Med anledning av propositionen 1975/76:96 om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m. m. jämte motioner
UU 1975/76: 12
Utrikesutskottets betänkande 1975/76:12
med anledning av propositionen 1975/76:96 om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m. m. jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1975/76:96 har riktlinjer dragits upp för en ändrad organisation av utrikesdepartementet och ett antal personalpolitiska åtgärder avseende hela utrikesförvaltningen föreslagits. Den nya organisationen avses i sina huvuddrag vara genomförd den 1 juli 1976.
I samband därmed har regeringen hemställt om riksdagens bemyndigande att dels inrätta ett antal tjänster, dels vidta de övergångsåtgärder som behövs till följd av departementets omorganisation.
Vidare har regeringen i detta sammanhang framlagt förslag beträffande medelsanvisning för budgetåret 1976/77 under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen på tredje huvudtiteln, som i årets budgetproposition (1975/76:100 bil. 5) hade upptagits med ett preliminärt belopp i avvaktan på förevarande proposition.
Motionerna
I anslutning till förevarande proposition har sex motioner väckts med följande yrkanden.
1 motionen 1975/76:2175 av fru Håvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att direkt reglera frågorna om årliga semesterresor
till Sverige för utlandsstationerade tjänstemän med familj och om årliga barnresor i fall där barnen icke vistas på endera förälderns stationeringsort.
I motionen 1975/76:2176 av fru Håvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att till regeringen som sin mening ge till känna vad som i motionen
anförts om antagningsnämndens kompetensområde samt om språkkunskapernas roll vid anställning av handläggande tjänstemän och om språkutbildningen.
I motionen 1975/76:2185 av herr Andersson i Örebro (fp) yrkas att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975/76:96 uttalar som sin mening, att titeln kabinettssekreterare bör bibehållas som benämning på den främste ämbetsmannen inom utrikesförvaltningen.
I motionen 1975/76:2186 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna
1. vad som i motionen anförts beträffande den politiska sektionens or -
1 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 12
UU 1975/76:12
ganisation, innebärande en uppdelning på 5 enheter i enlighet med det förslag som framlagts i Utrikesdepartementets organisationsutredning, med den ändringen att nedrustningsfrågorna i sin helhet förläggs under utredningens enhet 4,
2. vad som i motionen anförts beträffande utbildningsverksamhetens organisation och huvudsakliga utformning samt det angelägna i att denna verksamhet organiseras och inleds i samband med beslut om utrikesförvaltningens organisation,
3. vad som i motionen anförts beträffande utrikesdepartementet som huvudman för s. k. specialattachéer,
4. vad som i motionen anförts beträffande åtgärder för att säkerställa en ökad kontakt mellan barn och föräldrar i utlandstjänst,
5. vad som i motionen anförts beträffande åtgärder för att underlätta förvärvsarbete m. m. för medföljande make.
I motionen 1975/76:2187 av herr Strindberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen måtte avslå förslaget till ändring av vissa tjänstetitlar samt i övrigt beakta vad i motionen anförts.
I motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafsson i Göteborg (fp) hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas i syfte att möjliggöra målsättningen att ingen skall tjänstgöra utomlands mer än 8-10 år,
2. att riksdagen ger regeringen till känna att utrikesförvaltningens anställda vid tjänstgöring utomlands i princip bör behandlas på samma sätt som statsförvaltningens övriga tjänstemän i vad gäller sociala förmåner såsom sjuk- och tandvård,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring, att utomlands stationerad personal vid vistelse i Sverige under semester eller tjänsteresor etc. skall erhålla samma förmåner som gäller för alla andra svenska medborgare,
4. att riksdagen av regeringen begär att den i 1977/78 års budgetproposition redogör för de förändringar på det personalpolitiska området som blivit en följd av riksdagens beslut med anledning av den nu framlagda propositionen, samt
5. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.
För propositionens och de i anslutning därtill väckta motionernas närmare innehåll redogörs nedan avsnittsvis.
1. Utredningar m. m. (prop. s. 2-81)
I propositionen erinras om den omorganisation av utrikesförvaltningen och den förstärkning av dess resurser som statsmakterna beslutade år 1963
UU 1975/76:12
(pröp. 1963:75, SU 1963:125, rskr 1963:298) samt om de organisatoriska förändringar som utvecklingen därefter föranlett. Vidare redogörs för de organisations- och personalpolitiska utredningar som senare företagits, främst Utrikesförvaltningens organisationsutredning (UDO), vars betänkande (Ds UD 1975:2) avgavs i april 1975, och Utrikesförvaltningens personalpolitiska utredning (UDP), vars betänkande (Ds UD 1975:3) avgavs i juli 1975. Slutligen refereras i propositionens bakgrundsdel de remissyttranden som avgetts över de båda utredningarna av myndigheter, organisationer m. fl.
2. Riktlinjer för utrikesdepartementets organisation
2.1 Bakgrund (prop. s. 81-83)
Nuvarande UD-organisation går i stort tillbaka på beslut som fattades år 1963. Den struktur som då infördes har i huvudsak fungerat tillfredsställande. Inom framför allt handels- och biståndssektorerna har dock behovet av organisationsförändringar visat sig och redan tillgodosetts genom att dessa sektioner omorganiserats år 1970 resp. 1973 efter samma principer som gäller för övriga departement sedan 1965 års departementsreform. Den undantogs därför från det utredningsuppdrag beträffande utrikesdepartementets organisation (UDO), som utfärdades år 1974 och som bl. a. gällde en prövning av förutsättnihgarna för att på UD som helhet tillämpa den organisation som sedan år 1965 gäller för övriga departement.
UDO har - i likhet med den personalpolitiska utredningen (UDP) - bl. a. framhållit att ökad tonvikt i fortsättningen måste läggas på utrikesförvaltningens uppgift såsom regeringens beredande organ i utrikespolitiska frågor. De båda utredningarna har också betonat de ökade krav som utifrån ställs på UD genom det växande intresset för internationella frågor. Departementschefen delar denna bedömning.
Denne vill i detta sammanhang också understryka utrikesförvaltningens övergripande uppgift att verka för en samordnad utrikespolitik, som för övrigt är fastslagen även i den nya regeringsformen. Det måste finnas en central samordning beträffande sådana utrikesförbindelser, som har utrikespolitisk betydelse eller kan medföra rättsliga förpliktelser för Sverige.
Av särskild betydelse för en bedömning av lämplig organisation för UD är behovet av utrikespolitisk beredskap. Det är angeläget att organisationen är flexibel och medger att resurser snabbt kan omdisponeras.
Med ett ökat internationellt samarbete och beroende skärps kraven på bevakningen av det utrikespolitiska skeendet. Detta gäller inte minst utvecklingen i Europa och relationerna öst-väst, vilka också påverkar vår säkerhetspolitiska situation. Sveriges strävan att bistå utvecklingsländerna i deras ansträngningar att nå en rättvisare ekonomisk världsordning och att överbrygga klyftor mellan i- och u-länder kräver fortsatta insatser på det
1* Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 12
UU 1975/76:12
internationella planet och ställer ökade krav på utrikesförvaltningen. Även på områden som nedrustning, krigets lagar, mänskliga rättigheter o. dyl. växer anspråken på aktiva insatser i internationella sammanhang. Detta gäller även arbetet på miljöområdet och inom det teknisk-vetenskapliga fältet. Det är mot denna bakgrund som en förstärkning av UD:s personalresurser förordas.
Vid sidan av uppgiften att vara instrument för den svenska utrikespolitiken skall utrikesförvaltningen bl. a. också ge service åt svenska medborgare och sprida information om Sverige i utlandet. Vidare måste UD i samverkan med andra departement i viss utsträckning följa utvecklingen även på andra områden än sådana där det har särskilt ansvar som fackdepartement.
Utskottet
Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att de internationella ärendenas ökande omfattning och betydelse måste påverka och vara utgångspunkt för bedömningen av frågor om utrikesdepartementets organisation. Utskottet kan ansluta sig till de allmänna bedömningar beträffande behovet av viss omorganisation av utrikesdepartementet liksom av en förstärkning av dess personalresurser, som gjorts av de båda utredningarna och som vunnit departementschefens stöd. Också utskottet anser det angeläget att den nya organisationen blir flexibel så att resurser kan omdisponeras för att snabbt och effektivt möta de växande krav som från olika håll ställs på departementet och som det utrikespolitiska skeendet från tid till annan aktualiserar. Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att departementschefen tagit fasta på riksdagens önskemål om ökad information rörande internationella förhållanden och svenska utrikespolitiska ställningstaganden. Till sistnämnda fråga liksom till andra av omorganisationen och de personalpolitiska reformförslagen föranledda spörsmål återkommer utskottet i det följande.
2.2 Verksärenden - departementsärenden (prop. s. 83-85)
I direktiven till UDO framhölls angelägenheten av att kartlägga förutsättningarna för att åstadkomma en bättre åtskillnad mellan departementets funktioner i egenskap av beredningsorgan åt regeringen (departementsärenden) och dess befattning med administrativa frågor och serviceärenden (verksärenden). Därvid pekades på det speciella förhållandet att utrikesdepartementet i större utsträckning än andra departement fullgör verksuppgifter, i sin egenskap av central ämbetsmyndighet för utrikesrepresentationen, och olika servicefunktioner.
I enlighet med utredningsuppdraget har UDO därför övervägt möjligheterna att från departementet skilja ut de s.k. verksärendena och föra över dessa eller delar därav antingen till ett särskilt utrikesverk eller till andra statliga organ. Likaså har UDO prövat möjligheten att inom departementets
UU 1975/76:12
ram organisatoriskt skilja verksfunktionerna från departementsfunktionerna. Emellertid har varken UDO eller departementschefen funnit något av dessa alternativ i renodlad form ändamålsenligt, i varje fall inte i dagens läge. Nackdelarna med en renodling av departementsuppgifterna har befunnits överväga de fördelar som skulle vinnas med en sådan ordning. I sammanhanget har hänsyn också tagits till det starka personalönskemålet att organisationen utvecklas i riktning mot ökad integration av arbetsuppgifterna.
I propositionen förordas sålunda en bibehållen indelning av departementet i fyra avdelningar, nämligen en politisk avdelning (med tillkommet samordningsansvar även för protokollet), en rättsavdelning, en avdelning för internationellt utvecklingssamarbete och en administrativ avdelning. Härtill kommer dels de med handelsdepartementet gemensamma utrikeshandelsenheterna, dels en för press- och informationsfrågor gemensam ny enhet. Till den administrativa avdelningen förs en betydande del av de ärenden som kan betecknas som verksärenden.
2.3 Ledning och planeringsverksamhet (prop. s. 86-88)
UDO har föreslagit att utrikesdepartementet organiseras efter ett enhetssystem, med fem enheter inom den politiska sektorn (som f. n. har fyra byråer), tre inom den rättsliga (som nu har två byråer), en protokollsenhet, en press- och informationsenhet (f. n. två skilda byråer), en enhet för dokumentation och en för kommunikation (båda funktionerna är f. n. sammanhållna inom departementets arkivorganisation) samt två enheter inom den administrativa sektorn (som f. n. har en personal-, en löne- och en ekonomibyrå). Vidare har UDO föreslagit inrättande av ett sekretariat för budget- och organisationsfrågor och ett sekretariat för säkerhets- och beredskapsfrågor. Även departementschefen anser att verksamheten bör organiseras efter ett enhetssystem men förordar samtidigt, som framgått under punkten 2.2, en bibehållen indelning av departementet i fyra avdelningar, nämligen en politisk avdelning, en rättsavdelning, en avdelning för internationellt utvecklingssamarbete och en administrativ avdelning (förutom utrikeshandelsenheterna).
1 fråga om departementsledningen har UDO föreslagit att en ledningsgrupp inrättas bestående av kabinettssekreteraren och ett begränsat antal chefstjänstemän. F. n. gäller den ordningen att kabinettssekreteraren närmast under departementschefen har ansvaret för det dagliga arbetet i departementet och utövar ledningen av de svenska utlandsmyndigheterna. Kabinettssekreteraren har numera en sådan arbetsbörda att han får svårt att ägna sig åt den önskvärda långsiktiga planeringen. Departementschefen bedömer det därför som angeläget att förutsättningar skapas för en delegering av vissa av kabinettssekreterarens uppgifter. Samtidigt finner departementschefen det viktigt att även i fortsättningen en chefstjänsteman har lednings -
UU 1975/76:12
ansvaret under departementschefen för arbetet inom såväl departementet som utrikesrepresentationen.
Kabinettssekreteraren innehar sålunda en särställning inom organisationen. Detta framhölls på sin tid även av statsutskottet (SU 1970:85) som bl. a. underströk den samordnande funktionen. 1 enlighet med strävandena att skapa större enhetlighet även i fråga om titulaturen inom regeringens kansli anser utrikesministern att titeln kabinettssekreterare bör utbytas mot titeln statssekreterare. Detta innebär inte någon förändring i vederbörande tjänstemans övergripande samordningsansvar. Detta ansvar för beredningen av såväl viktigare aktuella ärenden som frågor av mera långsiktig eller principiell natur bör kvarstå.
Jämte sina instruktionsmässiga uppgifter bör den biträdande statssekreteraren (biträdande kabinettssekreteraren) - vid sidan av statssekreteraren i handelsdepartementet - liksom nu ha ansvaret för utrikeshandelsenheterna. På samma sätt bör statssekreteraren för internationellt utvecklingssamarbete liksom nu under vederbörande statsråd ha ansvaret för de tre enheterna inom avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete.
Varje avdelningschef inom departementet bör tilldelas ett särskilt samordningsansvar för samtliga ärenden inom respektive avdelnings ansvarsoch kompetensområde. Chefen för rättsavdelningen (rättschefen) bör dessutom fä till särskild uppgift att svara för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet i departementets verksamhet. Administrationschefen, som bör benämnas expeditionschef, bör ha ansvaret för arbetet inom den administrativa avdelningen (inklusive en dokumentationsenhet och en kommunikationssektion) samt för ett budget- och organisationssekretariat och ett sekretariat för säkerhet och beredskap. Samordningsansvaret för den politiska avdelningens enheter samt protokollet bör åvila chefen för den poltiska avdelningen, vilken befattningshavare bör ha titeln ambassadör. Arbetsfördelningen mellan rättsavdelningen och administrativa avdelningen inom UD är sådan att rättschefen även kommer att uträtta vissa göromål som i andra departementet fullgörs av expeditionschef ellerav expeditionschef/rättschef.
Genom det ansvar som åläggs avdelningscheferna bör en väsentlig delegering av arbetsuppgifter från statssekreteraren (nuvarande kabinettssekreteraren) kunna komma tili stånd. Departementschefen förutsätter att erforderlig samordning av verksamheten säkerställs genom fortlöpande samråd mellan chefstjänstemännen. (Departementschefen förordar sålunda inte ett inrättande av en särskild ledningsgrupp enligt UDO:s förslag.)
Planeringsverksamheten inom departementet bör enligt propositionen i första hand åvila de olika sakenheterna. Ansvaret för planeringsverksamhet med sikte på den utrikespolitiska beredskapen bör dock åvila en särskild enhet inom den politiska avdelningen. För den personalplanerande verksamheten krävs en särskild personaladministrativ enhet. Departementschefen vill samtidigt understryka nödvändigheten av att personalplaneringen förankras väl i departementsledningen.
Departementschefen ansluter sig till UDO:s förslag om ett sekretariat
UU 1975/76:12
för budget- och organisationsfrågor. Sekretariatet i fråga bör utöver budgetärenden fa ansvaret även för organisationsfrågor av mera övergripande karaktär samt gentemot utlandsmyndigheterna svara för departementets samordning i frågor som rör verksamhets- och resursplanering.
Departementschefen ansluter sig till UDO:s förslag om att inom enheterna slopa sektionsindelning, utom vad gäller enheterna inom den administrativa avdelningen, liksom till förslaget att upplösa den nuvarande förhandlingsgruppen som en särskild organisatorisk enhet.
Departementschefen har heller inget att erinra mot förslaget att upprätta ett särskilt sekretariat för säkerhets- och beredskapsfrågor. Händelseutvecklingen har klart visat angelägenheten av att stärka denna funktion inom departementet.
För nedrustningsärenden har regeringen en nedrustningsdelegation med parlamentariska representanter som f. n. står under ordförandeskap av en statssekreterare inom utrikesdepartementet. Delegationen är underställd departementschefen. De tjänstemän inom departementets politiska avdelning som förbereder ärenden för nedrustningsdelegationen-liksom nedrustningsfrågor inom FN - är i dessa frågor underställda ordföranden i nedrustningsdelegationen.
Motioner
Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionen 1975/76:2185 av herr Andersson i Örebro (fp), vari yrkas att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975/76:96 uttalar som sin mening att titeln kabinettssekreterare bör bibehållas som benämning på den främste ämbetsmannen inom utrikesförvaltningen, samt i här berört avseende motionen 1975/76:2187 av herr Strindberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen måtte avslå förslaget till ändring av vissa tjänstetitlar samt i övrigt beakta vad i motionen anförts.
I motionen 2185 framhålls att titeln kabinettssekreterare har mycket gammalt ursprung. Bland dem som överhuvudtaget är förtrogna med departementens organisation torde titeln vara väl känd. En förändrad titulatur skulle däremot under en övergångstid kunna föranleda vissa missförstånd och oklarheter om tjänsteinnehavarens ställning. En statssekreterare finns redan förut inom utrikesdepartementet, som chef för biståndsavdelningen. Kabinettssekreteraren har vidare en ställning som skiljer sig från övriga statssekreterares, i det att han vid sidan om ledningen av departementets arbete också ansvarar för ledningen av de svenska utlandsmyndigheterna. Motionären yrkar därför att titeln kabinettssekreterare bibehålls.
Yrkandet i motionen 2187 syftar närmast till bibehållande av såväl tjänstebenämningen kabinettssekreterare som tjänstebenämningen utrikesråd (förslag om att utbyta sistnämnda tjänstetitel tas upp under avsnitt 5 nedan). Motionärerna hävdar bl. a. att de nuvarande tjänstebenämningarna uppfyller precis de krav som bör vara viktigast för en tjänstetitel, nämligen att tala 2* Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 12
UU 1975/76:12
om vart tjänsten hör, vad dess innehavare sysslar med. Att på föreslaget sätt förändra dessa titlar vore därför opraktiskt och ej heller meningsfullt ur något slags jämlikhetssynpunkt, framhålls det i motionen.
Utskottet
Utskottet vill erinra om att den personalpolitiska utredningen (UDP) uttalat sig för att utrikesdepartementet får i stort sett samma tjänstestruktur som övriga departement och att tjänstetitlarna inom utrikesförvaltningen i konsekvens därmed i möjlig mån görs enhetliga. Sålunda bör enligt utredningen ett antal nu förekommande titlar som saknar motsvarighet i andra departement slopas och titeln utrikesråd utbytas mot departementsråd. Kabinettssekreteraren föreslås däremot av UDP på grund av dennes särskilda ställning i organisationen bibehålla denna titel. Därav följer enligt UDP att även titeln biträdande kabinettssekreterare bör bibehållas.
Enligt utredningens förslag skulle till den handläggande personalen hänföras kanslisekreterare, departementssekreterare, kansliråd, departementsråd, biträdande kabinettssekreterare och kabinettssekreterare. Övriga nu förekommande tjänstetitlar inom UD skulle i princip avskaffas, med undantag dock för vissa specialistbefattningar för vilka särskilda titlar alltjämt bör kunna komma i fråga.
UDP:s förslag härvidlag har övertagits i propositionen, med undantag dock beträffande kabinettssekreterartiteln, som föreslås utbytt mot benämningen statssekreterare i enlighet med strävandena att skapa större enhetlighet även i fråga om titulatur inom regeringens kansli.
Utskottet finner utredningens förslag om tjänstetitlarna välgrundat och kan därför tillstyrka bifall till motionen 2185 och till den del av motionen 2187 som hänför sig till kabinettssekreterartitelns bibehållande. Utskottet har därvid också tagit hänsyn till att det inom utrikesdepartementet redan i dagens läge finns andra befattningshavare med tjänstebenämningen statssekreterare samt att kabinettssekreteraren, vars tjänstebenämning f. ö. har lång hävd, har vissa funktioner som skiljer sig från statssekreterarnas i övriga departement. Han har under departementschefen icke blott huvudansvaret för det dagliga arbetet i departementet utan utövar även ledningen av den svenska utrikesrepresentationen. Som även framhålls i propositionen har kabinettssekreteraren sålunda en särställning inom organisationen. Någon ändring föreslås i propositionen heller inte beträffande dennes övergripande samordningsansvar för departementets verksamhet i stort som särskilt betonades av statsutskottet (SU 1970:85) i samband med omorganisationen år 1970 av departementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete.
Utskottet tillstyrker sålunda motionen 2185 samt motionen 2187 i vad avser kabinettssekreterartitelns bibehållande. I konsekvens därmed bör även tjänstebenämningen biträdande kabinettssekreterare kvarstå.
UU 1975/76:12
9 Beträffande de föreslagna benämningarna på cheferna för avdelningarna i den nya organisationen har utskottet ingen erinran, varför motionen 2187 i denna del avstyrks.
Till den del av motionen 2187 som hänför sig till tjänstetiteln utrikesråd återkommer utskottet under avsnitt 5 nedan.
2.4 Organisation inom avdelningarna (prop. s. 88-91)
UDO har föreslagit att verksamheten inom den politiska sektorn fördelas mellan fem enheter. Två av dessa enheter föreslås bli länderenheter med indelning efter geografiska kriterier. FN-ärenden föreslås liksom hittills bli sammanhållna inom en särskild enhet. En fjärde politisk enhet föreslås få ansvaret för samtliga ärenden som handläggs inom den nuvarande fjärde politiska byrån, dvs. ärenden rörande bl. a. nedrustnings-, kärnenergi-, miljö-, rymd- och andra teknisk-vetenskapliga frågor, dock med undantag för nedrustningsfrågor. De sistnämnda föreslås av UDO överförda till en nyinrättad femte enhet för bl. a. säkerhetspolitisk planering. Till den femte enheten föreslås också bli överförda ärenden rörande bl. a. den europeiska säkerhetskonferensen, Atlantpakten, Warszawapakten samt förhandlingarna om begränsning av strategiska vapen och om ömsesidiga truppreduktioner i Centraleuropa. Det har också föreslagits att den femte enheten skulle få speciella utredningsuppdrag. UDO har vidare föreslagit att denna nya enhet får uppgiften att sammanställa utrikespolitiska översikter och att redigera vissa publikationer från utrikesdepartementet.
Departementschefen bedömer det för sin del som särskilt angeläget att vid en omorganisation av verksamheten inom den politiska avdelningen beakta dels att bevakningen av den politiska utvecklingen i olika delar av världen får ökade resurser, dels att departementets planerings- och utredningsorganisation vad gäller främst säkerhetspolitiska frågor stärks. Vidare måste de multilaterala frågorna och framför allt samarbetet inom FN:s ram också fortsättningsvis ha en stark ställning inom den politiska sektorn.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att den nuvarande politiska avdelningens bilaterala sektor, som f. n. består av två byråer, byggs ut och delas upp i tre enheter:
-En enhet omfattande de nordiska länderna, Sovjetunionen, övriga östeuropeiska länder. Kina samt vissa stater i Östasien.
Till denna enhet hänförs även frågor rörande rikets gränser, neutralitetsfrågor samt militära tillståndsärenden.
- En andra enhet omfattande Västeuropa utom Norden, Nord- och Latinamerika, staterna i det karibiska området samt Europarådet.
- En tredje enhet omfattande Afrika, Asien, utom de stater som faller under enhet I, samt Australien, Nya Zeeland och Oceanien.
Till FN-enheten bör enligt propositionen överföras vissa ärenden från den nuvarande fjärde politiska byrån. FN-enheten bör sålunda, utöver de
UU 1975/76:12
ärenden sorn nu handläggs på FN-byrån, för utrikesdepartementets del handlägga ärenden avseende Internationella atomenergiorganet (IAEA), övriga kärnenergiärenden, miljö- och rymdfrågor. Även utrikespolitiska aspekter av tekniskt-vetenskapligt samarbete och befolkningsfrågor samt av samarbete inom vissa multilaterala organ angående naturtillgångar och energi bör överföras till enheten för FN-frågor.
Till den nya femte enheten inom den politiska avdelningen anser departementschefen det angeläget att sammanföra handläggningen av ärenden med säkerhetspolitiskt innehåll. Förutsättningar skapas därigenom såväl för en fördjupad behandling av löpande ärenden med säkerhetspolitiskt innehåll som för ett noggrannare beaktande av de mer långsiktiga aspekterna av svensk säkerhet. Enheten skall kunna anförtros planerings- och utredningsuppdrag av övergripande natur. Inriktningen av de säkerhetspolitiska utredningarna bör ske i nära samarbete med sekretariatet för säkerhetspolitik och långtidsplanering inom försvarsdepartementet. Till den nya enheten bör från nuvarande fjärde politiska byrån överföras ärenden angående nedrustning samt det säkerhetspolitiska perspektivet på såväl kärnenergin som frågor om användningen av jordens resurser.
Den föreslagna organisationen av den politiska avdelningen innebär inte någon förändring av arbetsuppgifter eller ställning beträffande avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete.
Rörande ansvarsfördelningen mellan utrikesdepartementet och andra departement vid handläggningen av internationella frågor framhåller departementschefen bl. a. att han finner den nuvarande kompetensfördelningen mellan utrikesdepartementet och fackdepartementen tillfredsställande och därför saknar anledning föreslå några förändringar därvidlag.
Beträffande rättsavdelningen har UDO föreslagit att verksamheten uppdelas på tre enheter med departementala ärenden och verksärenden blandade. I förslaget har särskilt framhållits behovet av att prioritera traktaträttsliga frågor. Departementschefen ansluter sig till utredningens förslag om tre rättsenheter och dess huvudlinjer i övrigt.
Beträffande den administrativa avdelningen delar departementschefen den av UDO framförda åsikten att administrationschefen också fortsättningsvis bör utöva ett souschefskap för de administrativa ärendena inom departementet. Till den administrativa avdelningen bör enligt propositionen höra en personalenhet, en ekonomienhet, en dokumentationsenhet, en kommunikationssektion samt sekretariaten för budget- och organisationsfrågor liksom för säkerhets- och beredskapsfrågor.
Också beträffande sammanslagningen av de nuvarande press- och informationsbyråerna till en gemensam press- och informationsenhet tillstyrks i huvudsak UDO:s förslag. Departementschefen vill i detta sammanhang särskilt betona att enheten i ökad utsträckning bör ägna sig åt information till riksdag, myndigheter och allmänhet om utrikespolitiska frågor och den svenska utrikesförvaltningens verksamhet. För att departementets verksam -
UU 1975/76:12
het i fråga om den allmänna Sverige-informationen i utlandet inte skall eftersättas bör enligt propositionen den direkta ledningen av denna uppgift liksom nu omhänderhas av en tjänsteman i kansliråds ställning.
I fråga om arkivet har det av UDO ansetts angeläget att åstadkomma en uppdelning av verksamheten på skilda enheter, en för dokumentation och en för kommunikation. Departementschefen ansluter sig i huvudsak till detta förslag och den föreslagna uppgiftsfördelningen. Den nuvarande arkivchefen blir i fortsättningen chef för den nya dokumentationsenheten, medan kommunikationssektionen skall ledas av annan tjänsteman.
Det föreslagna budget och organisationssekretariatet liksom sekretariatet för beredskaps- och säkerhetsärenden underställs expeditionschefen, dvs. chefen för administrativa avdelningen. Departementschefen avser emellertid i instruktion fastställa att dessa sekretariat också skall vara verktyg åt departementsledningen. En särställning i organisationen intas även av chefen för dokumentationsenheten, dvs. den nuvarande arkivchefen, vars uppgift i samband med behandling av ärenden om utlämnande av handlingar bör kvarstå, något som likaledes bör få en instruktionsmässig reglering.
Motioner
Utskottet har i detta sammanhang dels behandlat det yrkande i motionen 1975/76:2186 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den politiska sektionens organisation innebärande en uppdelning på fem enheter i enlighet med det förslag som framlagts i Utrikesdepartementets organisationsutredning med den ändringen att nedrustningsfrågorna i sin helhet förlägges under utredningens enhet 4 (punkten 1), dels övervägt de synpunkter beträffande den föreslagna gemensamma press- och informationsenheten som anförts i motionen 1975/76:2187av herr Strindberg m. fl. (m).
I motionen 2186 anmärks att en konsekvens av propositionens förslag blir att frågor som berör nedrustning splittras på två enheter på den politiska avdelningen och att detsamma gäller sådana frågor som miljö- och resursfrågorna. Målsättningen borde i stället vara att finna en organisationsform som erbjuder möjligheter till samlad handläggning av frågor som är intimt sammankopplade med varandra, såsom kärnenergi-IAEA-nedrustning etc. Motionärerna anser att övervägande skäl talar för att nedrustningsfrågorna placeras på den Ijärde enheten. Enligt deras mening är det nu nödvändigt att redan på handläggningsnivå i departementet få fram rutiner som gör det möjligt att angripa problemen kring sambandet mellan civil kärnenergi och risken för kärnvapenspridning på ett sammanhållet sätt.
I motionen 2187 sägs att allvarlig kritik sakligt sett torde kunna riktas mot den tänkta sammanslagningen av press- och informationsbyråerna.
UU 1975/76:12
12 Utskottet
Av propositionen framgår att avsikten är att till den nya FN-enheten (den fjärde enheten) inom politiska avdelningen - förutom de ärenden som nu handläggs på FN-byrån - föra bl. a. sådana ärenden som avser internationella atomenergiorganet (IAEA), övriga kärnenergiärenden, miljö- och rymdfrågor liksom multilaterala samarbetsfrågor rörande naturtillgångar. Enligt propositionen skall till den nya femte enheten sammanföras handläggningen av ärenden med säkerhetspolitiskt innehåll, däribland även nedrustningsfrågorna samt det säkerhetspolitiska perspektivet på såväl kärnenergin som frågor om användningen av jordens resurser.
Genom den uttryckliga sammankoppling som i den föreslagna organisationen sålunda görs mellan nedrustningsärendena å ena sidan och de säkerhetspolitiska aspekterna på både kärnenergin och naturtillgångarnas utnyttjande å den andra bör enligt utskottets mening det yrkande i motionen 2186 varom nu är fråga väsentligen bli tillgodosett. Motionen 2186, såvitt nu är i fråga, torde därmed få anses besvarad.
Den kritik som yppas i motionen 2187 mot den planerade sammanslagningen av de nuvarande press- och informationsbyråerna till en gemensam enhet torde bottna i farhågor för att den talesmannafunktion m. m. som tillkommer pressbyrån därigenom skall sammanblandas med den allmänna informationsverksamhet om Sverige i utlandet som åvilar informationsbyrån. Därvid skulle talesmannafunktionen riskera att uppfattas som en del av den allmänna informationsfunktionen, något som vore ägnat att undergräva tilltron till talesmännen.
I organisationsutredningens (UDO) betänkande har detta problem ingående dryftats.
Från pressbyråns sida har man under utredningsskedet i första hand förordat ett bibehållande av nuvarande uppdelning på två enheter. Om en sammanslagning ändå skulle komma till stånd har man framfört att den nya organisationen måste utformas så att de speciella pressfunktionerna och de upparbetade, väl fungerande rutinerna inte rubbas, att pressidans oberoende från andra informationsorgan markeras genom tydlig ansvarsfördelning, journalistrekrytering och bibehållen titulatur (redaktör, pressombudsman etc.) och att chefen för enheten icke belastas med övriga informationsärenden.
Informationsbyrån har å sin sida framhållit att den organisatoriska uppspaltning som i dag råder inte är ändamålsenlig. Ett sammanförande av de båda byråerna skulle enligt dess mening bl. a. medföra ett rationellare tillvaratagande av personella och budgetära resurser och innebära en förstärkning av utlandsmyndigheternas basorganisation i departementet.
De åsikter som framförts till utredningsmannen från andra håll än pressbyråns och informationsbyråns personal har i allmänhet också talat för en sammanslagning. Det har hävdats att samarbetet mellan den gamla press -
UU 1975/76:12
byråns (före år 1966 då byrån uppdelades) två sektioner för press- resp. allmäninformation löpte väl och att en återgång till tidigare ordning skulle eliminera de organisatoriska nackdelar som förmärkts under senare år. Bl. a. skulle de svenska press- och kulturattachéerna utomlands, som delvis har sammanfallande arbetsuppgifter, fortsättningsvis ha blott en huvudman inom departementet. Också personalpolitiska skäl har ansetts tala för en sammanslagning.
Även de som förordat en sammanslagning av press- och informationsbyråerna har i allmänhet understrukit vikten av att pressbyråns funktioner i sina huvuddrag lämnas intakta. Man måste undvika att arbetet på pressidan byråkratiseras. Framför allt har man pekat på att talesmannafunktionen måste vara så utformad att den kan tillgodose pressens krav på auktoritativ, snabb och lättillgänglig information. Enheten måste därför få en sådan personalbesättning att enhetschefen effektivt avlastas den löpande handläggningen av andra än pressfrågor.
Utredningsmannen har funnit att de argument som framförts till förmån för en sammanslagning är så starka att fördelarna med en sådan överväger nackdelarna. Han har samtidigt haft förståelse för pressbyråns önskemål att i möjlig mån bevara sin identitet. Han har därför bl. a. förordat dels att pressfunktionerna i möjlig mån hålls samman i den nya enheten, dels att en befattning som kansliråd inrättas i den nya enheten så att enhetschefen kan koncentrera sig på sin uppgift att vara utrikesdepartementets talesman, dels åter att nuvarande tjänstetitlar på pressbyrån bibehålls. Utredningsmannen har vidare ansett det självklart att man vid rekryteringen av tjänstemän till press- och informationsenheten liksom hittills fäster stort avseende vid föregående erfarenhet av press- resp. informationsverksamhet.
Utskottet har av propositionen och särskilda föredragningar i anslutning därtill funnit att organisationsutredningens ovan återgivna synpunkter i denna fråga uppmärksammats och att utredningens förslag i allt väsentligt kommer att tillgodoses vid departementets omorganisation. Speciellt avses talesmannafunktionen bli bevarad intakt, bl. a. genom att pressfunktionerna hålls samman inom den nya enheten och genom att en tjänsteman i kansliråds ställning liksom hittills skall ha hand om den direkta ledningen av departementets verksamhet i fråga om den allmänna Sverige-informationen i utlandet. Den sammanslagna enhetens chef bör därigenom i huvudsak kunna koncentrera sig på uppgiften att vara utrikesdepartementets talesman gentemot pressen. Utskottet förutsätter att denna åtskillnad mellan presstalesmannafunktionen å ena sidan och den allmänna Sverige-informationen å den andra skall kunna upprätthållas även i praktiken. I annat fall bör sammanslagningen omprövas. Synpunkterna i motionen 2187 i nu berörda hänseende torde därmed få anses besvarade.
I propositionen har departementschefen betonat att den nya press- och informationsenheten i ökad utsträckning bör ägna sig åt information till riksdag, myndigheter och allmänhet om utrikespolitiska frågor och den
UU 1975/76:12
svenska utrikesförvaltningens verksamhet. Utskottet välkomnar denna föresats och vill i sammanhanget erinra om vissa synpunkter på informationsverksamheten i Sverige rörande utrikespolitiska frågor som utskottet nyligen haft anledning anlägga i samband med sin behandling av årets budgetproposition (prop. 1975/76:100 bil. 5, UU 1975/76:8, rskr 1975/76:164). Utskottet, som knyter betydande förväntningar vid den utbyggnad av den utrikespolitiska informationen som förebådas i den nu aktuella propositionen, förutsätter att informationssidan av den nya enheten ges tillräckliga personella och verksamhetsresurser för att motsvara de vidgade ambitionerna.
3. Personalpolitik och personaladministration
3.1 Allmänt (prop. s. 91, 93)
Den personalpolitiska UD-utredningens (UDP) förslag är koncentrerade till vissa huvudområden som alla har en direkt anknytning till personalpolitiken och den personaladministrativa verksamheten. UDP har sålunda föreslagit en förenhetligad utrikestjänst med en gemensam karriär uppdelad på biträdande och handläggande personal. En viktig förutsättning för genomförandet av detta förslag är enligt UDP att departementets utbildningsverksamhet ytterligare utvecklas. UDP har dragit upp riktlinjer för en sådan utveckling. Vidare har UDP framfört en rad förslag avseende verksamheten vid utlandsmyndigheterna med tonvikt på tjänstgöringsförhållandena utomlands för såväl utsänd som lokalanställd personal.
Departementschefen vill inledningsvis fästa uppmärksamheten vid att vissa av UDP:s förslag - i likhet med UDO:s - är avsedda att genomföras under en längre tidsperiod än ett budgetår. Bland dessa förslag märks utbyggnaden av departementets utbildningsverksamhet och utvecklingen av automatisk databehandling (ADB) vid departementet. Hit hör även förslag som för sitt genomförande är beroende av en lösning av departementets lokalproblem. Dessa frågor får prövas i det årliga budgetarbetet.
För det andra vill departementschefen erinra om att, såsom utredningen själv påpekat, ett antal av de i UDP:s betänkande behandlade spörsmålen - främst avseende tjänstgöringsförhållanden utomlands - är frågor som avses regleras genom kollektivavtal och följaktligen blott kan lösas genom förhandlingar.
För det tredje har UDP inom ramen för sina direktiv tagit upp flera frågeställningar som fordrar en mera tidskrävande analys än som varit möjlig inom den för utredningsarbetet tillmätta tidsramen. Ett exempel härpå utgör de lokalanställdas anställnings- och arbetsvillkor. Dessa får prövas när erforderliga undersökningar slutförts.
För det fjärde är vissa av de av utredningarna föreslagna åtgärderna av
UU 1975/76:12
sådan organisatorisk och administrativ natur att de efter prövning kan genomföras utan särskild medelsanvisning eller mera vittgående principiell förändring och att de därför inte fordrar riksdagens ställningstagande.
3.2 Verksamhetsplanering (prop. s. 93-94)
UDP har framhållit att personalplaneringen måste grundas på en fortlöpande analys av verksamheten inom utrikesförvaltningens olika delar. En effektiv personalplanering förutsätter verksamhetsplanering och en starkare departemental styrning av utlandsmyndigheternas arbete. Verksamhetsplanering och personalplanering måste gå hand i hand.
Riksrevisionsverket (RRV) har också uppmärksammat dessa frågor och i en revisionsrapport understrukit vikten av planering och styrning av ambassadernas verksamhet i syfte att bl. a. minska riskerna för felaktiga prioriteringar och effektivare ta vara på resurserna. RRV framhåller att en utlandsmyndighets verksamhetsinriktning bör fastställas i en dialog med departementet, varvid hänsyn också bör tas till utomstående intressenter.
Departementschefen finner dessa synpunkter välgrundade och har för avsikt att med utgångspunkt bl. a. i de förslag som framförts i RRV:s rapport låta närmare utreda möjligheterna att införa verksamhetsplanering i mera systematiska former vid utlandsmyndigheterna. Arbetet härmed har redan påbörjats. En utvärdering har också inletts av flertalet utlandsmyndigheter i Europa med avseende på verksamhetsinriktning och prioriteringar i förhållande till departementets önskemål och behov. Tillkomsten av det föreslagna budget- och organisationssekretariatet bör öka möjligheterna att bedriva fortsatt sådan verksamhet.
3.3 Samordning av faltverksamheten (prop. s. 94-95)
En rationell styrning av utlandsmyndigheterna förutsätter enligt UDP som regel att cheferna för dessa har det övergripande ansvaret för alla officiella svenska aktiviteter i sitt verksamhetsland. Som ett led häri bör enligt utredningen de specialattachéer som är verksamma vid svensk utlandsmyndighet ha utrikesdepartementet som huvudman. Landsorganisationen (LO) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har vänt sig mot sistnämnda förslag.
För egen del finner departementschefen det naturligt att det övergripande ansvaret för i ett annat land utövad officiell svensk verksamhet gentemot detta lands myndigheter normalt åvilar chefen för därvarande svenska beskickning. Det lokala personaladministrativa ansvaret bör också åvila beskickningschefen. Ofta kan arbetsuppgifter vara gemensamma eller besläktade för utlandsmyndigheten och de specialattachéer som är placerade vid denna. I sådana fal! bör man givetvis i samråd mellan berörda hemmamyndigheter sträva efter samordning av verksamheten och gemensamt ut 3*
Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 12
UU 1975/76:12
nyttjande av personalresurserna.
Vederbörande fackdepartements sakområdesansvar bör självfallet bestå, framhålls det i propositionen. Frågor som rör verksamhetens inriktning och omfattning bör liksom hittills bli föremål för löpande samråd i hemmaorganisationen. Formerna för rekrytering av specialattachéer, för fastläggande av deras arbetsuppgifter och för det löpande arbetet bör vara oförändrade. Enligt departementschefens mening tillgodoses i sak de synpunkter LO och SAF anfört genom de sålunda uppdragna riktlinjerna.
Motion
I detta sammanhang har utskottet behandlat det yrkande i motionen 1975/76:2186 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utrikesdepartementet som huvudman för s. k. specialattachéer (punkten 3).
I motionen framhålls att de specialattachéer som är verksamma vid svensk utlandsmyndighet bör ha utrikesdepartementet som huvudman. Självfallet måste, vilken huvudman som än väljes för specialattachéerna, ett intimt samarbete mellan UD och vederbörande fackdepartement förutsättas. Emellertid torde det stå fullt klart att en samordning av verksamheten bäst sker på stationeringsorten i första hand av beskickningschefen, vilket i sin tur medför att UD bör vara huvudman också för specialattachéerna. En sådan ordning torde inte nämnvärt behöva påverka de nuvarande formerna för rekrytering och fastläggande av arbetsuppgifter m. m., heter det härom bl. a. i motionen.
Utskottet
Ifrågavarande yrkande i motionen 2186 ligger i linje med ett av den personalpolitiska utredningens förslag syftande till en effektivare samordning av verksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna. Utredningsförslaget om att utrikesdepartementet skall vara huvudman även för de specialattachéer som hittills varit utsända av och underställda olika fackdepartement har inte kunnat tillgodoses i propositionens förslag, sedan det mött gensagor från bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna LO och SAF. Viktigare ur samordningssynpunkt synes dock vara att propositionen på det hela taget tagit fasta på utredningens övriga rekommendationer i detta sammanhang, främst genom att det konstateras att utlandsmyndighets chef normalt bör ha det övergripande ansvaret gentemot värdlandets myndigheter för all officiell svensk verksamhet där och att det lokala personaladministrativa ansvaret för sådan verksamhet också bör åvila beskickningschefen. Arbetsuppgifterna för UD:s egen personal är ofta likartade eller närbesläktade med dem som specialattachéer är ålagda, och på en och samma beskickning bör de i viss
UU 1975/76:12
utsträckning kunna bistå varandra och vid behov, exempelvis under semestrar, kunna utföra arbetsuppgifter i varandras ställe. Som i propositionen påpekas bör man givetvis i samråd mellan berörda hemmamyndigheter sträva efter samordning av verksamheten och ett gemensamt utnyttjande av personalresurserna för att uppnå största möjliga effektivitet. Utskottet vill för sin del ifrågasätta om inte detta syfte även bör bekräftas genom särskild instruktion.
Både i utredningen och i propositionen betonas att vederbörande fackdepartements sakområdesansvar bör bestå. Frågor som rör verksamhetens inriktning och omfattning bör liksom hittills bli föremål för fortlöpande samråd inom hemmaorganisationen, framhålls det i propositionen, medan formerna för rekrytering av specialattachéer och för fastläggande av deras arbetsuppgifter liksom för det löpande arbetet bör vara oförändrade.
Vissa av de synpunkter som framförts i detta spörsmål i motionen 2186 torde därmed vara tillgodosedda. När det däremot gäller frågan om UD som huvudman för specialattachéerna är utskottet inte berett att förorda en annan ordning än den som föreslås i propositionen, varför ifrågavarande yrkande i motionen 2186 avstyrks.
3.4 En enhetlif’ utrikestjänst (prop. s. 95-97)
I sitt förslag till en enhetlig utrikestjänst har UDP förordat att den nuvarande uppdelningen i personalkategorier ersätts med en fördelning på biträdande och handläggande personal inom ramen för en gemensam karriär: utrikestjänsten. Motiveringen är bl. a. den förskjutning av arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier som ägt rum under de senaste åren och som enligt utredningen lett till att gränserna mellan personalkategorierna alltmer har kommit att framstå som godtyckliga och att en otidsenlig kategoriuppdelning uppstått.
Att en omfördelning av arbetsuppgifterna har ägt rum vid ett antal utlandsmyndigheter finner departementschefen obestridligt. De personaladministrativa konsekvenserna härav har också satt spår i myndigheternas organisation och i rekryteringen till poster utomlands. Departementschefen vill mot denna bakgrund biträda förslaget om en ändrad kategoriindelning.
UDP:s förslag syftar i princip till en från allmänt accepterade personalpolitiska synpunkter genomförd personalintegration med likvärdiga befordrings- och utvecklingsmöjligheter för all personal. Häri ingår förbättrade möjligheter för befordran från biträdande till handläggande personal.
I praktiken innebär förslaget bl. a. i stort sett oförändrade rekryteringsformer för biträdande personal samt en samlad rekrytering av flertalet handläggare, alltså avskaffande av såväl aspirantsystemet som den särskilda rekryteringen av utrikeskanslister.
Departementschefen betonar i detta sammanhang att utrikestjänstemannens yrke liksom all annan verksamhet kräver sina speciella kvalifikationer
UU 1975/76:12
som inte enbart är koncentrerade till kunskaper i främmande språk. Kraven på lämplighet och utbildning är inte mindre markerade för utrikesförvaltningen än för annan offentlig tjänst. Utrikesförvaltningen utgör ingen isolerad sektor av statsförvaltningen men har liksom övriga sektorer sina egna särdrag. Det finns enligt departementschefen emellertid ingen anledning att begränsa rekryteringen till utrikestjänsten på det sätt som det nuvarande aspirantsystemet kommit att göra. Möjlighet bör finnas också för personer med kortare eller längre erfarenhet inom statsförvaltningen och kvalifikationer som gör dem väl ägnade för utrikestjänsten att på olika nivåer för längre eller kortare tid inträda i denna. Genom en sådan öppnare rekrytering ökas möjligheterna för utrikesförvaltningen att anställa tjänstemän med en bredare erfarenhetsbakgrund.
Departementschefen har därför ingen erinran mot UDP:s förslag att det nuvarande aspirantsystemet avvecklas för att ersättas av ett förfarande med bredare intern och extern rekrytering samt förstärkt internutbildning. Nyanställningar bör, såsom även utredningen förordat, i fortsättningen i första hand göras efter utrikesförvaltningens beräknade behov och utbildningen anpassas därefter.
Vid flertalet utlandsmyndigheter är antalet tjänster starkt begränsat och kravet på mångsidighet och allmänkompetens hos såväl handläggande som biträdande personal så långtgående att hittillsvarande kategorisering redan av detta skäl ter sig allt mindre motiverad. Samtidigt finns vid vissa utlandsmyndigheter liksom i departementet behov också av specialinriktad personal för exempelvis särskilda förhandlingsuppgifter, exportfrämjande verksamhet, administration, press- och informationsarbete, juridiskt-konsulära uppgifter m. m. Antalet funktioner inom utrikesförvaltningen som kräver sådan specialisering har ökat. En integration av personalpolitisk karaktär bör ses mot denna bakgrund och genomföras under hänsynstaganden till de särskilda krav som arbetet i utrikesförvaltningen ställer.
Från personalpolitiska synpunkter innebär detta inte någon avvikelse från UDP:s rekommendationer om en personalintegration som leder till likvärdiga befordringsmöjligheter och en slopad kategoriindelning med ökad rörlighet mellan olika funktioner. Departementschefen instämmer i utredningens tankar om att förekomsten av artskilda funktioner och kraven på specialistkunskaper inom utrikesförvaltningen nödvändiggör vissa hänsynstaganden i personalpolitiken. Man bör därför redan vid rekryteringen fästa särskilt avseende vid den sökandes intresseinriktning och förkunskaper.
När tjänster utlyses bör det klart anges för vilket eller vilka områden tjänsterna är avsedda. Hur dessa bör identifieras är en fråga för personalledningen och den av UDP föreslagna antagningsnämnden att lösa. Av väsentlig betydelse är dock även att en tjänsteman under sin fortsatta karriär i förvaltningen om möjligt bör kunna såsom en följd av exempelvis ändrad intresseinriktning och nyförvärvade kvalifikationer byta verksamhetssektor. Vid tillsättning av tjänst inom viss sektor bör sålunda självfallet samtliga
UU 1975/76:12
kvalificerade tjänstemän även inom övriga sektorer kunna komma i fråga. Enligt departementschefens mening är det på denna punkt som personalintegrationen får sin största betydelse.
Motioner
Utskottet har i detta sammanhang till diskussion upptagit vissa synpunkter på personalintegrationen som anförts i motionen 1975/76:2187 av herr Strindberg m. fl. (m).
1 motionen 2187 påpekas bl. a. att det är mycket tveksamt om det nu föreslagna systemet, varigenom de skilda kraven på kompetens och inriktning för diplomatiska tjänstemän och kanslister avskaffas, kommer att visa sig mer tillfredsställande, både i vad avser berörda personalgruppers intressen och departementets verksamhet. Med en gemensam intagning för alla i samma konkurrens blir lätt följden, om inte någon form av kvotering tillgrips, att man inte får de för olika arbetsuppgifter mest lämpade. Det hävdas i motionen också att det ingalunda hittills varit omöjligt för dem som befinner sig inom kanslistkategorin att avancera till viktigare och mer ansvarsfulla uppgifter.
Det bör i detta sammanhang med skärpa framhållas, heter det i motionen, att kraven på kvalitet måste sättas i första rummet såväl vid själva rekryteringen av utrikesförvaltningens personal som vid deras interna utbildning. Mycket stora krav måste ställas på utrikestjänstemännens kompetens och skicklighet.
Också vissa synpunkter rörande vikten av att departementet ges de administrativa resurserna för att förverkliga den personalpolitiska utredningens viktigaste syften, som anförts i motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg (fp), har i detta sammanhang beaktats.
Utskottet
Utskottet anser i likhet med motionen 2187 att stora krav bör ställas på utrikestjänstemännens kompetens och skicklighet. Motsvarande synpunkter har framförts i en rad uttalanden både i den personalpolitiska utredningen och i propositionen. De har även legat till grund för de förslag som framlagts beträffande en ny ordning för rekrytering och utbildning av tjänstemän i utrikesförvaltningen.
Utskottet delar däremot inte den tveksamhet som uttrycks i samma motion inför propositionens förslag om en enhetlig utrikestjänst, som bl. a. innebär slopande av hittillsvarande kategoriuppdelning mellan diplomatiska tjänstemän och utrikeskanslister.
Den personalintegration med likvärdiga befordrings- och utvecklingsmöj -
UU 1975/76:12
ligheter för all personal som föreslås i propositionen utgjorde en kärnfråga i och ett huvudmotiv för den personalpolitiska utredningen. Den har enligt utskottets uppfattning dessutom en stark förankring hos utrikesförvaltningens egen personal. Förslagen om slopad kategoriuppdelning och om ett öppnare rekryteringssystem torde vidare ligga väl i linje med den demokratisering av statsförvaltningen som är en allmänt omfattad strävan i vår tid. Den föreslagna personalintegrationen bör ha goda förutsättningar att stärka samhörighet, laganda och därmed även arbetseffektivitet inom arbetsenheterna, inte minst vid beskickningar och konsulat utomlands där utrikesförvaltningens tjänstemän och anställda i högre grad än vid hemmatjänstgöring är hänvisade till och beroende av varandra.
Givet är dock att det nya systemet med en enhetlig utrikestjänst kommer att ställa mycket stora anspråk - och detta framför allt i övergångs- och inledningsskedena - på departementets personaladministration och utbildningsverksamhet liksom på dess antagningsnämnd och befordringsnämnder. Det är därför av största betydelse att UD:s personalledning och speciellt den personaladministrativa enheten, inklusive utbildningsverksamheten, ges de personella resurser som erfordras för att genomföra det ambitiösa och grannlaga personalpolitiska program som uppställs i propositionen. Behovet av kraftiga resursförstärkningar på den personaladministrativa sektorn inom departementet har även understrukits i motionen 2188. Ett gott samarbete mellan alla berörda parter utgör också en viktig förutsättning för det nya systemets framgång.
Motionerna 2187 och 2188 torde i nu berörda hänseenden få anses besvarade.
3.5 Rekrytering och befordran (prop. s. 97-99)
Den av UDP föreslagna uppdelningen av basrekryteringen på två nivåer finner departementschefen motiverad. Beträffande rekryteringen av handläggande personal bör det vara möjligt att rekrytera till såväl kanslisekreterarsom departementssekreterartjänster.
Beträffande UDP:s rekommendation att rekryteringen av biträdande personal skulle koncentreras till två tillfällen per år är utrikesministern mera tveksam. Han delar emellertid UDP:s uppfattning att det är viktigt med en gemensam introduktionsutbildning för bl. a. denna personalgrupp.
UDP har vidare föreslagit att en ökad internrekrytering bör komma till stånd, främst genom att kvalificerade assistenter i sedvanlig adminstrativ ordning befordras till handläggare. Utrikesministern instämmer i detta förslag och delar utredningens betänkligheter mot en kvotering mellan intern och extern rekrytering.
Någon ändring föreslås inte beträffande rekryteringsordningen m. m. för tjänstemän vid departementets avdelning för internationellt utvecklings -
UU 1975/76:12
samarbete, för vilka en särskild ordning gäller sedan avdelningen omorganiserades år 1970 (prop. 1970:4, s. 7, SU 1970:85, rskr 1970:192).
Ett par remissinstanser har i sina yttranden framhållit att garantier bör skapas för att kompetenskraven vid basrekrytering av främst handläggande personal inte sänks. Utrikesministern instämmer häri och delar UDP:s uppfattning att nya handläggare skall genomgå en grundlig utbildning innan de stationeras utomlands. Tjänstemän från andra departement kan - i den mån resurserna så medger - delta i utrikesdepartementets utbildning.
Basrekryleringen av handläggare bör, enligt UDP, i princip avse allmän tjänstgöring vid utrikesförvaltningen. Påpekandet synes föranlett av frågan om vid vilken tidpunkt en långsiktigt syftande specialisering blir aktuell för den enskilde tjänstemannen. Det är också departementschefens mening att behovet av ”generalister”, dvs. tjänstemän för allmän tjänstgöring inom utrikesförvaltningen, är ett primärt behov att tillgodose vid rekryteringen. Detta får emellertid inte begränsa de sökandes möjligheter att ange viss intresseinriktning eller att åberopa särskilda kvalifikationer för vissa funktioner inom utrikesförvaltningen. Departementschefen välkomnar mot denna bakgrund utredningens uttalande att behovet av specialinriktad personal i en eller annan speciell sektor skall kunna föranleda utlysande av tjänster i särskild ordning.
När det gäller rekryteringen till vissa tjänster i departementet understryks i propositionen att åtskilliga av dem på grund av funktionens karaktär ställer särskilda krav på innehavarna. Det rör sig bl. a. om arbetsuppgifter av utpräglat administrativ art. Departementschefen säger sig inte vara övertygad om att rekryteringen för dessa speciella arbetsuppgifter i alla avseenden är jämförbara med vad som gäller övriga handläggare. Tänkbart är att till vissa av dessa en sidorekrytering bör ske.
Basrekryteringen bör enligt UDP kompletteras med sidorekrytering på alla nivåer. Denna bör komma i fråga antingen för att tillgodose personalbehov som inte kan täckas genom internrekrytering eller för att tillföra utrikesförvaltningen sakkunskap inom något särskilt område. UDP menar att det härigenom också kan undvikas att UD-tjänstemännen isoleras i sin karriär. Man påpekar emellertid att det är nödvändigt att upprätthålla balans mellan inflöde och utflöde av personal. Om sidorekryteringen antar för stora propotioner och befordringsutsikterna för utrikesförvaltningens egen personal minskas kan detta skapa interna problem och återverka på basrekryteringen. Departementschefen delar dessa synpunkter.
UDP:s förslag att bibehålla en antagningsnämnd för rekryteringen av handläggare finnér utrikesministern motiverat liksom att plats beredes i nämnden för personalrepresentation. Nämndens hänsynstaganden bör avse såväl de sökandes meriter och intresseinriktning som det långsiktiga behovet av kvalificerade tjänstemän inom verksamhetens olika sektorer. Dess uppdrag bör, liksom hittills, vara fastlagt i instruktion. Departementschefen avser att senare återkomma till regeringen med förslag till sådan instruktion.
UU 1975/76:12
22 UDP har även behandlat frågan om en ökning av antalet assistenttjänster i utrikesförvaltningen. Utredningen anser att relationen mellan antalet biträdestjänster och antalet assistenttjänster inom utrikesförvaltningen skiljer sig ofördelaktigt från den i andra departement och att den inte motsvarar den omfördelning av arbetet som redan ägt rum. Enligt departementschefens mening blir en jämförelse med andra departement dock inte helt rättvisande med tanke på antalet verksfunktioner inom UD. Att den av UDP skisserade omfördelningen av vissa arbetsuppgifter kan aktualisera förändringar i tjänstestrukturen är däremot uppenbart. Sedan departementschefen tagit ställning till hurén sådan omfördelning skall ske, avser han ge statens avtalsverk uppdrag att föra de förhandlingar som behövs på grund av den ändrade organisationen och den planerade personalintegrationen.
Utvecklingen i riktning från anciennitetstänkande mot ökad selektivitet vid befordran i synnerhet på chefsplanet har välkomnats av UDP. Departementschefen delar denna bedömning. Det är också hans förhoppning att det vidgade personalinflytandet vid tjänstetillsättningar skall bidra till en vidareutveckling av denna princip.
Motioner
Utskottet har i detta sammanhang behandlat berörda delar av mononen 1975/76:2176 av fru Håvik m. fl. (s), vari bl. a. hemställs att riksdagen beslutar att till regeringen som sin mening ge till känna vad som i motionen anförts om antagningsnämndens kompetensområde samt om språkkunskapernas roll vid anställning av handläggande tjänstemän. Vidare har utskottet diskuterat de synpunkter på rekryteringen av utrikesförvaltningens personal som anförs i motionen 1975176:2187 av herr Strindberg m. fl. (m) och de synpunkter på den biträdande personalens befordringsmöjligheter som anförs i motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg (fp).
I motionen 2176 framhålls bl. a. att till den nya antagningsnämndens kompetensområde bör höra icke blott nyantagning av kanslisekreterare utan även internrekrytering av handläggare och sidorekrytering av departementssekreterare. Motionärerna menar att detta bör klart framgå av den aviserade nya instruktionen för antagningsnämnden. 1 samma motion varnas vidare för att frångå den princip som varit ledande vid rekryteringen under det senaste årtiondet, nämligen att språkkunskaper icke får vara utslagsgivande krav för anställning.
I motionen 2187 har bia. anförts att kraven på kvalitet måste sättas i första rummet såväl vid själva rekryteringen av utrikesförvaltningens personal som vid deras interna utbildning.
I motionen 2188 slutligen har bl. a. understrukits vikten av konkreta förbättringar i vad avser den biträdande personalens befordringsmöjligheter.
UU 1975/76:12
23 Utskottet
I propositionen förordas att systemet med en antagningsnämnd för rekryteringen av handläggande personal bibehålls liksom att plats bereds i nämnden för personalrepresentation. Förslaget överensstämmer med den personalpolitiska utredningens rekommendation. Utskottet delar utredningens uppfattning att förekomsten av en särskild antagningsnämnd, vari olika intressen är företrädda, borgar för att olika synpunkter blir beaktade och att urvalet sker så objektivt och opartiskt som möjligt. Den hittillsvarande nämnden bör vid sin prövning beakta inte blott de sökandes formella meriter utan även deras tidigare verksamhet och andra omständigheter som kan inverka på deras lämplighet för tjänsten. De nuvarande bestämmelserna ger nämnden en betydande handlingsfrihet. Utskottet tillstyrker att systemet med en särskild antagningsnämnd med vidsträckt handlingsfrihet bibehålls.
Med anledning av de synpunkter på antagningsnämndens kompetensområde som framförts i motionen 2176 vill utskottet anföra följande.
När det gäller antagningsnämndens befattning med den utbyggda internrekrytering som föreslagits komma till stånd främst genom att kvalificerade assistenter befordras till handläggare, är framställningen inte entydig vare sig i utredningen eller i propositionen. I utredningen återfinns å ena sidan argument för att nämnden, förutom till nyanställningar utifrån, även skall ta ställning till frågor rörande den interna rekryteringen. Å andra sidan återges i utredningen flera skäl som talar för att i sedvanlig administrativ ordning, dvs. utan ny antagningsprocedur, befordra redan anställda kvalificerade assistenter till kanslisekreterare. Propositionen synes närmast ha tagit fasta på den senare linjen. Beträffande den nya antagningsnämndens eventuella befattning med den speciella sidorekrytering på olika nivåer som kan bli aktuell har utskottet varken ur utredningen eller ur propositionen kunnat utläsa några bestämda riktlinjer.
I avsaknad av tillräckligt bedömningsunderlag vill utskottet inte f. n. ta ställning till frågan huruvida antagningsnämnden skall ha befattning ej endast med externrekryteringen utan även med intern- och den speciella sidorekryteringen, varför motionen 2176 i denna del avstyrks. Däremot menar utskottet att spörsmålet, innan den nya och utvidgade antagningsnämndens uppdrag fastläggs i instruktion, noga bör prövas och att stor hänsyn därvid även bör tas till de meningar som framkommer i samråd med den nuvarande antagningsnämnden och personalorganisationerna.
I motionen 2176 har även framhållits att språkkunskaper inte får vara ett utslagsgivande krav för anställning. Betydelsen av goda språkkunskaper har betonats både i den personalpolitiska utredningen och i propositionen. Det har bl. a. erinrats om att sådana kunskaper utgör ett nödvändigt arbetsredskap i utrikestjänsten. Samtidigt har påpekats att det allmänna utbildningsväsendets satsning på språkundervisning medfört att utrikesförvaltningen numera kan räkna med en bredare rekryteringsbas än någonsin
UU 1975/76:12
tidigare. I vissa fall kan det dock bli aktuellt att bygga på de befintliga språkkunskaperna med hänsyn till tjänstens särskilda behov. I annat sammanhang har det i propositionen konstaterats att utrikestjänstemannens yrke liksom all annan verksamhet kräver sina speciella kvalifikationer som inte enbart är koncentrerade till kunskaper i främmande språk. Utskottet ansluter sig till dessa resonemang. Lika viktiga som språkkunskaper är kunskaper inom olika sakområden liksom allmän erfarenhet hos de sökande, ej minst deras orientering i samhällsfrågor. Till frågan om språkutbildningen inom departementet återkommer utskottet under punkten 3.7.
Rörande påpekandena i motionen 2187 om att kraven på kvalitet måste sättas i forsta rummet såväl vid rekryteringen som vid den interna utbildningen har utskottet under föregående avsnitt redan uttalat sig i positiva ordalag.
Vikten av att konkreta förbättringar vidtas för att underlätta den biträdande personalens möjligheter till befordran har understrukits i motionen 2188. Utskottet instämmer häri och noterar samtidigt att betydelsen härav också framhålls på olika ställen i propositionen.
Departementschefen har i detta sammanhang bl. a. uttalat att den av personalpolitiska utredningen skisserade omfördelningen av vissa arbetsuppgifter uppenbarligen kan aktualisera förändringar i tjänstestrukturen. Sedan han tagit ställning till hur en sådan omfördelning skall ske avser han ge statens avtalsverk uppdrag att föra de förhandlingar som behövs. Utskottet tar fasta på den positiva innebörden av detta uttalande.
Enligt utskottets mening bör även den förstärkta internutbildning som aviserats kunna verksamt bidra till förbättrade befordringsmöjligheter för den biträdande personalen.
Motionerna 2176, 2187 och 2188 torde i nu berörda hänseenden få anses besvarade med vad utskottet anfört.
3.6 Personalplanering (prop. s. 99-101)
UDP:s förslag beträffande personalplaneringen betecknas av departementschefen som värdefulla.
Förslaget att tjänstemännen i ökad utsträckning mera systematiskt skall få ange önskemål beträffande framtida placering finnér departementschefen i allt väsentligt godtagbart. Det föreslagna systemet med verksam hetsbeskrivningar för olika myndigheter är redan föremål för viss försöksverksamhet. En liknande verksamhet har även inletts med befattningsbeskrivningar.
Departementschefen delar UDP:s uppfattning om önskvärdheten att fastställa indikativa normer för utlandstjänstgöringens längd och betydelsen av att tillfälle till viss hemmatjänstgöring kan beredas tjänstemän som under en längre tid varit verksamma på utlandsposter. Någon instruktionsmässig
UU 1975/76:12
bindning av tjänstgöringsperiodernas längd anser departementschefen dock inte erforderlig.
UDP har diskuterat önskvärdheten av att skapa bättre förutsättningar för växeltjänstgöring mellan utrikesförvaltningen och övriga delar av statsförvaltningen. Förslagen på denna punkt bör enligt utredningen bearbetas ytterligare innan de läggs till grund för försöksverksamhet. Departementschefen instämmer däri och framhåller att frågan snarast bör bli föremål för närmare studium inom regeringens kansli.
Departementschefen förordar att frågan om beilömningsiinilerlag för tjänstetillsättning och befordran blir föremål för fortsatt studium i samråd mellan departementet och personalorganisationerna och under hänsynstagande till erfarenheterna inom övriga grenar av statsförvaltningen.
Motion
Utskottet har i detta sammanhang behandlat det yrkande i motionen 1975176:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg (fp), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtagas i syfte att möjliggöra målsättningen att ingen skall tjänstgöra utomlands mer än 8-10 år (punkten 1).
Utskottet
Det nu aktuella yrkandet i motionen 2188 överensstämmer i stort sett med en av den personalpolitiska utredningen uttalad rekommendation. Utskottet noterar med tillfredsställelse att departementschefen i propositionen säger sig dela UDP:s uppfattning om önskvärdheten att fastställa indikativa normer för utlandstjänstgöringens längd. Någon instruktionsmässig bindning av tjänstgöringsperiodernas längd anser han dock inte erforderlig. Ej heller utredningen har ansett att man bör uppställa alltför snäva tidsgränser för tjänstgöringen på en utlandspost, men den har ändå förordat som allmän regel att tjänstemän i utrikesförvaltningen inte bör tjänstgöra på mer än två poster i rad utomlands, alltså i princip ej mer än 8-10 år. Avsteg från denna princip kan dock även enligt utredningen i en del fall bli nödvändiga. Huvudmotivet för det allmänna önskemålet om en indikativ begränsning har varit att en tjänsteman som under en längre tid tjänstgjort utomlands lätt förlorar kontakten med strömningarna i hemlandet. Perspektiven förskjuts och han kan få svårt att förstå och förklara utvecklingen i det land han är satt att utomlands företräda.
En avgörande förutsättning för att i praktiken omsätta den av både utredningen och departementschefen omfattade strävan att begränsa de sammanhängande tjänstgöringsperioderna utomlands är emellertid att tillfälle
UU 1975/76:12
till hemmatjänstgöring verkligen kan beredas tjänstemän som under längre tid varit utlandsplacerade. Relationen mellan antalet utlandsposter och antalet hemmatjänster i departementet är i dag sådan att särskilda och kraftfulla åtgärder måste till för att lösa problemet. På nivån ambassadråd/chefer är sålunda relationen f. n. drygt 3:1 (för övriga handläggare knappt 2:1), varför det framför allt är tillgången på tjänster på denna nivå som behöver förstärkas. En lösning av detta problem torde kunna sökas på olika vägar. En av dessa, som diskuteras både i utredningsbetänkandet och i propositionen, är vidgade möjligheter till växeltjänstgöring mellan UD och övriga delar av statsförvaltningen. Utskottet välkomnar departementschefens uttalande på denna punkt och ser med intresse fram mot den försöksverksamhet som aviseras i propositionen. En annan väg, och kompletterande sådan, är att i departementet inrätta vissa tjänster speciellt ägnade för sådana tjänstemän för vilka det kan visa sig svårt att finna lämpliga utbytestjänster utanför departementet. Som en åtgärd i denna riktning torde propositionens förslag om sex handläggartjänster att stå till departementschefens förfogande få uppfattas. Också andra åtgärder bör vara möjliga för att nå syftet att väsentligt öka möjligheterna till hemmatjänstgöring med någorlunda jämna intervaller.
Förevarande yrkande i motionen 2188 torde få anses tillgodosett med vad utskottet sålunda anfört.
3.7 Utbildning (prop. s. 101-102, 109)
Beträffande de frågor som UDP tagit upp rörande utbildningsverksamheten inom utrikesdepartementet framhålls i propositionen att de huvudsakligen är av sådan karaktär att det ankommer på utrikesministern att fatta beslut därom. 1 princip ansluter sig denne till huvuddragen i utredningens förslag. Departementschefen betonar att utbildning torde vara det viktigaste verktyget när det gäller att i praktiken omsätta UDP:s förslag om personalintegration med likvärdiga befordrings- och utvecklingsmöjligheter för all personal.
UDP konstaterar att utbildningsnivån för nyanställd personal genomgående har höjts. Utrikesförvaltningen har heller inte haft svårigheter att rekrytera personal .Tvärtom brukar antalet sökande vida överstiga antalet lediga platser. Kraven i fråga om kunskaper och erfarenheter på de personer som anställs i utrikesförvaltningen bör mot denna bakgrund även i fortsättningen ställas högt. Enligt departementschefens mening bör detta utgöra grundvalen för planeringen av den interna utbildningen.
Värdet av samarbetsträning och ledarskapsutveckling har uppmärksammats allt mer i myndigheter och företag. Enligt propositionen är sådan utbildning särskilt viktig inom utrikesförvaltningen, vars personal till skillnad från de flesta statstjänstemän under långa perioder av sitt yrkesverksamma liv måste utföra sina uppgifter i ett litet och ibland isolerat arbetslag, där medlemmarna
UU 1975/76:12
är hänvisade till varandra inte bara under arbetstid utan ofta också på fritiden.
I utrikestjänsten är goda språkkunskaper ett nödvändigt redskap i arbetet. Skolväsendet har gjort kunskaper i främmande språk till allt fleras egendom, vilket bidragit till att utrikesförvaltningen numera kan räkna med en bredare rekryteringsbas än någonsin tidigare. I vissa fall blir det dock aktuellt att bygga på de befintliga språkkunskaperna med hänsyn till tjänstens särskilda behov.
Departementschefen ansluter sig till UDP:s förslag om en introduktionsutbildning som är gemensam för all i Sverige nyanställd personal i utrikesförvaltningen. En grundkurs för biträdande personal bör även i fortsättningen anordnas, såsom utredningen föreslagit.
UDP har vidare föreslagit att en ny basutbildning för handläggare ersätter den nuvarande aspirant-och utrikeskanslistutbildningen, och departementschefen instämmer även i detta förslag. Omfattningen och inriktningen av denna basutbildning får övervägas närmare.
Den närmare uppläggningen och inriktningen av utbildningsverksamheten är departementschefen inte beredd att nu ta ställning till. Den kräver, som även utredningen framhållit, ytterligare utredning.
Departementschefen räknar med att de personalresurser som f. n. finns för aspirant- och annan utbildning inom departementet även i fortsättningen skall disponeras för utbildningsverksamheten. Därutöver beräknar denne t. v. en förstärkning med två tjänster för utbildningsverksamheten. När de ytterligare undersökningarna om den nya utbildningens former, innehåll och omfattning genomförts, avser departementschefen återkomma till regeringen med ytterligare förslag i resursfrågorna.
Motioner
Utskottet har i detta sammanhang i berörda delar behandlat dels motionen 1975/76:2176 av fru Håvik m. fl. (s), vari bl. a. hemställs att riksdagen beslutar att till regeringen som sin mening ge till känna vad som i motionen anförts om språkutbildningen, dels det yrkande i motionen 1975/76:2186 av herr förste vice talmannen Bengtsin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utbildningsverksamhetens organisation och huvudsakliga utformning samt det angelägna i att denna verksamhet organiseras och inleds i samband med beslut om utrikesförvaltningens organisation (punkten 2). Också de synpunkter på utbildningsfrågorna som anförs i motionen 1975/76:21117 av herr Strindberg m. fl. (m) och motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg har diskuterats i detta sammanhang.
1 motionen 2176 framhålls bia. att i det system med flexiblare utbildningsmöjligheter som skymtar i propositionen måste språkutbildningen ges en framträdande plats och byggas ut väsentligt.
UU 1975/76:12
28 I motionen 2186 påpekas bl. a. att hela frågan om en enhetlig utrikestjänst står och faller med frågan om vidgad utbildning. På grundval av det material och de synpunkter som redovisats i UDP:s betänkande borde det ha varit möjligt att mera i detalj lägga fram förslag till sådana insatser på utbildningssidan att integrationstanken verkligen kan fullföljas. Utbildningens detaljutformning och resursprövning i samband därmed borde enligt motionärerna inte behöva ytterligare utredas. Däremot bör givetvis detaljutformningen ske i samråd mellan arbetsgivarsidan och de anställdas organisationer.
I motionen 2187 betonas bl. a. att kraven på kvalitet måste sättas i första rummet såväl vid rekryteringen av utrikesförvaltningens personal som vid deras interna utbildning.
I motionen 2188 framhålls bl. a. att konkreta utbildningsreformer i enlighet med UDP:s förslag snarast behöver genomföras, något som också kräver att tillräckliga resurser avsätts för ändamålet.
Utskottet
Den personalpolitiska utredningen har skisserat ett mycket ambitiöst utbildningsprogram, till vars huvuddrag departementschefen i princip ansluter sig. Han framhåller dock att den närmare uppläggningen och inriktningen av utbildningsverksamheten kräver ytterligare utredning innan han är beredd att ta slutlig ställning därtill.
Tyngdpunkten i departementets hittillsvarande utbildningsverksamhet har av naturliga skäl legat vid aspirant- och utrikeskanslistutbildningen liksom vid språkutbildning och annan fortbildning. När aspirantsystemet liksom rekryteringen av utrikeskanslister nu avskaffas, införs i stället dels en introduktionsutbildning, som blir gemensam för all i Sverige nyanställd personal i utrikesförvaltningen, dels en ny basutbildning för handläggare som enligt utredningen anpassas till tjänstens behov och i möjlig mån tar hänsyn till tjänstemännens föregående kunskaper och erfarenheter. Vidare är avsikten bl. a. att i väsentlig grad bygga ut fortbildnings- och vidareutbildningsprogrammen, så att de dels skapar förutsättningar för specialisering, dels underlättar för biträdande personal att befordras till handläggande. Särskild chefsutbildning, samarbetsträning och ledarskapsutveckling, intensifierad språkutbildning, kurser i Sverigekunskap, fortbildning för lokalanställda och utbildning för familjemedlemmar m. fl. förslag utgör andra väsentliga element i det utbyggda utbildningsprogram som den personalpolitiska utredningen dragit upp riktlinjerna för.
Utskottet har uppmärksammat och instämmer i utrikesministerns uttalande i propositionen att utbildning torde vara det viktigaste verktyget när det gäller att omsätta personalintegrationstanken i praktiken.
Utskottet anser det i likhet med motionerna 2186 och 2188 viktigt att huvuddragen i det av UDP upplinjerade utbildningsprogrammet snarast
UU 1975/76:12
möjligt förverkligas men har samtidigt förståelse för att en så pass omfattande reform som det här är fråga om kräver sin tid att mera i detalj gestalta. Viktigt är enligt utskottets mening också att den nya och utbyggda utbildningsverksamheten blir väl bemannad och även i övrigt ges adekvata resurser för att motsvara de höga anspråk som ställs på den.
Departementschefen uppger i propositionen att han avser återkomma till regeringen med förslag även i resursfrågorna när den nya utbildningens former, innehåll och omfattning ytterligare blivit undersökta och han getts tillfälle ta slutlig ställning i dessa frågor. Utskottet har anledning räkna med att detta kommer att ske i särskild ordning under det kommande budgetårets lopp och utgår från att riksdagen i samband därmed blir informerad om undersökningens resultat.
Syftet med yrkandet i motionen 2186 i denna del liksom med synpunkterna i motionen 2188, såvitt nu är i fråga, torde därmed vara tillgodosett.
Delyrkandet i motionen 2176 i vad avser språkutbildningens betydelse har i viss mån redan berörts under punkten 3.5 ovan. Både utredningen och propositionen understryker vikten av goda språkkunskaper i utrikestjänsten och av att möjligheter bereds för tjänstemän, som i övrigt är fullt kvalificerade men uppvisar bristande språkkunskaper, att bygga på dessa med hänsyn till tjänstens särskilda behov. Utskottet fäster stort avseende härvid och förutsätter i likhet med motionärerna att språkutbildningen ges tillbörligt utrymme inom den utbyggda utbildningsverksamheten.
De synpunkter som i detta sammanhang anförts i motionen 2187 har instämmande kommenteras av utskottet redan under de båda föregående avsnitten, varför de får anses besvarade.
3.8 Avgdngsregler (prop. s. 102)
UDP har förordat att för statsförvaltningen i allmänhet rådande pensionsbestämmelser bör gälla för utrikesförvaltningens personal även i fortsättningen. Departementschefen ansluter sig till denna uppfattning. Personalpolitiken bör inriktas på att så långt möjligt förebygga och minska den särskilda belastning som utrikestjänsten kan medföra. För tjänstemän, som innan de uppnått pensionsåldern av olika skäl inte längre kan fullgöra de arbetsuppgifter som åvilar dem, anser departementschefen liksom UDP att omplaceringsåtgärder bör prövas, eventuellt i kombination med andra personalvårdsinsatser. I stället för förtidspensionering bör liksom hittills disponibilitetsinstitutet kunna användas i vissa fall. Regeringen får numera också besluta om pension till tjänstemän med vissa anställningsformer, innan de nått den normala pensionsåldern. Sådant beslut föregås av prövning i varje enskilt fall och fordrar tjänstemannens samtycke.
UU 1975/76:12
3.9 Tjänstgöring utomlands (prop. s. 102-105)
UDP har noterat att förhållandena för personalen inom utrikesförvaltningen vid utlandsstationering på många sätt skiljer sig från vad som gäller vid tjänstgöring i Sverige och att detta förhållande ger upphov till en rad praktiska problem.
I propositionen diskuterar departementschefen utredningens rekommendationer i detta sammanhang.
UDP har framhållit att alla tjänstemän i anslutning till förflyttning bör ges tillfälle att under erforderlig tid sätta sig in i frågor som rör det nya anställningslandet och över huvud taget förbereda sig för sin nya post. Departementschefen anser att en rimlig förberedelsetid i många fall ärönskvärd. Möjlighet bör i samma syfte beredas till parallelltjänstgöring med frånträdande tjänsteman där så är möjligt, något som redan nu eftersträvas i personalplaneringsarbetet.
UDP har ställt sig tveksam till lämpligheten av att ha utlandsmyndigheter med endast en utsänd tjänsteman. Även departementschefen anser det önskvärt att i möjlig mån undvika upprättandet av sådana myndigheter, men i vissa fall kan rådande förhållanden ändå göra det nödvändigt att inrätta en myndighet med begränsad personalinsats.
Beträffande den representation som utrikestjänstemännen i kontaktskapande syfte och för främjande av arbetsuppgifter och svenska intressen har att utöva hänvisas i propositionen till de uttalanden härom som gjordes i samband med 1963 års omorganisation av utrikesförvaltningen (prop. 1963:75, SU 1963:125, rskr 1963:298). Att för tjänstens behov skapa och odla goda personliga relationer med personer av betydelse på olika områden och på olika nivåer i verksamhetslandet är en för utlandstjänsten oundgänglig arbetsuppgift. UDP har beträffande denna kontaktverksamhet gett uttryck åt tankegångar i vilka departementschefen instämmer. Han finner det sålunda givet att kontaktverksamheten i första hand inriktas dels på personer i verksamhetslandet, vilkas kunskaper eller inflytande är av värde för de svenska intressen som utrikestjänsten har att främja, dels på att i liknande syfte sammanföra svenskar och utlänningar. Strävan bör vara att förenkla umgänges- och representationsformerna. Departementschefen avser att i enlighet med UDP:s förslag låta undersöka förutsättningarna för att tillskapa gemensamma utrymmen och gemensam utrustning för personalens representationsbehov i samband med uppförandet av nya ambassadanläggningar.
Flera av de frågor som UDP i övrigt behandlat under förevarande rubrik tillhör enligt propositionen det avtalsbara området. Dessa frågor bör därför diskuteras vid förhandlingar mellan statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer. Departementschefen avser att snarast ge avtalsverket erforderligt förhandlingsuppdrag i dessa viktiga frågor.
Sålunda faller UDP:s förslag om årliga hemresor för utlandsstationerad personal på alla orter under det avtalsbara området.
UU 1975/76:12
31 Departementschefen förordar att semesterresa till Sverige i ökad utsträckning kombineras med information och utbildning för de anställda där så är möjligt.
UDP har presenterat en rad förslag som berör villkoren för medföljande make till tjänsteman i utrikesförvaltningen. Flera remissinstanser haranslutit sig till eller ytterligare utvecklat utredningens förslag härvidlag. Enligt departementschefen är det här fråga om ett problemområde av väsentlig och växande betydelse för utrikesförvaltningen. Samhällets utveckling har lett till att ett ökande antal utrikestjänstemän har yrkesverksamma makar, som vid tjänstemannens utlandsstationering möter en råd problem.
Riksdagen har(prop. 1975:1 bil. 2, s. 5, InU 1975:4, rskr 1975:218) godkänt ett förslag som innebär att medföljande make som är anställd på statligt lönereglerad tjänst kan erhålla upp till sex års tjänstledighet. Föredragande statsrådet uttalade då den förhoppningen att motsvarande bestämmelser skulle komma att tillämpas för anställda i kommunal eller enskild tjänst. Departementschefen instämmer i denna förhoppning.
Departementschefen har låtit inventera möjligheterna för medföljande make att få förvärvsarbete på stationeringsorten utomlands. Resultatet av denna inventering är inte uppmuntrande. Ansträngningarna att lösa dessa problem bör intensifieras. Det förekommer redan nu att makar som så önskar anställs lokalt vid utlandsmyndighet. Denna möjlighet kommer att uppmärksammas i växande utsträckning i den mån vederbörande kan konkurrera när det gäller de kvalifikationer som erfordras för arbetsuppgifterna.
UDP har förordat en välvillig inställning till önskemål om utbildning för medföljande makar. Departementschefen delar denna uppfattning.
Beträffande barnens skolgång har UDP framhållit att det för barnet lämpligaste alternativet bör väljas med främsta utgångspunkt i pedagogiska hänsynstaganden och med tillämpning av en hög grad av flexibilitet i valet av utbildningsform m. m. Även här är det fråga om ett spörsmål av stor personalpolitisk betydelse, där kravet på jämställdhet med hemmastationerade tjänstemän är uppenbart och förståeligt. Departementschefen ansluter sig i princip till UDP:s uppfattning att dessa frågor bör bedömas utifrån barnets situation. Han erinrar i sammanhanget om att frågan om utlandsskoleorganisationen liksom frågan om riksinternatskolornas framtid f. n. är under utredning.
UDP:s förslag om förbättrade barnreseförnuiner och gynnsammare regler för barnresebidrag hör enligt propositionen också till det avtalsbara området.
UDP har liksom åtskilliga remissinstanser, främst arbetstagarnas organisationer, framhållit att de sociala förmånerna för utlandsstationerad personal, bl. a. när det gäller ersättning vid sjuk- och tandvård, bör överensstämma med vad som kommer varje svensk i Sverige till del.
UDP har vidare pekat på de flyttnings- och transportkostnader m. m. som uppstår vid äktenskapsskillnad och tjänstemans frånfälle. Också dessa frågor hör till avtalsområdet, framhålls det i propositionen.
UU 1975/76:12
32 Departementschefen erinrar om att frågan om såväl sociala förmåner som socialförsäkringar kan komma att påverkas av bl. a. pågående översyn av bestämmelserna om folkbokföring m. m. Han avseratt inom departementet låta företa en översyn av försäkringsförhållandena vid utlandsstationering. Det gäller särskilt möjligheterna för tjänstemän som verkar i krisdrabbade områden att skapa ett person- och egendomsskydd som är jämförbart med vad som gäller under hemmatjänstgöring.
Motioner
Utskottet har i detta sammanhang i berörda delar behandlat motionen 1975/76:2175 av fru Håvik m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att direkt reglera frågorna om årliga semesterresor till Sverige för utlandsstationerade tjänstemän med familj och om årliga barnresor i fall där barnen icke vistas på endera förälderns stationeringsort, vidare de yrkanden i motionen 1975/76:2186 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna dels vad i motionen anförts beträffande åtgärder för att säkerställa en ökad kontakt mellan barn och föräldrar i utlandstjänst (punkten 4), dels vad i motionen anförts beträffande åtgärder för att underlätta förvärvsarbete m. m. för medföljande make (punkten 5), samt de yrkanden i motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg (fp), vari hemställs dels att riksdagen måtte ge regeringen till känna att utrikesförvaltningens anställda vid tjänstgöring utomlands i princip bör behandlas på samma sätt som statsförvaltningens övriga tjänstemän vad gäller sociala förmåner såsom sjukoch tandvård (punkten 2), dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att utomlands stationerad personal vid vistelse i Sverige under semester och tjänsteresor etc. skall erhålla samma förmåner som gäller för alla andra svenska medborgare (punkten 3).
Vidare har utskottet i detta sammanhang beaktat dels vad i motionen 1975/76:2187 av herr Strindberg m. fl. (m) anförs om rätt till hemresor, medföljande makes villkor, barns skolgång samt ersättning vid sjuk- och tandvård, dels vad i motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg (fp) anförs om villkoren för medföljande make, årliga hemresor för utlandsstationerad personal, barnresor samt principer vid bedömning av barnens skolgång.
Till stöd för det återgivna yrkandet i motionen 2175 har motionärerna bl. a. åberopat de fackliga organisationernas krav i samma riktning och vidare hävdat att det som tidigare i detta sammanhang betraktats som en löneförmån numera snarare bör betraktas både som en social rättighet och som ett arbetsgivarintresse.
1 motionen 2186 har till stöd för de nu aktuella yrkandena bl. a. anförts att motionärerna är medvetna om att en del av de nu berörda frågorna
UU 1975/76:12
helt eller delvis regleras genom kollektivavtal. De anser emellertid att viktiga sociala hänsyn i kombination med ett klart samhällsintresse motiverar ett ställningstagande från riksdagens sida i syfte att påskynda en lösning av dessa problem.
1 motionen 2188 framhålls till stöd för yrkandena bl. a. att ersättningsnormerna när det gäller kostnader för sjuk- och tandvård är avsevärt oförmånligare för utomlands stationerad personal än för svenska medborgare i Sverige. Lagar och bestämmelser som reglerar trygghetsområdet för i Sverige bosatta personer bör äga tillämpning också på utlandsstationerad personal. På detta område bör riksdagen kunna fatta beslut i dag med omedelbar verkan, heter det i motionen, som också framhåller att UDP-utredningens förslag beträffande årliga hemresor för utlandsstationerad personal, barnresor, principerna vid bedömning av barnens skolgång etc. är väl underbyggda.
1 motionen 2187 anförs bl. a. att motionärerna utgår från att nu rådande missförhållanden beträffande de personalpolitiska frågor som i propositionen konstaterats tillhöra det avtalsbara området skall kunna avlägsnas eller nedbringas under de förestående förhandlingarna.
Utskottet
Den personalpolitiska utredningen har på ett ingående sätt uppmärksammat en råd-av de omställningsproblem och särskilda påfrestningar som hör samman med utrikestjänsten, speciellt under de perioder då tjänstgöringen är förlagd utomlands. Dit hör inte minst de skolproblem som uppstår vid många förflyttningar liksom svårigheterna att upprätthålla nödvändig kontakt mellan utlandsstationerade föräldrar och i Sverige kvarvarande barn eller andra nära anhöriga. Dit hör också svårigheterna för många medföljande makar att fortsätta i sitt yrkesarbete eller att vid återkomsten till Sverige återinträda i tidigare yrkesverksamhet. Dit hör vidare problemen med att under lång bortovaro hålla sig tillräckligt informerad om händelser, allmänna debattfrågor och samhällsutveckling i hemlandet. Dit hör uppenbart också den åtskillnad som alltjämt råder mellan personal ute och hemma i exempelvis sjuk- och tandvårdsförsäkringshänseende.
Dessa spörsmål har även i propositionen omtalats i positiva ordalag. Några direkta lösningar har däremot inte föreslagits beträffande flertalet hithörande frågor. Anledningen härtill är att vissa av dem hänförts till det avtalsbara området under det att andra överlämnats till fortsatt utredning.
Till avtalsområdet har bl. a. hänförts UDP:s förslag om årliga hemresor för utlandsstationerad personal på alla orter, om förbättrade barnreseförmåner, om flexiblare regler rörande skolvalet för de utlandsstationerade tjänstemännens barn liksom även UDP:s förslag beträffande de sociala förmånerna för utlandsstationerad personal samt vissa försäkringsfrågor.
I motionen 2175 har framförts synpunkten att dessa frågor inte enbart
UU 1975/76:12
bör betraktas som förhandlingsfrågor utan att det också bör ligga i statens intresse som arbetsgivare att ge dem en tillfredsställande lösning. Utskottet instämmer i denna synpunkt. När förhandlingarna om berörda frågor nu kommer till stånd på grundval av det förhandlingsuppdrag som departementschefen överlämnat till statens avtalsverk, är det utskottets bestämda förväntan att de snarast möjligt skall leda till resultat som för ömse parter framstår som acceptabla och funktionsdugliga även i ett längre perspektiv. De synpunkter och förslag som framförts av den personalpolitiska utredningen i dessa hänseenden bör därvid vara vägledande.
Utskottet fäster i detta sammanhang särskild vikt vid att en tillfredsställande lösning kan åstadkommas när det gäller sådana sociala förmåner som avser ersättningsvillkoren vid sjuk- och tandvård. Som UDP och personalorganisationerna påpekat, framstår de nuvarande utlandsreglerna på detta området delvis som diskriminatoriska eller ogynnsamma i jämförelse med de försäkringsförmåner som kommer varje svensk i Sverige till del i kraft av allmän lag. Att åstadkomma en lösning av dessa frågor ter sig särskilt angeläget redan av rättvise- och jämlikhetsskäl.
Det antyds i propositionen att bl. a. den översyn som pågår av bestämmelserna om folkbokföring m. m. kan komma att bringa de problem det här är fråga om närmare sin lösning. Utskottet har erfarit att den utredning, som har denna översyn om hand och som går under namnet hemvistsakkunniga, kan beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund det yrkande i motionen 2188 vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att utomlands stationerad personal vid vistelse i Sverige under semester och tjänsteresor etc. skall erhålla samma förmåner som gäller för andra svenska medborgare.
Utskottet ställer sig också i princip bakom kravet i samma motion att utrikesförvaltningens anställda vid tjänstgöring utomlands bör behandlas på samma sätt som statsförvaltningens övriga tjänstemän vad gäller sociala förmåner såsom sjuk- och tandvård. På sjukvårdssidan tillämpas emellertid redan en ordning som åtminstone delvis tillgodoser detta yrkande, däremot ej på tandvårdsområdet. Med hänsyn till de starkt skiftande förhållanden beträffande sjuk- och tandvård som råder i olika stationeringsländer synes det utskottet lämpligt att man i första hand söker lösa dessa ersättningsfrågor genom förhandlingaroch avtal,såsom förutsatts i propositionen. Det yrkande i motionen 2188 varom nu är fråga torde därmed fä anses besvarat.
Yrkandet i motionen 2175 beträffande årliga semesterresor liksom årliga barnresor samt det yrkande i motionen 2186 som avser ökade kontakter mellan barn och föräldrar i utlandstjänst torde fa anses besvarade med vad utskottet förut anfört. Likaså torde de synpunkter i motsvarande frågor som framförts i motionerna 2187 och 2188 fä anses besvarade.
Vad gäller det yrkande i motionen 2186 som avser åtgärder för att underlätta förvärvsarbete m. m. för medföljande make, vill utskottet ta fasta
UU 1975/76:12
på vad som sägs i propositionen i detta sammanhang. Departementschefen har understrukit att det här är fråga om ett problemområde av väsentlig och växande betydelse och att ansträngningarna att lösa dessa problem bör intensifieras. Utskottet vill också instämma i utrikesministerns förhoppning att den regel som förra året infördes av innebörden att medföljande make som är anställd på statligt lönereglerad tjänst ges möjlighet att erhålla upp till sex års tjänstledighet skall vinna efterföljd hos kommuner och andra arbetsgivare. Ifrågavarande yrkande i motionen 2186 torde därmed fl anses besvarat. Detsamma gäller de synpunkter rörande medföljande makes villkor som anförts i motionerna 2187 och 2188.
Utskottet anser det angeläget att de här berörda och tills vidare olösta frågorna blir behandlade skyndsamt och i möjligaste mån i ett sammanhang, vare sig de tillhör det avtalsbara området eller ej, så att huvudelementen i den personalpolitiska utredningens förslag kan bli genomförda på ett sammanhållet sätt och utan onödig tidsutdräkt.
3.10 Lokalanställda (prop. s. 106)
UDP anser det naturligt att staten i enlighet med svenska traditioner uppträder som en god arbetsgivare på den lokala arbetsmarknaden utomlands. Utrikesministern har i huvudsak samma uppfattning som UDP när det gäller den principiella synen på den lokalanställda personalens anställnings- och arbetsvillkor. UDP föreslår att hela problemkomplexet rörande den lokalanställda personalen tas upp till prövning. Även enligt departementschefens mening bör förhållandena för den lokalanställda personalen göras till föremål för en särskild undersökning inom regeringens kansli.
3.11 Inspektörsfunktion och förvaltningsdemokrati (prop. s. 106-107)
UDP har framhållit att tyngdpunkten i inspektörens arbete alltmer bör förskjutas mot frågor som rör personalens arbetsförhållanden och att hans nuvarande befattning med rent administrativa ärenden bör föras över på administrativa avdelningen. Departementschefen anser inte att de administrativa frågorna i sin helhet skall undandragas inspektörens tillsyn. Dennes verksamhet bör däremot inte omfatta tekniska detaljfrågor. Inspektörens verksamhet bör också kunna inbegripa utförande av särskilda uppdrag från departementsledningen. En översyn av inspektörens instruktion pågår f. n. inom departementet. Departementschefen anser det naturligt att ett nära samråd äger rum mellan inspektören och personalens organisationer i frågor som rör inspektörens verksamhet. Så sker för övrigt redan.
I utrikesdepartementet finns sedan många år en företagsnämnd. Även vid flera utlandsmyndigheter finns företagsnämnder inrättade. Vid andra förekommer samråd med personalen i mer informella former.
UU 1975/76:12
36 UDP har konstaterat att utrikesförvaltningen på det förvaltningsdemokratiska området i dag synes ha kommit något längre än andra departement. Departementschefen instämmer i utredningens uppfattning att regeringen bör ta ställning till nu pågående förvaltningsdemokratiska försöksverksamhet i departementet sedan denna har utvärderats och rapporterats till det statsråd som har förordnats att inom regeringen föredraga löne- och personalärenden. UDP:s förslag om en samrådsgrupp för sådana tjänstetillsättningar vilka departementschefen äger avgöra har redan förverkligats.
Beträffande personalorganisationernas förslag om facklig representation även i den s. k. personalberedningen, som enligt särskild instruktion har att bereda regeringens beslut i fråga om tillsättningen av tjänster på chefsplanet, är departementschefen inte beredd att förorda sådana förändringar som leder till att utrikesförvaltningen avlägsnar sig från den praxis för tillsättning av högre tjänster som gäller inom övriga delar av regeringens kansli.
Vad slutligen gäller UDP:s förslag om underlättande av facklig verksamhet på arbetsplatsen kommer överläggningar inom kort att inledas mellan departementens förhandlingsdelegation och personalens organisationer.
4. Personalbehov (prop. s. 107-108)
Chefstjänstemän
1 samband med departementets omorganisation bör enligt propositionen fem tjänster för chefstjänstemän inrättas. Tjänsterna avses för statssekreterare, biträdande statssekreterare, expeditionschef, chef för politiska avdelningen och chef för rättsavdelningen. Tjänsterna bör vara ordinarie med beteckningen r. 1 nuvarande organisation befintliga tjänster som kabinettssekreterare, biträdande kabinettssekreterare, chef för administrativa avdelningen samt två utrikesråd skulle härigenom kunna dras in.
Politiska avdelningen
Departementschefen räknar med fem tjänster för enhetschefer på den politiska avdelningen. Detta innebär en ny tjänst, samtidigt som tjänsten som biträdande avdelningschef i nuvarande organisation dras in.
I förslaget till ny organisationsplan beräknas medel för sammanlagt 29 handläggartjänster och 20 biträdes- eller assistenttjänster. Av de tolv nya handläggartjänster som behövs överförs sju från andra organisationsenheter inom departementet medan fem nya tjänster för handläggare behöver inrättas vid avdelningen.
R ättsavdelningen
Tre tjänster för enhetschefer bör finnas på avdelningen. Befattningen som biträdande avdelningschef i nuvarande organisation förutsätts bli indragen.
DU 1975/76:12
37 Härutöver beräknas medel för 23 handläggare och 42 biträden eller assistenter. Förslaget innebär en minskning med en tjänst i förhållande till nuläget.
Administrativa avdelningen
På avdelningen förutsätts finnas tre enhetschefer. Vidare beräknas medel för nya tjänster för chefen för det föreslagna budget- och organisationssekretariatet och för chefen för kommunikationssektionen. Nuvarande tjänst som chef för ekonomibyrån kan därvid dras in. Samtidigt bör en extra ordinarie tjänst som kansliråd förändras till ordinarie med beteckningen r.
Därutöver beräknas medel för 66 handläggare och 142 biträden eller assistenter. Inberäknat en överföring av vissa tjänster från andra organisationsenheter inom departementet innebär dessa förändringar en ökning av antalet handläggare med sju och av antalet biträden eller assistenter med åtta.
Tjänster till departementschefens förfogande
I propositionen beräknas medel för sex handläggare att stå till departementschefens förfogande. En tjänst som kansliråd vid nuvarande förhandlings- och utredningsgruppen förutsätts bli indragen.
5. Övriga frågor (prop. s. 109)
Regeringen har alltsedan 1965 års departementsreform riksdagens bemyndigande att i övriga departement inrätta tjänster för departementsråd och kansliråd (prop. 1965:65, SU 1965:105, rskr 1965:295) utan riksdagens hörande. Samma förhållande gäller även utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, sedan denna omorganiserades år 1970 (prop. 1970:44, SU 1970:85, rskr 1970:192). Sådant bemyndigande begärs nu även för övriga delar av utrikesdepartementet.
I likhet med UDP finner departementschefen det önskvärt att begränsa antalet tjänstetitlar i utrikesdepartementet. Cheferna för enheterna förutsätts få titeln departementsråd eller kansliråd och liksom i andra departement vara ordinarie med beteckningen r.
Omorganisationen medför att vissa övergångsanordningar kan behöva vidtas. Bl. a. kan det bli fråga om att på övergångsstat föra vissa ordinarie tjänster med beteckningen o, vilkas innehavare inte får sådan tjänst i den nya organisationen.
UDP har framhållit att särskild vikt bör fästas vid frågor som rör teknisk rationalisering och en förbättring av utrikesdepartementets splittrade och delvis otidsenliga lokalförhållanden. Departementschefen instämmer i utredningens synpunkter och anser att dessa frågor måste ägnas fortlöpande uppmärksamhet.
UU 1975/76:12
38 Motion
I detta sammanhang har utskottet i berörda del behandlat motionen 1975/76:2187 av herr Strindberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen måtte avslå förslaget till ändring av vissa tjänstetitlar samt i övrigt beakta vad i motionen anförts.
De argument som i motionen anförts till stöd för yrkandet i denna del har refererats under punkten 2.3 ovan.
Utskottet
Utskottet har under punkten 2.3 ovan tagit ställning i frågan om kabinettssekreterartitelns behållande.
I nu aktuella avsnitt av propositionen förordas med stöd i personalpolitiska utredningens förslag att antalet tjänstetitlar i utrikesdepartementet begränsas. En följd av förslaget är bl. a. att cheferna för enheterna i den nya organisationen får titeln departementsråd eller kansliråd på samma sätt som i övriga departement och som redan nu är fallet vid utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete liksom vid de med handelsdepartementet gemensamma utrikeshandelsenheterna. Utskottet har ingen erinran häremot och avstyrker därför motionen 2187 i vad avser andra berörda tjänstetitlar än kabinettssekreterarens och biträdande kabinettssekreterarens.
6. Ikraftträdande
Den i propositionen föreslagna ändrade organisationen för utrikesdepartementet förutsätts träda i kraft den 1 juli 1976.
Motion
Utskottet har slutligen behandlat det yrkande i motionen 1975/76:2188 av herrar Ullsten och Sven Gustafson i Göteborg (fp), vari hemställs att riksdagen av regeringen begära» den i 1977/78 års budgetproposition redogör för de förändringar på det personalpolitiska området som blivit en följd av riksdagens beslut med anledning av den nu framlagda propositionen (punkten 4).
Utskottet
Utskottet är av uppfattningen att flertalet förslag från den personalpolitiska utredningen bör ses som en helhet där delelementen i hög grad betingar varandra. Ett utpräglat exempel härpå är den föreslagna personalintegra -
UU 1975/76:12
tionen och den likaledes föreslagna utbildningsreformen inom departementet. Ett framgångsrikt genomförande av den avsedda personalintegrationen torde sålunda vara starkt beroende av att det nya utbildningssystemet - liksom det nya rekryteringssystemet - blir effektivt och flexibelt och ges nödvändiga resurser. Men den är också beroende av att en rad andra åtgärder kommer till stånd och att dessa vidtas någorlunda samtidigt. Detta gäller inte minst inom de personaladministrativa och personalsociala områdena. Motsvarande gäller även flera av de sociala och andra förmånsfrågor vid tjänstgöring utomlands som behandlats under punkten 3.9 ovan.
En redovisning i nästa års budgetproposition för de åtgärder som vidtagits och resultat som uppnåtts i dessa hänseenden är sålunda att välkomna, varför förevarande yrkande i motionen 2188 tillstyrks av utskottet.
7. Propositionens hemställan (prop. s. 110, 112)
I propositionen föreslås riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att inrätta ordinarie tjänster med beteckningen r för departementsråd och kansliråd i utrikesdepartementet,
2. bemyndiga regeringen att i utrikesdepartementet inrätta ordinarie tjänster för en statssekreterare, en biträdande statssekreterare, en expeditionschef, en chef för politiska avdelningen och en chef för rättsavdelningen, samtliga med beteckningen r,
3. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder som behövs till följd av omorganisationen av -departementet.
Vidare framläggs i propositionen förslag beträffande medelsanvisning under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen på tredje huvudtiteln för budgetåret 1976/77. I 1976 års budgetproposition hade nämnda anslag upptagits med ett preliminärt beräknat belopp. 1 förevarande proposition föreslås riksdagen att till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 249 141 000 kr.
Utskottet
Utskottet, som under punkterna 2.1, 2.3, 2.4, 3.3, 3.4, 3.5, 3.6, 3.7 och
3.9 liksom under avsnitten 5 och 6 ovan tagit ställning till förevarande motionsyrkanden och anlagt synpunkter på vissa av de organisatoriska och personalpolitiska förändringar som aviseras i den aktuella propositionen, har ingen erinran mot de bemyndiganden som begärs i propositionen, frånsett att tjänstebenämningarna kabinettssekreterare och biträdande kabinettssekreterare enligt utskottets mening bör bibehållas, ej heller mot propositionens förslag om medelsanvisning för utrikesförvaltningen.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 249 141 000 kr.,
UU 1975/76:12
2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:96 och med avslag på motionen 1975/76:2187, i vad avser andra tjänstetitlar än kabinettssekreterare, bemyndigar regeringen att inrätta ordinarie tjänster med beteckningen r för departementsråd och kansliråd i utrikesdepartementet,
3. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:96, utom i vad avser tjänstetitlarna statssekreterare och biträdande statssekreterare, samt med bifall till motionen 1975/76:2185 samt motionen 1975/76:2187, i vad avser bibehållandet av tjänstetiteln kabinettssekreterare, bemyndigar regeringen att i utrikesdepartementet inrätta ordinarie tjänster för en kabinettssekreterare, en biträdande kabinettssekreterare, en expeditionschef, en chef för politiska avdelningen och en chef för rättsavdelningen, samtliga med beteckningen r,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder som behövs till följd av omorganisationen av departementet,
5. att riksdagen anser motionen 1975/76:2186, i vad avser nedrustningsfrågornas handläggning, besvarad med vad utskottet anfört,
6. att riksdagen anser motionen 1975/76:2187, i vad avser pressoch informationsenheten, besvarad med vad utskottet anfört,
7. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2186, i vad avser utrikesdepartementet som huvudman för s. k. specialattachéer,
8. att riksdagen anser motionen 1975/76:2187, i vad avser personalintegration, besvarad med vad utskottet anfört,
9. att riksdagen anser motionen 1975/76:2188, i vad avser personaladministrativa resursförstärkningar, besvarad med vad utskottet anfört,
10. att riksdagen anser motionen 1975/76:2176, i vad avser antagningsnämndens kompetensområde och språkkunskapernas roll, besvarad med vad utskottet anfört,
11. att riksdagen anser motionen 1975/76:2187, i vad avser personalrekrytering, besvarad med vad utskottet anfört,
12. att riksdagen anser motionen 1975/76:2188, i vad avser biträdande personals befordringsmöjligheter, besvarad med vad utskottet anfört,
13. att riksdagen anser motionen 1975/76:2188, i vad avser utlandstjänstgöringens längd, besvarad med vad utskottet anfört,
14. att riksdagen anser motionen 1975/76:2176, i vad avser språkutbildning, besvarad med vad utskottet anfört,
15. att riksdagen anser motionen 1975/76:2186, i vad avser utbildningsverksamhetens organisation, besvarad med vad utskottet anfört,
UU 1975/76:12
16. att riksdagen anser motionen 1975/76:2187, i vad avser utbildningens kvalitet, besvarad med vad utskottet anfört,
17. att riksdagen anser motionen 1975/76:2188, i vad avser utbildningsverksamhetens resurser, besvarad med vad utskottet anfört,
18. att riksdagen anser motionen 1975/76:2175 besvarad med vad utskottet anfört,
19. att riksdagen anser motionen 1975/76:2186, i vad avser kontakt mellan barn och föräldrar i utlandstjänst, besvarad med vad utskottet anfört,
20. att riksdagen anser motionen 1975/76:2186, i vad avser förvärvsarbete m. m. för medföljande make, besvarad med vad utskottet anfört,
21. att riksdagen anser motionen 1975/76:2188, i vad avser sjukoch tandvård vid utlandstjänstgöring, besvarad med vad utskottet anfört,
22. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2188, såvitt nu är i fråga, hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att utomlands stationerad personal i utrikesförvaltningen vid vistelse i Sverige under semester eller tjänsteresa etc. erhåller samma förmåner som gäller för i Sverige bosatta svenska medborgare,
23. att riksdagen anser motionen 1975/76:2187, i vad avser rätt till hemresor, medföljande makes villkor, barns skolgång samt ersättning vid sjuk- och tandvård, besvarad med vad utskottet anfört,
24. att riksdagen anser motionen 1975/76:2188, i vad avser medföljande makes villkor, årliga hemresor, barnresor samt principer vid bedömning av barns skolgång, besvarad med vad utskottet anfört,
25. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2188, såvitt nu är i fråga, hemställer att regeringen i 1977 års budgetproposition redogör för de förändringar på det personalpolitiska området som blivit följden av riksdagens beslut med anledning av propositionen 1975/76:96,
26. att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört.
Stockholm den 18 mars 1976
På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER
UU 1975/76:12
42 Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herrar Lange (s), Antonsson (c), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s). Turesson (m). Göransson (s), Korpås (c), Hellström (s), Ullsten (fp) och Wijkman (m).
Särskilda yttranden
1. vid punkten 2.4 (Organisation inom avdelningarna) av herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Korpås (c):
I sitt förslag till organisation av UD:s politiska avdelning låter regeringen i prop. 1975/76:96 dela ärendena så, att det kan bli en olycklig svaghet och inkonsekvens i handläggningen av energi-, resurs-, miljö- och säkerhetsfrågor. Sålunda har man förlagt frågor rörande Internationella atomenergiorganet (IAEA), övriga kärnenergiärenden samt miljö- och rymdfrågor till en enhet. Till en annan enhet har man förlagt säkerhetspolitik och säkerhetspolitiska aspekter på kärnenergi, nedrustningsfrågor och frågor om jordens resurser.
Vi känner särskilt oro inför den splittrade handläggningen av frågor rörande kärnenergi. Enligt vår mening finns det säkerhetspolitiska aspekter på all produktion av kärnenergi. Det gäller att biprodukten plutonium 239 inte kommer i orätta händer, vilket just är en av IAEA:s kontrolluppgifter. Det gäller risken för angrepp mot kärnkraftsanläggningar vid krig och terrorattacker. Det gäller konsekvenserna för andra länder av haverier vid svenska kärnkraftverk eller omvänt. Det gäller de utrikespolitiska konsekvenserna av svensk export av delar till kärnkraftverk. Det gäller det tryck vi kan bli utsatta för utifrån i samband med svårigheterna att placera avfall och i samband med förestående brist på uranbränsle.
Mot denna bakgrund synes det oss alldeles nödvändigt, att alla ärenden kring kärnkraften kommer under en handläggning och att de säkerhetspolitiska aspekterna alltid finns med vid bedömningen.
2. vid punkten 3.4 (En enhetlig utrikestjänst) av herrar Turesson (m) och Wijkman (m):
Enligt vår mening kan man befara att det föreslagna systemet med en enhetlig utrikestjänst och gemensam antagningsprocedur för handläggande tjänstemän vid utrikesförvaltningen kan medföra vissa olägenheter. Det torde nämligen föreligga ganska stor spännvidd mellan kraven på kunskaper och färdigheter hos olika kategorier av handläggande tjänstemän. Vid antagningen av nya blivande handläggare måste emellertid krävas en kompetensnivå, som motsvarar den som nu gäller för de diplomatiska tjäns -
UU 1975/76:12
temännen. Detta förhållande kan komma att innebära svårigheter att konkurrera för sökande med den utbildning som hittills krävts för inträde i kanslistkarriären. Samtidigt riskerar man att tvingas besätta vissa [Kister inom förvaltningen med personer som är och känner sig överkvalificerade för sina uppgifter. Det hade därför troligen varit bättre om ökade möjligheter skapats till fortsatt utbildning och avancemang för därtill lämpade kanslister.
Vi har emellertid inte velat gå emot det föreslagna systemet. Vi förutsätter dock att man successivt följer utvecklingen och utvärderar vunna erfarenheter. Om det därvid visar sig att nödvändiga kvalitetskrav inte kan upprätthållas eller andra olägenheter inträder, måste man vara beredd att vidtaga därav föranledda förändringar.