Med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda
SoU 1975/76:5
Socialutskottets betänkande 1975/76:5
med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda Motionerna I
motionen 1975:346 av fru Hjalmarsson (s) och herr Karlsson i Malung (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
1. tillämpningen av omsorgslagens intentioner i vad gäller normalisering och integrering av vissa utvecklingsstörda,
2. upphävande av landstingskommuners rätt att uppbära folkpensioner och barnbidrag,
3. överförande av huvudmannaskapet för särskolorna till primärkommunema.
I motionen 1975:1254 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt här är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär en översyn av omsorgslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Ett i motionen framställt yrkande om anslag till vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda har behandlats i utskottets betänkande SoU 1975:5 (s. 68).
Den i motionen begärda översynen är föranledd av att motionärerna ifrågasätter om omsorgslagens bestämmelser tillfredsställande kan förenas med en tilltagande integration och normalisering av de psykiskt utvecklingsstörda.
Gällande bestämmelser m. m.
I socialutskottets betänkande SoU 1974:33 har lämnats en mycket utförlig redogörelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Nedan lämnas därför endast en sammanfattning av bestämmelserna m. m. på området.
I lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) regleras alla särskilda omsorger som det allmänna skall bereda psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. Närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen ges i stadgan (1968:146) ang. omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgsstadgan).
Landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun har enligt omsorgslagen huvudmannaskapet för de psykiskt utvecklingsstördas undervisning, vård och andra omsorger enligt lagen. Ledningen av verksamheten utövas av en omsorgsstyrelse.
1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 5
SoU 1975/76:5
2 Undervisningen av sådana psykiskt utvecklingsstörda barn, som kan tillgodogöra sig undervisning men icke kan följa undervisningen inom det allmänna skolväsendet, sker i särskola, som har bl. a. skola för grundundervisning omfattande 10 årskurser och skola, som avser att ge teoretisk utbildning och yrkesutbildning eller yrkesträning. Särskolbarnen är skolpliktiga så länge de behöver undervisning, dock längst t. o. m. vårterminen det år de fyller 21 år eller i undantagsfall 23 år. Omsorgsstyrelsen har möjlighet att överlåta ledningen av en särskola till vederbörande kommuns skolstyrelse.
Undantag från landstingskommuns skyldighet att bereda undervisning föreligger beträffande sådana psykiskt utvecklingsstörda barn som på grund av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola. Dessa undervisas i statliga specialskolor.
Även den vanliga grundskolan ger specialundervisning för barn med utvecklingsstörning som har svårt att följa den vanliga undervisningen men inte är i behov av undervisning i särskola och därför inte omfattas av omsorgslagen. Sådan specialundervisning ges i hjälpklass, skolmognadsklass och observationsklass.
Antalet elever i särskolor, inbegripet särskolans förskola, var i maj 1973 omkring 12 000.
Enligt omsorgsstadgan skall verksamheten i särskolan bedrivas i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet som är möjligt och lämpligt.
Utvecklingen har gått mot allt större integrering av särskolan med förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Denna integrering har nått längst när det gäller grundsärskolan, som i maj 1973 hade nära 68 % av alla klasser lokalintegrerade eller inrymda i särskild byggnad i anslutning till vanlig skola. Integreringen har medfört samarbete i olika former mellan omsorgsstyrelserna i landstingskommuner och skolstyrelsen i respektive kommun. I ett fåtal fall har även möjligheten att överlåta ledningen av särskolan på skolstyrelsen i kommunen utnyttjats.
Landstingens vårdomsorger ges i ett flertal former, från vård i det egna hemmet till sluten vård på vårdhem och specialsjukhus. De som inte kan bo i det egna hemmet men inte behöver bo på vårdhem eller specialsjukhus skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem. Omkring 44 % av alla utvecklingsstörda bodde 1972 i eget hem, 42 % på vårdhem och specialsjukhus och övriga i annat enskilt hem, elevhem eller inackorderingshem. En väsentlig förskjutning har sedan omsorgslagen tillkom ägt rum från vård på vårdhem till boende på inackorderingshem. Sålunda fanns 1973 1 120 platser på sådana hem mot 93 platser år 1967. Fram till 1976 beräknas antalet platser ha ökat till 2 200.
Inackorderingshemmen kan vara inrymda i hyreshus eller villor. Antalet boende, lägst 3 personer på varje hem, kan fördelas i olika lägenheter i närheten av varandra, varvid en av lägenheterna tjänar som baslägenhet
SoU 1975/76:5
för hemmets administration.
Enligt 56 § omsorgslagen utgår inte några avgifter för de omsorger som ges psykiskt utvecklingsstörda. Om någon, som inte har rätt till hel förtidspension eller ålderspension, har inkomst av eget arbete, kan huvudmannen dock ta ut skälig ersättning av honom för kost och logi. Enligt 10 kap. 3 § lagen om allmän försäkring och tillämpningsbestämmelser i kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension har huvudmannen även rätt att som ersättning för vård till pensionsberättigad eller till barn för vilket barntillägg utgår, som under hel månad bor kostnadsfritt i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem eller i enskilt hem på huvudmannens bekostnad, uppbära pensionen eller bamtillägget, i senare fallet till den del det svarar mot kostnaden för vården. Den pensionsberättigade skall enligt 4 § kungörelsen, utom när fråga är om barnpension, få ett garanterat minsta belopp för sina personliga behov eller, om han inte kan använda kontanta medel, på annat sätt tillgodoföras detta för personlig nytta. Beloppet beräknas på sätt anges i kungörelsen (1971:830) om avgifter vid ålderdomshem och motsvarar för ogift pensionär som endast har inkomst av folkpension 30 % av pensionen jämte pensionstillskott. Endast om den utvecklingsstörde på grund av sitt tillstånd uppenbarligen ej kan tillgodogöra sig beloppet kan detta nedsättas till lägst 300 kr. per år.
Huvudmannen äger även enligt 7 § lagen om allmänna barnbidrag uppbära barnbidrag för barnet.
En närmare precisering av vad de avgiftsfria omsorgerna skall omfatta ges i 106 § omsorgsstadgan. Författningsrummet innehåller även en bestämmelse om att huvudman som uppbär folkpension eller barnbidrag skall bekosta skälig beklädnadsutrustning.
Landstingsförbundet har i bilaga till cirkulär AC 20/69 rekommenderat att ett beklädnadsbidrag motsvarande barnbidraget för ett kvartal lämnas utvecklingsstört barn som bor hemma under skolferierna, om huvudmannen uppbär barnbidrag för hela den tid barnet bor på inrättning eller annat enskilt hem än det egna.
Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen (SÖ) och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som regeringen bestämmer. För vaije inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet.
Omsorgsstadgan föreskriver att en plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda skall fastställas av huvudtillsynsmyndigheten för viss tid, högst fem år. I plan skall anges för varje inrättning elev- eller upptagningsområde och beräknat antal platser och klasser samt de ytterligare uppgifter huvudtillsynsmyndigheten bestämmer. Tillsynsmyndigheten skall även med lämpliga tidsmellanrum och när särskild anledning förekommer låta inspektera den verksamhet som står under dess tillsyn.
Socialstyrelsen utarbetade år 1972 en promemoria om sin tillsynsverk 1*
Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 5
SoU 1975/76:5
samhet på det aktuella området i avsikt att vid inspektion få en samlad genomgång av varje huvudmans omsorgsorganisation minst en gång per 5-årsperiod. Resultatet av genomgången skall diskuteras med vederbörande omsorgsstyrelse för att få fram handlingsprogram för såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder.
Alltsedan omsorgslagens tillkomst har socialstyrelsen i sin serie ”Socialstyrelsen redovisar” fortlöpande publicerat utredningarom bl. a. omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda. Under 1974 har bl. a. i serien publicerats nr 37 Dagcenter för utvecklingsstörda och nr 38 Gruppbostäder för vuxna utvecklingsstörda.
Frågornas tidigare behandling
Tillämpningen av omsorgslagen vad avser normalisering och integrering
Omsorgslagen karakteriserades i prop. 1967:142 som ett flexibelt omsorgssystem där mångfalden av kombinationsalternativ skall möjliggöra att varje utvecklingsstörd kan få just de omsorger han behöver utan att hans frihet inskränks mer än nödvändigt. Utöver de obligatoriska inrättningar för vården som föreskrivs i lagen har närmare bestämmelserom vad vården bör omfatta inte ansetts böra tas in i omsorgslagen. Departementschefen anförde i detta sammanhang att med det målet att vården syftade till att på bästa sätt anpassa de utvecklingsstörda till omvärlden borde landstingskommunerna med hjälp av tillsynsmyndigheterna utveckla vården i enlighet med vetenskapens rön och vunna erfarenheter. Vid riksdagsbehandlingen underströks att de konkreta förpliktelser som ålades huvudmännen kunde betraktas som ett minimiprogram för dessa.
Vid 1974 års riksdag väcktes motioner som syftade till en utredning av hur omsorgslagens intentioner uppfylldes. I motionerna framfördes vissa kritiska anmärkningar mot huvudmännen i detta hänseende. Motionerna som remissbehandlades avslogs av riksdagen på förslag av socialutskottet. Utskottet yttrade i sitt betänkande i ämnet SoU 1974:33 bl. a. följande.
Under den tid som omsorgslagen varit i kraft har huvudmännen gjort betydande insatser för att leva upp till de höga krav som enligt lagen ställs på dem. Framför allt den kvantitativa utvecklingen av de olika omsorgerna har belysts i den redovisning som lämnats i remissyttrandena över motionsyrkandena och som i huvudsak återgetts i föregående avsnitt. Utskottet vill som särskilt betydelsefullt i fråga om utbyggnaden av omsorgerna peka på utvecklingen av träningsskolan och av de öppna och halvöppna omsorgsformerna. Påpekas bör också att huvudmännen i viss utsträckning även satt i gång verksamhet som går utöver vad som föreskrivs i omsorgslagen. Utskottet vill härvidlag nämna den fritidsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda, som bedrivs. Det sagda hindrar inte att det - som framhålls i motionerna - fortfarande kan kvarstå brister i fråga om utbyggnaden av omsorgerna för den aktuella gruppen. För att få till stånd en mera inträngande analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa innehållet i omsorgerna, krävs enligt utskottets mening ett omfattande utrednings -
SoU 1975/76:5
arbete, som skulle vara tidskrävande. Utskottet kan inte förorda en sådan utredning i en situation då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv. Utskottet - som alltsedan sin tillkomst årligen haft anledning att ingående diskutera frågor rörande de psykiskt utvecklingsstördas situation - anser emellertid i överensstämmelse med den åsikt som kommit till uttryck i flera av remissyttrandena över den i föregående avsnitt behandlade motionen att frågan om en översyn av omsorgslagen på grundval av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid torde bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. I samband med en sådan översyn bör en kartläggning av läget rörande omsorgerna ske.
När det gällde möjligheten att få en aktuell bild av i vilken utsträckning de olika huvudmännen byggt ut omsorgerna erinrade utskottet slutligen om att huvudmännen för fastställande skulle underställa socialstyrelsen nya planer för ordnandet av omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda att gälla fr. o. m. den 1 januari 1975 och att det fanns anledning utgå från att dessa planer kom att vara grundade på en betydligt större kunskap och vidare erfarenhet i jämförelse med tidigare planer då det gällde att bedöma hur behoven av omsorger bör tillgodoses enligt principerna i omsorgslagen.
Kommuners rätt att uppbära sociala förmåner
Den s. k. RAFA-utredningen aktualiserade hos familjepolitiska kommittén frågan om det rationella i att betalning av månadsbelopp skedde löpande mellan olika skattefinansierande organ i samhället. Kommittén ansåg i sitt betänkande Familjestöd (SOU 1972:34) att statens bidrag till kommunerna för olika vårdformer borde lämnas i ett sammanhang och inte till en del genom att sociala bidrag under vissa omständigheter överfördes till kommunerna. Kommittén föreslog därför att rätten för kommun eller annan att uppbära barnbidrag skulle upphöra. Motsvarande frågor beträffande vissa pensionsförmåner borde enligt kommittén prövas i annat sammanhang. Kommittén ansåg också att regeringen i fortsättningen borde bestämma i vad mån bidrag skulle utgå till föräldrarna när barnen var omhändertagna på institution.
Socialpolitiska bidragsutredningen har i sitt betänkande Ds S 1975:4 berört frågan om olika myndigheters förfogande över pensionsmedel. Utredningen har ansett att frågan bör uppmärksammas i fortsatt utredningsarbete.
Huvudmannaskapet för särskolan
Vid tillkomsten av omsorgslagen diskuterades huruvida huvudmannaskapet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skulle ligga kvar på landstingskommunerna. Bl. a. hade flera remissinstanser ifrågasatt ett primärkommunalt huvudmannaskap för undervisningen av de utvecklingsstörda. Departementschefen anförde i prop. 1967:142 att enligt hans mening skäl inte saknades för en sådan lösning, som var i linje med vad som gällde
SoU 1975/76:5
i fråga om undervisning och vård av rörelsehindrade barn. Bl. a. framhöll han att tillgängliga lokal- och personresurser utnyttjades bäst om huvudmannen var densamma för all undervisning och att ett gemensamt huvudmannaskap underlättade en smidig övergång mellan olika undervisningsformer och därmed främjade den allmänna målsättningen att varje barn skulle få den undervisning det behöver och kan tillgodogöra sig. Emellertid fann departementschefen att skälen för fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap för särskolundervisningen vid tillfället vägde tyngre. Landstingskommunerna hade en organisation på området som i det stora hela visat sig fungera väl, och det syntes mindre välbetänkt att överge denna för den primärkommunala skolorganisationen i ett läge då den sistnämnda var starkt engagerad i nydaningsuppgifter. Ett gemensamt huvudmannaskap för alla de omsorger de psykiskt utvecklingsstörda behövde innebar även bestämda fördelar i synnerhet som gränsen mellan undervisning och vård i framtiden skulle bli mindre markerad. Departementschefen ansåg sig kunna förutsätta att landstingskommuner och primärkommuner kom att samverka så att tillgängliga resurser utnyttjades på bästa sätt. Även om han sålunda förordade ett landstingskommunalt huvudmannaskap för särskolundervisningen ville han inte utesluta att utvecklingen på sikt kunde tänkas böra gå mot ett primärkommunalt huvudmannaskap sedan reformerna i fråga om den allmänna undervisningen genomförts och stabiliserats. Primärkommunerna kom sannolikt även att successivt bli större och därigenom bättre ägnade för verksamhet med stora upptagningsområden. Vid riksdagsbehandlingen (2LU 1967:67) framställdes ingen erinran mot propositionens förslag om fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap. Däremot underströk andra lagutskottet att man i så stor utsträckning som möjligt borde ordna särskolans teoretiska undervisning i anslutning till grundskoleenhet.
1 en motion till 1972 års riksdag yrkades att frågan om överförande av huvudmannaskapet för undervisningen av de psykiskt utvecklingsstörda till primärkommunerna skulle bli föremål för utredning. Motionen remissbehandlades. Socialutskottet erinrade i sitt betänkande i ämnet, SoU 1972:45, om de betydande insatser huvudmännen gjort inom särskolan, särskilt dess träningsskola där ett gemensamt huvudmannaskap för alla omsorger inneburit väsentliga fördelar. Synpunkterna i remissvaren ledde enligt utskottets mening till slutsatsen att frågan om en omprövning av huvudmannaskapet för undervisningen av de psykiskt utvecklingsstörda tedde sig mindre angelägen. Även om utskottet i likhet med de flesta remissinstanserna inte bestred att en förutsättningslös utredning på området så småningom kunde visa sig motiverad ansåg utskottet att en sådan utredning i vart fall inte borde komma till stånd förrän omsorgslagen varit i kraft åtminstone ytterligare några år. Utskottet erinrade bl. a. om pågående reformarbeten på det kommunala området, vilka berörde kommunernas skolväsende och behovet av en stabilisering av detta innan frågan om ytterligare
SoU 1975/76:5
förpliktelser för skolmyndigheterna togs upp. Utskottet framhöll slutligen - med anknytning till vad som sagts om den gynnsamma utvecklingen på omsorgslagens område under landstingens huvudmannaskap - att en utredning om huvudmannaskapet för undervisningen skulle vara ägnad att onödigtvis störa den pågående expansionen när det gällde såväl undervisning som andra omsorger. På utskottets hemställan avslogs motionen.
Utredningen om skolan, staten och kommunerna, SSK, som utreder ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan har, trots att särskolan ej direkt nämnts i direktiven till utredningen, med hänsyn till dess nära samband med grundskolan och till att i utredningens uppdrag ingår att komma fram till ett kommunalt medansvar för sådana handikappade som nu får sin utbildning inom specialskolan, funnit skäl för en principdiskussion om huvudmannaskapet för den del av den obligatoriska skolan som primärkommunerna inte är huvudmän för. En arbetsgrupp inom utredningen har därför låtit göra en sammanställning av tidigare diskussioner om och ställningstaganden till huvudmannaskapen för specialskolan och särskolan liksom skäl för och emot en ändring av huvudmannaskapet. Arbetet är publicerat i SOU 1975:6, Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. Utredningen har inte tagit ställning till redovisningen utan vill först ta del av synpunkter från myndigheter, organisationer och enskilda.
Utskottet
Vid tillkomsten av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda uttalades bl. a. att lagen skulle möjliggöra en tillämpning som fortlöpande kunde anpassas till nya rön och erfarenheter om hur omsorger på bästa sätt skulle kunna ges personer som omfattas av lagen. Det kan klart konstateras att under de omkring sju år lagen varit i kraft bl. a. en markant förskjutning skett av omsorgerna från traditionell institutionsvård till öppna och halvöppna vårdformer och att de psykiskt utvecklingsstörda alltmer kunnat anpassas till ett normalt samhällsliv. På undervisningssidan har lagen varit av särskild betydelse för utbyggnaden av träningsskolan.
I motionen 1975:346 av fru Hjalmarsson (s) och herr Karlsson i Malung (s) och motionen 1975:1254 av herr Helén m. fl. (fp) framställs yrkanden som syftar till en mer eller mindre omfattande översyn av omsorgslagstiftningen. Motionärerna ifrågasätter om omsorgslagens utformning medger en fortsatt utveckling av lagens intentioner om integration och normalisering. I motionen 1975:346 - som synes syfta till en relativt begränsad översyn av lagstiftningen - pekar motionärerna främst på att de som bor på inackorderingshem tillåts ha en så föga omfattande ekonomisk självständighet att detta i sig utgör ett hinder mot fortsatt normalisering för gruppen i fråga. Motionärerna vill att utredningen särskilt skall överväga
SoU 1975/76:5
ett upphävande av den rätt som finns för huvudman att i vissa fall uppbära folkpension och barnbidrag som utgår för den utvecklingsstörde. I motionen 1975:1254 framhålls att det bör vara naturligt att en översyn av omsorgslagen inleds med en kartläggning och redovisning av läget för omsorgsvården i dag.
Som utskottet framhöll föregående år vid behandlingen av motionsyrkanden om en översyn av omsorgslagen torde frågan om en översyn av lagen på grundval av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. Som också framhölls av utskottet vid nämnda tillfälle krävs, för att få till stånd en mera inträngande analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa innehållet i omsorgerna, ett omfattande utredningsarbete, som skulle vara tidskrävande. Utskottet vidhåller mot denna bakgrund sin uppfattning att i nuvarande situation, då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv, en utredning inte kan förordas. Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motionen 1975:1254 tillägga att i samband med en kommande översyn en kartläggning av läget rörande omsorgerna bör ske.
Vid den kommande översynen bör frågan om de utvecklingsstördas ekonomiska självständighet lika väl som andra frågor av betydelse för handikappgruppens normalisering och integrering prövas. Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motionen 1975:346 tillägga att i vart fall vissa av de frågor som avser den utvecklingsstördes ekonomiska självständighet torde komma att särskilt uppmärksammas även i andra utredningssammanhang. Härvidlag vill utskottet särskilt peka på att frågan om rätt för huvudman att uppbära pensionsförmånerna för dem som är intagna på institutioner berörts vid den kartläggning som föregått tillsättandet av den utredning som skall se över samordningsfrågorna i det socialpolitiska bidragssystemet.
I motionen 1975:346 förordas också att den begärda utredningen skall överväga ett överförande av huvudmannaskapet för särskolorna från landstingskommunerna till primärkommunerna.
Tidigare i år har utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) -som härtill uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan - framlagt betänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan, i vilket underlag läggs fram för en principdiskussion om huvudmannaskapet för den del av den obligatoriska skolan som primärkommunerna inte är huvudmän för. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats. Med hänsyn till det anförda får motionsyrkandet i motsvarande del anses tillgodosett.
SoU 1975/76:5
9 Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de i betänkandet behandlade motionsyrkandena.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:346 och motionen 1975:1254, såvitt här är i fråga.
Stockholm den 17 oktober 1975
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), Dahlberg (s). Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Lagergren (s), herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk).
Reservation
av herrar Romanus (fp) och Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 8 med ”Sorn utskottet” och slutar på s. 9 med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
I överensstämmelse med vad som inledningsvis anförts bör framhållas att huvudmännen under den tid omsorgslagen varit i kraft gjort betydande insatser för att leva upp till de höga krav som enligt lagen ställs på dem. Emellertid kvarstår en rad brister då det gäller utbyggnaden av omsorgerna, då det gäller såväl den kvantitativa som den kvalitativa sidan av dessa. Till detta kommer att under den tid som förflutit sedan omsorgslagens tillkomst tanken att integration och normalisering skall utgöra grunden för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda alltmer betonats, och frågan blir alltmer aktuell huruvida den nuvarande lagstiftningen utgör en tillfredsställande ram för den fortsatta utvecklingen av omsorgerna. Socialutskottet uttalade sig förra året till förmån för en översyn av omsorgslagen inom en inte alltför avlägsen framtid. Utskottet förordar att översynen nu kommer till stånd. 1 enlighet med vad som förordas i motionen 1975:1254 bör det vara naturligt att översynen inleds med en kartläggning och redovisning av läget för omsorgsvården i dag.
Vid översynen bör frågan om de utvecklingsstördas ekonomiska självständighet lika väl som andra frågor av betydelse för handikappgruppens normalisering och integrering prövas. Därvid bör bl. a. samråd ske med
SoU 1975/76: 5
andra utredningar som behandlar frågor av betydelse för handikappades ekonomiska självständighet.
I motionen 1975:346 förordas också att den begärda utredningen skall överväga ett överförande av huvudmannaskapet för särskolorna från landstingskommunerna till primärkommunerna.
Tidigare i år har utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) -som har till uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan - framlagt betänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan, i vilket underlag läggs fram för en principdiskussion om huvudmannaskapet för den del av den obligatoriska skolan som primärkommunerna inte är huvudmän för. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats. Vid översynen av omsorgslagen bör samråd ske mellan de båda utredningarna.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975:1254 i här aktuell del och motionen 1975:346 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen 1975:346 och motionen 1975:1254, såvitt här är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.