Med anledning av motioner om vissa frågor angående den kommunala beskattningen
SkU 1975/76: 46
Skatteutskottets betänkande 1975/76: 46
med anledning av motioner om vissa frågor angående den kommunala beskattningen
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:708 av herr Strindberg (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning i syfte att successivt avveckla den kommunala garantibeskattningen av fastighet;
1975/76:993 av herr Larsson i Borrby (c) och fru Ingvar-Svensson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om uppdelning av kommunalskatten mellan mantalsskrivningskommun och kommun där fritidsbostaden är belägen snarast föreläggs riksdagen.
Frågornas tidigare behandling m. m.
Fritidskommunerna
1962 års fritidsutredning föreslog i betänkandet Fritidslivet i Sverige Del II Friluftslivet i samhällsplaneringen (SOU 1965:19) att kommunerna skulle få rätt att ta ut en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr. Förslaget utsattes för hård kritik vid remissbehandlingen och har inte föranlett lagstiftning.
Fritidskommunernas problem har därefter i riksdagssammanhang uppmärksammats under en följd av år såsom en beskattningsfråga men inte föranlett någon åtgärd inom detta område. Vid 1973 års riksdag genomfördes emellertid vissa förbättringar för dessa kommuner inom ramen för reglerna om skatteutjämningsbidrag, så att kommunalskatten för fritidsbebyggelsen tillfaller kommunerna utöver garanterat skatteunderlag.
1 kommunalekonomiska utredningens(Fi 1971:8)utredningsuppdrag ingår att ta hänsyn även till fritidskommunernas speciella förhållanden. Utredningen skall bl. a. pröva frågan om den kommunala beskattningsrättens utformning.
Vidare kan nämnas att skärgårdsutredningen inom länsstyrelsen i Stockholms län uppmärksammat frågan om olika kommuners kostnader för fritidsbebyggelse och deras möjligheter till finansiering härav.
I sin rapport ”Skärgården i Stockholms län, del I” i augusti 1970 framhöll utredningen bl. a., att de tilltagande kraven på allmän service från de fritidsboende orsakade kommunerna stora kostnader, och att det borde övervägas att låta kommunerna täcka de ökade kostnaderna genom olika slags
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 46
SkU 1975/76:46
avgifter. I sitt fortsatta arbete har utredningen från flera kommuner fått in beräkningar som belyser kommunernas kostnader och intäkter till följd av fritidsbebyggelse. Materialet ger emellertid inte stöd för uppfattningen att denna bebyggelse regelmässigt medför underskott för kommunerna, och fritidsutredningen har i sin i februari 1974 framlagda slutrapport "En levande skärgård” inte tagit ståndpunkt till frågan.
Vid 1974 års riksdag avstyrkte skatteutskottet (SkU 1974:25) liksom tidigare år föreliggande motioner på detta område och anförde bl. a. följande:
Utskottet har vid sin behandling av likartade motionsyrkanden tidigare år anfört, att kommunerna redan har vissa möjligheter att kompensera sig för utgifter för fritidsbebyggelse genom exploateringsavtal, anslutningsavgifter, vägavgifter, taxor för utförda tjänster m. m., och att ägare av fritidshus - i motsats till andra som i samband med fritidsaktiviteter eller av andra skäl uppehåller sig i kommunen utan att vara fast bosatta där - bidrar till sådana kostnader som inte kan täckas genom avgifter av olika slag med kommunalskatt på grund av fastighetsinnehavet. Utskottet vill emellertid inte förneka, att de förhållanden, som ligger till grund för motionerna, kan ha medfört problem för vissa utpräglade fritidskommuner och avfolkningskommuner där byggnader för fast bosättning omvandlas till fritidsbostäder. De ekonomiska svårigheterna för dessa kommuner, som regelmässigt har brist på skattekraft, har emellertid med verkan fr. o. m. 1974 åtminstone i viss utsträckning motverkats genom förbättringar av skatteutjämningsbidragen såväl till avfolkningskommuner som till s. k. sommarstugekommuner.
Mot denna bakgrund och med hänvisning till att frågan ingår som en del i kommunalekonomiska utredningens (Fi 1971:08) utredningsuppdrag har utskottet tidigare år avstyrkt motionsyrkanden om en särskild utredning av frågan om finansiering av kommunernas kostnader för fritidsbebyggelse. Enligt utskottets uppfattning har inga omständigheter tillkommit som bör föranleda att frågan nu bryts ut ur sitt större sammanhang. Utskottet avstyrker således motionerna.
Garantibeskattningen
Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt beräknas garantibelopp för fastighet. Garantibeloppet utgör 2 "■ av taxeringsvärdet och inräknas i den taxerade inkomsten. Å andra sidan medges avdrag med motsvarande belopp vid inkomstberäkningen, dock ej för underskott som uppkommer på grund av denna avdragsrätt. Den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten kommer därför alltid att uppgå till minst garantibeloppets storlek. Den taxerade inkomsten i annan kommun än hemortskommunen utgör också beskattningsbar inkomst om den skattskyldige kan utnyttja sitt grundavdrag från annan inkomst i hemortskommunen.
Frågan om avveckling av garantibeskattningen har behandlats av riksdagen senast vid 1975 års riksmöte. Som motivering för ett då framställt motionsyrkande om en succussiv sänkning av garantibeskattningen åbe -
SkU 1975/76:46
ropades den kraftiga höjningen av taxeringsvärdena som skett vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna. Skatteutskottet (SkU 1975:25) konstaterade att kommunalekonomiska utredningen tillkallats för att utreda kommunernas ekonomi och enligt sina direktiv bl. a. skall pröva frågan om den kommunala beskattningsrätten. Inte minst kommunalekonomiska skäl talade enligt utskottets uppfattning för att garantibeskattningen behålls oförändrad i avvaktan på ställningstagande till utredningens överväganden. Utskottet kunde med hänsyn härtill inte biträda utredningsyrkandet.
Utskottet
I motionen 1975/76:708 begärs en skyndsam utredning i syfte att successivt avveckla den kommunala garantibeskattningen av fastighet, medan motionärerna i motionen 1975/76:993 begär förslag om uppdelning av den enskildes kommunalskatt mellan hans fritidskommun och mantalsskrivningskommun.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har utskottet avstyrkt motsvarande yrkanden tidigare år med hänvisning bl. a. till att fritidskommunernas ekonomiska problem ingår som en del i kommunalekonomiska utredningens (Fi 1971:08) utredningsuppdrag och att utredningen enligt sina direktiv även skall pröva frågan om den kommunala beskattningsrätten. Utskottet har inte funnit anledning till ändrad ståndpunkt i dessa frågor och avstyrker således motionerna 1975/76:708 och 993.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:708
2. motionen 1975/76:993.
Stockholm den 23 mars 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herr Lundgren (s), fru Troedsson (m) och herr Hörberg
(fp).
Särskilt yttrande
av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m):
Kommunalskattelagens regler om garantibeskattning av fastighet innebär att 2 96 av fastighetens taxeringsvärde ingår i ägarens till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst. Eftersom motsvarande belopp får dras av vid
SkU 1975/76:46
inkomstberäkningen är emellertid denna beskattning effektiv endast beträffande fastigheter som lämnat underskott eller litet överskott.
Vid fastighetstaxeringen 1975 genomfördes i många fall betydande höjningar av fastighetsvärdena på såväl villor, jordbruk som andra fastigheter. Detta liksom den numera mycket höga kommunala utdebiteringen gör att garantibeskattningen blir alltmer betungande för fastigheter som går dåligt. Detta kan från rättvise- och likformighetssynpunkt inte anses acceptabelt.
Vi förutsätter att kommunalekonomiska utredningen, som enligt sina direktiv bl. a. skall pröva frågan om den kommunala beskattningsrätten, också kommer att lägga fram förslag om ett avskaffande av denna föga tidsenliga beskattning av inkomster som inte föreligger.
GOTAB 51545 Stockholm 1976