Bet. 1975/76:SfU17

Med anledning av propositionen 1975/76:46 om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1975-11-27
Källa: data.riksdagen.se

SfU 1975/76:17

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:17

med anledning av propositionen 1975/76:46 om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:46 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

3. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

I propositionen föreslås enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster. Enligt gällande regler erlägger uppdragstagaren socialförsäkringsavgifter om inte uppdragsgivaren enligt s. k. likställighetsavtal har åtagit sig avgiftsskyldighet. Förslaget i propositionen innebär att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att i stället uppdragsgivare automatiskt skall vara skyldig att erlägga socialförsäkringsavgifterna. Avgiftsskyldigheten får i stort sett samma omfattning som den

nu har för uppdragsgivare som har träffat ett fullständigt likställighetsavtal. Uppdragsinkomst skall enligt förslaget vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av anställning. Härigenom iår uppdragstagarna samma trygghet inom ATP som anställda.

I fråga om egenföretagare behålls den nuvarande möjligheten att i fråga om socialförsäkringsavgifter kunna träffa likställighetsavtal beträffande visst arbete. Det föreslås att omfattningen av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet när avtal träffas skall vara densamma som den som föreslås för annan uppdragsersättning. Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal skall inte längre förekomma.

I propositionen föreslås vidare att lön som utgår till anställd i varje form av verksamhet som bedrivs i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av ATP-avgift och vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP. Förslaget innebär en förstärkning av ATP-skyddet för berörda arbetstagare.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 17

SfU 1975/76: 17

2 Lagförslag 1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 3 kap. 2 §, 11 kap. 2 § och 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3 kap.

2 §

Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande inkomst fastställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § gäller för den försäkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från in- grundande inkomst bortses från in -

komst av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskommelse tillika träffas enligt II kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall den förre

komst av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som någon utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ert år uppgått till minst femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning. År ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av

1 Lagen omtryckt 1973:908.

SfU 1975/76: 17

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anses såsom arbetstagare och den se- jordbruksfastighet som denne brukat

nare såsom arbetsgivare. skall vad nu sagts gälla endast såvida

denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom. I de fall som nu nämnts skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

11 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd ,

0 utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

J Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:109. Enligt 1975:379 träder första stycket punkten 0 i kraft den 1 januari 1976 och punkten h) i kraft den 1 juli 1976.

1* Riksdagen 1975/76. 11 samt. Nr 17

SfU 1975/76:17

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i forsta stycket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst 500 kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrivs från här beläget fast driftställe eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländskajuridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tillläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

SfU 1975/76: 17

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

1 §’

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yr * JSenaste

lydelse 1975:316.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat,

SfU 1975/76: 17

6 Nuvarande lydelse

kesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Föreslagen lydelse

från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före den 1 januari 1976.

SfU 1975/76:17

3. Anmälan som avses i 11 kap. 7§ första stycket lagen (1962:381)om allmän försäkring får återkallas före utgången av år 1976 med verkan från och med den 1 januari 1976 utan hinder av vad som stadgas i andra stycket första punkten sagda paragraf.

SfU 1975/76:17

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 8*

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare

1 pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap.

2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Sorn nuvarande lydelse anges 1975:320, som träder i kraft den 1 januari 1976.

SfU 1975/76:17

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas; slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäk- underlag för avgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och för- ringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, för tö- säkringen för tilläggspension samt

negarantiavgift samt för arbetsgivar- för arbetsgivaravgift till arbetslösavgift till arbetslöshetsförsäkringen hetsförsäkringen och det kontanta

och det kontanta arbetsmarknads- arbetsmarknadsstödet skall med lön

stödet skall med lön enligt denna lag enligt denna lag förstås jämväl sådan

förstås jämväl sådan ersättning, som ersättning, som enligt 3 kap. 2 § and enligt

3 kap. 2 § andra stycket sista ra stycket sista punkten och 11 kap.

punkten eller 11 kap. 2§ andra 2§ andra stycket lagen (1962:381)

stycket lagen (1962:381) om allmän om allmän försäkring anses såsom

försäkring anses såsom inkomst av inkomst av anställning. Vad nu sagts

anställning. äger dock icke tillämpning i fall där

ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser arbete utom riket eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillingsavgifterför särskilda förmåner och rättigheter.

' Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:109.

SfU 1975/76:17

10 Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

motionen 1975/76:78 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar återinföra begränsningen av avgiftsunderlaget för socialförsäkringsavgifter till 7,5 gånger basbeloppet per årslön fr. o. m. den 1 januari 1976;

motionen 1975/76:79 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutar anhålla hos regeringen om sådana ändringar i lagen om allmän försäkring,

1. att möjlighet bibehålls t. v. för den som yrkesmässigt bedriver konstnärlig och litterär verksamhet att sluta begränsade likställighetsavtal samt att i denna motion framförda synpunkter övervägs av pensionskommittén i dess fortsatta utredningsarbete, samt

2. att vid beräkning av socialförsäkringsavgifter för uppdragstagare i underlaget medräknas även avgifter för lönegarantin (0,02 %) och att uppdragstagarna görs delaktiga av statlig lönegaranti vid konkurs;

motionen 1975/76:80 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c, fp) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutar anhålla hos regeringen om att avdragsrätten vid beskattningen för företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna fr. o. m. den 1 janauri 1976 ändras från ett s. k. allmänt avdrag till ett avdrag i den förvärvskälla ur vilken den avgiftspliktiga inkomsten härrör;

motionen 1975/76:81 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen måtte besluta att ändra reglerna för egenföretagares arbetsgivaravgifter så att avdrag för arbetsgivaravgifter för egenföretagare får göras i rörelsebilagan vid deklarationen och att avdrag för egenföretagaren liksom för den anställde får göras för den under inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften, dvs. genom att nuvarande avdragseftersläpning tas bort;

motionen 1975/76:82 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutar att möjligheten att sluta likställighetsavtal om enbart ATP-avgiften skall bibehållas.

SfU 1975/76:17

11 Utskottet

F. n. erlägger den som har inkomst av uppdrag socialförsäkringsavgifter i form av egenavgifter, om inte uppdragsgivaren enligt s. k. likställighetsavtal åtagit sig avgiftsskyldighet. Egenavgifterna erläggs på uppdragsinkomster i den mån dessa tillsammans med eventuella övriga inkomster understiger beloppstaket eller 7,5 gånger basbeloppet. Ett likställighetsavtal kan vara antingen fullständigt eller begränsat. Det begränsade avtalet avser endast ATP och gäller uteslutande avgifter till denna pensionering. Det fullständiga likställighetsavtalet däremot gäller såväl ATP som sjukförsäkringsavgift och medför skyldighet för uppdragsgivaren att erlägga - förutom dessa avgifter - också avgifter till folkpensioneringen, arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet samt lönegarantiavgift. Fr. o. m. den 1 januari 1976 omfattar skyldigheten också avgifterna till delpensionsförsäkringen, arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen.

I enlighet med den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet samt på grundval av 1972 års skatteutrednings delbetänkande Skatteomläggning 1976 (SOU 1974:103) genomfördes vid 1975 års riksmöte en provisorisk skattereform avseende 1976 års inkomster. Kostnaderna för skatteomläggningen, beräknade till 6 200 milj. kr., finansierades genom höjningar av vissa punktskatter och av socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Samtidigt togs med verkan fr. o. m. den 1 januari 1976 taket för avgiftsunderlaget bort för andra socialförsäkringsavgifter än den till ATP.

Med anledning av propositionen 1975:92, som innehöll förslaget till nämnda skatteomläggning, framhölls i motioner, vilka hänvisades till socialförsäkringsutskottet, att kontantersättning eller naturaförmåner för arbete, som en försäkrad utförde för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst, ansågs som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, för så vitt inte likställighetsavtal träffats mellan den försäkrade och uppdragsgivaren. Om sådant avtal ingåtts, var den senare skyldig att stå för de socialförsäkringsavgifter som belöpte på inkomsten, medan i annat fall den försäkrade själv hade att erlägga dessa avgifter. I en motion yrkades - med hänvisning till att frågan om skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter skulle komma att få särskild aktualitet i samband med att avgiftstaket för egenavgifter togs bort - att pensionskommittén med förtur skulle lägga fram förslag till utformning av bestämmelser angående s. k. likställighetsavtal. I en annan motion begärdes förslag av innebörd att s. k. likställighetsavtal med avseende på uppdragsinkomster skulle fr. o. m. 1976 kunna slutas enbart i fråga om socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Socialförsäkringsutskottet avstyrkte bifall till dessa motioner med hänvisning till att frågor rörande likställighetsavtal skulle bli föremål för skyndsam behandling inom pensionskommittén och att kommittén avsåg att framlägga ett delbetänkande i ämnet redan till innevarande höst.

SfU 1975/76:17

12 Propositionen bygger på ett av kommittén numera framlagt förslag1 och innebär bl. a. att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att i stället uppdragsgivare åläggs obligatorisk avgiftsskyldighet för de ersättningar som ges ut till uppdragstagare. Avgiftsskyldigheten får samma omfattning som den nu har för uppdragsgivare som träffat ett fullständigt 1 ikställighetsavtal med det undantaget att uppdragsgivaren inte blir skyldig erlägga den statliga lönegarantiavgiften. Uppdragsinkomst skall vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av anställning. Till följd härav avskaffas reglerna om likställighetsavtal, såvitt gäller uppdragstagarna. För egenföretagarna däremot behålls möjligheten att träffa sådant avtal såvitt avser vissa uppdrag vilka eljest ingår i förvärvskällorna jordbruk eller rörelse. Någon uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal skall därvid inte få förekomma.

Det betänkande av pensionskommittén som ligger till grund för propositionen har rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Man har varit enig om att de föreslagna bestämmelserna i högre grad än de som nu gäller tillgodoser krav på enhetlighet och rättvisa i avgiftssystemet, samtidigt som de möjliggör förenklingar i den praktiska tillämpningen.

Utskottet konstaterade i samband med behandlingen av de till utskottet remitterade avsnitten av propositionen angående skatteomläggningen för år 1976, att höjningarna av socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen i förening med slopandet av avgiftstaket kunde komma att innebära problem i fråga om olika slags uppdragsinkomster vilka härrörde från annat förvärvsarbete än anställning. Enligt utskottets mening har dessa problem genom förslagen i propositionen i huvudsak eliminerats. Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionen. Detta innebär att utskottet inte kan biträda yrkandet i motionen 78 av herr Bohman m. fl. (m) om att den nuvarande begränsningen av avgiftsunderlaget till 7,5 gånger basbeloppet skall bibehållas. Förslaget om skatteomläggning för år 1976 stöddes som tidigare nämnts av en betydande riksdagsmajoritet. Härtill kommer att ett återinförande av avgiftstaket kan beräknas medföra en minskning av förväntade intäkter för statsverket om ca en miljard kronor.

Herr Ringaby m. fl. (m) yrkar i motionen 82 att möjligheten att sluta likställighetsavtal som innefattar enbart ATP-avgiften skall bibehållas även i fortsättningen. Till stöd för yrkandet, som gäller under förbehåll att motionen 78 inte bifalls av riksdagen, åberopar motionärerna att ett godtagande av propositionen utan den föreslagna ändringen kommer att innebära att också taket för ATP-avgifter slopas när det gäller uppdragsinkomster. Detta i sin tur kommer - framhåller de - för åtskilliga med uppdragsinkomster att innebära en extrem skatteskärpning som dock kan undvikas, om möjligheterna att träffa begränsade likställighetsavtal behålls även i fortsättningen.

1 (Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m.; SOU 1975:74)

SfU 1975/76:17

13 Som tidigare nämnts medför ett likställighetsavtal att den inkomst avtalet gäller hänförs till inkomst av anställning och att uppdragstagaren slipper erlägga egenavgift för denna inkomst. Vare sig ett likställighetsavtal avser enbart ATP-avgift eller både denna avgift och avgiften till sjukförsäkringen slipper uppdragstagaren dessutom betala egenavgiften till folkpensioneringen. För uppdragsgivaren finns det ingen möjlighet att ta på sig avgiftsskyldigheten för sjukförsäkringen och folkpensioneringen utan att samtidigt åta sig att erlägga avgift till ATP. Avser å andra sidan ett likställighetsavtal uteslutande ATP-avgiften är uppdragsgivaren inte skyldig erlägga avgift till folkpensioneringen. I praktiken debiteras alltså varken uppdragstagaren eller uppdragsgivaren någon avgift till folkpensioneringen vid ett begränsat likställighetsavtal. Utskottet är inte berett biträda en ordning enligt vilken egenföretagares avgifter till folkpensioneringen inte kommer att debiteras vare sig egenföretagare eller uppdragsgivare.

Med det anförda och då reglerna om avgiftsunderlag och avgiftsfinansiering i socialförsäkringssystemet är föremål för fortsatta överväganden inom pensionskommittén avstyrker utskottet bifall till motionen 82.

Vad utskottet nu anfört innebär ett besvarande också av det yrkande i motionen 79 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) enligt vilket man t. v. bör behålla möjligheten för den som yrkesmässigt bedriver konstnärlig och litterär verksamhet att sluta begränsade likställighetsavtal. Utskottet, som tidigare avfärdat tanken på en generell sådan rätt, anser det än mindre motiverat att införa särregler för en speciell yrkesgrupp. Med förslaget i propositionen om en generell avgiftsskyldighet för uppdragsgivare att erlägga socialförsäkringsavgifter och om möjligheten för rörelseidkare att även i fortsättningen träffa likställighetsavtal om avgifter för inkomster av uppdrag som eljest ingår i rörelsen har man enligt utskottets mening i huvudsak undanröjt de orättvisor som ett borttagande av avgiftstaket vid oförändrade regler kunnat väntas medföra.

Som tidigare nämnts skall enligt förslaget i propositionen avgiftsskyldigheten för uppdragsgivarna omfatta samtliga de avgifter som enligt nuvarande ordning åvilar uppdragsgivare vilka träffat fullständigt likställighetsavtal med undantag av lönegarantiavgiften. I den nyssnämnda motionen 79 framhålls att lönegarantiavgiften används för att bygga upp en fond genom vilken de anställda skall tryggas vid arbetsgivarens konkurs. Arvoden och andra ersättningar till upphovsmän utgår oftast i efterskott. Författare och översättare får i regel betalt först sedan manuskript överlämnats eller visst bidrag publicerats. Bildkonstnärer och tonsättare som arbetar på beställning får i regel inte sin slutliga ersättning förrän verket är färdigt. 1 dessa fall drabbar - menar motionärerna - beställarens konkurs uppdragstagarna, vilka saknar förmånsrätt i konkurs, lika svårt som den drabbar de anställda. Mot denna bakgrund hemställs i motionen att vid beräkning av avgiftsunderlag för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter även skall medräknas avgifter för lönegarantin och att uppdragstagarna görs delaktiga statlig lönegaranti vid konkurs.

SfU 1975/76: 17

1 likhet med departementschefen anser utskottet att omfattningen av uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet bör bestämmas med beaktande av förmånssidan för uppdragstagarna. Dessa kan enligt gällande bestämmelser i princip tjäna in alla de förmåner som i avgiftshänseende omfattas av ett fullständigt likställighetsavtal med undantag av den statliga lönegarantin vid arbetsgivares konkurs. Med hänsyn härtill och då utskottet inte är berett att i detta sammanhang ta upp frågan om en utvidgning av förmånsrätten i konkurs avstyrker utskottet bifall till motionen 79 även i denna del.

I motionerna 80 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) och 81 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) tar motionärerna upp en skattefråga. 1 den förra motionen framhålls att det efter omläggningen till ett system där arbetsgivarna betalar både sina och de anställdas social försäkringsavgifter måste anses naturligt att betrakta såväl deras avgifter för de anställda som företagarnas egenavgifter som kostnader i den förvärvskälla från vilken den avgiftsbelagda inkomsten härrör. Den nuvarande utformningen av avdragsrätten leder enligt motionärernas mening till ett visst ”dubbeluttag” av avgifter. Så länge avgifterna var maximerade till 7,5 gånger basbeloppet uppvägdes detta dubbeluttag av motsvarande högre förmåner från försäkringarna, men efter borttagandet av beloppstaket kommer det förhållandet att egenavgifterna endast får dras av som allmänt avdrag att medföra en extra belastning för vissa grupper av inkomsttagare. Med hänsyn härtill yrkar motionärerna riksdagsbeslut av innebörd att företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna fr. o. m. den 1 januari 1976 blir avdragsgilla i den förvärvskälla från vilken den avgiftspliktiga inkomsten härrör. Liknande synpunkter framförs i motionen 81. Motionärerna framhåller att det nuvarande avgiftssystemet leder till orättvisor av två skäl, dels därför att egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna beräknas på hans inkomst inkl. dessa avgifter, dels därför att egenföretagare får göra avdrag för avgifterna ett år i efterskott eller för ett belopp som i allmänhet är lägre än det han måste inleverera till statskassan, medan arbetsgivare får göra avdrag för den anställdes avgifter redan under utgiftsåret. Motionärerna yrkar att egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna skall vara avdragsgilla i inkomstkällan rörelse och att avdrag för egenföretagares - liksom för arbetstagares - avgifter skall få göras redan under utgiftsåret.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat skatteutskottets yttrande över sistnämnda båda motioner. Av utdrag ur protokoll fört vid skatteutskottets sammanträde den 25 november 1975 och då omedelbart justerat framgår att utskottet - i likhet med motionärerna - är medvetet om att de skillnader i fråga om avgiftsberäkning och avdragsrätt mellan löntagare och egenföretagare som nu föreligger i många fall är till nackdel för de senare och att det således finns skäl att åstadkomma större enhetlighet. Med hänsyn bl. a. till de tekniska svårigheter som är förenade med de i motionerna aktualiserade ändringarna av socialförsäkrings- och skattelagstiftningen är

SfU 1975/76: 17

skatteutskottet för sin del inte berett tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet utan förordar i stället att motionerna överlämnas till företagsskatteberedningen för övervägande i samband med utredningens ställningstagande till företagsbeskattningens framtida utformning, vilket beräknas ske före utgången av nästa år.

Socialförsäkringsutskottet vill ansluta sig till skatteutskottets uppfattning att gällande bestämmelser om avgiftsberäkning och avdragsrätt leder till konsekvenser som i många fall kan vara till nackdel för egenföretagarna. Med hänsyn till de av skatteutskottet åberopade tekniska svårigheter som är förenade med en övergång till det i motionerna förordade systemet tillstyrker utskottet i enlighet med skatteutskottets rekommendation att de ifrågavarande motionerna överlämnas till företagsskatteberedningen för övervägande.

Förslaget i propositionen att lön som utgår till anställd i arbete hos utländsk arbetsgivare i Sverige alltid skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av ATP-avgift och av pensionsgrundande inkomst för ATP föranleder ingen erinran från utskottets sida. Förslaget innebär att skillnaderna i avgiftshänseende försvinner och att utländsk arbetsgivare erlägger avgifter på samma sätt som en svensk. Inte heller i övrigt har utskottet något att invända mot propositionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiftstak i socialförsäkringssystemet att riksdagen avslår motionen 1975/76:78;

2. beträffande generell rätt att sluta begränsade likställighetsavtal att riksdagen avslår motionen 1975/76:82;

3. beträffande möjlighet tills vidare för vissa yrkesutövare att sluta begränsade likställighetsa vrål

att riksdagen avslår motionen 1975/76:79 (yrkande 1);

4. beträffande avgiftsunderlag för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter att

riksdagen avslår motionen 1975/76:79 (yrkande 2);

5. beträffande behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:80 och 1975/76:81 hos regeringen begär att nämnda motioner överlämnas till företagsskatteberedningen för övervägande;

6. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

SfU 1975/76:17

c) lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Stockholm den 27 november 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herr Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s). Fridolfsson (m), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), Andersson i Edsbro (c), Larsson i Vänersborg (s) och Westberg i Ljusdal (fp).

Reservationer

beträffande avgiftstak i socialförsäkringssystemet m. m. (punkterna 1 och 2 i utskottets hemställan)

1. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att utskottet bort anföra följande:

F. n. erlägger (= utskottet s. 11 s. 12 rad 19 nedifrån) än

anställning. Enligt utskottets mening innebär propositionen ett ytterligare avsteg från de försäkringsmässiga principer, som åsidosattes under våren genom beslutet att slopa avgiftstaket för socialförsäkringsavgifterna. I praktiken kommer nämligen förslaget om det antas att medföra att motsvarande avgiftsbegränsning för ATP-avgifter för uppdragsinkomster försvinner. Som framhålls i motionen 78 av herr Bohman m. fl. kommer dessutom betydande olägenheter i form av orimligt hög marginalskatt att kunna drabba dem som även fortsättningsvis föreslås få behålla möjligheten att träffa s. k. fullständigt likställighetsavtal. Det är enligt utskottets mening uppenbart att ett slopande av begränsningen för socialförsäkringsavgifter från såväl socialförsäkrings- som skattesynpunkt både är principiellt felaktigt och orättfärdigt. Man skapar därigenom en ny löneskatt genom avgifter som tidigare inte existerat och som inte heller medför försäkringsförmåner.

Utskottet instämmer således i motionens syfte. Förslag till erforderliga författningsändringar bör föreläggas vårsessionen med 1975/76 års riksmöte.

HerrRingabym.fi.

begränsat likställighetsavtal. Utskottet anser att detta är en brist i regelsystemet som det åligger regeringen att avhjälpa. 1 likhet med motionärerna i motionen 82 anser således utskottet att, för det fall syftet med motionen 78 inte vinner riksdagens gillande, rätten till begränsat likställighetsavtal bör bibehållas även i framtiden. Vad utskottet nu anfört innebär ett be -

SfU 1975/76:17

svarande också av det yrkande i motionen 79 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s), enligt vilket man tills vidare bör behålla möjligheten för den som yrkesmässigt bedriver konstnärlig och litterär verksamhet att sluta sådant avtal.

Som tidigare (= utskottet s. 13 s. 15 rad 20 uppifrån) mot

propositionen.

dels att utskottet bort hemställa under 1

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:78 hos regeringen begär att vårsessionen med riksmötet 1975/76 föreläggs förslag av innebörd att avgiftstaket återinförs i socialförsäkringssystemet,

under 2

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:82 och under förutsättning att yrkandet under 1 ovan inte bifalles hos regeringen begär att vårsessionen med riksmötet 1975/76 föreläggs förslag av innebörd att generell möjlighet införs att sluta begränsat likställighetsavtal i enlighet med vad utskottet anfört;

beträffande behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna (punkten 5 i utskottets hemställan)

2. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i andra stycket på s. 15 som börjar med "Med hänsyn” och slutar med "för övervägande.” bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet anser vidare att företagsskatteberedningen bör inrikta sitt arbete på att komma med förslag i denna fråga i så god tid att riksmötet kan föreläggas proposition i ärendet redan under hösten 1976, varvid beslutet kan bli giltigt fr. o. m. år 1977.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:80 och 1975/76:81 hos regeringen begär förslag till höstsessionen med 1976/77 års riksmöte syftande till att avdrag för den för inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften för egenföretagare skall få göras i rörelsebilagan i deklarationen fr. o. m. inkomståret 1977;