Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om förbud mot reklam från flygplan

Näringsutskottets betänkande nr 28

NU 1975:28

Nr 28

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om förbud mot reklam från flygplan

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:90 av herr Molin (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag om förbud mot reklam från flygplan,

1975:120 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag om förbud mot reklam och propaganda från luftfarkost.

Motionerna

I motionen 1975:90 lämnas uppgift om flygningar utefter Hallandskusten sommaren 1974 med reklam för olika slags företag och för idrottsarrangemang. Sådan verksamhet är enligt motionären förenad med flera negativa följder. Den skapar onödigt buller i områden och vid tider som människor vill utnyttja för rekreation, t. ex. genom bad. Den är estetiskt föga tilltalande. Som det viktigaste skälet för ett förbud anges att reklam av detta slag är onödigt energi förbrukande. De legitima skäl som i många fall finns för reklam saknas när det gäller reklam från flygplan, anser motionären.

Reklam som bedrivs med utnyttjande av luftfarkost kan i många fall anses störande utan att likväl kunna beivras, anförs i motionen 1975:120. Efter att ha nämnt reklam av detta slag i samband med idrottstävlingar, mässor och utställningar påtalar motionärerna att det förekommit att politiska möten av meningsmotståndare utsatts för slagord som på ett provocerande sätt presenterats med hjälp av flygplan. Även personer som uppehåller sig i anslutning till den start- och landsningsbana som utnyttjas vid reklamflygningarna blir störda, säger motionärerna. Dessa kritiserar också luftburen reklam över fritidsområden och badstränder, vilken av berörda personer kan upplevas som påträngande.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Vissa bestämmelser om luftfart, m. m.

För luftfart i förvärvssyfte inom Sverige erfordras tillstånd som, när det gäller annan luftfart än linjefart, utom i vissa undantagsfall meddelas av luftfartsstyrelsen. De grundläggande bestämmelserna i detta hänseende finns

1 Riksdagen 1975. 17 sand. Nr 28

NU 1975:28

i 7 kap. luftfartslagen (1957:297) och 87 § luftfartskungörelsen (1961:558; 87 § ändrad 1968:480, 1969:357). Vid meddelande av tillstånd skall bestämmas de villkor som finns erforderliga. Tillstånd kan återkallas om innehavaren i väsentlig mån åsidosätter föreskrifter som gäller för verksamheten. Allmänt föreskrivs i 97 § luftfartskungörelsen att luftfartsverket äger meddela de föreskrifter i fråga om bedrivande av luftfartsverksamhet som verket finner påkallade av hänsyn till luftfartens säkerhet och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet vid luftfärd.

I anslutning till 87 § och med stöd av 97 § luftfartskungörelsen har luftfartsverket utfärdat driftsbestämmelser m. m. Dessa ingår i serien Bestämmelser för civil luftfart (BCL). Enligt BCL-D 1.1 gäller följande. Annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart indelas i luftfart i icke regelbunden trafik, bruksflyg och skolflyg i förvärvssyfte. Med bruksflyg förstås all luftfartsverksamhet i förvärvssyfte som bedrivs med luftfartyg vars högsta tillåtna flygvikt ej överstiger 5 700 kg och som ej utgör linjefart eller skolflyg. Reklamflyg utgör en kategori av bruksflyg. 1 övrigt kan bruksflyg utgöras av bl. a. taxiflyg, godsflyg och rundflyg, jordbruksflyg, mätnings- och inspektionsflyg, boserflyg, luftfart som innebär deltagande i räddningstjänst, luftfart som innebär deltagande i civilförsvarsövning, trafikövervakning från luften, skogsbrandbevakning från luften och målgång för krigsmaktens räkning.

För att tillstånd skall erhållas fordras att sökanden uppfyller i BCL givna föreskrifter för den luftfart varom det är fråga och dessutom de särskilda villkor som kan komma att föreskrivas. Tillstånd meddelas för viss tid och betingar vissa avgifter. Detaljerade bestämmelser finns om vissa uppgifter som ansökan om tillstånd till bruksflyg etc. skall innehålla. Bl. a. skall anges arten och omfattningen av den verksamhet som avses med ansökan. Operatören avkrävs varje år statistik, varur dock icke kan erhållas separata uppgifter om reklamflyg. De företag som har tillstånd till bruksflyg har för närvarande totalt ca 225 flygplan. För reklamflyg erfordras emellertid särskild utrustning.

Gällande bestämmelser om luftfart ger möjlighet till ingripanden mot flygning på relativt låg höjd med allmänflyg över områden avsedda för friluftsliv etc., inom vilka sådan flygning kan uppfattas som störande även om den inte ger upphov till höga ljudnivåer.

13 § luftfartskungörelsen stadgas att luftfartsverket, om så befinns påkallat med hänsyn till naturskydd eller friluftsliv, kan förordna att luftfartyg under viss del av året inte får ta flygväg inom visst område. Sådant område skall utgöra s. k. restriktionsområde. Förordnandet skall meddelas efter samråd med länsstyrelsen samt, om det berör militära förhållanden, med överbefälhavaren.

Då luftfartsverket förordnar om restriktionsområde, skall det enligt 4 § föreskriva de inskränkningar i rätten att flyga inom området som befinns påkallade av hänsyn till ändamålet med förordnandet. Skyldighet kan åläggas

NU 1975:28

den som önskar flyga inom området att göra anmälan härom, att avvakta särskilt tillstånd till genomfart eller att iaktta andra sådana föreskrifter. Förbud kan meddelas att flyga inom området annat än på visst sätt, på viss höjd eller under vissa väderleksförhållanden. Där det finns påkallat av hänsyn till allmän ordning och säkerhet kan all luftfart inom området förbjudas för viss tid, högst två veckor. Föreskrifter angående restriktionsområde, som inrättas med hänsyn till naturskydd eller friluftsliv, får ej utformas så, att de innebär hinder för luftfart som är påkallad av hänsyn till ortsbefolkningens intresse.

Förordnande om restriktionsområde med hänsyn till naturskydd har hittills meddelats endast i ett fall, som gäller Stora och Lilla Karlsö. Något förordnande om restriktionsområde med hänsyn till friluftsliv lär icke ha meddelats.

Med anledning av vad som anförs i motionen 1975:120 om störande av politiska sammankomster bör vissa straffrättsliga bestämmelser nämnas.

1 16 kap. 4§ brottsbalken finns ett straffstadgande som är tillämpligt om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag. När bestämmelsen infördes var det främst för att skydda politiska sammankomster. Ansvar för störande av allmän sammankomst förutsätter uppsåt att störa sammankomsten.

Störande av sammankomst kan även påtalas med åberopande av 16 kap. 16 § brottsbalken, vari stadgas om bötesstraff för förargelseväckande beteende. Därmed förstås att någon - i annat fall än som i övrigt berörs i kapitlet - för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.

Reklamflygets omfattning m. m.

Under 1960-talet utövades reklamflyg av flera företag. Dessa har numera i allmänhet lagt ned sin verksamhet. I näringsutskottets betänkande 1974:16 angavs vissa data rörande ett företag i Stockholm som uppgivits vara dominerande i branschen. Detta företags verksamhet med reklamflyg hade reducerats kraftigt från år 1973 i samband med att företaget upphört med aktiv marknadsföring på området. Sedan verksamheten gått ned ytterligare har företaget år 1975 överlåtit sin utrustning för reklamflyg till ny innehavare som fortsätter med reklamflyg.

Reklamflyg bedrivs av ytterligare åtminstone ett företag, vilket är hemmahörande i Helsingborg och har flygplatsen i Höganäs som bas. Det är uppenbarligen detta företags verksamhet som åsyftas i motionerna. Företaget har lämnat följande uppgifter. Dess reklamflygningar omfattade år 1974 ca 200 timmar. Företaget utför flygningar i huvudsak längs kusten från Skanör-Falsterbo till norra Halland. Flygningarna äger till största delen rum på sommaren vid tider då vädret är vackert. Flyghöjden är lägst 150 m.

NU 1975:28

4 Flyghastigheten area 80 km. i timmen, vilket innebär att flygplanet framförs med lägre varvtal än normalt, något som reducerar bullernivån. Bensinåtgången beräknas till ca 16 liter i timmen, dvs. ca 3 200 liter för 200 timmars flygning.

Till jämförelse med de senast angivna sifferuppgifterna kan nämnas att antalet flygtimmar i bruksflyg med svenskregistrerade luftfartyg år 1973 beräknas till drygt 90 000 och att drivmedelsförbrukningen i civila luftfarter år 1970 beräknas till 235 miljoner liter, då med en ökning av ca 8 96 per

år.

Uppgiften i motionen 1975:120 om luftburen propaganda som stört politiska möten gäller, enligt vad som inhämtats, närmast en händelse under valrörelsen 1973. Socialdemokraternas upptaktsmöte på Malmö stadion överflögs då av ett flygplan som bogserade en banderoll med texten ”Bevara monarkin!” eller motsvarande. Den störning som bedömdes uppkomma föranledde inte polisanmälan. Lägsta tillåtna flyghöjd var med hänsyn till omständigheterna 300 m.

Reglering av reklamverksamhet

Skattskyldigheten enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam omfattar även reklam från flygplan. Beskattningsvärdet utgörs härvid av vederlaget.

Uppsättning av skyltar och andra reklamanordningar utomhus regleras genom bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822), väglagen (1971:948) och byggnadsstadgan (1951:12).

En näringsrättslig reglering av reklamåtgärder åstadkoms genom lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, vars syfte är att ge konsumenter och näringsidkare skydd mot att näringsidkare i det enskilda fallet använder icke tillbörliga åtgärder eller metoder i sin marknadsföring.

Vissa utredningar

Reklamutredningen, vars uppgift var att utreda reklamens verkningar med särskild hänsyn till reklamsändningar i televisionen och som avslutade sitt arbete år 1974, har i delbetänkandet (SOU 1972:7) ”Reklam II. Beskrivning och analys” redovisat ett omfattande material om reklamen i Sverige. Reklamflyg behandlas dock inte särskilt. Reklamkostnaderna i Sverige år 1967 - inklusive icke-kommersiell annonsering m. m. - har av utredningen beräknats till mellan 1 780 och 1 930 milj. kr., motsvarande 2,6-2,8 96 av den privata konsumtionen och 1,4-1,6 96 av bruttonationalprodukten.

TrajikbuHerutredningen (K 1970:33; ordförande: riksdagsman Paul Jansson) har till uppgift att utarbeta förslag till normer för buller från bl. a. civila och militära luftfartyg. Normerna skall omfatta gränsvärden för såväl emission som immission, i det senare fallet på basis av i första hand medicinsk -

NU 1975:28

hygieniska överväganden men också tekniska, ekonomiska och allmänt sociala faktorer. De sakkunniga skall även överväga i vad mån föreslagna normer bör göras rättsligt bindande och redovisa olika sätt att kontrollera den praktiska tillämpningen av föreslagna normer. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1975.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Förslaget i motionen 1975:90 framfördes av samme motionär vid 1974 års riksdag. Näringsutskottet (NU 1974:16) anförde bl. a. följande. En närmare bedömning av reklamflygets bullerverkningar borde lämpligen anstå tills trafikbullerutredningens betänkande förelåg. Så länge inga mer allmänna restriktioner gällde i fråga om förbukningen av flygbränsle syntes det inte finnas grund för att låta energiåtgången motivera ett förbud mot reklamflyg. Ett sådant förbud av estetiska skäl fann utskottet inte motiverat. Utskottet avstyrkte ett separat ingripande mot det speciella reklammedium som det var fråga om.

Vid ärendets behandling i kammaren berörde motionären vissa reklamflygningar över mellersta Halland sommaren 1973. Den ifrågavarande motionen avslogs i enlighet med utskottets hemställan.

Utskottet

Tre olika argument för ett förbud mot reklamflyg anförs i motionen 1975:90, vari en motsvarande framställning som gjordes förra året förnyas. Reklamformen betecknas som bullersam, som onödigt energikrävande och som estetiskt föga tilltalande. 1 motionen 1975:120 åberopas främst bullerverkningarna som motiv för ett förbud, vilket skulle gälla även utnyttjande av flygplan för propaganda av icke-kommersiell natur. Erfarenhet av ett fall då ett politiskt möte stördes genom propaganda av här avsett slag ligger till grund för detta speciella krav.

Det viktigaste skälet för ett förbud mot reklamflyg är att det skulle vara en energibesparande åtgärd, hävdas det i motionen 1975:90. Som framgår av de uppgifter som lämnats i det föregående svarar reklamflyget inte för mer än några hundradels promille av det svenska civilflygets drivmedelsförbrukning. Mot bakgrund härav vidhåller utskottet uppfattningen att energiåtgången inte kan tas till intäkt för ett förbud mot reklamflyg så länge inga mera allmänna restriktioner gäller i fråga om förbrukningen av flygbränsle.

Att reklamflyget på de flesta platser skulle av allmänheten uppfattas som så störande från estetisk synpunkt att ett förbud är motiverat av den anledningen finner utskottet nu som tidigare osannolikt.

Om reklamflyg utnyttjas för medvetet störande av politiska möten eller

NU 1975:28

andra al I manna sammankomster torde sanktioner på grundval av nu gäl lande straffrättsliga bestämmelser inte vara uteslutna.

En närmare bedömning av reklamflygets bullerverkningar bör lämpligen, som utskottet uttalade förra året, anstå tills trafikbullerutredningens betänkande om flygbuller föreligger. Detta betänkande, som väntas bli klart i år, skall innehålla förslag till normer i fråga om flygbuller och förslag beträffande dessa normers rättsverkan och kontrollen av deras tillämpning. Det i motionen 1975:120 berörda problemet med bullret vid flygplans starter och landningar hör till dem som utredningen särskilt skall behandla.

I dagens läge vill utskottet därutöver anföra följande i bullerfrågan. I den mån buller förorsakat av reklamflyg uppfattas som störande torde detta inte så mycket bero på den uppnådda ljudnivån, vilken till följd av de använda flygplanens små dimensioner och ringa hastighet inte är särdeles hög. Avgörande torde i stället vara att bullret sprids inom ett område som de berörda personerna har sökt upp i rekreationssyfte och i avsikt att finna ro och avskildhet. Som framgår av den redogörelse för gällande bestämmelser om luftfart som har lämnats i det föregående finns vissa - hittills knappast utnyttjade - möjligheter till ingripanden för att förebygga störningar genom flygning över områden som är avsedda för friluftsliv. Det torde få ankomma på vederbörande kommun, andra lokala intressenter eller länsstyrelsen att ta initiativ härvidlag.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1975:90 och 1975:120.

Stockholm den 13 maj 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s). Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), fru Hansson (s), fru Radesjö (s), herr Pettersson i Helsingborg (s) och fru Oskarsson (c).

GOTAB 75 9496 S Stockholm 1975