Bet. 1975:FiU20

Finansutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:82 om ändringar i valutalagstiftningen, m. m., jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1975-04-22
Källa: data.riksdagen.se

Finansutskottets betänkande nr 20

FiU 1975:20

Nr 20

Finansutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:82 om ändringar i valutalagstiftningen, m. m., jämte motioner Propositionen Regeringen

har i propositionen 1975:82 (finansdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i valutalagen (1939:350),

2. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över förslaget till

3. förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264),

4. förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264).

De i propositionen framlagda förslagen till lagändringar och förordningar är av följande lydelse:

1 Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 20

FiU 1975:20

1 Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrives i fråga om valutalagen (1939:350)' dels att i 4, 5, 6 a och 8 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 1, 2 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 10-14 §§,av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 § första stycket samt 5 och 9 §§ träda i tillämpning. Då kriget upphört, stadgar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna, att nämnda bestämmelser skola tilllämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma för 1

Senaste lydelse av

5 $ 1959:262

6a § 1974:458

lagens rubrik 1959:262.

1 Senaste lydelse 1974:458.

Föreslagen lydelse

8‘

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 § första stycket och 5 § träda i tillämpning. Då kriget upphört,förordnar regeringen senast före avslutandet av det riksmöte, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tilllämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger regeringen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna, att nämnda bestämmelser skola tilllämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma för -

FiU 1975:20

3 Nuvarande lydelse

fallet. Upphör krigsfaran, skall senast före nästkommande riksdagssessions avslutande meddelat förordnande av Konungen upphävas, i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje stycket alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i första och andra styckena så prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken äger, på framställning av fullmäktige i riksbanken. Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 § första stycket samt 5 och

9 §§ stadgas helt eller delvis skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Såvitt angår 2§ första stycket 1), 2) och 4)-7) ävensom 5 § 1) och 3) samt 9 § må Konungen utan samtycke av riksdagen meddelaförordnande som nu sagts, om riksdagens beslut ej kan utan synnerlig olägenhet avvaktas. Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2 § första stycket eller 5 § eller 9 § äger tillämpning, skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen tillämpas.

Då underställning av förordnande sker eller samtycke till förordnande begäres, skola även de föreskrifter, som Konungen i förordnandet med

Föreslagen lydelse

fallet. Upphör krigsfaran, skall senast före närmast följande riksmötes avslutande meddelat förordnande av regeringen upphävas, i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje stycket alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i första och andra styckena så prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken skola fullmäktige i riksbanken göra framställning om att regeringen föreslår riksdagen att, för en tid av högst ett år, antaga lag om tillämpning helt eller delvis av 2 § första stycket samt 5 § 1) och 3). Kan riksdagens beslut ej utan synnerlig olägenhet avvaktas, får regeringen förordna om tillämpning av dessa bestämmelser utom 2 § första stycket 3) och 8). Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksmöte ej pågår, inom en månad från början av närmast följande riksmöte underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2 § första stycket eller 5 fj äger tillämpning, skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen tillämpas.

Då underställning av förordnande sker eller förslag till lag framlägges, skola även de föreskrifter, som regeringen i förordnandet med stöd av

1* Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 20

FiU 1975:20

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stöd av bestämmelserna i 2 § första stycket samt 5 och 9 §§ utfärdat eller avser att utfärda, föreläggas riksdagen.

2 § första stycket och 5 § utfärdat eller avser att utfärda, föreläggas riksdagen.

2 8s

Konungen äger i förordnande, som Regeringen får i förordnande, som av honom meddelas, föreskriva: den meddelar, föreskriva:

1) att allenast riksbanken samt efter dess bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och föryttras allenast i den omfattning och på de villkor Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer;

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och föryttras allenast i den omfattning och på de villkor regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer;

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt;

4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet;

5) att dylika tillgångar icke utan tillstånd av riksbanken må införas till riket;

6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer; 7)

att i annat hänseende än under 2)-6) sägs ej må över utländska be -

6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer; 7)

att i annat hänseende än under

2)-6) sägs ej må över utländska be -

3 Senaste lydelse 1974:458.

FiU 1975:20

5 Nuvarande lydelse

talningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper utan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till valutabank; och

8) att avgift som bestämmes med stöd av meddelat förordnande skall tillfalla riksbanken.

Genom förordnande, som här tillkommande befogenheter.

Föreslagen lydelse

talningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper utan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till valutabank;

8) att med stöd av meddelat förordnande får bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken; och

9) att annan än riksbanken eller Internationella regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements 1n terna tio - naux) icke får utan tillstånd av riksbanken ur riket utföra eller till riket införa guldmynt, obearbetat guld eller med obearbetat guld jämförligt halvfabrikat av guld.

, må ej inskränkning ske i riksbanken

För överträdelse av föreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, må stadgas straff, högst fängelse i två år. Tillika må bestämmelse meddelas om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper, som brottet avser, eller av vederlag därför, så ock om utgivande av däremot svarande värde.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen

1) bryter mot förbud eller villkor som meddelas med stöd av 2 § första stycket l}-7),

2) använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som avses i I),

3) genom oriktig uppgift förskaffar sig sådan rätt att förvärva eller avyttra utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av 2 § första stycket 2), eller riksbankens tillstånd, i den mån det behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av samma stycke, eller

4) underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet sornföreskrives med stöd av denna lag eller vid fullgörande av så -

‘Senaste lydelse 1964:195.

FiU 1975:20

6 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dan skyldighet lämnar oriklig uppgift.

År brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse i högst två dr.

Har gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, dömes till böter.

Om ansvar för överträdelse av utförsel- eller införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 9) finnas bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

10 §

För försök till överträdelse av utförsel- eller införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 4) eller 5) och försök till brott som avses i 9 §forsta stycket 3) dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Ha flera medverkat till brott som avses i första stycket eller i 9 § första stycket äga 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning.

11 §

Betalningsmedel, fordran eller värdepapper, som varit föremål för brott som avses i 9 § första stycket l)-3) eller 10 § första stycket, eller vederlag därför får förklaras förverkat. 1 stället för sådan egendom kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

12 §

Den som ej har efterkommit vitesföreläggande sorn har meddelats med stöd av förordnande enligt denna lag får icke dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan av riksbanken.

FiU 1975:20

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Utan hinder av 35 kap. I § brottsbalken får påföljd för brott som avses i 9§ första-tredje styckena samt 10 § ådömas, om den misstänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fern år eller, om brottet är grovt, inom tio år från brottet.

14 §

1 fråga om utförsel- och införselförbud, som meddelas med stöd av 2 § första stycket 4) eller 5) äga bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling angående förundersökning m. m., beslag, husrannsakan och kroppsvisitation motsvarande tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2 Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrives att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och

3 val utalagen (1939:350) skall äga tillämpni ng under tiden den 1 jul i 1975-den 30 juni 1976.

1** Riksdagen 1975. 5 sami. Nr 20

FiU 1975:20

3 Förslag till

Förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264)

Härigenom fbreskrives i fråga om valutaförordningen (1959:264)' dels att 15-17, 19 och 21 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3, 4, 6, 7, 7 a, 9, 10 a, 18 och 20 §§ samt rubrikerna närmast före 4 och 6 8§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 13 a och 13b§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 i}1

Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

År villkor förenat med föreskrift om att avgift skall utgå, md riksbanken även bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken.

Begränsning må ej ske i omfattningen av valutabanks förvärv från eller föryttring till allmänheten av utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som härröra från eller fordras för löpande betalning.

(Se vidare anvisning)

Om utförsel av betalningsmedel, Om utförsel av betalningsmedel,

fordringsbevis och värdepapper med värdepapper och guld med mera

mera

4§J

Värdepapper och andra betal- Värdepapper, andra betalningsningsmedel än växlar må ej utan medel än växlar samt guld och guld riksbankens

tillstånd utföras ur riket, varor som sägs i andra stycket må ej

dock att resande till utlandet må ut- utan riksbankens tillstånd utföras ur

föra resevaluta till belopp som riks- riket, dock att resande till utlandet

banken medgiver. må utföra resevaluta till belopp som

riksbanken medgiver.

1 Senaste lydelse av

15 S 1964:267

17 S 1963:176

19 § 1964:267

21 S 1960:262

1 Senaste lydelse 1973:296

’ Senaste lydelse 1963:176.

FiU 1975:20

9 Nuvarande lydelse

Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock om försäljning av värdepapper med mera

Andra betalningsmedel än växlar må ej utan riksbankens tillstånd införas till riket, dock att resande från utlandet må införa resevaluta till belopp som riksbanken medgiver.

I den mån ej annat följer av 10 a § den som är bosatt här i riket skall

1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första stycket avses, mottaga betalning från någon, som är bosatt i utlandet; eller

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet, där ej fråga är om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpevilkor eller om vidtagande av därmed jämförliga åtgärder.

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes än genom översändande till

‘Senaste lydelse 1963:176.

Föreslagen lydelse

Förbudet i första stycket omfattar guld och följande guldvaror enligt tulltaxan (1971:920), nämligen

ur nr 71.07 obearbetat guld, inbegripet platinera/guld, och andra formvaror av guld och platinerat guld än bladguld,

ur nr 72.01 guldmynt.

Om införsel av betalningsmedel, värdepapper och guld, så ock om försäljning av värdepapper med mera

Andra betalningsmedel än växlar samt guld och guldvaror som sägs i 4 § andra stycket må ej utan riksbankens tillstånd införas till riket, dock att resande från utlandet må införa resevaluta till belopp som riksbanken medgiver.

fordras riksbankens tillstånd, därest

1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första stycket avses, mottaga betalning från någon, som är bosatt i utlandet,

3) lämna försträckning mot säkerhet av borgen av någon som är bosatt i utlandet.

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes än genom översändande till

FiU 1975:20

10 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

riksbanken eller till valutabank. Sålunda införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i samband med deras försäljning eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken annat medgiver.

riksbanken eller till valutabank. Sålunda införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i samband med deras försäljning till någon som är bosäll i utlandet eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken annat medgiver.

7 a S

I fråga om värdepapper och betalningsmedel gäller icke lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

I fråga om värdepapper och betalningsmedel gäller icke lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Ifråga om guld och guldvaror som sägs i 4 § andra stycket gäller nämnda lag med undantag av att guldet och guldvarorna ej få förvaras på tulllager eller i frihamn, förstöras, återutföras eller tagas om hand av annan än riksbanken pä sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973:670).

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som tillhöra någon här i riket bosatt, må ej, i den mån icke annat följer av 10 a §, utan riksbankens tillstånd så förfogas, att ägarens innehav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden därigenom förminskas; dock att sådant tillstånd ej erfordras för föryttring till riksbanken eller till valutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2 § andra stycket under c) sägs.

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som tillhöra någon här i riket bosatt, må ej, i den mån icke annat följer av 10 a §,utan riksbankens tillstånd så förfogas, att ägarens innehav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden därigenom förminskas; dock att sådant tillstånd ej erfordras för föryttring till riksbanken eller till valutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2 § andra stycket under b) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om andra utländska fordringar än banktillgodohavanden, så ock beträffande utländska värdepapper, där fordringarna eller värdepapperen tillhöra någon här i riket bosatt.

! Senaste lydelse 1963:176.

FiU 1975:20

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §'

Utan hinder av vad i 5 §, 6 § andra stycket och 9 § första stycket stadgas äger den som är bosatt här i riket

1) genom valutabank och på betalningsväg, som anvisats av riksbanken, verkställa löpande betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person;

2) i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person för arbetsprestation, som denne utfört i Sverige;

3) i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person såsom gåva eller understöd till denne;

4) under vistelse utomlands verkställa betalning till i utlandet bosatt person för uppehållskostnader utomlands och för inköp för personligt bruk;

5) genom valutabank och på betalningsväg, som anvisats av riksbanken, mottaga löpande betalning från i utlandet bosatt person;

6) under vistelse utomlands mottaga betalning från i utlandet bosatt person för arbetsprestation, som betalningsmottagaren utfört utomlands; samt

7) i Sverige mottaga betalning från i utlandet bosatt person för uppehållskostnader här i riket och för inköp, som kunna antagas vara avsedda för köparens personliga bruk.

Med betalning genom valutabank Med betalning genom valutabank skall vid tillämpning av denna pa- skall vid tillämpning av denna paragraf jämställas ragraf jämställas betalning genom

dels betalning genom avräkning i avräkning i kontokurantförhållande,

kontokurantförhållande, under för- under förutsättning att den här i ri utsättning

att den här i riket bosatte ket bosatte betalaren eller betal betalaren

eller betalningsmottagaren ningsmottagaren är skyldig föra han är

skyldig föra handelsböcker och att delsböcker och att riksbankens fö riksbankens

föreskrifter beträffande reskrifter beträffande betalningsväg

betalningsväg iakttagas iakttagas.

dels betalning medelst postanvisning.

(Se vidare anvisning) (Se vidare anvisning)

13a§

Har åtgärd vidtagits i strid mot denna förordning eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, får riksbanken förelägga den som kan förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i stället för egendomen att vidtaga rättelse. Motsvarande gäller, om villkor som riksbanken har uppställt vid lämnande av tillstånd enligt förordningen har åsido -

‘Senaste lydelse 1963:176.

FiU 1975:20

12 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

satts. Meddelas föreläggande får vite utsättas.

Föreläggande enligt forsta stycket får riktas mot den som har förvärvat rätt till egendomen eller det som har trätt i dess ställe endast om förvärvet har skett pä grund av giftorätt, arv eller testamente eller genom gåva eller om förvärvaren därvid har haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om sambandet mellan det förvärvade och åtgärden eller åsidosättandet av villkoret.

Föreläggande enligt första stycket får ej meddelas, om egendomen, vederlag för den eller dess värde har förklarats förverkat.

13 b §

Tillstånd eller föreskrift som meddelas med stöd av denna förordning får förenas med villkor att avgift skall utgå och att avgiften skall tillfalla riksbanken.

18 S7

Den som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats av riksbanken, dömes, där ej gärningen i 15 eller 16 § är belagd med straff, till dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, dömes ock till dagsböter, om han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

Den som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats av riksbanken, dömes, där ej gärningen är belagd med straff i 9 eller 10 8 valutalagen (1939:350), till böter.

20 §

Brott mot denna förordning må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse, såvitt angår i 18 § andra stycket omförmäld förseelse, vilken ej innefattar tjänstefel, av mdlsäganden och eljest av riksbanken. Åtalet anhängiggöres vid allmän domstol.

7 Senaste lydelse 1964:267.

Brott mot 18 § må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse av riksbanken. Åtalet anhängiggöres vid allmän domstol.

FiU 1975:20

13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det ankommer pä vederbörande länsstyrelse alt pä framställning av riksbanken, efter prövning av förekommandeförhållanden, förordna om uttagande av vite, som i 13 § fjärde stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1975 utom såvitt avser den ändring av

1. 18 § som innebär att andra stycket upphäves,

2. 20 § första stycket som innebär att hänvisningen till 18 § andra stycket upphäves.

I de hänseenden som avses i 1 och 2 träder förordningen i kraft den 1 januari 1976.

Kungörelsen (1960:485) om förbud i vissa fall mot införsel och utförsel av obearbetat guld m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad

1975.

4 Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrives att valutaförordningen (1959:264), som enligt kungörelse (1974:461) gäller till utgången av juni 1975, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1976.

Den lagliga grunden för valutaregleringen är 1939 års valutalag (SFS 1939:350). Valutalagen är en fullmaktslag som ger regeringen möjlighet att under vissa i lagen angivna betingelser förordna om valutareglering. Med stöd av riksdagens bemyndigande har sådant förordnande givits varje år sedan 1939.

1 propositionen redogör föredraganden, statsrådet Sträng, för den drastiska omsvängning som inträffade i den svenska bytesbalansen under 1974. Medan bytesbalansen 1973 visade ett överskott på över 5 miljarder kr. gav den

1974 ett underskott på över 4 miljarder kr. Underskottet medförde en nedgång av vår valutareserv med 3,5 miljarder kr. Enligt föredraganden är det självklart att Sverige på sikt inte kan tåla en sådan bytesbalanssituation.

I det läge vari Sverige liksom för övrigt en rad andra länder nu befinner sig kommer möjligheter att styra valutarörelserna att spela en inte oväsentlig roll. Den ekonomiska politiken behöver som ett komplement en reglering på valutaområdet,även om en sådan reglering aldrig kan erbjuda ett fullgott skydd mot oönskade betalningsströmmar.

FiU 1975:20

14 Denna inställning delas av remissinstanserna. Fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska sparbanksföreningen samt Post- och kreditbanken (PK-banken) har ingen erinran mot fortsatt valutareglering. Svenska bankföreningen accepterar också en fortsatt förlängning av valutaregleringen under hänvisning till bytesbalansläget.

Mot denna bakgrund förordas i propositionen - efter förslag av fullmäktige i riksbanken - att förordnande om valutareglering meddelas för ytterligare ett år, dvs. för tiden 1 juli 1975 till 30 juni 1976.

Utöver förslaget om förlängning av valutaregleringen innehåller propositionen också vissa förslag till ändringar i valutalagen och valutaförordningen. Dessa ändringar är framfor allt av två slag. Dels innebär de en anpassning av valutalagstiftningen till bestämmelserna i den nya regeringsformen (RF), dels avser de vissa ändringar i fråga om föreläggande av vite, borgen av valutautlänning och särskild avgift, som fullmäktige i riksbanken fört fram i sin skrivelse den 30 januari 1975 om fortsatt valutareglering. De senare förslagen har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Den i propositionen föreslagna anpassningen av valutalagstiftningen till den nya regeringsformen innebär i huvudsak följande.

För det första skall förordnande om valutareglering i fortsättningen i överensstämmelse med principerna i den nya RF meddelas av riksdagen i form av lag. Tidigare har sådant förordnande beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. 1 detta sammanhang föreslår föredraganden att det lämpligen bör åligga riksbanksfullmäktige att göra framställning hos regeringen om valutareglering när det i fredstid bedöms nödvändigt för att nå de centrala målen för den ekonomiska politiken. Den nu gällande bestämmelsen i 1 S tredje stycket valutalagen har inneburit att Kungl. Maj.t i fredstid icke har kunnat väcka förslag i riksdagen om valutareglering annat än på framställning av riksbanksfullmäktige. Den har genom att den krävt initiativ från riksbanksfullmäktige inneburit en begränsning av regeringens förslagsrätt som ej är förenlig med 4 kap. 3 S första stycket nya RF.

För det andra har valutalagens och valutaförordningens reglering av straff och förverkandepåföljderna anpassats till den nya regeringsformen. Enligt departementschefens mening bör i valutalagen föreskrivas samma påföljder som nu anges i valutaförordningen för den som bryter mot förbud eller villkor som meddelas med stöd av valutalagen eller åsidosätter uppgiftsskyldighet som föreskrivs med stöd av lagen. Bestämmelserna om förverkande bör också överföras från valutaförordningen till valutalagen. De föreslagna bestämmelserna är inte avsedda att medföra någon ändring i sak. Bestämmelsen om förverkande har dock utformats i närmare anslutning till brottsbalkens förverkandebestämmelser.

Föredraganden biträder i allt väsentligt de förslag till ändringar i valutalagstiftningen som fullmäktige i riksbanken lagt fram i sin skrivelse till regeringen. Sålunda föreslås i propositionen att möjligheten att förelägga vite inom valutaregleringens område inte som för närvarande begränsas

FiU 1975:20 15

till fall då någon har underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet utan vidgas till att allmänt avse rättelse av oriktigt företagna förmögenhetsdispositioner och uppfyllande av villkor som riksbanken har uppställt med stöd av valutaforordningen. En utförlig diskussion av vitesproblemet finns i propositionen på s. 27-31, till vilken hänvisas.

Tidigare har valutaförordningen innehållit en föreskrift att riksbankens tillstånd fordrades för försträckning mot säkerhet av borgen av valutautlänning, dvs. någon som är bosatt i utlandet. Denna föreskrift slopades som obehövlig år 1960. Då det i nuvarande valutaläge visat sig önskvärt att på nytt kunna övervaka att utländska moderbolag iämnar skäliga bidrag till dotterbolagens finansiering av investeringar i Sverige har riksbanksfullmäktige föreslagit att en sådan föreskrift åter införs. Förslaget har i denna del inte mött någon erinran i remissbehandlingen. Det biträds också av föredraganden.

Vidare har med anledning av riksbanksfullmäktiges förslag reglerna om uttagande av avgift i de fall då föreskrivna villkor enligt valutalagstiftningen inte iakttas undergått en viss överarbetning. I propositionsförslaget har 2 S forsta stycket 8) valutalagen ändrats så att det uttryckligen anges att regeringen kan föreskriva att det med stöd av valutaförordningen får bestämmas såväl att avgift skall utgå som att sådan avgift skall tillfalla riksbanken. Den motsvarande bestämmelsen i valutaförordningen har anpassats härtill.

Det har visat sig att valutabrott ofta är kombinerade med skattebrott.

I propositionen föreslås därför att preskriptionstiden för valutabrott skall förlängas så att den blir lika med den som gäller för skattebrott. En bestämmelse om en preskriptionstid av fem år för ordinära valutabrott och tio år för grova valutabrott föreslås därför införd i valutalagen.

Utöver nu behandlade sakliga förändringar innehåller propositionen förslag till vissa andra huvudsakligen formella jämkningar i valutalagstiftningen. Beträffande dessa hänvisas till propositionen.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat de vid början av riksmötet 1975 väckta motionerna

1975:421 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen beslutar följande ändring i valutalagen (1939:350):

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

1 a g

(Ny paragraf) Svenska och utländska betalnings medel,

fordringar och värdepapper må icke utföras ur riket eller på annat sätt över/öras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet, för inves -

FiU 1975:20

Nuvarande lydelse

Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.

(Ny paragraf)

16 Motionärernas förslag teringar i områden under kolonialt förtryck, i stater som utövar sådant kolonialt förtryck eller har fascistisk eller rasistisk regim.

För att utrikes investeringar eljest skall få äga rum fordras att den som skall göra investeringen nöjaktigt kan visa att investeringen icke är föranledd av strävan art sänka lönekostnader, icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, icke är led i någonförm av kapitalflykt eller skatteundanhållande eller följd av syften som i övrigt strider mot folkflertalets ekonomiska, sociala eller politiska intressen och rättigheter.

Den som ansöker om att få investera utomlands måste också kunna styrka att investeringen icke är till men för det mottagande landets ekonomi och arbetande befolkning eller utgör ted i försök att vidmakthålla en regim som motsätter sig ekonomisk och social utveckling och utjämning.

8 Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid skall industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Framställning skall avslås om den strider mot de arbetandes intressen.

Generellt förbud mot investeringar utomlands kan förordnas för viss tid.

Före behandlingen i valutastyrelsen av ansökan om tillstånd för företag att företaga direktinvestering utomlands bör yttrande inhämtas från de i företaget företrädda fackliga organisationerna.

FiU 1975:20

1975:1024 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att förbjuda svenska investeringar i utlandet som kan a) bidra till att stärka en regim som tillämpar rasistiskt, kolonialt eller annat förtryck av folkgrupper, b) innebära ett otillbörligt utnyttjande av ett lågt löneläge eller andra bristfälliga arbetsvillkor, c) innebära långsiktigt skadliga effekter på värdlandets ekonomi,

2. att prövningen av utlandsinvesteringarna med hänsyn till deras effekter i värdlandet anförtros åt ett särskilt organ knutet till riksbanken och med företrädare för de politiska partierna och arbetsmarknadens parter,

3. att inga utlandsinvesteringar för godkännas utan bifall från de anställda i det berörda företaget.

1975:1033 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen av regeringen begär förslag till en utökad kontroll av svenska företags utlandsinvesteringar i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 421 av herr Hermansson m. fl. (vpk) konstateras att kapitalexporten från Sverige och därmed de svenska utlandsinvesteringarna fortsätter att öka. 1973 arbetade runt 260 000 personer utomlands hos de 25 största svenska s. k. multinationella företagen.

Motionärerna pekar på att vänsterpartiet kommunisterna flera gånger krävt skärpt restriktivitet för investeringar utomlands. Man har påyrkat direkt förbud mot svenska investeringar i stater under kolonialt förtryck eller som utövar sådant förtryck samt i fasciststater. Vid den revision av valutalagstiftningen som 1974 års riksdag genomförde beaktades dock icke dessa krav. Motionärerna anser det emellertid mot bakgrund av bl. a. den svenska imperialismens expansion i fascismens Brasilien nödvändigt att frågan tas upp till förnyad prövning.

De framhåller också att det är nödvändigt att möjligheterna till generell restriktivitet vid prövning av tillstånd till utlandsinvesteringar ytterligare ökas. Den faktiska utvecklingen visar att det av konjunkturpolitiska skäl kan vara motiverat att ett generellt förbud mot kapitalexport skall kunna utfärdas. Man kräver att godkännande av fackföreningarna på företagen till kapitalexport alltid skall inhämtas. Kapitalexportörerna måste också själva kunna visa att den av dem begärda kapitalexporten icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, att den icke har som mål att sänka företagets lönekostnader och därigenom är riktad mot den fackliga rörelsen, att den icke är led i någon form av kapitalflykt från Sverige, att den icke är skatteundanhållande eller föranledd av annan mot svenska folkflertalets intresse stridande anledning. En kapitalexportör måste också visa att hans export icke är till men för det mottagande landet.

Tankegångar av samma slag återfinns i motionen 1024 av herr Granstedt m. fl. (c), vilka anser att utlandsinvesteringarna även bör prövas med beaktande av våra utrikespolitiska målsättningar. Motionärerna framhåller att

Fili 1975:20

betydande svenska investeringar genom åren gjorts i Sydafrikanska republiken och att investerare i detta land kan sägas inte bara medverka i apartheidpolitiken utan också dra nytta av den. I motionen sägs att den sydafrikanska regimen med utländska investeringars hjälp försöker stärka sitt grepp över det ockuperade Namibia.

Likartade förhållanden anser man kan iakttas i vissa andra ekonomiskt mindre utvecklade länder med högerdiktaturer, bl. a. Brasilien.

Motionärerna hävdar att en studie av svenska multinationella företags investeringar i fattiga länder i många fall visar på en allvarlig klyfta gentemot den politik Sverige står för, exempelvis i FN och andra internationella organ, och den utveckling vi försöker gynna genom vår biståndspolitik. Det måste därför skapas möjligheter att förhindra investeringar som kan förväntas bidra till att stärka en regim som tillämpar rasism eller kolonialt förtryck eller på annat sätt utövar förtryck av folkgrupper. Vidare måste sådana svenska utlandsinvesteringar kunna förhindras som kan förväntas utnyttja ett orimligt lågt löneläge och andra otillfredsställande arbetsvillkor eller som kan få långsiktigt skadliga effekter på värdlandets ekonomi.

Denna kontroll, anser motionärerna, bör anförtros åt ett särskilt, till riksbanken knutet, organ med företrädare för de politiska partierna och arbetsmarknadens parter. De anställda i det investerande företaget bör tillerkännas vetorätt gentemot alla utländska investeringar.

Även i motionen 1033 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) krävs en skärpning av valutalagstiftningen vad gäller direktinvesteringar i utlandet. Den ändring som riksdagen beslutade om 1974 anser man inte tillräcklig,eftersom denna innebar att riksbanken av sysselsättningspolitiska skäl endast kan avslå en framställning, om den enskilda utlandsinvesteringen skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Hänsyn kan alltså varken tas till regionala aspekter eller till de anställdas krav i det enskilda företaget, om det inte rör sig om väldigt omfattande utlandsinvesteringar. Man anser det nödvändigt att komplettera den nuvarande valutalagstiftningen så att framför allt de anställdas synpunkter på utlandsinvesteringarna kan beaktas på ett helt annat sätt än tidigare. En lösning vore därvid att ge de anställda en direkt medbestämmanderätt över företagens utlandsinvesteringar via företagsnämnden.

Om man inte vill gå den vägen, skulle man i stället kunna ta fasta på den tolkning som regeringen gjorde förra året av hur praxis har utvecklats beträffande OECD:s kapitalliberaliseringsstadga och göra sådana förändringar i nuvarande valutalag, att även ett enskilt utlandsinvesteringsprojekt av mera normal storlek skulle kunna prövas med hänsyn till sysselsättningseffekten inom den svenska delen av företagskoncernen.

Avslutningsvis säger motionärerna att det finns flera alternativa lösningar att välja mellan om man är överens om behovet av att kunna motverka eventuella negativa sysselsättningseffekter av enskilda företags utlandsin -

FiU 1975:20

vesteringar. 1 den mån en närmare utredning behövs kan en sådan med fördel göras av den sittande utredningen angående utländska övertaganden av svenska företag, vilken arbetar med en närbesläktad problematik.

Utskottet

Finansutskottet har tidigare i samband med riksdagens årliga ställningstagande till valutaregleringen tämligen utförligt behandlat bakgrunden till och motiven för denna reglering. Utskottet hänvisar till sina av riksdagen godtagna betänkanden FiU 1973:26 och 1974:23.

De fortsatta påfrestningar på det internationella betalningssystemet som är att emotse under de närmaste åren kan ej väntas lämna Sverige oberört. Utbredd enighet råder därför om behovet av beredskap på valutaregleringsområdet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag om fortsatt tillämpning av vissa delar av valutalagen under tiden 1 juli

1975 till 30 juni 1976.

Utskottet har ej heller någon erinran mot det i propositionen redovisade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen. Utskottet förordar att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin mening.

Utskottet finner det naturligt att valutalagstiftningen så snart ske kan bringas i överensstämmelse med den nya författningens principer. De förslag som i detta syfte lagts fram i propositionen kan utskottet biträda.

Inte heller i övrigt har utskottet något att erinra mot de förslag till ändringar i valutalagstiftningen som regeringen föreslagit.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat tre motioner - 421 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1024 av herr Granstedt m. fl. (c) och 1033 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s).

I samtliga motioner krävs att det skapas ökade möjligheter att beakta framför allt sysselsättningssynpunkter vid prövning av tillstånd för direktinvesteringar utomlands. I motionen 421 sägs sålunda att det av konjunkturpolitiska skäl kan vara motiverat att ett generellt förbud mot kapitalexport skall kunna utfärdas. Vidare framhålls att fackföreningen på det berörda företaget bör ge sitt godkännande för att tillstånd till utlandsinvestering skall lämnas. I motionen 1024 krävs att de anställda i det investerande företaget tillerkänns vetorätt gentemot utländska investeringar. I motionen 1033 hävdas att det är nödvändigt att komplettera den nuvarande valutalagstiftningen på så sätt att framför allt de anställdas synpunkter på utlandsinvesteringarna kan beaktas på ett helt annat sätt än tidigare.

Utskottet vill erinra om att den komplettering av lagstiftningen på valutaområdet som beslöts i fjol (FiU 1974:23 rskr 274) bl. a. innebar att valutastyrelsen gavs formellt stöd för att inom valutaregleringen under vissa förutsättningar beakta också sysselsättningssynpunkter. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1974. Erfarenheterna av den nya lagens tillämpning är därför ännu begränsade.

I samband med att den nya lagen trädde i kraft utökades också valu -

FiU 1975:20

tastyrelsen från sju till elva ledamöter vid prövning av ärenden angående direktinvesteringar i utlandet. Av de tillkommande ledamöterna representeras LO och TCO av vardera en. Utskottet framhöll i fjol att det får förutsättas att löntagarrepresentanterna i valutastyrelsen håller nära kontakt med de lokala fackliga organisationerna och att dessas synpunkter härigenom kan beaktas vid ärendens prövning i valutastyrelsen. Enligt vad utskottet erfarit har valutastyrelsen också vid prövning av tillstånd till investeringar i utländska produktionsföretag regelmässigt inhämtat synpunkter från personalen i berörda företag. Av det sagda foijer att utskottet ej ser skäl till att i lagen infora stadgande om obligatoriskt hörande av de lokala fackliga organisationerna.

Vad sedan gäller frågan om generellt skärpt restriktivitet vid bedömning av utlandsinvesteringar begränsas våra möjligheter därtill av de åtaganden som foljerav Sveriges anslutning till OECD och den inom denna organisation antagna kapitalliberaliseringsstadgan. Sverige har som bekant åtagit sig att i princip fritt medge utgående direkta investeringar.

Genom tillämpning av undantagsklausulerna i artikel 7 i stadgan kan emellertid ett medlemsland för kortare eller längre tid begränsa sina liberaliseringsförpliktelser. Sverige har sedan september 1969 begränsat sina förpliktelser genom åberopande av artikel 7 (c) avseende betalningsbalanssvårigheter. Artikeln tar direkt sikte på utvecklingen av en medlemsstats betalningsbalans och valutareserv. Artikel 7 (b) i stadgan medger däremot upphävande av liberaliseringsåtagandena då dessa medför allvarliga ekonomiska och finansiella störningar i en medlemsstat.

I s. k. anmärkningar preciseras bl. a. transaktioner och överföringar vilka ej behöver godtas trots att de omfattas av den allmänna frilistningsbestämmelsen. För direkta investeringar, såväl utgående som ingående, finns två sådana anmärkningar. En av dessa, den s. k. andra anmärkningen, anger att den allmänna liberaliseringsförpliktelsen får åsidosättas, om en enskild investering på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle få en utomordentligt skadlig verkan på ett medlemslands intressen. Ett åberopande av denna anmärkning måste alltså knytas till enstaka investeringar av företrädesvis betydande omfattning, och OECD skall enligt stadgan underättas härom.

Från svensk sida har inom OECD vid flera tillfällen framförts synpunkter syftande till att få en bättre korrespondens mellan tillämpad praxis och kapitalliberaliseringsstadgans bestämmelser. Utskottet bedömer det angeläget att detta arbete fortsätter. Däremot anser utskottet det ej lämpligt att Sverige - som motionärerna vill - skulle frångå sina nuvarande åtaganden enligt OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

I motionerna 421 och 1024 förs även fram relativt likalydande krav vad gäller förbud mot investeringar i stater som utövar kolonialt förtryck, diktaturstater med ojämn inkomstfördelning m. fl. stater.

Motionsyrkanden med samma innebörd behandlades i FiU 1974:23. Ut -

FiU 1975:20

skottet konstaterade då att det inte fann det lämpligt att inrymma förbud mot investeringar i enstaka länder i valutalagstiftningen. Utskottet ansåg vidare att om sanktioner mot ett enskilt land skall tillgripas, bör detta ske genom särskild lagstiftning, såsom skett beträffande Rhodesia. Riksdagen delade utskottets inställning. Utskottet finner ej att några nya förhållanden inträtt som skulle motivera ett annat ställningstagande. Ej heller finner utskottet det motiverat att på sätt som föreslås i motionen 1024 moment 2 vid sidan av valutastyrelsen inrätta ytterligare ett till riksbanken knutet organ för kontroll av svenska utlandsinvesteringar.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna 421, 1024 och 1033.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975:421 och 1975:1024 momenten 1 och 3 antar det i propositionen 1975:82 framlagda förslaget till lag om ändring i valutalagen (1939:350),

2. antar det i propositionen 1975:82 framlagda förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

3. lämnar utan erinran det i propositionen 1975:82 redovisade förslaget till förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264),

4. lämnar utan erinran det i propositionen 1975:82 redovisade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

5. avslår motionen 1975:1024 moment 2,

6. avslår motionen 1975:1033.

Stockholm den 22 april 1975

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Kristiansson (c). Franzén (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s). Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), Hermansson (vpk). Gadd (s) och af Ugglas (m).

FiU 1975:20

22 Reservation

av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Finansutskottet har” och slutar med ”och 1974:23” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet har tidigare i samband med riksdagens årliga ställningstagande till valutaregleringen tämligen utförligt behandlat bakgrunden till och motiven för denna reglering. De kritiska synpunkter som därvid anförts och som krävt strängare regler för att begränsa de svenska kapitalisternas investeringar utomlands kräver enligt utskottets mening allt större beaktande.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 21 slutar med ”1024 och 1033” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att kapitalexporten från Sverige fortsätter att öka. Medan år 1973 tillstånd av valutastyrelsen till svenska direkta investeringar

1 utlandet lämnades för 1 503 miljoner kr. var motsvarande summa år 1974

2 430 miljoner kr. Vid den revision av valutalagstiftningen som genomfördes av 1974 års riksdag gavs regeringen möjlighet att förordna att industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas vid beviljande eller avslag på framställning om investering utomlands. Detta beredskapsstadgande ger möjlighet till ökad restriktivitet, även om det inte medför någon mera märkbar förändring mot tidigare praxis. Det är emellertid nödvändigt att möjligheterna till restriktivitet ytterligare ökas. Den 1974 antagna förändringen av valutalagstiftningen innebär att kapitalexportärenden skall granskas från fall till fall. Den faktiska utvecklingen visar emellertid att det av konjunkturpolitiska skäl kan vara motiverat att ett generellt förbud mot kapitalexport skall kunna utfärdas. Utskottet anser att valutalagens paragraf 2 a bör ändras i enlighet härmed såsom föreslås i motionen 421.

1 de fall kapitalexport kan tillåtas, t. ex. i form av investeringar i progressiva u-länder som begär detta och där äganderätten är avsedd att övergå till den mottagande staten, bör de fackliga organisationerna i vederbörande företag ge sitt godkännande såsom villkor för kapitalutförseln. Utskottet noterar att enligt uppgift från valutastyrelsen denna, vid prövning av tillstånd till investeringar i utländska produktionsföretag, numera inhämtar synpunkter från personalen i berörda företag. Detta ser utskottet som ett tillmötesgående av synpunkter som framfördes i motioner bl. a. till 1974 års riksdag. Utskottet anser det emellertid lämpligt att säkra denna nya praxis genom att i lagen införa stadgande om obligatoriskt hörande av de lokala fackliga organisationerna samt om vetorätt för dessa organisationer. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionerna 421 och 1024 i denna del och anser att syftet med motionen 1033 därmed är tillgodosett. Frågan kan, såsom föreslås i motionen 421, lämpligen regleras genom att en ny paragraf 2 b

FiU 1975:20

tillföres valutalagen.

Villkoren för tillstånd till kapitalexport bör emellertid enligt utskottets mening även på annat sätt skärpas. Kapitalexportörerna måste själva kunna visa att den av dem begärda kapitalexporten icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, att den icke har som mål att sänka företagens lönekostnader och därigenom är riktad mot den fackliga rörelsen, att den icke är led i någon form av kapitalflykt från Sverige, att den icke är skatteundanhållande eller föranledd av annan mot det svenska folkflertalets intressen stridande anledning. En kapitalexportör måste också visa att hans export icke är till men för det mottagande landet, att den icke snedvrider mottagarlandets ekonomiska struktur eller är led i försök att vidmakthålla en regim som motsäger ekonomisk och social utveckling och utjämning. Utskottet delar den i motionerna 421 och 1024 uttryckta meningen att detta bör komma till uttryck i valutalagstiftningen och tillstyrker förslaget att valutalagen i detta syfte utökas med en ny paragraf I a av lydelse som föreslås i motionen 421.

Mot kraven om en generellt skärpt restriktivitet vid bedömning av utlandsinvesteringar brukar anföras, att våra möjligheter därtill begränsas av de åtaganden som följer av Sveriges anslutning till OECD och den inom denna organisation antagna kapitalliberaliseringsstadgan. Utskottet anser för sin del icke de här föreslagna skärpningarna vara oförenliga med denna stadga, men om detta befinnes vara fallet bör Sveriges anslutning till kapitalliberaliseringsstadgan omprövas. Utskottet anser det i vart fall angeläget att arbetet fortsätter för att ge stadgan en mera realistisk utformning.

Motionsyrkanden med samma innebörd behandlades i FiU 1974:23. Utskottet anser att de i motionerna påtalade förhållandena tillspetsats och ännu starkare motiverar ett direkt förbud mot investeringar i stater med fascistiska eller rasistiska regimer. Utskottet instämmer därför i motionernas krav. Lämpligt är att detta förbud uttryckes i den till valutalagen förda nya pa ragrafen

1 a såsom föreslås i motionen 421.

Förslaget i motionen 1024 moment 2 att vid sidan av valutastyrelsen inrätta ytterligare ett till riksbanken knutet organ för kontroll av svenska utlandsinvesteringar finner utskottet däremot ej tillräckligt motiverat. Vill man ytterligare utöka löntagarorganisationernas inflytande kan detta ske genom utökning av deras representation i valutastyrelsen. Utskottet erinrar i detta sammanhang också om den föreslagna vetorätten förde lokala fackliga organisationerna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med anledning av regeringens förslag och med bifall till mo tionerna

1975:421 och 1975:1024 momenten 1 och 3 antar det

FiU 1975:20

i propositionen 1975:82 framlagda förslaget till lag om ändring

i valutalagen (1939:350) med följande tillägg och ändringar:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag enligt reservationen

1 a S

Svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper må icke utföras ur riket eller pä annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet, för investeringar i områden under kolonialt förtryck, i stater som utövar sådant kolonialt förtryck eller har fascistisk eller rasistisk regim.

För att utrikes investeringar eljest skall få äga rum fordras att den som skall göra investeringen nöjaktigt kan visa att investeringen icke är föranledd av strävan att sänka lönekostnader, icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, icke är led i någon form av kapitalflykt eller skatteundanhållande eller följd av sy ften som i övrigt strider mot folkflertalets ekonomiska, sociala eller politiska intressen och rättigheter.

Den som ansöker om att få investera utomlands måste också kunna styrka att investeringen icke är till men för det mottagande landets ekonomi och arbetande befolkning eller utgör led i försök att vidmakthålla en regim som motsätter sig ekonomisk och social utveckling och utjämning.

2 a ?:

Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid.får industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets

2 a S

Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid skall industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Framställning skall avslås om den strider mot de arbetandes intressen.

FiU 1975:20

25 Nuvarande lydelse

storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.

Utskottets förslag enligt reservationen

Generellt förbud mot investeringar utomlands kan förordnas för viss tid.

2b<i