn. Driften vid fabriken i Hällekis läggs ned när utbyggnaden i Slite är färdig. Interocdivisionen har bl. a. lagt ned sin lättbetongfabrik i Södertälje.

Koncernens omsättning under år 1974 var 1 944 milj. kr. Jämfört med år 1973 innebar detta efter korrektion för ändringar i koncernens sammansättning en omsättningsökning med 325 milj. kr. Koncernens redovisade årsvinst uppgick 1974 till 89 milj. kr.

Medelantalet anställda inom koncernen har 1973 och 1974 varit 13 200. Eurocs aktiekapital uppgår till ca 277 milj. kr. Aktierna har ett nominellt

NU 1975/76: 9

värde av 100 kr. På fondbörsen har de under år 1975 fram till mitten av november noterats till högst 130 och lägst 114 kr.

Euroc har tidigare innehaft stora aktieposter i AB Skånska Cementgjuteriet och i byggnadsmaterialgrossistföretaget Ahlsell & Ågren AB. Tillsammans med de båda sistnämnda företagen har Euroc bildat tre förvaltningsbolag: Förvaltnings AB Protorp, AB Opus och Förvaltnings AB Laverna. Dessa ägs gemensamt av de tre företagen och har i sin tur vart och ett relativt stora andelar av aktierna i dessa, för Eurocs del totalt 26,1 96. Styrelserna i förvaltningsbolagen är sammansatta av företrädare för ägarbolagen och andra delar av näringslivet. Ordförandena har hämtats från den offentliga sektorn. Staten har en plats i Eurocs styrelse.

Av aktierna i Cementa innehar staten 5 96. Enligt avtal 1974 mellan staten och Euroc gäller vissa regler avsedda att ge staten insyn och inflytande i Cementa. Staten har två platser i Cementas styrelse. Cementa skall bl. a. låta sina prislistor, generella rabattsatser och allmänna försäljningsvillkor vara öppna och tillgängliga.

Motionen 1975:1631

I motionen erinras inledningsvis om tidigare motioner om förstatligande av den tunga byggnadsmaterialindustrin i vilka riktats kritik mot monopoliseringen inom cementvaruproduktionen. Genom AB Cementas köp av AB Gullhögens bruk har monopolet även formellt blivit fullständigt, säger motionärerna. Därefter diskuteras fusionens följder för de anställda. Motionärerna berör även andra fall där strukturrationaliseringen inom Cementa leder till att arbetstillfällen försvinner. Motionärerna behandlar vidare Eurocs ägarförhållanden och noterar att en kapitalgrupp som är knuten till Skandinaviska Enskilda Banken har en dominerande ställning inom byggnadsmaterialindustrin. En stark opinion inom arbetarrörelsen kräver ett statligt ingripande mot cementmonopolet, säger motionärerna. Eurocs dominerande ställning medför enligt motionärernas mening stora skadeverkningar för samhället, bl. a. i form av höjda byggkostnader och därmed höjda hyror. Monopolprissättningen inom byggnadsmaterialbranschen bör, säger motionärerna, ersättas av en icke-spekulativ produktions- och prispolitik, och detta måste ske med radikala åtgärder. Ett förstatligande av den dominerande företagsgruppen i branschen skulle innebära en begränsning av storfinansens monopol och medföra insyn för samhället i alla led och delar av byggnadsmaterialmarknaden.

U t red ning rörande bvggnadsmaterialindustrin

Chefen för industridepartementet har i oktober 1975 tillkallat fem sakkunniga (ordförande: landshövding Gustav Cederwall) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande byggnadsmaterialindustrin. I direktiven erinras

NU 1975/76: 9

om dels olika undersökningar som behandlat denna bransch eller delbranscher inom den, dels konkurrensutredningens pågående arbete med en översyn av konkurrensbegränsningslagen. De sakkunniga skall utreda effekterna av koncentrations- och integrationstendenserna inom vissa delar av byggnadsmaterialindustrin. De skall därvid även analysera och redovisa alternativa vägar att minska eller eliminera de effekter vilka framstår som påtagligt negativa från samhälleliga synpunkter. Arbetet skall främst inriktas på sådana delar av branschen, där koncentrationsprocessen har gått långt och där importkonkurrensen är av relativt begränsad omfattning. De delar av byggnadsmaterialindustrin inom vilka Euroc-koncernen haren stark ställning hör självfallet dit, sägs det i direktiven.

Tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Industri AB Euroc

I samband med propositionen 1974:85, varigenom bl. a. frågan om försäljning av statens innehav av aktier i AB Gullhögens bruk och förvärv av en aktiepost i Cementa AB underställdes riksdagen, och därav föranledda motioner behandlade näringsutskottet (NU 1974:19)en tidigare väckt motion med yrkande att riksdagen skulle hos regeringen hemställa om förslag syftande till förstatligande av Industri AB Euroc. Utskottet hänvisade till att byggnadsmaterialindustrin noggrant bevakades från statens sida och att detta förutsattes ske även fortsättningsvis samt avstyrkte motionen. Denna avslogs av riksdagen. I en reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet yrkades på bifall till motionen.

Såsom näringsutskottet vid detta tillfälle redovisade hade motioner om förstatligande av cement- och lättbetongindustrin förekommit flera gånger under de närmast föregående åren och då avslagits av riksdagen (BaU 1969:29; NU 1972:25, 1973:21).

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 29 november 1974 (RD 1974:131 s. 142) en interpellation av herr Olsson i Stockholm (vpk), vari frågades om regeringen ämnade ta upp frågan om förstatligande av eller vidgat inflytande över Industri AB Euroc och vilka åtgärder som hade vidtagits för att lösa sysselsättningsfrågan för befolkningen i Hällekis samt om regeringen ämnade ge Euroc något generellt föreläggande med anledning av företagets avskedanden i samband med omstruktureringen.

Industriministern redogjorde i sitt svar föravtalet mellan staten och Euroc och framhöll att strukturpolitiken enligt detta skall bedrivas så, att vederbörlig hänsyn tas till de anställdas och samhällets intressen. Han ansåg att man nu borde se hur den överenskomna ordningen fungerade. Om det därvid skulle visa sig att ytterligare åtgärder behövs för att stärka samhällets och de anställdas inflytande över verksamheten kommer sådana att övervägas, sade statsrådet. Han erinrade om att en arbetsgrupp under ledning av landshövding Karl Frithiofson hade bildats för att undersöka möjligheterna att

NU 1975/76: 9

skaffa ersättningssysselsättning till Hällekis. Genom sina styrelserepresentanter i Euroc och Cementa har staten möjlighet att styra utvecklingen och påverka den i önskad riktning, sades det vidare i interpellationssvaret.

Utskottet

De tre motioner som behandlas här siktar till förstatligande av vissa angivna företag. Nationaliseringsförslagen gäller gruvrörelse, metallframställning och byggnadsmaterialproduktion.

Det belgiska gruv- och metaIIföretaget Vieille Montague bryter sedan mer än ett århundrade zinkmalm i Zinkgruvan i södra Närke. Av malmen framställs zinkslig och - i mindre utsträckning - blyslig. Sligen utskeppas till Belgien för vidareförädling. Associationsrättsligt är rörelsen i Sverige en avdelning av det belgiska bolaget, vilken utövar sin verksamhet med tilllämpning av väsentligen samma rättsregler som gäller för svenska företag. Antalet anställda i Sverige är drygt 300. Av den totala zinkmalmsproduktionen i Sverige svarar bolaget f. n. för ca 40 96. Denna andel kan komma att stiga när bolaget ökar malmuppfordringen enligt tillstånd som har lämnats år 1974. Tillståndsärendet har bl. a. gällt plats och villkor för deponering av restprodukter. Frågan om deponeringsplats, som har tilldragit sig stor uppmärksamhet, har våren 1975 avgjorts av regeringen, som därvid ålade bolaget att bedriva och redovisa ett utvecklingsarbete med sikte på återanvändning av avfallssand.

1 motionen 1975:177 begärs utredning och förslag till riksdagen om förstatligande av Vieille Montagnes verksamhet i Sverige. Motionärerna hävdar principen att naturresurserna bör ligga i folkets händer. Särskilt angeläget anser de det vara att staten övertar naturresurser som kontrolleras av utländska multinationella bolag. Kortsiktig exploatering måste ersättas av en långsiktigt inriktad, aktiv mineralpolitik, deklarerar motionärerna och erinrar om den pågående mineralpolitiska utredningen (1 1974:02). Även miljöproblemen berörs i motionen.

Utskottet finner det liksom motionärerna angeläget att mineralutvinningen i Sverige sker med hänsynstagande till samhällets långsiktiga behov och till kravet på god miljövård. Frågan om mineralpolitikens inriktning är, som motionärerna påpekar, under utredning. Ett betänkande som belyser försörjningssituationen på mineralområdet är att vänta under det närmaste halvåret, och därefter förestår överväganden om eventuellt ändrad inriktning och utformning av mineralpolitiken. De försörjningssynpunkter som motionärerna åberopar bör enligt utskottets mening i första hand prövas i detta sammanhang. I vad gäller miljöfrågan kan numera hänvisas till regeringens beslut beträffande Vieille Montagnes anläggningar. Enligt vad utskottet erfarit ägnar även industridepartementet uppmärksamhet åt Vieille Montagnes verksamhet. De multinationella företagens roll i det svenska näringslivet studeras också generellt i olika sammanhang. Utskottet anser inte att det

NU 1975/76: 9

finns anledning för riksdagen att aktualisera frågan om förstatligande av Vieille Montagnes egendom och verksamhet. Motionen 1975:177 avstyrks sålunda av utskottet.

Boliden AB är näst efter det statsägda Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) vårt lands största gruvföretag. Dess rörelse omfattar vidare framställning av metaller - vid Rönnskärsverken i Skeleftehamn - och av kemikalier. Motionen 1975:1628, vari begärs en skyndsam utredning om förstatligande av Bolidens gruvtillgångar och av Rönnskärsverken, är liksom den nyss behandlade motionen grundad på principen att viktiga naturtillgångar bör ligga i samhällets händer. De miljöproblem som har belysts i samband med bolagets ansökan att få bygga ut Rönnskärsverken föranleder stark kritik mot bolaget från motionärernas sida.

Vad miljöfrågan beträffar vill utskottet framhålla att enligt miljöskyddslagen ställs höga krav på ett företag som vill bedriva smältverksrörelse. Detta kommer också till synes i det beslut rörande Rönnskärsverken som regeringen har fattat efter det att motionen väcktes. Beslutet innehåller långtgående villkor, avseende både ett kortsiktigt saneringsprogram och en utredning om ytterligare miljöskyddsåtgärder på längre sikt. Miljöskyddskraven är givetvis desamma, oberoende av om ett företag är i statlig eller i privat ägo. Utskottet hänvisar i övrigt till mineralpolitiska utredningens pågående arbete och avstyrker yrkandet i motionen 1975:1628 på en utredning om förstatligande av Boliden AB.

Byggnadsmaterialindustrin i Sverige kännetecknas av en betydande koncentration och integration. I synnerhet har den koncern vars moderbolag är Industri AB Eurocen stark ställning inom branschen. I motionen 1975:1631 hävdas att detta medför stora skadeverkningar för samhället. Motionärerna kräver att staten skall överta Eurockoncernen i syfte att få till stånd ”en icke-spekulativ produktions- och prispolitik”.

Som utskottet framhöll när utskottet förra året avstyrkte ett likadant motionsyrkande bevakas byggnadsmaterialindustrin noggrant från statens sida. Sedan den nu föreliggande motionen väcktes har en utredning tillsatts för att ytterligare studera branschen och ange vägar att minska eller eliminera de effekter av dess strukturutveckling som kan vara negativa för samhället. Av utredningsdirektiven framgår att det område där Eurockoncernen är verksam skall särskilt uppmärksammas. Utskottet avstyrker motionen 1975:1631.

Utskottet hemställer

1. beträffande bolaget Vieille Montague

att riksdagen avslår motionen 1975:177,

2. beträffande Boliden AB

att riksdagen avslår motionen 1975:1628,

3. beträffande Industri AB Euroc

att riksdagen avslår motionen 1975:1631.

NU 1975/76: 9

15 Stockholm den 25 november 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Rask (s). Sjönell (c). Hovhammar (m), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm (s) och fru Oskarsson (c).