Med anledning av motioner om vissa alkoholpolitiska frågor
SkU 1975/76:6
Skatteutskottets betänkande 1975/76:6
med anledning av motioner om vissa alkoholpolitiska frågor
Motionerna
1 detta betänkande behandlas motionerna
1975:434 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en skyndsam utredning för att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket genom att dels väsentligt öka informationen om alkoholens och narkotikapreparatens risker, dels förbjuda alkoholreklam och i stället införa motreklam, dels vidta åtgärder så att alkoholhalten i öl icke medför berusningsrisk samt dels klargöra föräldrarnas och samhällets ansvar i dessa frågor;
1975:1037 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen uppdrar åt regeringen att tillsätta en utredning för att vetenskapligt belysa alkoholens totala samhällskostnader samt utvecklingen av dessa kostnader i relation till andra samhällskostnader;
1975:1044 av herrar Ekinge (fp) och Eriksson i Arvika (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begära» en utredning tillsätts för kartläggning av alkoholhanteringens inverkan på samhällsekonomin;
1975:1064 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag om förbud mot reklam för alkohol.
Frågornas tidigare behandling
De här behandlade motionerna berör nästan uteslutande frågor som tidigare behandlats av riksdagen och som alkoholpolitiska utredningen (Fi 1966:33), APU, tagit ställning till i sitt betänkande Alkoholpolitik (SOU 1974:91). Propositionen på grundval av betänkandet väntas under våren 1976.
Åtgärder mot alkohol- och narkotikabruket (motion 1975:434)
Det i rubricerade motion framförda kravet på en allmän utredning för att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket har tidigare upprepade gånger framförts i motioner till riksdagen och då avvisats på skatteutskottets hemställan, senast i utskottets betänkande SkU 1974:50. Utskottet har därvid
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 6
SkU 1975/76:6
framhållit att någon ny utredning inte erfodrats, då motionärernas yrkanden i huvudsak avsett frågor som legat inom APU:s uppdrag. Av APU:s slutbetänkande framgår att de i motionen avsedda åtgärderna i fråga om reklam, information och mellanöl m. m. varit föremål för ingående överväganden.
Alkoholreklamen (motionen 1975:1064)
APU förordar förbud mot alkoholreklam och motiverar sitt ställningstagande med bl. a. följande synpunkter.
I debatten har flera gånger framhållits att reklamen är begränsad till varor som inte vållar några alkoholpolitiska olägenheter. Även om detta i och för sig skulle vara riktigt - beträffande mellanölet är så ovedersägligen inte fallet - finner emellertid APU att alkoholreklamen, vilka varor den än avser och hur neutralt den än utformas, är ägnad att öka intresset för alkoholdryckerna och skänka status åt dessa. Reklamen kan alltså bidra till en glorifiering av alkoholen och främja sådana attityder till alkoholbruket som APU anser böra motverkas.
Även i vissa andra hänseenden kan reklamen sägas stå i ett direkt motsatsförhållande till särskilda alkoholpolitiska åtgärder. Således måste antagas att spritreklamen motverkar de strävanden som görs för att styra konsumtionen över mot svagare drycker. Vidare är det antagligt att ungdomen, som ju ägnas speciella alkoholpolitiska omsorger, är särskilt mottaglig för reklamen.
Åtminstone delvis oberoende av reklamens nu angivna effekter framstår det för många människor - mot bakgrunden av de stora skador alkoholdryckerna vållar individ och samhälle - som stötande att tillåta reklam för dessa drycker. En sådan reklam står dessutom klart i strid med den hävdvunna alkoholpolitiska principen att något privat vinstintresse inte bör förekomma inom alkoholhanteringen.
APU finner således att övervägande skäl talar för ett förbud mot reklam för alkoholdrycker. Förbudet bör för övrigt inte avse enbart reklam utan också andra marknadsföringsåtgärder. Det kan inte anföras några bärande skäl för att begränsa förbudet till vad som normalt brukar kallas reklam och lämna andra åtgärder som syftar till en ökad avsättning utanför.
I och för sig vore det tänkbart att begränsa ett förbud till att avse enbart spritdryckerna. Motiveringen härför skulle då vara att reklamen för vin och öl skulle kunna utgöra ett stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker. Emellertid synes just reklamen för en av de svagaste dryckerna - mellanölet - ha haft de mest negativa alkoholpolitiska effekterna. Med hänsyn härtill och då flertalet av de omständigheter som ovan andragits till stöd för ett förbud gäller marknadsföringen inte bara av spritdrycker utan av alkoholdrycker över huvud, finner APU ej anledning att föreslå någon sådan begränsning av förbudet.
1 utredningens förslag till lag om handel med drycker har bestämmelserna om reklamförbud följande lydelse:
SkU 1975/76:6
3 Reklam och andra säl.ifrämjande åtgärder
57 §
Reklam och andra åtgärder för marknadsföring av alkoholdrycker är, med de undantag som angives i denna och nästföljande paragraf, förbjudna för annan än alkoholbolaget.
Såvitt avser tryckt skrift gäller förbudet endast kommersiell annons.
Förbudet omfattar ej heller lokal eller plats, såvitt avser sådana alkoholdrycker som får säljas där, om marknadsföringen icke riktar sig till personer utanför lokalen eller platsen.
Reklam i utländsk publikation samt reklam som återgives i televisionssändning från utlandet omfattas av förbudet endast om reklamen är avsedd huvudsakligen för Sverige.
58 §
Spritdrycker, vin och starköl får skriftligen eller muntligen utbjudas direkt till alkoholbolaget, varjämte varuprov får tillhandahållas detta. Den som har rätt att tillverka eller idka partihandel med starköl eller mellanöl, får på samma sätt marknadsföra mellanöl till den som får sälja sådant öl.
I annons för serveringsställe får angivas vilket slag av alkoholdrycker som serveringsrätten omfattar.
59 S
Alkoholbolaget bör i avtalen med sina leverantörer förbinda dessa att iakttaga bestämmelserna i 57 och 58 §§.
60$
Vid detaljhandel med alkoholdrycker och vid servering samt vid detaljhandel med andra varor än alkoholdrycker är utdelningen av sådan dryck utan betalning förbjuden.
Samhällskostnaderna för alkohol (motionerna 1975:1037 och 1044)
Då frågan om en särskild utredning rörande de sammanlagda kostnaderna för samhället på grund av alkoholen behandlades av 1974 års riksdag med anledning av en motion härom avstyrkte utskottet motionen med följande motivering.
Utskottet finnér i likhet med motionärerna att en kartläggning av alkoholbrukets roll för samhällsekonomin skulle vara av stort värde för den alkoholpolitiska debatten. Som motionärerna framhåller är det emellertid ännu inte bekant i vilken omfattning APU gått in på förevarande frågeställning, och utskottet förordar därför att även denna fråga får vila tills vidare.
APU har i kap. 8 i sitt ovannämnda betänkande ingående diskuterat möjligheterna att mäta alkoholskadorna. Utredningen konstaterar då in 1
* R iksdagen 1075/76 6 sami. Nr 6
SkU 1975/76:6
ledningsvis att alkoholskadorna inte bara leder till personligt lidande för den skadade och denne närstående personer utan att alkoholens skadeeffekter också har väsentlig ekonomisk betydelse genom att de bl. a. leder till ökad sjuklighet och dödlighet, till ökad brottslighet samt till produktionsbortfall i form av arbetsfrånvaro eller försämrade arbetsresultat. Det har dock - säger utredningen - visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att med någon säkerhet mäta de totala alkoholskadornas omfattning i ekonomiska termer. De planer APU under början av sin verksamhet hade att låta genomföra beräkningar av dessa slag har ej kunnat realiseras.
Mot bakgrund av det sagda ifrågasätter utredningen om det över huvud taget finns något mått i vilket man kan ange de totala alkoholskadornas omfattning:
I den alkoholpoiitiska debatten talas ofta om att ”nykterhetsläget” eller ”alkoholsituationen” ändrats, ett ordval som närmast ger vid handen att man anser att ett sådant mått skulle finnas. Uttalandena grundar sig emellertid praktiskt taget alltid på iakttagelser rörande utvecklingen antingen av en eller ett par typer av alkoholskador, såsom antalet omhändertaganden för fylleri, frekvensen delirium tremens eller antalet dödsfall i levercirrhos. Ofta används utvecklingen av totalkonsumtionen som ett mått på alkoholskadorna.
I fortsättningen av kapitlet redovisas och värderas olika försök att mäta alkoholskadorna och alkoholskadeutvecklingen.
Ur APU:s bedömning av möjligheterna att mäta alkoholskadorna kan följande anföras.
Begreppet alkoholskada rymmer i sig utomordentligt allvarliga skador och tämligen banala olägenheter. Även många av de allvarliga skadorna har helt olika karaktär. Det är fullt möjligt, att utvecklingen under en given period är gynnsam för vissa alkoholskador och ogynnsam för andra. Med hänsyn till att det ofta är ogörligt att jämföra en typ av alkoholskada med en annan kan det ifrågasättas om det är meningsfullt att med en term (t. ex. ”nykterhetsläget”) söka sammanfatta helhetsutvecklingen. I allmänhet är det säkert mera ändamålsenligt att avstå härifrån och i stället söka skildra läget och utvecklingen för olika slags alkoholskador och utforma åtgärderna med ledning härav.
Avslutningsvis må framhållas, att mätinstrumentens ofullkomlighet i förening med den omständigheten att många skador inträffar först efter lång tids alkoholbruk medför att det möter stora svårigheter att värdera effekten av olika alkoholpolitiska åtgärder. Det är angeläget att en del av det alkoholpolitiska arbetet inriktas på att utvidga och förbättra mätinstrumenten.
SkU 1975/76:6
5 Utskottet
Att antalet motioner till 1975 års riksmöte beträffande alkoholpolitiska frågor är förhållandevis ringa torde ha sin naturliga förklaring i att alkoholpolitiska utredningen - APU - avgav sitt huvudbetänkande under slutet av 1974 och att proposition på grundval härav väntades under hösten 1975. Med hänsyn till att regeringen fann skäl att medge förhållandevis lång remisstid för betänkandet kommer propositionen emellertid inte att läggas fram förrän till våren 1976.
De förevarande motionerna berör frågor som APU behandlat i sitt betänkande, och beträffande motionerna 1975:434 och 1975.1064 gäller att yrkandena i huvudsak täcks av utredningens förslag.
Det i motionen 1975:434 framförda yrkandet om en särskild utredning för att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket genom ökad information, åtgärder mot alkoholreklamen och sänkning av alkoholhalten i öl kan således redan anses i allt väsentligt tillgodosett genom APU:s slutredovisning av sitt uppdrag. I avvaktan på den proposition som väntas i ämnet finnér utskottet inte anledning att förorda ytterligare utredning inom samma område.
I motionen 1975:1064 begärs att APU:s förslag till förbud mot reklam för alkohol skall genomföras utan dröjsmål. Utskottet finner inte anledning att bryta ut denna fråga utan anser att reklamfrågan bör prövas i sitt större alkoholpolitiska sammanhang, vilket kan väntas ske i den kommande propositionen om alkoholpolitiken. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975:434 och 1975:1064.
I motionerna 1975:1037 och 1975:1044 begärs en utredning för att kartlägga alkoholens samhällskostnader. Då ett motsvarande motionsyrkande behandlades vid 1974 års riksdag uttalade utskottet förståelse för syftet härmed men ansåg att riksdagen borde avvakta APU:s redovisning av denna fråga. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har APU funnit det vara förenat med mycket stora svårigheter att med någon säkerhet mäta de totala alkoholskadornas omfattning i ekonomiska termer. Utredningen, som ägnat frågan om alkoholskadornas mätbarhet ett ingående studium, understryker emellertid samtidigt vikten av attén del av det alkoholpolitiska arbetet inriktas på att utvidga och förbättra mätinstrumenten för att man därigenom bl. a. skall kunna värdera effekten av olika alkoholpolitiska åtgärder.
Utskottet, som anser att det skulle vara av stort värde för den alkoholpolitiska debatten att kartlägga de samhällsekonomiska konsekvenserna av alkoholbruket, är i likhet med APU medvetet om svårigheterna att genomföra en undersökning i sådant syfte. Självfallet gårdel inte att fastställa dessa samhällskostnader med några exakta vetenskapliga metoder, men det bör inte vara uteslutet att göra försiktiga ekonomiska uppskattningar som i stort sett skulle kunna accepteras. Utskottet förutsätter därför, att regeringen vid sin behandling av APU:s betänkande tar upp motionärernas ut -
SkU 1975/76:6
redningsyrkande till prövning i positiv anda. Med det anförda anser utskottet yrkandena i motionerna 1975:1037 och 1975:1044 till viss del vara tillgodosedda.
Utskottet hemställer
1. beträffande ytterligare utredning av alkohol- och narkotikaproblemen att
riksdagen avslår motionen 1975:434;
2. beträffande kartläggning av samhällets alkoholkostnader att riksdagen avslår
a. motionen 1975:1037,
b. motionen 1975:1044
i den mån motionerna inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört;
3. beträffande förbud mot alkoholreklam
att riksdagen avslår motionen 1975:1064.
Stockholm den 7 oktober 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Nätyarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), Lundgren (s), Träff (m), Boström (s). Hörberg (fp). Marcusson (s), fru Troedsson (m) och herr Johansson i Malmö* (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
.
'