Med anledning av motion om tillämpningen av nedsättningsreglerna för energiskatten

Skatteutskottets betänkande

SkU 1975/76: 25

1975/76: 25

med anledning av motion om tillämpningen av nedsättningsreglerna för energiskatten

Motionen

1 den med anledning av prop. 1975/76:65 väckta motionen 1975/76:100 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs under punkten 1 att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975/76:65 beslutar att som sin mening uttala vad som i motionen anförts beträffande restriktivitet med dispenser från energibeskattningen.

Yrkandet motiveras sålunda:

Regeringen har under hösten gett ett betydande antal företag viss dispens från energiskatten. I första hand har det rört sig om företag med mycket energikrävande produktion, t. ex. pappersmassa och cement. Dispenserna har lämnats med stöd av de bestämmelser, som riksdagen tidigare har fattat beslut om.

Enligt vår uppfattning bör statsmakterna visa stor restriktivitet med dispenser av detta slag. Syftet bör i första hand vara att söka underlätta omställningar till energisnålare produktionsmetoder. Krav bör således kunna ställas på att den minskade skattebelastning, som ett företag kan tillgodogöra sig genom en sådan dispens, utnyttjas för investeringar i energisnålare produktionsprocesser. Däremot bör det inte komma i fråga att lämna dispenser enbart i kostnadssänkande syfte, lika lite som staten subventionerar andra insatsvaror för speciella företag.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt utgår skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt på elektrisk kraft och annat bränsle än bensin eller motorsprit som förbrukas vid industriell tillverkning med sådant belopp, att skatten icke överstiger tre procent av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik.

Föreligger särskilda skäl kan regeringen för visst företag medge nedsättning utöver vad som anges i första stycket.

Beträffande motiven för nedsättningsreglerna, som i sin nuvarande lydelse gäller fr. o. m. 1 juli 1975, har föredraganden i prop. 1975:92 uttalat bl. a. följande.

Vid ett genomförande av nu redovisade förslag skulle det saknas författningsenliga möjligheter att i fortsättningen medge skattenedsättning i fråga om industriell förbrukning av bränsle och elkraft enligt den enpro 1

Riksdagen 1975/76. 6 sand. Sr 25

SkU 1975/76: 25

centsregel som nu tillämpas. Jag anser att det finns fog för att skattenedsättning skall kunna medges även i fortsättningen för industrier med särskilt hög förbrukning av bränsle och elkraft. Som exempel på sådana industrier kan nämnas den elektrotermiska industrin med mycket stor energiförbrukning i smältverk och cementindustrin med särskilt stor oljeförbrukning. En höjning av energiskatten enligt de i det föregående förordade skattesatserna bör därför kompletteras med en allmän nedsättningsregel av innebörd att den genomsnittliga effekten av energiskatten för företag inom en bransch eller annan grupp av företag med samma produktionsinriktning inte skall överstiga 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Med hänsyn till att de nya skattesatserna även vid en nedsättning till denna nivå kan i vissa fall medföra en kraftig ökning av skattebelastningen förordar jag dessutom, att regeringen ges möjlighet att för visst företag medge ytterligare nedsättning, när särskilda skäl motiverar en sådan åtgärd. En sådan nedsättning bör dock inte sträcka sig längre än vad som skulle ha följt av den enprocentsregel som nu tillämpas.

En nedsättningsregel av angiven innebörd bör regleras särskilt på samma sätt som skett i fråga om nedsättning av energiskatt på bränsle som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling enligt beslut av 1974 års höstriksdaglprop. 1974:177, SkU 1974:60, rskr 1974:398). Jag föreslår därför att den enligt detta beslut utfärdade lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt kompletteras med bestämmelser av nyss angivet innehåll i fråga om skatt på bränsle och elkraft som används vid industriell tillverkning. På grundval av bestämmelserna om skattenedsättning enligt huvudregeln får det ankomma på RSV att fastställa vilka branscher eller företagsgrupper som är berättigade till sådan nedsättning och hur nedsättningen skall omsättas i praktiken.

Den nu föreslagna författningsändringen bör samordnas i tiden med de i det föregående föreslagna ändringarna i fråga om den allmänna energiskatten och lämpligen träda i kraft den 1 juli 1975.

Skatteutskottet anförde vid sin behandling av propositionen bl. a. följande (SkU 1975:30) beträffande nedsättningsreglerna och den samtidigt aviserade utredningen om energiskatten.

Ett av motiven för tillsättandet av den särskilda utredningen torde vara att man därigenom också får möjlighet att närmare granska de problem som uppstår i samband med övergången från en procentuell värdeskatt till en fast öreskatt per förbrukad kWh. När det gäller konsekvenserna för industrins del har frågan uppmärksammats i den förevarande propositionen. Där föreslås att den nuvarande enprocentsregeln, som riksskatteverket med stöd av förarbetena till nu gällande lagstiftning tillämpar och som innebär att energiskattebelastningen inte skall överstiga 1 % av salutillverkningsvärdet, ersätts med en motsvarande treprocentsregel, vilken med hänsyn till den nya regeringsformen skall skrivas in i den särskilda lagen om nedsättning av allmän energiskatt. I fråga om viss industri med särskilt hög förbrukning av bränsle och elkraft skall regeringen kunna medge ytterligare nedsättning, dock inte längre än vad som skulle ha följt av enprocentsregeln.

I denna del har förslaget i propositionen mött invändningar. I motionen 2106 av herr Bohman m. fl. (m) anser motionärerna att treprocentsregeln bör ersättas med en tvåprocentsregel med hänsyn till att belastningen på industrin eljest blir för hög, medan i motionen 2109 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas avslag på nedsättningsreglerna i vad de avser industrin.

SkU 1975/76: 25

3 Utskottet som, genom bl. a. skrivelser från organisationer som företräder industrin, fått åtskillig information om vad energiskattehöjningen innebär för produktionskostnaderna är väl medvetet om att såväl den väsentliga höjningen av skatten på tjocka oljor som den höjda elskatten medför att industrin i åtskilliga fall får en förhållandevis större skattehöjning än de privata konsumenterna. Att skatteskärpningen under sådana förhållanden medför vissa olägenheter för industrins del är ofrånkomligt, men dessa konsekvenser måste å andra sidan vägas mot de fördelar industrin fått genom den beslutade skatteomläggningen liksom den nytta industrin kan ha av det aktuella energiprogrammet. Med hänsyn härtill finner utskottet de i propositionen föreslagna nedsättningsreglerna för industrin innebära en, såvitt nu kan bedömas, rimlig avvägning av skattebelastningen. Det bör även anses möjligt att framdeles i den nämnda nedsättningslagen kodifiera de särskilda nedsättningsregler som regeringen kommer att tillämpa för den speciellt energi krävande industrin. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 2106 och 2109 i nu avsedda delar.

Regeringen har den 16 oktober 1975 meddelat direktiv för en utredning om energibeskattningen. Ur direktiven kan följande anföras.

De sakkunniga för den aviserade utredningen bör nu tillkallas. Den primära uppgiften för dem bör som redan har antytts vara att undersöka möjligheterna att utnyttja energibeskattningen som ett energipoliliskt spar- och styrinstrument och lägga fram förslag härom. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i att energibeskattningen liksom nu skall vara av generell karaktär. Härav följer att det inte ankommer på de sakkunniga att föreslå någon inskränkning i beskattningsområdets omfattning eller någon skattefrihet för viss energiförbrukning. Det ankommer inte heller på de sakkunniga att ta upp frågan om att ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom mervärdeskattens ram. De bör dock vara oförhindrade att behandla frågan om den nedsättning av allmän energiskatt som gäller i vissa fall, bl. a. i fråga om industriell tillverkning med mera betydande bränsle- och energikostnader, samt nedsättning av energiskatt när energihushållningsskäl motiverar detta som ett led i strävandena att underlätta införandet av nya organiska bränslen på den svenska marknaden.

Mot bakgrund av vad nu anförts bör de sakkunniga överväga sådana ändringar i energiskattens avvägning som kan verksamt stimulera en övergång till produktion, distribution och förbrukning av sådan energi som är ägnad att bidra till en bättre energihushållning. Jag vill i detta sammanhang särskilt peka på möjligheterna att utnyttja överskottsenergi vid olika produktionsprocesser, exempelvis överhettad ånga, för framställning av elkraft i s. k. mottrycksanläggningar och att kombinera fjärrvärmeverk med kraftvärmeverk för alstring av både hetvärme för uppvärmningsändamål och elkraft. Utnyttjandet av elkraft under nattetid eller annars under lågbelastning för ackumulering av värme är en annan fråga som det finns anledning för de sakkunniga att uppmärksamma. Jag hänvisar till vad riksdagens skatteutskott har uttalat i denna fråga i dess betänkande över prop. 1975:92 (SkU 1975:30 s. 19).

Beträffande dispens från energiskatt angavs följande motivering i kommunikén om regeringens förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder aviserade i regeringsförklaringen den 15 oktober 1975.

SkU 1975/76: 25

4 Dispens från energiskatt

Det rådande svaga internationella konjunkturläget har medfört svårigheter för betydande delar av vår industri. Inte minst gäller detta den svenska järnhanteringen och skogsindustrin. Mot denna bakgrund har hittills drygt 100-talet företag begärt nedsättning av den allmänna energiskatten hos finansdepartementet.

Regeringen kommer nu att, efter prövning i varje särskilt fall, för tiden den 1 juli 1975 - den 30 juni 1976 medge nedsättning av energiskatt på elkraft, eldningsolja och fasta bränslen för industriell användning. Nedsättningen syftar till att begränsa skatten till totalt en procent av försäljningsvärdet fritt fabrik av de tillverkade produkterna, mot f. n. högst tre procent. Denna nedsättning kan beräknas medföra att företagen inom de särskilt energikrävande och konjunkturkänsliga branscherna, t. ex. järnbruk, pappers- och massaindustrier, cement-, tegel- och kalkindustrier och vissa kemiska industrier, får en kostnadsminkning på sammanlagt ca 250 milj. kr. för den nämnda tolvmånadersperioden.

Besluten om nedsättning - ca 140 st. - har för registrerad skattskyldig till energiskatt haft följande avfattning.

Nedsättning av allmän eneigiskatt

X AB, Y-köping har anhållit om nedsättning av allmän energiskatt på bränsle och elkraft som förbrukas vid industriell tillverkning.

Regeringen förordnar med stöd av 2 § andra stycket lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt att bolaget får åtnjuta nedsättning av sådan skatt i den omfattning och på de villkor som nedan anges.

1. Allmän energiskatt på elkraft, eldningsolja och fasta bränslen som bolaget förbrukar under tiden den ljuli 1975-den 30juni 1976 vid tillverkning av wallboard nedsätts så att skattens belopp begränsas till en procent av faktiskt eller beräknat genomsnittligt försäljningsvärde fritt fabrik av de under perioden tillverkade produkterna, under förutsättning att bolaget lämnar uppgift enligt punkt 2. Riksskatteverket (RSV) fastställer beloppet av skattenedsättningen efter periodens utgång.

2. Det åligger bolaget att senast den 31 augusti 1976 till RSV inkomma med skriftlig uppgift till ledning för beslut om skattenedsättning enligt punkt 1. Uppgiften skall på heder och samvete lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av RSV.

3. Skatt på elkraft och eldningsolja för den i punkt 1 angivna tillverkningen skall tills vidare, dock längst till utgången av juni 1976, redovisas enligt skattesatserna 1,00 öre per kilowattimme för elkraft och 20 kr. per kubikmeter för eldningsolja från tidpunkt då annars gällande skattesatser om 2 öre per kilowattimme resp. 40 kr. per kubikmeter skulle äga tillämpning.

4. Överstiger den allmänna energiskatten på elkraft, eldningsolja och fasta bränslen som bolaget erlagt eller har att erlägga det belopp som följer av beslut enligt punkt 1 skall RSV skyndsamt återbetala skillnadsbeloppet. I

SkU 1975/76: 25

motsatt fall skall bolaget inom tid som RSV bestämmer inbetala skillnadsbeloppet.

5. Vid beräkning av nedsättning enligt detta beslut beaktas endast förbrukningen av elkraft, eldningsolja och fasta bränslen vid den egentliga tillverkningsprocessen.

6. Det åligger RSV att utan dröjsmål meddela regeringen om bolaget underlåtit att inkomma med uppgift enligt punkt 2 eller om ändring av de i punkt 3 angivna skattesatserna påkallas på grund av prisutvecklingen på bolagets produkter eller av annan anledning.

7. Talan mot beslut av RSV enligt punkt 1 förs hos regeringen genom besvär. Mot beslut av RSV i övrigt får talan ej föras.

8. RSV äger fullgöra kontroll hos bolaget med avseende på skattenedsättning enligt detta beslut samt meddela föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av beslutet.

Utskottet

Det yrkande i motionen 1975/76:100 av herr Fälldin m. fl., som hänvisats till skatteutskottet, går ut på att riksdagen som sin mening skall uttala att statsmakterna bör visa stor restriktivitet med dispenser i fråga om den allmänna energiskatten. Bakgrunden till yrkandet torde främst vara att det i regeringens kommuniké beträffande förslagen till de sysselsättningsfrämjande åtgärder som aviserades i regeringsförklaringen den 15 oktober 1975 angavs att regeringen avsåg att medge nedsättning av energiskattebelastningen från tre till en procent av försäljningsvärdet fritt fabrik. Nedsättningen, som skall gälla under tiden den 1 juli 1975-30 juni 1976, innebär en kostnadsminskning för de berörda företagen med sammanlagt 250 milj. kr. och motiveras med de svårigheter som konjunkturläget medfört för betydande delar av den svenska industrin. Eftersom den skärpning av energiskatten som 1975 års riksmöte beslutade trädde i kraft den 1 juli 1975 innebär nedsättningen i praktiken att den tidigare sedan länge tillämpade enprocentsregeln för energiskatten kommer att tillämpas oförändrad åtminstone fram till juli 1976.

Utskottet kan i princip instämma i motionens syfte, som främst torde vara att understryka angelägenheten av att driva en energipolitik som befrämjar sparsamhet med energi. 1 hur hög grad och under vilka betingelser energiskatten bör användas för detta ändamål är emellertid en mera komplicerad fråga, där meningarna kan gå isär. Enligt utskottets bedömning skall de av regeringen nu beslutade nedsättningarna inte i första hand ses som en energipolitisk åtgärd utan som ett led i det sysselsättningspolitiska programmet. Med hänsyn till att dessa åtgärder inte innebär någon skattelättnad i förhållande till vad som gällde före energiskatteskärpningen finns enligt utskottets mening inte heller anledning befara att de skulle leda till några icke avsedda energipolitiska effekter.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att den i våras beslutade skärpningen och omläggningen av energiskatten genomfördes med kort var -

SkU 1975/76: 25

sel och att det med hänsyn bl. a. härtill samtidigt aviserades en översyn av detta beskattningsområde. De långtgående dispensfullmakter för regeringen som då infördes av praktiska skäl är från olika synpunkter mindre tillfredsställande och utskottet uttalade i detta sammanhang en förhoppning om att man när närmare erfarenheter vunnits skulle kunna skriva in principerna för beskattningen av industrin i författningen. Den situation som uppkommit genom de beslutade nedsättningarna är att lagstiftningen innehåller en treprocentsregel som huvudstadgande men att denna regel helt satts ur kraft under innevarande budgetår.

Nedsättningsreglernas framtida utformning kommer emellertid att prövas i annat sammanhang. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen skall den nyligen tillkallade utredningen om energibeskattningen närmare överväga dessa frågor och utskottet anser det inte uteslutet att dessa överväganden kan leda till en i författningen inskriven reglering av den energikrävande industrins beskattning kompletterad med dispensregler för undantagsfallen.

Med hänsyn härtill och till den sysselsättningspolitiska bakgrunden till de nu aktuella nedsättningsbesluten liksom till det förhållandet att besluten redan gäller till och med utgången av juni 1976 anser utskottet att det för närvarande inte finns anledning tillstyrka det i motionen begärda riksdagsuttalandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:100, punkten 1.

Stockholm den 2 december 1975

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp)*. Wikner (s), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Lundgren (s) och fru Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särkilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp). Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c):

Vi noterar med tillfredsställelse att utskottet i princip instämmer i motionens syfte. Utskottets uttalanden om dispensreglernas framtida utformning måste enligt vår uppfattning likaså betraktas som en klar anvisning till regeringen att utnyttja nuvarande långtgående dispensfullmakter med försiktighet. Med hänsyn härtill och till att den aviserade översynen av energibeskattningen just har påbörjats, anser vi att motionen i stor utsträckning har tillgodosetts.

.

- ■■ ■