Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet m. m. jämte motioner
Näringsutskottets betänkande nr 26
NU 1975:26
Nr 26
Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet m. m. jämte motioner och propositionen 1975:1 i vad avser anslag till konsumentverket m. m. jämte motioner
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels propositionen 1975:40 (handelsdepartementet) om kommunal konsumentpolitisk verksamhet, dels elva motioner som väckts med anledning av propositionen, dels propositionen 1975:1 bilaga 12 (handelsdepartementet) i vad avser informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd (SPK) samt anslag till SPK och till konsumentverket, dels de under allmänna motionstiden väckta motioner som anknyter till propositionen 1975:1 i denna del.
Skrivelser med anledning av propositionen 1975:40 har inkommit från bl. a. Sveriges hemkonsulenters förening, Sveriges köpmannaförbund, Hushållslärarnas förening i Göteborg, hushållsnämnderna i Fryksdals hushållningsgillen och Husmodersförbundet Hem och samhälle i Värmland.
Synpunkter på propositionen 1975:40 och de därav föranledda motionerna har inför utskottet framförts av representanter för Sveriges hemkonsulenters förening.
Propositionen 1975:40
Hemställan
1 propositionen 1975:40 har regeringen föreslagit riksdagen
1. att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1975:1 bil. 12 s. 63 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 1 710 000 kr.,
2. att bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder som föranleds av den förordade utbyggnaden av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken.
Regeringen har vidare lämnat riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad i propositionen anförts om kommunal konsumentpolitisk verksamhet.
1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 26 Omtiyckning
NU 1975:26
2 Huvudsakligt innehåll
En väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken förordas i propositionen och riktlinjer dras upp för verksamhetens innehåll och organisation.
Konsumentverkets resurser föreslås få en förstärkning som skall göra det möjligt för verket att ge kommunerna den hjälp i det konsumentpolitiska arbetet som behövs och att snabbt behandla problem som uppkommer på detta område.
Den i propositionen förordade ordningen innebär att betydande delar av det arbete som f. n. utförs av hemkonsulenterna vid länsstyrelserna förs ut i kommunerna, samtidigt som den stödjande verksamheten förläggs till konsumentverket. Mot denna bakgrund och för att möjliggöra de behövliga förstärkningarna hos konsumentverket avses hemkonsulenttjänsterna dras in med verkan från den 1 januari 1977. 1 vissa fall blir det dock möjligt att hålla regionalt stationerade tjänstemän även efter denna tidpunkt.
Propositionen 1975:1
I propositionen 1975:1 bilaga 12 (handelsdepartementet) har, såvitt nu är i fråga, regeringen föreslagit riksdagen
1. att godkänna vad chefen för handelsdepartementet förordat beträffande informationsverksamheten vid statens pris-och kartellnämnd (s. 55-57; sammanfattning på s. 11 f. i detta betänkande),
2. att till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 15 940 000 kr. (punkten D 4, s. 57 f.),
3. att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 18 033 000 kr. (punkten D 5, s. 59-63),
4. att till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 1 695 000 kr. (punkten D 6, s. 64),
5. att till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 2 446 000 kr. (punkten D 7, s. 64 f.).
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1975:40 är följande:
1975:1853 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hemkonsulentorganisationen bibehålls,
1975:1884 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning och förslag som syftar till att samordna den verksamhet som priskontoren vid länsstyrelserna har
NU 1975:26
med en konsumentverksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att den nuvarande hemkonsulentverksamheten tills vidare bibehålls,
1975:1888 av fru Berglund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att den regionala konsumentverksamheten ej avvecklas innan man är säker på att den kommunala konsumentverksamheten fungerar tillfredsställande även i glesbygdskommunerna,
1975:1889 av fru Fraenkel m. fl. (fp, c, m), vari hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen 1975:40 i vad gäller avveckling av hemkonsulenttjänsterna,
2. att riksdagen beslutar att bibehålla det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten,
1975:1890 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Henmark (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att hemkonsulenttjänsterna på regional nivå skall bibehållas,
2. att möjligheterna till utbyggnad av denna verksamhet skall utredas,
1975:1891 av fru Jonäng m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen
1. beslutar att den regionala konsumentverksamheten bibehålls,
2. med anledning av att den regionala konsumentverksamheten bibehålls avslår regeringens förslag att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 utöver i propositionen 1975:1 bil. 12 s. 63 föreslaget förslagsanslag anvisas ytterligare 1 710 000 kr.,
1975:1892 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för en fortsatt verksamhet med hemkonsulenter och att frågan om en indragning av dessa tjänster blir föremål för en förnyad prövning,
1975:1893 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hemkonsulenterna skall bibehållas,
1975:1894 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c), vari hemställs att riksdagen anhåller hos regeringen om att den regionala konsumentverksamheten bibehålls,
1975:1895 av herr Regnéll m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
1. avslår den i propositionen 1975:40 föreslagna indragningen av hemkonsulenttjänsterna vid länsstyrelserna,
2. avslår i propositionen 1975:40 begärda ytterligare 1 710 000 kr. utöver det i propositionen 1975:1 begärda förslagsanslaget till Konsumentverket: Förvaltningskostnader,
3. ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande riktlinjer för kommunal konsumentpolitisk verksamhet,
NU 1975:26
1975:1896 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
1. beslutar att den regionala konsumentverksamheten bibehålls,
2. med anledning av att den regionala konsumentverksamheten bibehålls avslår regeringens förslag att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 utöver i propositionen 1975:1 bil. 12 s. 63 yrkat förslagsanslag anvisa ytterligare 1 710 000 kr.
De under den allmänna motionstiden väckta motioner som behandlas i sammanhanget är följande:
1975:390 av fru Frankel (fp), vari hemställs att riksdagen anhåller hos regeringen att i förslaget till nästa statsbudget upptas medel för statsbidrag till kommunal konsumentpolitisk verksamhet,
1975:617 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen uttalar att allmänna reklamationsnämnden skall handlägga alla reklamationsärenden inom ramen för konsumentverkets verksamhet,
1975:631 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen uttalar
1. att principerna för utformningen av svensk varudeklaration snarast föreläggs riksdagen,
2. att svensk varudeklaration skall följa internationella regler,
3. att konsumentverket i kontakterna med internationella organ prioriterar och intensifierar samarbetet med International Labelling Center (ILC),
1975:1609 av fru Frankel m. fl. (fp, c, vpk), vari hemställs att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Konsumentverket: Förvaltningskostnader anvisar 950 000 kr. för utökade informationsinsatser inom områdena konsumentutbildning samt regional och lokal konsumentverksamhet,
1975:1667 av herr Romanus (fp), vari hemställs
1. att riksdagen - med uttalande att den hittillsvarande informationen om statens pris- och kartellnämnds, näringsfrihetsombudsmannens och marknadsdomstolens verksamhet har varit värdefull och icke bör få inskränkas - som sin mening ger regeringen till känna att konsumentupplysningen om konkurrensfrämjande verksamhet inte får äventyras genom att tidskriften Pris- och kartellfrågor görs självfinansierad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tidskriften Pris- och kartellfrågor bör få arbeta vidare efter hittillsvarande principer,
3. att riksdagen - med uttalande att en överföring av informationsresurser från pris- och kartellnämnden till konsumentverket inte bör ske förrän garantier skapats för att pris- och kartellnämnden ansvarar för långsiktig in -
NU 1975:26
formation om konkurrensfrämjande verksamhet - avslår förslaget i budgetpropositionen om en överföring av två tjänster och [av] informationsanslag på 560 000 kr. från pris- och kartellnämnden till konsumentverket.
Motivering
I motionen 1975:1667 kritiseras regeringens förslag i propositionen 1975:1 om att inskränka informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd (SPK). Det utredningsförslag som förslaget bygger på har kritiserats hårt av näringsfrihetsombudsmannen (NO) i ett remissyttrande, framhåller motionären. Han påpekar att NO anser att utredningen inte beaktat att på pris- och konkurrensområdet informationsverksamheten har en speciell betydelse och att publicitetsprincipen är en av hörnstenarna i pris- och konkurrenspolitiken. NO kritiserar, anför motionären, starkt en nedbantning av informationen och underkänner utredningens förslag att den tidskrift som SPK ger ut - Pris- och kartellfrågor - skall vara självfinansierad. I sitt remissyttrande ifrågasätter NO om reella besparingar kan göras genom att enligt utredningsförslaget kraftigt inskränka tidskriften. De berörda myndigheterna - främst då NO och marknadsdomstolen - skulle i så fall tvingas vidta andra åtgärder för att förmedla information med åtföljande ökade informationskostnader.
Motionären åberopar vidare den kritik som Näringslivets delegation för marknadsrätt har riktat mot utredningsförslaget. Delegationen anför bl. a. att Pris- och kartellfrågor spelar en central roll för marknadsrättslig dokumentation. Från näringslivets synpunkt är det ovärderligt att inom rimlig tid kunna ta del av marknadsdomstolens beslut och av NO:s bedömningar i de ärenden som stannar inom denna myndighet. Delegationen menar att informationen bör ses som en del av myndigheternas rättsskapande verksamhet.
I samtliga de motioner som föranletts av propositionen 1975:40 understryks värdet av en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet. I flertalet motioner uttalas att konsumentpolitiken bör tillgodose i första hand de resurssvaga gruppernas behov.
Förslaget i propositionen om att hemkonsulenttjänsterna skall dras in kritiseras i alla motionerna. Det hänvisas bl. a. till att de flesta remissinstanserna i detta avseende ställt sig negativa till det utredningsförslag som propositionen bygger på. Behovet av en regional instans påpekas. I motionen 1975:1896 uttalas att en förstärkning på den centrala nivån inte kompenserar bortfallet av en regional instans. Samma synpunkt återfinns i motionerna 1975:1889, 1975:1890, 1975:1892 och 1975:1895. I motionen 1975:1894 varnas för att följden av en avveckling av hemkonsulentorganisationen skulle bli en tungrodd och centralstyrd apparat. I motionen 1975:1884 uttalas att konsumentverket utan regional instans kommer att
1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 26
NU 1975:26
sakna överblick över och kännedom om regionala förhållanden. Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975:1893. Gapet mellan primärkommun och centralt ämbetsverk ger knappast möjlighet till närkontakt, anförs i motionen 1975:1890. I flera motioner - 1975:1853, 1975:1890, 1975:1893 och 1975:1896 - påpekas att förslaget att dra in den regionala instansen strider mot de allmänna strävandena att lägga över statlig verksamhet på regional nivå.
Hemkonsulenterna samarbetar även med andra myndigheter, såsom socialstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens pris- och kartellnämnd, framhålls i motionerna 1975:1889, 1975:1890, 1975:1891, 1975:1893 och 1975:1896. Placeringen vid länsstyrelsen underlättar samarbetet med myndigheter och organisationer på lokal nivå.
Beträffande hemkonsulenternas arbetsuppgifter uttalas i motionen 1975:1853 att de bl. a. bör svara för utbildning och information till studieförbund och andra länsomfattande organisationer och för länsomfattande kampanjer och länskonferenser i aktuella konsumentfrågor. Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975:1884. Motionärerna menar att en nära samverkan med folkrörelsernas regionala organisationer och ökade förutsättningar för dessa att i det konsumentpolitiska arbetet kunna utnyttja regionala resurser måste anses mycket angelägna.
Glesbygdskommunernas speciella problem tas upp i motionerna 1975:1888 och 1975:1889. Dessa kommuner har, anförs i motionen 1975:1888, ett dåligt utvecklat näringsliv och otillräckligt skatteunderlag. De har svårigheter att klara den kommunala servicen. Kostnaderna för att bygga ut och upprätthålla kontakt med konsumenterna blir oftast högre än i andra kommuner beroende främst på de stora avstånden. Motionärerna påpekar också att folkrörelserna inte spelar samma roll i dessa kommuner som i tätorterna. På grund av de stora avstånden är det enligt motionärerna inte realistiskt att räkna med att flera kommuner kan gemensamt anställa en konsumentsekreterare - ett alternativ för organisationen i små kommuner som föreslås i propositionen.
Detta senare problem tas även upp i motionen 1975:1896. Motionärerna menar att det knappast är en tillfredsställande lösning för de mindre kommunerna att samordna verksamheten genom att gemensamt anställa en konsumentsekreterare. De anser att det är bättre med en samordning mellan länets samtliga kommuner med gemensamma överläggningar och rådgivning från den regionala nivån.
Vissa krav på kvalifikationer för tjänst som konsumentsekreterare uppställs i motionen 1975:1895. Motionärerna betonar att det är synnerligen viktigt att för sådan tjänst endast kan komma i fråga sökande som har pedagogiska kunskaper eller informationsutbildning. De förutsätter att konsumentverket kommer att sörja för att dessa tjänstemän kontinuerligt vidareutbildas. Särskilt på det juridiska området behöver konsumentsekreteraren goda kunskaper, uttalar motionärerna. I motionen sägs vidare att det inte
NU 1975:26
är den organisatoriska uppbyggnaden av verksamheten som är avgörande utan främst syftet att skapa en väl fungerande kontakt med konsumenterna. Konsumentpolitiken bör, anför motionärerna, syfta till att underlätta marknadsekonomins funktionssätt genom att informationen mellan konsument och producent blir bättre. De uttalar att konsumentpolitiken inte bör bygga på ett underkännande av konsumentens omdömesförmåga och rätt att själv ta ansvar för hur han önskar förfoga över sina inkomster. Inte heller bör konsumentpolitiken utformas så att konsumentens valfrihet kringskärs.
I några motioner uttalas vissa tvivel på kommunernas förmåga att bygga ut en konsumentpolitisk verksamhet. \ motionen 1975:1893 anförs att man med kännedom om kommunernas ekonomiska situation har anledning att räkna med att det finns risk för att många kommuner inte alls kommer att satsa på denna verksamhet. De mindre kommunerna kommer att välja att låta konsumentpolitiken skötas på deltid av en redan anställd tjänsteman, menar motionärerna. Syftet med den konsumentpolitiska verksamheten på kommunal nivå är främst, framhålls i motionen 1975:390, att nå ut till och stödja de resurssvaga konsumenterna. I många fall är kommunerna hårt skattetyngda och har svårt att bygga ut konsumentverksamheten, säger motionären. Hon anser att statsbidraget, som bör utgå som schablonbidrag, bör motsvara större delen av kostnaderna för en tjänsteman.
Riksdagen har, erinras i motionen 1975:1609, vid flera tillfällen understrukit att utbildning i konsumentfrågor är viktig inom både ungdomsskolan och vuxenutbildningen. Motionärerna anser att ökade insatser är angelägna. Speciellt bör lärarnas behov av fortbildning uppmärksammas. Vidare är det viktigt att få fram nytt undervisningsmaterial inom områdena konsumentekonomi och konsumenträtt. Motionärerna föreslår därför att konsumentverkets anslag för utbildning i konsumentfrågor skall höjas med 500 000 kr. De påpekar vidare att utvecklingen av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet har ställt och kommer att ställa stora krav på konsumentverket. De anser att verkets resurser för rådgivning samt utbildning av och service till lokala vägledare bör ökas betydligt, oavsett i vilka former den regionala och lokala verksamheten kommer att bedrivas. I motionen föreslås därför att, utöver vad som beräknats i budgetpropositionen, ytterligare 450 000 kr. skall anvisas för dessa ändamål.
I motionen 1975:631 behandlas varudeklarationssystemet. Det påpekas att försäljningen av varudeklarationsnormer har minskat efter det att konsumentverket inrättades år 1973 och den dittills verksamma varudeklarationsnämnden (VDN) inordnades i verket. En orsak härtill är, anser motionärerna, att verket inte utarbetat några nya normer. De anför vidare att verket inte bidragit till en aktiv marknadsföring och rekommendation till företagen att använda sig av varudeklarationssystemet för att ge den enskilde konsumenten lättfattlig och väsentlig information.
Motionärerna erinrar vidare om att verket i sin anslagsframställning för
NU 1975:26
budgetåret 1975/76 tagit upp varudeklarations- och märkesfrågorna. Verket redovisar härvid sin nuvarande verksamhet och drar upp vissa riktlinjer för inriktningen fortsättningsvis. Motionärerna ställer sig allmänt kritiska och menar att remissbehandlingen av varudeklarationsutredningens betänkande inte ger verket rätt att upphöra med ett av riksdagen fastställt system för varudeklaration och ersätta det med ett nytt som utgår från helt andra grundprinciper.
Vidare tar motionärerna upp frågan om internationella överenskommelser i frågor om normer för varudeklaration i syfte att undvika tekniska handelshinder. De erinrar om näringsutskottets uttalande i ämnet förra året (se nedan) som de anser vara av ”mycket stor principiell vikt”. De ifrågasätter dock om det påtalade problemet har uppmärksammats av berörda parter. Så har konsumentverket sedan lång tid, anför motionärerna, inte upprätthållit kontakterna med International Labelling Center (ILC), som är det organ som arbetar för en internationell samordning av varudeklarationer.
I motionen 1975:617 erinras om att konsumentverket kunnat konstatera att småhusköpare ofta har svårigheter att få rättelse i de brister i utförande som finns i nyförvärvade småhus. På detta område finns, säger motionärerna, inget reklamationsorgan. Konsumentverket harvid årsskiftet. 1974-1975 börjat en försöksverksamhet med reklamationer av småhus. Syftet med denna är, påpekar motionärerna, att ge underlag för en bedömning av möjligheterna att bygga ut en reklamationsverksamhet över hela landet. Motionärerna anser att alla reklamationsfrågor som innebär tvist mellan säljare och köpare skall handläggas av samma enhet inom konsumentverket - allmänna reklamationsnämnden. Som motiv härför anges dels kravet på rättssäkerhet, dels behovet av att skapa garantier för att uppkomna tvister bedöms helt opartiskt.
Uppgifter i anslutning till vissa motioner
Varudeklarationer (motionen 1975:631)
I betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken lämnas en redogörelse för varudeklarationsnämndens tillkomst och utveckling, dess arbetsformer samt deklarationssystemet. Därav framgår bl. a. följande.
VDN:s deklarationssystem var frivilligt. De bestämmelser som nämnden utarbetat för sin verksamhet hade i huvudsak följande innehåll. VDN:s märke var avsett att känneteckna varudeklaration som upprättats i enlighet med VDN:s normer. Märket skulle ange att den vara deklarationen avsåg överensstämde med i deklarationen lämnade varufakta. Tillstånd att använda märket på varudeklarationer kunde efter prövning lämnas tillverkare, importör eller annan säljare som ansökte därom och förband sig att följa av VDN fastställda bestämmelser. Tillståndet gällde från det sökanden erlagt
NU 1975:26
fastställd årsavgift och VDN godkänt korrektur på de varudeklarationer ansökan avsåg. Varudeklaration skulle åtfölja varans konsumentförpackning och vara väl synlig eller lätt åtkomlig. Tillstånd att använda märket på varudeklarationer innefattade även rätt - såväl för tillståndshavaren som för dennes återförsäljare - att begagna märket i reklam och annan säljinformation.
Utarbetandet av normerna för varudeklarationer skedde genom samarbete mellan konsumenter, handel och producenter i projektgrupper. I de fall behov av standardiserade provningsmetoder förelåg gjordes framställning till Sveriges standardiseringskommission (SIS) om att få metoder utarbetade. Den slutliga normen fastställdes av VDN.
Beträffande verksamhetens omfattning konstateras följande. Trots varudeklarationsnämndens tilltagande verksamhet kom utarbetade normer endast att täcka begränsade delar av varuområdena livsmedel, beklädnad, heminredning, husgeråd, sport- och fritidsartiklar samt i fråga om tjänster ”sällskapsresor”. Antalet normer fördubblades från år 1961 till 1968, då normbeståndet var maximalt och omfattade 150 normer. Antalet deklarationstillstånd ökade från omkring 250 till 900. De senaste åren har kännetecknats av en dämpad tillväxttakt beträffande antalet färdiga normer och en minskning av antalet deklarationstillstånd.
International Labelling Center (ILC) bildades för att bedriva internationell samordning av varudeklarationer i syfte bl. a. att minska riskerna för tekniska handelshinder. Initiativtagare var Holland, England och Sverige. Sedan den engelska konsumentorganisationen Consumer Council lagts ner har ILC för närvarande sju medlemmar - Danmark, Finland, Norge, Sverige, Frankrike, Spanien och Holland. ILC:s sekretariat ligger i Holland. Varudeklarationsnämnden gjorde en stor insats i ILC:s arbete genom att organisationens tekniska sekretariat var samordnat med nämnden. Under ILC:s mest aktiva skede bars verksamheten i hög grad upp av ett samarbete mellan den svenska varudeklarationsnämnden och Consumer Council. Enligt tillgängliga uppgifter har ILC:s verksamhet under de senaste åren inte varit omfattande.
Frågan om utformningen av varudeklarationssystemet behandlades av näringsutskottet förra året. Utskottet lämnade i sitt betänkande (NU 1974:6) en redogörelse för förslagen i betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken. Utskottet påpekade bl. a. att varudeklarationsutredningen övervägt olika metoder för mätning och deklaration av varor och fört fram förslag beträffande frivillig varudeklaration. Ett motionsyrkande som svarade mot punkten 1 i hemställan i motionen 1975:631 avstyrktes av utskottet med hänvisning till att varudeklarationssystemet skulle komma att behandlas i samband med det förslag till lagstiftning som föranleddes av utredningen. Även ett motionsyrkande som gick ut på en framställning till Kungl. Maj:t om att svensk varudeklaration i hu -
NU 1975:26
vudsak borde följa internationella regler avstyrktes. Utskottet uttalade därvid att det delade motionärernas synpunkt om värdet av internationella regler men ansåg sig ha anledning förutsätta att det av motionärerna påtalade problemet uppmärksammades av berörda parter. Riksdagen följde utskottet och avslog ifrågavarande motionsyrkanden.
Reklamationsärenden rörande småhus (motionen 1975:617)
Frågor om stöd till bostadskonsumenter och småhusägare har två nyligen tillsatta utredningar enligt sina direktiv att behandla.
Utredningen (B 1974:04) av den statliga organisationen för uppgifter avseende byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik (utredningsman: statssekreterare Göte Svensson) har bl. a. att lägga fram förslag om den närmare uppgiftsfördelningen mellan den centrala bostadsmyndigheten och konsumentverket.
Sakkunniga har den 15 april 1975 tillkallats för att utreda frågan om förbättrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m. m. (Ju 1975:02; ordförande landstingsrådet Olov Lekberg.)
Vissa skrivelser angående propositionen 1975:40
Sveriges hemkonsulenters förening anför bl. a. att hemkonsulenternas erfarenhet ger vid handen att det är svårt att kombinera direktrådgivning och vägledning med planering och genomförande av kampanjer och andra informationsaktiviteter som initieras av konsumentverket och andra centrala organ.
Vidare anser förbundet att information och utbildning av studieledare och lärare lämpligast handhas av regionala tjänstemän som besitter god kunskap och erfarenhet av olika konsumentfrågor. Beträffande resursfördelningen anförs att i propositionen man endast har räknat med medelstillgången för konsumentverket. Den statliga medelstilldelningen bör ses i ett vidare perspektiv och även omfatta t. ex. socialstyrelsen, statens planverk, konsumentombudsmannen och livsmedelsverket, vilka utnyttjar och anser sig ha behov av en regional organisation för bevakning, samordning och spridande av information, uttalar förbundet.
I fråga om fortbildning av kommunala tjänstemän menar förbundet att det borde vara lättare och mindre kostnadskrävande att centralt samla ett mindre antal regionala tjänstemän för fortbildning för att snabbt få ut aktuell information även till konsumentsekreterarna. Genom ett bibehållande av de regionala hemkonsulenttjänsterna får konsumentverket en bredare förankring i det konsumentpolitiska arbetet.
Förbundet kritiserar förslaget om att dra in hemkonsulenttjänsterna och anför att den kommunala verksamheten bygger på frivilliga åtaganden och - som uttalats av många remissinstanser - kommer att bli olika utformad
NU 1975:26
eftersom kommunernas möjligheter till engagemang i konsumentpolitiken kan förväntas bli varierande. I län med uttalad glesbygdskaraktär och litet befolkningsunderlag kommer detta att bli särskilt markant, säger förbundet. I de fall där två eller flera kommuner väljer att samarbeta och gemensamt anställa konsumentsekreterare går den eftersträvade närkontakten med konsumenterna förlorad.
Sveriges köpmannaförbund anför i sin skrivelse att representationen för partipolitiska intressen samt konsument- och löntagarintressen synes vara väl tillgodosedd i den föreslagna utbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet, medan däremot de fackmannamässiga inslagen i representationen är otillfredsställande. Förbundet anser att detaljhandelns företag inte får sättas åt sidan vid representationen. Såväl de konsumentkooperativa butikerna genom konsumtionsföreningarna som de enskilda butikerna genom sina lokala köpmannaföreningar måste få tillfälle att förmedla sina erfarenheter och påverka policyfrågorna.
Behovet av enhetlig information till berörda parter är enligt förbundet ytterligare ett starkt skäl för samverkan med handeln i det konsumentpolitiska arbetet.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande en rad frågor på det konsumentpolitiska området. Frågorna tas upp i den ordning de aktuella anslagen behandlas i budgetpropositionen.
Statens pris- och kartellnämnd
Vissa förändringar beträffande informationsverksamheten vid statens prisoch kartellnämnd (SPK) föreslås i budgetpropositionen.
På grundval av ett utredningsförslag (Ds H 1974:2) rörande informationsverksamheten vid SPK förordar chefen för handelsdepartementet en ändrad kompetensfördelning mellan SPK och konsumentverket. Nämnden bör bedriva information om priser och prisutveckling i det kortsiktiga, nyhetsförmedlande perspektivet medan konsumentverket bör ansvara för information som har långsiktig och utbildningsmässig inriktning. Vidare anförs att informationsfrågorna även i fortsättningen bör handläggas av en särskild enhet inom SPK. Fördelningen av uppgifter mellan SPK och konsumentverket medför att denna informationsenhet minskas med två tjänster för handläggare. Dessa tjänster tillförs konsumentverket. Likaså föreslås en omfördelning av anslaget för information. Förslaget innebär att av de medel för information som hittills tilldelats SPK skall till konsumentverket överföras medel som motsvarar kostnader för kampanjverksamhet och produktion av läromedel. För detta ändamål beräknas ett belopp av 560 000 kr. Till SPK skulle under anslagsposten Allmän upplysningsverksamhet anvisas 100 000 kr.
NU 1975:26
12 Utredningen lade även fram förslag rörande den tidskrift - Pris- och kartellfrågor- som SPK ger ut. Syftet var att det skulle skapas en bättre ekonomi för tidskriften. Utredningen ansåg att tidskriftens innehåll borde inskränkas till korta referat av SPK:s utredningar, referat av marknadsdomstolens utslag i viktigare konkurrensbegränsningsärenden samt referat av viktigare beslut från näringsfrihetsombudsmannen (NO). Tidskriften borde härigenom kunna bli självfinansierad. Alla remissinstanser utom konsumentombudsmannen har vänt sig mot dessa förslag. Departementschefen anser att information av denna typ i princip bör vara självfinansierad och att eventuella subventioner bör redovisas öppet. Beträffande utformningen av tidskriften anförs att SPK bör arbeta vidare med denna fråga och därvid beakta de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen.
I motionen 1975:1667 kritiseras propositionens förslag beträffande SPK:s informationsverksamhet. Förslaget om att resurser skall föras över från SPK till konsumentverket bör enligt motionärens mening avslås. Riksdagen skulle därvid uttala att en överföring av informationsresurser från SPK till konsumentverket inte bör ske förrän garantier har skapats för att SPK ansvarar för långsiktig information om konkurrensfrämjande verksamhet.
Utskottet vill erinra om att utredningens förslag i detta hänseende har godtagits av samtliga remissinstanser - däribland även SPK. Utskottet delar departementschefens uppfattning att ansvaret för information med mera allmänt konsumentorienterad inriktning bör åvila konsumentverket. Att konsumentverket får ansvaret för information med långsiktig och utbildningsmässig inriktning överensstämmer väl med vad utskottet i det följande anför om verkets uppgifter i samband med utbyggnaden av kommunernas konsumentpolitiska verksamhet. Utskottet avstyrker motionen 1975:1667 i nu nämnt hänseende.
Motionären hemställer vidare om en särskild framställning från riksdagen om att konsumentupplysningen inte får äventyras genom att tidskriften Pris- och kartellfrågor görs självfinansierad och om att denna tidskrift bör få arbeta vidare efter hittillsvarande principer. Riksdagen skulle härvid uttala att den hittillsvarande informationen om SPK:s, NO:s och marknadsdomstolens verksamhet har varit värdefull och inte får inskränkas.
Tidskriften Pris- och kartellfrågor riktar sig i stor utsträckning till en läsekrets som svarar för beslut inom näringsliv och offentlig verksamhet. Genom tidskriftens nuvarande utformning får den läsekretsen aktuell information om pris- och konkurrensfrågorna i landet. Läsekretsen har ofta ett yrkesmässigt intresse för SPK:s, NO:s och marknadsdomstolens verksamhet. Tidskriften syftar alltså primärt inte till att lämna allmän upplysning till en bred allmänhet. Med hänsyn härtill ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning att information riktad i huvudsak till en grupp specialister i princip bör vara ekonomiskt självbärande. Vad avser motionärens önskemål om tidskriftens utformning vill utskottet understryka att publicitetsprincipen, såsom NO framhåller i sitt remissyttrande, är en
NU 1975:26
av hörnstenarna i den svenska pris- och konkurrenspolitiken. Utskottet anser sig dock mot bakgrund av departementschefens uttalande i propositionen inte ha skäl att föreslå riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen i detta ämne.
Utskottet avstyrker alltså motionen i nu nämnt hänseende.
Av vad ovan sagts foijer att utskottet tillstyrker det i budgetpropositionen framlagda förslaget till anslag till SPK.
Konsument politisk verksamhet
Samhällets konsumentpolitik har på senare tid byggts ut kraftigt. Konsumenternas rättsställning har förbättrats genom en rad lagar som tillkommit under de senaste fem åren. Nya organ har inrättats på central nivå, främst konsumentombudsmannen, marknadsdomstolen och konsumentverket. På regional nivå finns sedan länge hemkonsulenter. Dessa är sedan år 1970 stationerade vid länsstyrelserna, och deras verksamhet sorterar sedan 1973 under konsumentverket. F. n. finns 39 sådana tjänster. På lokal nivå är samhällets konsumentpolitiska aktiviteter däremot föga omfattande. Kommunerna har hittills endast i begränsad utsträckning engagerat sig i konsumentpolitiken.
1 propositionen 1975:40 uttalas att en nära kontakt mellan samhällets konsumentverksamhet och de enskilda konsumenterna är en grundläggande förutsättning för att konsumentpolitiken skall bli verkligt framgångsrik. Möjligheterna att få och upprätthålla en sådan kontakt är bäst på lokal nivå, anförs det. Kommunerna anses därför böra ansvara för den lokala konsumentpolitiska verksamheten. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att en viktig uppgift för konsumentpolitiken är att söka nå ut till de resurssvaga konsumentgrupperna. En förutsättning för att detta skall bli möjligt är att konsumentpolitiken byggs ut på lokal nivå.
Folkrörelser och andra organisationer spelar vid sidan av sin opinionsbildande verksamhet en aktiv roll när det gäller att sprida allmän konsumentpolitisk information. Utskottet utgår från att så även framgent kommer att vara fallet. Det är väsentligt att deras insatser, som är en viktig del av den lokala konsumentverksamheten, stödjes.
Vissa allmänna riktlinjer för kommunernas medverkan i konsumentpolitiken anges i propositionen. Det slås fast att kommunernas medverkan bör komma till stånd genom frivilliga åtaganden och att statsbidrag ej bör utgå för denna verksamhet. Den kommunala konsumentpolitikens uppgifter föreslås bli i första hand att ge vägledning till enskilda konsumenter och därutöver att lämna allmän information i konsumentfrågor, rapportera förhållanden av intresse till centrala myndigheter, avge remissyttranden samt stödja konsumentpolitiska aktiviteter inom kommunen. Beträffande organisationen på kommunal nivå uttalas att det ankommer på vederbörande kommun
NU 1975:26
att utforma denna. Tanken på en lagreglering av kommunernas insatser avvisas.
Chefen för handelsdepartementet utgår emellertid från att verksamheten förankras hos förtroendemän med uttalat ansvar för de konsumentpolitiska frågorna och att en självständig resurs - konsumentsekreterare - tillskapas för det löpande arbetet. Departementschefen understryker också vikten av att kommunerna inrättar särskilda referensgrupper för samordning och utbyte av information mellan kommunerna och folkrörelserna.
Dessa allmänna riktlinjer diskuteras i motionen 1975:1895. Motionärerna, som i stort sett ansluter sig till vad som föreslås i propositionen, anser att riksdagen bör göra ett uttalande rörande vissa av dessa riktlinjer. De önskar ett understrykande av att kommunerna bör få tillfälle att bygga upp sin konsumentpolitiska verksamhet efter behov och i den takt de själva finner lämpligt. Vidare betonar de att det organ som i kommunerna skall ansvara för verksamheten måste få en parlamentarisk proportionell sammansättning. De framhäver också att konsumentsekreterarna med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och omfattning behöver en grundlig och adekvat utbildning och måste uppfylla höga krav på objektivitet i sin rådgivningsverksamhet.
Med anledning av dessa synpunkter vill utskottet framhålla att det enligt propositionen skall ankomma på kommunerna själva att besluta om den lokala konsumentpolitiken. Syftet med förslagen i propositionen är att undanröja den osäkerhet som nu föreligger om den kommunala verksamhetens innehåll och organisation. Förslagen är att se som en vägledning för kommunerna. Uppbyggnadstakt och organisationsform avgörs alltså av kommunerna. Att det organ som i kommunen skall bära ansvaret för verksamheten regelmässigt fårförtroendemannaförankring kan dock tas för givet.
Stora krav kommer att ställas på konsumentsekreterarnas verksamhet - i synnerhet rådgivning till enskilda konsumenter. Det är självfallet viktigt att de har en tillfredsställande grundutbildning och får goda möjligheter till vidareutbildning. Några formella utbildningskrav anser utskottet inte att det är lämpligt att uppställa.
I allt väsentligt överensstämmer motionärernas synpunkter med de riktlinjer som nu dragits upp i propositionen. Utskottet anser därför inte att det finns skäl för riksdagen att göra en särskild framställning till regeringen med anledning av ifrågavarande motionsyrkande. Med det här sagda ansluter sig utskottet till vad som i propositionen anförs om kommunal konsumentpolitisk verksamhet.
Utskottet avstyrker sålunda även förslaget i motionen 1975:390, som syftar till att det skall utgå statsbidrag för kommunal konsumentpolitisk verksamhet.
En utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet kommer, framhålls i propositionen, att medföra krav på medverkan i olika avseenden från statens sida. Den innebär en kraftig utökning av samhällets samlade
NU 1975:26
konsumentpolitiska insatser. Departementschefen uttalar att de resurser som behövs för biståndet till kommunerna bör tillskapas inom ramen för en oförändrad medelstilldelning. Med hänvisning till att betydande delar av den verksamhet som hemkonsulenterna nu bedriver kommer att övertas av kommunerna och att konsumentverket bör ansvara för rådgivning till kommunerna föreslås att hemkonsulenttjänsterna dras in. Indragningen skall normalt ske med verkan från den 1 januari 1977. De resurser som därigenom frigörs skall tillföras konsumentverket.
Flertalet av de motioner som väckts med anledning av propositionen anknyter till detta förslag. Motionerna 1975:1853, 1975:1889, 1975:1890, 1975:1891, 1975:1893, 1975:1894, 1975:1895 och 1975:1896 går alla ut på att riksdagen bör besluta att hemkonsulenttjänsterna skall bibehållas. 1 motionen 1975:1884 yrkas att den nuvarande hemkonsulentverksamheten bibehålls tills vidare.
I motionen 1975:1892 hemställs att riksdagen skall uttala sig för en fortsatt verksamhet med hemkonsulenter och att frågan om en indragning av dessa tjänster skall bli föremål för förnyad prövning. Från glesbygdskommunernas horisont tas frågan upp i motionen 1975:1888. Där påyrkas ett uttalande av riksdagen att den regionala konsumentverksamheten inte skall avvecklas innan man är säker på att den kommunala konsumentverksamheten fungerar tillfredsställande även i glesbygdskommuner. I samtliga motioner anförs som skäl för att hemkonsulenttjänsterna inte bör dras in tvivel på att kommunerna kommer att kunna bygga ut sin konsumentpolitiska verksamhet inom en snar framtid. Motionärerna pekar vidare på att det finns risk för att hjälpen till konsumenterna kommer att variera betydligt mellan de olika kommunerna. Det påpekas även att konsumentverket kan få svårt att nå ut till och hjälpa alla kommuner som så önskar. 1 flera av motionerna poängteras mera allmänt betydelsen av en regional förbindelselänk mellan centrala och lokala organ på konsumentpolitikens område.
Utskottet delar i väsentliga hänseenden motionärernas uppfattning. Det finns enligt utskottets mening inte underlag för ett beslut nu om indragning i en nära framtid av hemkonsulenttjänstema i länen. Den verksamhet som bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna fyller för närvarande en viktig funktion. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten är under utbyggnad. Ännu är det dock endast ett begränsat antal kommuner som mera aktivt bedriver sådan verksamhet, och det finns, som flera motionärer påpekat, inga egentliga garantier för att de kommuner som nu skall starta verksamhet på detta område gör det så snart som förutsätts i propositionen. Utskottet vill understryka vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggs ut i kommunerna. I takt med utvecklingen på det kommunala planet bör enligt utskottets mening en anpassning av den regionala organisationen komma till stånd. Den strävan att rationellt fördela de konsumentpolitiska resurserna, som regeringens förslag är ett uttryck för, kan
NU 1975:26
utskottet ansluta sig till. Regeringen bör fortlöpande följa utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleds härav.
I motionen 1975:1890 hemställs om en särskild utredning av möjligheterna att bygga ut den regionala konsumentpolitiska verksamheten. Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionen.
1 propositionen föreslås att de resurser som skulle frigöras genom att hemkonsulenttjänsterna dras in förs över till konsumentverket. För budgetåret 1975/76 föreslås en ökning av anslaget till konsumentverket för förvaltningskostnader med 1 710 000 kr. utöver det belopp som har tagits upp i budgetpropositionen. Denna ytterligare förstärkning är avsedd för att verket skall kunna ge kommunerna specialinriktad och aktuell information samt allmänt stöd i samband med den kommunala verksamhetens praktiska uppläggning och för att verket skall kunna organisera fortbildning av kommunala handläggare. I konsekvens med förslaget att hemkonsulenttjänsterna skall bibehållas yrkas i motionerna 1975:1891, 1975:1895 och 1975:1896 avslag på denna förstärkning av konsumentverkets resurser. 1 motionen 1975:1609 - väckt under den allmänna motionstiden - föreslås en höjning av anslaget till konsumentverket med 950 000 kr. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen. Motionärerna anser att av dessa medel 500 000 kr. bör anvisas till verkets utbildningsprogram och 450 000 kr. till rådgivningsverksamhet.
Utskottet har ovan understrukit den lokala konsumentpolitikens betydelse och vikten av en utbyggd kommunal verksamhet. En förutsättning för att det avsedda syftet skall uppnås är dock att ökade resurser för bl. a. rådgivning, information och fortbildning av kommunernas tjänstemän kan ställas till kommunernas förfogande. Under en period av uppbyggnad av den lokala konsumentpolitiska verksamheten är det enligt utskottets mening väsentligt att kommunerna garanteras stöd även från centralt håll. Den bibehållna regionala verksamheten bör även garanteras stöd från centralt håll. Konsumentverket bör för att kunna tillgodose de ökade krav som uppbyggnaden av den kommunala verksamheten kommer att ställa på verket erhålla den i propositionen 1975:40 föreslagna resursförstärkningen. Utskottet avstyrker nu ifrågavarande yrkanden i motionerna 1975:1891, 1975:1895 och 1975:1896. Det ställningstagande som utskottet föreslår innebär att yrkandet i motionen 1975:1609 blir tillgodosett.
Den regionala verksamhetens inriktning och organisation, speciellt förankringen inom länsstyrelserna, bör prövas, uttalas i motionen 1975:1884. Motionärerna anser att möjligheten att inrätta en konsumentenhet inom länsstyrelserna bör utredas. Syftet skulle vara att samordna den verksamhet som priskontoren vid länsstyrelserna bedriver med den regionala konsumentverksamheten. Utskottet har i det föregående uttalat att utvecklingen av den konsumentpolitiska verksamheten på det regionala och lokala planet
NU 1975:26
noga bör följas. Någon speciell utredning enligt ifrågavarande yrkande i motionen 1975:1884 anser sig utskottet inte böra tillstyrka.
De synpunkter på varudeklarationssystemets framtida utformning som förs fram i motionen 1975:631 överensstämmer i huvudsak med motionsyrkanden som utskottet behandlade vid förra årets riksdag. Vad avser motionärernas önskemål om att principerna för utformningen av svensk varudeklaration snarast skall föreläggas riksdagen vill utskottet erinra om pågående lagstiftningsarbete. Förslag till lag om obligatorisk varudeklaration för vissa varor har lagts fram i betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken. Vidare har konsumentverket i en rapport (1974:12) lagt fram förslag till produktsäkerhetslag. I reklamutredningens delbetänkande (SOU 1974:23) Information i reklamen föreslås en lag om information i reklam och annan marknadsföring. Alla dessa förslag bereds för närvarande samtidigt inom regeringskansliet. Något särskilt uttalande från riksdagens sida enligt det nämnda motionsyrkandet synes inte vara påkallat. Utskottet förutsätter att i det angivna sammanhanget även frågan om det frivilliga varudeklarationssystemets utformning kommer att tas upp. Beträffande önskemålet om att svensk varudeklaration skall följa internationella regler uttalade utskottet vid sin behandling förra året av samma yrkande att det delade motionärernas synpunkt om värdet av internationella överenskommelser på detta område. Utskottet ansåg sig ha anledning förutsätta att problemet uppmärksammades av berörda parter. Det anförda äger fortfarande sin giltighet. Ett omfattande internationellt samarbete äger rum på konsumentpolitikens område. För samarbete mellan de nordiska länderna har en nordisk ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor bildats. Sverige deltar i det samarbete om konkurrens- och konsumentfrågor som bedrivs inom OECD och Europarådet. Utskottet finner inte skäl att - som föreslås i motionen - riksdagen särskilt skall uttala sig för att Sverige i det internationella samarbetet skall prioritera organisationen International Labelling Center framför någon av de övriga internationella organisationerna inom detta fält. Utskottet avstyrker alltså motionen 1975:631.
Allmänna reklamationsnämndens uppgift är att pröva enskilda konsumenters klagomål beträffande varors och tjänsters beskaffenhet m. m. Nämnden bedrivs som en försöksverksamhet av konsumentverket. Handläggning av reklamationer rörande småhus sker dock inom konsumentverket som ett led i den försöksverksamhet som verket sedan årsskiftet 1974-1975 bedriver i två län. I motionen 1975:617 föreslås riksdagen uttala sig för att allmänna reklamationsnämnden skall handlägga alla reklamationsärenden inom ramen för konsumentverkets verksamhet.
I konsumentverkets rapport (1975: l)om småhus uttalas att målet för verksamheten är att skapa en central reklamationsinstans för handläggning av klagomål som avser förvärv av småhus samt reparations- och underhållsarbeten i bostaden. Ett syfte med den nuvarande försöksverksamheten är
NU 1975:26
att få underlag för en realistisk bedömning av de resurser som krävs för att allmänna reklamationsnämndens verksamhet skall kunna utökas med fastighetsfrågor. Utskottet vill vidare erinra om att utredningen (1974:04) om plan- och bostadsmyndigheternas organisation har att utarbeta sina förslag med beaktande av att den centrala bostadsmyndighetens verksamhet i högre grad bör inriktas på åtgärder till stöd för bostadskonsumenter och beställare. I direktiven nämns som exempel på sådana åtgärder bl. a. konsumentupplysning och varudeklaration. Vidare har en utredning om konsumentskyddet på småhusmarknaden nyligen tillsatts. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionen.
Vad i budgetpropositionen anförts och föreslagits i övrigt beträffande anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader, för forskning m. m. och för allmänna reklamationsnämnden har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för dessa ändamål.
Utskottet hemställer
1. beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd att
riksdagen med avslag på motionen 1975:1667 punkterna 1 och 2 godkänner vad som förordats i propositionen 1975:1 bilaga 12 (s. 55-57),
2. beträffande anslag till statens pris- och kartellnämnd
att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 bilaga 12 punkten D4 och med avslag på motionen 1975:1667 punkten 3 i ifrågavarande del till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 15 940 000 kr.,
3. beträffande riktlinjer för kommunal konsumentpolitisk verksamhet att riksdagen
a) med anledning av propositionen 1975:40 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) avslår motionen 1975:1895 punkten 3 i den mån motionen inte i denna del tillgodosetts enligt utskottets hemställan under
a,
c) avslår motionen 1975:390,
4. beträffande hemkonsulentorganisationen
att riksdagen med anledning av propositionen 1975:40 såvitt den avser hemkonsulentorganisationen och vissa övergångsåtgärder beträffande denna samt motionerna 1975:1853, 1975:1884 punkten 2, 1975:1888, 1975:1889, 1975:1890, 1975:1891 punkten 1, 1975:1892, 1975:1893, 1975:1894, 1975:1895 punkten 1 och 1975:1896 punkten 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
NU 1975:26
5. beträffande anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 bilaga 12 punkten D5 och motionen 1975:1609, med bifall till propositionen 1975:40 i ifrågavarande del samt med avslag på motionerna 1975:1667 punkten 3 i ifrågavarande del, 1975:1891 punkten 2, 1975:1895 punkten 2 och 1975:1896 punkten 2 till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 19 743 000 kr.,
6. beträffande samordning av länsstyrelsernas priskontor och hemkonsulentorganisationen att
riksdagen avslår motionen 1975:1884 punkten 1,
7. beträffande varudeklarationssystemets utformning m. m. att riksdagen avslår motionen 1975:631,
8. beträffande handläggning av vissa reklamationsärenden att riksdagen avslår motionen 1975:617,
9. beträffande anslag i övrigt till konsumentverket
att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 bilaga 12 punkterna D6 och D7 för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisar
a) till Konsumentverket: Forskning m. m. ett reservationsanslag av 1 695 000 kr.,
b) till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden ett förslagsanslag av 2 446 000 kr.
Stockholm den 24 april 1975
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s) (punkterna 1-5), Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), (punkterna 6-9), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s) (punkterna 1-5), fru Radesjö (s), herr Pettersson i Helsingborg (s) (punkterna 6-9) och fru Oskarsson (c).
Reservationer
1. beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd av herrar Andersson i Örebro (fp) och Svensson i Malmö (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Tidskriften Pris- och kartellfrågor” och slutar på s. 13 med "nämnt hänseende" bort ha följande lydelse:
NU 1975:26
20 Utskottet kan inte ansluta sig till departementschefens uppfattning att tidskrifter av den typ som Pris- och kartellfrågor representerar i princip bör vara självfinansierade. Ett tungt vägande skäl häremot är publicitetens roll som en central och nödvändig del av pris- och konkurrenspolitiken. Utskottet vill erinra om att det i förarbetena till konkurrenslagstiftningen beträffande konsumentupplysningen i pris- och konkurrensfrågor anförts att det är en angelägen uppgift att tillse att sådana hjälpmedel finns. Detta bör äga giltighet även i de fall då informationen i första hand är avsedd för en mindre målgrupp av specialintresserade så som är fallet med tidskriften Pris- och kartell frågor.
Det utredningsförslag om en förändrad utformning av tidskriften som departementschefen i huvudsak ansluter sig till är i första hand motiverat av ekonomiska skäl. Utskottet ansluter sig till den kritik som remissinstanserna med ett enda undantag riktat mot förslaget. Pris- och kartellfrågor spelar en viktig roll som marknadsrättslig dokumentation och fyller ett väsentligt behov. Utskottet vill även påpeka att NO och marknadsdomstolen uttalat att ett genomförande av förslaget sannolikt skulle få till följd ökade behov av anslag för andra former av information.
Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet motionen i nu nämnt hänseende.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med anledning av vad som förordats i propositionen 1975:1 bilaga 12 (s. 55-57) och med bifall till motionen 1975:1667 punkterna 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande anslag lill konsumentverket för förvaltningskostnader av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet har” och slutar med "blir tillgodosett” bort ha följande lydelse:
Det ställningstagande som utskottet föreslår ovan innebär att stöd och rådgivning i olika konsumentpolitiska frågor till kommunerna i första hand kommer att lämnas på regional nivå av hemkonsulenterna. Det finns därför enligt utskottets mening inte behov av den i propositionen föreslagna förstärkningen av resurser för den centrala konsumentverksamheten. I den mån som den kommunala verksamhetens utbyggnad medför ökade krav på konsumentverket får dock frågan om ytterligare medel upptas till förnyad prövning. Någon förstärkning av verkets resurser för budgetåret 1975/76 utöver vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen anser sig utskottet inte böra förorda. Utskottet tillstyrker alltså nu ifrågavarande yrkanden i motionerna 1975:1891, 1975:1895 och 1975:1896 och avstyrker motionen 1975:1609.
NU 1975:26
dels att utskottet under 5 bort hemställa
5. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 bilaga 12 punkten D 5 och motionerna 1975:1891 punkten 2,1975:1895 punkten 2 och 1975:1896 punkten 2 samt med avslag på propositionen 1975:40 såvitt den gäller anslag och motionerna 1975:1609 och 1975:1667 punkten 3 i ifrågavarande del till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 18 033 000 kr.,
3. beträffande handläggning av vissa reklamationsärenden av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”1 konsumentverkets” och slutar på s. 18 med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att frågor om stöd till bostadskonsumenter och om konsumentskydd på småhusmarknaden kommer att behandlas dels av utredningen om plan- och bostadsmyndigheternas organisation, dels av en nyligen tillsatt utredning om konsumentskyddet på småhusmarknaden. Något särskilt organ som handlägger ärenden rörande reklamationer av småhus finns inte för närvarande. Allmänna reklamationsnämnden är det organ som har störst erfarenhet av frågor som rör tvister mellan köpare och säljare. Nämndens verksamhet har successivt byggts ut.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att alla reklamationsärenden som innebär att tvister mellan säljare och köpare skall avgöras bör handläggas av allmänna reklamationsnämnden. Härigenom skapas garantier för att uppkomna tvister bedöms helt opartiskt och enligt samma praxis. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1975:617.
dels att utskottet under 8 bort hemställa
8. att riksdagen med bifall till motionen 1975:617 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
beträffande kommunal konsumentpolitisk verksamhet av herr Andersson i Örebro (fp):
Jag delar de synpunkter som utskottet redovisar beträffande den lokala konsumentpolitikens betydelse och vikten av en utbyggd kommunal verksamhet. Även om ökade resurser ställs till förfogande för bl. a. rådgivning, information och fortbildning av kommunernas tjänstemän finner jag det tveksamt om detta är till fyllest för att tillgodose de krav som uppbyggnaden av den kommunala verksamheten kommer att ställa.
De tankegångar som redovisas i motionen 1975:390 sammanfaller med folkpartiets grundläggande uppfattning om det statliga stödet till kommu -
NU 1975:26
nernas konsumentverksamhet. Den modell som förordas i motionen är att föredra. Enligt den bestrids större delen av kostnaderna för den lokala konsumentpolitiska verksamheten med statsmedel vilka utgår som schablonbidrag. På så sätt kan kommunerna anordna sin lokala konsumentpolitiska verksamhet mera fritt och på det för dem mest ändamålsenliga sättet.
Jag förutsätter emellertid att frågan om statsbidrag blir föremål för en samlad bedömning inom ramen för överväganden rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
GOTAB 75 9446 S Stockholm 1975