Med anledning av motioner om de homosexuellas situation
SoU 1975/76:19
Socialutskottets betänkande 1975/76:19
med anledning av motioner om de homosexuellas situation Motionerna
I motionen 1975:1286 av herr Romanus (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de homosexuella i samhället samt förslag till åtgärder för att lösa dessa.
1 motionen 1975:1294 av herrar Svensson i Malmö (vpk) och Måbrink (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de homosexuellas samhälleliga situation efter mönster av den nederländska s. k. Speijerrapporten.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), vid vilken fogats visst material avseende de homosexuellas situation i samhället.
Tidigare riksdagsbehandling
Då riksdagen på våren 1973 behandlade propositionen 1973:32, som innehöll förslag till en partiell reform av den familjerättsliga lagstiftningen, behandlades även ett motionsyrkande av innebörd att rätten till samma villkor för homosexuellt samboende som för samboende av olika kön skulle erkännas. Lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande LU 1973:20 (s. 116) att det enligt utskottets mening fanns all anledning att uppmärksamma de homosexuellas problem, då det var tydligt att de i många avseenden var sämre ställda än samboende av olika kön.
Utskottet betonade att samlevnad mellan två parter av samma kön var från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform. Utskottet utgick därför från att i lämpligt sammanhang de homosexuellas problem skulle bli föremål för närmare utredning. Utskottet hänvisade även till vad socialstyrelsen m. fl. remissinstanser vid remissbehandlingen av familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972:41) Familj och äktenskap anfört om behovet av en utredning om de homosexuellas problem. Utskottet, som ansåg att motionsyrkandet fick anses tillgodosett genom vad utskottet anfört, avstyrkte motionen.
I ett svar den 1 november 1973 på en enkel fråga av herr Svensson i Malmö om vilka initiativ regeringen hade tagit eller ämnade ta i anledning av riksdagens ovannämnda beslut anförde statsrådet Lidbomtprot. 1973:124 s. 110) att det i de mest skilda sammanhang kunde visa sig angeläget att ta särskild hänsyn till de homosexuellas situation. Det var enligt statsrådets mening emeiiertid inte möjligt att utreda alla problem i ett sammanhang.
1 Riksdagen 1^75/76. 17 sand. Nr IV
Soli 1975/76:19
2 I stället borde vart och ett av problemen behandlas och finna sin lösning inom ramen för olika pågående eller tilltänkta utredningar. Statsrådet hänvisade till att utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet inom kort skulle lägga fram förslag om att upplysning om homosexualiteten skulle ingå som en del i sexualundervisningen. Statsrådet erinrade vidare om att sexualbrottsutredningen hade att pröva om det var motiverat att bibehålla skillnaderna i brottsbalken mellan homosexuella och heterosexuella könsförbindelser. De familjerättsliga problemen skulle enligt statsrådet naturligtvis också utredas. Statsrådet ansåg det emellertid inte lämpligt att låta dessa problem utredas av familjelagssakkunniga, eftersom problemen hade ringa samband med utredningens huvuduppgifter. Innan en utredning tillsattes borde enligt statsrådet först bättre kartläggas vilka rättsliga samlcvnadsproblem sorn det här var fråga om.
I en motion till 1974 års riksdag begärdes att riksdagen med understrykande av sitt beslut 1973 skulle uppdra åt regeringen att i lämplig form avge en samlad rapport över de homosexuellas situation i samhället och framlägga förslag till lösning av de i sammanhanget aktuella problemen.
Lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1974:4 till en början om att riksdagen inte begärt någon utredning om de homosexuellas problem men att utskottet vid sitt ställningstagande 1973 med hänsyn till frågans vikt utgått från alt de homosexuellas problem i lämpligt sammanhang skulle utredas. Utskottet anförde vidare bl. a. att när det gällde det konkreta handlandet för att förbättra de homosexuellas situation utskottet för sin del delade statsrådet Lidboms uppfattning att det inte torde vara möjligt att i ett sammanhang utreda och lösa alla de skiftande problem som de homosexuella möter på olika områden av samhällslivet. Det lämpligaste syntes utskottet vara att varje problem fick utredas och söka lösas i sitt naturliga sammanhang. Utskottet hänvisade i sammanhanget till att utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet inom kort väntades lägga fram förslag om vidgad upplysning om homosexualiteten i sexualundervisningen samt att sexualbrottskommitten utredde frågan huruvida det var motiverat att bibehålla skillnaderna i straffrättsligt ansvar i brottsbalken när det gäller vissa homosexuella och heterosexuella könsförbindelser med unga. Utskottet erinrade även om att biskopsmötet tillsatt en arbetsgrupp för att studera kyrkans syn på homosexualiteten och att arbetsgruppen under våren 1974 skulle lägga fram sin rapport. Enligt vad utskottet erfarit skulle denna komma att innehålla en rekommendation till kyrkan att ändra sin syn på homosexualiteten i en för de homosexuella positiv riktning. Beträffande de homosexuellas familjerättsliga problem framhöll utskottet avslutningsvis att familjelagssakkunniga i sitt fortsatta utredningsarbete knappast kunde undgå att pröva hur man skall komma till rätta med de ekonomiska problemen vid upplösning av samboende mellan dem som inte är gifta. Utskottet utgick från att de
SoU 1975/76:19
sakkunniga i detta sammanhang även beaktade de homosexuellas problem.
På utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.
Förutom de motioner som behandlas i förevarande betänkande har innevarande år väckts en motion som avser de homosexuellas villkor. Motionen (1975:144), som syftade till att de familjelagssakkunniga skulle få tilläggsdirektiv att avge förslag angående de homosexuellas familjerättsliga förhållanden, behandlades under våren av riksdagen, som avslog densamma.
I lagutskottets betänkande LU 1975:8 framhöll utskottet att i samband med behandlingen av ärendet företrädare för familjelagssakkunniga uppgett för utskottet att de sakkunniga hade för avsikt att - såsom förutskickades av utskottet föregående år - ta upp till behandling även de rättsliga problem som aktualiseras vid samboende när parterna är homosexuella.
Utskottet underströk emellertid i sammanhanget att alla problem med mer eller mindre stark familjerättslig anknytning vid homosexuell samlevnad inte kommer att bli behandlade av familjelagssakkunniga. De homosexuellas organisationer har, anförde utskottet, krav på lagreformer även på många andra områden, t. ex. när det gäller frågor om släktnamn, arvsskatteklasser, bosättningslån, förmånstagarförordnanden och familjerabattsystemet vid resor. Det ligger helt i linje med utskottets tidigare uttalanden, anförde utskottet, att problem av detta slag som har ringa eller intet samband med familjelagssakkunnigas uppgifter måste lösas i det sammanhang där de naturligen hör hemma. Vilka lösningar man för de homosexuellas del kunde komma att välja på sådana särskilda sakområden torde emellertid i hög grad komma att påverkas av det resultat som familjelagssakkunnigas arbete leder fram till. Förutsättningar för mer genomgripande reformer på dessa områden syntes därför enligt utskottets uppfattning knappast vara för handen förrän huvudlinjerna beträffande den civilrättsliga regleringen av parternas inbördes förhållanden vid homosexuell samlevnad klarnat.
Speijer-rapporten
Som förebild för den utredning som begärs i förevarande motion anges den nederländska s. k. Speijer-rapporten. Rapporten har fätt sitt namn efter ordföranden i den kommitté som tillkallades i anledning av ett förslag i nederländska nationalförsamlingen i december 1967 om att upphäva en straffbestämmelse för homosexuellt umgänge med personer under 21 år. 1 kommitténs uppdrag ingick att besvara vissa frågor för att få belyst om det fanns skäl att behålla den ifrågavarande bestämmelsen. Rapporten innehåller bl. a. ett avsnitt om straffbestämmelsens historik, en redogörelse om olika åsikter om sexuellt och särskilt homosexuellt beteende med uppgifterna huvudsakligen hämtade från amerikanska undersökningar, främst Kinseyrapporten, redogörelse för teorier om homosexualitetens orsaker och uppkomst och vad som skapar inställningar till homosexualitet samt föroch nackdelar med att behålla den ifrågasatta straffbestämmelsen.
SoU 1975/76:19
4 Rapportens resultat ledde till att Nederländernas nationalförsamling år 1969 upphävde straffbestämmelsen i fråga.
Utredningar m. m.
Den i lagutskottets betänkande LU 1974:4 omnämnda utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbete (USSU) avlämnade i fjol betänkandet (SOU 1974:59) Sexual- och samlevnadsundervisning. Bl. a. i betänkandets senare del, sorn innehåller förslag till lärarhandledning vid sexualundervisningen, har homosexualiteten berörts (s. 769).
I slutet av år 1971 bemyndigades chefen för justitiedepartementet alt tillkalla en utredningsman för att se över brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott [sexualbrollsta rodniuyen). Vad avser straffbelagda homosexuella gärningar framhålls i direktiven (riksdagsbcrätlclsen 1973 Ju:47) till utredningen bl. a. att det efter brottsbalkens tillkomst i olika sammanhang salts i fråga om det är motiverat att behålla särskilda regler om skydd mot homosexuella könsförbindelser för vissa åldersgrupper som saknar ett motsvarande skydd mot heterosexuellt könsumgänge och att det ansetts svårt att ange någon hållbar grund för att i detta avseende göra någon skillnad mellan homosexuella och heterosexuella handlingar. I direktiven framhålls vidare bl. a. att bakom den straffrättsliga särregleringen vid homosexuella könsförbindelser ligger uppfattningen att handlingar, framför allt när de berör unga människor, medför större risker för skador av psykisk och social natur än vad som är fallet vid heterosexuella handlingar. När det gäller frågan om det för homosexuella handlingar bör finnas andra regler än som gäller för heterosexuella, bör därför i första hand utredas om en sådan uppfattning har fog för sig. Med hänsyn till intresset av att inte utan starka sakliga skäl särbehandla de homosexuella, bör särskilda åldersgränser vid homosexuella handlingar kunna övervägas endast om det kan ges belägg för att unga människor kan ta särskild skada av förbindelser av homosexuell art.
Som ovan nämnts kommer familjelagssakkunniga att ta upp vissa problem som berör sammanlevande homosexuella när det gäller familjelagstiftningens område.
Den arbetsgrupp som i enlighet med det ovan sagda tillsattes av biskopsmötet för att studera kyrkans syn på homosexualiteten har redovisat sitt arbete i en bok med titeln De homosexuella och kyrkan (Verbums förlag, 1974). 1 bokens sista kapitel konstateras inledningsvis att undersökningen lett till slutsatsen att det finns en grupp av genuint homosexuella som utgör en minoritet som länge varit diskriminerad och att det ur samhällets synpunkt saknas motiveringar för en fortsatt särlagstiftning. I det förslag som läggs fram om hur kyrkan skall utforma sitt handlingsprogram till hjälp för de genuint homosexuella hör framför allt information om sexualiteten
SoU 1975/76:19
och en uppföljning med konkreta åtgärder, såsom utbyggnad av den själavårdande verksamheten.
Slutligen kan i detta sammanhang även nämnas att en trebetygsuppsats i psykologi med titeln ”Homosexuell verklighet” framlagts våren 1975 vid socialhögskolan i Göteborg. Uppsatsen innehåller en studie i vad en annorlunda sexuell läggning innebär för en människas identitet och livssituation.
Utskottet
Som framgår av den redogörelse som lämnats ovan pågår f. n. eller har nyligen avslutats utredningsarbete, vars resultat kommer att få betydelse förde homosexuellas ställning i samhället. Sexualbrottsutredningen ser över de straffrättsliga regler som gäller homosexuellas könsförbindelser i vissa åldersgrupper, familjelagssakkunniga kommer i sitt arbete att ta upp familjerättsliga problem kring homosexuell samlevnad och i utbildningsdepartementet övervägs f. n. USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisning. Riksdagen har tidigare pekat på arbetet inom de nämnda utredningarna vid sin behandling av motioner som syftat till att få till stånd en attitydförändring hos andra medborgare gentemot de homosexuella och till att i övrigt förbättra de homosexuellas situation. Riksdagen har därvid ansett att vart och ett av de skiftande problem som de homosexuella möter på olika områden i samhället bör utredas och söka lösas i sitt naturliga sammanhang.
I de i detta betänkande behandlade motionerna kritiseras den begränsning till isolerade frågeställningar som blir följden av den inställning riksdagen intagit. Motionärerna menar att en mer allsidig översyn av de homosexuellas samhälleliga situation måste komma till stånd. Som förebild för en sådan utredning anger de därvid den nederländska s. k. Speijerrapporten. I motionen 1975:1286 av herr Romanus (fp) framhålls att rapporten haft stor betydelse för attityderna mot de homosexuella och att man troligen skulle kunna uppnå samma resultat med en motsvarande rapport i Sverige. Motionären vill därför att en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de homosexuella kommer till stånd och att förslag till åtgärder för att lösa problemen läggs fram. Motionärerna bakom motionen 1975:1294, herrar Svensson i Malmö (vpk) och Måbrink (vpk), framhåller att de homosexuellas situation präglas av en allmän diskriminering, som grundar sig på en felaktig begreppsbildning och på fördomar och att problemet måste angripas ur ett totalperspektiv om den sociala diskrimineringen på sikt skall nedkämpas och avskaffas. Även de vill därför ha en utredning om de homosexuellas samhälleliga situation efter mönster av Speijerrapporten.
Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare gett uttryck för uppfattningen att en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Riksdagen har också vid flera
Soll 1975/76:19
tillfällen understrukit angelägenheten av att de homosexuellas problem blir föremål för uppmärksamhet. Utskottet kan emellertid inte dela motionärernas åsikt att problemen bör göras till föremål för en övergripande utredning. Den attitydförändring motionärerna efterlyser måste växa fram som en samverkan mellan olika faktorer. En av de viktigaste normgivande faktorerna när det gäller samhällets och medborgarnas attityder i skilda hänseenden är den lagstiftning som råder. Den bästa grunden för att nå motionernas syfte måste därför enligt utskottets mening vara att fortlöpande på olika rättsområden skapa regler, vilka så långt det är möjligt inte leder till särbehandling av homosexuella. Samtidigt bör sådan upplysning ges som kan medverka till de önskvärda attitydförändringarna. Härvidlag är den upplysning som ges på olika stadier inom skolan av grundläggande betydelse. Det finns därför enligt utskottets mening skäl att vid den fortsatta beredningen av USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisningen ägna de homosexuellas situation uppmärksamhet. Någon riksdagens åtgärd i detta hänseende är dock inte påkallad.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1975:1286 och 1975:1294.
Stockholm den 27 november 1975
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), Dahlberg (s)*, Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s)*, herrar Romanus (fp). Johnsson i Blentarp (s). Nordberg (s). Åkerlind (m). Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), herrar Karlehagen (c)*. Hagberg i Borlänge (vpk) och Olsson i Markaryd (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Romanus (fp) och Hagberg i Borlänge (vpk) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med "Utskottet erinrar” och slutar på s. 6 med "utskottet motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar (= utskottet) för uppmärksamhet. Utskottet
anser att en lösning från fall till fall av de olika svårigheter som möter de homosexuella är motiverad när problemen har en konkret karaktär som kan återföras till den gällande lagstiftningen, t. ex. rådande särbehandling
SoU1975/76:19
av homosexuella på straffrättens område och inom familjerätten. Jämsides härmed måste åtgärder vidtas som angriper problemen ur ett vidare perspektiv. Det gäller framför allt att förändra attityderna till de homosexuella. För att detta skall kunna ske är det nödvändigt med en analys av den samlade problematiken och ett program för att bekämpa diskrimineringen av de homosexuella över hela det samhälleliga fältet. Utskottet tillstyrker därför att de homosexuellas situation blir föremål för en övergripande utredning. Man bör därvid kunna tillgodogöra sig det material som redan tagits fram såväl i Sverige som i andra länder. Utskottet vill härvidlag särskilt nämna den holländska Speijerrapporten. Utredningen behöver därför inte bli särskilt tidsödande.
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1975:1286 och 1975:1294 hos regeringen begär en allsidig översyn av de homosexuellas situation samt förslag till åtgärder för att lösa deras problem.