Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om jordförvärvslagstiftningen
Jordbruksutskottets betänkande nr 19
JoU 1975:19
Nr 19
Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om jordförvärvslagstiftningen
Motionerna
I motionen 1975:598 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs i yrkande 1 att riksdagen skall besluta att i avvaktan på jordförvärvsutredningens förslag och därav föranledda beslut dels upphäva 4 § andra stycket punkt 1 jordförvärvslagen, dels uppdra åt lantbruksstyrelsen att utfärda nya föreskrifter för lantbruksnämnderna rörande tillämpningen av jordförvärvslagen som innebär en prioritering av aktiva brukare.
Vidare hemställs i samma motion, yrkande 3 c, att jordförvärvsutredningen skall ges tilläggsdirektiv med direkt uppdrag att ompröva dels förädlingsföretagens prioriterade ställning som förvärvare, dels gällande undantag från prövning enligt jordförvärvslagen för kommuners förvärv. 1 yrkande 3 e, samma motion, hemställs slutligen bl. a. att motionen skall överlämnas till jordförvärvsutredningen.
I motionen 1975:603 av herr Persson i Heden m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen skall anhålla om skyndsamt förslag till provisorisk jordförvärvslagstiftning att träda i kraft den 1 juli 1975, innebärande högsta prioritet åt aktiva brukare i enlighet med vad i motionen sägs. Bl. a. föreslås i motionen att sådan köpare som inte avser att bruka fastigheten och bosätta sig på den bör hindras att köpa, detta i syfte att stoppa markprisstegringarna och för att hindra negativa effekter under den tid jordförvärvsutredningen arbetar.
1 motionen 1975:1556 av herr Kronmark m. fl. (m) begärs sådan ändring i jordförvärvslagen att kommunala markförvärv blir underkastade förvärvstillståndsprövning i enlighet med vad i motionen anförts, vilket innebär att kommunerna skulle bli jämställda med andra förvärvare vid prövning av tillstånd till markförvärv.
Enligt motionen 1975:880 av herr Kristiansson (c) bör riksdagen hos regeringen begära utredning och förslag angående de problem om markförvärv och förmögenhetsredovisning som angivits i motionen. Problemet med alltmer stigande priser på jordbruks- och skogsfastigheter kan enligt motionen inte lösas endast genom en förändring av jordförvärvslagen, vilket jordförvärvsutredningen har att överväga. Motionären ifrågasätter därför sådan ändring i reglerna för redovisning av jordbruksfastighet vid deklaration av förmögenhet att köpare inte skall kunna tillgodoräkna sig fördelaktigare förmögenhetsbeskattning efter köp av en jordbruksfastighet än före.
1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 19
JoU 1975:19
2 Bakgrund
Gällande rätt
Förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, kontrolleras genom jordförvärvslagen (1965:290) vilken trädde i kraft den 1 juli 1965 (prop. 1965:41, 3LU 1965:22, rskr 1965:211). Lagen innehåller i starkt sammandrag följande.
Enligt 1 § första stycket får sådan fastighet inte förvärvas genom bl. a. köp, byte eller gåva utan tillstånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel gäller åtskilliga undantag (1 § andra stycket). Förvärvstillstånd behövs bl. a. inte om egendomen förvärvas från staten eller om staten, landstingskommun, kommun eller kommunalförbund är förvärvare. Det förutsattes i förarbetena till lagen att kommunen inte begagnar sin förvärvsfrihet utan att först samråda med lantbruksnämnden eller efteråt i görlig mån tillmötesgår nämndens eventuella önskemål angående disponerandet av egendomen. Vidsträckt undantag från skyldigheten att söka förvärvstillstånd görs för förvärv från släktingar.
Jordförvärvslagen upptar inte något obligatoriskt förvärvshinder. I stället anges olika fall då förvärvstillstånd får vägras. Detta kan ske när egendomen i fråga finnes böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning (5 §). Vägras av sådan anledning förvärvstillstånd, kan säljaren i regel påfordra att staten löser egendomen till det av köparen utfästa priset (10 §).
Förvärvstillstånd kan vidare vägras, om det finns anledning anta att förvärvarens huvudsakliga syfte med fånget inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk (4 § första stycket). Denna regel får dock inte utan särskilda skäl tillämpas gentemot förvärvare som industriellt förädlar jordbruks- eller skogsbruksprodukter och vars huvudsakliga syfte med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen (4 § andra stycket punkt 1). En sådan förvärvare är alltså i huvudsak jämställd med aktiva jordbrukare. Detsamma gäller den som förvärvaren för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och ämnar bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen (4 § andra stycket punkt 2). Motsvarande förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken är eller kan bli bärkraftigt (4 § andra stycket punkt 3), samt jord- eller skogsägare som genom tillskottsförvärv rationaliserar sin brukningsenhet (4 § andra stycket punkt 4).
Förköpslagen (1967:868) ger kommun förköpsrätt vid försäljning som omfattar sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Särskilda regler finns för samordning mellan jordförvärvslagen och förköpslagen.
JoU 1975:19
3 Jordförvärvsutredningen
Jordbruksministern tillkallade den 28 juni 1974 sakkunniga för att göra en översyn av jordförvärvslagen och därmed sammanhängande lagstiftning. I direktiven sägs bl. a. följande.
Utgångspunkten för översynen bör vara att lagen skall stödja en sådan hushållning med våra marktillgångar att ett effektivt jord- och skogsbruk kan bedrivas i vårt land. Samtidigt bör lagen liksom hittills främja jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och ge företräde åt förvärvare som kan förutsättas komma att väl ta till vara markens produktionsförmåga. Å andra sidan bör liksom f. n. hinder inte resas mot förvärv av fastigheter som har ringa värde från jordbruks- eller skogsbrukssynpunkt. Jordförvärvslagen bör också vara så utformad att den i samspel med andra åtgärder från samhällets sida mera effektivt än f. n. motverkar prisstegring på jordbruks- och skogsmark och spekulation i sådan mark.
Vidare framhålls att vissa möjligheter finns att komma till rätta med spekulations- och kapitalplaceringsköp genom att vägra förvärvstillstånd med stöd av 4 § jordförvärvslagen. En skärpning i detta hänseende är påkallad. De sakkunniga bör överväga att i lagen införa en bestämmelse som ger möjlighet att vid tillståndsprövningen beakta om det avtalade priset överstiger fastighetens beräknade avkastningsvärde vid användning för jordbruk eller skogsbruk.
Till de förvärv som är undantagna från prövning enligt jordförvärvslagen hör som tidigare nämnts kommunernas förvärv av jordbruksjord och skogsmark. I samband med lagens tillkomst uttalade tredje lagutskottet (3 LU 1965:22 s. 35) att det fick förutsättas att kommun inte begagnade sin förvärvsfrihet utan att först samråda med lantbruksnämnden eller efteråt i görlig mån tillmötesgå nämndens eventuella önskemål angående disponerandet av egendomen. De sakkunniga bör undersöka hur det sålunda förutsatta samrådsförfarande! har fungerat och om det finns anledning att göra detta förfarande obligatoriskt.
Vad gäller frågan vilka kategorier som skall ha förtur när det gäller förvärv som inte är avsedda för komplettering av redan ägd fastighet bör de sakkunniga förutsättningslöst pröva olika lösningar. Som redan sagts bör utgångspunkten vara att markens produktionsförmåga tas väl till vara.
Redogörelse av lantbruksstyrelsen för erfarenheterna av tillämpningen av jordförvärvslagen Lantbruksstyrelsen
lämnade den 16 december 1974 till Kungl. Maj:t en redogörelse för erfarenheterna av tillämpningen av 1965 års jordförvärvslag.
I redogörelsen, som senare vidarebefordrats till jordförvärvsutredningen, sägs bl. a. följande.
Efterfrågan på jordbruksfastigheter är hög och priserna har stigit kraftigt.
JoU 1975:19
4 Tillämpningen av jordförvärvslagen har i viss mån skärpts, bl. a. för att motverka prisökningarna.
Av statistiken framgår att andelen avslag på jordförvärvsansökningar har ökat stadigt från ca ett avslag på vart tionde bifall 1967 till ca ett på fem 1972-1973. Senast tillgängliga uppgifter, som avser budgetåret 1973/74, ger förhållandet ett på fyra. Huvuddelen av avslagen, närmare 90 procent, sker med hänvisning till 5 § jordförvärvslagen, dvs. att saluegendomen bör användas för yttre rationalisering.
Den ökade avslagsandelen torde främst bero på dels en skärpt tillämpning av jordförvärvslagen, dels att andra kategorier än aktiva jord- och skogsbrukare i ökad utsträckning uppträder som köpare av jordbruksfastigheter.
Av redogörelsen framgår vidare bl. a. att man i befintlig statistik över fastighetsförvärv inte kan särskilja de köpare som aktivt sysslar med jordoch skogsbruk från övriga köpare. En specialundersökning för Kronobergs län visar att skogs- och sågverksbolag, inklusive enskilda sågverksägare, under de senaste åren kraftigt ökat sina inköp av skogsmark. En stor del av denna ökning har dock hindrats med stöd av jordförvärvslagen, varför den verkliga ökningen av denna ägarkategoris skogsmarksköp i Kronobergs län är begränsad.
I redogörelsen lämnas uppgifter om hur tillämpningen av jordförvärvslagen på vissa punkter modifierats under senare tid. Vidare belyses prisutvecklingen på jordbruksfastigheter.
1974 ärs riksdag
I motioner till riksdagen föregående år begärdes en översyn av jordförvärvslagen. Jordbruksutskottet (JoU 1974:40), som behandlade dessa motioner under höstsessionen, hänvisade till att jordbruksministern tidigare under året hade tillsatt förenämndajordförvärvsutredning. Direktiven syntes utskottet vara så utformade att motionsyrkandena var tillgodosedda. Under hänvisning härtill lämnade riksdagen motionerna utan åtgärd.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motionsyrkanden som rör tillståndsgivningen till förvärv av jordbruksfastighet, m. m. I motionerna påtalas bl. a. de olägenheter som starkt ökande priser på jordbruksfastigheter under senare år medfört. Dessa prisstegringar beror enligt motionerna bl. a. på att kapitalstarka köpare, såsom förädlingsföretag och kommuner, konkurrerar om fastigheterna.
Enligt motionerna 598 och 603 erfordras sådana ändringar i jordförvärvslagen (1965:290) som syftar till att hindra spekulationsförvärv och samtidigt främja sambandet mellan ägande och brukande av mark samt underlätta tillskapandet av rationella enheter inom det enskilda jord- och skogsbruket.
JoU 1975:19
5 Behovet av sådana ändringar är enligt motionärerna så brådskande att de inte kan anstå till dess den föregående år tillsatta jordförvärvsutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag. Ändringarna bör enligt motionen 598 gå ut på att förädlingsföretagens prioriterade ställning i samband med prövning av frågan om förvärvstillstånd upphör. I motionen 603 begärs sådan lagändring att aktiva brukare ges högsta prioritet samt att sådan köpare, som inte avser att bruka fastigheten och bosätta sig på den, hindras att köpa jordbruksfastighet. Lantbruksstyrelsen bör enligt motionen 598 utfärda nya tillämpningsföreskrifter till jordförvärvslagen som innebär en ökad prioritering av aktiva brukare.
I motionen 1556 begärs sådan ändring av jordförvärvslagen att kommunala markförvärv inte längre undantas från prövning enligt nämnda lag. 1 motionen 598 föreslås vidare att jordförvärvsutredningen ges tilläggsdirektiv att ompröva jordförvärvslagen med avseende på förädlingsföretagens och kommunernas ställning som förvärvare.
Utskottet får med anledning av motionsyrkandena hänvisa till de i det föregående lämnade uppgifterna från lantbruksstyrelsen, varav framgår att tillämpningen av jordförvärvslagen under senare tid i viss mån skärpts bl. a. i syfte att motverka prisökningarna på jordbruksfastigheter.
Enligt direktiven till jordförvärvsutredningen bör det i viss mån vara möjligt att genom en sådan skärpt tillämpning av lagstiftningen motverka en del icke önskvärda följder av utvecklingen. Det finns emellertid enligt dessa direktiv anledning att i sammanhanget även överväga ändringar i jordförvärvslagstiftningen. Bl. a. skall de sakkunniga överväga att i lagen införa en bestämmelse som ger möjlighet att vid tillståndsprövningen beakta om det avtalade priset överstiger fastighetens beräknade avkastningsvärde vid användning för jordbruk och skogsbruk.
Jordförvärvsutredningen skall enligt direktiven också ta upp kommunernas markförvärv. Utredningen skall sålunda undersöka hur det samråd med lantbruksnämnd som ersätter tillståndsprövningen har fungerat och om det finns anledning att göra detta förfarande obligatoriskt.
Utredningen skall vidare bl. a. överväga frågan om vilka kategorier förvärvare som skall ha förtur till förvärv. Utgångspunkten bör därvid vara att markens produktionsförmåga tas väl till vara.
Utskottet finner att de i förevarande motioner behandlade frågorna faller inom ramen för vad jordförvärvsutredningen enligt sina direktiv har att behandla. Vissa åtgärder mot prishöjningarna på jordbruksfastigheter har såsom nämnts redan vidtagits genom ändrad praxis vid tillämpningen av gällande jordförvärvslag. Enligt vad utskottet erfarit avser lantbruksstyrelsen att inom kort utfärda nya föreskrifter till lantbruksnämnderna rörande jordförvärvslagens tillämpning. Utskottet finner under angivna förhållanden inte tillräckliga skäl för att förorda att riksdagen, utan att avvakta förslag från den utredning som arbetar med frågan, beslutar om ändringar av jordförvärvslagen.
JoU 1975:19
6 I jordförvärvsutredningens direktiv anges, såsom i korthet nämnts i det föregående, vissa utgångspunkter för utredningsarbetet, men fria händer lämnas åt utredningen att förutsättningslöst pröva olika lösningar. Utskottet finner det inte motiverat att ytterligare styra utredningens arbete genom tilläggsdirektiv. Däremot synes det lämpligt att motionen 598, såvitt avser de delar som behandlas i yrkandena 1,3c och 3 e, samt motionerna 603 och 1556 överlämnas till jordförvärvsutredningen. Utredningen är enligt direktiven oförhindrad att redovisa resultatet av sitt arbete successivt. Utskottet finner det angeläget att de ändringar i jordförvärvslagen som kan befinnas erforderliga för att komma till rätta med prisutvecklingen på jordbruksfastigheter snarast möjligt kommer till stånd. Utskottet utgår från att jordförvärvsutredningen kommer att framlägga förslag rörande nu behandlade frågor så snart pågående översyn ger möjlighet därtill.
I motionen 880 begärs utredning och förslag till sådana åtgärder som, utöver ändring av jordförvärvslagen, kan behövas för att begränsa prisstegringarna på jordbruksfastigheter. I motionen diskuteras vissa förslag till åtgärder av bl. a. skatteteknisk natur. De i motionen upptagna spörsmålen bör kunna närmare behandlas när jordförvärvsutredningens förslag föreligger. Motionen bör i avvaktan härpå enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
1. anhåller att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnar motionerna
a. 1975:598, yrkandena 1,3c och 3 e, sistnämnda yrkande såvitt nu är i fråga,
b. 1975:603 och
c. 1975:1556,
2. lämnar motionen 1975:880 utan åtgärd.
Stockholm den 15 maj 1975
På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM
Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m)*, Jonasson (c), Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Takman (vpk)*, Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s)*, herrar Stadling (s)*, Enlund (fp), Bergqvist (s)* och fru Andersson i Hjärtum (c)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
I
.
.
*
i
i
.
,
i
GOTAB 75 9557 S Stockholm 1975