Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om drivmedelsförsörjningen i glesbygd

Näringsutskottets betänkande nr 10

NU 1975:10

Nr 10

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om drivmedelsförsörjningen i glesbygd

Ärendet

I detta betänkande behandlas fem motioner med yrkanden om dets åtgärder för att trygga drivmedelsförsörjningen i glesbygd, dels åtgärder för att åstadkomma en utjämning av drivmedelspriserna i olika delar av landet.

Motionerna

Yrkanden Motionerna är följande:

1975:906 av herr Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder som innebär att bensinbolagen åläggs att upprätthålla service i glesbygd,

2. hos regeringen anhåller om en reglering av bensinpriset så att det hålls på samma nivå över hela landet,

1975:1599 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uppdrar åt regeringen att vidta omedelbara åtgärder för att förhindra en fortsatt nedläggning av bensinanläggningar i glesbygderna,

2. uppdrar åt regeringen att efter företagen utredning förelägga riksdagen förslag till åtgärder som garanterar landets glesbygder tillgång till bensin och service för bilen inom rimliga avstånd,

1975:1644 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av drivmedelsförsörjningen på landsbygden,

1975:1665 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen kräver att den kartläggning av drivmedelsförsörjningen som konsumentverket har i uppdrag att göra i samråd med statens pris- och kartellnämnd skall omfatta glesbygdsområdena i hela landet och att förslag till åtgärder för att trygga drivmedelsförsörjningen i hela landet föreläggs riksdagen,

1975:1683 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att åstadkomma en fullständig prisutjämning på drivmedel och olja i landets olika delar.

1 Riksdagen 1975. 17 sand. Nr 10

NU 1975:10

2 Motivering

Den omfattande nedläggning av bensinstationer - huvudsakligen s. k. singelanläggningar - som förekommer i glesbygden och på landsbygden över huvud taget påtalas i motionerna 1975:906, 1975:1599, 1975:1644 och 1975:1665. En del statistiska uppgifter härom lämnas i motionen 1975:1644. Det framhålls i motionerna att även annan service i glesbygden hotas genom att bensinhandeln inskränks, eftersom denna utgör en viktig inkomstkälla förmänga lanthandlare, vilka närden försvinner dessutom får minskat kundunderlag i övrigt. Kritik riktas mot de multinationella bensinbolagen. Dessa genomför nedläggningarna för att öka utnyttjandet av större serviceanläggningar som eljest framstår som felinvesteringar, hävdas det i motionen 1975:1599. Här anförs vidare att bolagen visar sig negativa mot lanthandlare och bensinstationsföreståndare som vill överta anläggningarna, en lösning som rekommenderas i denna motion. I de tre sistnämnda motionerna nämns det uppdrag som konsumentverket har fått att utreda frågan om bensinförsörjningen i glesbygd. Utredningen bör avse landsbygden i dess helhet, sägs i motionerna 1975:1644 och 1975:1665. Provisoriska åtgärder i avvaktan på att utredningen leder till resultat begärs i motionen 1975:1599.1 motionen 1975:906 uttalas att skärgårdens problem - behovet av drivmedel inte bara för bilar utan också för båtar - måste särskilt uppmärksammas.

Den glesbygdsservice som krävs får inte motivera ett högre pris i glesbygdsområdena, anförs det vidare i motionen 1975:906. Befintliga prisskillnader mellan olika delar av landet borde i stället elimineras. Att så skall ske krävs också i motionen 1975:1683, vari särskilt betonas att utjämning av priserna på bensin och olja skulle skapa gynnsammare förutsättningar för lokalisering av industrier i inlandet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Drivmedelsdistributionen

Vid början av år 1974 fanns ca 6 300 försäljningsställen för bensin och andra drivmedel. Av dem var 1 600 s. k. singelanläggningar, dvs. utgjordes av pump i anslutning till lanthandel, garage e. d.

Antalet försäljningsställen har minskat under senare år. Sålunda nedlades mellan åren 1968 och 1974 närmare 3 000 försäljningsställen. Av dessa var omkring 2 000 singelanläggningar.

I näringsutskottets betänkande 1974:30 refererades ganska utförligt den redogörelse för bensinstationsnätet år 1968 med prognoser för åren 1972 och 1975 som lämnats av bensinhandelsutredningen i betänkandet (SOU 1970:24) Rationell bensinhandel. Det beräknades att vid 1975 års början skulle finnas ca 7 500 försäljningsställen (exkl. samstationer), varav ca 1 900 singelanläggningar, dvs. avsevärt fler än som i verkligheten fanns kvar ett år tidigare.

NU 1975:10

3 Prisförhållanden

Alltsedan början av 1950-talet, då krigs- och krisårens allmänna regleringar av handeln med oljeprodukter avvecklades, har oljeföretagen vid försäljning av olja och bensin tillämpat ett system med s. k. orts- och zontillägg. Systemet, som har sitt ursprung i de transporttillägg som de priskontrollerande myndigheterna under krigs- och krisåren beviljade utöver gällande stoppris, har successivt utvecklats av oljeföretagen gemensamt. En genomgripande revision av systemet - delvis baserad på nya principer - genomfördes 1966-1967. Vissa höjningar av tilläggen företogs 1972. För drivmedel gäller att varje ort hänförs till endera av tre zoner. Områdena omkring importhamnarna - ett tjugotal - kallas 0-zon, områdena närmast däromkring - större delen av Götaland och Svealand samt Norrlands kustland - 1-zon och övriga landsdelar 2-zon. Vid försäljning via bensinstation ligger priset i 1-zon ett öre och priset i 2-zon två öre högre per liter än priset i 0-zon.

I fråga om eldningsoljor samt sedan den 1 juli 1972 även drivmedel och andra oljeprodukter som levereras i tankbil direkt till förbrukare tillämpar oljeföretagen individuella ortstillägg till ett på visst sätt definierat grundpris. Den senaste av bolagen gemensamt utarbetade ortsförteckningen omfattar 4 045 orter. Spännvidden i ortstilläggen markeras av extremvärdena 8 kr. respektive 51 kr. per kubikmeter olja (med ett grundpris av storleksordningen 400 kr.).

Systemet med särskilda orts- och zontillägg för olja och bensin har tillkommit för att kompensera oljeföretagen för fraktkostnader m. m. för leveranser till längre bort liggande orter och därmed tillförsäkra dessa orter erforderliga leveranser.

Pågående utredningar

Kungl. Maj:t uppdrog den 29 november 1974 åt konsumentverket att i samråd med statens pris- och kartellnämnd skyndsamt kartlägga drivmedelsförsörjningen i glesbygdsområden, främst försörjningen med bensin till konsumenter i det inre stödområdet. Om kartläggningen visar att försörjningen är otillfredsställande eller att så kan bli fallet, skall verket överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att befolkningen i glesbygdsområden skall tillförsäkras en tillfredsställande bensinförsörjning. Dessa överväganden skall i första hand inriktas på åtgärder som kan vidtas av bensinbolagen.

1 enlighet med uppdraget har konsumentverket inriktat sig på att främst kartlägga förekomsten av singelpumpar i anslutning till lanthandel belägen inom det i kungörelsen (1973:552) om statligt regionalpolitiskt stöd angivna inre stödområdet. Verket har infordrat ett detaljerat underfagsmaterial rörande drivmedelsförsörjningen och inlett diskussioner i frågan med oljebolagen.

NU 1975:10

4 För att ingen försämring av bensinförsörjningen i glesbygder skall ske under utredningsperioden har konsumentverket i skrivelse den 20 december 1974 rekommenderat berörda oljeföretag att under de närmaste sex månaderna inte utan föregående samråd med verket företa någon indragning av singelanläggningar i anslutning till lanthandel.

Kungl. Maj:t uppdrog den 17 maj 1974 åt statens pris- och kartellnämnd att utreda förutsättningarna för ett slopande av gällande orts- och zontillägg i syfte att erhålla en för hela landet enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter. Utredningen skall inriktas på att ta fram lösningar avsedda att äga tillämpning även efter en avveckling av gällande högstprisreglering för olja och bensin. Framlagda förslag skall vara så utformade att längre bort liggande orters behov av olika oljeprodukter tillgodoses. Resultat av utredningen väntas föreligga i maj 1975.

Tidigare riksdagsbehandling av frågorna

Motioner om utjämning av drivmedelspriserna - genom förhandlingar med oljebranschen eller genom en skattedifferentiering - har sedan år 1964 förekommit åtskilliga gånger, bl. a. årligen sedan 1970. Beträffande frågans behandling t. o. m. år 1973 hänvisas till den redogörelse som förra året lämnades i näringsutskottets betänkande 1974:30. I detta behandlade utskottet en motion som tog upp båda de nu aktuella frågorna. Beträffande nedläggningen av bensinstationer i glesbygden anförde utskottet att det meddelats att glesbygdsnämnden - som är knuten som rådgivande organ till konsumentverket - hade uppmärksammat problemet och kunde förutsättas överväga att ta initiativ i saken. Frågan om en regional utjämning av drivmedelspriserna kunde enligt ett uttalande av riksdagen år 1973 förutsättas bli aktualiserad på lämpligt sätt i det fortsatta arbetet med regional planering inom transportsektorn. Dessutom hade utskottet nu erfarit att handelsdepartementet ägnade uppmärksamhet åt frågan. Utskottet ansåg att åtgärder från riksdagens sida i de berörda frågorna inte var motiverade. I enlighet med utskottets hemställan avslogs motionen.

Utskottet

På många håll i glesbygderna har drivmedelsförsörjningen under senare tid försämrats genom nedläggning av bensinstationer, särskilt singelpumpar i anslutning till lanthandel. Det finns för närvarande betydligt färre försäljningsställen än enligt den prognos som bensinhandelsutredningen publicerade för fem år sedan. Ytterligare nedläggningar har aktualiserats från oljebolagens sida.

Denna utveckling har föranlett regeringen att föranstalta om en utredning av drivmedelsförsörjningen i glesbygdsområden. Utredningsuppdraget har

NU 1975:10

lämnats åt konsumentverket, som skall samråda i saken med statens prisoch kartellnämnd (SPK). Det skall enligt direktiven fullgöras skyndsamt. Som en forsta etapp i arbetet genomfor konsumentverket en kartläggning av förekomsten av singelpumpar som innehas av lanthandlare inom det s. k. inre stödområdet. Diskussioner har också inletts med oljebolagen, och dessa har rekommenderats att under en period av ett halvt år inte dra in någon singelanläggning utan att först samråda med konsumentverket.

Utredningsuppdraget berörs i motionerna 1975:1644 och 1975:1665.1 den förra föreslås ett uttalande av riksdagen att konsumentverkets kartläggning bör avse hela landsbygden och inte endast glesbygdsområdena i det inre stödområdet. Samma önskemål uttrycks i den senare motionen, och där begärs dessutom att en proposition om åtgärder för att trygga drivmedelsförsörjningen i hela landet skall föreläggas riksdagen. En tredje motion, 1975:906, har likartat syfte. Där nämns inte konsumentverkets utredningsuppdrag. Motionärerna vill att regeringen skall anmodas föreslå åtgärder som innebär att oljebolagen får sig ålagt att upprätthålla service i glesbygder.

Även ett annat problem på drivmedelsförsörjningens område - likaledes av särskild betydelse för invånarna i glesbygd - tas upp i motionen 1975:906. Det är den prisdifferentiering som har uppkommit genom att oljebolagen tillämpar ett system med frakttillägg som gör att literpriset på bensin och dieselolja ligger ett eller två öre högre i inlandet än i kustområdena. Detta system och dess motsvarighet på marknaden för eldningsoljor har föranlett motionen 1975:1683, vari efterlyses åtgärder i syfte att för varje slag av bensin- och oljeprodukter få till stånd en fullständig prisutjämning mellan landets olika delar.

Också på detta område har - något som inte omtalas i de båda nu nämnda motionerna - en utredning igångsatts. SPK fick i maj förra året Kungl. Maj.ts uppdrag att utreda förutsättningarna för ett slopande av orts- och zontilläggen på bensin- och oljemarknaden. Det har aviserats att resultat av denna utredning skall kunna framläggas i maj 1975.

Utskottet vill understryka att det här rör sig om viktiga frågor. Särskilt allvarlig är risken för att glesbygdsinvånarnas möjligheter att köpa drivmedel inom måttligt avstånd hemifrån reduceras genom en av oljebolagen genomdriven fortsatt minskning av antalet försäljningsställen. En lanthandel som mister sin bensinförsäljning får ofta vidkännas en dubbel förlust av intäkter, eftersom kunderna kan föranledas att i samband med drivmedelsinköpen handla dagligvaror på annan ort. Servicenivån i glesbygden sjunker på så sätt ytterligare. Konsumentverkets pågående kartläggning av drivmedelsförsörjningen är alltså mycket betydelsefull, och det är angeläget att den såsom förutsatts kan åtföljas av åtgärder som tillförsäkrar glesbygdsbefolkningen en tillfredsställande bensinförsörjning. Med anledning av vad som anförs i motionerna 1975:1599 och 1975:1644 vill utskottet rikta uppmärksamheten på att konsumentverkets kartläggningsuppdrag inte avser endast det inre stödområdet - som med hänsyn till de akuta problemen fått prio -

NU 1975:10

riteras i utredningsarbetet - utan glesbygdsområdena i allmänhet, dvs. i praktiken hela landsbygden.

Av vad som här sagts framgår att både frågan om åtgärder för att trygga drivmedelsförsörjningen i glesbygd och frågan om åtgärder för att åstadkomma en enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter är föremål för uppmärksamhet helt i enlighet med motionärernas intentioner. 1 den mån eftersträvade resultat inte kan uppnås genom överenskommelser med oljebolagen - ett alternativ som anges som önskvärt i direktiven för konsumentverkets utredning - får det förutsättas att regeringen tar initiativ till erforderliga åtgärder av annat slag. Någon framställning till regeringen med anledning av motionerna är således enligt utskottets uppfattning inte motiverad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

a) motionen 1975:906,

b) motionen 1975:1599,

c) motionen 1975:1644,

d) motionen 1975:1665,

e) motionen 1975:1683.

Stockholm den 13 mars 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s) och fru Hambraeus (c).

GOTAB 75 9130 S Stockholm 1975