Med anledning av motion om översyn av statliga myndigheters sjuklönesystem m. m.

SfU 1975/76: 13

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:13

med anledning av motion om översyn av statliga myndigheters sjuklönesystem m. m.

Motionen

I motionen 1975:1229 av herr Wijkman (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär

1. på lämpligt sätt genomförd översyn av statliga myndigheters sjuklönesystem, syftande till att - bl. a. för undvikande av diskriminering av kvinnlig arbetskraft - en sådan ändring sker, att statliga myndigheters utgifter för sjuk- resp. föräldrapenning vid de anställdas sjukdom och barnledighet ersätts i första hand av den allmänna försäkringen,

2. att lämpliga åtgärder i avvaktan på resultatet av en översyn enligt föregående yrkande skyndsamt vidtas, syftande till att donationer, stiftelser och liknande, från vilka anslag utgår exempelvis för forskningsverksamhet, skall erhålla restitution av stats- eller försäkringsmedel för arbetsgivarinträde vid sjukdom i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionären anser det anmärkningsvärt att den allmänna försäkringen inte ersätter de statliga myndigheter, för vilka reglerna om arbetsgivarinträde gäller vid sjukdom och barnledighet, för belopp som utges vid sjukdom och barnledighet och att inte ens de anställdas sjukförsäkringsavgifter tillgodoförs dessa myndigheter utan tas upp som inkomst i riksstaten. Myndigheterna får härigenom en extra belastning på sina anslag, vilken blir särskilt kännbar när sjukdomen eller barnledigheten medför att vikarie måste anställas och dubbel avlöning utges trots oförändrade anslag.

Synnerligen prekär blir - menar motionären - situationen när fråga är om verksamhet som bedrivs på bekostnad av donationsanslag. 1 donationerna finns inte utrymme för arbetsgivarinträde vid sjukdom, barnsbörd eller vid annan frånvaro. Följden härav blir att donationsmedlen inte bara används till angelägen forskning utan också delvis förbrukas som sjuklön.

Enligt motionärens mening bör stiftelser eller liknande organisationer för donationer som, trots att de inte i egentlig bemärkelse är huvudmän i anställningshänseende, ändå finansierar anslagen erhålla restitution för medel som använts till sjukersättning.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksrevisionsverket och finansutskottet. Verket upplyser i sitt remissvar inledningsvis att under budgetåret 1969/70 skedde en anslagsteknisk omläggning av innebörd att

1 Riksdagen 1975/76. 11 sand. Nr 13

SfU 1975/76: 13

lönekostnadsanslag och andra anslag från vilka löner bestrids också skulle belastas med de sociala arbetskraftskostnaderna. I anslaget ingår ett lönekostnadspålägg (LKP), avsett att täcka dels de generella avgifter som samtliga arbetsgivare enligt lag har att erlägga, dels de kostnader som är förknippade med de statliga anställningsförmånerna. LKP fastställs av regeringen till viss procent av utgiven lön i pengar och naturaförmåner i form av kost och bostad. Procentsatsen är enhetlig för samtliga myndigheter. Inom statsbidragsområdet - där mycket stora variationer råder i fråga om täckning av kostnader för pensionsförmåner och sociala förmåner - kan dock ett enhetligt LKP ej tillämpas. Storleken av det LKP som skall tillämpas fastställs här i varje särskilt fall av regeringen. För verksamheter som finansieras med gåvo- och donationsmedel som omhänderhas av statlig myndighet gäller samma bestämmelse som för statliga myndigheter.

LKP krediteras den i riksstaten uppförda inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. Som ersättning för arbetsgivarinträdet uppbär staten personalsjukpenningar från försäkringskassorna till belopp motsvarande 2,7 % av den totala statliga lönesumman eller ca 250 milj. kr. Hänsyn till denna ersättning tas när LKP fastställs. Procentsatsen för pålägget reduceras nämligen i motsvarande mån, och pålägget belastas sålunda inte med den totala bruttokostnaden för sjukförsäkringen.

I fråga om det i motionen framställda yrkandet om en översyn av det statliga sjuklönesystemet konstaterar verket att myndigheterna kompenseras kollektivt för arbetsgivarinträdet genom personalsjukpenningar, vilka i sin tur påverkar LKP, och att detsamma gäller verksamhet som finansieras med gåvo- och donationsmedel. För myndigheterna som ett kollektiv skulle därför det i motionen förordade systemet inte innebära någon ekonomisk förändring. Ersättningarna från den allmänna försäkringen skulle helt uppvägas av ökade kostnader för myndigheterna till följd av att ett högre LKP skulle behöva tillämpas. För enskilda myndigheter skulle vissa skillnader kunna uppstå men dessa bedöms som marginella med hänsyn till den riskutjämning som föreligger. Systemet skulle dessutom innebära väsentliga administrativa merkostnader.

När det gäller den gåvo- och donationsfinansierade verksamheten - oftast gäller det forskningsverksamhet - föreligger enligt verkets mening inte samma möjligheter till kompensation för sjukfrånvaro. Sådan verksamhet specialdestineras nämligen till bestämda forskningsområden eller projekt, och det nuvarande systemet för reglering av sjuk- och barnledighetslöner ger därför delvis andra konsekvenser inom detta område än inom statsfinansierad verksamhet. Inte heller när det gäller den gåvo- och donationsfinansierade verksamheten anser emellertid verket att det restitutionssystem som motionären förordar för verksamheten, sedd som helhet, skulle innebära någon ekonomisk fördel med hänsyn till de administrativa merkostnader som ett särskilt system skulle medföra. Verket avstyrker därför bifall till motionen.

SfU 1975/76:13

3 Finansutskottet, som yttrat sig över motionen från allmänna budgettekniska synpunkter, har förklarat att utskottet inte har något att tillägga utöver vad riksrevisionsverket anfört. Utskottet understryker emellertid att det därmed inte tagit ställning till huruvida särskilda åtgärder är påkallade när det gäller gåvo- och donationsfinansierad verksamhet.

Motionen 1975:1385

Herr Larsson i Staffanstorp (c) hemställde i motion (1975:1385) till 1975 års riksmöte att riksdagen hos regeringen skulle begära åtgärder i syfte att komma till rätta med den dubbla ekonomiska belastning som drabbar forskningsanslagen i de fall då anställd personal är sjuk- eller barnledig. Motionen hänvisades till utbildningsutskottet, som inhämtade yttrande över densamma från universitetskanslersämbetet, styrelsen för teknisk utveckling, forskningsrådens samarbetsdelegation och riksbankens jubileumsfond.

Samtliga remissinstanser tillstyrkte bifall till motionen.

Utbildningsutskottet har i betänkande 1975/76:10 med hänvisning till de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna och till att fr. o. m. den 1 juli 1974 arbetsgivarinträde är obligatoriskt även för personal som anställs på forskningsanslag och donationsmedel hemställt, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om ersättning för sjuklön m. m. till personal med lön som utgår av donationsmedel och anslag från forskningsråd bör bli föremål för prövning. Utbildningsutskottets betänkande har godtagits av riksdagen den 26 november i år (rskr 37).

Utskottet

I motionen begärs en utredning i syfte att statliga myndigheters utgifter för sjuk- resp. föräldrapenning vid de anställdas sjukdom och barnledighet skall kunna ersättas i första hand av den allmänna försäkringen. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn yrkar motionären att lämpliga åtgärder vidtas, så att donationer, stiftelser och liknande från vilka anslag utgår exempelvis för forskningsverksamhet skall erhålla restitution av stats- eller försäkringsmedel för arbetsgivarinträde vid sjukdom.

Riksrevisionsverket som yttrat sig över motionen har framhållit att det av motionären förordade systemet för reglering av statliga myndigheters sjuk- och barnledighetslöner skulle kunna innebära marginella fördelar för vissa myndigheter men att dessa fördelar inte på långt när uppväger de administrativa merkostnader som ett sådant system skulle medföra. Verket erinrar också om att staten som ersättning för arbetsgivarinträdet uppbär personalsjukpenningar från försäkringskassorna. När det gäller den gåvooch donationsfmansierade verksamheten konstaterar verket att det nuvarande systemet för reglering av sjuk- och barnledighetslöner ger delvis andra konsekvenser med hänsyn till att gåvo- och donationsmedel som

SfU 1975/76: 13

regel specialdestineras till bestämda forskningsområden. Även i fråga om sådan verksamhet anser emellertid verket att ett restitutionssystem i enlighet med motionärens förslag skulle medföra endast marginella fördelar men administrativa merkostnader, vilka skulle innebära en ytterligare belastning på verksamheten totalt. Sammanfattningsvis avstyrker riksrevisionsverket bifall till motionen.

Med hänsyn till vad riksrevisionsverket anfört är utskottet inte berett medverka till den i motionen begärda översynen av det statliga sjuklönesystemet. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till detta yrkande. Vad särskilt angår den i motionen aktualiserade rätten för donationer och stiftelser m. fl. att erhålla restitution av stats- eller försäkringsmedel för arbetsgivarinträde vid sjukdom har - som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen - utbildningsutskottet i betänkande 1975/76:10 hemställt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om ersättning för sjuklön m. m. till personal med lön som utgår av donationsmedel och anslag från forskningsråd bör bli föremål för prövning. Utbildningsutskottets hemställan har bifallits av riksdagen den 26 november i år (rskr 37). Härigenom får motionen i nämnda del anses vara i huvudsak tillgodosedd.

Motionen bör alltså enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1229.

Stockholm den 2 december 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s). Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), Marcusson* (s), Lindström (s). Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), Andersson i Edsbro (c), fröken Engman (s) och herr Larsson i Vänersborg (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 10434 S Stockholm 1975