Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande skogsindustrin
Näringsutskottets betänkande nr 11
NU 1975:11
Nr 11
Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande skogsindustrin
Ärendet
I detta betänkande behandlas motionerna
1975:1647 av herr Lorentzon m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för ett överförande av den privatägda skogsindustrin i statlig ägo,
1975:1664 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen till regeringen uttalar som sin mening att en ökad forskning bör komma till stånd som syftar till ett bättre utnyttjande av råvaran i den industriella användningen.
Motiveringen till motionen 1975:1664 finns i motionen 1975:1582 om forskning för ökad tillgång till skogsråvara, vilken har hänvisats till jordbruksutskottet.
Motionerna
Ett statligt övertagande av den privata skogsindustrin har, anförs i motionen 1975:1647, sedan länge krävts av landets massa- och pappersarbetare, senast vid Svenska pappersindustriarbetareförbundets kongress år 1974. Motionärerna erinrar om att skogsindustrins andel av landets totala export sjunkit under de senaste decennierna från ca 50 % i mitten av 1950-talet till 22 % åren 1970-1972. Denna utveckling beror, menar de, på att skogsindustrins forskning inte är i nivå med utvecklingens krav. Särskilt anser de den träkemiska forskningen vara eftersatt. De belopp som skogsindustrin anslår till forskning är, säger motionärerna, löjligt små med tanke på de många företagen och de stora vinsterna.
Motiveringen till yrkandet i motionen 1975:1664 lämnas i motionen 1975:1582. Där uttalas att alla tecken tyder på att råvarubristen redan i dag är märkbar för skogsindustrin. Motionärerna anser att man måste planera för att på olika sätt möta de problem som kommer att uppstå genom den alltför stora avverkningen. Ett sätt är, enligt motionärerna, att bättre utnyttja vedråvaran, ett annat att utveckla och förbättra processer i industrin. Som exempel nämns den termomekaniska processen. Motionärerna förordar en ökad satsning och forskning på både det skogliga och det skogsindustriella området. Även om det pågår en betydande forskning inom den svenska
1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 11
NU 1975:11
skogsindustrin så är denna, hävdar motionärerna, inte i nivå med utvecklingens krav. En mer samordnad och avancerad forskning bör komma till stånd.
Uppgifter i anslutning tili motionerna
Ägarförhållanden inom skogsbruk och skogsindustri
Av en total skogsmarksareal i Sverige om 23,7 milj. hektar innehade år 1971 privata skogsägare - av vilka majoriteten är jordbrukare - 47 96, skogsbolagen 26 96 och staten 20 96. Den skogsmark som ägs av enskilda personer är fördelad på ett stort antal fastigheter med oftast relativt begränsade skogsarealer. På grund av privatskogsbrukets ägostruktur med ett stort antal mindre och medelstora enheter har olika former av samverkan vuxit fram för att möta den tekniska och ekonomiska utvecklingens krav. Inom skogsägarföreningarna samverkar 130 000 skogsägare för att åstadkomma ett samlat virkesutbud m. m. Därtill bedrivs en omfattande skogsindustrien verksamhet.
Av skogsindustriföretagens årsredovisningar för år 1973 framgår att av den totala produktionen av massa i Sverige om 9,4 milj. ton staten svarade för 8 96, konsumentkooperationen för 3 96, den producentkooperativa skogsägarrörelsen för 16 96 och de privata skogsbolagen för 73 96. För den totala årsproduktionen av papper och papp om 5,2 milj. ton var den procentuella fördelningen på olika ägarkategorier följande: staten 10 96, konsumentkooperationen 7 96, den producentkooperativa skogsägarrörelsen 11 96 och privata skogsbolag 72 96.
y/ssa utredningar m. m.
I juni 1973 tillsatte chefen för industridepartementet ett branschråd för skogsindustrin (ordförande: departementsrådet Karl-Henrik Pettersson). I en inom departementet upprättad promemoria som anger riktlinjer för rådets verksamhet uttalas att det med hänsyn bl. a. till de fortsatta betydande strukturella förändringar som förestår är angeläget att få till stånd ett löpande samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de anställda angående de problem som föreligger på skogsindustrins område för att därigenom försöka komma fram till en samstämmig syn på denna industrigrens förutsättningar och framtida utveckling.
Branschrådets huvudsakliga uppgift är att systematiskt följa utvecklingen inom skogsindustrin i dess helhet och då särskilt i ett längre tidsperspektiv. På grundval av efterfrågeprognoser för svensk skogsindustri bör rådet regelbundet diskutera den förväntade efterfrågeutvecklingens innebörd för skogsindustrin och för näringspolitiken.
Beträffande frågan om vilken råvarubas svensk skogsindustri kan räkna med på medellång och lång sikt bör rådet samråda med 1973 års skogs -
NU 1975:11
utredning (Jo 1973:06). Därvid bör den såväl branschpolitiskt som regionalpolitisk! viktiga frågan om ökad tillförsel av virke från södra till norra Sverige beaktas.
Rådet skall ta erforderliga initiativ för att med lämplig tidsintervall sådant underlag tas fram att den svenska skogsindustrins totala, förväntade investeringar samt därmed sammanhängande fmansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling kan belysas för de närmast kommande åren och diskuteras av rådet. De på så sätt framtagna långsiktiga bedömningarna bör av rådet stämmas av mot förväntad efterfrågeutveckling, råvarutillgång och andra ekonomiska faktorer av betydelse för branschens utveckling. Särskild vikt bör härvid läggas vid en analys och diskussion kring investeringarnas inriktning vad gäller produktion och regional fördelning samt de sannolika konsekvenserna av den angivna inriktningen främst vad gäller sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.
Rådet är oförhindrat att även ta upp andra frågor som bedöms vara av betydande gemensamt intresse för skogsindustrin.
1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt Lyberg) har i uppdrag att komplettera de principförslag om den framtida skogspolitiken som skogspolitiska utredningen lade fram i betänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. Denna komplettering bör enligt direktiven bl. a. omfatta utredningar om möjligheterna att öka avverkningarna inom ramen för ett långsiktigt producerande skogsbruk. Ett system för en rullande virkesbalansutredning bör utarbetas. Utredningen skall även bedöma vilka styrmedel som behövs inom skogspolitiken för att säkerställa att en långsiktig hög produktion kan vidmakthållas inom skogsindustrin och därmed också en långsiktig hög intensitet i det svenska skogsbruket.
Utredningen har i februari 1975 lagt fram ett delbetänkande (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillgång. Utredningen konstaterar bl. a. att den svenska skogsindustrins råvarubehov nu har nått en sådan nivå att virkestillgången är en klart begränsande faktor. Industrins virkesförbrukning ligger nämligen redan på så hög nivå att det efter år 1980 uppstår ett årligt råvaruunderskott av storleksordningen 15-20 milj. m3skog. Om industriproduktionen på sikt skall kunna behållas på 1973 års nivå måste detta underskott täckas genom ökad virkesproduktion, bättre utnyttjande av tillgänglig råvara eller på annat sätt.
Utredningen lägger fram förslag till ett system för fortlöpande metodiska studier rörande skogsproduktion och virkeskonsumtion som successivt kan öka säkerheten i bedömningarna av näringens fortsatta utveckling. Detta system bör vara så utformat att det bl. a. kan ligga till grund för skogsindustrins ställningstaganden liksom för näringspolitiska överväganden. Utredningen anser att det bör finnas ett fast organ för denna verksamhet och att skogsstyrelsen är bäst lämpad härför.
Utredningen har undersökt möjligheterna att öka virkestillgången på lång, medellång och kort sikt. I betänkandet redovisas bl. a. att skogshögskolan
NU 1975:11
under hösten 1974 har startat ett projekt för att utveckla metoder för att samla in, bearbeta och transportera råvaran i fråga och för att utnyttja den industriellt.
I april 1974 gav chefen för industridepartementet statens industriverk i uppdrag att utföra vissi utredningsarbete rörande trävaruindustrin. Utredningen bör enligt direktiven komplettera de bedömningar av marknadsutvecklingen som gjordes 1971-1972 med en bedömning fram till år 1980 samt undersöka konsekvenserna härav för produktion, sysselsättning och anläggningsstruktur. Utredningsuppdraget omfattar i första hand den träbearbetande industrin. Förhållandena inom de råvarunära delarna av branschen (sågverken, skivindustrin) skall endast beröras i den mån detta är nödvändigt för att huvuduppgiften skall kunna fullgöras.
Forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin
Näringsutskottet har i betänkanden åren 1973 och 1974 (NU 1973:52, 1974:47) lämnat ingående redogörelser för forsknings- och utvecklingsarbetet (FoU) inom skogsindustrin. Den redovisning av FoU-kostnaderna inom industrin som utskottet lämnade år 1974 byggde på betänkandet (SOU 1974:14) ”Svensk industri. Industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet” och visade bl. a. att massaindustrin m. m. (dvs. massa-, pappers- och pappersvaruindustri) under hela perioden 1967-1971 har ökat sina faktiska FoU-kostnader, särskilt under den senare delen (med 8 milj. kr. i fasta priser från 1969 till 1971). Totalt uppgick kostnaderna till 47 milj. kr. 1971.
I hela industrin minskade däremot kostnaderna 1969 för att sedan öka kraftigt. Massaindustrins m. m. andel av totalt utförd FoU i hela industrin är dock liten eller drygt 3 96.
Kostnaderna för FoU som utförts inom företagen har under perioden 1967-1971 så gott som helt täckts med industrins egna medel. Staten svarade 1971 för ca 0,3 milj. kr. av FoU-kostnaderna i massaindustrin m. m. Till ca 80 96 har FoU-verksamheten inom branschen inriktats på utvecklingsarbete. Samma procentuella fördelning mellan forsknings- och utvecklingsarbete har varit rådande under hela perioden.
Den helt övervägande delen av de medel som satsas på industriägda forsknings- och utvecklingsinstitutioner inom skogsindustrin avser massa- och papperstillverkning och produkter därav. Forskningsverksamheten utanför företagen, vilken i huvudsak är av kollektiv natur, har byggts upp och finansierats dels genom fonder, dels genom bidrag från industrin och staten till det numera halvstatliga Svenska träforskningsinstitutet, dels genom halvkollektiv forskning vid universitetsinstitutioner inom och utom landet, baserad på bidrag från enskilda eller grupper av företag. Utskottet lämnade år 1973 en utförlig redovisning av ändamålet med Träforskningsinstitutets verksamhet, dess organisation samt inriktningen av den forskning som bedrivs där. Beträffande verksamheten vid Träforskningsinstitutet lämnade utskottet år 1974 följande redogörelse för det ramprogram för institutets
NU 1975:11
verksamhet under perioden 1974-1977 som fastställts av dess styrelse i juni 1974. Ramprogrammet baserar sig på ett avtal som träffats mellan Stiftelsen Svensk träforskning och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Enligt programmet skall forskningen koncentreras framför allt till problem i anslutning till bättre utnyttjande av vedråvaran, fortsatt förbättring av vatten- och luftvården samt nya och förbättrade produkter. Forskningsprogrammet syftar primärt till att höja konkurrensförmågan hos den svenska skogsindustrin på den internationella marknaden, att öka skogsindustrins förädlingsvärde samt att minska skogsindustrins inverkan på den omgivande miljön. I forskningsprogrammet framhålls att den begränsade tillgången på svensk råvara innebär en ny situation för skogsindustrin. Skogsindustrin måste basera sin vidare expansion på en fullständigare användning av träden och på ökad förädlingsgrad. En rad forskningsprojekt är inriktade härpå, bl. a. försök att framställa protein ur skogsindustriella avfallsprodukter, att tillreda liner med upp till 50 % inblandning av termomekanisk massa och att framställa tidningspapper med lägre ytvikt.
Med hänsyn till att skogsindustrin förbrukar mycket energi betraktas forsknings- och utvecklingsinsatser för att spara energi som angelägna.
Forskningsprogrammet har en totalbudget på ca 24,2 milj. kr. Institutets totala omslutning för budgetåret 1974/75 beräknas bli ca 31 milj. kr. STU finansierar under innevarande budgetår massa- och pappersteknisk forskning med 7,4 milj. kr. samt träteknisk forskning med 1,9 milj. kr. Staten och skogsindustrin kommer enligt avtalet att satsa 82 milj. kr. på central skogsindustriforskning för den närmaste treårsperioden. Skogsindustrin bidrar med 46,4 milj. kr. Den sammanlagda årliga kostnaden för massa- och pappersindustrins FoU-insatser uppgick år 1973 enligt uppgifter från Svenska cellullosa- och pappersbruksföreningen till ca 80 milj. kr. Detta motsvarar ca 2 % av förädlingsvärdet inom branschen.
Tidigare behandling av motioner om skogsindustrins forskningsarbete
Frågan om skogsindustrins forskningsarbete har tagits upp i motioner vid 1966, 1967, 1973 och 1974 års riksdagar (SU 1966:10, JoU 1967:13, NU 1973:52,1974:47). Motionerna har avslagits. Vid sin behandling av frågan 1974 hänvisade utskottet till sitt ställningstagande föregående år. Vid detta tillfälle avstyrkte utskottet yrkandet om förslag till samordnad utveckling av skogsnäringens forskningsarbete med motiveringen att statens inflytande över forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin lämpligen i första hand borde kanaliseras genom Svenska träforskningsinstitutet, i vars styrelse staten är företrädd genom styrelsen för teknisk utveckling. Utskottet erinrade år 1974 vidare om att frågan om skogsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete faller inom skogsbranschrådets uppdrag och att rådet börjat att kartlägga de totala statliga forskningsinsatserna på detta område. Beträffande ett yrkande om att riksdagen skulle uttala sig för ett förstatligande av skogsindustrin ansåg utskottet att det inte fanns någon anledning för
NU 1975:11
riksdagen att göra ett uttalande i denna fråga. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för motionerna.
Utskottet
Förslag till olika åtgärder för att bygga ut och effektivisera skogsindustrins forskningsarbete har, som framgår av den redovisning som lämnats ovan, behandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast hösten 1974. Denna fråga tas nu upp i motionen 1975:1664, vari framförs önskemål om en ökad forskning för att råvaran bättre skall kunna tas till vara i den industriella processen. I den motivering till yrkandet som ges i motionen 1975:1582 uttalar motionärerna sin oro för skogsindustrins råvaruförsörjning och framhåller att olika åtgärder måste sättas in för att motverka följderna av en kommande brist på råvara.
Utvecklingen inom skogsnäringen och den begränsade tillgången på svensk vedråvara motiverar otvivelaktigt ökade forskningsinsatser. Under de senaste åren har såväl skogsindustrin som staten ökat sina insatser för träforskning - något som utskottet påpekade vid sin behandling av denna fråga förra året (NU 1974:47). 1 detta sammanhang hänvisade utskottet även till det ramprogram för Svenska träforskningsinstitutets verksamhet som institutets styrelse fastställt i juni 1974. Forskningen skall enligt detta program koncentreras på problem som rör bättre utnyttjande av vedråvaran, fortsatt förbättring av vatten och luftvård samt utveckling av nya och förbättrade produkter. Frågan hur vedråvaran bättre skall kunna tas till vara berörs även i det delbetänkande (Ds Jo 1975:1) som 1973 års skogsutredning nyligen lagt fram. Utredningen konstaterar att det efter 1980 kommer att uppstå ett årligt råvaruunderskott som - om industriproduktionen på sikt skall kunna behållas på 1973 års nivå - måste täckas genom ökad virkesproduktion, bättre utnyttjande av tillgänglig råvara eller på annat sätt.
Utskottet anser sig mot denna bakgrund kunna konstatera att de problem som motionärerna pekat på är uppmärksammade. Utskottet anser därför att det inte finns skäl för riksdagen att göra en framställning till regeringen enligt motionärernas önskemål.
I motionen 1975:1647 erinras om att skogsindustrins betydelse för sysselsättningen inom landet och för svensk export successivt minskat under de senaste decennierna. Till stor del beror detta enligt motionärerna på att skogsindustrin i motsats till verkstadsindustrin inte satsat på forskningsoch utvecklingsarbete för att få fram nya produkter. Bl. a. anförs att Sverige beträffande avancerad träkemisk forskning inte står på samma nivå som flera andra industriländer, exempelvis Finland. Trots de stora vinster som massa- och pappersindustrin kunnat redovisa under senare år har, hävdas det i motionen, endast små belopp avsatts för forsknings- och utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna att riksdagen skall uttala att den privata skogsindustrin bör föras över i statlig ägo.
NU 1975:11
7 Med anledning av ett motionsyrkande med samma syfte som det nu föreliggande yttrade utskottet vid 1974 års riksdag (NU 1974:47) att det inte fanns anledning för riksdagen att uttala sig i fråga om förstatligande av skogsindustrin. Utskottet har inte funnit skäl att ändra sin uppfattning och avstyrker alltså motionen.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1975:1664,
2. att riksdagen avslår motionen 1975:1647.
Stockholm den 18 mars 1975
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c) och Nyquist (fp).
Reservation
av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Med anledning” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas uppfattning. Skogsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete måste byggas ut och ges ett i förhållande till nuläget radikalt förändrat mål. Utvecklingen på råvarusidan gör det nödvändigt att skogsindustrin inriktar sig på att skapa nya produkter. Det är viktigt med en ökad satsning på träkemisk forskning t. ex. för att ur ligninet få fram nya produkter. Skogsindustrin har hittills inriktat sin produktion och även sitt forsknings- och utvecklingsarbete på de områden där de största profiterna finns att hämta. Eftersom det inte finns några tecken på att skogsindustrin avser att ändra denna politik och använda sina vinstmedel för en avancerad forskning som skulle kunna ge upphov till nya produkter och därmed nya arbetstillfällen finner utskottet att riksdagen bör uttala sig för ett förstatligande av skogsindustrin.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1647 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förstatligande av skogsindustrin.
GOTAB 75 9168 S Stock holm 1975