Med anledning av propositionen 1975/76:44 med förslag till vissa bestämmelser om den allmänna tandvårdsförsäkringen jämte motioner
SfU 1975/76:15
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:15
med anledning av propositionen 1975/76: 44 med förslag till vissa bestämmelser om den allmänna tandvårdsförsäkringen jämte motioner t Propositionen I
propositionen 1975/76:44 har regeringen (socialdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen ( 1962:381) om allmän försäkring,
dels föreslagit att vad föredraganden i övrigt anfört om erfarenheterna av och riktlinjer för utvecklingen av den allmänna tandvårdsförsäkringen ges riksdagen till känna.
1 propositionen lämnas en redogörelse för erfarenheterna hittills av den allmänna tandvårdsförsäkringen. Förslag läggs fram om anslutnings- och etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976. Reglerna grundar sig på ett förslag av riksförsäkringsverket som har utarbetats i samförstånd med Sveriges tandläkarförbund. Vidare redovisas åtgärder för att ge nya patienter ökade möjligheter till tandvård inom ramen för tandvårdsförsäkringen. I propositionen behandlas också frågan om införandet av allmäntjänstgöring hos folktandvården i anslutning till tandläkarutbildningen.
De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.
1 Riksdagen 1975/76. 11 sam!. Nr 15
SfU 1975/76:15
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrives att 2 kap. 1, 2 och 4 $5; samt 4 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 ss
Försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor, så ock till sådan ersättning, varom föreskrift meddelats enligt
6 8.
Vid fastställande av grunder tor ersättning enligt 2. 3 oell 6 $$ kan regeringen dels bestämma högsta arvode och patientavgift som får uttagas av vårdgivare som är ansluten till försäkringen, dels meddela närmare föreskrifter för verksamhetens bedrivande hos sådan vårdgivare och om skyldighet för vårdgivaren att lämna uppgifter om verksamheten.
2 §2
Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan vård, ävensom vid förlossning om vården ombesörjes av staten, landstingskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, eller lämnas av läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om vård som lämnas av läkare som uppförts på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.
1 Lagen omtryckt 1973:908.
2 Senaste lydelse 1974:510.
SfU 1975/76:15
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid fastställande av grander för ersättning enligt första stycket kan regeringen bestämma det högsta arvode sorn får uttagas för vård som lämnas av läkare som är uppförd på där nämnd förteckning.
4 §3
Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som på grund av sjukdom eller förlossning varit erforderlig, utgår,
då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den för sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän sal, då erforderlig vård ej kunnat beredas å hemortssjukhus eller behovet av sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller landstingskommun ej tillhörande kommun, där den försäkrade är bosatt, och han med anledning härav måst intagas å annat allmänt sjukhus, med belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat erhålla vården å sjukhuset, då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksförsäkringsverkets försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för sådan vård utgående avgiften, samt i övriga fall med belopp, motsvarande den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat för vården i fråga.
Regeringen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses i första stycket. Har sådan taxa fastställts, utgår ej ersättning för belopp, varmed vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp.
Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen försäkrad, ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården beredes genom riksförsäkringsverkets försorg.
Såsom sjukhus räknas i denna lag Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänt sjukhus, varmed förstås dels allmänt sjukhus, varmed förstås
sjukvårdsinrättning som tillhör sta- sjukvårdsinrättning som tillhör staten eller till vars drift statsbidrag ut- ten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som drives av lands- går eller som drives av landstingskommun eller kommun, som ej tingskommun eller kommun, som ej
tillhör landstingskommun, och ej är tillhör landstingskommun, och ej är
anordnad vid hem, som avses i 18 8 anordnad vid hem, som avses i 18 8
3 Senaste lydelse 1974:510.
SfU 1975/76:15
4 Nuvarande lydelse
lagen om socialhjälp, ävensom sjukvårdsinrättning varöver riksförsäkringsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt av regeringen fastställd förteckning är att anse såsom sjukhus jämlikt denna lag. Hemortssjukhus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun eller kommun, inom vars område försäkrad är bosatt.
Föreslagen lydelse
lagen om socialhjälp, ävensom sjukvårdsinrättning varöver riksförsäkringsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt förteckning sorn fastsnilles av regeringen eller myndighet sorn regeringen bestämmer är att anse såsom sjukhus jämlikt denna lag. Hemortssjukhus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun eller kommun, inom vars område försäkrad är bosatt.
4 kap.
2 8
Har,sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgivits för nittio dagar i följd eller föreligger eljest skälig anledning, skall den allmänna försäkringskassan. i den utsträckning riksförsäkringsverket så föreskriver, undersöka huruvida skäl föreligger att vidtaga åtgärd, som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes åtgärd som nu sagts erforderlig, skall kassan tillse att lämplig sådan vidtages.
För utgifter för läkarundersökning och läkarutlåtande sorn föranledcs av undersökning enligt första stveket utgår ersättning i enlighet med vad regeringen förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Genom lagen upphäves sjukreseförordningen (1962:385).
SfU 1975/76:15
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrives i fråga om lagen’(1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
dels att punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra att gälla
dels att punkterna 7-10 övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
7. Tandläkare sam efter den I juli 1973 avser an påbörja verksamhet i enskild tandvård skall göra anmälan härom till den allmänna försäkringskassa inom vars område tandvården skall bedrivas.
Tandläkare som sägs i forsta stvcket skall av försäkringskassan joras upp på förteckning som avses i 2 kap. 3 f första stycket.
8. Riksförsäkringsverket får om särskilda skäl föreligger medgiva att tandläkare ej skall töras tipp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Begäran härom framställas i samband med anmälan enligt punkt b eller 7.
9. Om riksförsäkringsverket finner anledning antaga att folktandvårdens behov av tandläkareskall bli otillräckligt tillgodosett, får verket i
Föreslagen lydelse
7. Tandläkare som vid utgången av år 1975 är uppförd på förteckning som avses i 2 kap. 3 i första stycket kvarstår utan särskild anmälan på förteckningen även efter denna tidpunkt. Har han blivit upp förd på förteckningen för viss tid gäller vad nu har sagts ej sedan den tiden gått till ända.
8. Tandläkare som efter utgången av år 1975 avser att påbörja verksamhet i enskild tandvård skall Joras upp pä förteckning som avses i 2 kap. 3 ss första stvcket, om han begär det i samband med att han anmäler verksamheten till allmän försäkringskassa eller senare.
Tandläkare som har anställning inom folktandvården eller som arbetar åt folktandvården enligt särskilt avtal skall alltid förås upp på förteckningen, om han vid sidan av verksamheten inom folktandvården även avser att vara verksam i enskild tandvård.
9. Om riksförsäkringsverket finner anledning antaga att folktandvårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket
SfU 1975/76:15
6 Nuvarande lydelse
den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som sägs i punkt 7 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
10. Tandläkare sorn uppförts på förteckning hos allmän försäkringskassa kan på egen begäran föras av från förteckningen med verkan från det kvartalsskifte som inträffar närmast efter det sex månader förflutit sedan försäkringskassan fattat beslut i anledning av sådan begäran. Riksförsäkringsverket får förordna om inskränkning i rätten att bli avförd från förteckning, om detta anses nödvändigt med hänsyn till de försäkrades möjligheter att i ett försäkringskasseområde erhålla tandvård inom försäkringens ram.
Föreslagen lydelse
lill ulgängen av är 1979 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
10. Tandläkare som har uppförts på förteckning hos allmän försäkringskassa kan på egen begäran föras av från förteckningen med verkan från det kvartalsskifte som inträffar närmast efter det sex månader har förflutit sedan försäkringskassan fattat beslut i anledning av sådan begäran. Riksförsäkringsverket får för en lid av högst et! år i sänder förordna om inskränkning i rätten att bli avförd från förteckning, om detta anses nödvändigt med hänsyn till de försäkrades möjligheter att i ett försäkringskasseområde erhålla tandvård inom försäkringens ram.
Tandläkare som har upphön au bedriva verksamhet i enskild tandvård föres av från förteckning hos allmän försäkringskassa genom beslut av kassan.
Denna lag träder i kraft den I januari 1976.
SfU 1975/76:15
7 Motionerna
Med anledning av propositionen väckta motioner
motionen 1975/76: 36 av fru Ohlin (s) vari hemställs att riksdagen uttalar, att riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om dispens från bestämmelsen om etablering särskilt beaktar förhållandena i mindre orter med stor tandläkarbrist;
motionen 1975/76: 37 av fröken Rogestam m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om allmäntjänstgöring för tandläkare tillsammans med ett förslag beträffande omläggning av grundutbildningen av tandläkare i enlighet med vad som anförs i motionen;
motionen 1975/76: 41 av fru Diesen m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:44 beslutar att
1. förslag till ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsförsäkringen underställs riksdagens prövning,
2. hos regeringen begära förslag syftande till att endast väsentligt högre beräknade behandlingskostnader än nu gällande 2 000 kr. skall kräva förhandsprövning i enlighet med vad i motionen anförs,
3. hos regeringen uttala att möjligheter till allmäntjänstgöring även hos privatpraktiserande tandläkare och inte enbart hos folktandvården bör övervägas i samband med utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av grundutbildningen till tandläkare;
motionen 1975/76:42 av herr Molin (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för genomförandet av en allmäntjänstgöring för tandläkare;
motionen 1975/76: 43 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen vid behandling av proposition 1975/76: 44
1. beslutar att avslå punkt 9 rörande etableringskontroll i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i lagen om allmän försäkring,
2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående utredningen om ersättningssystemet,
3. begär förslag till ökade insatser inom den förebyggande tandvården.
Vid 1975 års riksmöte väckta motioner
motionen 1975: 337 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt här är i fråga (yrkandena 1-7), hemställs att riksdagen
1. hos regeringen anhåller om förslag beträffande enhetlig återbäring om 60 % för alla tandvårdsarbeten med ett särskilt högkostnadsskydd för mycket dyrbara åtgärder, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. uttalar att de inskränkningar i tandläkarnas etableringsrätt som nu råder
SfU 1975/76: 15
upphävs så snart nuvarande krisläge inom tandvården övervunnits,
3. hos regeringen begär att ändringen av 11 § i Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring i tandvårdstaxan (1974:626) upphävs,
4. uttalar att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas vårdarbete av det slag som nu inletts inte måtte förekomma,
5. beslutar att även barn och ungdom, som är berättigade till avgiftsfri behandling inom folktandvården, också skall tillhöra tandvårdsförsäkringen,
6. uttalar att den allmänna försäkringens tandvårdstaxa bör fastställas genom förhandlingar med tandläkarnas och tandteknikernas fackliga organisationer,
7. uttalar att blankettrutiner och andra administrativa pålagor i samband med all försäkringsreglerad vård måste nedbringas till det absolut nödvändigaste i syfte att skapa större utrymme för verkligt vårdarbete;
motionen 1975:1228 av fru Swartz (fp) och herr Hyltander (fp) vari hemställs 1.
att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen om att även tandvård för barn skall bli ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen,
2. att riksdagen uttalar att all erforderlig barntandvård måste säkerställas,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtur inom folktandvården för gravida kvinnor.
Yrkandet 8 i motionen 1975:337 behandlas av utskottet i dess betänkande 1975/76:14.
Utskottet
Inledning
Genom beslut av 1973 års riksdag infördes fr. o. m. den 1 januari 1974 en allmän tandvårdsförsäkring, inordnad i den allmänna sjukförsäkringen och i princip omfattande alla försäkrade över 19 års ålder. I samband därmed antogs vissa anslutnings- och etableringsregler, vilkas giltighetstid upphör med utgången av år 1975.
Förslagen i propositionen, vilka utarbetats av riksförsäkringsverket tillsammans med socialstyrelsen och i samförstånd med Tandläkarförbundet, bygger i huvudsak på de hittillsvarande erfarenheterna av försäkringen och innebär bl. a. ökade möjligheter för dem som inte har men söker tandläkare att få tandvård inom försäkringens ram. I propositionen läggs vidare fram förslag om nya anslutnings- och etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976 och behandlas också frågan om införande av allmäntjänstgöring hos folktandvården i anslutning till tandläkarutbildningen.
Utskottet har vid sin behandling av propositionen med tillfredsställelse noterat att de förslag till åtgärder som propositionen innehåller alla accep -
SfU 1975/76:15
terats av Tandläkarförbundet. Utskottet, som redan i detta sammanhang vill uttala sin anslutning till de framlagda förslagen, har i samband med propositionen behandlat ett flertal motionsyrkanden från riksmötet 1975 liksom ett antal motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. Då motionsyrkandena till större delen avser frågor, som direkt eller indirekt berörs också i propositionen, uppehåller sig utskottet i det följande i huvudsak vid motionerna.
Tandvårdsförsäkringens personkrets
1973 års tandvårdsreform innebar att landstingen och de landstingsfria kommunerna fick ett lagfäst tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar t. o. m. 19 år, dvs. för de åldersgrupper som inte omfattades av den nya tandvårdsförsäkringen. Då folktandvården vid reformens ikraftträdande inte ansågs tillräckligt utbyggd för att i organiserad vård kunna ta hand om barn under 6 år och ungdomar i åldrarna 17-19 år föreskrevs att folktandvårdens skyldighet att svara för organiserad vård under en övergångstid inte skulle gälla dessa grupper.
I motionerna 1975:337 av herr Bohman m. fl. (m) och 1975:1228 av fru Swartz och herr Hyltander (båda fp) begärs en utvidgning av tandvårdsförsäkringens personkrets. Enligt motionärerna i den förra motionen innebär det förhållandet att barn och ungdom är uteslutna från fyra femtedelar av hela tandvårdssektorn ett dåligt resursutnyttjande och en märklig inskränkning i den enligt deras mening fundamentala rätten att fritt och på lika villkor välja tandläkare. Tandvårdsförsäkringen bör därför - menar de - omfatta även barn och ungdom under 20 års ålder. Att dessa grupper därutöver skall omfattas av folktandvårdens vårdansvar anser motionärerna självklart. Fru Swartz och herr Hyltander anser det ytterst betydelsefullt att föräldrarna tar på sig ansvaret för vården av sina barns tänder och menar att de föräldrar som hos sina privata tandläkare sörjer för att deras barn får erforderlig tandvård bör ha samma rätt till ersättning från försäkringen för dessa kostnader som för vård av egna tänder.
Socialförsäkringsutskottet underströk vid sin behandling av förslaget till tandvårdsreform (SfU 1973:20) att en viktig uppgift för folktandvården var att skapa garantier för en positiv attityd till en god munhygien redan i de tidigaste åldrarna och att det med hänsyn härtill var angeläget att förskolebarnen så snabbt som möjligt kunde inrymmas i det lagstadgade vårdansvaret. Socialförsäkringsutskottets ställningstagande innebar - i likhet med förslaget i propositionen - en klar prioritering till förmån för barntandvården. När utskottet vid 1973 och 1974 års riksdagar likväl avstyrkt bifall till motionsyrkanden om en utvidgning av tandvårdsförsäkringen till att omfatta barntandvården har utskottet (jfr SfU 1973:20 och 1974:12) bl. a. stött sig på departementschefens uttalande i propositionen 1973:45 att barn i förskoleåldern även under den övergångstid då de inte tillhör den organiserade vården bör få avgiftsfri tandvård. Den vårdsamverkan mellan folk1* Riksdagen 1975/76. II samt. Nr 15
SfU 1975/76:15
tandvårdshuvudmännen och Tandläkarförbundet med dess lokalföreningar som inleddes redan i början av år 1974 torde - som framgår av de uppgifter vilka i propositionen lämnats om antalet behandlade barn under 1974 - ha lett till förbättringar av barntandvården inom huvudmannaområden där folktandvården ännu är otillräckligt utbyggd. Vad särskilt angår frågan om tandvård för ungdomar i åldrarna 17-19 år, vilka som tidigare nämnts i likhet med förskolebarnen ännu inte tillhör den organiserade vården, omfattas de t. v. av tandvårdsförsäkringen med rätt att inom folktandvården erhålla 50 % rabatt på eljest utgående patientavgifter. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975:337 och 1975:1228, båda såvitt nu är i fråga.
Sistnämnda motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att ali erforderlig barntandvård måste säkerställas. Detta yrkande anser utskottet vara i huvudsak besvarat med vad utskottet tidigare anfört. Förslaget i propositionen innebär att den nuvarande etableringsregeln behålls tills vidare. Denna regels viktigaste syfte är att garantera att folktandvården får det nettotillskott av nyexaminerade tandläkare som förutsattes i samband med att tandvårdsreformen genomfördes. Chefen för socialdepartementet har den 4 november i år som svar på en interpellation av herr Börjesson i Falköping (c) angående översyn av etableringsbestämmelserna för privatpraktiserande tandläkare understrukit etableringsregelns betydelse när det gäller möjligheterna för folktandvården att fullgöra sitt vårdansvar för barntandvården. Utskottet delar departementschefens bedömning och anser för sin del inte att riksdagen behöver göra ett särskilt riksdagsuttalande om barntandvården. Utskottet avstyrker således motionen 1975:1228 även i denna del.
Nya patienter
Erfarenheterna av tandvårdsförsäkringen hittills visar att patienter som inte har men söker tandläkare haft svårigheter att få tid för tandvård.
Förslaget i propositionen har utarbetats av riksförsäkringsverket tillsammans med socialstyrelsen och i samråd med Tandläkarförbundet och innebär att försäkrade som är i akut behov av vård - liksom hittills - skall tas om hand omgående enligt överenskommelse om akut- och jourtandvård mellan de lokala tandläkarföreningarna och huvudmännen för folktandvården. Övriga försäkrade, som saknar tandläkare men som söker tandvård, skall så snart som möjligt och i regel inom 3-6 månader få konsultera tandläkare. Behandling skall därefter äga rum inom tid som är rimlig med hänsyn till konsultationens resultat. Systemet bygger på ett frivilligt åtagande från Tandläkarförbundets sida och skall prövas fr. o. m. den 1 januari 1976.
Fru Swartz och herr Hyltander (båda fp) erinrar i motionen 1975:1228 om att gravida kvinnors rätt till förtur i folktandvården avskaffades vid tandvårdsreformens genomförande och att detta inneburit att kvinnor, som
SfU 1975/76:15
inte tidigare regelbundet sörjt för sin tandvård, i rådande krissituation har ringa eller inga möjligheter att få tandvård under graviditeten. Motionärerna anser därför att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till förtur för gravida kvinnor inom folktandvården.
Före införandet av tandvårdsförsäkringen lämnade den allmänna försäkringen - utöver ersättning för viss tandläkarvård som meddelas vid centraltandpoliklinik, odontologisk fakultet eller allmänt sjukhus - kompensation för tandvård åt blivande och nyblivna mödrar. Skälen till att en särskild mödratandvårdsförsäkring infördes 1963 var dels att den s. k. mödrahjälpen, som också omfattade ersättning för tandvård, avskaffades och ersattes av en moderskapsförsäkring, dels att man via en begränsad försäkringsform ville vinna erfarenheter som kunde användas vid utformningen av en allmän tandvårdsförsäkring. Några direkta odontologiska skäl för införandet av mödratandvårdsförsäkringen åberopades inte.
Motionärernas yrkande synes i första hand ha tillkommit för att tillgodose vårdbehovet hos gravida kvinnor som inte har egen tandläkare men som söker tandvård. Som tidigare nämnts skall försäkrade i akut behov av sådan vård liksom hittills kunna tas om hand omgående. Övriga försäkrade som saknar tandläkare men söker tandvård skall enligt propositionen beredas möjlighet att inom viss tid konsultera och få behandling av tandläkare. På grund av det anförda är utskottet inte berett att biträda motionärernas krav på förtur inom folktandvården för gravida kvinnor. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1975:1228 även i denna del.
Anslutning och etableringskontroll
I samband med tandvårdsreformens genomförande bestämdes att varje tandläkare, som den 1 juli 1973 var verksam eller efter denna dag avsåg att påbörja verksamhet i enskild tandvård, skulle föras upp på en särskild förteckning hos den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrevs eller avsågs bedrivas. 1 vissa undantagsfall skulle riksförsäkringsverket kunna medge tandläkare att stå utanför försäkringen. Verket bemyndigades vidare att i ett inledningsskede förordna om inskränkning i rätten till utträde ur försäkringen om detta ansågs nödvändigt med hänsyn till de försäkrades möjligheter att inom ett försäkringskasseområde erhålla tandvård inom försäkringens ram. Om riksförsäkringsverket skulle finna anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare blev otillräckligt tillgodosett hade verket möjlighet föreskriva att nya privatpraktiserande tandläkare inte skulle tas upp på förteckningen över de till försäkringen anslutna tandläkarna. Etableringsbegränsningen skulle kunna avse hela landet samtidigt och tillämpas såväl på nyexaminerade tandläkare som på redan verksamma tandläkare i offentlig tjänst. Etableringsregeln skulle - i likhet med bestämmelserna om tandläkarnas anslutning till och om möjligheterna för dem att utträda ur försäkringen - gälla till utgången av år 1975. Mot
SfU 1975/76:15
bakgrund av att tandvårdsförsäkringens införande medförde en kraftig överströmning av tandläkare från folktandvård till enskild tandvård beslöt riksförsäkringsverket under 1974 tillämpa bestämmelsen om etableringsbegränsning. F. n. gäller att ingen privatpraktiserande tandläkare får föras upp på försäkringskassas förteckning över anslutna tandläkare i andra fall än när det är fråga om ersättningsetablering.
Förslaget i propositionen innebär att den nuvarande automatiska anslutningen av tandläkarna till försäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976 ersätts med en frivillig anslutning inom ramen för en legal garanti för tandvårdsförsäkringen. Konkret innebär förslaget att de tandläkare som redan är med i försäkringen genom att vara uppförda på förteckning hos allmän försäkringskassa utan särskild anmälan står kvar på förteckningen när de nya bestämmelserna träder i kraft. Övriga tandläkare som vill börja enskild praktik skall anmäla sin verksamhet förutom till länsläkaren också till den allmänna försäkringskassan på den ort där verksamheten skall bedrivas. De har i samband därmed eller senare tillfälle att till kassan anmäla om de vill bli uppförda på förteckning över tandläkare som är anslutna till försäkringen. Liksom hittills skall riksförsäkringsverket ha möjlighet att under de förutsättningar och i den omfattning som nu gäller förordna om inskränkning i rätten för tandläkare att bli avförd från förteckningen över anslutna tandläkare. Likaså bibehålls den nuvarande möjligheten för verket att förordna om begränsning i rätten att som privatpraktiserande tandläkare ansluta sig till försäkringen. Etableringsregeln skall gälla längst till utgången av år 1979, och möjligheterna att avveckla densamma skall prövas årligen med början hösten 1976.
Herr Westberg i Ljusdal (fp) yrkar i motionen 1975/76:43 avslag på förslaget om fortsatt etableringskontroll. Motionären anser det viktigt att tandläkare kan etablera privatpraktik, om möjligheterna till fritt tandläkarval skall kunna upprätthållas i framtiden, och menar att etableringsproblemen bör kunna lösas i samförstånd mellan huvudmännen och tandläkarnas organisationer. Herr Bohman m. fl. (m) framhåller i motionen 1975:337 att det under ett krisläge kan vara nödvändigt att under en begränsad tid göra inskränkningar i etableringsrätten men att strävan måste vara att snarast upphäva varje sådan inskränkning. Motionärerna begär ett riksdagsuttalande av innebörd att de begränsningar som nu råder i fråga om tandläkarnas etableringsrätt skall upphävas så snart nuvarande krisläge inom tandvården övervunnits. Yrkandet i motionen 1975/76:36 av fru Ohlin (s) går ut på att riksförsäkringsverket vid prövning av ansökningar om dispens från etableringsregeln särskilt skall beakta förhållandena i mindre orter med stor tandläkarbrist. Enligt motionärens mening bör man genom en regional fördelning av tjänster, där man tar särskild hänsyn till bristområdena, kunna åstadkomma en förbättring av rådande förhållanden. Dispensgivningen bör, när det gäller etablering av privattandläkare på orter där vakanser uppstått genom avflyttning, enligt motionärens mening vara generös och vägas mot
SfU 1975/76:15
det akuta behovet. Där så erfordras bör - menar hon - dispensprövningen kunna vara ortsbunden för att trygga en viss orts behov.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna om anslutning till och utträde ur försäkringen föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet anser sig också böra biträda förslaget om att riksförsäkringsverket även i fortsättningen skall ha möjlighet att begränsa antalet privatpraktiserande tandläkare inom försäkringen. I samband med tandvårdsreformens genomförande underströk utskottet (SfU 1975:20), med hänvisning till att landstingen och de landstingsfria kommunerna ålades ett lagfäst tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år, angelägenheten av en snabb utbyggnad av folktandvårdens resurser. De i propositionen redovisade praktiska erfarenheterna av tandvårdsförsäkringen ger enligt utskottets mening tydligt vid handen att en etableringskontroll är nödvändig även i fortsättningen om detta önskemål skall kunna tillgodoses. Riksförsäkringsverket och Tandläkarförbundet har också varit ense om nödvändigheten av att tills vidare behålla etableringskontrollen. Av propositionen framgår att den ifrågavarande begränsningsregeln skall gälla tills vidare och att man skall pröva frågan om en avveckling av kontrollen varje år med början år 1976. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att inskränkningarna i etableringsrätten kommer att upphävas så snart omständigheterna medger det. Med det anförda avstyrker utskottet berörda yrkanden i motionerna 1975:337 och 1975/76:43.
Vad härefter angår yrkandet i motionen 1975/76:36 vill utskottet erinra om att chefen för socialdepartementet i det interpellationssvar som han den 4 november i år lämnade herr Börjesson i Falköping upplyste att riksförsäkringsverket tillsammans med socialstyrelsen f. n. överväger vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med tandläkarbristen på vissa orter och att samma fråga behandlas i riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation, vari ingår representanter för bl. a. Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet. Socialministern ansåg forsin del det knappast lämpligt att göra avsteg från bestämmelserna om ersättningsetablering för att tillföra orter med svår tandläkarbrist privatpraktiserande tandläkare och motiverade detta med att sådana avsteg kunde försämra situationen för folktandvården på en annan ort.
Med hänsyn till att frågan f. n. övervägs av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen är utskottet inte berett att biträda yrkandet i motionen 1975/76:36.
Försäkringens ersättningsregler
För tandvårdsförsäkringen gäller en särskild tandvårdstaxa som är en maximitaxa såväl förden behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare utför som för den tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker och vid de odontologiska fakulteterna. Av beloppen i tandvårdstaxan skall
SfU 1975/76:15
patienten och försäkringen i regel betala hälften vardera. Överstiger den sammanlagda kostnaden för en behandling enligt taxan 1 000 kr., ersätter försäkringen 75 % av den del av kostnaden som överstiger nämnda belopp. I fråga om förebyggande tandvård gäller en generell självkostnadsandel om 25 %. Om den beräknade kostnaden för tandvården uppgår till ett högre belopp än 2 000 kr., skall tandläkarens behandlingsförslag underkastas förhandsprövning av försäkringskassan.
I motionen 1975:337 av herr Bohman m. fl. (m) begärs förslag till enhetlig återbäring av 60 % för alla tandvårdsarbeten kombinerad med ett särskilt högkostnadsskydd för mycket dyrbara åtgärder. Detta skydd bör enligt motionärernas mening sättas in då behandlingskostnaderna kommer upp över den nivå som förutsätter att försäkringskassan genom sin förtroendetandläkare godkänner behandlingen innan den påbörjas. En genomsnittlig återbäring om 60 % ställer sig - framhåller motionärerna - förmånligare för patienterna om behandlingskostnaden understiger ca 1 670 kr. Vid en kostnad om 2 000 kr. blir utfallet ungefär detsamma som nu. En enhetlig återbäring skulle enligt motionärernas mening innebära fördelar såväl för administratörer som för tandläkare och patienter. Fru Diesen m. fl. (m) framhåller i motionen 1975/76:41 att inflationen väsentligt urholkat värdet av de 2 000 kr., som f. n. utgör den kostnadsgräns vid vilken tandläkarens behandlingsförslag skall underkastas förhandsprövning av försäkringskassan. Motionärerna anser en fördubbling eller en ännu något större höjning av nämnda gräns motiverad med hänvisning bl. a. till taxehöjningen och till att förhandsprövningen i 99 fall av 100 leder till godkännande. De menar också att förtroendetandläkarna, vilkas arbetstid f. n. i stor utsträckning går åt till förhandsprövning av tandvårdskostnader, genom en sådan höjning skulle avlastas avsevärt med arbete och därmed i ökad utsträckning få tillfälle att ägna sig åt praktisk tandvård.
I samband med tandvårdsreformens genomförande framhöll utskottet att tandvårdsförsäkringen var väl ägnad att tillgodose sitt syfte att göra god tandvård tillgänglig till en för alla medborgare överkomlig kostnad. Utskottet godtog också försäkringens kompensationsnivå efter en viss uppräkning av försäkringsandelen när det gällde förebyggande åtgärder. Vid sin behandling av frågan om försäkringens ersättningsregler avstyrkte utskottet bifall till ett motionsyrkande om en generell försäkringsandel av 75 %,och riksdagen biföll utskottets hemställan. Enligt utskottets mening utgör vad i motionen 1975:337 anförts inte något skäl för riksdagen att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt i fråga om försäkringens kompensationsnivå.
Av uppgifter i propositionen avseende riksförsäkringsverkets redovisning av erfarenheterna hittills av tandvårdsförsäkringen framgår att andelen försäkrade som behandlats av privatpraktiserande tandläkare är större ju högre patientens inkomst är. Det kan med hänsyn till att det är angeläget att bereda även försäkrade med begränsade inkomster möjligheter till större tandvårdsarbeten enligt utskottets mening inte anses motiverat att höja själv -
SfU 1975:76:15
kostnadsandelen vid sådana arbeten. Det kan vidare antas att en generell självkostnadsandel om 40 % kommer att menligt inverka på den förebyggande vården. För denna gäller nämligen i dag som tidigare nämnts en självkostnadsandel om endast 25 % oavsett vårdkostnad. Utskottet kan inte heller finna att motionärernas förslag skulle vara förenat med några påtagliga administrativa fördelar. Förslaget förutsätter - som också framgår av motionen-att man inför ett kompletterande högkostnadsskydd för mycket dyrbara åtgärder. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1975:337 även i denna del men vill erinra om att det åligger riksförsäkringsverket och dess tandvårdsdelegation att noggrant följa utvecklingen i fråga om försäkringen och dess effekter på tandvården i allmänhet och på tandtillståndet hos olika befolkningsgrupper. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att verket framlägger de förslag till justeringar i gällande ersättningssystem som verket finner påkallade.
Vad utskottet nu anfört innebär ett besvarande också av yrkandet i motionen 1975/76:41 om en uppräkning av gränsen för förhandsprövning i ersättningssystemet. Enligt utskottets mening måste det vara en fördel för både patienten och tandläkaren att vårdåtgärder, som är så omfattande, att de betingar en kostnad av 2 000 kr., underkastas en förhandsgranskning av försäkringskassan och dess förtroendetandläkare. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1975/76:41 i denna del.
Tandvårdstaxan
Som tidigare nämnts gäller för tandvårdsförsäkringen en särskild tandvårdstaxa som är en maximitaxa såväl för den behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare utför som för den tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker och vid de odontologiska fakulteterna. Tandvårdstaxan knyter i första hand an till den prestation som utförts i kombination med tidsdebitering i vissa fall. Tandläkare som kan styrka att de har en omkostnadsnivå som klart överstiger den som gäller för försäkringens tandvårdstaxa har f. n. under vissa förutsättningar rätt att överskrida tandvårdstaxans belopp med mellan 5 och 20 %.
Propositionen innbär ingen ändring i gällande ersättningssystem. Enligt propositionen har riksförsäkringsverket emellertid i samförstånd med Tandläkarförbundet funnit att den individuella taxebindningen bör avvecklas under åren 1976 och 1977. Riksförsäkringsverket har för avsikt att före den 30 juni 1976, då giltighetstiden för den nuvarande taxan löper ut, för regeringen redovisa en utredning av frågan om eventuell övergång till ett nytt ersättningssystem, exempelvis ett kombinerat tim- och prestationsersättningssystem. Utredningen sker i samarbete med socialstyrelsen och under medverkan av bl. a. Tandläkarförbundet och Landstingsförbundet.
Fru Diesen m. fl. (m) yrkar i motionen 1975/76:41 riksdagsbeslut om att förslag om ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsför -
SfU 1975/76:15
säkringen skall underställas riksdagens prövning, medan herr Westberg (fp) i motionen 1975/76:43 begär att den inom riksförsäkringsverket pågående utredningen om ersättningssystemet också skall redovisa tandvårdstaxans styrande effekter när det gäller tillgodoseende av olika vårdbehov. Motionären framhåller att ersättningssystemet i dess nuvarande utformning stimulerar till stora arbeten med därav följande långa behandlingstider. Detta i sin tur försvårar för patienter som vill göra mindre lagningar att få behandling.
I samband med tandvårdsreformens genomförande erhöll Kungl. Maj:t riksdagens bemyndigande att fastställa de närmare grunderna för tandvårdsersättningen. Detta skall ske på förslag av riksförsäkringsverket och för högst två år i sänder. Som tidigare nämnts biträds verket i sitt arbete med tandvårdstaxan av särskild expertis i verkets tandvårdsdelegation, vari också ingår representanter för samtliga berörda parter. Med hänsyn härtill saknar enligt utskottets mening riksdagen anledning att fatta beslut av den innebörd som avses i motionen 1975/76:41. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen också såvitt nu är i fråga. Vad härefter angår herr Westbergs i Ljusdal yrkande vill utskottet erinra om att bland tandvårdsdelegationens uppgifter ingår att studera bl. a. försäkringens effekter på tandvården i allmänhet, på vårdefterfrågan och på tandtillståndet hos olika befolkningsgrupper. Synpunkter av den art som framförts i motionen kommer således att påverka utformningen av ett eventuellt nytt ersättningssystem. Något särskilt tillkännagivande av riksdagen anser utskottet vid sådant förhållande inte erforderligt.
Administration
Ersättning för utgifter för tandvård utgår enligt 2 kap. 3 § AFL enligt grunder som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder.
Tandvårdstaxan innehöll från början inte någon bestämmelse om vilka uppgifter som skulle lämnas i tandvårdsräkning. Det angavs endast i detta hänseende att privatpraktiserande tandläkare skulle upprätta tandvårdsräkning enligt formulär som fastställdes av riksförsäkringsverket. Genom en ändring i tandvårdstaxan den 28 juni 1974 (1974:626) föreskrevs att privatpraktiserande tandläkare skulle redovisa arbetstid och andra uppgifter som riksförsäkringsverket föreskriver. Även annan anordnare av tandvård ålades genom ändringen skyldighet att lämna sådana uppgifter. Samtidigt tillkom en bestämmelse om att en förutsättning för utbetalning av tandvårdsersättning var att dessa uppgifter lämnades.
Enligt övergångsbestämmelserna till nya regeringsformen (RF) äger äldre författning eller föreskrift fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya reglerna i RF. Äldre bemyndigande får också utnyttjas tills riksdagen
SfU 1975/76:15
bestämmer annorlunda.
Förslaget i propositionen innebär att de bemyndiganden som ligger till grund för bestämmelserna i tandvårdstaxan anpassas till föreskrifterna i nya RF. Detta har författningsmässigt utformats så att man i 2 kap. AFL har tagit in uttryckliga bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter av det slag som nu finns i tandvårdstaxan.
Herr Bohman m. fl. (m) gör i den vid riksmötet 1975 väckta motionen 1975:337 gällande att skyldigheten att lämna de uppgifter som riksförsäkringsverket föreskriver innebär ett överskridande av bemyndigandereglerna i lagen om allmän försäkring. De begär därför att den bestämmelse i tandvårdstaxan, enligt vilken lämnandet av uppgifter utgör en förutsättning för utbetalning av tandvårdsersättning, skall upphävas. De begär också riksdagsuttalanden av innebörd att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas vårdarbete inte skall få förekomma och att blankettrutiner och andra administrativa pålagor i samband med ali försäkringsreglerad vård måste nedbringas till det absolut nödvändigaste i syfte att skapa större utrymme för verkligt vårdarbete.
I 2 kap. 1 § i den i propositionen föreslagna lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås att regeringen vid fastställande av grunder för bl. a. tandvårdsersättning skall har rätt att - förutom att bestämma högsta arvode och patientavgift som får tas ut av tandläkaren - också meddela närmare föreskrifter för verksamhetens bedrivande och om skyldighet för tandläkaren att lämna uppgifter om verksamheten. Detta bemyndigande måste rimligen anses omfatta rätt både att ålägga tandläkaren den uppgiftsskyldighet som avses i 4 S i tandvårdstaxan och att föreskriva att som villkor för utbetalning av tandvårdsersättning skall gälla att uppgiftsskyldigheten vederbörligen fullgörs. Uppgifter om bl. a. arbetstid är enligt utskottets mening nödvändiga som underlag för den uppföljning av tandvårdstaxan vars nödvändighet så starkt betonades vid tandvårdsreformens genomförande såväl i propositionen som vid riksdagsbehandlingen. Likaså anser utskottet det i taxan införda villkoret för utbetalning av ersättning nödvändigt om man vill att den berörda uppgiftsskyldigheten skall bli verkningsfull.
Av det anförda framgår att utskottet inte är berett medverka till någon ändring av tandvårdstaxan eller till ett riksdagsuttalande av innebörd att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas vårdarbete inte skall få förekomma. Vad särskilt angår yrkandet i motionen om att blankettrutiner och andra administrativa pålagor nedbringas till det nödvändigaste vill utskottet som sin mening framhålla att vissa sådana rutiner torde vara ofrånkomliga. Att rutinerna i försäkringens uppbyggnadsskede dessutom måste bli tämligen omfattande anser utskottet naturligt. Riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Landstingsförbundet, vilka beretts tillfälle att yttra sig över motionen i denna del, har alla avstyrkt bifall till motionsyrkandet. Socialstyrelsen framhåller därvid att administrationen inom ramen för de be -
SfU 1975/76:15
stämmelser som nu gäller för försäkringen utformats så enkelt som det är möjligt och med tillgodoseende av rimliga krav på kontroll och uppföljning av försäkringens effekter från såväl tandläkarnas som patienternas synpunkter. Landstingsförbundet anser för sin del att den f. n. betydande administrativa arbetsbelastningen på tandvårdspersonalen skall kunna nedbringas när tillräcklig erfarenhet av försäkringen och dess konsekvenser vunnits.
Utskottet delar förbundets uppfattning och vill avslutningsvis erinra om att riksförsäkringsverket enligt uppgift i sin skrivelse till regeringen avser att se över de administrativa rutinerna inom tandvårdsförsäkringen sedan frågan om ett nytt ersättningssystem slutligt avgjorts. Syftet med denna översyn är att om möjligt åstadkomma förenklingar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975:337 även i nu berörda delar.
Hos riksförsäkringsverket finns, som tidigare nämnts, ett särskilt beredningsorgan, riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation med uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om tandvårdsförsäkringen och bereda frågor angående tandvårdstaxan. I delegationen ingår representanter för riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, huvudmännen för folktandvården samt tandläkarna och tandteknikerna.
I motionen 1975:337 av herr Bohman m. fl. (m) begär motionärerna att riksdagen skall uttala att den allmänna försäkringens tandvårdstaxa bör fastställas genom förhandlingar med tandläkarnas och tandteknikernas fackliga organisationer. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att berörda fackförbund inte får delta i förhandlingar om medlemmarnas arbetsvillkor.
När socialförsäkringsutskottet i samband med tandvårdsreformen år 1973 hade att pröva ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu nämnda framhöll utskottet att tandvårdstaxan skulle beredas i tandvårdsdelegationen, i vilken såväl tandläkarnas som tandteknikernas organisationer var representerade. Dessa organisationer skulle således komma att vara representerade vid de överläggningar om tandvårdstaxan som skulle ske i delegationen. Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill bifall till motionsyrkandet, och riksdagen biföll utskottets hemställan.
Av den skrivelse som riksförsäkringsverket den 15 september i år överlämnat till regeringen och vars innehåll redovisats i propositionen framgår att verket efter samråd med bl. a. Tandläkarförbundet numera beslutat om regler för överläggningar om revision av tandvårdstaxan. Syftet med den nya överläggningsordningen är att såvitt möjligt uppnå samförstånd mellan verket och berörda intressenter i samband med att verket lägger fram förslag rörande tandvårdstaxan. Enligt de beslutade reglerna skall företrädare för riksförsäkringsverket - innan taxeförslag läggs fram för regeringen - överlägga med de i tandvårdsdelegationen ingående representanterna för folktandvårdens huvudmän, tandläkarna och tandteknikerna. Överläggningarna skall inledas senast tre månader före och vara avslutade senast sju veckor före den tidpunkt från vilken den nya taxan skall gälia.
SfU 1975/76:15
19 Departementschefen understryker i propositionen betydelsen av att frågan om överläggningsordningen kunnat regleras i samförstånd med berörda parter och anser att bestämmelserna bör göra det möjligt för verket att i rimlig tid före en ny taxas ikraftträdande utarbeta sina förslag till ny taxa, samtidigt som reglerna tillgodoser berättigade krav från bl. a. tandläkare och tandtekniker på medverkan vid utarbetandet av taxeförslagen.
Enligt utskottets mening bör genom den av riksförsäkringsverket beslutade överläggningsordningen tandläkare och tandtekniker ha alla möjligheter att få fackliga synpunkter beaktade i samband med tillkomsten av nya taxeförslag. Utskottet anser det i likhet med departementschefen tillfredsställande att berörda parter är överens om formerna för den nya överläggningsordningen och avstyrker därför bifall till motionen 1975:337 i berörda del.
Allmäntjänstgöring m. m.
Den 5 juni 1975 erhöll socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet regeringens uppdrag att senast den 1 oktober 1975 inkomma med förslag till sådana ändringar av studieordningen för tandläkare att en avslutande praktisk utbildning (allmäntjänstgöring) inom folktandvården för nyexaminerade tandläkare kunde genomföras snarast. Uppdraget behandlades av den för verken gemensamma utredningen om tandläkarnas specialistutbildning.
Den 1 oktober 1975 lade verken fram ett av nämnda utredning uppgjort förslag som syftade till ett genomförande snarast av en allmäntjänstgöring för tandläkarna. Verken redovisade därvid två av utredningen utarbetade alternativ. Det ena alternativet innebar att den nuvarande grundutbildningen skulle bibehållas övergångsvis åtföljd av ett halvt års allmäntjänstgöring inom folktandvården. Enligt det andra alternativet skulle grundutbildningen läggas om övergångsvis redan fr. o. m. den femte studieterminen till sammanlagt 4 1/2 års grundutbildning åtföljd av ett års allmäntjänstgöring inom folktandvården. Socialstyrelsen ansåg för sin del fördelarna med en avslutande allmäntjänstgöring så stora att dess införande borde ske tidigare än vad utredningens huvudförslag om en helt ny studieordning innebar, medan universitetskanslersämbetet fann att det alternativ till övergångsanordning som innebar ett års allmäntjänstgöring efter det grundutbildningen fr. o. m. femte studieterminen förkortats till 4 1 /2 år borde detaljutredas och tillämpas under en övergångsperiod.
Departementschefen ansluter sig i propositionen till förslaget om införande så snart som möjligt av allmäntjänstgöring för tandläkare och om att denna förläggs till folktandvården. Underlag för ett ställningstagande till en övergångsanordning bör enligt hans mening vara det alternativ som innebär ett års allmäntjänstgöring i förening med en omläggning av grundutbildningen fr. o. m. femte terminen till 4 1/2 års grundutbildning. Regeringen har den 9 oktober 1975 uppdragit åt socialstyrelsen och universitetskans -
SfU 1975/76:15
lersämbetet att med denna utgångspunkt utföra nödvändigt utredningsoch planeringsarbete för ett genomförande snarast möjligt av ett system med allmäntjänstgöring för tandläkarna. Uppdraget skall fullgöras i samråd med Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet och bör redovisas i sådan tid att förslag om allmäntjänstgöring kan föreläggas riksdagen samtidigt med ett kommande förslag rörande omläggningen av grundutbildningen till tandläkare.
Herr Molin (fp) framhåller i motionen 1975/76:42 att det inte kan vara rimligt att den som påbörjat sina studier med vissa utgångspunkter under pågående utbildning skall få sin studieordning radikalt omlagd. Motionären anser det mycket otillfredsställande att en sådan omläggning föreslås genomförd utan att vare sig de som skall sköta eller de som skall genomgå utbildningen fått tillfälle yttra sig och menar att det nya förslaget under inga omständigheter bör tillämpas på dem som nu studerar till tandläkare. Han begär att riksdagen skall ge till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för ett genomförande av en allmäntjänstgöring för tandläkare. Fröken Rogestam m. fl. (c) framhåller i motionen 1975/76:37 att det får ses som en positiv utveckling att införa en sådan allmäntjänstgöring och att denna därför bör komma till stånd snarast. Motionärerna anser emellertid flera skäl tala för att allmäntjänstgöringen införs samtidigt med en omläggning av tandläkarutbildningen från första terminen. De pekar bl. a. på att det förslag som aviserats i propositionen innebär att studieordningen ändras för studerande som redan befinner sig i utbildningen och att de klinikchefer som skall leda allmäntjänstgöringen inte har hunnit erhålla en fullständig utbildning vid den tidpunkt då denna tjänstgöring börjar.
Inom utskottet råder inga delade meningar om värdet i och för sig av en praktisk allmäntjänstgöring i anslutning till tandläkarnas grundutbildning. En sådan ordning innebär - som framhålls i propositionen - att för tandläkarnas studiegång kommer att gälla motsvarande system som redan nu gäller inom sjukvården. Utskottet finner de synpunkter som framförts i motionen av fröken Rogestam m. fl. värda beaktande. Det är enligt utskottets mening angeläget att kvalitén i utbildningen inte försämras i samband med övergången till en ny studieordning. Av vad utskottet tidigare anfört framgår emellertid att något definitivt förslag om hur en övergångsanordning till ett system med allmäntjänslgöring bör närmare utformas ännu inte framlagts. Utskottet utgår från att förslaget, när det föreligger, kommer att bli föremål för sedvanlig remissbehandling innan proposition i ämnet läggs. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1975/76:37. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte kan biträda yrkandet i motionen 1975/76:42.
Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 1975/76:41 av fru Diesen m. fl. (m) om ett riksdagsuttalande av innebörd att man, i samband med att det aviserade förslaget lill omläggning av grundutbildningen för tandläkarna utarbetas, också bör överväga möjligheterna för dessa
SfU 1975/76:15
att fullgöra allmäntjänstgöring hos privatpraktiserande tandläkare samt yrkandet i motionen 1975/76:43 av herr Westberg i Ljusdal (fp) om att staten för att främja insatserna inom den förebyggande tandvården skall ta ett aktivt ansvar för utbildningen av tandhygienister.
Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet erinra om att 1973 års tandvårdsreform innebar en klar prioritering av den förebyggande vården dels genom att landstingen och de landstingsfria kommunerna fick ett lagfäst tandvårdsansvar för barn och ungdomstandvård, dels genom att självkostnadsandelen för den förebyggande vården bestämdes till 25 % oavsett vårdkostnad. Utskottet är med hänsyn härtill och till att den i motionen aktualiserade frågan behandlas av den utredning rörande tandvårdspersonal som f. n. pågår inom socialstyrelsen inte berett medverka till ökade insatser inom den förebyggande vården.
På grund av det anförda och då enligt utskottets mening frågan huruvida allmäntjänstgöring för tandläkare skall kunna fullgöras hos privatpraktiker bör prövas i samband med förslaget till omläggning av grundutbildningen för tandläkare avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975/76:41 och 1975/76:43 även i nu nämnda delar.
Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. beträffande tandvårdsförsäkringens personkrets avslår motionerna 1975:337 (yrkande 5) och 1975:1228 (yrkandena 1 och 2),
2. beträffande fortur för gravida kvinnor inom folktandvården avslår motionen 1975:1228 (yrkande 3),
3. beträffande etableringskontroll med bifall till propositionen 1975/76:44 samt med avslag på motionerna 1975:337 (yrkande 2), 1975/76:36 och 1975/76:43 (yrkande 1) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. beträffande försäkringens ersättningsregler avslår motionen 1975:337 (yrkande 1),
5. beträffande gräns för förhandsprövning avslår motionen 1975/76:41 (yrkande 2),
6. beträffande frågan om att underställa nv tandvårdstaxa riksdagens prövning avslår motionen 1975/76:41 (yrkande 1),
7. beträffande utredning om ersättningssystemet avslår motionen 1975/76:43 (yrkande 2),
SfU 1975/76:15
8. beträffande /1 ) kungörelsen (1974:626) om ändring i tandvårdstaxan (1973:638) avslår motionen 1975:337 (yrkande 3),
9. beträffande försäkringens administration avslår motionen 1975:337 (yrkandena 4 och 7),
10. beträffande förhandlingsrätt avslår motionen 1975:337 (yrkande 6),
11. beträffande tidpunkt för införande av allmäntjänstgöring avslår motionerna 1975/76:37 och 1975/76:42,
12. beträffande allmäntjänstgöring hos privattandläkare avslår motionen 1975/76:41 (yrkande 3),
13. beträffande utbildningen av tandhygienister avslår motionen 1975/76:43 (yrkande 3),
14. med bifall till propositionen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Stockholm den 20 november 1975
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m). Karlsson i Ronneby (s), Hyltander (fp), Marcusson (s), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s). Andersson i Nybro (c). Nilsson i Norrköping (s), fröken Engman (s), herr Larsson i Vänersborg (s), fröken Rogestam (c) och herr Johansson i Skärstad (c).
Reservationer
beträffande tandvårdsförsäkringens personkrets (punkten 1 i utskottets hemställan) 1.
av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar i första stycket rad 3 från slutet med ”Med det” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har emellertid kommit till den slutsatsen att det skulle vara en ytterligare förstärkning av barntandvården om också barn och ungdom omfattades av försäkringen. Som framhålls i motionen 1975:337 utesluts nu barn och ungdom från fyra femtedelar av hela tandvårdssektorn om de inte betalar hela vårdkostnaden själva. Motionens förslag skulle i realiteten medföra fördelar för folktandvården. En komplementär barntandvårdsinsats
SfU 1975/76:15
från privatpraktikernas sida skulle underlätta för folktandvården att leva upp till sitt lagstadgade vårdansvar för barnen och därtill medge en mer rimlig fördelning mellan barn- och vuxenpatienter inom den offentliga tandvårdssektorn. Liksom motionärerna är utskottet angeläget att framhålla att den föreslagna utvidgningen av personkretsen inte skall innebära någon ändring i nuvarande rätt till avgiftsfri tandvård för barn och ungdom inom folktandvården. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 1975:337 såvitt nu är i fråga. Härigenom blir också motionen 1975:1228 tillgodosedd i motsvarande del.
Sistnämnda motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att all erforderlig barntandvård måste säkerställas. Detta yrkande anser utskottet vara besvarat med vad utskottet tidigare anfört, och utskottet avstyrker därför motionen i berörda del.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkande 5) samt med anledning av motionen 1975:1228 (yrkande 1) och med avslag på sistnämnda motion (yrkande 2) antar följande såsom reservanternas förslag betecknade
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän Försäkring
Härigenom föreskrives att 2 kap. 3 S lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.
2 kap.
3§
Utskottets forslag R eservan lernas förslag
Ersättning för i sänder.
Vad som sägs i första stycket galler ej utgifter för tandvård dt försäkrad, som icke fyller minst tjugu år under det år vården inledes. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad stadgas i folktandvårdslagen (1973:457). Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning till den som ombesörjer sådan vård.
För utgifter av riksförsäkringsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
SfU 1975/76:15
2. av herr Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Socialförsäkringsutskottet underströk” och slutar på s. 10 med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
1973 års tandvårdsreform innebar en klar prioritering till förmån för den förebyggande vården därigenom att självkostnadsandelen vid sådan vård bestämdes till 25 % oavsett vårdkostnad. Enligt utskottets mening måste det anses synnerligen angeläget att man även hos de yngsta barnen skapar en positiv attityd till en god munhygien. Endast härigenom torde man på sikt kunna åstadkomma den förbättring av de försäkrades tandstatus, som är ett av försäkringens främsta syften. Som tidigare nämnts omfattas förskolebarnen ännu inte av folktandvårdens vårdnadsansvar. Av uppgifter i propositionen framgår att många barn i förskoleåldern inte kunnat få fullständig behandling under år 1974 och att antalet färdigbehandlade barn samma år varierade mycket starkt mellan olika huvudmannaområden. Enligt utskottets mening är det otillfredsställande att barnen i de åldrar då de bäst behöver vård inte har möjlighet att få sådan. Mot bakgrund härav, och då utskottet anser det mycket rimligt att föräldrar som ombesörjer att deras barn får vård hos privatpraktiker får sina kostnader för vården ersatta inom försäkringens ram, tillstyrker utskottet bifall till nämnda yrkande i motionen 1975:1228. Utskottet anser sig också kunna biträda yrkandet i motionen om ett riksdagsuttalande av innebörd att all erforderlig barntandvård måste säkerställas.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975:1228 (yrkandena 1 och 2) och med anledning av motionen 1975:337 (yrkande 5)
a. beslutar att hos regeringen begära att även tandvård för barn skall vara ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen,
b. uttalar att all erforderlig bamtandvård måste säkerställas;
beträffande förturför gravida kvinnor inom folktandvården (punkten 2 i utskottets hemställan)
3. av herr Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Före införandet” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
Utöver ersättning för viss tandläkarvård vid centraltandpoliklinik, odontologisk fakultet eller allmänt sjukhus lämnades före tandvårdsreformens genomförande den 1 januari 1974 också tandvård åt blivande och nyblivna mödrar. Mödratandvårdsförsäkringen avskaffades emellertid i samband med att den allmänna tandvårdsförsäkringen lagfästes. Av propositionen framgår att erfarenheterna hittills av tandvårdsförsäkringen ger vid handen att många försäkrade, som inte har egen tandläkare men söker tandvård, i dag har
SfU 1975/76: 15
stora svårigheter att komma under behandling. För gravida kvinnor måste detta innebära ett allvarligt problem. Det torde inte kunna bestridas att kvinnan under havandeskapet riskerar svåra kariesangrepp och till följd härav är mera i behov av kontroll och vård av sina tänder då än annars.
De förslag till åtgärder för att nedbringa väntetiden för nya patienter som läggs i propositionen kan enligt utskottets mening inte anses tillräckliga för att ge gravida kvinnor utan egen tandläkare tillfredsställande möjligheter att inom rimlig tid komma under behandling. Utskottet biträder därför motionen 1975:1228 i denna del.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975:1228 (yrkande 3) hos regeringen begär förslag till förtur inom folktandvården för gravida kvinnor;
beträffande etableringskotitroll (punkten 3 i utskottets hemställan)
4. av herrar Ringaby (m), Hyltander (fp) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "De i” och slutar med ”motionen 1975/76:36.” bort ha följande lydelse:
Förslaget i propositionen innebär att den automatiska anslutningen av tandläkarna till försäkringen ersätts med en i princip frivillig anslutning. I praktiken innebär emellertid de nya bestämmelserna inte någon förändring. Tandläkarna torde inte heller i fortsättningen har några möjligheter att ställa sig utanför försäkringen. Bestämmelserna om anslutning till och utträde ur försäkringen har tillkommit i samförstånd mellan berörda parter och föranleder därför ingen erinran från utskottet sida.
När det gäller frågan om fortsatt etableringskontroll är enligt vad utskottet inhämtat erfarenheterna av det tidigare etableringsstoppet liksom av den omfattande etableringsbegränsning som gällt under år 1975 negativa. Inte minst torde det förhållandet att etableringsrätten är personlig ha medfört brist på tandläkare inom många områden. Enligt utskottets mening är det viktigt att manså långt det är möjligt söker tillgodose de försäkrades berättigade krav på fritt tandläkarval även i framtiden. Detta torde bäst kunna åstadkommas genom att tandläkarna bereds möjlighet att fritt kunna etablera privatpraktik. Etableringsproblemen löses enligt utskottets mening bäst i samförstånd mellan folktandvårdens huvudmän och tandläkarnas organisationer.
Med det anförda anser utskottet sig böra, med bifall till motionen 1975/76:43 såvitt nu är i fråga, förorda att regeln om etableringsbegränsning utgår ur författningstexten. Härigenom är också berörda yrkande i motionen 1975:337 till fullo tillgodosett. Med sitt ståndpunktstagande saknar utskottet anledning att särskilt bemöta yrkandet i motionen 1975/76:36. Utskottet avstyrker bifall till denna motion.
SfU 1975/76: 15
dels att utskottet under 3 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:43 (yrkande l)samt med anledning av propositionen 1975/76:44 och motionen 1975:337 (yrkande 2) ävensom med avslag på motionen 1975/76:36 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att punkt 9 av övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra att gälla;
beträffande försäkringens ersättningsregler! punkten 4 i utskottets hemställan)
5. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”1 samband” och slutar på s. 15 med ”finnér påkallade.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionen 1975:337 framförda meningen att det skulle vara önskvärt med en enhetlig återbäring från tand vårdsförsäkringen, förutsatt att man inte drar ned försäkringsandelen för profylaktisk tandvård. Fördelen med en i övrigt enhetlig ni våären sådan konstruktions rationella överlägsenhet jämfört med nuvarande trappstegsåterbäring. Blankettadministrationen skulle förenklas och det skulle inte uppstå några ekonomiska olägenheter för patienterna när tandvårdsarbeten måste delas upp på två eller flera behandlingsomgångar. En sådan uppdelning är för övrigt ofta önskvärd med hänsyn till behovet av patientomsättning för att syftet med försäkringen skall kunna uppnås. Utskottet finner förslaget i motionen om 60 % återbäring väl avvägt. Undantag måste som nämnts göras för profylaktisk behandling, för vilken bör bibehållas den nuvarande återbäringsnivån om 75 96. Vidare kan övervägas ett särskilt högkostnadsskydd vid mycket höga kostnader. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1975:337 såvitt nu är i fråga.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen 1975:337 (yrkande 1) hos regeringen begär förslag till en enhetlig återbäring om 60 % för alla tandvårdsarbeten med ett särskilt högkostnadsskydd för mycket dyrbara åtgärder i enlighet med vad som anförts i reservationen;
beträffande gräns för forhandsprövning (punkten 5 i utskottets hemställan)
6. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vad utskottet” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna i motionen 1975/76:41, att det är önskvärt att väsentligt höja den kostnadsgräns - 2 000 kr. - sorn,
SfU 1975/76:15
om den beräknas bli överskriden, medför krav på förhandsprövning. Även om tandvårdstaxan inte kompenserats med hänsyn till inflationen måste det ändå framstå som obilligt för patienterna att tandvårdsingrepp skall förhalas av omfattande administrativa rutiner vid en beräknad kostnad som i sammanhanget inte kan betraktas som oöverkomlig. Tillstånd ges i 99 fall av 100 efter förhandsprövning, som motionärerna för övrigt mycket riktigt påpekar, och av propositionen framgår att dessa ärenden utgör tre fjärdedelar av förtroendetandläkarnas samtliga ärenden vid kassorna, och de tar uppenbarligen en än större andel av deras tid i anspråk.
Tillsammans med en i stort sett enhetlig kompensationsnivå inom tandvårdsförsäkringen, vilket utskottet ovan uttalat sig för, skulle en väsentlig höjning av förhandsprövningsgränsen medföra betydande effektivitetsvinster till fördel för tand vårdsarbete i ordets egentliga bemärkelse. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1975/76:41 i denna del.
dels att utskottet under 5 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 2) hos regeringen begär förslag av innebörd att endast väsentligt högre behandlingskostnader än 2 000 kr. skall kräva förhandsprövning i enlighet med vad i motionen anförts;
beträffande frågan om ari underställa ny tandvårdstaxa riksdagens prövning (punkten 6 i utskottets hemställan)
7. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande i andra stycket på s. 16 som börjar med "Som tidigare” och slutar med "i fråga.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att det i propositionen antydda nya ersättningssystemet -1, ex. kombinerad tim- och prestationsersättning - som övervägs hos riksförsäkringsverket tenderar att bli så genomgripande, att det nödvändiggör ett undantag från vedertaget tillvägagångssätt då bemyndigande föreligger. Utskottet anser således att den nya taxan bör föreläggas riksdagen för prövning och tillstyrker därför bifall till motionen 1975/76:41 även i denna del.
dels att utskottet under 6 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 1) beslutar att förslag om ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsförsäkringen skall underställas riksdagens prövning; -
SfU 1975/76:15
beträffandeförsäkringens administration m. m. (punkterna 8 och 9 i utskottets hemställan)
8. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i fjärde stycket på s. 17 med ”Detta bemyndigande” och slutar på s. 18 med ”berörda delar.” bort ha följande lydelse:
Denna lagändring är alltså avsedd att i efterhand berättiga en den 28 juni 1974 genomförd och i motionen 1975:337 kritiserad ändring av 11 § kungörelsen om tandvårdstaxan. Det föranleder utskottet framhålla att det borde vara självklart att lagstiftning inte skall föregås av utan föregå åtgärder som måste ha stöd i lagen. Vidare vill utskottet som sin bestämda uppfattning uttala att en förutsättning för lagändringen är att de närmare föreskrifterna angående verksamhetens bedrivande och skyldigheten för tandläkare att lämna uppgifter om verksamheten inte får innebära administrativa vitén i form av t. ex. innehållande av tandvårdsersättning.
Med tanke på den mycket stora tandvårdsefterfrågan får utbudet av tandvård inte hämmas av administrativa rutiner annat än då dessa måste anses absolut nödvändiga. I likhet med motionärerna anser utskottet att riksdagen bör uttala sig emot sådana blankettrutiner som utan alltför stora olägenheter kan undvaras och emot sådana fortlöpande tidsstudier, som inte avser de till tid och person begränsade studier vilka är nödvändiga för taxans uppföljning.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975:337 i nu berörda delar.
dets att utskottet bort hemställa under 8
att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkande 3) hos regeringen begär att den i 11 § kungörelsen (1974:626) om ändring i tandvårdstaxan (1973:638) angivna förutsättningen för utbetalning av tandvårdsersättning upphävs, under 9
att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkandena 4 och 7)
a. uttalar att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas arbete inte skal! få förekomma,
b. uttalar att blankettrutiner och andra administrativa pålagor i samband med all försäkringsreglerad vård måste nedbringas till det absolut nödvändigaste i syfte att skapa större utrymme för verkligt vårdarbete;
SfU 1975/76: 15
beträffande tidpunkt för införande av allmäntjänstgöring (punkten 11 i utskottets hemställan)
9. av herr Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar i tredje stycket med ”Utskottet finner” och slutar med ”motionen 1975/76:42.” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner de i motionen 1975/76:42 framförda synpunkterna, vilka f. ö. nära överensstämmer med dem som framförts i motionen av fröken Rogestam m. fl., värda beaktande. Det är enligt utskottets mening otillfredsställande att en radikal omläggning av studieordningen för tandläkarna genomförs utan att vare sig de som skall sköta utbildningen eller de som skall genomgå densamma fått tillfälle framföra sin uppfattning. Något förslag föreligger visserligen ännu inte, men direktiven som socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet har att arbeta efter bygger på den uttryckliga förutsättningen, att en omläggning till allmäntjänstgöring skall ske i förening med en omläggning av grundutbildningen fr. o. m. femte terminen från fem till fyra och ett halvt år. Utskottet anser det i likhet med motionären orimligt att den som redan påbörjat sina studier under pågående utbildning skall få sin studieordning drastiskt förändrad. På grund härav anser utskottet sig böra biträda yrkandet i motionen 1975/76:42. Härigenom tillgodoses också yrkandet i motionen 1975/76:37.
dels att utskottet under 11 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:42 och med anledning av motionen 1975/76:37 ger regeringen till känna vad i förstnämnda motion anförts om tidpunkten för genomförandet av en allmäntjänstgöring för tandläkare;
beträffande allmäntjänstgöring hos privattandläkare (punkten 12 i utskottets hemställan)
10. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”På grund” och slutar med "nämnda delar. ” bort ha följande lydelse:
Då det gäller yrkandet i motionen 1975/76:41 finner utskottet liksom motionärerna att det finns anledning för regeringen att överväga möjligheterna till allmäntjänstgöring också hos privatpraktiker i samband med utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av grundutbildningen för tandläkare. En förutsättning är givetvis att det skall vara fråga om ett frivilligt åtagande från berörda praktikers sida liksom från kandidaternas och vidare måste man utgå från att det endast kan bli fråga om en kortare tjänstgöring, företrädesvis i slutet av allmäntjänstgöringen. Man måste också utgå ifrån att även den delen av utbildningen - i vart fall när det gäller grundlönen - kommer att bestridas av allmänna medel och enligt de normer
SfU 1975/76:15
som tillämpas inom folktandvården. Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till motionen 1975/76:41 såvitt nu är i fråga. Däremot anser utskottet sig böra avstyrka yrkandet om ökade insatser inom den förebyggande vården.
dels att utskottet under 12 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 3) hos regeringen uttalar att möjligheter till allmäntjänstgöring hos privatpraktiserande tandläkare bör övervägas i samband med utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av grundutbildningen för tandläkarna;
beträffande utbildningen av tandhygienister (punkten 13 i utskottets hemställan) 11.
av herr Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Vad först” och slutar med ”nämnda delar.” bort ha följande lydelse: Utskottet har tidigare i skilda sammanhang understrukit den förebyggande vårdens stora betydelse när det gäller att skapa en god tandstatus hos de försäkrade. Utskottet delar därför den i sistnämnda motion framförda uppfattningen att den förebyggande vården bör rustas upp. Det torde inte kunna bestridas att tandhygienister spelar en betydelsefull roll i arbetet på att ge information i skolorna om tändernas skötsel. Enligt utskottets mening bör man i större utsträckning än nu satsa på utbildning av tandhygienister. Staten bör ta ett aktivt ansvar för denna utbildning. Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till yrkandet om ökade insatser inom den förebyggande vården.
Frågan huruvida allmäntjänstgöring för tandläkare skall kunna fullgöras hos privatpraktiker bör enligt utskottets mening prövas i samband med förslaget till omläggning av grundutbildningen för tandläkare. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1975/76:41 i denna del.
dels att utskottet under 13 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:43 (yrkande 3) hos regeringen begär förslag till ökade insatser inom den förebyggande tandvården;
Särskilt yttrande
beträffande förhandlingsrätt (punkten 10 i utskottets hemställan) av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anför:
I motionen 1975:337, som väcktes den 22 januari i år av herr Bohman m. fl., begärdes ett uttalande hos regeringen om att tandvårdstaxan bör fastställas genom förhandlingar med tandläkarnas och tandteknikernas fackliga organisationer. Genom den överläggningsordning som redovisas i den nu
SfU 1975/76:15
föreliggande propositionen har ett väsentligt steg tagits mot en situation där de nämnda organisationerna kan göra sina fackliga synpunkter gällande. Då den nämnda motionen i den del som här avses härigenom till stor del tillmötesgåtts har vi inte funnit anledning till reservation. Vi kommer med intresse att avvakta utvecklingen, och vår förhoppning är att våra förväntningar beträffande en mer vedertagen förhandlingsordning fortsättningsvis skall infrias.
DTAB 75 10351 S Stockholm 1975