Finansutskottets betänkande med anledning av den i propositionen 1975:1 framlagda finansplanen jämte motioner

Finansutskottets betänkande nr 1

FiU 1975

Nr 1

Finansutskottets betänkande med anledning av den i propositionen 1975:1 framlagda finansplanen jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:1 bilaga 1 (finansdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Sträng såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen som föredraganden förordat,

2. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1975/76, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad föredraganden förordat intill ett sammanlagt belopp av 1000 000 000 kr.,

3. medge att det av riksdagen givna bemyndigandet (prop. 1974:80, InU 1974:10, rskr 1974:157) att besluta om arbeten intill ett sammanlagt belopp av 600 000 000 kr. får utnyttjas i enlighet med vad föredraganden förordat,

4. bemyndiga regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det. besluta om stod till lageruppbyggnad i enlighet med vad föredraganden förordat.

Beträffande de internationella konjunktumlsiktema för år 1975 konstateras i finansplanen att en mer konjunkturstimulerande ekonomisk politik kan förväntas i flertalet OECD-länder. Man kan främst påräkna lättnader i penningpolitiken i syfte att bl. a. stimulera industrins investeringar och byggandet. Vidare ter det sig sannolikt att ytterligare stimulansåtgärder sätts in inom sektorer där dessa har en snabb verkan, exempelvis den privata konsumtionen och den offentliga sektorn. Härigenom förutses att den samlade produktionen i OECD-länderna åter skall börja öka under 1975, men möjligen först under andra halvåret. För Västeuropa beräknas tillväxten till 2 ä 3 %.

Arbetslösheten i OECD-länderna beräknas öka ytterligare, insatta stimulansåtgärder till trots. Inflationstakten bromsas upp, men för flertalet länder förutses ändå prisstegringar på mer än 10 %. Bytesbalansproblemen kommer alt bestå och kan för enskilda länder förorsaka allvarliga svårigheter.

I finansplanen betonas att en grundläggande förutsättning för OECDländernas ekonomiska utveckling 1975 är att oljekonsumenternas importöverskott kan finansieras genom internationell upplåning. Olika förslag föreligger att inrätta och bygga ut existerande arrangemang på mellanstatlig basis för kapitalöverföringen. Inom den internationella valutafonden (IMF) pågår överläggningar om en kraftig ökning av den s. k. oljefondens resurser

1 Riksdagen IV75. 5 soini. Nr I

FiU 1975:1

och dessutom om en allmän höjning av medlemmarnas kapitalinsatser. Samtidigt utreds inom den s. k. tiogruppen ett gemensamt system för OECDliindema för finansiering av bytesbalansunderskotten. I ett något längre perspektiv utgör dock internationell upplåning för att täcka bytesbalansunderskott ingen lösning. I stället måste ekonomierna anpassas till de nya oljepriserna.

De svenska konjimktunitsikterna bedöms som relativt gynnsamma. Finansplanen räknar med ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande under år 1975 och bruttonationalprodukten beräknas öka med 2 1/2-3 %. Arbetslösheten förutses ligga kvar på en låg nivå. Det är främst de inhemska efterfrågefaktorerna som bär upp den ekonomiska aktiviteten. Den privata konsumtionen beräknas sålunda öka med 3 1/2 % i volym, vilket förutsätter ett något minskat sparande, då ökningen av de realt disponibla inkomsterna beräknas stanna vid 2 %. Prisstegringen under loppet av 1975 beräknas till 7 å 8 %.

En kraftig volymökning - ca 10 % - förutses för industriinvesteringarna. Bostadsinvesteringarna beräknas fortsätta att minska samtidigt som den offentliga sektorns investeringar kan bli lägre än år 1974. Härigenom stannar ökningen för de fasta investeringarna vid ca 1/2 %. Investeringarna i lager väntas bli fortsatt stora och lagerökningen beräknas bli ca 1,8 miljarder kr. större än 1974.

Exporten av varor beräknas volymmässigt öka 3 %. Härvid svarar färdigvarorna för hela ökningen medan råvaruexporten minskar något. Järn och stål samt verkstadsprodukter uppvisar de mest betydande ökningarna. Prisstegringarna mattas av 1975 efter den höga ökningstakten 1974. Särskilt gäller detta råvarorna, vilkas priser väntas stiga med 6 å 7 %. För färdigvarorna beräknas motsvarande tal till 12 å 13 %.

Den fortsatta inhemska efterfrågeexpansionen ger upphov till en importvolymökning om 6 %. Ökningarna av den privata konsumtionen och lagren medför en betydande importstegring. Import priserna stiger långsammare än exportpriserna, dvs. bytesförhållandet gentemot utlandet förbättras. Handelsbalansen beräknas uppvisa ett underskott om drygt 1,8 miljarder kr. Utvecklingen i fråga om tjänste- och transfereringsposterna leder lill ett underskott om drygt 4,8 miljarder kr. i bytesbalansen, dvs. en klar försämring jämfört med 1974 då underskottet uppgick till ca 2,7 miljarder kr.

Beträffande målen för den ekonomiska politiken anges i finansplanen att dessa - som tidigare - är full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. I dessa mål innefattas även kravet på bättre regional balans.

Det understryks att det primära målet för politiken är att upprätthålla den fulla sysselsättningen, men för att varaktigt kunna uppfylla detta mål krävs att förutsättningar skapas att återställa den externa balansen. Ett centralt element i en sådan politik blir att bygga ut exportindustrin och de importkonkurrerande sektorerna samt investera i energibesparande åtgärder.

FiU 1975:1

3 Industriinvesteringarna blir således av fortsatt strategisk betydelse för vår ekonomiska utveckling. Strävandena att öka industrins produktionskapacitet och investeringar har varit ett ledmotiv under hela 1970-talet. Industriinvesteringarna har också ökat kraftigt och beräknas 1974 ha legat ca 40 % över 1968 års nivå. Härigenom har industrins exportförmåga ökat väsentligt och de bytesbalansproblem som förutsågs i början av 1970-talet kunnat undvikas.

De ökade oljepriserna kräver dock ytterligare omfattande investeringar. En dämpning i produktivitetens tillväxt inom industrin förstärker kravet på ökade industriinvesteringar. Från företagens utgångspunkter framstår behoven av ökade investeringar klart. Åtskilliga företag har sålunda under senare tid tvingats avstå från order eller senarelägga leveranser på grund av otillräcklig produktionskapacitet. Vidare kan kraven på förbättrad arbetsmiljö endast klaras genom omfattande investeringsåtgärder.

Under 1974 beslutades om avsättning av företagsvinster till dels arbetsmiljöfonder, dels särskilda investeringsfonder på sammanlagt 35 % av vinsten. Föredragande statsrådet räknar med att en stor del av dessa fondavsättningar skall få utnyttjas för investeringar redan i år. Vidare sägs att de ordinarie investeringsfonderna kommer att få utnyttjas till utgången av mars 1976.

Beträffande kreditpolitiken anser föredragande statsrådet att denna i görligaste mån bör utformas så att ett finansiellt utrymme skapas för de investeringar som förstärker vår externa balans. Samtidigt ställer dock hänsynen till inflationsbekämpningen och de internationella kapitalrörelserna krav på att kreditmarknaden hålls stram. Avvägningen mellan dessa motstridiga önskemål får göras bl. a. med hänsyn till hur stor andel av den utländska upplåningen som man anser bör falla på näringslivet. Enligt föredraganden bör denna andel vara betydande. Samtidigt får man dock räkna med att även staten och kommunerna måste uppträda som låntagare på den internationella kreditmarknaden under 1975, eftersom det beräknade underskottet i bytesbalansen inte i någon större utsträckning kan finansieras genom ytterligare neddragning av valutareserven. Formen och tidpunkten för en statlig upplåning får anpassas till behov och lånevillkor.

I fråga om sysselsättningspolitiken understryks att läget f. n. kännetecknas av en klart högre sysselsättning än någonsin tidigare samt en låg arbetslöshet. Det råder samtidigt brist på i första hand yrkesutbildad arbetskraft. Detta utesluter emellertid inte att sysselsättningsproblem existerar för många människor, men deras problem kan dock normalt inte lösas genom en ökad generell efterfrågan.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås omfattar i första hand dessa grupper. Sålunda föreslås bl. a. en förstärkning av arbetsförmedlingens resurser med 350 personer, införande av ADB i förmedlingsarbetet samt en uppräkning av utbildningsbidrag och starthjälp.

I finansplanen betonas behovet av att hålla hög sysselsättningspolitisk

FiU 1975:1

beredskap. Regeringen begär därför bl. a. en finansfullmakt för budgetåret 1975/76 om 1 miljard kr. Såväl denna fullmakt, som den som riksdagen beviljat för innevarande budgetår, föreslås kunna få användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar samt för beredskapsarbeten och bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning.

Årets budgetförslag innebär en fortsättning av den tidigare förda politiken för trygghet och solidaritet. De områden som prioriterats är

trygghet på arbetsmarknaden,

arbetsmiljön,

bostadspolitiken,

samarbetet med utvecklingsländerna.

De totala statsinkomsterna för budgetåret 1975/76 beräknas stiga med

11 % till 81,3 miljarder kr. Detta innebär en väsentligt lägre ökningstakt än vad som beräknas mellan de närmast tidigare budgetåren, en följd av bl. a. skatteomläggningen, vilken trädde i kraft den 1 januari 1975 och får full effekt budgetåret 1975/76. Lönesumman har i beräkningarna förutsatts öka med 10 % 1975 och 8 % 1976. Statsutgifterna beräknas enligt förslaget för 1975/76 stiga med knappt 10 % till 93,2 miljarder kr. Innevarande budgetår ökar utgifterna med ca 20 %. I utgifterna för 1975/76 har upptagits 1 200 milj. kr. för att täcka schablonmässigt framräknade höjningar av statstjänarlönerna åren 1975 och 1976. Vidare har ett anslag om I miljard kr. beräknats under oförutsedda utgifter. Detta belopp motsvarar de senaste budgetårens genomsnittliga behov av medel på tilläggsstat, frånräkna! medel för sysselsättningsfrämjande åtgärder. För övrigt är merparten av utgiftsökningen för budgetåret 1975/76 av automatisk karaktär.

Budgetunderskottet skulle därmed uppgå till 11,9 miljarder kr. för 1975/76, vilket är ungefär oförändrat belopp från innevarande budgetår.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:

1975:191 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) vari hemställs att riksdagen beslutar uppdraga åt riksrevisionsverket att göra en utvärdering av

1974 års temporära mervärdeskattesänkning.

1975:681 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen avslår regeringens hemställan att regeringen för budgetåret 1975/76 skall bemyndigas besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av I 000 000 000 kronor.

1975:1020 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som uppdragits i motionen innebärande

FiU 1975:1

att ett program mot inflationen och för stimulans av ekonomin snarast utarbetas enligt vad i motionen angives samt att regeringen sammankallar representanter för oppositionspartierna, parterna på arbetsmarknaden och näringslivet till en stabiliseringspolitisk konferens för att träffa överenskommelse om ett sådant program, att - därest nyssnämnda yrkande icke skulle bifallas - generella stimulansåtgärder för att stödja den enskilda efterfrågan i storleksordningen 3 miljarder kronor insättes i form av en tillfällig sänkning av den direkta eller indirekta skatten på sätt i motionen angivits, att företagen ges generell rätt att under 1975 och fram till den 1 juli 1976 utnyttja de medel som inbetalats till investeringsfond, att nuvarande kreditrestriktioner successivt uppmjukas.

1975:1021 av herr Fridolfsson m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att möjligheter ges för AB Industrikredit och AB Företagskredit att låna ytterligare 400 miljoner kronor till en ränta som innebär oförändrad utlåningsränta för dessa kreditinstitut.

1975:1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975:1, bilaga 1 (finansplanen)

1. beslutar att allmänt barnbidrag skall utgå med 20 procent av det vid respektive års början gällande basbeloppet per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1976 med möjlighet till tidigare ikraftträdande, om detta visar sig motiverat av konjunkturpolitiska skäl;

2. uttalar som sin mening vad som anförts i motionen beträffande lättnader i kreditpolitiken och upplåning i utlandet;

3. beslutar bemyndiga regeringen att besluta om stöd till lageruppbyggnad i enlighet med vad som har förordats i propositionen med de ändringar som har föreslagits i motionen;

4. beslutar att i princip anta den i motionen föreslagna konjunkturpolitiska beredskapsplanen samt anhåller hos regeringen om erforderliga förberedelser för att det skall bli möjligt att med kort varsel sätta in sysselsätta ngsstimulerande åtgärder av tillräcklig omfattning;

5. beslutar att hos regeringen begära att medlen i investeringsfonderna under år 1975 i högre grad än för närvarande generellt ställs till företagens förfogande;

6. uttalar som sin mening vad som i övrigt anförts i motionen beträffande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

1975:1023 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:1, bilaga 1 (finansplanen) beslutar

1. att avslå regeringens förslag beträffande möjligheter till ett friare utnyttjande av den till den allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1974/75 gällande finansfullmakten på 600 milj. kr.;

2. att avslå regeringens förslag om en finansfullmakt för budgetåret 1975/76 på 1 000 milj. kr. i avvaktan på behandlingen av det aviserade förslaget till allmän beredskapsstat för detta budgetår.

1 * Riksdagen 1975. 5 sami. Nr I

FiU 1975:1

3. att hos regeringen hemställa om förslag till en modernisering av budgettekniken i vad gäller finansieringen av sådana statliga investeringar m. m. som kan komma i fråga vid försämringar i sysselsättningsläget i syfte att åstadkomma en bättre konjunkturpolitisk beredskap och ett ökat inflytande för riksdagen.

1975:1025 av herr Hermansson ni. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts rörande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

1975:1029 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i motionen anförts rörande förbättring av lantbrukets kreditförsörjning.

I motionen 1020 av herr Bohman m. 11. (m) framhålls att år 1974 blev ett förhållandevis gynnsamt år, främst tack vare den mer och mer expansiva ekonomiska politik som oppositionen framtvingade. Av särskild betydelse torde den sänkning av mervärdeskatten ha varit, som riksdagen fattade beslut om utöver det stimulanspaket, som regeringen föreslog i februari. Den medverkade till en betydande uppgång av den privata konsumtionen under året. Stimulansåtgärderna var emellertid först och främst koncentrerade till första hälften av 1974, varefter en avmattning inträffade.

Vad beträffar den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1975 hävdas att finansplanens prognos på flera viktiga punkter är orealistisk. Den internationella utvecklingen får sannolikt en mindre expansiv inverkan på vår ekonomi än vad man räknar med. En betydande fortsatt uppgång av den privata konsumtionen förutses. Detta förutsätter emellertid bl. a. en minskning av hushållens sparande, vilket det inte torde vara realistiskt att bygga en prognos på. En snabbare inflation än den uppgång av konsumentprisindex på 7 å 8 procent som man räknar med i finansplanen kan också befaras, vilket skulle begränsa de reala disponibla inkomsternas ökning. Även vad gäller näringslivets investeringar samt lagerutvecklingen är en mindre gynnsam utveckling sannolik.

Motionärerna bedömer att den av regeringen föreslagna ekonomiska politiken för 1975 innebär en åtstramning jämfört med 1974. Detta innebär en felaktig politik. För att en god ekonomisk tillväxt skall kunna realiseras och sysselsättningen hållas uppe, fordras en mer expansiv inriktning av den ekonomiska politiken. Samtidigt är det av största vikt att begränsa prisstegringarna. I detta syfte föreslås i motionen ett program med följande fem punkter:

1) att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas. Syftet skall vara att skapa samförstånd kring en kamp mot inflationen;

2) att statsmakterna ställer sig som garanter för en ökning av inkomsttagarnas genomsnittliga reala nettolön av storleksordningen 3 procent genom att förbinda sig att genomföra härför erforderliga sänkningar av den direkta och/eller indirekta skatten;

3) att löntagarorganisationerna ålägger sig återhållsamhet i sina lönekrav;

FiU 1975:1

4) att näringslivet å sin sida ålägger sig en stark restriktivitet med prishöjningar; 5)

att statsmakterna deklarerar sin avsikt att använda valutapolitiken för att uppnå dessa stabiliseringspolitiska mål.

I vilken utsträckning sänkningar av den direkta eller indirekta skatten blir erforderliga inom ramen för ett stabiliseringsprogram av detta slag blir beroende av hur långt det visar sig möjligt att hålla tillbaka lönekrav och därav följande prisstegringar samt att höja den svenska kronans värde. Jämfört med finansplanen innebär programmet, om det genomförs, att den ekonomiska politiken får en något mer expansiv karaktär.

Motionärerna framhåller att i den mån ett sådant program mot inflationen inte genomförs, andra stimulansåtgärder blir nödvändiga och inflationen blir kraftigare. I första hand förordar man en sänkning av den direkta skatten genom en särskild skattereduktion motsvarande 3 procent av den till statlig skatt beskattningsbara inkomsten, räknat på helårsbasis. Skattetabellerna bör omräknas så att preliminärskatteinbetalningarna minskas, om möjligt från den 1 april. I andra hand förordas en sänkning av mervärdeskatten med 4 procentenheter från den 1 april. Båda åtgärderna beräknas ge en stimulanseffekt av storleksordningen 3 miljarder kronor.

För att stimulera näringslivets investeringar föreslås slutligen generellt frisläpp av företagens investeringsfonder under 1975 samt att kreditpolitiken läggs om i en mer expansiv riktning och att nuvarande restriktioner successivt mjukas upp. Staten bör även i ökad utsträckning engagera sig för utländsk upplåning.

En förutsättning för att näringslivets kapacitet skall kunna byggas ut och därmed på sikt skapa balans i de utrikes betalningarna är bl. a. att den offentliga sektorns resursanspråk begränsas. Därför anser motionärerna det som utomordentligt angeläget att den nyligen tillsatta besparingsutredningen snabbt kommer i gång med sitt arbete och att detta drivs med skyndsamhet.

I motionen 1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) framhålls att år

1974 blev ett år med god ekonomisk tillväxt i Sverige. Denna utveckling var en direkt följd av den förda ekonomiska politiken, vars utformning oppositionen i hög grad ansvarade för. Användningen av mervärdeskatten som konjunkturpolitiskt styrmedel visade sig mycket positiv. Motionärerna anser att en mycket betydande del av ökningen av den privata konsumtionen

1974 - med 4,5 % - måste tillskrivas momssänkningen.

När det gäller den internationella konjunkturbilden för 1975 hävdar motionärerna att regeringen i finansplanen knyter allt för stora förhoppningar till en konjunkturuppgång under 1975. Regeringens optimism härvidlag kontrasterar starkt mot t. ex. OECD:s senaste prognos för medlemsländerna som räknar med en tillväxt om endast 1/2 procent. Även om man i USA nyligen aviserat stimulansåtgärder torde det ändå inte finnas motiv för en så kraftig uppräkning som skett i finansplanen, eller till 2 procent.

Fil) 1975:1

8 Mot denna bakgrund anser motionärerna det inte sannolikt med en exportökning om 3 procent, vilket finansplanen förutsatt. Även hemmamarknadsefterfrågan bedöms bli svagare än vad regeringen kalkylerat med. Man ifrågasätter främst prognoserna för den privata konsumtionen samt för lagerinvesteringarna. Mot den bakgrunden anser motionärerna att den ekonomiska politiken under 1975 måste ges en expansiv inriktning. Underskottet i statsbudgeten för 1975/76 blir visserligen enligt regeringens förslag ungefär lika stort som för innevarande budgetår. Motionärerna pekar emellertid på att den nya budgeten har en större total omslutning än den löpande samt att den har upprättats efter något annorlunda principer än tidigare. Härigenom beräknas den statliga verksamheten inte påverka den samhällsekonomiska balansen åt något håll under 1975 efter att ha stimulerat efterfrågan under 1974 med drygt 2 procent av BNP. Eftersom även bidraget från socialförsäkringssektorn väntas bli mindre 1975 än 1974 anser motionärerna att det finns ett klart behov av stimulansåtgärder, om sysselsättning och produktion skall kunna bibehållas på en hög nivå.

Samtidigt betonas dock att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen 1975 är stor, betingat av ovisshet om dels den internationella konjunkturutvecklingen, dels utvecklingen på avtalsmarknaden. Statsmakterna bör därför inte på detta stadium binda sig för stimulansinsatser av någon bestämd omfattning eller när det gäller deras förläggning i tiden. Jämsides med vissa omedelbara åtgärder bör i stället en konjunkturpolitisk beredskapsplan upprättas, som möjliggör snabba insatser när bl. a. situationen på lönemarknaden kan överblickas bättre.

Beslut bör redan nu fattas om en höjning och indexreglering av barnbidragen från den 1 januari 1976. Man föreslår att det allmänna barnbidraget bestäms till 20 procent av basbeloppet vid årets början. I motionen sägs att om konjunktur- och prisutvecklingen skulle ge anledning till ytterligare insatser för att stimulera den privata konsumtionen, bör detta bl. a. ske genom en tidigareläggning av denna barnbidragshöjning till exempelvis den 1 juli 1975. Vidare krävs skyndsamma lättnader i kreditpolitiken, främst för de mindre och medelstora företagen, samt möjligheter att ge stöd till lageruppbyggnad i branscher där efterfrågan redan sviktar, t. ex. träindustrin. Man framhåller att det är angeläget att staten bidrar till att öka den för näringslivet tillgängliga kreditkapaciteten genom att delvis försöka fylla sitt eget lånebehov på den utländska kapitalmarknaden. Den dragningsrätt som riksbanken nyligen skaffat sig i Internationella regleringsbanken i Basel (BIS) bör också kunna utnyttjas som bas för en ökning av kreditkapaciteten i banksystemet.

Jämsides med ovannämnda åtgärder, som alltså snarast bör vidtas, kräver motionärerna att en konjunkturpolitisk beredskapsplan upprättas. Denna beredskapsplan bör enligt motionärerna främst omfatta dels åtgärder som tar sikte på att stimulera industriinvesteringarna, dels insatser som gör det möjligt för kommunerna att vidmakthålla och förbättra sin service inom

FiU 1975:1

bl. a. vårdsektorn, dels insatser som syftar till att stödja den privata konsumtionen. Investeringar och upphandling på det statliga området bör också tidigareläggas i betydande omfattning. Angelägna investeringsbehov, som f. n. är svåra att tillgodose, föreligger bl. a.på trafikområdet. Bl. a. nämns Statens Järnvägar och andra sektorer av trafikapparaten, som bygger på användning av kollektiva trafikmedel. När det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna betonas bl. a. insatser för att förhindra nya omfattande arbetslöshetsproblem bland ungdom.

Slutligen krävs i motionen att kampen mot inflationen skall fortsätta. Denna kamp sägs förutsätta medverkan från arbetsmarknadens parter. Motionärerna upprepar därför sitt gamla krav att regeringen i god tid före varje avtalsrörelse skall ta initiativ till stabiliseringspolitiska konferenser med deltagare från regering och riksdag samt arbetsmarknadens organisationer. Statsmakterna skulle därigenom få möjlighet att presentera sin uppfattning om det ekonomiska läget och de fördelningspolitiska målen i stort. Sådana överläggningar skulle kunna bidra till att öka utsikterna för vissa realinkomstförbättringar utan inflationspådrivande effekter. Med den inflationstakt som nu råder har denna aspekt av förslaget vuxit i styrka. I motionen understryks att stabiliseringspolitiska konferenser av det här slaget inte för beskära de avtalsslutande parternas förhandlingsfrihet.

I motionen 1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk) analyseras monopolkapitalismens funktionssätt. Man anser att monopolen fått en allt starkare ställning och att dessa bl. a. för en medveten prishöjningspolitik. 1 tider av stagnation och vikande försäljningssiffror söker monopolen kompensera sig genom att öka priserna ytterligare. Deras beteende ställer alltmer den borgerliga nationalekonomins teorier på huvudet. Kapitalkoncentrationen orsakar stagnationstendenserna och möjliggör att monopolen får en så stärkt ställning att de kan bedriva en hänsynslös prishöjningspolitik. Resultatet blir att ökad arbetslöshet och prisstegringar uppträder samtidigt. Ett relativt nytt fenomen har sålunda uppstått i de kapitalistiska ekonomierna, s. k. stagnation.

Statens roll i det kapitalistiska samhället är att skyla över och dämpa de tilltagande motsättningarna och krissymtomen. Denna uppgift förefaller emellertid bli allt svårare, eftersom kapitalismen tycks vara på väg in i en allt djupare kris, som inte bara är av kortsiktig natur. Internationellt är det ekonomiska läget krisartat och ibland nära kaotiskt. Inom landet ökar utslagningen av arbetskraft, skärps obalansen, kommer de ekonomiska växlingarna snabbare, tilltar olik mässigheten mellan ekonomins olika delar.

För att belysa denna utveckling anges i motionen vissa siffror. Bland annat sägs att bruttonationalproduktens ökning för år 1974 - som i finansplanen beskrivs som ett högkonjunkturår - stannade långt under ökningen för 1969 som var närmast föregående högkonjunkturår och att den än mer understeg konjunkturtoppen dessförinnan, 1964. Samtidigt var antalet varsel

FiU 1975:1

om personalinskränkningar synnerligen högt år 1974 och antalet personer i AMS-verksamheten klart högre än någon gång före 1971.

Beträffande utsikterna för år 1975 anser motionärerna att stor risk föreligger för att den svenska ekonomin snabbt går mot en ny konjunkturnedgång. Arbetslöshetssituationen torde framöver förvärras. Prisstegringarna kommer att fortsätta i mycket hög takt och hota förbättringar i de arbetandes levnadsnivå.

Med hänsyn till kapitalismens nuvarande läge och i anledning av den finanspolitik regeringen föreslår i årets budgetproposition ställer motionärerna följande punkter i förgrunden för den ekonomiska politiken:

1. Etableringskontroll.

2. Förstatligande av de privata affärsbankerna och det privata försäkringsväsendet.

3. Förbud mot kapitalexport.

4. Ökning av statens och kommunernas investeringar.

5. Ökade bostadsinvesteringar.

6. Nej till bidrag till lagerspekulationer.

7. Utvidgat prisstopp.

8. Slopa mervärdeskatten på livsmedel - beskatta kapitalet.

9. Avskaffa de skattefria investeringsfonderna.

Utskottet

Det råder en utbredd enighet om de centrala målen för den ekonomiska politiken. Dessa definieras på s. 16 i finansplanen sålunda: full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. I dessa mål innefattas liksom tidigare kravet på bättre regional balans. Utskottet förordar att riksdagen ställer sig bakom denna formulering av målen för den ekonomiska politiken.

DET EKONOMISKA LÄGET

När det gäller bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen under 1975 skiljer sig däremot uppfattningarna en del åt. I finansplanen och den preliminära nationalbudgeten räknar man sålunda med att OECD-områdets totala produktion skall öka med 2 % mellan 1974 och 1975, medan OECD-sekretariatet i sin prognos i december i fjol uppskattade samma ökning till 1/2 %. I en rapport, som Studieförbundet näringsliv och samhälles konjunkturråd publicerade i december gjordes två alternativa bedömningar av den totala tillväxten inom OECD mellan 1974 och 1975 -en ”optimistisk” på 2 1/2 % och en ”pessimistisk” på 3/4 96. Gemensamt för samtliga dessa bedömningar är emellertid att man räknar med en låg eller helt obetydlig tillväxt inom det totala OECD-området. Härvid väger den låga aktiviteten i Förenta staterna, som svarar för ca 40 % av den totala produktionen, mycket tungt.

FiU 1975:1

11 Under 1974 ökade arbetslösheten i flertalet västerländska industriländer. Den internationella prisstegrings vågen fortsatte under 1974 med stor styrka men mattades när det gällde en rad viktiga råvaror som föll i pris. Uppgången i parti- och konsumentpriser dämpades också något mot slutet av året bl. a. i USA.

För första delen av 1975 räknar de flesta bedömare med ytterligare ökad arbetslöshet i USA och flera andra industriländer. Detta kan komma att ge ökad styrka åt kraven på en expansiv ekonomisk politik. I bl. a. USA, Japan och Västtyskland har redan en viss omläggning av politiken i expansiv riktning ägt rum. Erfarenhetsmässigt vet man emellertid att det i många fall kan ta betydande tid innan ekonomisk-politiska åtgärder får sin fulla verkan. 1 andra länder, som t. ex. Italien och Danmark, sätter den kritiska betalningsbalanssituationen snäva gränser för en expansiv politik.

Flera officiella bedömningar pekar nu på en sämre produktionsutveckling 1975 än vad man tidigare räknat med. Sålunda publicerades i början av februari nya officiella prognoser i Förenta staterna som gick ut på en minskning av bruttonationalprodukten med -2,2 % 1974 och -3,3 % 1975. I den preliminära nationalbudgeten uppskattades motsvarande tal till -1 3/4 och

0 %. Särskilt för 1975 skiljer sig som synes bedömningarna åt. Inom den amerikanska administrationen räknar man nu med att arbetslösheten under 1975 i genomsnitt skall uppgå till ca 8 % av den totala arbetskraften. Arbetslösheten fortsatte att stiga kraftigt i januari och uppgick då till 8,2 % av arbetskraften att jämföra med 5,8 % i september i fjol. Detta innebär att för närvarande omkring 7 1/2 miljoner människor är arbetslösa i Förenta staterna. Även för flera andra viktiga industriländer, bl. a. Västtyskland, Japan och Italien, räknar man nu med lägre tillväxt 1975 än tidigare. Under senare delen av året kan dock tendenser till uppgång förutses.

Prisstegringen i den internationella handeln väntas bli väsentligt lägre

1975 än 1974.

Det är mot denna internationella bakgrund som riksdagen hara» bedöma utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1975 för att sedan ta ställning till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen.

I finansplanen och den preliminära nationalbudgeten förutsätts att svensk export och import skall fortsätta att växa i volym men långsammare än under de två närmast föregående åren, eller med 3 respektive 5 %. Den mycket höga prisstegringstakten inom utrikeshandeln i fjol väntas bli kraftigt reducerad - till ca 10 %. Handelsbalansen skulle därmed försämras med

1 runt tal 1 miljard kr. och den totala bytesbalansens underskott stiga från 2,7 miljarder kr. 1974 (prel.) till 4,8 miljarder kr. 1975 (prognos). Sedan dessa beräkningar gjordes har utrikeshandelsstatistiken för de två sista månaderna 1974 publicerats. Genom att exportvärdet under november och december sjönk från den höga oktobernivån måste man nu räkna upp underskottet i handelsbalansen och därmed också i bytesbalansen för 1974

FiU 1975:1

med 1,8 miljarder kr. Dessa nya data, som återges i nedanstående tabell hämtad ur bankofullmäktiges förvaltningsberättelse för år 1974, pekar också på att prognosen för 1975 kan behöva revideras i negativ riktning (se nedan).

Tabell 1

Bytesbalansen, kvartalsuppgifter

Året

l:a kv

2:a kv

1. Export enligt handelsstatistiken

53 153

70 300

15 589

17 80;

2. Import enligt handelsstatistiken

46 336

72 850

17 10(

1-2. Handelsbalans

-2 550

- 561

70:

3. Korrigering av handelsstatistiken

- lil

- 170

- 78

- s:

4. Sjöfartsnetto

2 989

3 500

82C

5. Resevaluta

-2 275

-2 225

- 507

- 57(

6. Övriga tjänster

-1 574

-2 150

- 709

- 52f

7. Korrigeringspost

20C

8. Transfereringar

-1 356

-1 700

- 298

- 384

5 290

-4 495

- 1 197

184 Procentuellt sett små förändringar i de totala export- och importvärdena ger starka utslag på bytesbalansens saldo. Som det nu ser ut kan det enligt utskottets bedömning inte uteslutas att en kärvare exportmarknad i år kan leda till ett större handelsbalansunderskott för 1975 än som förutsetts i finansplanen. 1 samma riktning pekar den i slutet av januari offentliggjorda konjunkturbarometern för industrin, som - särskilt på exportsidan - visade påtagligt minskad orderingång under fjärde kvartalet 1974 och vikande orderförväntningar för första kvartalet i år. Minskningen skedde dock från hög nivå och den orderingång som noterats trots den svaga internationella utvecklingen visar att den svenska exportindustrin kunnat hävda sig i en vikande konjunktur. Samtidigt tyder utvecklingen under början av 1975 på att importen skjutit i höjden. Risker för överslag i den inhemska efterfrågan måste därför ägnas skärpt uppmärksamhet. Enligt nu tillgänglig statistik uppgick handelsbalansens underskott under perioden okt. 1974-jan.

1975 till ca 2,5 miljarder kr. Om exempelvis underskottet ligger kvar på samma nivå under hela 1975 skulle det komma att uppgå till 7,5 miljarder mot i finansplanen antagna 2 miljarder.

Det svenska arbetsmarknadsläget är fortfarande gott. Sålunda var antalet sysselsatta enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning i januari ca 110 000 fler än i januari i fjol. Antalet arbetslösa uppgick till 77 000, vilket är 38 000 mindre än under samma månad i fjol. Förbättringen i arbetsmarknadsläget belyses också av att antalet sysselsatta i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning minskat avsevärt under de senaste 12

FiU 1975:1

månaderna - från närmare 80 000 till drygt 55 000. Att efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft fortfarande är stor framgår av att antalet lediga platser i januari 1975 låg 12 % högre än motsvarande månad föregående år. Ett annat indicium är ökningen av invandringsöverskottet under de senaste månaderna. Enligt länsarbetsnämndernas senaste bedömningar skulle det goda sysselsättningsläget bestå under första halvåret 1975. För det andra halvåret räknar nämnderna i allmänhet med en nedgång i aktiviteten.

En faktor som kan bidra till att dra ned aktiviteten under andra halvåret är minskade lagerinvesteringar.

När det gäller att bedöma utsikterna för prisutvecklingen under 1975 är det viktigt att skilja mellan priserna på de varor som ingår i världshandeln å ena sidan och å andra sidan konsumentpriserna i de enskilda länderna. I fråga om världshandelsprisema förutses som redan nämnts en väsentligt lägre stegringstakt 1975 än 1974. I fråga om de interna priserna i konsumentledet väntas skillnaderna i prisstegringstakt mellan 1974 och 1975 bli väsentligt mindre även om också här en viss uppbromsning 1975 ter sig sannolik. I tabell 2 jämförs prisstegringen i konsumentledet i Sverige och de länder, som är våra viktigaste handelspartners.

Tabell 2

Procentuell förändring i konsumentprisindex

dec. 71- dec. 72

dec. 72- dec. 73

dec. 73- dec. 74

Sverige

6,0

7,9

11,9

enl. långtidsindex

5,7

7,6

10,5

Danmark

7,1

12,6

15,5

Norge

7,6

7,6

11,3

Finland

7,2

15,3

16,9

Storbritannien

7,6

10,6

19,1

Västtyskland

6,3

7,8

5,9

Frankrike

6,9

8,5

15,2

Nederländerna

7,9

8,2

10,9

USA

3,4

8,8

12,2

Källa: Konjunkturinstitutet. Beräkningsmetoden för långtidsindex reviderad 1974.

En uppfattning om världshandelsprisemas utveckling ges av de svenska export- och importprisernas utveckling. Dessa steg under loppet av 1974 med 27 % resp. 28 % enligt statistiska centralbyråns indexberäkningar. Under 1975 förutses som nämnts en väsentligt lägre prisökningstakt i den internationella handeln.

Den bedömning som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen under

1975 och första halvåret 1976 kan enligt utskottets mening sammanfattas sålunda.

1 * * Riksdagen 1975. 5 sami. Nr I

FiU 1975:1

14 För första halvåret 1975 synes man kunna räkna med hög sysselsättning och fortsatt ekonomisk tillväxt i Sverige. Riskerna för att konjunkturnedgången utomlands därefter skall ha en negativ effekt på aktivitet och sysselsättning under budgetåret 1975/76 har enligt utskottets bedömning ökat sedan finansplanen utarbetades.

Den inhemska prisnivån kan väntas fortsätta att stiga under 1975 men i långsammare takt än under 1974. Hur mycket beror i hög grad på genomslaget av utländska prisimpulser och på den allmänna kostnads- och efterfrågeutvecklingen inom landet. För den senare blir resultatet av pågående löneförhandlingar av stor betydelse.

Balansen i utrikesbetalningarna under 1975 kan befaras bli inte oväsentligt sämre än vad som antogs i finansplanen.

ÖVERENSKOMMELSEN OM SKATTEOMLÄGGNINGEN 1976

1972 års skatteutredning har övervägt frågan om en skatteomläggning avseende den direkta statliga beskattningen av 1976 års inkomster. De förslag som därvid framkommit har varit föremål för remissbehandling. Den slutliga utformningen av en sådan skatteomläggning har stor betydelse för de nu aktuella avtalsförhandlingarna och därmed också för de bedömningar som finansutskottet har att göra.

En förhandlingsuppgörelse om skatteomläggningen har nu träffats mellan företrädare för socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet. Denna uppgörelse innebär att viktiga delar av finanspolitiken för nästa budgetår nu lagts fast. Uppgörelsen bör enligt utskottets bedömning underlätta avtalsförhandlingarna och bidra till en stabilisering av den svenska ekonomin.

Utskottet återger här kommunikén om uppgörelsen i dess helhet.

1 syfte att skapa förutsättningar för en fortsatt stabil svensk ekonomi under de närmaste åren har överläggningar ägt rum mellan de politiska partierna om en skattereform 1976 och vissa därmed sammanhängande frågor.

Situationen ute i världen kännetecknas i många länder av social och politisk oro framdriven av ekonomiska svårigheter med kraftig inflation och ökande arbetslöshet.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1974 har positivt avvikit från utvecklingen i flertalet jämförbara länder. Sysselsättningen har stigit kraftigt under året, liksom antalet lediga platser. Produktionen har ökat. Inflationen har varit betydande men likväl avsevärt lägre i vårt land än i de flesta andra länder. Realinkomsterna steg under 1974 snabbare än någon gång tidigare under efterkrigstiden.

Det goda resultatet uppnåddes genom effektivitet och ökat ansvarstagande

i arbetslivet samt genom fackliga och politiska åtgärder. Den snabba avtalsuppgörelsen betydde mycket för att stimulera ekonomin. En rad olika stimulansåtgärder beslöts av riksdagen. Omläggningen av den statliga beskattningen med direkta skattesänkningar för löntagarna skapade gynnsamma förutsättningar för själva avtalsuppgörelsen.

Överföringen av folkpensionsavgiften från löntagarna till arbetsgivarna lade den gången grunden för en reallöneökning utan motsvarande ökning

FiU 1975:1

av bruttolönerna. Samma effekt för för innevarande år den av riksdagen

1974 beslutade omläggningen. Denna skatteomläggning bäddar för en fortsatt förbättring av reallönerna utan sådana bruttolöneökningar, som blir direkt inflationsdrivande.

Erfarenheterna från 1974 bör vara vägledande för 1975 och 1976. En snabb uppgörelse på arbetsmarknaden vore mycket betydelsefull för vår ekonomiska utveckling; betydelsefull för såväl den enskildes ekonomi som samhällsekonomin i stort.

Inför årets avtalsrörelse har bl. a. löntagarorganisationerna framfört önskemål om att kunna sluta ett avtal både för 1975 och 1976. Ett tvåårsavtal skulle vara av stort samhällsekonomiskt intresse. 1972 års skatteutredning erhöll därför i tilläggsdirektiv uppdrag att utarbeta förslag till omläggning av den direkta statliga beskattningen också för 1976. Regeringen har vidare

- också i avsikt att underlätta för arbetsmarknadens parter att träffa en tvåårsuppgörelse - träffat en överenskommelse med kommunförbunden om en begränsning av kommunalskatterna för 1976 och 1977.

Skatteutredningens förslag, som i vanlig ordning har remissbehandlats, har varit föremål för överläggningar mellan samtliga riksdagspartier. Överenskommelse har därvid träffats mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet om skatteomläggningens utformning och finansiering. Överenskommelsen syftar till att underlätta arbetsmarknadens parters arbete att uppnå en snabb uppgörelse, som kan omfatta också 1976.

Enligt denna överenskommelse kommer 1975 års riksmöte att föreläggas ett förslag om sänkning av den direkta statliga skatten med följande innehåll:

Taxerad inkomst kr

Skattesänkning

kr

Skattesänkning

%

-19,6

10 000

-10,9

-10,1

20 000

-10,3

25 000

-13,4

30 000

1 210

-13,9

35 000

1 330

- 12,0

40 000

1 600

-11,4

60 000

1 600

- 6,2

80 000

1 600

- 4,1

100 000

1 445

- 2,7

200 000

- 0,3

300 000

+ 555

+ 0,3

Genom en vidgad finansiering jämfört med skatteutredningens direktiv har dels utredningens förslag till skattesänkningar för låginkomsttagarna, dels en högre skattesänkning för de stora löntagargrupperna kunnat genomföras.

Sänkningen av den direkta statliga skatten innebär sålunda att såväl låginkomsttagarna som de stora grupperna i de vanligaste inkomstlägena får sänkt skatt jämfört med de skatteskalor som gäller för innevarande år. Därmed kan en realinkomstförbättring för löntagarna nås genom avsevärt lägre bruttolöneökningar än vad som blivit möjligt utan en skattereform. Effekten av skattereformen kan därmed bli att inflationen bromsas, stabiliteten i samhällsekonomin ökas, det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet stärks och grunden läggs för fortsatt välståndsökning.

Det s. k. sparavdraget i beskattningen, 400 kr. resp. 800 kr., fördubblas från och med 1976 till 800 kr. resp. 1 600 kr.

FiU 1975:1

16 Riksdagen beslutade 1974 om en begränsad avdragsrätt för under detta år inbetald sjukförsäkringsavgift med högst 500 kr. Halva kostnaden för det bibehållna avdraget finansieras genom denna överenskommelse. Återstående hälft skall finansieras 1977.

Allmänna barnbidraget höjs från och med den 1 januari 1976 med 300 kr. Kostnaden för denna höjning finansieras genom denna överenskommelse.

Kostnaden för skatteomläggningen, fördubblingen av sparavdraget i beskattningen, löntagarnas avdragsrätt för under 1974 inbetald sjukförsäkringsavgift och höjningen av barnbidragen uppgår till ca 6 200 miljoner. Detta belopp finansieras av en höjning av socialförsäkringsavgifter, borttagande av taket för andra socialförsäkringsavgifter än ATP samt höjning av vissa punktskatter.

Genom denna finansiering säkras en ansvarsfull finanspolitik.

Inkomstförstärkningar motsvarande för denna överenskommelse mellan partierna påtagna kostnader uppnås enligt följande:

Regeringen kommer att förelägga 1975 års riksmöte förslag om en höjning av punktskatterna.

Utan att i fråga om de enskilda skattesatserna föregripa behandlingen

1 riksdagen har partierna enats om ett inkomsttillskott genom punktskatter och el-skatt på ca 1 650 miljoner kronor.

Skatten på starksprit föreslås därvid höjd med 4 kr. per liter, för starkvin med 1:60 kr. per liter och lättvin med 80 öre per liter, för stark- och mellanöl med 25 öre per liter, för pilsner och lättöl med 20 öre per liter, för läskedrycker med 7 öre per liter, för stilldrinkar med 40 öre per liter. Vidare höjs skatten på små cigarretter med 2 öre och för stora med 1 öre. Förpackningsavgiften på engångsglas höjs med 20 öre och på returglas med 5 öre. Dessa höjningar motsvarar i stort ett återställande av priserna i förhållande till andra varor.

Skatten på elenergi, som i dag utgår med 10 procent på värdet, avvecklas och ersätts med en skatt per förbrukad kWh. Den nya skatten sätts till

2 öre per kWh. Denna konstruktion innebär en omfördelning av skattebördan från hushållen till storförbrukare. Konstruktionen är därmed ägnad att stimulera sparsamhet med elkraft.

En av utgångspunkterna för överläggningarna om finansieringen av skatteomläggningen har varit statens ökade åtaganden gentemot sjukvårdshuvudmännen genom sjukförsäkringen. Denna belastning på statskassan ingår dock ej i överenskommelsen utan redovisas i en särskild proposition. Partierna har i de nu avslutade överläggningarna enats om en förskjutning från skattefinansiering till avgiftsfinansiering från arbetsgivarna inom de båda socialförsäkringarna för sjukvård och folkpensioner. Det innebär att avgiften till sjukförsäkringen av denna anledning höjs med 0,4 procent och avgiften till folkpensioneringen med 1,5 procent. Alltså inalles en höjning av socialförsäkringsavgifterna med 1,9 procent från den 1 januari 1976.

Samtidigt avvecklas begränsningen för avgiftsunderlaget (det s. k. beloppstaket) för socialförsäkringsavgifterna (dock ej ATP). Den nu redovisade höjningen av socialförsäkringsavgifterna och borttagandet av taket beräknas ge staten en inkomstförstärkning om tillsammans 4 130 milj. kr. För att ernå samma beräkningsunderlag och en förenkling av avgiftsredovisningen kommer beloppstaket jämväl att slopas för vissa andra avgifter, som enligt gällande bestämmelser beräknas på samma avgiftsunderlag, bl. a. arbetsgivareavgiften till arbetslöshetsförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.

1 överenskommelsen ingår att den från allmän arbetsgivareavgift avgiftsfria delen av egenföretagarnas inkomster från och med inkomståret 1976 skall utgöra 18 000 kronor.

Löntagarorganisationerna har i överläggningarna med regeringen förklarat

FiU 1975:1

sig beredda att - i likhet med vad sorn nu sker i lönerörelsen för 1975

- i avtalsförhandlingarna för 1976 beakta vad som arbetsgivarna påförs i direkt höjda socialförsäkringsavgifter. De partier som ingått denna överenskommelse förutsätter att löneanspråken i motsvarande grad kommer att reduceras.

Partierna är vidare överens om att skatteutredningens arbete bör inriktas på att presentera ett förslag till ett mer varaktigt skattesystem under 1976, som kan träda i kraft 1977. Möjligheten att åstadkomma en förskjutning i beskattningen från lönedelen i företagens kostnader till användningen av energi och eventuellt även knappa råvaror prövas av företagsskatteutredningen.

I de nu förda överläggningarna har även deltagit företrädare från de berörda partierna i riksdagens finansutskott. Utskottets ställningstaganden redovisas i sedvanlig ordning.

Regeringen har - medan förhandlingarna ännu pågick med samtliga riksdagspartier - informerat dessa om att avgiftshöjningar för arbetsgivarna kommer att föreslås för bl. a. reformer i arbetsmarknadsutbildning och vuxenundervisning och rörlig pensionsålder. Genom redan fattade beslut i riksdagen höjs dessutom från och med den 1 januari 1976 avgiften för folkpension och ATP med 0,75 procent. Dessa frågor ingår icke i den träffade överenskommelsen.

KRAVET PÅ HANDLINGSBEREDSKAP

Mot bakgrund av sin tidigare bedömning av det ekonomiska läget drar utskottet slutsatsen att det föreligger skärpta krav på en hög ekonomiskpolitisk handlingsberedskap. Detta har också understrukits såväl i finansplanen som i de partimotioner, som väckts i anslutning härtill. I samtliga dessa dokument konstateras att det finns betydande osäkerhetsmoment i framtidsbedömningen. Den svenska avtalsrörelsen pågår fortfarande och dess tidsutsträckning och resultat kan ännu ej förutses med någon säkerhet. Osäkerheten är emellertid ännu större när det gäller den internationella ekonomiska utvecklingen. Här kan det enligt utskottets tidigare redovisade bedömning ej uteslutas att lågkonjunkturen utomlands blir djupare och mera utdragen än beräknat.

Enligt utskottet bör emellertid statsmakterna - främst med hänsyn till den höga aktiviteten och det goda sysselsättningsläget inom landet - inte på detta stadium binda sig för stimulansinsatser av bestämd omfattning och förläggning i tiden. Jämsides med vissa omedelbara åtgärder av mera begränsad och punktvis natur bör emellertid den konjunkturpolitiska beredskapen höjas.

En väg att göra detta är att riksdagen beviljar regeringen de finansfullmakter som denna begärt i finansplanen. Utskottet tillstyrker detta och har intet att erinra mot att de föreslagna finansfullmakterna används på det sätt som föreslås i finansplanen. Fullmakterna bör för såväl innevarande som nästa budgetår fiå användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på drift- eller kapitalbudgeten. Vidare bör de få användas för

FiU 1975:1

utgifter för beredskapsarbeten samt för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten bör få fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 %.

Utskottets ställningstagande på denna punkt innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 681 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) och motionen 1023 momenten 1 och 2 av herr Fälldin m. fl. (c).

Däremot finner utskottet skäl föreligga att riksdagen hos regeringen begär förslag om en modernisering av budgettekniken i enlighet med yrkandet härom i moment 3 i sistnämnda motion. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det svenska budgetsystemet bör omarbetas så att det ger mer utrymme för flexibilitet i investeringsplaneringen och förhöjd konjunkturpolitisk beredskap. Utskottet har i sammanhanget noterat att budgetutredningens förslag nu efter remissbehandling bereds inom finansdepartementet.

Som ett komplement till finansfullmakterna vill utskottet ställa sig bakom tanken på en konjunkturpolitisk beredskapsplan av det slag som föreslagits i motionen 1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp).

Hur en sådan beredskapsplan närmare skall utformas, om den skall ges formen av en allmän beredskapsstat eller ej, är frågor som det torde fö ankomma på regeringen att avgöra. Riksdagens ställningstagande bör i detta sammanhang enligt utskottets mening begränsas till att i princip ansluta sig till den av utskottet i det följande föreslagna planen och uppdra åt regeringen att vidta de erforderliga förberedelserna för att den skall kunna sättas i kraft.

Mot bakgrund av vad som anförts i finansplanen och motionen 1022 vill utskottet understryka att beredskapsplanen främst bör omfatta dels åtgärder som tar sikte på att stimulera näringslivets investeringar, dels insatser som gör det möjligt för kommunerna att vidmakthålla och förbättra sin service inom vårdsektorn, dels insatser som syftar till att stödja den privata konsumtionen. Hit hör frågan om en tidigareläggning grundad på konjunkturpolitiska skäl av höjningen av barnbidragen. Finansutskottet kommer att ta ställning härtill senast i samband med kompletteringspropositionens behandling. För att främja de privata industriinvesteringarna bör ett investeringsavdrag vid beskattningen i kombination med investeringsbidrag för särskilda ändamål övervägas. Inom vårdsektorn bör bl. a. fortsatt utbyggnad av barnomsorgen aktualiseras. Man måste också räkna med att investeringar och upphandling på det statliga området på samma sätt som tidigare i motsvarande situationer tidigareläggs i betydande omfattning. Ett underlag härför finns genom de tidigare berörda finansfullmakterna och det förslag till investeringsreserv som arbetsmarknadsstyrelsen lagt fram i skrivelse den 14 februari i år. Reserven upptar anläggningsarbeten och husbyggnadsarbeten samt industribeställningar för budgetåret 1975/76 på sammanlagt närmare 3 miljarder kr. Ytterligare åtgärder för att vid behov kunna öka de offentliga investeringarna förbereds som framgår av finansplanen (s. 24) inom regeringskansliet. Bland de statliga investeringar som

FiU 1975:1

det enligt utskottets bedömning ter sig särskilt angeläget att främja kan nämnas sådana inom SJ och andra delar av trafikapparaten.

I beredskapsplanen bör också ingå sedvanlig sysselsättningspolitisk beredskap. Särskild tonvikt bör härvid läggas på åtgärder som syftar till att minska och förebygga ungdomsarbetslöshet.

KREDITPOLITIKEN M. M.

Den ekonomiska utvecklingen under fjolåret ledde till en kraftig omläggning av kreditpolitiken. Förutsättningarna forén fortsatt lätt kreditpolitik ändrades dramatiskt i och med omsvängningen i bytesbalansen och den därmed sammanhängande utvecklingen av valutareserven. Diskontot höjdes vid två tillfällen - i april resp. augusti - med sammanlagt 2 procentenheter till 7 procent. Kassakvotskraven för affärsbankerna skärptes och bankerna uppmanades att dämpa takten i utlåningen till andra ändamål än bostadsbyggande. Ett viktigt syfte med den företagna kreditåtstramningen varatt framtvinga ökad upplåning utomlands. Eftersom i forsta hand de korta räntorna drevs upp rätt kraftigt på den svenska kreditmarknaden, ändrades näringslivets attityd till utländsk upplåning över året. Under senare delen av året tilltog sålunda finansieringen utomlands, framför allt i anslutning till utrikeshandeln.

När det gäller kreditpolitikens fortsatta utformning anförs i finansplanen (s. 18) att denna bör ”i görligaste mån utformas under hänsynstagande till behovet av ett finansiellt utrymme för de investeringar som förstärker vår externa balans. Vid utformningen av denna politik möter man emellertid samma konflikt som i många andra länder, nämligen att hänsynen till inflationsbekämpningen och de internationella kapitalrörelserna motiverar att kreditmarknaden hålls stram samtidigt som behovet av en fortsatt investeringsuppgång pekar åt andra hållet. Den lämpliga avvägningen mellan dessa motstridiga önskemål flir bl. a. göras mot bakgrund av en bedömning av det utrymme som kommer att finnas för en självfinansiering hos företagen i form av likviditetsneddragning och vinstdispositioner. Kreditpolitikens stramhet får också bedömas med hänsyn till hur stor andel av den i dagens läge nödvändiga utländska upplåningen som bör falla på näringslivet”.

Utskottet delar farhågorna att en alltför lätt kreditpolitik kan ge inflatoriska impulser i samhällsekonomin och ytterligare försvaga betalningsbalansen. Samtidigt är en utbyggnad av Sveriges industriella kapacitet nödvändig för att på sikt åter skapa balans i de utrikes betalningarna. Även lantbrukets utveckling och betydelse måste beaktas i detta sammanhang. Tillräckligt utrymme måste därför ges på kreditmarknaden för en utbyggnad av dessa näringsgrenar. Inte minst är det angeläget att tillse att de mindre och medelstora företagen kan fl sina kreditproblem lösta. Dessa företag har hittills endast i undantagsfall haft möjlighet till utländsk upplåning, och bl. a. av denna anledning drabbas de nu relativt sett hårdare av den åtstramning

FiU 1975:1

som för närvarande råder på kreditmarknaden. Utskottet har tidigare behandlat den mindre företagsamhetens problem på kreditmarknaden. I sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1974:39 påpekade utskottet sålunda att det är angeläget att skapa en långsiktig lösning på småföretagens kreditförsörjning.

Med hänsyn till att bytesbalansen för 1975 kan väntas visa ett ytterligare ökat underskott, är det enligt utskottets mening med hänsyn till omsorgen om valutareserven angeläget att i olika former temporärt öka kapitalimporten. I finansplanen framhålls att såväl staten som kommuner, kreditinstitut och företag bör komma i fråga som låntagare. Det framstår enligt föredraganden som rimligt att näringslivet för ta på sig en relativt betydande del av utlandsupplåningen. Beträffande frågan om statlig upplåning utomlands anförs (s. 19) att ”de nu aktuella utsikterna för vår bytes- och betalningsbalans har gett denna fråga ökad aktualitet. Formen och tidpunkten för genomförandet av en sådan upplåning för bestämmas när behov och lånevillkor motiverar ett positivt ställningstagande”.

Utskottet bedömer det som önskvärt att såväl staten som de kommuner och större företag som har förutsättningar härför deltar i den utländska upplåning som blir nödvändig. En viss del av det offentliga lånebehovet bör således finansieras på den utländska marknaden. Det utrymme för kreditexpansion som på så sätt skapas på den svenska kreditmarknaden bör främst användas för att fylla näringslivets kreditbehov, och inte minst för att tillgodose de mindre och medelstora företagen. Detta har understrukits i motionerna 1020 av herr Bohman m. fl. (m) och 1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp). Därutöver bör, som också framhålls i finansplanen (s. 19), frågan om hur de mindre och medelstora företagen skall fl tillgång till de utländska lånemarknaderna närmare övervägas.

Den modifiering av kreditpolitiken som utskottet sålunda bedömer som angelägen bör ske snarast möjligt. Erfarenhetsmässigt visar sig effekterna av en kreditlättnad på ett visst område först med en relativt lång eftersläpning. En kreditlättnad för företagsinvesteringarna skulle både kunna förbättra bytesbalansen och ge ett värdefullt bidrag till stabilisering av totalefterfrågan under nästa budgetår.

I motionerna 1021 av herr Fridolfsson m. fl. (m, c) och 1029 av herr Josefson m. fl. (c) yrkas att riksdagen skall ge kvantitativt preciserade direktiv beträffande upplåningsutrymmet på kapitalmarknaden under innevarande år för AB Industrikredit och AB Företagskredit respektive för Hypoteksbanken. I det förra fallet vill motionärerna att riksdagen hos regeringen anhåller att Industrikredit och Företagskredit ges möjlighet att låna upp 400 milj. kr mer än i fjol och i det senare fallet vill motionärerna att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna att Hypoteksbankens limit för upplåning skall ökas med minst 100 milj. kr. för 1975.

Utskottet har som framgått av det föregående stor förståelse för att såväl lantbrukets som de mindre och medelstora företagens kreditbehov så långt

FiU 1975:1

möjligt tillgodoses. Utskottet förutsätter att bankofullmäktige vid den konkreta utformningen av kreditpolitiken beaktar detta. De i motionerna 1021 och 1029 föreslagna ramarna bör därvid kunna vara vägledande. Däremot anser utskottet det ej lämpligt att riksdagen genom att fastställa kvantitativt preciserade ramar för vissa instituts upplåning på kapitalmarknaden under

1975 begränsar fullmäktiges kreditpolitiska manöverutrymme. Inte heller kan utskottet biträda kravet i motionen 1021 att AB Industrikredit och AB Företagskredit skall garanteras upplåning till oförändrad ränta. Yrkandena i motionerna 1021 och 1029 avstyrks därför.

Vad utskottet anfört beträffande kreditpolitiken bör ges regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna.

Frågan om stöd lill lageruppbyggnad tas upp såväl i finansplanen som i motionen 1022. På s. 24 i finansplanen framhålls att det för att upprätthålla produktion och sysselsättning kan bli nödvändigt att i vissa branscher stödja företagens investeringar i lager. Detta kan ske genom att företagen utnyttjar sina investeringsfonder och särskilda investeringsfonder. Härutöver förordar föredraganden efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att vid behov få besluta om lagerstöd enligt de riktlinjer som riksdagen tidigare godkänt (prop. 1971:140, FiU 1971:47, rskr 293). Anslag för detta ändamål finns uppfört under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

I motionen 1022 hävdas att riksdagen bör ge regeringen det begärda bemyndigandet. Motionärerna vill emellertid vidga bemyndigandet i vissa avseenden. Sålunda förordar de att några begränsningar i vad gäller möjligheterna att ge stöd till ökad lagring av varor, som är avsedda att vidareförädlas inom företaget, ej längre bör förekomma. Det bör också finnas möjligheter att ge mindre företag, i detta fall företag med mindre än 20 anställda, lagerstöd.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen år 1971 uttalade att gränsen 20 anställda inte är absolut (FiU 1971:47, s. 52). Utskottet vill understryka att antalet anställda ej får utgöra ett avgörande kriterium vid beslut om stöd till företagens investeringar i lager. Avgörande bör vara lagerstödets effekt på produktion och sysselsättning vid företaget.

En utbredd enighet råder om att investeringsfonderna bör utnyttjas för att stimulera näringslivets investeringar. I finansplanen erinrar föredraganden om att regeringen under 1974 vidtog två åtgärder i syfte att kanalisera de höga vinsterna i näringslivet till investeringar under kommande år i stället för att öka utdelningarna till aktieägarna. Det gällde avsättningarna till arbetsmiljöfonder och till särskilda investeringsfonder. Med hänsyn till angelägenheten av en hög investeringstakt även under 1975 räknade han med att en stor del av dessa fondavsättningar kommer att (1 utnyttjas för investeringar redan i år. Avsikten var också att förlänga den nu gällande möjligheten att fö utnyttja de ordinarie investeringsfonderna intill utgången av mars 1976.

FiU 1975:1

22 I motionen 1022 framhålls att tillstånd att ta i anspråk medel ur de ordinarie investeringsfonderna i huvudsak kan ges på två sätt. Antingen kan tillstånd lämnas generellt för samtliga företag eller för viss typ av företag eller också kan tillstånd lämnas för individuella investeringsprojekt. Under 1970-talet har endast lämnats tillstånd av det senare slaget. Detta leder enligt motionärerna till att investeringsfonderna blir mindre effektiva och det leder också till onödig maktkoncentration. De anser därför att riksdagen bör uttala att regeringen i högre grad bör göra generella frisläpp av investeringsfondsmedel. I motionen 1020 yrkas att företagen ges generell rätt att under 1975 och fram till den 1 juli 1976 utnyttja de medel som inbetalts till investeringsfonder.

Utskottet delar uppfattningen om det angelägna i att investeringsaktiviteten stöds genom ökat utnyttjande av olika investeringsfonder. När det gäller utnyttjande av investeringsfonder för konjunkturutjämning är utskottet inte berett att tillstyrka ett generellt frisläpp av dessa fonder fram till den 1 juli 1976. Enligt utskottets mening bör riksdagen begränsa sig till att på sätt som förordats i motionen 1022 hos regeringen begära att medlen i investeringsfonder under år 1975 i högre grad än för närvarande generellt ställs till företagens förfogande.

Av såväl principiella som konjunkturpolitiska skäl har under senare år skett betydande finanspolitiska satsningar för stöd lill barnfamiljerna. I detta hänseende kan särskilt nämnas subventionering av baslivsmedel, stöd i form av statliga och statskommunala bostadstillägg samt höjda barnbidrag. Under fjolåret beslöt riksdagen bl. a. om ett extra tillägg till barnbidraget med 200 kr. per barn att utbetalas i april månad. Eftersom tillägget endast var tillfälligt, uppgår barnbidraget nu till det belopp, 1 500 kr. per barn och år, som enligt barnbidragslagen gäller fr. o. m. ingången av år 1974. 1 motionen 1022 föreslås att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1976 skall utgå med 20 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (f. n. 9 000 kr.). Detta innebär en höjning från 1973 års nivå på 1 320 kr. och 1974 års nivå på 1 700 kr. till 1 800 kr. per år och barn. Såvitt avses sistnämnda belopp bortses från den förändring i basbeloppet som kan ske under 1975. Skulle konjunktur-och prisutvecklingen ge anledning till ytterligare insatser för att stimulera den privata konsumtionen bör detta enligt motionärerna bl. a. ske genom en tidigareläggning av denna barnbidragshöjning till den 1 juli 1975. Ett likartat yrkande i motionen 744 av herr Hermansson m. fl. (vpk) bereds för närvarande av socialutskottet.

1 den överenskommelse som nu träffats mellan socialdemokraterna och mittenpartierna ingår som tidigare nämnts en höjning av det allmänna barnbidraget med 300 kr. fr. o. m. den 1 januari 1976. Detta kan beräknas medföra ett köpkraftstillskott till barnfamiljerna på ca 275 milj. kr. under första halvåret 1976. Eventuellt kan, som utskottet framhållit i samband med sin behandling av förslaget till konjunkturpolitisk beredskapsplan, en tidigareläggning av höjningen bli påkallad. Den närmare utformningen av barn -

FiU 1975:1

bidragshöjningen inklusive en prövning av förslagen i motionerna 744 och 1022 om bidragets anknytning till basbeloppet bör i vanlig ordning beredas av socialutskottet. Finansutskottet, som samrått härom med socialutskottet, kommer att överflytta motionen 1022 mom. 1, i vad avser anknytning av barnbidraget till basbeloppet, till detta utskott.

Utöver de nu föreslagna åtgärderna anser utskottet ej att det är motiverat att i nuläget ytterligare stimulera den svenska konjunkturen. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandena i motionen 1020 om omedelbart sammankallande av en stabiliseringspolitisk konferens eller alternativt generella stimulansåtgärder - i form av en sänkt direkt skatt eller sänkt mervärdeskatt per den 1 april 1975 - av storleksordningen 3 miljarder kr. per år räknat.

Att utskottet nu avstyrker yrkandet i motionen 1020 beträffande ett omedelbart sammankallande av en stabiliseringspolitisk konferens innebär inte att utskottet avför tanken på ett framtida utnyttjande av ett sådant medel. Att skapa ett forum för samråd och information beträffande konjunkturläge, den allmänna ekonomiska situationen, de fördelningspolitiska målen och lönepolitiska frågor under beaktande av den samhällsekonomiska balansen är enligt utskottets mening av stor betydelse om förberedelse och genomförande sker i god tid före en kommande avtalsrörelse. Detta har klart understrukits i motionen 1022 och med den inflationstakt som blivit en besvärande realitet har betydelsen av ett sådant forum i kampen mot inflationen snarast fått ökad betydelse. De lämpliga formerna härför fär avgöras från fall till fall. Erfarenheterna från de överläggningar med motsvarande syfte som ägt rum under det senaste året är härvid av värde. Utskottet vill understryka betydelsen av att de avtalsslutande parternas förhandlingsfrihet ej fär beskäras i sammanhanget.

Den uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats i det föregående innebär också att utskottet avstyrker bifall till de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslagits i motionerna 1020 av herr Bohman m. fl. (m) och 1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk).

ÖVRIGA FRÅGOR

I motionen 191 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) föreslås att en utvärdering skall ske av 1974 års temporära sänkning av mervärdeskatten. Enligt motionären bör denna uppgift åläggas riksrevisionsverket.

Enligt utskottets mening är en närmare analys av verkningarna av fjolårets temporära mervärdeskattesänkning av stort intresse. Det var första gången en variation i mervärdeskatten användes som konjunkturpolitiskt medel i vårt land. Redan detta gör en utvärdering av resultaten angelägen, särskilt som en förnyad användning av detta medel snabbt kan aktualiseras. Därtill kommer att starkt skiftande meningar om åtgärdens effekt framförts i den allmänna debatten redan innan en närmare analys hunnit verkställas. Ett

FiU 1975:1

klarläggande av fakta skulle därför vara värdefullt. Samtidigt är utskottet väl medvetet om att en analys av det slag det här är fråga om är en komplicerad uppgift och att det statistiska underlaget för densamma i flera avseenden kan vara bristfälligt. Det gäller både att sätta in åtgärden i sitt sammanhang med den allmänna ekonomiska utvecklingen och att kritiskt pröva och bearbeta den statistiska information som står till buds. Enligt vad utskottet under hand inhämtat pågår redan arbete med den av motionären begärda utvärderingen i samarbete mellan finansdepartementets ekonomiska avdelning och riksrevisionsverket. Resultaten av denna utvärdering avses bli presenterade i anslutning till kompletteringspropositionen i vår. Därmed kan motionens syfte väntas bli tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att motionen 191 ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad gäller beräkning av statsinkomsterna för budgetåret 1975/76 avser utskottet att föreslå riksdagen att ta ställning härtill i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen i maj. Redan nu krävs emellertid visst ställningstagande till en punkt i beräkningen, nämligen den uppräkning av inkomsterna under titlarna lotterivinstskatt och tipsmedel, som föredraganden gjort efter samråd med chefen för handelsdepartementet (finansplanen s. 45 o. 46). Denna uppräkning - med 18 milj. kr. resp. 41,8 milj. kr. - sammanhänger med att AB Tipstjänst föreslagit att priset per tipsrad från den 1 april 1975 skall höjas från 40 till 50 öre. Utskottet förordar att riksdagen lämnar den föreslagna höjningen utan erinran och preliminärt godkänner uppräkningen av de två inkomsttitlarna. Utskottet delar föredragandens uppfattning att höjning av priset per tipsrad framdeles ej behöver underställas riksdagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens förslag i propositionen 1975:1 bilaga 1 moment 1 och motionen 1975:1022 moment 6 samt med avslag på motionerna 1975:1020 i denna del och 1975:1025 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1975/76, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr. att riksdagen bifaller regeringens i propositionen under moment 2 framlagda förslag och avslår motionerna 1975:681 och 1975:1023 moment 2,

3. beträffande utvidgning av tidigare bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1974/75 besluta om arbeten intill ett sammanlagt belopp av 600 000 000 kr. att riksdagen bifaller regeringens i propositionen under moment 3 framlagda förslag och avslår motionen 1975:1023 moment 1,

4. beträffande modernisering av budgettekniken att riksdagen med

FiU 1975:1

bifall till motionen 1975:1023 moment 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan att riksdagen med bifall till motionen 1975:1022 moment 4 och med avslag på motionen 1975:1020 i denna del beslutar att i princip ansluta sig till av utskottet föreslagen konjunkturpolitisk beredskapsplan och hos regeringen begära erforderliga förberedelser så att sådana åtgärder, om arbetsmarknadsläget kräver det, kan sättas i kraft med kort varsel,

6. beträffande ett program mot inflationen och för stimulans av ekonomin att riksdagen avslår motionen 1975:1020 i denna del,

7. beträffande generella stimulansåtgärder att riksdagen avslår motionen 1975:1020 i denna del,

8. beträffande lättnader i kreditpolitiken att riksdagen med bifall till motionen 1975:1022 moment 2 och med anledning av motionen 1975:1020 i denna del samt med avslag på motionerna 1975:1021 och 1975:1029 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen med anledning av regeringens i propositionen under moment 4 framlagda förslag och motionen 1975:1022 moment 3 beslutar bemyndiga regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om stöd till lageruppbyggnad i enlighet med vad utskottet förordat,

10. beträffande investeringsfonderna att riksdagen med bifall till motionen 1975:1022 moment 5 och med avslag på motionen 1975:1020 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande det allmänna barnbidraget att riksdagen med bifall till motionen 1975:1022 moment 1 såvitt nu är i fråga beslutar att det allmänna barnbidraget höjs till 1 800 kr. fr. o. m. den 1 januari 1976,

12. beträffande utvärdering av 1974 års temporära metyärdeskattesänkning att motionen 1975:191 ej föranleder någon riksdagens åtgärd,

13. beträffande beräkning av statsinkomsterna för budgetåret 1975/76 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 mars 1975

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c). Ekström (s). Knut Johansson i Stockholm (s). Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp). Larsson i Karlskoga (s). Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp) och af Ugglas (m).

FiU 1975:1

26 Reservationer

Reservation 1) beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen

A. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”När det gäller” och på s. 11 slutar med ”för budgetregleringen” bort ha följande lydelse:

Vad gäller den internationella ekonomiska utvecklingen under 1975, synes flertalet bedömare överens om att man måste räkna med en förhållandevis låg ekonomisk aktivitet med ringa ekonomisk tillväxt. I OECD:s decemberrapport förutsågs, att den totala bruttonationalproduktens tillväxt inom OECD-området skulle stanna vid 1/2 % under 1975. Än mer aktuella siffror pekar på att decemberrapporten, trots dess pessimistiska grundton överskattar utvecklingen under 1975. De uppgifter, som nu föreligger om den förutsedda utvecklingen inom de viktigaste industriländerna, pekar mot en nedgång i bruttonationalprodukten inom OECD-området av storleksordningen 1-1,5 %. Härvid väger den låga aktiviteten i Förenta staterna, som svarar för ca 40 % av den totala produktionen, tungt. En i början av februari publicerad officiell prognos för Förenta staterna förutsåg en nedgång i bruttonationalprodukten 1975 på 3,3 %.

I påtaglig kontrast mot dessa siffror står de beräkningar för den internationella ekonomiska utvecklingen, som redovisades i årets finansplan och preliminära nationalbudget och som legat till grund för regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1975. Till skillnad från OECD:s decemberrapports prognos om produktionsökningen under 1975 inom OECD-området om blott 1/2 % räknar man i finansplanen och i den preliminära nationalbudgeten med en tillväxt på hela 2 %.

Enligt utskottets mening är denna uppjustering av OECD:s prognos för den internationella konjunkturutvecklingen anmärkningsvärd. Den synes grundad snarare på önsketänkande än på reella ekonomiska kalkyler och avsedd snarare att passa regeringens politiska önskemål än att spegla den ekonomiska utvecklingen.

Arbetslösheten är stor i flera länder. I Förenta staterna uppgick den i januari till ca 8,2 % av arbetskraften, vilket svarar mot omkring 7 1/2 miljoner arbetslösa. Det är sannolikt att den höga arbetslösheten i flera länder kommer att leda till en omläggning av politiken i mer expansiv riktning. Hittills synes emellertid regeringarna i allmänhet ha givit prioritet åt kampen mot inflationen. I vissa länder såsom Italien och Danmark sätter därtill betalningsbalansproblem snäva gränser för möjligheten att föra en mer expansiv politik. Men även om en omläggning i expansiv riktning kommer till stånd under 1975, tar det erfarenhetsmässigt lång tid innan sådana åtgärder får något mer påtagligt genomslag på världsekonomin. Man måste

FiU 1975:1

sålunda räkna med att 1975 kommer att präglas av låg ekonomisk aktivitet och en jämfört med tidigare långsam tillväxt i den internationella handeln.

Prisstegringarna i den internationella handeln kan förväntas bli lägre 1975 än 1974.

Det är mot denna internationella bakgrund som riksdagen har att bedöma utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1975 och ta ställning till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”En faktor” och på s. 14 slutar med ”i finansplanen” bort ha följande lydelse:

I motionen 1975:1020 av herr Bohman m. fl. pekas på ett flertal faktorer som kan komma att bidraga till en lägre ekonomisk aktivitet i Sverige under 1975 än som förutsetts i finansplanen. Prognosen för den privata konsumtionen förutsätter bl. a. en nedgång i hushållssparande! samt att prisuppgången under året stannar vid 7 å 8 %. Enligt utskottets bedömning är risken betydande för en långsammare konsumtionsuppgång än de 3,5 % som finansplanen räknat med. Med tanke på den privata konsumtionens betydelse för den totala efterfrågeutvecklingen kan en sådan avsaktad utveckling också leda till att den totala efterfrågan kommer att utvecklas långsammare. I motionen framhålles också att den uppgång av näringslivets investeringar på 5 % och av industriinvesteringarna på hela 10 % som finansplanen räknar med sannolikt är alltför optimistisk. Ytterligare en faktor som torde komma att verka återhållande på den ekonomiska aktiviteten är näringslivets lagerinvesteringar. I finansplanen förutses en ökning under 1975 av storleksordningen 1,8 miljarder kronor. Detta måste med hänsyn till konjunkturutsikterna bedömas som osannolikt. Erfarenhetsmässigt sjunker lagerinvesteringarna i samband med en konjunkturnedgång.

När det gäller att bedöma prisutsikterna under 1975 är det viktigt att skilja mellan internationellt bestämda priser å ena sidan och inhemskt bestämda priser å den andra. 1 fråga om de internationella priserna kan en betydligt lugnare utveckling förutses under 1975 än under 1974. Vad gäller den inhemska prisuppgången blir denna beroende av bl. a. utfallet av den pågående avtalsrörelsen och de ekonomisk-politiska åtgärder, som vidtages för att komma till rätta med inflationen. Enligt utskottets bedömning kan prisuppgången i Sverige under 1975 väntas bli av ungefär samma storleksordning som under 1974 om än en viss dämpning inte kan uteslutas. Utskottet finner det mindre sannolikt att prisstegringarna, om inga särskilda åtgärder vidtages, skall stanna vid de 7 ä 8 % som man räknar med i finansplanen.

Det är förenat med betydande svårigheter att göra rättvisande internationella prisjämförelser. Att prisuppgången i ett land blivit något långsammare än i ett annat kan bl. a. sammanhänga med att någon del av konsumtionen subventioneras. I motionen 1020 påvisas att Sverige bland de

FiU 1975:1

12 europeiska länder som i detta hänseende brukar redovisas i nationalbudgeten, i fråga om konsumentprisernas uppgång under 1974 kom på sjätte plats. I motionen framhålles vidare, att om kvoten mellan real tillväxt och nominell tillväxt tas som mått på hur den ekonomiska politiken lyckats fullfölja både tillväxtmålet och prisstabilitetsmålet så hamnar Sverige på näst sista plats under perioden 1970-1974.

Den bedömning som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen under 1975 är att bruttonationalprodukten torde komma att öka långsammare än vad som förutsetts i finansplanen. Utskottet delar bedömningen i motionen 1020 att om inga särskilda stimulansåtgärder sätts in, den totala resurstillväxten under året inte kommer att överstiga 1-1,5 %. Om än sysselsättningsläget fortfarande är förhållandevis gott måste man räkna med en successiv försämring. Särskilt under andra halvåret är enligt utskottets bedömning risken för påtagliga sysselsättningsproblem betydande.

Den inhemska prisnivån kan väntas fortsätta att stiga under 1975, möjligen i något långsammare takt än under 1974.

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Den uppläggning” och slutar med ”Hermansson m. fl. (vpk)” bort ha följande lydelse:

Den uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats i det föregående innebär också att utskottet avstyrker bifall till de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslagits i motionen 1022 av herrar Fälldin och Helén samt motionen 1025 av herr Hermansson m. fl.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens förslag i propositionen 1975:1 bilaga 1 moment 1 och med bifall till motionen 1975:1020 i denna del samt med avslag på motionerna 1975:1022 moment 6 och 1975:1025 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Under en råd år har den kapitalistiska världsekonomin varit i svårigheter. De ekonomiska kriserna har successivt blivit djupare. Valutamarknaden präglas av kaotisk ryckighet. Arbetslösheten tenderar stiga. Tillväxttakten avtar. Prisstegringarna accelererar.

1974 hade USA en arbetslöshet om 6,5 % av arbetsstyrkan. Västtyskland hade en miljon arbetslösa. I England var nära 3 96 utan arbete. Under året minskade BNP i vissa viktiga imperialistiska stater: i USA sjönk BNP med 2,2 %, i Japan med mellan 2 och 3 %. För Englands del var BNP stillastående.

Stagnationen i den kapitalistiska världen tycks tämligen allmän. Samtidigt

FiU 1975:1

skeren icke oviktig förskjutning mellan olika kapitalistiska ekonomier. USA svarade 1948 för 55,8 % av den kapitalistiska världens industriproduktion, 1958 för 46,6 96, 1970 för 40,9 96. Motsvarande siffror var för Japan: 1,3 96, 3,5 % och 9,4 96, för Västtyskland 4,2 %, 9,5 % och 9,7 %. När det gäller utrikeshandeln svarade USA 1948 för 23,8 % av den kapitalistiska världens export, 1970 för 15,5 96. Japan ökade under samma period sin andel från

0,4 % till 7,0 %. Västtyskland ökade sin andel från 1,1 % till 12,5 % medan Storbritannien förlorat terräng från 12,1 till 7,1 %.

Med tilltagande stagnationstendenser i den kapitalistiska världsekonomin följer således en förskjutning. Denna skärper motsättningarna i systemet. Kampen mellan olika kapitalgrupper tilltar. De stora internationella trusterna värnar med näbbar och klor sina revir och söker vidga dem. Förändringar på råvarumarknader, inte minst på oljemarknaden, komplicerar ytterligare läget för de kapitalistiska ekonomierna. Men också oljetrusternas manövrer hör till uttrycken för skärpningen av motsättningarna.

Sverige är en del av den kapitalistiska världen. Den svenska ekonomin hänger ihop med den kapitalistiska världsekonomin. De långsiktiga tendenserna i den svenska ekonomin avviker inte i sina huvuddrag från den internationella bilden. Möjligen har svängningarna i den svenska ekonomin varit något mindre dramatiska och stagnationstendenserna inte gått riktigt lika långt som i vissa ledande imperialistiska stater.

Också i Sverige tenderar emellertid högkonjunkturerna att bli successivt lägre, kriserna successivt djupare. Omsvängningen till denna utveckling har skett under 1960-talet. Stagnationstendenserna i den svenska ekonomin är tydliga. Arbetslösheten tenderar på längre sikt att växa. De påståenden som ibland görs att detta är en statistisk villa är felaktiga. Ökningen av arbetslösheten motsvaras av en ökning av antalet varsel om personalinskränkningar. Den motsvaras av - och döljs av - en starkt växande ams-verksamhet. Den är samtidig med en stark ökning i antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. Vidare tenderar arbetslöshetstidens längd att öka. Samtidigt med denna på sikt växande arbetslöshet ökar inflationstakten.

Högkonjunkturen som nådde sin kulmen 1974 tycks också gå mot sitt slut. Konjunkturavmattningen, som detta år började i andra länder, tycks nu också komma till Sverige. Det rapporteras om försämrat orderläge för svensk industri och om att lagren ökats.

Konjunkturrörelserna tillhör det kapitalistiska systemet. Skall ekonomin befrias från dessa måste kapitalets makt brytas. Så gäller också om den på sikt stigande arbetslösheten och den allt snabbare inflationen. Dessa tendenser kan bara bekämpas med en ekonomisk politik som medvetet vänder sig mot kapitalets makt över ekonomin. De kräver en politik som banar väg för och underlättar en socialistisk samhällsomvandling. Som påpekas i motion 1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk) är det först en samhällsägd produktionsapparat vägledd av en demokratisk planering som kan göra slut

FiU 1975:1

på rovdriften med människor och natur. Först en socialistisk planhushållning kan skapa förutsättningar för en effektiv och i ordets bästa mening rationell hushållning med alla tillgångar: energiresurser, råvaror, livsmedel och inte minst den mänskliga begåvningsreserv som nu förslösas på efter kapitalistiska maktprinciper organiserade arbetsplatser.

Den ekonomiska politik som kommit till uttryck i finansplanen och i motioner från de borgerliga partierna ställer ej något annat mål än att skapa en stabil kapitalism, att fl den kapitalistiska ekonomin stadigt på fotter. Sådan är grundlinjen också i den överenskommelse i vissa skattefrågor och om den ekonomiska politiken som regeringen, folkpartiet och centerpartiet gjort. Denna överenskommelse är uttryck för borgerlig politik. Den flyttar inte på någon punkt fram de arbetandes positioner gentemot kapitalet.

Uppgörelsen mellan de tre partierna ses som ett led i avtalsrörelsen. Överenskommelsen innebär bl. a. en höjning av socialförsäkringsavgifterna. I detta sammanhang sägs: ”De partier som ingått denna överenskommelse förutsätter att löneanspråken i motsvarande grad kommer att reduceras.” Detta leder över i en statlig inblandning i avtalsrörelsen i form av en statlig inkomstpolitik. Man försöker ersätta de arbetandes lönekamp med justeringar av skatteskalor. Syftet härmed står främst i överensstämmelse med kapitalägarnas intressen. Denna form av statlig inkomstpolitik måste enligt utskottets mening bestämt tillbakavisas.

En justering av skatteskalorna som ett provisorium för 1976 kan vara motiverad. Men denna fär för det första icke vara kopplad till krav på parterna i avtalsrörelsen. För det andra måste den i så fall ha en verklig låginkomstprofil. En sådan har föreslagits av herr Hermansson i reservation till skatteutredningens betänkande.

Det i trepartiöverenskommelsen gjorda skatteförslaget saknar en sådan låginkomstprofil. Det gynnar främst medel- och höginkomsttagarskikt. Den vidgning av ramen om ca en miljard kronor - utöver vad regeringen först anvisade för skatteprovisoriet - som de tre partierna kommit överens om kommer bara dem till del som tjänar mer än 35 000 kronor. De 1,3 miljoner inkomsttagare som ännu 1976 förmodas tjäna mindre än 35 000 kr. för ingen del av denna vidgning. Men de får kraftigt höjda utgifter genom de höjda punktskatterna.

Den fördubbling av sparavdraget som föreslås i trepartiöverenskommelsen innebär ökade fördelar ju mer inkomsten ökar. Denna konstruktion gynnar dem med stora kapitalinkomster främst. Men den gynnar över huvud taget kapitalinkomster i förhållande till inkomster av arbete. Detta är borgerlig fördelningspolitik. Det finns inget skäl varför kapitalinkomster skall beskattas lindrigare än arbetsinkomster.

I trepartiöverenskommelsen föreslås av konjunkturpolitiska skäl en höjning av det allmänna barnbidraget med 300 kronor per barn. Höjningen skall gälla från den 1 januari 1976. Socialutskottet bereder för närvarande dock motionen 744 av herr Hermansson m. fl. (vpk). I denna motion visas

FiU 1975:1

att barnbidragen reellt är försämrade jämfört med förhållandet för tio år sedan. Motionärerna menar att barnbidragen inte bara bör ha ett återställt utan ett förstärkt realvärde samt att detta indexregleras. En första höjning om 300 kronor per barn och år föreslås träda i kraft från den 1 juli 1975. Utskottet finner för sin del yrkandena i motion 744 vara väl motiverade och uttalar sitt stöd för denna motion, samtidigt som utskottet också uttalar att socialutskottet är den instans som rätteligen bör behandla frågor rörande de allmänna barnbidragen. Deras storlek är en socialpolitisk fråga.

Kritiken av den trepartiuppgörelse som utgör en huvuddel av utskottsmajoritetens utlåtande, utan att den varit föremål för närmare beredning av utskottet, gäller såväl dess form som innehåll. Det är anmärkningsvärt att finansutskottet blir beredande organ i skattefrågor och att dessutom ingen ekonomisk värdering av utfallet av trepartiöverenskommelsen görs i utskottsbetänkande!. Trepartiuppgörelsen är en form av statlig inblandning

i avtalsrörelsen som måste tillbakavisas. Som skattepolitiskt förslag saknar den den låglöneprofil som ett sådant bör ha.

Den ekonomiska politik som krävs måste innebära en inkomstomfördelning till de lönarbetandes förmån och en begränsning av kapitalägarnas maktställning i ekonomin. Med hänsyn till det läge som den svenska ekonomin befinner sig i finner utskottet det 9-punktsprogram som finns angivet i motion 1025 väl motsvara dessa syften. Det krävs för det första etableringskontroll, en medveten statlig investeringsstyrning för att den regionala och näringsmässiga obalansen skall brytas. Det krävs för det andra förstatligande av de privata affärsbankerna och försäkringsbolagen för att kraftigt minska storkapitalets makt över kreditväsendet. Det krävs för det tredje ett effektivt förbud mot kapitalexport för att motverka urholkningen av valutareserven och de bristande kreditmöjligheterna inom landet. Det krävs för det fjärde en ordentlig ökning av statens och kommunernas investeringar. Det krävs för det femte ökade bostadsinvesteringar. Det krävs för det sjätte att regeringen inte bemyndigas ge bidrag till lagerspekulation. Det krävs för det sjunde ett till alla dagligvaror utvidgat prisstopp för att dämpa inflationens tryck på de arbetande. Det krävs för det åttonde en skattepolitik som har som ett nära mål att slopa mervärdeskatten på livsmedel och som ökar beskattningen på kapitalinkomster. Det krävs för det nionde att kapitalägarnas förmån att utnyttja skattefria investeringsfonder avskaffas.

Utskottet vill också i övrigt instämma i vad som anförs i motionen 1025.

Den inställning till den ekonomiska politiken som här kommer till uttryck innebär att utskottet yrkar avslag på motionerna 191, 681, 1020,1021, 1022 momenten 2-6,1023 momenten 1 och 2 och 1029. Dessa företräder samtliga en syn på den ekonomiska politiken som står i direkt motsatsställning till vad som här anförts. Den innebär också avslag på stora delar av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförs i finansplanen och ett avslagsyrkande på regeringens under moment 4 framlagda förslag om bemyndigande om stöd till lageruppbyggnad.

FiU 1975:1

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens förslag i propositionen 1975:1 bilaga 1 moment 1 och med bifall till motionen 1975:1025 samt med avslag på motionerna 1975:1022 moment 6 och 1975:1020 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Reservation 2) beträffande bemyndiganden för regeringen av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Mot bakgrund” och på s. 18 slutar med ”Fälldin m. fl. (c)” bort ha följande lydelse:

I finansplanen har föreslagits att regeringen skall beviljas en särskild finansfullmakt intill ett sammanlagt belopp av 1 miljard kronor samt ges ett bemyndigande att använda upp till 600 miljoner kronor för beslut om arbeten, avsedda att utnyttjas i ett vikande konjunkturläge. Fullmakten innebär att regeringen, då den själv så bedömer erforderligt, får medge igångsättning av statliga eller statsunderstödda sysselsättningsobjekt utan att dessa i förväg har redovisats för och godkänts av riksdagen. Det kan ifrågasättas, om ett sådant förfaringssätt står i överensstämmelse med den nya regeringsformens bestämmelser om finansmakten, i första hand reglerna om användning av statsmedel i RF 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 §. Under dessa omständigheter anser utskottet det inte lämpligt att bevilja regeringen de i finansplanen begärda finansfullmakterna. Utskottet tillstyrker yrkandena i motionerna 1975:681 och 1975:1023 i dessa delar.

dels utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1975/76, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:681 och 1975:1023 moment

2 avslår regeringens i propositionen under moment 2 framlagda förslag,

3. beträffande utvidgning av tidigare bemyndigande för regeringen att för budgetåret 1974/75 besluta om arbeten intill ett sammanlagt belopp av 600 000 000 kr. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1023 moment 1 avslår regeringens i propositionen under moment 3 framlagda förslag.

Reservation 3) beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan

A. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Sorn ett komplement” och på s. 19 slutar med "förebygga ungdomsarbetslöshet” bort ha följande lydelse:

FiU 1975:1

33 I motionen 1975:1022 av herrar Fälldin och Helén har föreslagits att en hög ekonomisk-polilisk handlingsberedskap upprätthålles och att en konjunkturpolitisk beredskapsplan utarbetas. Enligt utskottets mening bör en hög ekonomisk-politisk beredskap alltid upprätthållas.

Något beslut av riksdagen torde detta alltså inte kräva och en sådan beredskap kan inte heller ses som ett alternativ till beslut om omedelbara ekonomisk-politiska stimulansåtgärder. Även om flera av de åtgärder som föreslagits ingå i en sådan beredskapsplan är väl lämpade att användas i konjunkturpolitiskt avseende torde dessa åtgärder inte formellt behöva listas i en av riksdagen beslutad beredskapsplan. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen 1975:1022 i förevarande hänseende.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan att riksdagen med bifall till motionen 1975:1020 i denna del och med avslag på motionen 1975:1022 moment 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 1 B - anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan att riksdagen avslår motionerna 1975:1020 i denna del och 1975:1022 moment

4,

Reservation 4) beträffande ett program mot inflationen och för stimulans av ekonomin av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser

dels att efter det stycke på s. 19 som slutar med ”förebygga ungdomsarbetslöshet” bort införas text av följande lydelse:

ÅTGÄRDER MOT INFLATIONEN

I motionen 1975:1020 föreslås särskilda åtgärder avsedda att medverka till en dämpning av den snabba inflationstakten. Det föreslås att regeringen skall ta initiativ till en stabiiiseringspolitisk konferens med representanter för regeringen, oppositionspartierna, parterna på arbetsmarknaden och näringslivet. Statsmakterna skall enligt förslaget ställa sig som garanter för en ökning av den genomsnittliga nettoreallönen under 1975 av storleksordningen 3 % samt förbinda sig att genomföra de sänkningar av den direkta skatten eller mervärdeskatten som detta kan erfordra. I gengäld skall löntagarorganisationerna ålägga sig återhållsamhet med sina lönekrav jämfört med vad som hittills varit aktuellt i pågående avtalsförhandlingar, i syfte att minimera de inhemska genererade kostnadsökningarna. Näringslivet

FiU 1975:1

skall åsin sida ålägga sig stark restriktivitet med prishöjningar. Statsmakterna skall slutligen förklara sig beredda att använda växelkurspolitik för att uppnå de ovannämnda stabiliseringspolitiska målen.

Det är enligt utskottets mening utomordentligt angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas för att komma till rätta med den snabba inflationen. Enligt utskottets mening är en stabiliseringspolitisk konferens av det i motionen förordade slaget en framkomstväg, som i detta sammanhang bör prövas.

Utskottet vill understryka att det med tanke på den dämpning av den internationella inflationstakten som för närvarande kan skymtas är alldeles särskilt angeläget att överläggningar av detta slag upptas. Det finns i dagens läge en betydande risk för att löneökningarna i Sverige under 1975 kommer att leda till en kostnadsuppgång för exportindustrin som överstiger uppgången i våra konkurrensländer. Detta skulle leda till en försvagning av exportindustrins och den importkonkurrerande industrins konkurrenskraft och kunna medföra en ytterligare försämring av den svenska handelsbalansen jämfört med vad som nu kan förutses. Utskottet vill mot denna bakgrund bifalla motionen 1975:1020 i ifrågavarande hänseende.

KRAV PÅ DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Jämfört med 1974 innebär den i finansplanen presenterade budgeten en betydande åtstramning av finanspolitiken under 1975. Åtstramningen motsvarar, som framgår av bl. a. beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten, ca 2,8 96 av bruttonationalprodukten. Som framhålls i motionen 1975:1020 beror detta främst på en minskning av den indirekta efterfrågestimulansen. Sänkningen av mervärdeskatten och transfereringsökningarna verkade starkt expansivt 1974. Den skatteomläggning, som trädde i kraft den 1 januari 1974, fick vidare en icke obetydlig stimulanseffekt. Den skatteomläggning, som trädde i kraft i början av innevarande år, äts däremot till större delen upp av bl. a. höjda kommunalskatter. Någon motsvarighet till de särskilda stimulansåtgärderna under 1974 har heller inte föreslagits i årets finansplan.

Åtstramningen av finanspolitiken är med tanke på det ovan redovisade ekonomiska perspektivet anmärkningsvärd. Den har med tanke på konjunkturutsikterna likheter med den omläggning av den ekonomiska politiken som ägde rum vid årsskiftet 1970/1971. Under högkonjunkturen 1970 hade den offentliga sektorn en klart expansiv inverkan på samhällsekonomin. Mot slutet av 1970 fick emellertid den ekonomiska politiken en alltmer restriktiv prägel. Under lågkonjunkturen året 1971 hade den offentliga sektorn en återhållande inverkan på den totala efterfrågan i samhället och kom därigenom att bli en starkt bidragande orsak till den höga arbetslösheten 1971-1972 och till den nästan helt uteblivna ekonomiska tillväxten. Det finns enligt utskottets mening en betydande risk för att den i finansplanen nu redovisade ekonomiska politiken på samma sätt kommer att medverka

FiU 1975:1

till att accentuera den nedgång, som den svenska konjunkturen för närvarande synes vara inne i.

4För att den fulla sysselsättningen skall kunna upprätthållas fordras en stimulans av den svenska ekonomin. En förutsättning för att den ekonomiska politiken skall kunna ges en mer expansiv utformning utan att detta leder till ytterligare försämring av vår handelsbalans är att åtgärder vidtages för att motverka kostnadsstegringarna i Sverige. Utskottet har i avsnittet ”Åtgärder mot inflationen” förordat sådana åtgärder.

Enligt utskottets uppfattning bör beslut om ekonomisk-politiska stimulansåtgärder fattas redan nu. Erfarenhetsmässigt vet man, att det förekommer en icke obetydlig tidsmässig eftersläpning mellan beslut om åtgärder och åtgärdernas genomslag på den ekonomiska aktiviteten. I motion 1975:1020 föreslås stimulansåtgärder under 1975 genom en sänkning av den direkta skatten eller mervärdeskatten av storleksordningen 3 miljarder kronor. De punktskattehöjningar, varom propositioner aviserats till årets riksdag, avsedda att träda i kraft redan under första hälften av innevarande år, motiverar ytterligare sådana stimulansåtgärder. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att sådana åtgärder är erforderliga samt anser att stimulansen bör sättas in snarast för att aktivt kunna motverka en av utskottet förutsedd ökning av arbetslösheten under i första hand andra hälften av 1975. I valet mellan en sänkning av den direkta skatten eller mervärdeskatten förordar utskottet en mervärdeskattesänkning. Sänkningen bör vara av storleksordningen 4 procentenheter och träda i kraft fr. o. m. den

1 maj.

Utskottet återkommer till frågan om åtgärder för att stimulera näringslivets investeringar liksom stödet till lageruppbyggnad.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utöver

de” och slutar med ”i sammanhanget” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 6 och 7 bort ha följande lydelse:

6-7. beträffande et! program mot inflationen och för stimulans av ekonomin att riksdagen i anledning av motionen 1975:1020 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande anordnande av en stabiliseringspolitisk konferens samt att riksdagen antar följande förslag till Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt:

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13 och 59 §§ förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse.

13 § Skatten utgår med 11 procent av beskattningsvärdet.

FiU 1975:1

59 § Mervärdeskatt utgår med 11 procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med 7 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande sådan prestation.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1975.

Reservation 5) beträffande lättnader i kreditpolitiken av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 1 B - anser att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lättnader i kreditpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1975:1020 i denna del, 1975:1021, 1975:1022 moment

2 och 1975:1029,

Reservation 6) beträffande stöd till lageruppbyggnad av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 1 B - anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen avslår regeringens i propositionen under moment 4 framlagda förslag och motionen 1975:1022 moment 3,

Reservation 7) beträffande investeringsfonderna

A. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”företagens förfogande” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen om det angelägna i att investeringsaktiviteten stöds genom ökat utnyttjande av olika investeringsfonder. I likhet med vad som förordats i motion 1975:1020 föreslår utskottet att investeringsfonderna generellt skall släppas fria t. o. m. 1 juli 1976.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande investeringsfonderna att riksdagen med bifall till motionen 1975:1020 i denna del och i anledning av motionen 1975:1022 moment 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 1 B - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande investeringsfonderna att riksdagen avslår motionerna 1975:1020 i denna del och 1975:1022 moment 5,

FiU 1975:1

37 Reservation 8) beträffande det allmänna barnbidraget av herr Hermansson (vpk) som anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande det allmänna barnbidraget att riksdagen med anledning av motionen 1975:1022 moment 1 såvitt nu är i fråga beslutar att det allmänna barnbidraget höjs till 1 800 kr. fr. o. m. den 1 juli 1975.

FiU 1975:1

38 Innehåll

Propositionen 1

Motionerna 4

Utskottet 10

Det ekonomiska läget 10

Överenskommelsen om skatteomläggningen 1976 14

Kravet på handlingsberedskap 17

Kreditpolitiken m. m 19

Stöd till barnfamiljerna 22

Övriga frågor 23

Hemställan 24

Reservationer 26

GOTAB 75 8795 S Stockholm 1975