Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. jämte motioner
Trafikutskottets betänkande
TU 1975/76:19
1975/76:19
med anledning av propositionen 1975/76: 100 såvitt avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. jämte motioner
Propositionen
l propositionen 1975/76: 100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) har regeringen under punkten F 1 (s. 195—207) föreslagit riksdagen att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett anslag av 600 000 000 kr.
Från anslaget utgår sedan budgetåret 1964/65 ersättning till SJ för underskott för drift av icke lönsamma järnvägslinjer. Vidare skall från anslaget betalas dels SJ:s kostnader för drift av sådana icke lönsamma järnvägsstationer, som skall bibehållas enligt regeringens beslut, dels ersättning för pensionärsrabattens utvidgning till förtidspensionärer m. fl.
Motionerna
I motionen 1975/76: 418 av fru Andersson i Hjärtum och fru Göthberg (båda c) hemställs att riksdagen beslutar att
1. man som fyllt 60 år men inte 65 år och vars hustru blivit pensionär skall ha rätt till SJ:s pensionärsbiljett,
2. person som haft rätt till pensionärsbiljett bör få behålla denna vid makes eller makas frånfälle, även om han eller hon inte uppnått 65 års ålder.
I motionen 1975/76: 420 av fru Fredrikson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att vårdare som biträder handikappad person vid resa erhåller nedsättning av biljettpriset på samma villkor som den handikappade.
I motionen 1975/76: 421 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att till Ersättning till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m., anvisa ytterligare 50 200 000 kr., till summa 650 200 000 kr.
I motionen 1975/76: 498 av fru Marklund och herr Lövenborg (båda vpk) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att vid behandling av anslaget, Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. avslå förslaget att nedlägga bandelarna Övertorneå—Karungi samt Gällivare—Arvidsjaur.
1 Riksdagen 1975/76.15 sami. Nr 19
TU 1975/76: 19
2 I motionen 1975/76: 500 av herr Persson i Heden m. fl. (c) hemställs att riksdagen avslår förslaget angående nedläggning av persontrafiken på bandelen Falköping—Landeryd.
I motionen 1975/76: 605 av herrar Johnsson i Blentarp och Johansson i Simrishamn (båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att i samband med en nedläggningsprövning av bandelen Eslöv-—Tomelilla en plan för vägfrågornas lösande inom området föreläggs berörda parter.
I motionen 1975/76: 606 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att
1. änkepensionärer — enligt lagen om allmän försäkring — som fyllt 60 år får resa på pensionärsbiljett,
2. att pensionärsbiljetten skall gälla för resa alla dagar under året.
I motionen 1975/76: 607 av fru Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att införa ett allmänt interrailkort.
I motionen 1975/76: 802 av herrar Jonsson i Alingsås och Karl Bengtsson i Varberg (båda fp) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att i avvaktan på ett trafikpolitiskt program inga ytterligare nedläggningar av järnvägar får ske.
I motionen 1975/76: 803 av herrar Jonsson i Mora och Wirtén (båda fp) hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för en internationell överenskommelse om införande av interrailkort även för pensionärer.
I motionen 1975/76: 805 av herrar Korpås och Åkerfeldt (båda c) hemställs att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen
1. att tanken att nedlägga trafiken på järnvägen Enköping—Uppsala omprövas,
2. att därvid utredes, huruvida sträckan med hållplatser kan göras till försöksområde för en strävan att åter göra tågresor attraktiva och därmed för SJ lönande, även på kortare sträckor, vilket då förutsätter att SJ:s busstrafik under försökstiden läggs ner,
3. att därvid också beaktas järnvägssträckans strategiska betydelse,
4. att, om trafiken ändå lägges ner och inte heller spåret behålles, banvallarna på sträckan Enköping—Uppsala och på sträckan Hallstavik—Uppsala ändå bevaras, så att järnvägstrafiken kan återupptas, när trafik, ekonomi och energihänsyn åter motiverar det,
5. att under tiden dessa banvallar belägges med cykelbana.
I motionen 1975/76: 1529 av herrar Carlström och Henmark (båda fp) hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget angående nedläggning av persontrafiken å bandelen Älmhult—Sölvesborg,
TU 1975/76:19
2. att riksdagen hos regeringen anhåller att SJ utarbetar en långsiktig plan lör persontrafikförsörjningen i nämnda område,
3. att om riksdagen beslutar om nedläggning av persontrafiken på bandelen Älmhult—Sölvesborg nedläggningen ej får påbörjas förrän väg 121 byggts om till godtagbar trafikstandard.
I motionen 1975/76: 1535 av herr Elmstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att nedläggningsprövning beträffande bandelen Älmhult—Sölvesborg inte skall företas nu.
I motionen 1975/76: 1545 av herrar Henmark och Jonsson i Mora (båda fp) hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att åldersgränsen för erhållande av statens järnvägars pensionärsrabatt skall från den 1 juli 1976 vara 65 år.
I motionen 1975/76: 1555 av fru Johansson i Hovmantorp m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas, så att studerande med terminskort får rätt till fri övergång mellan SJ:s tåg och bussar.
I motionen 1975/76: 1557 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring i SJ:s författningar (SJF 850 p. 32.2 samt SJF 851 artikel 13 om SJ:s busslinjer) att studerande äger rätt att lösa även enkelbiljett i 2 klass med 50 procents rabatt.
I motionen 1975/76: 1573 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c, m, fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen uttalar att nedläggningsprövning beträffande järnvägslinjen Eslöv—Tomelilla skall anstå tills erfarenhet vunnits av den ökande Polentrafiken.
I motionen 1975/76: 1576 av herrar Lindahl i Hamburgsund och Jonsson i Alingsås (båda fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 3), att riksdagen beslutar anhålla att regeringen medverkar till att i avvaktan på kommande förslag beträffande trafiksvaga bandelar inga ytterligare järnvägsnedläggningar äger rum.
I motionen 1975/76: 1577 av herrar Lindahl i Hamburgsund och Jonsson i Alingsås (båda fp) hemställs att riksdagen anslår 50 000 kr. till SJ för stöd åt sådan verksamhet som nämns i motionen för att få till stånd en ökning av trafiken på nedläggningshotade bandelar.
I motionen 1975/76: 1595 av herrar Nyhage och Magnusson i Borås (båda m), hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen uttalar att varken person- eller godstrafiken på järnvägslinjen Falköping—Ulricehamn—Landeryd bör nedläggas.
I motionen 1975/76: 2134 av herr Ekinge (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att inga nedläggningar av järnvägar får ske i avvaktan på ett samlat trafikpolitiskt program.
TU 1975/76: 19
4 Utskottet
Enligt de år 1963 meddelade riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken (prop. 1963: 191, S3LU 1963: 1, rskr 1963: 424) skall SJ ersättas för driftunderskott på sådana icke lönsamma järnvägslinjer vilkas trafikering utgör en ekonomisk belastning för SJ men på vilka trafiken bör bibehållas tills vidare av samhälleliga skäl. Ersättningens storlek skall grundas på en vart tredje år förnyad bandelsundersökning. Resultatet av den senaste undersökningen, som genomfördes förra året, redovisas i propositionen. Separatredovisningen har sedermera granskats av tillkallade sakkunniga.
För budgetåret 1976/77 har SJ begärt ersättning för underskottet på det ersättningsberättigade bannätet med 786 milj. kr. Vid beräkningen av ersättningens storlek har enligt SJ kända och förväntade ändringar i löne- och prisnivån beaktats. Med hänsyn till att intäkterna år 1974 var särskilt höga på grund av högkonjunkturen har intäkterna normaliserats till att avse trafikomfattningen under ett i konjunkturhänseende mera normalt år. På intäktssidan har räknats med taxeläget den 1 juli 1975.
De sakkunniga, som konstaterat att SJ i stort sett tillämpat samma redovisnings- och beräkningsprinciper som vid tidigare separatredovisningar, visar genom en särskild analys att driftresultatet på de trafiksvaga bandelama successivt försämrats, i första hand genom ökade kostnader.
De sakkunniga har inte funnit anledning ändra på de av SJ för år 1974 separatredovisade intäkts- och kostnadsbeloppen, annat än vad gäller viss justering för felaktig kostnadsuppgift. Liksom vid tidigare separatredovisningar framhåller de emellertid att principerna för fördelningen av de indirekta kostnaderna framgent bör ändras och hänvisar till de förslag härvidlag som nyligen framlagts av trafikpolitiska utredningen i dess betänkande. När det gäller uppskattningen av det s. k. matarvärdet — vilket utgör en avdragspost vid beräkningen av ersättningsbeloppet — har de sakkunniga med tillämpning av tidigare använt beräkningsförfarande kommit fram till ett större belopp än SJ.
När det gäller avgränsningen av ett ersättningsberättigat bannät har de sakkunniga liksom vid tidigare separatredovisningar och i avvaktan på ställningstagandena till trafikpolitiska utredningens förslag utgått från de uttalanden som gjorts i 1963 års trafikpolitiska proposition jämte därtill hörande utskottsutlåtande och som rört bl. a. avgränsningskriterierna ”förbindelse- eller dubbleringsbanor” samt ”möjligheter till lönsam trafik m. m.”. Tillämpningen har beträffande en rad bandelar lett till en i förhållande till SJ mera restriktiv avgränsning av ersättningsberättigade banor.
De sakkunniga har funnit den av SJ angivna normaliseringen av in -
TU 1975/76: 19
täktssiffrorna vara en god uppskattning av den resultatförsämring för det separatredovisade bannätet som kan härledas ur väntad efterfrågeminskning. De korrigerar denna normalisering med hänsyn till avgränsningen. 1 övrigt godtar de SJ:s framräkning.
Med hänsyn till å ena sidan den avgränsning av det ersättningsberättigade bannätet som ansetts böra ske och å andra sidan den framräkning av 1974 års intäkts- och kostnadsbelopp som gjorts i fråga om det sålunda avgränsade bannätet, föreslår de sakkunniga en driftersättning om 643,7 milj. kr. för budgetåret 1976/77.
Departementschefen förklarar att han i och för sig inte har något att erinra mot de sakkunnigas beräkning av ersättningsbeloppet. Genom den beslutade taxehöjningen per den 1 februari 1976 ökar emellertid intäkterna även på det ersättningsberättigade bannätet. Det av de sakkunniga beräknade ökade behovet av driftersättning om 103,5 milj. kr. kan därigenom reduceras till ca 85 milj. kr. Härutöver beräknas under budgetåret 1976/77 nedläggningsprövning kunna komma till stånd i fråga om ett antal särskilt trafiksvaga bandelar. Detta avser enligt departementschefen bandelar, där en nedläggning uppenbarligen inte innebär några olägenheter från trafikförsörjningssynpunkt och där den alternativa trafikuppläggningen innebär en klar samhällsekonomisk vinst. Därvid avses följande bandelar, nämligen: Övertorneå—Karungi, Gällivare—Arvidsjaur, Enköping—Uppsala, Falköping—Landeryd,
Älmhult—Sölvesborg, Eslöv—Tomelilla, Uppsala—Hallstavik och Fågelsta—Vadstena. Bortsett från de båda sistnämnda bandelarna, som enbart har godstrafik, gäller det helt eller i huvudsak persontrafiken. Departementschefen bedömer att en nedläggning i sådana på kort sikt möjliga fall skall ge en besparing räknat på helår om ca 30 milj. kr. För budgetåret 1976/77 beräknas därför ett belopp om 594,7 milj. kr. i driftersättning till SJ, vilket innebär en ökning jämfört med budgetåret 1975/76 med 54,5 milj. kr.
Liksom hittills anses SJ böra erhålla ersättning för övergångsvis tilllämpade reduceringar i styckegodstaxorna vid transporter till och från vissa platser vid nedlagda järnvägslinjer. Sådan ersättning föreslås för budgetåret 1976/77 utgå med ett oförändrat belopp av 2,7 milj. kr.
Som ersättning för bibehållande av viss trafik m. m. vid olönsamma järnvägsstationer beräknas ett belopp om 600 000 kr. — mot av SJ begärda 1,8 milj. kr.
För budgetåret 1976/77 har SJ begärt ersättning för vissa enligt verkets mening icke kommersiella rabatter med sammantaget 49,6 milj. kr., varav 23,3 milj. kr. för pensionärsrabatt, 22,8 milj. kr. för studeranderabatt och 3,5 milj. kr. för slopad snittaxa. Departementschefen förklarar sig inte beredd att förorda särskild ersättning härför i vidare mån än vad som följer av tidigare beslut om pensionärsrabattens utvidg -
TU 1975/76: 19
ning till förtidspensionärer m. fl. samt räknar med 2 milj. kr. i ersättning för detta ändamål.
Det totala medelsbehovet för ersättning till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 beräknas därmed uppgå till (594,7+2,7 + 0,6 + 2,0) 600 milj. kr.
Utskottet har för sin del och med beaktande av det anförda funnit sig böra godta departementschefens förslag i anslagsfrågan. I sammanhanget vill utskottet f. ö. erinra om att bl. a. frågorna om den framtida metodiken med avseende på underskottets beräkning, m. m. behandlats av den trafikpolitiska utredningen, vars delbetänkande (SOU 1975: 66) Trafikpolitik -— behov och möjligheter f. n. bereds inom regeringens kansli. Av utskottets sålunda intagna ståndpunkt följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen 421 om en ökning av ifrågavarande anslag med 50,2 milj. kr., dvs. från det av de sakkunniga föreslagna beloppet om 643,7 milj. kr. till (643,7+2,7 + 1,8 + 2,0) 650,2 milj. kr.
Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1577 att riksdagen skall anslå 50 000 kr. till SJ för stöd åt den i motionen nämnda verksamheten från enskilda personers sida för att få till stånd en ökning av trafiken på nedläggningshotade bandelar.
I anledning av förslaget om nedläggningsprövning av de åtta trafiksvaga bandelarna har motionsledes en rad erinringar framförts. Sålunda har i motionen 498 yrkats avslag på propositionen i vad avser bandelarna Övertorneå—Karungi och Gällivare—Arvidsjaur. I motionen 500 yrkas avslag på förslaget i vad avser persontrafiken på bandelen Falköping—Landeryd. I motionen 605 begärs att i samband med en nedläggningsprövning av bandelen Eslöv—Tomelilla en plan för vägfrågornas lösning inom området skall föreläggas berörda parter. I motionen 805 yrkas att riksdagen hos regeringen skall anhålla att frågan om nedläggning av trafiken på järnvägen Enköping—Uppsala omprövas samt att därvid utreds huruvida sträckan med hållplatser kan göras till försöksområde för en strävan att göra tågresor attraktiva och därmed för SJ lönande. Vidare bör järnvägssträckans strategiska betydelse beaktas och, om trafiken läggs ner, banvallarna på sträckorna Enköping—Uppsala och Hallstavik—Uppsala ändå bevaras och beläggas med cykelbana. I motionen 1529 hemställs att riksdagen dels avslår förslaget om nedläggning av persontrafiken på bandelen Älmhult—Sölvesborg, dels hos regeringen anhåller att SJ utarbetar en långsiktig plan för persontrafikförsörjningen i nämnda område, dels beslutar att — om riksdagen beslutar om nedläggning — denna ej får påbörjas förrän väg 121 byggts om till godtagbar trafikstandard. I motionen 1535 yrkas att nedläggningsprövning beträffande bandelen Älmhult—Sölvesborg inte skall företas nu. I motionen 1573 hemställs att riksdagen uttalar att nedläggningsprövning beträffande järnvägslinjen Eslöv—Tomelilla skall
TU 1975/76:19
anstå tills erfarenheter vunnits av den ökande Polentrafiken. I motionen 1595 yrkas att riksdagen uttalar att varken person- eller godstrafiken på — såvitt nu är i fråga — järnvägslinjen Falköping—Ulricehamn—Landeryd bör nedläggas. I motionen 802 yrkas att riksdagen beslutar att i avvaktan på förslag till ett samlat trafikpolitiskt program inga ytterligare nedläggningar av järnvägar får ske. I motionen 1576 hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära att denna, i avvaktan på resultat av pågående utredningar beträffande konsekvenserna av järnvägsnedläggningar, medverkar till att inga ytterligare nedläggningar äger rum. I motionen 2134 slutligen yrkas att riksdagen beslutar att inga nedläggningar av järnvägar får ske i avvaktan på ett samlat trafikpolitiskt program.
Utskottet vill till en början med anledning av vissa yrkanden i motionerna erinra om att nedläggning av godstrafik avsetts ske enbart på bandelarna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik, vilka bandelar f. n. endast har godstrafik. Härutöver kan, enligt vad utskottet erfarit, även nedläggning av vagnslasttrafiken på bandelen Falköping— Ulricehamn komma i fråga. Nämnda trafik uppges redan nu vara av liten omfattning och anses utan större nackdelar kunna överflyttas till landsvägstrafik. Styckegodstrafiken på bandelen är dessutom redan avvecklad. Med anledning av förslaget beträffande den smalspåriga linjen Uppsala—Hallstavik må erinras om att den normalspåriga järnvägen Hallstavik—Hargshamn, som f. n. är under utbyggnad, beräknas vara färdigbyggd sommaren 1977.
I sammanhanget må nämnas att regeringen den 12 februari 1976 utfärdat bestämmelser om formerna för statens järnvägars regionala busslinjetrafik för tiden fram till den 1 augusti 1977. Beslutet innebär att, i fråga om sådana busslinjer som enligt länsstyrelsernas regionala trafikplaner och bussbidragsnämndens bedömning är att betrakta som regionala, statens järnvägar under trafikåret 1976—1977 — inom ramen för det antal turer som finns upptagna i de regionala trafikplanerna för berörda linjer — skall bedriva busstrafik med ett antal turer som minst motsvarar statens järnvägars trafikutbud under trafikåret 1975—1976. För den händelse SJ i enstaka undantagsfall önskar avvikelse i angivna skyldighet att bedriva trafik och detta motiveras av en väsentlig ändring i trafikefterfrågan i förhållande till innevarande trafikår skall framställning härom prövas av regeringen.
Utskottet, som under hand hört vederbörande länsstyrelser, har efter en noggrann genomgång var för sig av de olika bandelar som behandlas i propositionen funnit sig kunna godta att den av departementschefen föreslagna nedläggningsprövningen genomförs. Förutsättningar för att sådan nedläggning i de enskilda fallen kommer till stånd måste dock vara att frågorna om ersättningstrafiken får en fullt tillfredsställande lösning
TU 1975/76:19
samt att erforderliga vägupprustningar kommer till utförande. Utskottet förutsätter att spörsmålen härom löses i nära samförstånd med vederbörande regionala och lokala myndigheter och organ. Den prövning av nedläggningsfrågoma som skall komma till stånd förutsätts sålunda av utskottet i princip ske i samma ordning som tidigare tillämpats i ärenden av detta slag, dvs. att inte enbart SJ och vägverket hörs utan att även länsstyrelser och kommuner samt representanter för trafikanter och trafikutövare får tillfälle att remissvägen eller på annat sätt framföra sina synpunkter och önskemål.
I anslutning härtill vill utskottet erinra om de möjligheter för erhållande av statligt stöd till regional och lokal landsbygdstrafik som enligt gällande författningar på området föreligger. Utskottet vill därvid särskilt peka på de föreskrifter i bidragskungörelserna som stadgar att därest synnerliga skäl föreligger bidrag kan utgå utöver vad som eljest stadgas. Vidare förutsätter utskottet att i de bidragsärenden som kan komma att aktualiseras till följd av de förenämnda bandelarnas nedläggning föreskrifterna ges en generös tillämpning — i syfte inte minst att ernå praktiska och samhällsekonomiskt goda lösningar av ersättningstrafiken. Det framstår också, enligt utskottets uppfattning, som önskvärt att möjligheterna prövas att beträffande bandelama Fågelsta— Vadstena och Uppsala—Hallstavik efter nedläggningen utnyttja banvallarna som cykeltrafikleder.
Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrks samtliga nu berörda motionsyrkanden.
I motionen 418 begärs att riksdagen skall besluta dels att man, som fyllt 60 år men inte 65 år och vars hustru blivit pensionär, skall ha rätt till SJ:s pensionärsbiljett, dels att person som haft rätt till pensionärsbiljett bör få behålla denna vid makes eller makas frånfälle även om han eller hon inte uppnått 65 års ålder. Vidare yrkas i motionen 606 att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att änkepensionärer — enligt lagen om allmän försäkring — som fyllt 60 år får resa på pensionärsbiljett.
Senast vid 1975 års riksmöte behandlade utskottet (TU 1975: 9) ingående olika frågor rörande pensionärsbiljetternas giltighet m. m. Utskottet framhöll därvid bl. a. att förslag i frågor rörande utvidgning av rabattförmånema på olika områden vore att förvänta i anslutning till arbetet inom den trafikpolitiska utredningen. Beträffande yrkanden av samma innebörd som de nu aktuella fann sig utskottet — med hänsyn inte minst till de svåra gränsdragningsproblem som ett bifall till dem skulle medföra — inte kunna tillstyrka desamma.
Utskottet är i princip alltjämt av samma uppfattning och avstyrker följaktligen här berörda motionsyrkanden.
TU 1975/76:19
9 Av samma skäl anser sig utskottet ej kunna tillstyrka det i motionen 420 framställda yrkandet att riksdagen hos regeringen begär förslag, innebärande att vårdare som biträder handikappad person vid resa erhåller nedsättning av biljettpriset på samma villkor som den handikappade. Frågan härom synes f. ö. böra lösas inom ramen för samhällets åtaganden i övrigt på det sociala området.
Ej heller har utskottet funnit sig berett tillstyrka yrkandet i motionen 606 att pensionärsbiljetten skall gälla för resa alla dagar under året. I anslutning härtill må framhållas att de inskränkningar beträffande resdagar som nu gäller måste bedömas som ringa och torde få ses mot bakgrund av de kommersiellt betingade överväganden som legat till grund för rabattens införande.
I motionen 1545 hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att åldersgränsen för erhållande av SJ:s pensionärsrabatt från den 1 juli 1976 skall vara 65 år.
Någon särskild åtgärd härvidlag från riksdagens sida torde emellertid inte vara erforderlig. Kommunikationsministern har nämligen den 27 februari 1976 i riksdagen — med anledning av frågor i ämnet — framhållit att med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år naturligen också följer en motsvarande anpassning av åldersgränsen för SJ:s pensionärsrabatt. Regeringen kommer inom kort att fatta beslut härom.
I motionen 803 hemställs att riksdagen begär att regeringen skall verka för en internationell överenskommelse om införande av Inter-Railkort även för pensionärer.
Nämnda rabattform infördes 1972 efter beslut av den internationella jämvägsunionen (UIC) och syftade närmast till att popularisera jämvägsresandet hos ungdomen. Någon utvidgning av systemet av exempelvis den art motionärerna tänkt sig har enligt vad utskottet inhämtat inte diskuterats. Förutsättningar för en sådan utvidgning har inte heller ansetts vara för handen.
Utskottet finner sig med beaktande bl. a. av det anförda inte kunna tillstyrka motionärernas förslag och avstyrker följaktligen motionen.
Än mindre kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionen 607 att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att införa ett allmänt InterRail-kort. Motionen avstyrks därför.
I motionen 1555 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas, så att studerande med terminskort får rätt till fri övergång mellan SJ:s tåg och bussar. Vidare yrkas i motionen 1557 att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring i SJ:s författningar att studerande äger rätt att lösa även enkelbiljett i 2 klass med 50 procents rabatt.
TU 1975/76:19
10 Utskottet anser för sin del att här berörda spörsmål är av sådan art att de närmast bör prövas i samband med den kontinuerliga översyn av rabattfrågoma som pågår inom SJ. Då utskottet också förutsätter att så sker synes någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida i vart fall ej nu påkallad. Motionerna avstyrks därför.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1975/76:421, yrkandet 1, och 1975/76: 1577 till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 anvisar ett anslag av 600 000 000 kr.,
2. med bifall till regeringens förslag i vad avser nedläggningsprövning av vissa bandelar avslår motionerna 1975/76: 498, yrkandet 1, 1975/76: 500, 1975/76: 605, 1975/76: 802, yrkandet 2, 1975/76: 805, 1975/76:1529, 1975/76: 1535, 1975/76: 1573, yrkandet 1, 1975/76: 1576, yrkandet 3, 1975/76: 1595, såvitt avser järnvägslinjen Falköping—Ulricehamn—Landeryd, och 1975/76: 2134, yrkandet 1,
3. att riksdagen
a. avslår motionerna 1975/76:418 och 1975/76: 606, yrkandet 1,
b. avslår motionen 1975/76: 420,
c. avslår motionen 1975/76: 606, yrkandet 2,
4. att motionen 1975/76: 1545 inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida,
5. att riksdagen
a. avslår motionen 1975/76: 803,
b. avslår motionen 1975/76: 607,
6. att riksdagen
a. avslår motionen 1555,
b. avslår motionen 1557.
Stockholm den 9 mars 1976
På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON
Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hjorth (s), Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Clarkson (m), östrand (s), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c) och Torwald (c).
TU 1975/76: 19
11 Reservationer
1. beträffande underskottet på det ersättningsberättigade bannätet av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”650,2 milj. kr.” bort ersättas med text av följande lydelse:
Den metodik sorn skall användas vid den framtida avgränsningen av det ersättningsberättigade järnvägsnätet har behandlats av den trafikpolitiska utredningen, vars betänkande väntas ligga till grund för de förslag i det hänseendet som regeringen kan komma med i samband med framläggandet av den aviserade trafikpolitiska propositionen. De sakkunniga har dock i sin granskning av SJ:s separatredovisning i viss mån tillämpat synsätt som delas av den trafikpolitiska utredningen. I avvaktan på att riksdagen i samband med behandlingen av den kommande trafikpolitiska propositionen kan besluta om nya riktlinjer för beräkning av underskottet på det trafiksvaga nätet delar utskottet den uppfattning som redovisas i motion 421 — att ersättningsbeloppet skall utgå i enlighet med de sakkunnigas förslag. Mot bakgrund bl. a. av att utskottet hyser den uppfattningen att de av departementschefen aktualiserade nedläggningsprövningarna av bandelar i stort bör avvisas avstyrkes departementschefens yrkande om ytterligare sänkning av ersättningsbeloppet. Utskottet hälsar likaså med tillfredsställelse att inställningen i årets budgetproposition till anslaget för bevarandet av s. k. icke lönsamma järnvägsstationer förändrats. Även departementschefens anslagsyrkande innebär en förbättring. I likhet med vad som förespråkas i motionen 421 anser dock utskottet att SJ bör beviljas det begärda anslaget för ändamålet.
Av utskottets sålunda intagna ståndpunkt följer att utskottet tillstyrker yrkandet i motionen 421 om en ökning av ifrågavarande anslag med 50,2 milj. kr.
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76: 421, yrkandet 1, samt med avslag på motionen 1975/76: 1577 till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 anvisar ett anslag av 650 200 000 kr.,
2. beträffande nedläggningsprövning av vissa bandelar av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c) och Torwald (c) som anser att
TU 1975/76: 19
dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet, som” och på s. 8 slutar med ”nu berörda motionsyrkanden” bort ersättas med text av följande lydelse:
Utskottet har vid behandlingen av denna fråga under hand vänt sig till vederbörande länsstyrelser för att få deras synpunkter. Utgångspunkten för utskottets ställningstagande har varit riksdagens enhälliga uttalande — senast förra året — att uppkommande frågor om nedläggning av järnvägar bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv och att någon nedläggning av järnvägar därför inte bör ske mot berörda kommuners vilja under pågående utrednings- och planeringsarbete. Enligt utskottets uppfattning bör en låg resandefrekvens i första hand motivera aktiva åtgärder för att öka trafiken, t. ex. upprustning av rälsbussbeståndet, tidtabellsändringar, reserabatter m. m.
Nedläggningsprövning bör därför påbörjas endast i undantagsfall, där utredningsarbetet givit så entydiga resultat att en sådan prövning inte skulle föregripa det kommande trafikpolitiska beslutet.
Sådana förutsättningar föreligger enligt utskottets uppfattning i fråga om bandelarna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att prövning av nedläggningsfrågorna bör ske i samma ordning som tidigare tillämpats i ärenden av detta slag, dvs. att inte enbart SJ och vägverket hörs utan även länsstyrelser och kommuner samt representanter för trafikanter och trafikutövare.
I fråga om vissa linjer har de samhällsekonomiska analyser som gjorts av vederbörande länsstyrelser visat att det skulle vara motiverat att överföra persontrafiken till landsväg. Det gäller sträckorna Enköping— Uppsala, Eslöv—Tomelilla, Övertorneå—Karungi och Gällivare—Arvidsjaur. I flertalet fall har emellertid länsstyrelserna ställt upp vissa bestämda villkor i fråga om vägupprustning och ersättningstrafik. Dessutom har det också rests krav på att stödet till regional busstrafik ges en sådan utformning att kostnader i samband med en trafiköverföring av detta slag inte övervältras på kommunerna. Beträffande linjen Eslöv—Tomelilla framhåller vederbörande länsstyrelse att bl. a. förhållandena för Polentrafiken närmare bör belysas innan beslut fattas.
För linjen Älmhult—Sölvesborg gäller att den samhällsekonomiska analys som var förutsatt i trafikplaneringsarbetet enligt uppgift inte kommit till stånd. En sådan måste göras innan nedläggningsprövning sker. I övrigt gäller samma förbehåll som i fråga om övriga linjer.
Beträffande linjen Falköping—Landeryd har från berörda länsstyrelsers sida förebragts vägande invändningar mot att nedläggningsbeslut fattas innan den nya trafikpolitiken utformas. Det framhålles också att vägnätet på vissa sträckor har en sådan utformning och standard att persontrafiken endast i begränsad omfattning lämpligen kan överföras till
TU 1975/76:19
landsväg. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har emellertid förklarat att den inte har någon erinran mot att en nedläggningsprövning sker men framhåller att något slutligt ställningstagande från länsstyrelsens sida inte kan ske förrän den nya trafikpolitiken utformats och länsstyrelsen fått tillgång till SJ:s redovisningssystem.
Utskottet vill inte motsätta sig att nedläggningsprövning påbörjas i fråga om de i propositionen omnämnda åtta bandelarna i de fall där det finns förutsättningar att nå samförstånd med vederbörande länsstyrelser och kommuner. Av de skäl som ovan redovisats torde detta i dagens läge inte vara möjligt i fråga om vissa linjer.
Om prövningen ger till resultat att nedläggning av trafik bör ske på en bandel får detta dock inte äga rum förrän en långsiktig, tillfredsställande trafikförsörjning finns och erforderlig vägupprustning skett.
I de fall där överföring av persontrafik sker från järnväg till landsväg måste också gälla att någon övervältning av kostnader på kommunerna ej får ske. Därför måste — i avvaktan på att nya bussbidragsbestämmelser kan införas — en sådan trafiköverföring betraktas som ett ”synnerligt skäl” som medför att högre bidrag utgår än vad som eljest stadgas.
Eftersom nedläggningsprövningen enligt regeringens förslag i fråga om sex av bandelarna endast gäller persontrafik kommer järnvägsspåret under alla förhållanden att vara kvar, vilket möjliggör en omprövning av frågan om förutsättningarna ändras i framtiden. I den mån all trafik nedlägges på linjerna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik bör möjligheterna att utnyttja banvallarna som cykeltrafikleder prövas.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i vad avser nedläggningsprövning av vissa bandelar samt motionerna 1975/76:498, yrkandet 1, 1975/76:500, 1975/76:605,
1975/76:802, yrkandet 2, 1975/76:805, 1975/76: 1529,
1975/76: 1535, 1975/76: 1573, yrkandet 1, 1975/76: 1576, yrkandet 3, 1975/76: 1595, såvitt avser järnvägslinjen Falköping —Ulricehamn—Landeryd, och 1975/76: 2134, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna,
a) att nedläggningsprövning får påbörjas i fråga om de i propositionen angivna åtta bandelar men att nedläggning av trafik endast får ske i samförstånd med vederbörande länsstyrelser och kommuner,
b) att i de fall denna prövning leder till resultat att viss trafik kan nedläggas, en sådan nedläggning endast får ske sedan erforderlig vägupprustning genomförts och en långsiktig, tillfredsställande trafikförsörjning föreligger,
c) att någon övervältring av kostnader på kommunerna ej får
TU 1975/76:19
ske i detta sammanhang och att erforderliga bidrag till lokal och regional busstrafik därför ges,
3. beträffande nedläggnitigsprövning av vissa bandelar av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att
dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet, som” och på s. 8 slutar med ”nu berörda motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:
Utskottet har, med undantag av bandelarna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik, inte funnit sig kunna godta att den av departementschefen föreslagna nedläggningsprövningen genomförs. Till grund för utskottets ställningstagande ligger den uppfattningen att när det gäller de övriga bandelarna det i samtliga fall finns skäl som talar för att trafiken bör få fortsätta i minst den omfattning som gäller f. n. I flera fall har berörda länsmyndigheter klart uttalat sig för önskvärdheten av fortsatt trafik, i andra fall har en eventuell nedläggning kunnat godtas under förutsättning att fullgod ersättningstrafik ordnas. För samtliga bandelar gäller dock att kommuner eller andra remissinstanser uttalat sig för bevarandet av trafiken.
I motionen 421 framhålles att de trafiksvaga bandelarna utgör betydande investeringar i vårt land. Därför, säger motionärerna, bör det samhällsekonomiska perspektivet vara avgörande vid ställningstagandet till trafiken på trafiksvaga bandelar. Utskottet, som instämmer i detta, menar att hänsyn därvid bör tas till alla de faktorer som t. ex. trafikpolitiska utredningen anfört skall vara med i en analys vid förslag om överföring av trafik från landsväg till järnväg. Sådana regionalpolitisk! negativa effekter som i motionen 498 anförs bli följden av nedläggning av trafiken på bandelen övertorneå—Karungi måste speciellt uppmärksammas.
I flera motioner har man, som utskottet redan påpekat, krävt att inga nedläggningar får ske i avvaktan på ett samlat trafikpolitiskt program. I den trafikpolitiska debatten har också krav framförts om att inga nedläggningar skall ske innan kostnadsansvarsfrågorna lösts. De frågorna behandlas f. n. av trafikpolitiska utredningen. Utskottet har den uppfattningen att nu aktualiserade bannedläggningar, med de undantag som anförts, i första hand bör ingå i den samlade prövning som avses komma till stånd i samband med att den trafikpolitiska propositionen framlägges. Utskottets sålunda antagna ståndpunkt innebär ett tillstyrkande av motionen 498, såvitt nu är i fråga. Vidare tillgodoses helt eller delvis yrkandena i övriga här behandlade motioner.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i vad avser
TU 1975/76: 19
nedläggningsprövning av vissa bandelar och motionerna 1975/76: 500, 1975/76: 605, 1975/76: 802, yrkandet 2, 1975/76: 805, 1975/76: 1529, 1975/76: 1535, 1975/76: 1573, yrkandet 1, 1975/76: 1576, yrkandet 3, 1975/76: 1595, såvitt avser järnvägslinjen Falköping-—Ulricehamn—Landeryd, och 1975/76: 2134, yrkandet 1, samt med bifall till motionen 1975/76: 498, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i berörda fråga anfört,
4. beträffande Inter-Rail-kort för pensionärer av herrar Sven Gustafson i Göteborg och Sellgren (båda fp), som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Nämnda rabattform” och slutar med ”följaktligen motionen” bort ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit beslutades denna rabattform i samband med den internationella järnvägsunionens (UIC) femtioårsjubileum 1972 för att bidraga till popularisering av järnvägsresandet hos ungdomen. Rabattsystemet blev en sådan framgång att det nu fortsätter även efter jubileumsåret. Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för ett Inter-Rail-kort även för pensionärer. Därigenom skulle många äldre människor, som inte tidigare haft tillfälle att resa i Europa, få möjlighet att göra det till relativt låg kostnad. Utskottet som anser en utvidgning av detta slag vara välmotiverad och mycket önskvärd är medvetet om att den förutsätter en internationell överenskommelse. Det är angeläget att man från svensk sida verkar för att en sådan överenskommelse kommer till stånd.
dels utskottets hemställan under 5 a bort ha följande lydelse:
(5) a. med bifall till motionen 1975/76: 803 hos regeringen hemställer att man från svensk sida verkar för en internationell överenskommelse om Inter-Rail-kort även för pensionärer,
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7600SS