Bet. 1975:NU19

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om statliga företag

Typ: Betänkande
Datum: 1975-04-24
Källa: data.riksdagen.se

Näringsutskottets betänkande nr 19

NU 1975:19

Nr 19

Ärendet

I detta betänkande behandlas sju motioner vari framförs förslag rörande statliga företags verksamhet och vissa regler i samband därmed. Förslagen gäller följande ämnen:

lokaliseringspolitiska insatser av statliga företag, verkstadsrörelsen vid vissa statliga verk, redovisningsprinciper för statens vattenfallsverk, domänverkets arrendeavgifter, koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen, försöksverksamhet med hälsokostlinje vid SARA:s restauranger, statligt rederiföretag.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är:

1975:178 av herr Johansson i Simrishamn m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn av de statliga verkens instruktioner att deras verkstäder bättre kan självständigt konkurrera på öppna marknaden även i tillverkningsindustri,

1975:629 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper, med beaktande av vad i motionen anförts, framläggs senast till 1975 års höstriksmöte,

1975:920 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen uttalar att statens företag i ökad utsträckning uppmärksammar sitt ansvar för en framgångsrik aktiv lokaliseringspolitik,

1975:926 av herr Strindberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att vinsten från LKAB och Tobaksbolaget i fortsättningen inlevereras direkt till statskassan,

1975:1618 av herrar Green (s)och Wiklund (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur mycket domänverkets arrenden påverkar verkets omslutning och att regeringen prövar en ändring av reglerna

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 19

NU 1975:19

så att domänverkets arrendegivning inte verkar prisledande och pressar upp arrendeavgifterna för andra likvärdiga arrenden,

1975:1626 av fru Hambraeus m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att SARA bör starta försöksverksamhet med en hälsokostlinje vid samtliga restauranger,

1975:1629 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning av frågan om åstadkommande av ett statligt rederiföretag i syfte att svara för bl. a. de statliga sjötransportuppgifterna.

Lokaliseringspolitiska insatser av statliga företag

Motionen 1975:920

Genom satsningen på utbyggnad av Norrbottens Järnverk AB har utvecklingen i Norrbottens södra kustland blivit livlig, framhåller motionärerna. Detta visar, menar de, att kraftfulla åtgärder från samhällets sida snabbt kan förändra läget i arbetslöshetsdrabbade län. Staten äger stora naturtillgångar i Norrland och har gjort stora investeringar där, men nästan genomgående för den statliga verksamheten i norr är att förädlingsgraden är låg, anförs det vidare. Målmedvetna åtgärder för längre gående förädling - i helt statlig regi eller i samverkan med enskilda företagare - borde övervägas, hävdar motionärerna.

Uttalanden om lokaliseringspolitiska insatser från Statsföretag AB:s sida

I propositionen om inrättande av Statsföretag AB(prop. 1969:121) uttalade chefen för industridepartementet statsrådet Wickman att de statliga företagen enligt hans mening även i framtiden borde ha ett särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ. I detta sammanhang underströks angelägenheten av en aktiv medverkan från alla slag av företag för uppgifter i t. ex. regionpolitiken. Vidare erinrades om att olika lokaliseringspolitiska stödåtgärder finns att tillgå för att främja industriell verksamhet som är önskvärd från regionpolitisk synpunkt. Statliga och privata företag skulle i fortsättningen, framhölls det, komma att arbeta under lika villkor i fråga om möjligheterna att erhålla lokaliseringsstöd. Företagsdelegationen, vars betänkande låg till grund för propositionen, hade anvisat en teknik för att förena det företagsekonomiska intresset med det samhällsekonomiska genom att föreslå att förvaltningsbolaget skulle åläggas skyldighet att lämna offert för fullgörande av sådana speciella uppgifter som ägaren begär att bolaget skall fullgöra. Möjligheterna för staten/ägaren att av sina företag ta in offerter av denna art tillmättes stor betydelse av departementschefen.

NU 1975:19

3 Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 7 maj 1974 (RD 1974:74 s. 171) en interpellation av herr Stridsman (c), vilken frågat om statsrådet var beredd att göra en utvärdering av erfarenheterna av offertsystemets tillämpning utifrån lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter. I svaret erinrades om etableringen år 1971 av en plastfabrik i Vilhelmina - numera ägd av Tobaksbolaget - och om den uppgift som Svenska Industrietablerings AB (Svetab) har att skapa nya arbetstillfällen, särskilt i regioner med sysselsättningssvårigheter, genom etablering av företag eller genom förvärv och utbyggnad av befintliga företag. Det framhölls att staten för att möjliggöra sådana insatser beslutat minska kravet på utdelning från Statsföretag för verksamhetsåren 1973-1975 med sammanlagt högst 60 milj. kr. Andra åtgärder, besläktade med dem som har att göra med offertsystemet, nämndes också, däribland den statliga medverkan för att möjliggöra malmbrytning i Stekenjokk. I debatten lämnade statsrådet exempel på Svetabs verksamhet i Norrland.

Tidigare riksdagsbehandling av likartade förslag

1 en motion av herr Werner i Tyresö m. fl. (vpk) år 1974 med anledning av propositionen om finansiering av ett nytt stålverk i Luleå (Stålverk 80) föreslogs att riksdagen skulle hemställa hos regeringen om utarbetande av ett kompletterande, brett statligt industriprogram i syfte att skapa sysselsättning och regional balans i hela Norrbotten; bl. a. borde en integrerad planering av näringslivets utveckling ske i samråd mellan Statsföretag AB samt Norrbottens kommuner och landsting. I viss mån besläktade motionsyrkanden framfördes från övriga oppositionspartiers sida. Näringsutskottet (NU 1974:40) uttalade sig positivt om vissa uppslag men betecknade den förstnämnda motionens krav på statliga insatser i Norrbotten såsom ”delvis inte tillräckligt realistiska för att kunna läggas till grund för beslut”. De berörda motionerna avstyrktes av utskottet - med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant - och avslogs av riksdagen.

Med anledning av bl. a. en motion av herr Svanberg m. fl. (s) om åtgärder för att öka sysselsättningen i Norrbotten genom ökad statlig företagsamhet underströk bankoutskottet år 1968 enhälligt ”önskemålet att ökad uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att genom ytterligare satsning på statliga företag tillgodose kravet på ett växande antal arbetstillfällen i Norrland” och anförde att ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kunde tänkas vara motiverade från samhällsekonomisk utgångspunkt (BaU 1968:64). Detta uttalande godkändes av riksdagen.

Vid en rad tillfällen har därefter från vänsterpartiet kommunisternas sida väckts motioner med förslag om skapande av statliga "basindustrier” (varmed i själva verket åtminstone delvis avsetts industrier för mera långtgående förädling, t. ex. verkstadsföretag) i avfolkningsområdena, företrädesvis i

1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 19

NU 1975:19

4 Norrland. Dessa motioner har avstyrkts av bankoutskottet (BaU 1969:30 s. 47 f., 1970:40 s. 19) och näringsutskottet (NU 1971:1 y, 1972:36) med hänvisning till det nämnda uttalandet år 1968.

Aktuella investeringar och investeringsplaner

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Norrbottens Järnverk AB (NJA) och AB Statens Skogsindustrier (ASSI) har sedan år 1970 gjort investeringar för mellan 2,5 och 3 miljarder kronor. Bland beslutade investeringar kan

- utöver Stålverk 80 - nämnas beslutade investeringar av ASSI i Karlsborg för ca 500 milj. kr. I fråga om vidareförädling kan noteras att ASSI har planer på att bygga en kartongfabrik i Kalix och att NJA överväger att etablera en byggnadsmaterialfabrik i norra Sverige.

Verkstadsrörelsen vid vissa statliga verk

Motionen 1975:178

Motionärerna framhåller att vissa statliga verk, såsom förenade fabriksverken, televerket, statens järnvägar och postverket, haren betydande verkstadsindustri. Denna betjänar emellertid huvudsakligen det egna verket för dess reparationsbehov, och detta avtar till följd av en fortgående rationalisering. För att verken skall fylla sin förpliktelse mot de anställda borde, hävdar motionärerna, deras arbetsfält utökas genom att de fick tillfälle att självständigt konkurrera på öppna marknaden även i fråga om tillverkningsarbete.

Uppgifter om vissa affärsverks verkstadsrörelse

Förenade fabriksverken (FFV) utvecklar, tillverkar, försäljer och underhåller försvarsmateriel samt tillverkar i mindre omfattning civila produkter. Därutöver bedriver FFV bl. a. tvätterirörelse. De tillverkande enheterna utgörs av Ammunitionsgruppen (Zakrisdalsverken i Karlstad, Vanäsverken i Karlsborg, Vingåkersverken och Gällöverken), Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna, Åkers krutbruk, torpedverkstaden i Motala och CBV i Karlskrona. En del av deras produktionsresurser utnyttjas för legotillverkning. Underhållsverksamheten bedrivs inom en på försök bildad underhållssektor med produktionsenheter i Arboga, Malmslätt, Östersund och

- tills vidare - Västerås. Antalet anställda vid de mekaniska verkstäderna och inom underhållssektorn är ca 5 000. Faktureringen utgjorde under budgetåret 1973/74 vid de tillverkande enheterna 253 milj. kr. och vid underhållsverkstäderna 284 milj. kr.

Postverket har industriell verksamhet för eget behov med bl. a. tryckeri och mekanisk verkstad.

Statens järnvägar (SJ) har en omfattande verkstadsorganisation för un -

NU 1975:19

derhåll, konstruktion och byggande av rullande materiel. Maskinavdelningen är sedan år 1973 uppdelad på sex regioner med huvudorter i anslutning till huvudverkstäderna i Malmö, Göteborg, Örebro, Tillberga, Östersund och Notviken. Antalet anställda i verkstadstjänst är ca 5 000. Legoarbeten utförs i viss utsträckning, huvudsakligen vid verkstaden i Östersund.

Televerket har en industriavdelning - Teli - med televerkstäder i Nynäshamn, Vänersborg och Sundsvall. Teli har till uppgift att tillverka och förse främst televerket med modern telemateriel såsom automatstationer, abonnentväxlar och telefonapparater. Den totala faktureringen uppgick under budgetåret 1973/74 till 301 milj. kr., varav 274 milj. kr. avsåg materielleveranser till televerket. Antalet anställda vid Teli är ca 3 500. Genom det av televerket ägda Telefabrikation AB (Tefab) drivs televerkstäder i Skellefteå och Kristinehamn med sammanlagt ca 400 anställda.

1972 drs FFV-utredning

I betänkandet (SOU 1974:38) ”FFV. Förenade fabriksverken” har 1972 års FFV-utredning framlagt förslag om FFV:s verksamhetsinriktning och företagsform. Utredningen föreslår att de båda nu dominerande verksamheterna - tillverkning och underhåll av försvarsmateriel - skall drivas vidare med i huvudsak nuvarande inriktning i syfte att främst tillgodose behov hos det svenska försvaret. Tvätteriverksamheten skall också drivas vidare med i huvudsak nuvarande inriktning. Övriga verksamheter skall drivas vidare, avvecklas eller utvidgas efter bedömningar och ställningstaganden, som för varje verksamhet beaktar bl. a. angelägenheten av de behov som verksamheten tillgodoser, verksamhetens förutsättningar från företagsekonomisk synpunkt och dess möjligheter att komplettera de försvarsmaterielinriktade verksamheterna genom att bl. a. utjämna variationer i beläggningen av därför erforderliga resurser. Utredningen förordar att direkta insatser för att utveckla civila produkter och bygga upp en produktion av sådana inte skall ske. Underleveranser och legotillverkning med civil inriktning kan, säger utredningen, endast bli av marginell betydelse för utnyttjandet av produktionsresurserna i de försvarsmaterielinriktade verksamheterna. I organisatoriskt avseende föreslås att verksamheten delas upp på olika nybildade aktiebolag som ansluts till Statsföretagsgruppen.

Redovisningsprinciper för statens vattenfallsverk

Motionen 1975:629

Motionärerna erinrar om frågans tidigare behandling och hänvisar till näri ngsutskottets uttalande i ämnet förra året (se nedan).

NU 1975:19

6 Vissa• skattebeslämmelser

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla gäller enligt kommunalskattelagen (1928:370; KL) att från bruttointäkten får avräknas ränta på skuld som är hänförlig till förvärvskällan (huvudregeln). Beträffande annan fastighet än jordbruksfastighet (25 §) får sålunda dras av ränta på lånat,

1 fastigheten nedlagt kapital och beträffande rörelse (29 §) bl. a. ränta på lånat kapital som nedlagts i rörelsen.

Är skattskyldig berättigad till avdrag för ränta på upplånat kapital och kan inte utredning vinnas hur stor del av kapitalet som hänför sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, skall jämlikt 44 § KL, i och för räntans fördelning, kapitalet hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna (supplementärregeln).

Enligt gällande beskattningsregler beräknas kommunal inkomstskatt dels på inkomst, dels på garantibelopp för fastighet. Garantibeloppet utgör

2 % av fastighetens taxeringsvärde (47 § KL). 1 den mån fastighet ingår i förvärvskälla och garantibelopp för fastighet skall tas upp som skattepliktig inkomst, får enligt stadgande i 45 § 1 mom. KL vid inkomstberäkningen avdrag göras med belopp motsvarande garantibeloppet.

Av kraftverksföretagens inkomster tillfaller den del, som motsvarar garantibelopp för fastighet, kraftverkskommunerna. De inkomster som överstiger avdragsgilla garantibelopp fördelas mellan kommunerna enligt speciella regler i 58 § KL.

Frågans tidigare behandling

Frågan om den kommunala beskattningen av statlig verksamhet uppmärksammades vid 1928 års riksdag. På hemställan av särskilda utskottet, som behandlat motioner i ämnet (SäU 1928:1), begärde riksdagen då en utredning av frågan. Utskottet anförde bl. a. att staten intog en särställning genom att framför allt de företag som föll under vattenfallsstyrelsens förvaltning i huvudsak drevs på skuld, medan ett enskilt företag i liknande fall i regel skulle drivas även med eget kapital, vars avkastning beskattades i vederbörande kommuner.

Konkreta förslag till begränsning av statens gäldränteavdrag har framlagts av särskilda sakkunniga år 1929, av 1944 års skattesakkunniga och av en särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga. Norrlandskommittén riktade i sitt principbetänkande (SOU 1949:1) kritik mot att statens vattenfallsverk - genom att från sin årsvinst göra avdrag bl. a. för beräknad ränta på hela det av staten investerade kapitalet - i stort sett hade undgått att betala annan kommunalskatt för vattenkraftsrörelsen än fastighetsskatt. De åtgärder som vidtagits från regeringens sida är att frågan hänskjutits till förnyade överväganden inom affärsverksutredningen, affarsverkskommittén och budgetutredningen.

NU 1975:19

7 Affärsverksutredningens förslag - i betänkandet (SOU 1968:45) Affärsverken: Ekonomi, konkurrens och effektivitet,del 1 -syftar till att likställa de ekonomiska förutsättningarna föraffärsverken med vad som gäller för enskilda företag. I fråga om statens vattenfallsverk skall enligt förslaget en ovillkorlig kostnadsränta utgå påen del av det disponerade statskapitalet, vilket skall uppdelas i en del eget kapital och en lånedel. Vidare skall verket till staten inleverera en motsvarighet till aktiebolagens statliga inkomstskatt, som skall beräknas till 40 % av redovisat överskott. Utdelningen på verkskapitalet bör enligt utredningens förslag vara 5 % under de fem första åren och därefter 6 %.

Affärsverksutredningens förslag har bearbetats och vidareutvecklats av affärsverkskommittén. I sitt betänkande Affärsverken, målsättning och styrformer(1972, stencilerat) ansluter sig kommittén till affärsverksutredningens förslag med vissa mindre avvikelser. Sålunda anser kommittén att frågan om hur stor del av statskapitalet som skall utgöra statsverkslån bör fastställas efter utredningar inom varje affärsverk och att kravet på avkastning på verkskapitalet bör anges av regeringen för varje affärsverk för sig. Affärsverkskommitténs betänkande har remissbehandlats. Det slutliga ställningstagandet till förslagen har uppskjutits i avvaktan på budgetutredningens betänkande.

Budgetutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1973:43) Budgetreform i huvudsak följande i fråga om affärsverkens kapitalkostnader. Dessa kostnader bör så långt möjligt beräknas på ett enhetligt sätt för olika tillgångar. Statens ränta på utnyttjat kapital - som utredningen kallar kapitalränta - bör liksom avskrivningarna normalt beräknas på grundval av tillgångarnas nyanskaffningsvärde (förmögenhetsvärdet), inte på det historiska värdet. Den kommer på så vis att uttryckas i samma penningvärde som övriga budgetposter. Kapitalräntan bör, med hänsyn till att den uttrycker avkastningskravet, fastställas av regeringen. Utredningen betraktar det som otillfredsställande att välja den nuvarande normalräntan (för närvarande 7 %), som är ett uttryck för historiska upplåningskostnader. Utredningen föreslår emellertid ingen ny beräkningsmetod eller formel för att beräkna kapitalräntan. Det torde, säger utredningen, för närvarande inte gå att finna någon teoretiskt tillfredsställande och praktiskt användbar sådan metod. Kapitalräntesatsen kan inte räknas fram genom någon formel utan bör fastställas av regeringen efter eget bedömande.

Frågan om en begränsning av statens gäldränteavdrag har med anledning av motioner prövats av riksdagen 1963,1967 och årligen sedan 1969 (BeU 1963:38, 1967:56,1969:22,1970 32;SkU 1971:43,1972:38,1973:52; NU 1974:9).

Vid 1970 års riksdag uttalade bevillningsutskottet att det inte minst från rättvisesynpunkt var angeläget att vattenfallsverket och de enskilda kraftproducenterna så långt möjligt jämställdes i konkurrenshänseende. Utskottet ansåg det naturligt att landets ojämförligt största kraftleverantör skulle bidra till kommunernas skatteintäkter i samma mån som de enskilda kraftfö -

NU 1975:19

retagen, och detta åstadkoms, såvitt utskottet kunde bedöma, enklast och bäst genom att likställa de skattemässiga förutsättningarna för vattenfallsverket med dem som gällde för enskilda företag. Med hänsyn till att frågan hade utretts av affärsverksutredningen och var föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet ansåg utskottet sig emellertid inte kunna medverka till omedelbara ändringar av vattenfallsverkets redovisningsprinciper. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att avslå de då föreliggande motionerna. I sina av riksdagen godkända betänkanden i ämnet 1971 och 1972 intog skatteutskottet samma ståndpunkt. Sistnämnda år hänvisades också till affärsverkskommitténs förslag.

År 1973 anförde skatteutskottet bl. a. följande:

Med anledning av vad i motionen anförts vill utskottet framhålla att vattenfallsverket under de senaste åren erlagt kommunalskatter i samma storleksordning som skulle utgått vid tillämpning av affärsverksutredningens principer. Större avvikelser mellan av verket erlagd kommunalskatt och den skatt som skulle utgått enligt affärsverksutredningens förslag föreligger endast åren 1970 och 1971, vilka år präglades av exceptionella torrårsförhållanden och kvardröjande effekter därav. De minskade skatteintäkterna från vattenfallsverket dessa år har emellertid kompenserats av skatteutjämningsbidrag för flertalet berörda kommuner.

Utskottet förutsätter att förslag till lösning av frågan om vattenfallsverkets redovisningsprinciper föreläggs riksdagen så snart detta är möjligt.

Skatteutskottet avstyrkte alltså motionen, som också avslogs av riksdagen. Ett bifallsyrkande framfördes i en reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet.

I den motion i ämnet som väcktes 1974 hemställdes att riksdagen skulle begära att Kungl. Majit hösten 1974 skulle förelägga riksdagen förslag till ändrade redovisningsprinciper för vattenfallsverket. Näringsutskottet anförde att det i detta sammanhang borde noteras dels att den gäldränta för vilken vattenfallsverket kunde yrka avdrag beräknades efter lägre räntesats än som vanligen gällde för företags upplåning, dels att verket under flera år hade erlagt kommunalskatter av ungefär samma storlek som enligt den av motionärerna förordade ordningen, vilken innebar att verkets avkastningskrav baserades på affärsverksutredningens år 1968 framlagda förslag i dess sedermera av affärsverkskommittén reviderade utformning. Då numera även budgetkommitténs betänkande förelåg fanns,sade utskottet, förutsättningar för det samlade ställningstagande till dennas och affärsverkskommitténs förslag som borde avvaktas enligt skatteutskottets uttalande år 1973. Med framhävande härav uttalade utskottet att det förutsatte att förslag till lösning av frågan om vattenfallsverkets redovisningsprinciper skulle föreläggas riksdagen så snart som möjligt. Utskottet avstyrkte motionärernas förslagom framställning till Kungl. Majit, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att avslå motionen.

NU 1975:19

9 Domänverkets arrendeavgifter

Motionen 1975:1618

Motionärerna uppger sig ha varit i kontakt med domänverket och därvid erfarit ”att det i sin prissättning på arrendeavgifterna tillämpar en prissättning som sällan är jämförbar med andra arrendegivares pris utan oftast ligger avsevärt högre”. Denna prissättning blir i hög grad normgivande för övriga arrendegivare, hävdas det. Motionärerna ifrågasätter om inte domänverkets arrendegivning till fritidshus borde ligga vid sidan av de lönsamhetsprinciper som eljest gäller för verket.

Uppgifter om domänverkets arrendegivning

Antalet av domänverket utarrenderade tomter för fritidsändamål var den 1 augusti 1974 ca 2 200. Verkets intäkter av bostadsarrenden beräknas f. n. till 605 000 kr. för år. Verkets omsättning år 1973 var 670,5 milj. kr.

1 en cirkulärskrivelse till lokalförvaltningarna år 1970 om en översyn av markarrendeavgifterna angav domänverket att årsavgiften normalt borde motsvara 5 % av ett bedömt saluvärde.

Interpellationssvar

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 20 mars 1973 (RD 1973:47 s. 37) interpellationer av herrar Grebäck (c) och Hamrin (fp) samt frågor av herrar Berndtson i Linköping (vpk) och Green (s) angående arrendeavgifterna på av domänverket upplåtna fritidstomter. Statsrådet anförde i sitt svar följande:

Enligt beslut av 1968 års riksdag skall domänverkets verksamhet ha en strikt ekonomisk inriktning. Även i fråga om fastighet som disponeras för annat ändamål än skogsbruk skall de företagsekonomiska principerna vara vägledande.

Domänverket upplåter över hela landet ett stort antal tomter för fritidsbebyggelse. Efterfrågan på tomter var tidigare svag, och de uppläts därför ofta med låga årsarrenden. Numera är efterfrågan stor inom södra och mellersta Sverige och inom vissa delar av norra Sverige. Nyupplåtelser sker numera i huvudsak inom särskilt planlagda tomtområden.

Domänverket söker anpassa avgifterna till vad som i varje särskilt fall är skäligt med hänsyn till de rådande marknadsförhållandena. När det finns en arrendenivå för jämförliga objekt är denna utgångspunkt för bedömningen. De marknadsmässiga arrendeavgifterna varierar härigenom starkt mellan olika trakter och även mellan tomter inom samma område.

De principer som sålunda tillämpas överensstämmer med föreskrifterna för verkets verksamhet och därmed också med den statliga markprispolitiken. Något behov av ytterligare riktlinjer för domänverkets här ifrågavarande verksamhet anser jag inte föreligga. Jag vill erinra om att arrendator i samband med förlängning av arrendeavtal vanligtvis har möjlighet att få arrendevillkoren prövade av vederbörande arrendenämnd.

NU 1975:19

10 I den fortsatta debatten berördes tämligen utförligt ett konkret fall som låg till grund för interpellationerna och frågorna. Statsrådet hänvisade i ett av sina inlägg till regeln om årlig arrendeavgift motsvarande 5 % av saluvärdet och anförde:

Jag tror inte att någon egentligen har någon erinran mot de 5 procenten. Svårigheten är naturligtvis att bedöma vad saluvärdet är för en tomt av denna karaktär. Jag menar att domänverket kan ha begärt att de lokala förvaltningarna tar ett pris som vi såsom enskilda kan tycka är alltför högt. Då kan detta pris bli föremål för en korrigering genom att man besvärar sig hos arrendenämnden. Visar det sig efter en sådan överprövning att vi inte är tillfredsställda med detta resultat, kan det finnas anledning att på nytt diskutera om de instruktioner och riktlinjer som dragits upp för domänverket stämmer med den uppfattning vi har i fråga om upplåtelse av tomter.

Koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen

Motionen 1975:926

Motionärerna kritiserar den inom Statsföretag AB tillämpade ordningen att vinstgivande dotterföretag för över stora delar av sin vinst till moderföretaget i form av koncernbidrag. LKAB och Tobaksbolaget har tidigare, framhålls det, inlevererat betydande belopp direkt till statskassan. Det betecknas som orimligt, inte minst mot bakgrund av dessa företags speciella karaktär, att vinstmedlen nu ”utan riksdagens hörande” används för att täcka förluster i annan statlig verksamhet.

Gällande rätt

Genom institutet koncernbidrag, varom stadgas i 43 § 3 mom. kommunalskattelagen, möjliggörs resultatutjämning mellan olika enheter inom en koncern. Om svenskt aktiebolag eller ekonomisk förening såsom moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera dotterbolag, betraktas på vissa villkor koncernbidrag som lämnas från moderbolag till dotterbolag eller vice versa eller mellan olika dotterbolag såsom avdragsgill omkostnad hos givaren och skattepliktig intäkt hos mottagaren. Bland villkoren märks främst att företagens huvudsakliga verksamhet skall avse jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse (dock ej livförsäkringsrörelse), att koncernbidrag skall redovisas öppet i såväl givarens som mottagarens självdeklaration samt att moderföretaget inte får vara skattskyldig! för utdelning från dotterbolag. Om koncernbidrag föranleder att inkomst i icke oväsentlig mån redovisas inom annan kommun än där den skulle ha redovisats ifall bidrag inte hade lämnats, skall enligt 57 § 3 mom. kommunalskattelagen utfallet i skälig mån korrigeras såvitt gäller den kommunala beskattningen.

NU 1975:19

11 Erhållna och lämnade koncernbidrag

Av Statsföretag AB:s förvaltningsberättelser för åren 1970-1973 framgår i vilken utsträckning koncernbidragsinstitutet hittills har utnyttjats inom Statsföretagsgruppen. Ett sammandrag av uppgifterna återges i följande tabell. Koncernbidragen från LKAB och Svenska Tobaks AB har i viss utsträckning lämnats direkt till andra dotterbolag.

1973 Erhållna koncernbidrag

från

LKAB

100,0

110,0

Svenska Tobaks AB

42,0

50,0

70,0

65,0

Övriga

2,2

4,4

3,2

Summa

44,2

150,0

174,4

178,2

Lämnade koncernbidrag till

Kalmar Verkstads AB

46,7

3,1

Norrbottens Järnverk AB

60,0

20,0

68,2

SMT Machine Company AB

25,0

33,0

AB Statens skogsindustrier

32,9

6,0

AB Statsgruvor

10,0

Sveriges Centrala Restaurang AB

25,0

14,0

Svenska Industrietablerings AB

14,8

11,6

24,5

Uddcomb Sweden AB

24,0

övriga

4,8

5,8

0,2

Summa

37,7

105,6

166,5

119,8

Av hänsyn till bl. a. flera skattetyngda Norrlandskommuner har Statsföretag beslutat avstå från avdragsrätten vid den kommunala taxeringen. Statsföretagsgruppens rätt att utnyttja koncernbidragsinstitutet har prövats av mellankommunala skatterätten. I LKAB:s årsredovisningar för åren 1971-1973 anförs att Statsföretag AB har önskat ta ut större delen av avkastningen på aktierna i LKAB som koncernbidrag. I årsredovisningen för 1971 meddelades att koncernbidrag jämte utdelning för 1971 exakt motsvarade utdelningen för 1970 sedan hänsyn tagits till skatteeffekterna för LKAB.

Riksdagsbehandling av frågan om koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen

I propositionen angående bildandet av Statsföretag AB (prop. 1969:121) förutsattes att öppna koncernbidrag skulle kunna lämnas från ett bolag till ett annat inom den statliga koncernen. Statsutskottet hade i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:168 inte något att erinra häremot men framhöll särskilt riksdagens intresse av att sådana transaktioner som koncernbidrag och internleveranser tydligt redovisades.

I en motion vid 1972 års riksdag hemställdes att riksdagen skulle besluta

NU 1975:19

att koncernbidrag icke skulle få överföras från LKAB och Svenska Tobaks AB till Statsföretag AB och att inkomstbeloppet under rubriken Skatter på driftbudgeten för budgetåret 1972/73 skulle räknas upp med 130 milj. kr. Motionen behandlades av skatteutskottet (SkU 1972:11), som anförde att det inte ankom på detta utskott att bedöma lämpligheten och omfattningen av sådana koncernbidrag som enligt uppgift skulle komma att lämnas till Statsföretag AB på grundval av resultaten av dotterbolags verksamhet år 1971 men att det mot bakgrund av målsättningen för Statsföretag AB föreföll naturligt att samma företagsekonomiska principer borde gälla i detta hänseende för de statliga företagen som för de privata. Utskottet uttalade att man vid tillkomsten av Statsföretag AB självfallet beaktat de skattekonsekvenser och det mer eller mindre tillfälliga skattebortfall som följde av vinstöverföringar i form av bl. a. koncernbidrag mellan de statliga bolagen. Dessutom framhöll utskottet att man vid bedömningen av skattebortfallet måste ta hänsyn till att bidragen på grund av de speciella bestämmelserna om beskattningsort i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen i allmänhet endast påverkar den statliga inkomstskatten. Utskottet avstyrkte motionen, som avslogs av riksdagen.

Motioner med motsvarande innebörd väcktes vid 1973 och 1974 års riksdagar. De avstyrktes av näringsutskottet (NU 1973:9, 1974:9), som erinrade om att det i förutsättningarna för bildandet av Statsföretag AB ingick att koncernbidragsinstitutet skulle kunna utnyttjas inom den nyorganiserade företagsgruppen. Utskottet ansåg att det inte fanns något skäl för att Statsföretag skulle undantagas från de möjligheter till resultatutjämning mellan bolag inom en koncern som skattelagstiftningen medger. Riksdagens krav på insyn i koncernbidragens konsekvenser från skattesynpunkt och eljest tillgodoses, framhöll utskottet 1973, genom att Statsföretag - i enlighet med vad som uttalades i samband med förvaltningsbolagets inrättande - klart redovisar transaktioner av detta slag. Motionerna avslogs av riksdagen. Från moderata samlingspartiets företrädare i utskottet förelåg 1973 en reservation för bifall till det årets motion i ämnet och 1974 ett särskilt yttrande, där det betecknades som angeläget att Statsföretag är återhållsamt med att utnyttja de legala möjligheter till koncernbidrag som står till buds.

Försöksverksamhet med hälsokostlinje vid SARArs restauranger

Motionen 1975:1626

Det står klart att kostvanorna har stor betydelse för hälsan och att många patienter efter långvarig resultatlös medicinsk behandling blivit botade genom ändrad livsföring, bl. a. med vegetarisk kost, anförs i motionen. SARA:s restaurangrörelse är en av de största i landet, framhålls det. Det är, menar motionärerna, betydelsefullt att samhällets egen verksamhet inom denna bransch sätter som sitt främsta mål att arbeta för folkhälsan.

NU 1975:19

13 Vissa uppgifter i anslutning till motionen

SARA:s verksamhet utgör en del av alkohol- och nykterhetspolitiken. Detta kommer till uttryck i att särskilda författningsbestämmelser, intagna i rusdrycksförsäljningsforordningen (1954:521), gäller för SARA. Med stöd av bestämmelserna har avtal träffats mellan staten och SARA rörande vissa skyldigheter för bolaget. Av de åtta styrelseledamöterna utses fyra, däribland ordföranden och vice ordföranden, av regeringen. I propositionen 1971:139 avvisade chefen för industridepartementet med hänvisning till alkoholpolitiska utredningen förslag från Statsföretag AB om ändringar i författningsbestämmelserna beträffande SARA. Vissa ändringar i bolagsordningen föreslogs i propositionen i syfte att bereda Statsföretag inflytande på restaurangbolagets ledning.

1 propositionen 1969:121 rörande inrättande av Statsföretag AB diskuterades (s. 36 f.) kompetensfördelningen mellan riksdagen, regeringen och det nya förvaltningsbolaget i fråga om utövningen av ägaransvar gentemot de olika dotterbolagen i koncernen. Detta ämne har sedermera behandlats i näringsutskottets betänkande 1971:44.

Statligt rederiföretag

Motionen 1975:1629

Rederinäringen är sedan länge en av de stabilaste och mest profitgivande näringsgrenarna i landet, men samhället förfogar bara över en försvinnande liten del av befintligt tonnage, anförs i motionen. Kostnadsmässigt är sjötransporter vida överlägsna andra trafikgrenar, som för övrigt i vissa fall inte kommer i fråga på grund av produkternas beskaffenhet, säger motionärerna vidare. De hänvisar till beräkningar av hamnutredningen (SOU 1971:63) om möjliga besparingar för fyra storföretag - bland dem ASSI, LKAB och NJA - vid åretruntsjöfart på Bottenviken. Vidare diskuteras sjötransporterna till och från Stålverk 80 och NJA:s nya koksverk i Luleå. Om samhället förfogar över en egen handelsflotta bestående av lämpligt anpassade fartygstyper kan dess transporter säkras och framför allt planeras bättre, anförs det. Från miljösynpunkt är sjötransporter att föredra framför exempelvis godstransporter med lastbilar, uttalas det vidare. Buller- och avgasproblemen skulle minska om man satsade på ökat utnyttjande av inre vattenvägar. I detta sammanhang berörs godstransporterna från industrierna vid Vänern till Göteborg och trafiken på Göta kanal. Från energibesparingssynpunkt är sjötransporter också att föredra framför landsvägstransporter, säger motionärerna vidare. De kan också medverka till att reducera kostnaderna för underhåll av vägnätet och minska olycksriskerna på vägarna. Sammanfattningsvis bör enligt motionärerna göras stora insatser för att åstadkomma åretruntsjöfart på Bottenviken, ytterligare utveckling av kustsjöfarten, upprustning av kanaler och andra inre vattenvägar i hela landet, utveck -

NU 1975:19

ling av pråmtransporter samt anskaffning av statligt tank- och bulktonnage och annat statligt tonnage lämpat för alla förekommande inrikes och utrikes godstransporter.

Interpellationsdebatt om NJA :s sjötransporter

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 18 mars 1975 en interpellation av herr Rosqvist (s), som frågat om riktlinjerna för uppföljningen av beslutet om Stålverk 80 beträffande utformningen av sjötransporter och terminalanläggningar och vilket resultat undersökningarna om transportfrågorna hittills gett. I svaret angavs först att NJA hade studerat frågan om sjötransporter ingående och att transportförutsättningarna hade klarlagts. Synpunkter hade inhämtats hos svenska rederier om hur transporterna enligt deras uppfattning skulle ordnas. Systemtrafik måste troligen komma i fråga för att lösa transportuppgiften. Undersökningarna hade visat att speciella, för ändamålet avsedda fartyg borde användas. Sjöfartsverket hade preciserat vilka krav som borde ställas på dessa fartyg. NJA:s utredningar om sjötransportsystemet skulle resultera i en plan som förväntades vara klar i slutet av år 1975.

1 debatten hävdade interpellanten att det skulle vara en fördel med ett statligt ägarinflytande i transportkedjan. Statsrådet anförde att utredningsarbetet också skulle gälla frågan i vilken omfattning man skulle anlita befintliga rederier och i vilken omfattning man skulle eftersträva en annan lösning. Han sade sig inte utesluta ett statligt engagemang. Han framhöll att det visserligen i princip var NJA och Statsföretag AB som skulle fatta beslut i transportfrågorna men att regeringen hade ett direkt intresse av att bevaka dessa mycket noga.

Utredning om utbyggnad av Göta kanals västgötaled

Förre landshövdingen Jarl Hjalmarsson har som tillkallad sakkunnig utrett vissa frågor beträffande Göta kanal. Utredningens resultat har i mars 1975 redovisats i betänkandet (Ds K 1975:3) Utredning om utbyggnad av Göta kanals västgötaled. I betänkandet behandlas bl. a. befolknings- och näringslivsutvecklingen i Vätterområdet, kanalutbyggnad som regionalpolitisk! medel, transportekonomiska förutsättningar för utbyggnad av Göta kanals västgötaled samt företags- och samhällsekonomiska synpunkter på en sådan utbyggnad. Göta kanal medger för närvarande passage av fartyg med nära 300 ton dödvikt. Utredningen har som huvudalternativ utgått från en utbyggnad av västgötaleden som skulle göra det möjligt att ge för leden specialbyggda fartyg en lastförmåga av 1 500 å 1 600 ton. Utredningen anser att en utbyggd kanal skulle avlasta landsvägarna endast obetydligt och att kanalutbyggnaden från trafiksäkerhetssynpunkt skulle få en relativt begränsad betydelse, något som även skulle gälla vägslitage, miljö och energi -

NU 1975:19

förbrukning. Möjligheter att mera väsentligt öka kanalens godsunderlag och därmed dess samhällsekonomiska värde bedöms inte föreligga. Mot denna bakgrund har utredningen inte funnit tillräckliga skäl för en utbyggnad av Göta kanals västgötaled. Utredningen föreslår emellertid vissa stimulansåtgärder i syfte att öka förutsättningarna för en fortsatt lasttrafik på kanalens västgötaled inom ramen för dess nuvarande dimensioner.

Utskottet

Av förslagen i de sju motioner rörande statliga företag som utskottet tar upp i detta betänkande har ett par mera generell syftning, medan de övriga gäller speciella företag. Den sist behandlade motionen går ut på att staten skall påbörja verksamhet i en för dess del i huvudsak ny bransch.

Ökade lokaliseringspolitiska insatser av statliga företag förespråkas i motionen 1975:920. Riksdagen föreslås uttala att statens företag i ökad utsträckning bör uppmärksamma sitt ansvar för en framgångsrik aktiv lokaliseringspolitik. Motionärerna berör särskilt förhållandena i delar av Norrland som inte direkt drar nytta av de sysselsättningstillfällen som skapas genom utbyggnaden av Norrbottens Järnverk AB (NJA).

Utskottet har i sitt betänkande 1975:18 yttrat sig över ett pär motioner som behandlar frågor om industriutbyggnad - i samband med tillkomsten av Stålverk 80 - på andra håll i Norrbottens län än inom Luleåregionen. Till vad som där anförs hänvisar utskottet nu i första hand. Allmänt vill utskottet erinra om att det vid beslutet om inrättande av Statsföretag AB slogs fast att de statliga företagen bör ha ett särskilt ansvar att vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ ta hänsyn till samhällsintresset. I det sammanhanget angavs ett offertsystem som skulle göra det möjligt för staten att utnyttja statsägda företag för lokaliseringspolitiska insatser utan att rubba de företagsekonomiska principer som fastställts såsom vägledande för deras verksamhet. De statliga lokaliseringspolitiska stödåtgärderna kan komma lika väl statliga som privata företag till del. Den pågående länsplaneringen kommer att ge ytterligare underlag för bedömning av om särskilda statliga produktionsinitiativ är önskvärda av lokaliseringspolitiska skäl. Med hänsyn till att statsmakterna vid åtskilliga tillfällen har deklarerat sitt intresse för lokaliseringspolitiska insatser från de statliga företagens sida bör man enligt utskottets mening kunna utgå från att berörda företag - i affärsverks- såväl som i aktiebolagsform - i sin planering regelmässigt ägnar uppmärksamhet åt förutsättningarna för en utökad verksamhet i de regioner där sådana insatser är önskvärda. Något särskilt uttalande i detta ämne med anledning av motionen 1975:920 finner utskottet inte motiverat.

I motionen 1975:178 uppmärksammas verkstadsrörelsen vid vissa statliga verk. Sådan förekommer främst inom affärsverkssektorn men även utanför

NU 1975:19

denna. Av affärsverken är förenade fabriksverken (FFV) till övervägande delen ett verkstadsföretag med tillverknings- och underhållsfunktioner huvudsakligen för försvarets del. I övriga fall är det, som motionärerna påpekar, främst det egna verkets behov som verkstadsrörelsen skall tillgodose. När dessa behov till följd av pågående rationalisering minskar borde, menar motionärerna, verkstadsrörelsen i ökad utsträckning ta sikte på den efterfrågan som möter på den öppna marknaden. De ifrågavarande verkens instruktioner borde enligt motionärerna ses över i syfte att en sådan utvidgning av verkstadsrörelsen skall underlättas.

Utskottet vill framhålla att flera statliga verk redan nu avsätter produkter på marknaden och utför reparationstjänster åt utomstående kunder. Det är inte uteslutet att en utökning av detta slags verksamhet kan vara lämplig. De tämligen allmänt hållna verksinstruktionerna torde mindre än statsmakternas ställningstaganden i annan form, t. ex. i samband med investeringar i verkstadskapacitet, ange restriktioner härför. Av betydelse är att verksformen till följd av de speciella avtalsvillkor som gäller för verkens personal torde vara mindre väl ägnad för en industriell verksamhet bedriven i konkurrens med företag i aktiebolagsform. Utskottet förutsätter att de statliga verk som har verkstadsrörelse samt affärsverksdelegationen, som är ett samordnande organ för flera av dem, beaktar frågan om verkstadsrörelsens inriktning. I detta sammanhang vill utskottet understryka betydelsen av att statliga verk när så är lämpligt anlitar andra verks tjänster, så att de tillverknings- och underhållsresurser som har byggts upp inom den statliga sektorn blir utnyttjade så rationellt som möjligt. Någon framställning till regeringen om översyn av statliga verks instruktioner finner utskottet inte anledning att förorda.

Ett återkommande ämne är vissa redovisningsprinciper för stålens vattenfallsverk. Det har nu tagits upp i motionen 1975:629. Bakgrunden är i korthet följande. För sin kraftverksrörelse på olika håll i landet har vattenfallsverket att erlägga kommunal inkomstskatt dels på garantibelopp för fastighet, dels på inkomster i övrigt. Det skattepliktiga inkomstbeloppet reduceras genom gäldränteavdrag. Motionärernas uppfattning är att vattenfallsverket, till följd av att det av verket disponerade statskapitalet i sin helhet är att betrakta som lånemedel, har en fördelaktigare ställning i skattehänseende än kraftföretag med mera normal kapitalsammansättning. De efterlyser en ändring härvidlag på basis av de förslag som affärsverkskommittén och budgetkommittén har lagt fram. Riksdagen bör, menar de, få tillfälle att fatta beslut i frågan hösten 1975.

Utskottet hänvisade till de nämnda kommittéernas förslag när utskottet förra året yttrade sig över en motion vari liksom nu påkallades en ändring av vattenfallsverkets redovisningsprinciper. Utskottet uttalade då - liksom året dessförinnan skatteutskottet - att det fick förutsättas att förslag till lösning av frågan skulle föreläggas riksdagen så snart som möjligt. Det är förståeligt att beredningen av budgetkommitténs förslag, som avser en genomgripande budgetreform, är relativt tidskrävande. Utskottet vill emel -

NU 1975:19

lertid understryka sitt uttalande Torra året och emotser med hänvisning därtill en omprövning inom en snar framtid av nu gällande principer för vattenfallsverkets redovisning. Att riksdagen kräver att proposition i saken skall avlämnas inom viss angiven tid är enligt utskottets mening inte lämpligt, varför utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1975:629. I anslutning till vad motionärerna anfört vill utskottet för övrigt ånyo erinra om att den gäldränta för vilken vattenfallsverket kan yrka avdrag beräknas efter lägre räntesats än som vanligen gäller för företags upplåning och om att verket under flera år har erlagt kommunalskatter av ungefär samma storlek som enligt den av motionärerna avsedda ordningen.

En översyn av hur mycket domänverkets arrendeavgifter påverkar verkets omslutning samt överväganden om en ändring av reglerna för dessa avgifter påyrkas i motionen 1975:1618. Motionärerna anser att domänverket genom sina arrendeavgifter för fritidstomter verkar prisledande och pressar upp avgifterna för andra likvärda arrenden.

Det framgår av de uppgifter som har lämnats i det föregående att de ifrågavarande arrendeintäkterna svarar för mindre än en promille av domänverkets omsättning och sålunda har ringa betydelse för verkets rörelseresultat. Inte bara de grundläggande principerna för domänverkets rörelse utan också rättviseskäl motiverar emellertid enligt utskottets mening att i en tid av stor efterfrågan på fritidstomter verket såsom arrendegivare upprätthåller en marknadsmässig prissättning. I ett interpellationssvar, som har refererats i det föregående, har chefen för industridepartementet kommenterat den ordning som tillämpas och erinrat om de möjligheter som finns att få arrendevillkor prövade av arrendenämnd. Utskottet instämmer i industriministerns uttalande och avstyrker sålunda motionärernas krav på ändrade regler för domänverkets arrendegivning.

Mot systemet med koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen riktas förnyade invändningar i motionen 1975:926. Liksom i motsvarande motioner de tre föregående åren hävdas att LKAB och Svenska Tobaks AB, som har svarat för den helt övervägande delen av hittillsvarande koncernbidrag inom gruppen, är företag av så speciell karaktär att deras vinstmedel bör inlevereras direkt till statskassan.

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt i saken. Det ingick i förutsättningarna för bildandet av Statsföretag AB att de möjligheter till resultatutjämning inom en koncern som skattelagstiftningen medger skulle kunna utnyttjas inom den statliga företagsgruppen. Genom att koncernbidragen klart anges i Statsföretags årsredovisning tillgodoses riksdagens krav på insyn i bidragens konsekvenser från skattesynpunkt etc. Utskottet finner inte att det har tilllkommit några skäl för att det i de aktuella skattebestämmelserna skulle göras undantag för Statsföretag och avstyrker således motionen 1975:926.

Med hänvisning till gynnsamma effekter av vegetarisk kost föreslås i motionen 1975:1626 att riksdagen skall uttala sig för försöksverksamhet med hälsokostlinje vid SARA.s restauranger.

NU 1975:19

18 Utskottet går inte in på de skilda uppfattningar i kostfrågor som kan finnas företrädda hos medicinsk expertis. Det torde kunna konstateras att det finns ett utbrett intresse för hälsokost och att denna inte skall frånkännas vissa från hälsovårdssynpunkt positiva egenskaper. Mot denna bakgrund kan motionärernas önskemål väcka förståelse.

Det statliga restaurangbolaget - Sveriges Allmänna Restaurang AB (SARA) - har emellertid inte en sådan ställning att det utan vidare står till förfogande om statsmakterna skulle vilja få till stånd en försöksverksamhet med förändrat kosthåll. Syftet med bolagets tillkomst var alkoholpolitiskt. Med denna utgångspunkt har avtal träffats om vissa skyldigheter för bolaget, vars verksamhet också regleras genom rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521). Det kan noteras att regeringen utser hälften av bolagets styrelse, därav ordföranden och vice ordföranden. 1 övrigt gäller för SARA detsamma som för Statsföretag AB:s övriga dotterbolag, dvs. att bolaget har att iaktta mål och vissa andra direktiv som Statsföretag anger för dess verksamhet men i övrigt självt får utforma sin rörelse enligt gängse företagsekonomiska principer. Om staten ytterligare önskar utnyttja restaurangbolaget för speciella ändamål är den alltså hänvisad till att förhandla och träffa uppgörelse med bolaget i samma ordning som gäller i fråga om kontakter med privatägda företag. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionärernas förslag om ett uttalande av riksdagen rörande SARA:s verksamhet.

Det kan tilläggas att utskottet har erfarit att SARA har sin uppmärksamhet riktad på de önskemål som finns om att hälsokost skall kunna erhållas på dess restauranger. Sådana önskemål framförs bl. a. med avseende på den omfattande lunchservering för personal hos olika institutioner som SARA bedriver. Vad beträffar allmänna insatser från statens sida för att åstadkomma ett sundare kosthåll vill utskottet erinra om socialstyrelsens aktivitet för kost och motion, som nu pågår på femte året (prop. 1975:1 bil. 7 s. 99).

Ett statligt rederiföretag föreslås i motionen 1975:1629. Motionärerna diskuterar från trafikpolitisk utgångspunkt transporterna från de stora statliga företagen i Norrbottens län, i synnerhet efter tillkomsten av Stålverk 80, och anger som önskvärt att en statlig handelsflotta anskaffas för dessa transporter. De rekommenderar också ökad satsning på kustsjöfart och på insjöoch kanaltransporter som alternativ till landsvägstransporter.

Frågan om sjötransporter i statlig regi var aktuell förra året i samband med beslutet om Stålverk 80. Chefen för industridepartementet har nyligen i ett interpellationssvar meddelat att NJA efter beslutet om Stålverk 80 ingående har studerat frågan om sjötransporter till och från stålverket och klarlagt transportförutsättningarna samt att utredningarna om sjötransportsystemet kommer att resultera i en plan som väntas vara klar under slutet av detta år. Bland de frågor som det gäller att ta ställning till är också, framhöll industriministern, i vilken omfattning man skall anlita befintliga rederier och i vilken omfattning man skall eftersträva en annan lösning.

NU 1975:19

19 Ett statligt engagemang skulle inte vara uteslutet.

Insjö- och kanalsjöfartens framtid är i hög grad avhängig av vilken ställning som tas till frågan om utbyggnad av Göta kanals västgötaled. Ett utredningsbetänkande i detta ämne har just avlämnats och remissbehandlas nu. Vid en utblick över de aktuella förhållandena på rederiernas verksamhetsområde observeras att sjöfartskonjunkturerna för närvarande är ogynnsamma och att både i Sverige och utomlands ett avsevärt tonnage, framför allt tankfartyg men även andra lastfartyg, har tagits ur trafik och lagts upp.

Som nyss sagts prövas redan frågan huruvida sjötransporterna till och från Stålverk 80 bör ske i statlig regi. 1 övrigt är motionärernas plädering för ett statligt rederiföretag främst ett inlägg i den trafikpolitiska debatt som förs och kommer att föras i anslutning till olika utredningar på området och i vilken nya element förs in genom pågående energipolitiska överväganden. Utskottet finnér inte en separat utredning om ett statligt rederiföretag motiverad i detta läge. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att resurserna för insatser i statliga företag för närvarande i hög grad tas i anspråk inom andra näringsgrenar. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975:1629.

Utskottet hemställer

1. beträffande lokaliseringspolitiska insatser av statliga företag att riksdagen avslår motionen 1975:920,

2. beträffande verkstadsrörelsen vid vissa statliga verk att riksdagen avslår motionen 1975:178,

3. beträffande redovisningsprinciper för statens vattenfallsverk att riksdagen avslår motionen 1975:629,

4. beträffande domänverkets arrendeavgifter att riksdagen avslår motionen 1975:1618,

5. beträffande koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen att riksdagen avslår motionen 1975:926,

6. beträffande försöksverksamhet med hälsokostlinje vid SA RA :s restauranger att

riksdagen avslår motionen 1975:1626,

7. beträffande statligt rederiföretag

att riksdagen avslår motionen 1975:1629.

Stockholm den 24 april 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s) (p. 7), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), Hovhammar (m) (p. 7), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c) (p. 1-6), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) (p. 1-6), Siegbahn (m) (p. 1-6) och fru Oskarsson (c) (p. 7).

NU 1975:19

20 Reservation

beträffande statligt rederiföretag av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Sorn nyss” och slutar med ”motionen 1975:1629” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att en trafikpolitisk satsning på sjötransporter som ersättning för en betydande del av nuvarande landsvägstransporter är starkt motiverad av bl. a. energibesparings- och miljöskäl. Det är också angeläget att staten på sjötransporternas område söker frigöra sig från nuvarande beroende av det privata rederikapitalet. Den spekulationsanda som präglar rederibranschen resulterar i höjda kostnader för sjötransporter och är ett hinder för en rationell trafikpolitik. Genom skapande av en statlig transportflotta med uppgift i första hand att sörja för statens - inklusive de statliga företagens - transportbehov skulle erhållas en betydelsefull motvikt till de större privata rederierna, vilkas profiter skulle kunna elimineras med billigare sjötransporter och en mera rimlig arbetsfördelning mellan olika transportmedel som följd. Däremot behöver inte ett statligt rederi nödvändigtvis ses som riktat mot de mindre rederierna i t. ex. inrikes- och kustsjöfart. Man kan snarare vänta att de mindre rederiernas situation förbättras genom den allmänt högre prioritering av sjöfarten som förslaget om ett statligt rederi förutsätter.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1629 hos regeringen begär en utredning av frågan om åstadkommande av ett statligt rederiföretag i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande koncernbidrag inom Statsforetagsgruppen av herrar Regnéll (m)och Siegbahn (m):

Systemet med koncernbidrag medför särskilda problem för Statsföretagsgruppens del beroende på att i denna ingår företag som arbetar under mycket speciella villkor. Detta förhållande måste beaktas både när gruppens resultat värderas och när dess kapitalbehov diskuteras. Om koncernbidragssystemet utnyttjas i stor utsträckning inom Statsforetagsgruppen försvåras bedömningen av gruppens och de däri ingående företagens ekonomiska situation. Det är därför angeläget att Statsföretag är återhållsamt med att utnyttja de legala möjligheter som står till buds på detta område. Frågor om kapitaltillskott till företag inom gruppen som redovisar stora förluster bör underställas riksdagens prövning.

OOTAB 75 9372 S Stockholm 1975