Med anledning av motioner om vissa handikappfrågor
SfU 1975/76:36
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:36
med anledning av motioner om vissa handikappfrågor
Motionerna
1 motionen 1975/76:212 av herr Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av gällande statsbidragsregler för det s. k. mopedbidraget att kravet på att den handikappade själv skall vara i stånd att köra bilen slopas.
I motionen 1975/76:685 (jfr 1975/76:684) av herr Ångström (fp) och fru Fraenkel (fp) hemställs att riksdagen
1. fastställer att bilen skall erkännas som ett medicinskt betingat tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade, bl. a. innebärande rätt för hemarbetande handikappad till bidrag för inköp av bil,
2. beslutar att försöksverksamhet skall bedrivas med leasing av bilar i kommunal regi, varvid den handikappade/brukaren har att svara för bensinoch oljekostnader. Full kostnadstäckning av statsmedel bör härvid utgå till den eller de kommuner som utses som försöksområde.
I motionen 1975/76:1201 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
1. att handikappade, i enlighet med handikapputredningens förslag SOU 1970:64, ges möjlighet att som komplement till den kommunala färdtjänsten - och vid sidan av det av arbetsmarknadsverket administrerade bilstödet till förvärvsarbetande och studerande handikappade - erhålla egen bil,
2. att kostnaden för denna verksamhet till en början finansieras enligt utredningens förslag.
I motionen 1975/76:1204 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för ett kompletterande bidrag till synskadade utgörande åtta kronor per dag för bestridandet av med hållande av ledarhund förbundna kostnader samt hos regeringen hemställer om förslag i med reformen förknippade frågor.
Gällande bestämmelser m. m.
Bidrag och lån till motorfordon för handikappade enligt arbetsmarknadskungö relsen
(1966:368)
Handikappade som är beroende av personbil eller motordriven invalidbil för att få utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning kan erhålla statligt bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Bi 1
Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 36
SfU 1975/76:36
draget är inkomstprövat och utgår f. n. med högst 17 000 kr. Genom riksdagsbeslut nyligen (InU 1975/76:33) kommer bidraget att under nästa budgetår höjas till 20 000 kr. Utöver bidrag till inköp av bilén kan ett särskilt bidrag utgå till de ändringar eller speciella anordningar som behövs för att den handikappade skall kunna använda bilen. Bidragsgivningen kompletteras med vissa möjligheter till räntefria lån.
Kontantbelopp till invalidbil
Fr. o. m. den 1 januari 1976 har kostnadsansvaret för tekniska hjälpmedel övergått från staten till sjukvårdshuvudmännen enligt en mellan parterna våren 1975 träffad överenskommelse som godkänts av riksdagen (prop. 1975:36, SfU 1975:16, rskr 125). Överenskommelsen gäller t. o. m. utgången av år 1977.1 enlighet med överenskommelsen utger sjukvårdshuvudmännen tekniska hjälpmedel eller bidrag till anskaffande av sådana på samma villkor som gällde för statligt bidrag till tekniska hjälpmedel enligt kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade, vilken upphört att gälla med utgången av år 1975.
Enligt en av Landstingsförbundet utgiven hjälpmedelsförteckning kan bidrag till moped utgå till den som genom sitt handikapp har svårt att använda annat fortskaffningsmedel. En förutsättning är att den handikappade är i stånd att föra moped utan fara för sig själv eller andra. Den som är berättigad till moped kan i stället erhålla ett kontantbelopp till inköp av bil med 4 800 kr. Den handikappade skall själv kunna föra bilen, som skall vara anpassad efter hans särskilda behov. Kontantbelopp kan inte utgå om bidrag till inköp av fordon utgått enligt arbetsmarknadskungörelsen.
Kommunal färdtjänst
Till kommuner och landstingskommuner som tillhandahåller transportservice för handikappade, som har svårt att anlita allmänna kommunikationer eller förflytta sig på egen hand, utgår statsbidrag med 35 % av kommunernas driftkostnader brutto för verksamheten. Genom färdtjänsten erbjuds handikappade skolresor, arbetsresor, behandlingsresor, inköps- och övriga privatresor.
Statsbidraget till den kommunala färdtjänsten infördes den 1 januari 1975 (prop. 1974:141, SoU 1974:41, rskr 345). Statsbidraget är inte förknippat med mera detaljerade föreskrifter som villkor för statsbidraget, och systemet är avsett att prövas under en försöksperiod som omfattar åren 1975-1977 för att utröna om reglerna till statsbidraget till kommunerna allmänt sett kan göras enklare.
Ett statsbidrag till den kommunala färdtjänsten föreslogs i Handikapputredningens betänkande (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst för handikappade. Statsbidraget borde därvid enligt utredningen även kunna utgå till kommun för anskaffning av bil åt handikappad som komplement till färd -
SfU 1975/76:36
tjänsten. Anskaffningskostnaden för bilen borde därvid fördelas med 10 % på den handikappade, 30 % på kommunen och 60 % på staten. Tillhandahållandet av bilen borde förenas med bidrag till körkortsutbildningen enligt samma kostnadsfördelning. Vidare borde ett statligt driftbidrag utgå med 500 kr. per år. Handikapputredningens förslag överlämnades 1971 till den kommunalekonomiska utredningen för att prövas i samband med andra frågor om statliga bidrag till kommunerna. Den kommunalekonomiska utredningen framhöll beträffande förslaget om bil som komplement till färdtjänsten att de handikappades behov av förflyttning främst borde tillgodoses genom ett väl fungerande allmänt färdväsen - vilken fråga utreddes av särskilda sakkunniga - och genom en utbyggd färdtjänst. I de situationer då förflyttningsbehoven inte kunde tillgodoses på dessa sätt var det enligt utredningens mening i de flesta fall en lämplig lösning att tillhandahålla den handikappade en egen bil, och utredningen pekade härvid på det bidrag som utgick enligt arbetsmarknadskungörelsen för anskaffning av motorfordon. Utredningen gjorde den bedömningen att de enskilda behov av förflyttning som undantagsvis inte kunde tillgodoses inom färdtjänstens ram ofta var knutna till arbets- och studiesituationer och fann mot den bakgrunden inte anledning föreslå statsbidrag till kommun för anskaffning av motorfordon för handikappade. Utredningen fann det också olämpligt att statsbidrag till handikappades anskaffning av bil utgick enligt två olika system.
1 propositionen 1974:141 framhöll departementschefen att han delade utredningens uppfattning och så länge bidrag utgick för bilanskaffning till handikappad inom ramen för det sysselsättningspolitiska stödet fann han inte anledning föreslå statsbidrag till kommuner för anskaffning av motorfordon för handikappade.
Vid riksdagsbehandlingen framhöll socialutskottet i anslutning till frågan om bil som komplement till färdtjänsten att utskottet för sin del ansåg att den ekonomiska satsning som enligt propositionens förslag från statens sida borde göras på färdtjänstområdet borde inriktas på åtgärder som hade en generell inriktning. Utskottet ville därvid inte utesluta att det kunde vara motiverat att när effekterna av det nyinförda statsbidraget utvärderats ånyo överväga huruvida i bidragsdelen borde få ingå även kostnader för bilanskaffning eller om det kunde vara lämpligt att på annat sätt stimulera kommunerna att tillhandahålla vissa handikappade egen bil.
H andikappersättning
Före den 1 juli 1975 utgick invaliditetsförmåner till försäkrade över 16 år i form av invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning. Invaliditetstillägget var avsett att i vissa fall komplettera ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen, medan invaliditetsersättningen utgick till vissa försäkrade som inte åtnjöt folkpension. Såväl invaliditetstillägg som invaliditetsersätt \*Riksdagen
1975/76. II sami.
SfU 1975/76:36
ning utgick alltid till den som var blind.
Invaliditetstillägget utgjorde 30 % av basbeloppet, medan invaliditetsersättningen uppgick till 60 eller 30 % av basbeloppet allt efter hjälpbehovets omfattning. Ersättningen till blind utgick dock alltid med 60 % av basbeloppet.
Vid 1974 års riksdag (prop. 1974:129; SfU 1974:32; rskr 1974:337) genomfördes avsevärda förbättringar av folkpensionsförmånerna. I samband därmed ersattes invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen med en ny enhetlig hjälpform benämnd handikappersättning. De nya reglerna, som uppställer mildare krav för rätt till ersättning än de som tidigare gällde, innebär i korthet följande.
Handikappersättning tillkommer försäkrad, vars fysiska eller psykiska funktionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i sådan omfattning att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller, för att kunna förvärvsarbeta, behöver fortlöpande hjälp av annan eller eljest får vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning av frågan om rätt till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader till följd av handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i annat avseende bör bedömningen grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Handikappersättningen utgör för år räknat 60, 45 eller 30 % av basbeloppet.
Den som är blind, döv eller gravt hörselskadad har en generell rätt till handikappersättning. Denna utgör för blind försäkrad för tid innan ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå 60 % av basbeloppet. För tid därefter utgör den 30 % av samma belopp. Om stödbehovet i det senare fallet ger anledning till högre ersättning skall sådan utgå.
Skattelättnader på grund av sjukdom eller handikapp
Extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga kan vid beskattningen medges den vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av närstående eller annan därmed jämförlig omständighet.
Riksskatteverket har den 15 januari 1976 utfärdat anvisningar för beräkning av det extra avdraget. Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande merkostnader på grund av kronisk sjukdom eller handikapp bör extra avdrag normalt medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Vid bedömningen av avdragsrätten bör beaktas samtliga utgifter som den skattskyldige åsamkats på grund av sjukdom. Utgifter för läkemedel, hjälpmedel, resor, kostnader för ledarhund etc. medräknas endast till den del som inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt. Avdraget beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges till statlig inkomst taxerade inkomst. I fall då den skattskyldige uppburit icke skattepliktiga ersättningar.
SfU 1975/76:36
såsom t. ex. handikappersättning, medräknas dessa som om de utgjort skattepliktig inkomst. De tabeller som fogats till anvisningarna innebär att för ensamstående skattskyldig extra avdrag normalt medges med belopp motsvarande 2 gånger merutgifterna vid en inkomst av högst 20 000 kr., med beräknade merutgifter vid en inkomst mellan 20 000 och 30 000 kr., med hälften av beräknade merutgifter vid en inkomst mellan 30 000 och 35 000 kr. och med hälften av den del av beräknade merutgifter som överstiger 1/10 av inkomsten vid högre inkomst än 35 000 kr. För annan skattskyldig och skattskyldig med barn gäller högre inkomstgränser.
I praxis har vid beskattningen kostnader för ledarhund som används av blind person för färd till och från arbetet inte fått avdragas i förvärvskälla när invaliditetsersättning utgått.
Statsbidrag för ledarhundar till blinda
Statsbidrag utgår till De Blindas Förenings kostnader för ledarhundar för blinda och därmed sammanhängande åtgärder. Vidare utgår statsbidrag till försvarets hundskola i Sollefteå för utbildning av hundarna. F. n. finns ca 150 ledarhundar och under nästa budgetår beräknas ytterligare 25 hundar behöva utbildas. Blinda personer får hundarna som lån. Ungefär hälften av ledarhundsinnehavarna är förvärvsarbetande.
Utskottet
Enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring kan fr. o. m. den 1 juli 1975 handikappersättning utgå till den som fyllt 16 år och som före 65 års ålder fått sin fysiska eller psykiska funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid. Ersättningen, som är avsedd att täcka merkostnaderna för handikappet, däribland kostnader för förflyttning, utgör alltefter stödbehovet 30, 45 eller 60 96 av basbeloppet. Vissa typer av handikapp berättigar alltid till ersättning.
Bidrag till kostnader för förflyttning kan dessutom utgå på annat sätt till handikappade som ej kan använda allmänna kommunikationsmedel. Den som behöver bilen för sitt arbete eller sina studier kan sålunda få ett statligt bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen till inköp av bilen och till ändringar som behövs för att den handikappade skall kunna använda bilen. Genom att bidraget är knutet till förvärvsarbete eller studier utgår det inte till exempelvis hemarbetande eller pensionärer.
Vidare lämnar, i enlighet med en av Landstingsförbundet upprättad hjälpmedelsförteckning, sjukvårdshuvudmännen bidrag till handikappade för inköp av moped. Bidraget kan utbytas mot ett kontant belopp av 4 800 kr. för inköp av bil. Som villkor för rätt att erhålla mopedbidrag eller kontantbidrag till bil gäller att den handikappade själv kan föra fordonet. Sjukvårdshuvudmännens åtagande när det gäller tekniska hjälpmedel till
SfU 1975/76:36
sjuka och handikappade grundar sig på en under 1975 träffad överenskommelse mellan staten och landstingen där de senare mot ett statsbidrag av 22 kr. - i vissa fall 24 kr. - per invånare och år åtagit sig att - i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser som gällde då överenskommelsen träffades - fr. o. m. den 1 januari 1976 överta kostnadsansvaret för tillhandahållande, utprovning m. m. av hjälpmedel för handikappade. Samtidigt har överenskommits att statsbidrag enligt den s. k. hjälpmedelskungörelsen skall ha upphört vid utgången av 1975. Överenskommelsen gäller t. o. m. utgången av år 1977. Det har förutsatts att frågan om ersättningar för tiden därefter skall bli föremål för nya överläggningar.
Vid sidan av dessa direkta bidrag erbjuds handikappade genom den kommunala färdtjänsten resor med bil eller specialfordon för olika ändamål, inkluderande privatresor. Till färdtjänsten utgår fr. o. m. den 1 januari 1975 ett statligt bidrag med 35 % av bruttokostnadema för verksamheten. Statsbidragssystemet är avsett att prövas under en försöksperiod, som omfattar åren 1975-1977.
Motionerna 212 av herr Fågelsbo, 685 av herr Ångström och fru Fraenkel samt 1201 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. syftar till att alla handikappade som har behov därav skall få möjlighet att disponera en egen bil. Herr Fågelsbo vänder sig mot att det kontantbidrag till inköp av bil som enligt hjälpmedelsförteckningen kan utgå som ett alternativ till bidrag till inköp av moped är förenat med villkor att den handikappade själv skall föra bilen, och han begär att detta villkor slopas så att t. ex. även blinda personer kan få bidraget. Herr Ångström och fru Fraenkel begär att bilen skall fastställas som ett medicinskt betingat tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade, så att även hemarbetande handikappade blir berättigade till bidrag för inköp av bil. De vill också ha en med statsbidrag finansierad försöksverksamhet med leasing av bilar för handikappade i kommunal regi varvid brukaren skall svara för bensin- och oljekostnader. Motionärerna i motionen 1201 föreslår att vid sidan av bilbidraget från AMS till förvärvsarbetande och studerande handikappade övriga handikappade skall erhålla egen bil som ett komplement till färdtjänsten. Kostnaderna för anskaffning av bilen bör därvid fördelas mellan den handikappade, kommunen och staten med 10, 30 resp. 60 96.
När statsbidraget till den kommunala färdtjänsten infördes övervägde man att, i enlighet med handikapputredningens förslag, som komplement till färdtjänsten införa en möjlighet för handikappade att få egen bil. Som inledningsvis nämnts ställde sig den kommunalekonomiska utredningen avvisande härtill, och propositionen om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten kom inte heller att innehålla något sådant förslag. Vid riksdagsbehandlingen berörde socialutskottet frågan om egen bil som ett komplement till färdtjänsten. Utskottet erinrade om att statsbidragsbestämmelserna skulle prövas under en försöksperiod fram till slutet av år 1977 och biträdde därför förslaget om att statsbidraget skulle användas till åtgärder som hade en
SfU 1975/76:36
generell inriktning. Utskottet framhöll emellertid samtidigt att det inte kunde uteslutas att det, när effekterna av det nyinförda statsbidraget kunnat utvärderas, kunde bli motiverat att ånyo överväga, om i bidragsdelen borde ingå också kostnader för bilanskaffning eller om det kunde vara lämpligt att på annat sätt stimulera kommunerna att tillhandahålla vissa handikappade egen bil.
Utskottet vill gärna instämma i detta uttalande, som biträddes av riksdagen. Med hänsyn till att det f. n. löper en avtalsperiod mellan staten och sjukvårdshuvudmännen rörande villkoren för de senares tillhandahållande av tekniska hjälpmedel till handikappade och en försöksperiod med statsbidrag till den kommunala färdtjänsten, vilka båda perioder upphör med utgången av år 1977, anser utskottet det lämpligt att i samband med omprövningen av avtalet och statsbidraget till färdtjänsten överväga att öka möjligheterna för handikappade att få tillgång till egen bil. Med det anförda får enligt utskottets mening motionerna 212,685 och 1201 anses besvarade.
Herr Olsson i Stockholm yrkar i motionen 1204 att ett särskilt bidrag om 8 kr. per dag skall utgå till blinda personer som har kostnader för ledarhund. Motionären påpekar att alla blinda inte har möjlighet att vid beskattningen tillgodogöra sig avdrag för kostnader för sådan hund och menar därför att dessa kostnader bör täckas med ett bidrag.
Bestämmelserna om handikappersättning - vilken utgör icke skattpliktig inkomst - innebär i fråga om blinda personer att de, så länge de inte uppbär ålderspension eller hel förtidspension, utan närmare utredning om sina kostnader alltid är garanterade den högsta ersättning som kan utgå eller 60 % av basbeloppet, motsvarande vid nuvarande basbelopp om 10 000 kr. en summa om 6 000 kr. om året. Uppbär de pension erhåller de en generell ersättning med 30 96 av basbeloppet och härutöver ersättning efter prövning av det ytterligare behovet av stöd. Handikappersättningen är avvägd så att den skall kunna täcka de merutgifter en blind person kan beräknas ha på grund av sitt handikapp. I merutgifterna har sålunda inräknats även sådana extra kostnader som orsakas av svårigheter att förflytta sig. Även i de fall en blind persons merutgifter blir föremål för individuell prövning tas hänsyn till sådana kostnader. Kostnader för ledarhund medräknas därför när man fastställer ersättningen.
Utskottet anser det varken motiverat eller lämpligt att vid sidan av handikappersättningen införa en ny form av bidrag till blinda med ledarhund. Enligt utskottets mening bör de blindas stödbehov tillgodoses inom ramen för handikappersättningen. Denna ersättningsform har ännu tillämpats relativt kort tid. Lagstiftningen trädde i kraft så sent som den 1 juli 1975. Om man, sedan närmare erfarenheter vunnits av de nya bestämmelserna, skulle finna att handikappersättningen till blinda är otillräcklig eller att det finns behov av en ytterligare differentiering av ersättningen bör en omprövning av denna ske. F. n. föreligger enligt utskottets mening inte någon
SfU 1975/76:36
anledning till en sådan omprövning.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall även till motionen 1204.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. beträffande handikappades tillgång till egen bil avslår motionerna 1975/76:212, 1975/76:685 och 1975/76:1201;
2. beträffande bidrag till kostnader för ledarhund avslår motionen 1975/76:1204.
Stockholm den 5 maj 1976
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik* (s), herr Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s) Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk). Andersson i Edsbro (c) och Larsson i Vänersborg (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
beträffande handikappades tillgång till egen bi!
1. av herr Hyltander (fp) som anser
dets att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”anses besvarade.” bort ha följande lydelse: Utskottet finner det angeläget att rätten till bidrag vid inköp av bil för handikappade vidgas så att även andra handikappade än förvärvsarbetande och studerande kan få tillgång till egen bil. Handikapputredningens förslag tillgodoser detta önskemål, och utskottet anser att förslaget bör genomföras med det snaraste. Man bör också, i enlighet med vad som föreslås i motionen 685, försöksvis pröva möjligheten av leasing av bilar i kommunal regi. Den handikappade/brukaren skulle då svara för endast bensin-och oljekostnader. Full kostnadstäckning av statsmedel bör därvid utgå till den eller de kommuner som utses som försöksområde. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna 212, 685 och 1201.
dels att utskottet under 1 bort hemställa:
att riksdagen beträffande handikappades tillgång till egen bil med anledning av motionerna 1975/76:212, 1975/76:685 och 1975/76:1201 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;
SfU 1975/76:36
beträffande bidrag till kostnader för ledarhund
2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser
dels av det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet anser” och slutar på s. 8 med ”motionen 1204.” bort ha följande lydelse: Den generella handikappersättningen om 60 % av basbeloppet är motiverad av att alla blinda personer erfarenhetsmässigt förorsakas höga kostnader för sitt handikapp. För de personer som innehar ledarhund tillkommer kostnader med ytterligare omkring 3 000 kr. per år. Utskottet anser det därför rimligt att i enlighet med yrkandet i motionen 1204 ett kompletterande bidrag - förslagsvis med 8 kr. per dag - utgår till kostnaderna för att hålla dessa hundar.
dels att utskottet under 2 bort hemställa:
att riksdagen beträffande bidrag till kostnader för ledarhund med bifall till motionen 1975/76:1204 hos regeringen hemställer om förslag till ett kompletterande bidrag till blinda för kostnader för hållande av ledarhund.
Särskilt yttrande
av herr Hyltander (fp) och fröken Pehrsson (c) vilka beträffande bidrag till kostnader för ledarhund anför:
Den som innehar en ledarhund förorsakas förhållandevis höga kostnader härför. Det är tveksamt om den nuvarande handikappersättningen, som generellt utgår till alla blinda utom pensionärer med 60 % av basbeloppet, utgör en tillräcklig kompensation för dessa kostnader. Enligt vår mening bör såväl frågan huruvida kostnader för hållande av ledarhund skall kunna anses som avdragsgilla kostnader i förvärvskälla som frågan om höjd handikappersättning till personer med ledarhund bli föremål för prövning. Vi förutsätter emellertid att avdragsfrågan tas upp av 1972 års skatteutredning och att reglerna för handikappersättning ses över i lämpligt sammanhang. Vi utgår från att frågan därmed kommer att lösas på för vederbörande förmånligaste sätt och anser oss vid sådant förhållande kunna avstå från reservation i ämnet.