Med anledning av motioner om frågor rörande preliminära skatteavdrag
SkU 1975/76: 50
Skatteutskottets betänkande 1975/76: 50
med anledning av motioner om frågor rörande preliminära skatteavdrag Motionerna 1
detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:173 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att vid utbetalning av sjukpenning avdrag för preliminär skatt skall verkställas för B-skattare som om de vore A-skattare;
1975/76:292 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen antar följande Förslag till
lag om ändring i uppbördslagen
Härigenom förordnas att 4 $ 3 mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272) skall erhålla följande ändrade lydelse.
Riksskatteverket må dock, efter framställning av kommun, upprätta särskild tabell för inom denna kommun skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättande av en sådan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Gällande bestämmelser och frågornas tidigare behandling
Kal/skatteavdrag från sjukpenning till B-skattebetalare (motionen 1975/76:173)
Enligt 3 $ 3 mom. uppbördslagen (1953:272) - UL - kan regeringen förordna, att preliminär A-skatt skall utgå för inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) - KL - även om inkomsten inte utgör huvudsaklig inkomst av tjänst.
Ifrågavarande anvisningspunkt i KL har följande lydelse.
12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 50
SkU 1975/76:50
nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.
Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.
Med stöd av bemyndigandet i UL har regeringen utfärdat kungörelsen 1973:1125 om skatteavdrag från sjukpenning m. m., där bl. a. följande stadgas.
Avdrag för preliminär skatt göres icke från inkomst i här avsedda fall, som ej utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, om mottagaren har att erlägga preliminär B-skatt.
I fråga om preliminär skatt på föräldrapenning görs avdrag endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 4 500 kr.
Avdrag för preliminär A-skatt görs från dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa även om den skattskyldige har att erlägga preliminär B-skatt.
Avdrag görs i detta fall med ledning av särskild tabell. Tabellen skall grundas på medelutdebiteringen i riket för kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Medelutdebiteringen bestämmes med tillämpning av avrundning enligt 5 $ första stycket UL. Riksskatteverket fastställer tabellen.
Jämkning av skatt enligt 4 5; får ske endast vid arbetslöshetstillfälle där dagpenning har utgått för längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för mottagare av dagpenning, som debiterats preliminär B-skatt, skall i första hand avse skatt av sistnämnda slag.
Bestämmelsen i 41 ii 1 mom. UL om skyldighet för arbetsgivare att på skattskyldigs begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp äger icke tillämpning i fråga om skatteavdrag på dagpenning från arbetslöshetskassa.
Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i kungörelsen endast om den lokala skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den skattskyldige begär det. Har den lokala skattemyndigheten beslutat att sådant skatteavdrag skall göras skall myndigheten underrätta den skattskyldige härom.
Riksskatteverket meddelar närmare föreskrifter och anvisningar för tillämpning av denna kungörelse.
SkU 1975/76:50
3 Då frågan senast behandlades 1975 anförde skatteutskottet (SkU 1975/76:18) följande.
I motionen 1975:15 yrkas att preliminär A-skatt skall dras från sjukpenning även om den försäkrade har B-skatt. Motionären påtalar att ett grovt missbruk av sjukpenningsystemet förekommer i den formen att personer med obetydliga inkomster felaktigt avger preliminärdeklaration för B-skatt med hög redovisad inkomst och därmed uppnår en för hög sjukpenning utan skatteavdrag.
Utskottet vill erinra om att försäkringskassorna har skyldighet att vid behov inhämta erforderliga upplysningar, och enligt vad utskottet erfarit utreder också försäkringskassorna i rimlig utsträckning tveksamma frågor, t. ex. vid anmälningar om större inkomstförändringar, längre tids sjukdom och upprepad sjukdom. Eftersom försäkringssystemet bygger på en framtidsuppskattning, är emellertid denna kontroll förenad med svårigheter, och att ett visst missbruk förekommer torde vara uppenbart. Underlag för att bedöma omfattningen av sådant kvalificerat missbruk eller försäkringsbedrägeri, som avses i motionen, saknas emellertid f. n.
Som framgick vid utskottets behandling av motsvarande yrkande förra året (SkU 1974:57) har de lokala skattemyndigheterna och försäkringskassorna inlett ett samarbete för att få till stånd en bättre kontroll och snabbare omprövning i första hand av B-skatten. Enligt de arbetsrutiner som börjat tillämpas efter det motionen väcktes översänder försäkringskassan meddelanden beträffande B-skattebetalare som under en och samma sjukdom fått sjukpenning i 60 dagar till lokala skattemyndigheten, som då prövar om den skattskyldige i stället skall erlägga A-skatt.
Av det anförda framgår, att de särskilda möjligheter till missbruk, som onekligen föreligger i B-skattefallen, kommer att begränsas avsevärt genom det påbörjade samarbetet. Underrättelserutinerna torde också innebära att man inom en snar framtid får ett bättre underlag för att bedöma om denna kontroll bör förstärkas och om mer långtgående åtgärder kan anses påkallade. Om dessa erfarenheter talar för obligatoriska skatteavdrag även för B-skattebetalare, är utskottet givetvis berett att medverka härtill. Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet emellertid påpeka, att ett sådant förfarande i princip kommer att innebära en preliminär dubbelbeskattning för den som erlägger B-skatt, om inte försäkringskassornas uppbördsredovisning kan läggas om eller B-skatten jämkas.
Beloppsintervallerna i preliminärskaltelabellerna (motionen 1975/76:292)
Enligt UL skall källskattetabellerna fastställas av riksskatteverket för olika kommunala utdebiteringar i hela krontal. På särskild ansökan kan 50-öresintervaller få tillämpas i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Utredningen (Fi 1966:28) om definitiv källskatt föreslog i betänkandet Förenklad löntagarbeskattning (SOU 1972:11) att man vid övergång till det
SkU 1975/76:50
av utredningen förordade s. k. FLB-systemet skulle införa skattetabeller med 50-öresintervaller. Betänkandet har inte lett till något förslag om ändrade intervaller.
Då skatteutskottet 1972 behandlade ett motionsyrkande om 50-öresintervaller framhöll utskottet följande synpunkter.
I motionen 1972:421 begärs en generell övergång till 50-öresintervaller. Syftet med förslaget är att skapa närmare överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.
Utredningen om definitiv källskatt (Fi 1966:28) har i betänkandet Förenklad löntagarbeskattning föreslagit att man vid övergång till det av utredningen förordade s. k. FLB-systemet skall införa 50-öresintervaller.
Frågan om överuttaget av preliminär skatt behandlades av detta års vårriksdag, som godkände ett departementschefsuttalande (prop. 1972:15) enligt vilket riksskatteverket (RSV) får rätt att beräkna skatten på det mellersta beloppet i varje inkomstintervall. Det tidigare överuttaget hade konstaterats bero på att skatten beräknades på det högsta beloppet i varje intervall. En närmare redogörelse för RSV:s beslut med anledning härav och de beräknade effekterna i fråga om skatteuttaget har lämnats i den inledande översikten.
Givetvis innebär en övergång till 50-öresintervaller i fråga om kommunal utdebitering att man kommer närmare den slutliga skatten än vad man gör med 1-kronasintervaller. Effekten av en sådan åtgärd blir emellertid förhållandevis blygsam jämfört med de ändringar som åstadkommes genom den omläggning som enligt RSV:s beslut skall genomföras fr. o. m. 1973. Enligt utskottets bedömning finns det därför ingen anledning att i avvaktan på resultatet av denna omläggning nu vidta ytterligare åtgärder för att få bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Utskottet anser sig därför inte för närvarande kunna tillstyrka yrkandet i motionen 1972:421.
Utskottet
I motionen 1975/76:173 återkommer ett flera gånger tidigare behandlat yrkande om att B-skattebetalare skall få vidkännas preliminärt skatteavdrag på sjukpenning. Bakgrunden till yrkandet är nu liksom tidigare försök till missbruk av gällande regler i den formen att en för hög preliminärdeklaration åberopas för att erhålla B-skatt och inpassning i högsta möjliga sjukpenningklass och i avsikt att vid påföljande sjukskrivning erhålla för hög sjukpenning och samtidigt slippa skatteavdrag på sjukpenningen. Motionären hävdar att den av honom förordade lösningen att preliminära skatteavdrag skall göras på sjukpenningen löser alla problem i denna fråga utan att medföra några komplikationer.
Utskottet vill först framhålla att det inte råder några delade meningar om att varje form av skatteundanhållande bör motarbetas med så effektiva medel som möjligt. Mot denna bakgrund har utskottet prövat förslaget mycket ingående och därvid samrått med tillgänglig expertis i uppbördsfrågor. Med hänsyn till att utskottets tidigare redovisning av frågan varit förhållandevis summarisk vill utskottet för undvikande av fortsatta missförstånd mera ingående belysa hur gällande regler fungerar och vilka konsekvenser motionärens förslag skulle få.
SkU 1975/76:50
5 Det finns f. n. ca 600 000 B-skattebetalare, dvs. personer som inte har sin huvudsakliga inkomst genom lön från en arbetsgivare och som själva erlägger sin preliminärskatt enligt särskild debitering. Hit hör alltså rörelseidkare, jordbrukare, fastighetsägare, fria yrkesutövare m. fi. För flertalet gäller att den preliminära B-skatt som skall erläggas under ett inkomstår bestäms utifrån tidigare inkomster. B-skattebetalare är emellertid skyldiga att under vissa förutsättningar avge preliminärdeklarationer och detta gäller bl. a. i de fall inkomsten kan väntas öka i mera väsentlig omfattning. I sådana fall skall den lokala skattemyndigheten fastställa den preliminära B-skatten genom en preliminär taxering. Även om höjd preliminär B-skatt kan åberopas till stöd för uppfattning i sjukpenningklass föreligger det inte något ovillkorligt samband mellan sjukpenning och B-skatt. Försäkringskassorna fastställer sjukpenningen efter prövning och har skyldighet att vid behov inhämta erforderliga upplysningar, och kassorna utreder också i rimlig utsträckning tveksamma frågor, t. ex. vid anmälningar om större inkomslförändringar, längre tids sjukdom och upprepad sjukdom. Eftersom sjukpenningen i de avsedda fallen fastställs genom en framtidsuppskattning, är emellertid denna kontroll förenad med svårigheter, och att ett visst missbruk förekommer torde vara uppenbart.
I fråga om B-skattebetalares sjukpenning, som i princip är att anse som den skattepliktiga inkomst som skall ersätta B-skattebetalarens inkomstbortfall vid sjukdom, gör försäkringskassan inte något skatteavdrag, eftersom skatt motsvarande skatten på sjukpenningen redan ingår i den preliminära B-skatten. Motionärens förslag går ut på att B-skattebetalaren skall få vidkännas skatteavdrag på sjukpenningen och att han för att undvika en preliminär dubbelbeskattning vid nästa B-skatteinbetalning skall dra av den av försäkringskassan innehållna skatten från det skattebelopp han skall erlägga. Till stöd för att förfarandet skall fungera åberopas bl. a. att B-skattebetalare får vidkännas källskatteavdrag på dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. Beträffande det sistnämnda argumentet vill utskottet framhålla att det av naturliga skäl är en försvinnande liten del av försäkringstagarna vid arbetslöshetskassorna som är B-skattebetalare, men att de bestämmelser som gäller för dessa och som återges i den inledningsvis lämnade redogörelsen innebär att normalt jämkning av den preliminära B-skatten kan ske om ersättning utgått under längre tid än en månad. Tillämpas samma regler för sjukpenning får man emellertid ett administrativt merarbete av helt andra dimensioner. Följer man i stället motionärens förslag att B-skattebetalaren själv skall göra avdrag för skatten på sjukpenningen och inbetala beloppet på centrala skattekontot blir följden att det avdragna beloppet restförs, eftersom skattemyndigheterna inte får kännedom om att beloppet skall tillgodoföras den skattskyldige förrän efter årets utgång. Försäkringskassorna redovisar nämligen uppburen skatt summariskt vid de olika inbetalningsterminerna och lämnar specificerad redovisning först efter kalenderårets utgång. Gången skulle då bli att samtliga här avsedda skatteavdrag skulle
SkU 1975/76:50
medföra restföring av B-skatten och ett avsevärt merarbete för indrivningsmyndigheten. Den skattskyldige skulle självfallet få anstånd om han kunde göra troligt att beloppet inbetalats av försäkringskassan. Eventuellt skulle också indrivningsmyndigheten kunna få besked härom, men skattefordringen skulle kvarstå tills den slutliga redovisningen från försäkringskassan kommit skattemyndigheten till handa. Till de administrativa problem som sålunda skulle följa av det av motionären rekommenderade förfarandet bör också läggas de komplikationer som sannolikt i åtskilliga fall kan uppstå genom att skattebetalarna gör misstag när de på egen hand skall beräkna inbetalningen. Även om beräkningen kan synas enkel talar skattemyndigheternas erfarenheter mot en sådan åtgärd. Sammanfattningsvis kommer utskottet fram till att det inte kan vara rimligt att vidta långtgående åtgärder som helt i onödan skulle beröra hundratusentals lojala skattskyldiga för att komma åt bedrägliga förfaranden hos en mycket begränsad krets. Utskottet vidhåller således sin i fjol uttalade uppfattning, att en omläggning av detta slag torde förutsätta en ändring av försäkringskassornas betalningsrutiner.
Åtgärderna bör enligt utskottets mening i stället riktas mot missbruket, och - som utskottet tidigare redovisat - sådana åtgärder har också satts in genom samarbete mellan försäkringskassorna och de lokala skattemyndigheterna. Det finns möjlighet för skattemyndigheterna att ingripa mot det avsedda förfarandet när försäkringskassorna rapporterat en sjukdomsperiod på 60 dagar, då den skattskyldige kan göras till A-skattebetalare om han inte erlagt sin preliminära B-skatt. Enligt utskottets mening bör det inte vara omöjligt att införa särskilda regler för att mera effektivt motarbeta ett notoriskt skatteundandragande av här avsett slag. Man kan sålunda tänka sig ett ökat samarbete mellan de lokala skattemyndigheterna och försäkringskassorna, liksom en förkortning av den angivna 60-dagarsgränsen. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang förorda några konkreta åtgärder i sådan riktning men förutsätter att RS-utredningen, som skall ta ställning till åtskilliga uppbördsfrågor som sammanhänger med det beslutade nya taxeringssystemet också kommer att uppmärksamma det här behandlade problemet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:173.
I motionen 1975/76:292 tas upp en preliminärskattefråga av helt annan natur, nämligen beloppsintervallerna i preliminärskattetabellerna. Enligt gällande bestämmelser skall beloppen i dessa tabeller fastställas i hela krontal, men de tre största kommunerna. Stockholm, Göteborg och Malmö kan på särskild framställning få beloppen fastställda med femtioöresintervaller. På grund härav kan den som arbetar i någon av de tre stora kommunerna men är bosatt i en kranskommun, som har samma kommunala utdebitering som den stora kommunen, få ett större preliminärskatteavdrag än den som har samma lön och arbetsuppgifter men är bosatt i den stora kommunen, vilket skapar irritation på arbetsplatserna. 1 syfte att eliminera dessa olikheter
SkU 1975/76:50
lägger motionärerna fram ett förslag som innebär att alla kommuner skall kunna begära femtioöresintervaller.
Det kan enligt utskottets uppfattning utan tvivel göras gällande att bestämmelsernas nuvarande utformning diskriminerar invånarna i andra kommuner än de tre största, och utskottet finnér därför att bestämmelserna, som främst torde ha tillkommit av praktiska skäl, bör kunna omprövas. De ändringar som därvid i första hand kan komma i fråga är antingen en vidgad valfrihet för kommunerna i enlighet med motionärernas förslag eller en i lagen inskriven enhetlig bestämmelse. Man bör i fråga om den senare lösningen kunna överväga såväl femtioöresintervaller som enkronasintervaller. Den kontinuerliga höjningen av lönerna och de kommunala skatterna talar för det förra alternativet, medan inflationen kan åberopas till stöd för det senare. Med hänsyn till att frågan alltså bör prövas närmare och då den är av begränsad ekonomisk räckvidd för den enskilde skattebetalaren samt med hänvisning till den pågående diskussionen om den kommunala beskattningens framtida utformning är utskottet inte berett att förorda omedelbar lagstiftning i frågan. Utskottet förutsätter emellertid att RS-utredningen - om de nuvarande formerna för kommunal beskattning bibehålls i huvudsak oförändrade - vid sin tidigare nämnda prövning av uppbördsfrågorna också uppmärksammar de här behandlade spörsmålen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:292.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:173,
2. motionen 1975/76:292.
Stockholm den 30 mars 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s). Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö* (c), fru Normark* (s), herr Hallenius (c), fru Troedsson (m) och herr Hörberg (fp).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.