Med anledning av propositionen 1975/76:91 om ändrade regler för beräkning av existensminimum jämte motioner
SkU 1975/76:32
Skatteutskottets betänkande 1975/76: 32
med anledning av propositionen 1975/76:91 om ändrade regler för beräkning av existensminimum jämte motioner
Propositionen
1 propositionen 1975/76:91 föreslår regeringen (finansdepartementet) att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag til!
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i införsellagen (1968:621),
4. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),
5. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,
6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
I propositionen föreslås gynnsammare och mera samordnade regler för beräkning av existensminimum vid beskattning och indrivning. Förslagen innebär att den enhetlighet som redan finns på beskattningsområdet genom att skattemyndigheterna tillämpar fastställda normalbelopp för existensminimum utsträcks till att omfatta även indrivningsområdet, främst då införsel. Förslagen innebär även ett större hänsynstagande till sociala synpunkter genom att normalbeloppen närmare anpassas till socialhjälpsnormerna. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1976.
Vidare föreslås smärre ändringar i taxeringslagen (1956:623) i fråga om de arbetsuppgifter som tillkommer sådan särskild taxeringsintendent som avses i 3 § nämnda lag (s. k. ”riksintendent”):
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 32
SkU 1975/76: 32
2 Författningsförslagen 1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives att 50 $ 2 morn., 52 8 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 8 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
50 8
2 morn.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteformåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs inkomst, efter Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på avdrag av därå belöpande skatt, på
grund av nedsatt arbetsförmåga, grund av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet, långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan stor försörjningsbörda eller annan
därmed jämförlig omständighet un- därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava be- derstigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och hövt till underhåll för sig själv och
för make och oförsörjda barn (e x i- för make och oförsörjda barn (e x i -
stensminimumlmorfffl skatt- s t e n s m i n i m u m) är den skattskyldige jämväl, efter taxeringsnämn- skyldige berättigad till avdrag för ned dens
eller, om besvär anförts eller ock satt skatteformåga.
'Senaste lydelse 1975:312.
SkU 1975/76: 32
3 Nuvarande lydelse
särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni äret näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är - om särskilda omständigheter icke föranleda annat - berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vad i andra stycket sägs angående tid och ordning för särskild framställning om avdrag samt angående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag enligt detta stycke.
Föreslagen lydelse
Aven skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är - om särskilda omständigheter icke föranleda annat - berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Vad i andra stycket sägs angående tid och ordning för särskild framställning om avdrag samt angående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
avdrag enligt tredje och.fjärde styckena.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
52 S
1 morn.1 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 5 2 morn., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 ii, avräknas å förstnämnda makens inkomst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.
Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
2 Lydelse enligt prop. 1975/76:77.
SkU 1975/76: 32
4 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.
Avdrag, som i 50 S 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som bestämmelserna i 50 2 mom. andra och
Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som där angives.
tredje styckena medgiva.
Avdrag enligt 50 S 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 50 § prövas dock med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.
Anvisningar
till 50 5
1." Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer regeringen bestämmer meddelar när normalbelopp
för existensminimum för mare föreskrifter om bestämmande av
olika delar av riket, avsedda att tjäna existensminimum enligt de grunder
till ledning vid bestämmande av exis- som anges i det följande,
tensminimum i det särskilda fallet. Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. N'ormalbeloppen utgöra för ensamstående
"Senaste lydelse 1974:769.
SkU 1975/76: 32
5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattskyldig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår sorn föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges till normalbeloppen.
Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.
Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit - i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.
Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.
Har den skattskyldige haft lägre Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall levnadskostnader än normalt skall
den skattskyldiges existensmini- den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån mum anses hava i motsvarande mån
understigit normalbeloppet, t. ex. understigit normalbeloppet, t. ex.
om en ogift skattskyldig haft gemen- om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller and- samt hushåll med anhöriga ellerand ra
eller om en skattskyldig åtnjutit ra eller om en skattskyldig åtnjutit
särskild förmån i form av billig bostad särskild förmån i form av billiga livs eller
billiga livsförnödenheter eller förnödenheter eller andra liknande
andra liknande förmåner. I regel tor- förmåner. I regel torde anledning
SkU 1975/76: 32
6 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
de anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledningfinnas a/l frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden varit högre än normalt.
Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åts. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum förden skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock högst med belopp som i nyssnämnda lagrum sägs, att den
Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 8 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar in -
SkU 1975/76: 32
7 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.
Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat pä sätt i föregående stycke sägs, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensmi -
komst. Harden skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.
Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.
mmum.
Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Vid 1977 års taxering skall normalbelopp enligt bestämmelserna i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 50 5 beräknas med ledning av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för mars månad 1976.
SkU 1975/76: 32
2 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrives att 41 S 2 mom. och anvisningarna till 41 jj uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §
2 m o m . Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts, jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum), äger den lokala skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige förordna, att skatteavdrag icke skall ske eller skall verkställas med mindre belopp än som skulle ske enligt bestämmelserna härovan. Nedsättning av skatteavdrag för preliminär skatt må dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller i annat därmed jämförligt läge.
Det belopp, som motsvarar den Det belopp, som motsvarar den skattskyldiges existensminimum, skattskyldiges existensminimum,
skall beräknas med ledning dels av skall beräknas med ledning av be bestämmelserna
i 50 § 2 mom. kom- stämmelserna i 50 $ 2 mom. kommunalskattelagen och anvisningar- munalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf om avdrag na till nämnda paragraf om existens för
väsentligen nedsatt skatteförmäga minimum,
vid existensminimum, dels ock av de normalbelopp för existensminimum, sorn fastställas jämlikt nämnda lagrum.
Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, inom fyra dagar efter nämnda avlöningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.
(Se vidare anvisningarna.)
‘Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
SkU 1975/76: 32
9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 41 §
Då befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär A - s k a 11 medgives på grund av existensminimum, har den lokala skattemyndigheten att dels med ledning av bestämmelserna i 50 8 2 mom. kommunalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf ävensom de normalbelopp för existensminimum, som fastställts jämlikt nämnda lagrum, angiva den skattskyldiges existensminimum, dels ock förordna efter vilka grunder skatteavdrag skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges inkomster understiga existensminimum, kan förordnande meddelas antingen att skatteavdrag över huvud taget icke skall verkställas eller att skatteavdrag icke skall verkställas, såvida icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren överstiger visst angivet belopp. Kan det antagas, att inkomsterna överstiga existensminimum, bör förordnas, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp alltid skall förbehållas den skattskyldige, så att för skatteavdrag får tagas i anspråk allenast vad av lönen överskjuter det förbehållna beloppet. Det belopp, som sålunda skall förbehållas den skattskyldige, bör som regel motsvara fastställt existensminimum minskat med de inkomster, den skattskyldige kan åtnjuta från annan än huvudarbetsgivaren. Det förbehållna beloppet kan dock ökas med belopp motsvarande dels sådana utgifter, som äro nödvändiga för för -
Då befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär A - s k a 11 medgives på grund av existensminimum, har den lokala skattemyndigheten att dels med ledning av bestämmelserna i 50 $ 2 mom. kommunalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf angiva den skattskyldiges existensminimum dels ock förordna efter vilka grunder skatteavdrag skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges inkomster understiga existensminimum, kan förordnande meddelas antingen att skatteavdrag över huvud taget icke skall verkställas eller att skatteavdrag icke skall verkställas, såvida icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren överstiger visst angivet belopp. Kan det antagas, att inkomsterna överstiga existensminimum, bör förordnas, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp alltid skall förbehållas den skattskyldige, så att för skatteavdrag får tagas i anspråk allenast vad av lönen överskjuter det förbehållna beloppet. Det belopp, som sålunda skall förbehållas den skattskyldige, bör som regel motsvara fastställt existensminimum minskat med de inkomster, den skattskyldige kan åtnjuta från annan än huvudarbetsgivaren. Det förbehållna beloppet kan dock ökas med belopp motsvarande dels sådana utgifter, som äro nödvändiga för förvärvande av den löneinkomst, varom fråga är, och som äro avdragsgilla vid tax -
1* Riksdagen 1975/76. 6 sand. Nr 32
SkU 1975/76: 32
10 Nuvarande lydelse
värvande av den löneinkomst, varom fråga är, och som äro avdragsgilla vid taxering, t. ex. avgifter, som den skattskyldige har att erlägga för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, sorn tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet, dels ock tillfälliga utgifter av ofrånkomlig natur som den skattskyldige må hava att vidkännas och som icke kunna beaktas vid fastställande av existensminimibeloppet. 1 förekommande fall äger den lokala skattemyndigheten vidare - för att förhindra att den skattskyldige vid stigande inkomst skall nödgas avstå hela inkomstökningen till skatt -förordna,att om den skattskyldiges inkomst hos huvudarbetsgivaren stiger utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må, intill den gräns där skatten kan uttagas till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Föreslagen lydelse
ering, t. ex. avgifter, som den skattskyldige har att erlägga för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet, dels ock tillfälliga utgifter av ofrånkomlig natur, som den skattskyldige må hava att vidkännas och som icke kunna beaktas vid fastställande av existensminimibeloppet. 1 förekommande fall äger den lokala skattemyndigheten vidare - för att förhindra att den skattskyldige vid stigande inkomst skall nödgas avstå hela inkomstökningen till skatt - förordna, att om den skattskyldiges inkomst hos huvudarbetsgivaren stiger utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må, intill den gräns där skatten kan uttagas till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen. Har kronofogdemyndigheten lämnat underrättelse enligt 51 § andra stycket utsökningskungörelsen (1971:1098) bör den lokala skattemyndigheten vid prövning av frågan om befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär A -skatt på grund av existensminimum icke avvika från det av kronofogdemyndigheten fastställda förbehållsbeloppet, såvida icke nva omständigheter framkommit. En sådan omständighet föreligger exempelvis när den skattskyldige äger tillgångar, som kronofogdemyndigheten icke haft kännedom om.
SkU 1975/76: 32
11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skatteavdrag för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas förrän skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verkställts. Vid nedsättning av skatteavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum bör den lokala skattemyndigheten därför taga hänsyn till dels den skattskyldiges existensminimum och dels den preliminära skatt den skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den lokala skattemyndigheten dels i erforderlig mån höja det belopp, som enligt vad nyss sagts skall förbehållas den skattskyldige, dels ock förordna, att vid inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen. I fråga om skattskyldig som är försatt i konkurs skall efter ansökan av den skattskyldige eller konkursboet tagas hänsyn även till vad den skattskyldige har att avstå till konkursboet av sin lön.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.
SkU 1975/76: 32
3 Förslag till
Lag om ändring i införsellagen (1968:621)
Härigenom föreskrives att 10 S införsellagen (1968:621) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (forbehållsbeloppet).
Förbehällsbeloppet bestämmes med ledning av bestämmelserna i 50§ 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och anvisningarna till nämnda paragraf om existensminimum. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter angående beräkningen av forbehållsbeloppet.
Är i fall som avses i 1 8 1 eller 2 fråga om införsel för engångsbelopp skall utmätningsmannen, när det behövs fördela beloppet på skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln förfallna efter vad som sålunda bestämts.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.
SkU 1975/76: 32
4 Förslag till
Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)
Härigenom föreskrives att 67 b S utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
67 b S'
För utmätning av innestående avlöning gälla följande villkor och begränsningar.
1. Förordnande om utmätning får meddelas beträffande avlöning som förfaller under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande viss avlöningspost.
2. Förordnande får icke meddelas, om det med skäl kan antagas att gäldenären gjort vad han förmått för att betala skulden. Denna begränsning gäller dock ej, när det är fråga om utmätning av ackordslön, provision eller annan ersättning, som innestår för längre tid än en månad.
3. Förordnandet får omfatta en- 3. Förordnandet får omfatta endast belopp som uppenbart översti- dast belopp som uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens ger vad som åtgår för gäldenärens
och hans familjs försörjning samt till och hans familjs försörjning samt till
fullgörande av underhållsskyldighet fullgörande av underhållsskyldighet
som i övrigt åvilar honom. Vid till- som i övrgit åvilar honom. Vid till lämpning
av vad som nu sagts skall, lämpning av vad som nu sagts skall,
om förordnandet gäller ersättning om förordnandet gäller ersättning
som avses i 2 andra punkten, sär- som avses i 2 andra punkten, särskild hänsyn tagas till detta förhål- skild hänsyn tagas till detta förhållande. lande. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av det utmätningsfria beloppet.
4. Utan gäldenärens i utmätningsmålet lämnade medgivande får utmätning ej under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid än tre månader eller, om fordringens art ger särskild anledning till det, sex månader. Utmätning får ej heller under två kalenderår efter varandra ske så att avlöningen kommer att i en följd eller utan större uppehåll tagas i anspråk under längre tid än nu sagts. Om möjligt bör undvikas, att avlöningen tages i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till den. Gäldenären äger återkalla medgivande som nyss sagts,
'Senaste lydelse 1968:623.
SkU 1975/76: 32
14 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
när utmätning tillämpats sex månader eller om förhållandena ändrats väsentligt.
5. Bestämmelserna i 4 äga ej tillämpning vid utmätning av ersättning som avses i 2 andra punkten. Meddelas i annat fall förordnande om utmätning beträffande viss avlöningspost, skall förordnandet vid tillämpning av 4 anses gälla den tid på vilken den posten belöper.
6. Ersättning som utgår i stället för semester och innestår hos arbetsgivaren får ej i något fall utmätas utan gäldenärens i utmätningsmålet lämnade medgivande. Vad som nu sagts gäller även semestermedel, som av arbetsgivaren inbetalats till och innestår hos särskild kassa.
7. Skatteavdrag har företräde framför utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning gälla bestämmelser i införsellagen.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.
SkU 1975/76:32
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt
Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 5
Kvittning enligt 3 § första stycket eller med stöd av kollektivavtal får ske endast mot den del av lönefordringen som uppenbart överstiger vad som åtgår för arbetstagarens och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av hur stor del av lönefordringen som skall vara skyddad mot kvittning.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.
SkU 1975/76: 32
6 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrives att 3 5 taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3S2
Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning, samt, såvitt avser mål som den mellankommunala skatterätten äger pröva, allmänna ombudet för mellankommunala mål. Under benämningen taxeringsintendent inbegripes, förutom nämnda tjänstemän samt chef för taxeringsenhet och taxeringsintendent, jämväl den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankomma på taxeringsintendent eller på allmänna ombudet för mellankommunala mål.
Om icke annat föreskrives, får skattechefen uppdraga åt chef för taxeringsenhet eller chef för revisionsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. 1 Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare.
Bestämmelse om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankommunala skatterätten, gälla riksskatteverket.
Regeringen får förordna tjänsteman hos riksskatteverket att såsom taxeringsintendent föra talan i visst mål eller viss grupp av mål enligt denna lag.
Tjänsteman hos riksskatteverket Tjänsteman hos riksskatteverket äger, i den mån verket så förordnar, har, i den mån verket så förordnar,
samma befogenhet som skattechef samma befogenhet och skyldighet
eller taxeringsintendent enligt 46,51 som skattechef eller taxeringsinten och
53 SS, 56 § 3 morn., 57 och 124 dent enligt 17, 46, 51 och 53 SS, 56
SS- S 3 morn., 57 S, 61 $5 morn., 67. 109
och 124 SS.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
‘Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 'Senaste lydelse 1973:338 samt 1974:773 (ingressen).
SkU 1975/76: 32
17 Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:170 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring i skattelagarna, att matkostnaden för synskadades ledarhund blir avdragsgill vid taxeringen såsom omkostnad för inkomstens förvärvande;
1975/76:295 av herrar Molin (fp) och Bengtsson i Göteborg (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 33 § kommunalskattelagen (1928:370) att taxeringsnämnderna får rätt att bevilja avdrag för sådana kostnader för intäkternas förvärvande, som har samband med kronisk sjukdom eller handikapp hos arbetstagaren, i enlighet med vad som anförts i motionen;
1975/76:346 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att vid beräkning av extra avdrag för pensionärer vardera maken antas inneha hälften av den gemensamma förmögenheten;
1975/76:396 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse:
50 §
2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.
SkU 1975/76: 32
18 Skattskyldig, vars detta stycke.
Vad härefter beskattningsbar inkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1977 års taxering samt eftertaxering för år 1977 eller tidigare år.
1975/76:458 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag syftande till möjligheter till särskilda skattelättnader för föräldrar som uppbär vårdbidrag för vård av handikappade barn i hemmet i enlighet med vad i motionen anförts;
1975/76:535 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om införande av skattefri folkpension, dvs. att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer fr. o. m. nästkommande år skall ökas till 95 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade makar till 77,5 % av basbeloppet i enlighet med vad i motionen anförts;
1975/76:704 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och förslag, syftande till skattelättnader genom rätt till avdrag m. m. för vård och tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna;
1975/76:959 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av anvisningarna beträffande extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för diabetiker i avsikt att successivt anpassa avdragsbeloppen till diabetikernas verkliga merkostnader och att utsträcka avdragsrätten till att omfatta alla vanliga inkomstlägen;
1975/76:989 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Eriksson i Arvika (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att en betydande höjning bör ske av det belopp som en folkpensionär kan få ha i skattefri extrainkomst;
1975/76:1036 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att 1972 års skatteutredning får tilläggsdirektiv att lägga fram förslag till skattesystem som tar hänsyn till barnfamiljernas lägre skatteförmåga utan att de i motionen påvisade mycket breda inkomstintervallerna med i praktiken hundraprocentiga marginalskatter uppkommer.
Utskottet
Existensminimum m. m.
Reglerna om existensminimum innebär bl. a. att den skattskyldige under vissa förutsättningar är berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen för väsentligen nedsatt skatteförmåga med högst 10 000 kr. För skattskyldig som har försörjningsplikt mot barn får avdraget ökas med högst 2 500 kr. per
SkU 1975/76: 32
barn. Avdrag enligt dessa regler kommer i fråga om den skattskyldige har nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet eller stor försörjningsbörda och hans inkomst på grund därav eller av annan jämförlig omständighet understigit vad han behövt för sitt och familjens underhåll. Riksskatteverket (RSV) fastställer varje år normalbelopp och andra föreskrifter för beräkning av existensminimum. Detta får inte överstiga summan av den skattskyldiges grundavdrag, inkomst motsvarande eventuell skattereduktion och särskild skattereduktion samt högsta beloppet för extra avdrag.
Reglerna om existensminimum tillämpas beträffande avdrag för preliminär och kvarstående skatt. Om den del av lönen, som återstår sedan skatteavdrag gjorts, tillsammans med övriga inkomster skulle understiga den skattskyldiges existensminimum, kan den lokala skattemyndigheten efter ansökan befria från eller sätta ned skatteavdragen. I praktiken är RSV:s normalbelopp för existensminimum vägledande också vid fastställande av förbehållsbelopp vid införsel för underhållsbidrag, även om det också förekommer att dessa förbehållsbelopp anpassas efter normerna för socialhjälp.
Förslagen i propositionen innebär att normalbeloppen anpassas till socialhjälpsnormerna och att reglerna för beräkning av existensminimum vid beskattning och indrivning samordnas. Normalbeloppen föreslås om fatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad och skall i fortsättningen bestämmas med ledning av basbelopppet i december närmast före det aktuella året. De fastställs för ensamstående till 95 ">>, för sammanlevande makar och likställda till 165 "<> och för barn till 40 "<> av basbeloppet. Jämfört med nuvarande regler innebär förslaget följande.
Normalbelopp enl.
RSV1 Normalbelopp enl. prop.
år 1976
år 1976
Ortsgrupp 5
Basbelopp 9 700 kr.2
Ensamstående
9 080
9215 Makar
16 080
16 005
Barn
2 500
3 880
1 Normal beloppet för ensamstående och makar har reducerats med ingående hyra 3 360 kr. för år 1975 och 3 720 kr. för år 1976.
2 Faktiskt basbelopp för december 1975.
De angivna beloppen skall som redan nämnts ökas med bostadskostnad.
Utskottet anser - i likhet med motionärerna i motionen 1975/76:1036 - att propositionen innebär en angelägen förbättring jämfört med nuvarande förhållanden. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del. Utskottet har ej heller något att erinra mot propositionen i övriga här ej berörda delar.
I motionen 1975/76:1036 anför motionärerna att förslaget i propositionen
innebär en avsevärd förbättring jämfört med nuvarande regler, inte minst
SkU 1975/76: 32
för barnfamiljerna. De framhåller emellertid, att reglerna leder till ej godtagbara marginaleffekter för familjer i ett brett inkomstskikt där det extra avdraget trappas av, och yrkar att 1972 års skatteutredning får tilläggsdirektiv att lägga fram förslag som begränsar dessa problem.
Utskottet är medvetet om att de marginaleffekter som påtalas i motionen utgör ett allvarligt problem. Med anledning av vad som anförs i motionen bör framhållas, att den lokala skattemyndigheten redan enligt gällande regler har rätt att förhindra att den skattskyldige vid stigande inkomst nödgas avstå hela inkomstökningen till skatt genom att i det enskilda fallet föreskriva, att skatteavdrag får verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen. De problem som trots dessa regler föreligger har givetvis uppmärksammats inom 1972 års skatteutredning i samband med utarbetandet av det förslag, som ligger till grund för propositionen, och frågan kommer att tas upp som en viktig del av hela den marginalskatteproblematik som f. n. behandlas inom utredningen. De speciella problemen i existensminimifallen kommer dessutom enligt vad utskottet inhämtat att behandlas i RSV:s kommande föreskrifter för tilllämpningen av de nya reglerna. Eftersom yrkandet i motionen 1975/76:1036 således redan är tillgodosett avstyrker utskottet bifall till detsamma.
Nedsatt skatteförmåga
I detta sammanhang behandlar utskottet ett flertal motionsyrkanden om avdrag på grund av egen eller nära anhörigs sjukdom eller handikapp.
Gällande regler innebär att den skattskyldige kan få extra avdrag med högst 10 000 kr., om hans skatteförmåga varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av närstående eller annan därmed jämförlig omständighet.
I motionen 1975/76:396 yrkas att avdrag för nedsatt skatteförmåga skall kunna medges även om skatteförmågan inte är väsentligen nedsatt och i motionen 1975/76:704 att avdrag alltid skall medges för de faktiska kostnaderna för vård och tillsyn av sjuka och åldriga anhöriga. I motionen 1975/76:170 yrkas att kostnad för blinds ledarhund och i motionen 1975/76:295 att kostnader för kronisk sjukdom skall anses som en avdragsgill omkostnad för intäkternas förvärvande. Frågan om översyn av RSV.s anvisningar för extra avdrag för diabetiker tas upp i motionen 1975/76:959, och i motionen 1975/76:458 yrkas särskilda skattelättnader för föräldrar som uppbär vårdbidrag för handikappat barn.
Vid sin behandling av motionsyrkanden på detta område våren 1975 anförde utskottet (SkU 1975:8) att det givetvis var önskvärt att RSV med nya anvisningar sökte åstadkomma en mer enhetlig praxis på detta område med mer generella hållpunkter för taxeringsmyndigheterna inte endast beträffande dem som fått sin skatteförmåga nedsatt genom egen sjukdom utan också i sådana fall där barns och andra anhörigas sjukdom medfört
SkU 1975/76: 32
avsevärda kostnader för den skattskyldige.
RSV har den 15 januari 1976 utfärdat sådana anvisningar. Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande merkostnader på grund av kronisk sjukdom eller handikapp bör enligt dessa anvisningar extra avdrag normalt medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr. bör i regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli beroende av en bedömning i varje enskilt fall. I detta sammanhang kan nämnas att kostnader för blindhund skall medräknas. Även utgifter för barn får beaktas. I så fall beräknas avdraget med utgångspunkt i föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Vidare anförs att merkostnaderna vid diabetes, som kan vara svåra att styrka, normalt skall anses ha uppgått till 1 000 kr. och att vårdgivare som uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring regelmässigt kan anses ha betydande merutgifter. Tabellerna har följande innehåll.
Ensamstående skattskyldig
Om inkomsten uppgår till
högst 20 000 kr.
mer än 20 000 kr. men inte över 30 000 kr.
mer än 30 000 kr. men inte över 35 000 kr.
över 35 000 kr.
Annan skattskyldig
Om makarnas sammanlagda inkomster uppgår till
högst 30 000 kr.
mer än 30 000 kr. men inte över 40 000 kr.
mer än 40 000 kr. men inte över 50 000 kr.
mer än 50 000 kr.
Extra avdrag medges normalt med belopp motsvarande
2 ggr beräknade merutgifter beräknade merutgifter
hälften av beräknade merutgifter
hälften av den del av beräknade merutgifter som överstiger 1/10 av inkomsten
Extra avdrag medges normalt med belopp motsvarande
2 ggr beräknade merutgifter beräknade merutgifter
hälften av beräknade merutgifter
hälften av den del av beräknade merutgifter som överstiger 1/20 av inkomsten
Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan angivna inkomstgränser ökas med 5 000 kr. för varje sådant barn.
Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s anvisningar om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer m. m. (RSV Dt 1975:40).
Enligt utskottets uppfattning tillgodoser dessa anvisningar inom ramen
SkU 1975/76:32
för gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös bedömning av möjligheterna till extra avdrag på grund av sjukdom eller annat handikapp. Utskottet har för sin del inga erinringar mot utformningen av anvisningarna. Självfallet kommer RSV att se över dem sedan närmare erfarenheter vunnits från den praktiska tillämpningen. Med anledning av vad som anförts i de nu ifrågavarande motionerna, som väckts innan innehållet i de nya anvisningarna blivit känt, vill utskottet liksom tidigare år framhålla att avdrag för kostnader av ifrågavarande slag bör medges endast inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga och att avdrag inte bör komma i fråga i andra fall än då skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt. Utskottet vidhåller också sin i betänkandet SkU 1975/76:9 uttalade uppfattning att motionärernas syfte att i möjligaste mån förbättra situationen för de handikappade och deras familjer på ett bättre och enklare sätt tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än genom en svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975/76:170, 295, 396, 458, 704 och 959 i den mån de inte redan tillgodosetts.
Folkpensionärernas skatteförhållanden
Folkpensionsförmånerna är med undantag för kommunalt bostadstillägg och tilläggsförmåner för handikappade i princip skattepliktiga. På grund av bestämmelserna om extra avdrag för folkpensionärer blir emellertid folkpensionsförmånerna inklusive viss mindre sidoinkomst i många fall helt undantagna från beskattning på grund av reglerna om extra avdrag.
Fr. o. m. 1977 års taxering beräknas det extra avdraget individuellt vid inkomstprövningen. Gift pensionär, vars make åtnjuter folkpension får - om den taxerade inkomsten inte överstiger vad som motsvarar 77,5 *V> av basbeloppet och en sidoinkomst av 3 800 kr. minskat med schablonavdrag på 100 kr. - extra avdrag med så stort belopp att beskattningsbar inkomst inte uppkommer. För övriga pensionärer beräknas det extra avdraget på motsvarande sätt men med utgångspunkt i 95 "> av basbeloppet. Om till statlig inkomstskatt taxerad inkomst är högre reduceras avdraget med 40 "« av inkomstökningen. Avdraget skall vidare jämkas om den skattpliktiga förmögenheten för ensamstående eller för makar gemensamt överstiger 50 000 kr. Om förmögenhetsvärdet överstiger 80 000 kr. medges inte extra avdrag. Vid 1977 års taxering gäller därutöver en garantiregel som hänför sig till äldre bestämmelser.
Innebörden av reglerna kan belysas av två tabeller som hämtats ur skatteutredningens betänkande SOU 1974:103, se bilaga 1 och 2.
I motionen 1975/76:535 yrkas att folkpensionerna skall göras skattefria genom att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer höjs till 95 °» av basbeloppet för ensamstående och till 77,5 "<> av basbeloppet för makar som båda har folkpension. Förslaget motiveras av de marginaleffekter som
SkU 1975/76:32
uppkommer för folkpensionärer med sidoinkomst över 3 800 kr. genom samtidig avtrappning av det extra avdraget och av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Av motsvarande skäl yrkas i motionen 1975/76:989 ett riksdagsuttalande av innebörd att en sidoinkomst på 6 000-7 000 kr. bör kunna vara skattefri.
Bifogade tabeller utvisar att folkpensionärer med begränsade ekonomiska resurser erlägger väsentligt lägre skatt än andra i motsvarande förhållanden. Tidigare års behandling av dessa frågor visar, att det är förenat med avsevärda tekniska svårigheter att åstadkomma önskvärda förbättringar för denna grupp utan att sådana sidoeffekter uppkommer som nu påtalas i motionerna. Som utskottet anfört ovan utgör marginaleffekterna vid beskattningen en väsentlig del i skatteutredningens uppdrag, och möjligheterna att lösa de besvärande effekterna för folkpensionärernas del av den samtidiga avtrappningen av extra avdrag samt hustrutillägg och kommunala bostadstillägg kommer att undersökas ingående av utredningen. Vad beträffar det aktuella yrkandet i motionen 1975/76:535 måste utskottet på samma sätt som i fjol konstatera att det med hänsyn till skatteförmågeprincipen inte är rimligt att ge föl k pensionärer med stora inkomster avsevärt större förmåner vid beskattningen än andra i motsvarande inkomstlägen samt att motionärernas förslag medför skattelättnader främst för denna grupp och för pensionärer med inte oväsentlig förmögenhet. Inte heller yrkandet i motionen 1975/76:989 är ägnat att underlätta de problem som ligger till grund för yrkandet i motionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa motioner.
Avtrappningsreglerna för pensionärer med förmögenhet tas upp i motionen 1975/76:346. Vid 1975 års riksmöte yrkades att endast den egna förmögenhetens storlek skulle beaktas vid beräkningen av det extra avdragets storlek, ett yrkande som utskottet avstyrkte bl. a. med hänvisning till att sådana regler kunde medföra förmögenhetsöverföringar mellan makar. Med anledning härav yrkar motionärerna nu att vardera maken skall antas inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. 1 motionen anförs bl. a. att båda makarnas avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet och att detta leder till en dubbel avtrappning av avdragen. Motionärerna framhåller dessutom att makarna tillsammans erhåller lägre folkpension än om de varit ensamstående.
Med anledning av vad som anförs i motionen bör framhållas att ifrågavarande avtrappningsregler skiljer sig från vad som gäller för ensamstående endast så till vida, att makars förmögenhet här liksom i andra sammanhang betraktas som en enhet. Det bör också påpekas, att det aktuella yrkandet kan leda till en avsevärt förmånligare behandling i ifrågavarande hänseende av gifta pensionärer inte endast i förhållande till nuvarande regler utan också jämfört med ensamstående pensionärer, vilket skulle ändra förutsättningarna för skatteutredningens utredningsuppdrag. Konsekvenserna av förmögenhetsinnehavet bör också bedömas med hänsyn till de värderingsregler som
SkU 1975/76:32
tillämpas i detta sammanhang och som innebär att förmögenhetsvärdet av bostadsfastighet i princip tas upp till endast 10 "<> av taxeringsvärdet. Enligt utskottets uppfattning bör inte heller denna fråga ryckas loss ur sitt större sammanhang utan prövas först när slutresultatet av skatteutredningens arbete, som kommer att redovisas år 1977, föreligger. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:346.
Utskottet hemställer
1. beträffande existensminimum m. m. att riksdagen
a. antar vid propositionen 1975/76:91 fogade förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i införsellagen (1968:621),
4. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),
5. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitt ningsrätt,
6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),
b. avslår motionen 1975/76:1036;
2. beträffande nedsatt skatte/örmdga att riksdagen avslår
a. motionen 1975/76:170,
b. motionen 1975/76:295,
c. motionen 1975/76:396,
d. motionen 1975/76:458,
e. motionen 1975/76:704,
f. motionen 1975/76:959,
i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet anfört;
3. beträffande folkpensionärernas skatteförhåiianden att riksdagen avslår
a. motionen 1975/76:346,
b. motionen 1975/76:535,
c. motionen 1975/76:989.
Stockholm den 24 februari 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Nä/varande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred (c). Kristenson (s). Johansson i Jönköping (s). Josefson (c). Carlstein (s), Mundebo (fp). Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s). Olsson i Järvsö* (c), fru Normark (s), fru Troedsson (m) och herr Boström (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
SkU 1975/76:32
25 Reservationer
1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 22 med ”redan tillgodosetts” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning tillgodoser dessa anvisningar inom ramen för gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös bedömning av möjligheterna till extra avdrag på grund av sjukdom eller annat handikapp. Den avtrappade avdragsrätten för merutgifter innebär dock att många männirskor med handikapp eller vårdutgifter för barn eller äldre anhöriga kommer att drabbas av en extra hög progressiv beskattning. Det kan enligt utskottets mening inte vara rimligt att progressiviteten i beskattningen ökar på grund av utgifter för en dyrare livsföring som hänger samman med sjukdom eller handikapp hos den skattskyldige eller hos barn eller andra anhöriga för vilka den skattskyldige har vårdeller försörj ni ngsansvar.
Utskottet är därför berett att tillstyrka yrkandet i motionen 1975/76:396 om att ordet ”väsentligen” utgår ur bestämmelserna i 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen, vilka som motivering för extra skatteavdrag anger att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt. Även yrkandena
1 motionerna 1975/76:170, 295, 458, 704 och 959 synes därigenom bli helt eller huvudsakligen tillgodosedda.
dels att utskottet under punkten l.a.l och 2 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:396 och med anledning av motionerna 1975/76:170,295,458,704 och 959 antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att 50 § 2 mom. erhåller följande lydelse:
50 §
2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
SkU 1975/76:32
26 Om skattskyldigs nedsatt skatteförmåga.
Även skattskyldig nedsatt skatteförmåga.
Vad i Qärde styckena.
Vad härefter beskattningsbar inkomst.
2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”1 motionen 1975/76:1036” och slutar på s. 20 med ”till detsamma” bort ha följande lydelse:
I motionen 1975/76:1036 framhåller motionärerna att förslaget i propositionen innebären ökad enhetlighet liksom ökat hänsynstagande till framför allt flerbarnsfamiljernas problem. Det har alltför ofta hänt att familjer med många barn fått behålla så litet av sin inkomst efter skatteavdrag att de för sin försörjning varit hänvisade att söka kompletterande socialbidrag. Samtidigt ställer förslaget enligt motionärerna bristerna i nu gällande skattesystem i obarmhärtig dager och visar dagens orimligt hårda skattetryck. Mycket breda skikt med i princip hundraprocentig marginalskatt skulle nämligen uppkomma i de vanligaste inkomstlägena för de större barnfamiljerna. I normalfallet skulle en trebarnsfamilj med ca 31 000 kr. inkomst, en fyrbarnsfamilj med ca 36 000 kr. inkomst och en fembarnsfamilj med ca 40 000 kr. inkomst anses helt sakna förmåga att betala skatt. Hela inkomsten skulle vid det nu aktuella basbeloppet behövas för uppehället och den del av hyran som inte täcks av bostadstillägg.
Under motsvarande förutsättningar skulle en trebarnsfamilj först vid en inkomst på ca 48 000 kr., en fyrbarnsfamilj vid en inkomst på 60 000 kr. och en fembarnsfamilj vid en inkomst på 80 000 kr. kunna betala full skatt enligt gällande skatteskalor och ändå få behålla ett belopp motsvarande existensminimum. Det skulle i korthet knappast spela någon roll om en trebarnsfamilj har 31 000 kr., 48 000 kr. eller något däremellan, en fyrbarnsfamilj har 36 000 kr., 60 000 kr. eller något däremellan, en fembarnsfamilj har 40 000 kr., 80 000 kr. eller något däremellan. Först vid de högre inkomstgränserna skulle dessa familjer med andra ord fä möjlighet att komma över existensminimum.
Utskottet ser de påtalade marginaleffekterna som ett utomordentligt allvarligt problem. Visserligen har de lokala skattemyndigheterna i existensminimifallen rätt att efter ansökan föreskriva att skatteavdrag ”intill den gräns där skatten kan uttagas till fullo” får verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen, detta för att förhindra att hela inkomstökningen går till skatt.
Detta skulle dock innebära att en fembarnsfamilj med t. ex. 40 000 kr. inkomst, som medgivits avdrag för existensminimum och ökar sin inkomst till 50 000 kr., skulle kunna få en ca 3 000 kr. högre behållning än vid en inkomst på 80 000 kr. där skatt anses kunna tas ut till fullo.
SkU 1975/76:32
27 Utskottet ser också allvarligt på möjligheterna att uppnå likformighet och rättvisa i beskattningen, eftersom ansökan hos lokal skattemyndighet resp. taxeringsnämnd är en förutsättning för att befrielse från eller nedsättning av skatt skall medges på grund av existensminimum. Det är att befara att många av de hushåll som har störst behov av befrielse eller nedsättning inte kommer att tillvarata denna rätt.
Även om utskottet är medvetet om att 1972 års skatteutredning behandlar viss marginalskatteproblematik finner utskottet ovan anförda problem så allvarliga att motionen 1975/76:1036 föreslås överlämnad till denna utredning för förslag till snabba åtgärder.
dels att utskottet under punkten 1 b bort hemställa
att riksdagen begär att regeringen överlämnar motionen 1975/76: 1036 till 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) för snabba åtgärder.
3. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Avtrappningsreglerna för” och slutar på s. 24 med ”motionen 1975/76:346” bort ha följande lydelse:
Den individuella inkomstprövningen av det extra avdraget för pensionärer har inte följts upp med någon motsvarande individuell förmögenhetsprövning. Det extra avdraget jämkas således om värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet överstiger 50 000 kr. Om det sammanlagda förmögenhetsvärdet överstiger 80 000 kr. utgår inga extra skattelättnader. Samma förmögenhetsgränser gäller för ensamstående pensionär vid beräkning av det extra avdraget.
I motionen 1975/76:346 framhålls att denna ”sambeskattning” vid förmögenhetsprövningen innebär att båda makarnas extra avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet. Makarnas förmögenhetsinnehav leder med andra ord till en dubbel avtrappning av avdragen. Makar som vardera har en förmögenhet på 40 000 kr. skulle, om de taxerats som ensamstående, inte vidkännas någon som helst reduktion av det extra avdraget på grund av förmögenhetens storlek. Eftersom emellertid det extra avdraget för gifta sätts i relation till makarnas sammanlagda förmögenhetsvärden innebär detta att makarna i detta fall helt går miste om extra avdrag på upp till ca 12 600 kr. som eljest skulle ha tillkommit dem.
Utskottet anser liksom motionärerna att det i avvaktan på skatteutredningens arbete är angeläget att finna acceptabla lösningar på detta problem och vill därför tillstyrka förslaget i motionen 1975/76:346 om att vid beräkningen av det extra avdraget utgå från att vardera maken innehar hälften av den gemensamma förmögenheten. En sådan lösning skulle vara helt oberoende av förmögenhetsöverföringar mellan makarna och innebära största möjliga rättvisa i förhållande till ensamstående pensionärer.
SkU 1975/76:32
dels att utskottet under punkten 3 a. bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:346 hos regeringen anhåller om förslag till innevarande riksmöte om sådan förmögenhetsprövning av pensionerade makars extra avdrag som förordas i motionen.
4. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 23 börjar med "Bifogade tabeller” och slutar med "dessa motioner” bort ha följande lydelse: Från och med i år gäller individuell inkomstprövning av det extra avdraget. Gift pensionär skall, oberoende av makens inkomst (men ej av dennes förmögenhet), tilldelas ett så stort extra avdrag att folkpensionen och en sidoinkomst på högst 3 800 kr. blir skattefria. 1 sidoinkomsten skall - i motsats till tidigare - också pensionstillskotten inräknas. För ensamstående gäller motsvarande bestämmelser.
De nya reglerna innebär emellertid att det extra avdraget trappas av med 40 procent av den inkomst som överstiger det skattefria beloppet. En pensionär som har en sidoinkomst utöver 3 800 kr. i form av förvärvsarbete, ATP eller dylikt kommer därigenom och genom bortfallet av bostadstillägg och ev. hustrutillägg att drabbas av en marginaleffekt på mellan 75 och 100 procent i de vanligaste inkomstlägena.
Detta kan inte ses som en tillfredsställande lösning på problemet med pensionärernas beskattning, även om det i och för sig kan konstateras att folkpensionärer kan ha en något gynsammare total skatt än andra skattebetalare. Det förtjänar också att påpekas att det extra avdraget måste öka i takt med penningvärdeförsämringen, vilket medför att avtrappningseffekterna måste sträcka sig överallt bredare inkomstintervall och därigenom bli än hårdare. En höjning av den skattefria sidoinkomsten till 6 000 - 7 000 kr. som synes vara målsättningen i motionen 1975/76:989 skulle därför med nuvarande skatteregler kunna medföra marginaleffekter på över 100 procent för många pensionärer med en beskattningsbar inkomst på omkring 30 000 kr. En sådan lösning kan därför i dag inte förordas. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:989.
Den lösning utskottet vill förorda är i stället den som föreslås i motionen 1975/76:535, nämligen att ett belopp motsvarande folkpensionen alltid hålles skattefritt för ålders- och förtidspensionärer. Det extra avdrag som därutöver skulle krävas för en skattefri sidoinkomst på 3 000 kr. eller högre belopp skulle då begränsa sig till detta belopp och alltså bli betydligt mindre än enligt nu gällande regler. Avtrappningen av detta extra avdrag skulle då kunna göras betydligt mindre brant och således medföra mindre förödande marginaleffekter för pensionärer i låga och vanliga inkomstlägen. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1975/76:535.
SkU 1975/76:32
dels att utskottet under punkten 3 b. bort hemställa
att riksdagen på det sätt bifaller motionen 1975/76:535 att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar att ett belopp motsvarande folkpension bör vara skattefritt för ålders- och förtidspensionärer.
Särskilda yttranden
1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m):
I motionen 1975/76:458 yrkas särskilda skattelättnader för föräldrar som uppbär vårdbidrag för handikappat barn. I riksskatteverkets anvisningar av den 15 januari 1976 om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom m. m. framhålles att vårdgivare som uppbär sådant vårdbidrag regelmässigt kan anses ha betydande merutgifter. Avdragsrätten är dock i flertalet fall starkt begränsad med hänsyn till bestämmelserna i 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen om att skatteförmågan skall vara ”väsentligen” nedsatt.
Detta är enligt vår uppfattning inte tillfredsställande. Eftersom vårdbidraget numera beskattas som inkomst av tjänst bör utgifter som har direkt samband med detta vara avdragsgilla i sin helhet. Förvärvsarbetande ensamföräldrar med svårt handikappade barn kommer alltid att drabbas av fördyrade omkostnader, eftersom dessa barns handikapp gör att de inte kan lämnas utan tillsyn ens för kortare perioder. Samma omkostnader drabbar familjer där båda makarna förvärvsarbetar i sådan utsträckning att hjälp med tillsyn och vård av de handikappade barnen måste anlitas och ersättas i särskild ordning.
Vi menar att problemet bäst skulle lösas genom en kombination av förvärvsavdrag för styrkta och nödvändiga vårdkostnader - ett förslag som senast framförts i partimotionen 1975/76:1979 - och vidgade möjligheter till extraavdrag för nedsatt skatteförmåga genom att ordet ”väsentligen” i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen utgår. Det senare yrkandet framförs i den till detta betänkande fogade reservationen 1.
2. av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c):
Folkpensionärernas skatteförhållanden berörs i några motioner, bl. a. 1975/76:989.
Då 1972 års skatteutredning nu är på väg in i slutskedet av sitt arbete - vilket bl. a. omfattar pensionärernas beskattning - har vi inte ansett det motiverat att nu besluta om ändrade regler eller om uttalanden om skattenivå m. m. Vi vill emellertid understryka att beskattningen av den allmänna pensionen och av pensionärernas extrainkomster är en väsentlig fråga i samband med en skattereform. Låginkomsttagarnas situation måste härvid också beaktas.
Individualiserade extra avdrag för folkpensionärer enligt skatteutredningens förslag vid 1977 drs taxering
SkU 1975/76:32 30
Bilaga 1
c
s
Se
*
c
g
O
q
$
o
I
-C:
I1 s:
Q
:s
.o
°g
co
Q
s:
kj
:S3
5:
.o
co
s:
£
:<3
-C>
SL
&
Q
JO
Q
:«3
S:
.o
Co
g
!
e>' --a
ÖC c^' :<3
s -s
S5 I
«-• W co
« m E •X 00 o
åiisH
UJ a
O
2 B
S o
å. c -
I— .= -*
*-> C8 CO
S-SE « c 5
t;
x > UJ n
2 -o
O £
2 £
“ o
« f. H .5
co C 00 O
- c -
c .E .*
Q
2 B
% § B -5É
.E i
8888 88888 88888
OO cC 't fN O «N M (N (N fN (N M (N| fN
O O O O O O O CG r- co CG)
8888 oo co rvi
8888' oo co tj- rs
t g, n —i
Os Q\ Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os
88888 88888 88888 88888
OO Tt o O fN OO M n fN (N (N (N (N <N M X ^ O O (N
o8S88 88888 88888
r-Tf — OO os o — fN n Tf vi vo ts Tt
88888 88888 88888 8888° Os rs in n — Oc n h- — ig os o r^- <g» io> ig) igi igi
so SO SO sO SO «G) Tj■ Tt n GsJ ■—' ^
88888 88888 88888 88888
IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG)
■t st st ^ if sf St Tt St T}- Sf St st St Sj- St St Tt St st
88888 88888 88888
St OS sf- Os st OS st Os st Os st Os st Os st
§88 I O O CG)
° 8 8 8 8 88888 88888 88888
I— sf — oo os o — (N n Tf IG) sO t— oo OS O SO O O
— rsirsi st rs os — c*-> ir) r^- os — c*-) ig) oo os — st
.—i — — — — rs| rs fN <N <n n n
88888 88888 88888 8888°
O St n O oo (N CO O st OO M co O st OO fN co IG) IG)
oo oo oo oo rs t- co co st st n n m - —
88888 88888 88888 88888
IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG)
St st St Tt st St t St t st sf St st f sf St St st st f
88888 88888 88888 88888 — - cO — sO •— sO — so —1 c*o —• so —* sO — sO O CG)
Anni. Folkpensionens grundbelopp har tor inkomståret 1976 beräknats till 9 429 kr. för ensamstående m. fl. och till 7 692 kr. för gift vars make uppbär folkpension. Pensionstillskott har för samma år beräknats till 2 285 kr.
Ökning (+) eller minskning (-) av den totala inkomstskatten enligt skatteutredningens förslag. Jämförelse mellanfölkpensionärer och skattskyldiga i aktiv ålder. Kommunal utdebitering = 25 kr. /skr.
SkU 1075/76:32 31
Bilaga 2
2 » 3.
l/l c/>
o
JS .»-o
t/i "O
<D t
60 <U Q. a ~ 00 c
^ c — ö -2
w (u « c: tfl
£ s J2
l/l w
« oo ;g
c/j *0 »«d
an oj o.
«j -J= 00 C
c « ö .2
(/) (D C/J «*-. c/J
I | ^ IO - OS Tj- — O ^ Tj CN
CN
I I I
I I «/"> O »O - Ov OO
ro rf oo
I I I I ro
vO vo OO OO T}- O
cn — rsi tj (N
(N (N
lilli
88888 fN <N M M M
lilli
OO tJ- Q Q Q
Os OO O O O
so — cn cn cn
m Tt tj oo
rs rf — ro o tj- ■
so so so o »o
Tj- SO — Os OO
— T^- OO
^ »c> I I I
os ro —.
O — ro
i/-) SO OO
lilli
Ov ov n vo
VO ov so
so ^ O) oo n —
— OO (N so
88888 fN <N (N (N M
88888 fN fN (N fN fN
so so so O so sO — SO Tf sO r— ov O cn so
88888 (N fN fN fN fN
lilli
fN fN fN (N fN
t' O fN OO
8888 (N fN (N fN
lill
8888 (N fN fN fN
lill
so so so «o — so — —
n ov o o
i/i in O '/J
so — so Tf so
SO l-~ OO O
>n
Ov t ^ ifi
Ov r fN r^~
111 +
so so so i/->
O vt vt ly-^
Ov I fN |—
O O o o
Ov o — —
— so ^ >n
O Os O CN r^- oo n —
— CN
88888 8888
fN (N (N (N fN fN (N (N (N
88888 8888
<N <N fN fN fN (N fN fN fN
so so so so
— r— +t- i—
•C) so SO SO Os vt Tt 1C Ov r~- <n c--
iii +
SO SO SO SO
OV vt Tt 1/
Ov I— fN f'
111 +
O O O O
Os Os — —
Os Tf O O
— — (N vt f" Os ro — — fN
so O O O CN SO O O — — CN ro
'Skillnad i total skatt för folkpensionärer och skattskyldiga i aktiv ålder enligt förslaget. Minustecken betyder att folkpensionärernas skatt är längre.
GOTAB 51328 Slockholm 1976