Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m. jämte motioner
Skatteutskottets betänkande nr 31
SkU 1975:31
Nr 31
Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m. jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1975:87 har regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans som förordats i propositionen,
2. godkänna vad i propositionen förordats angående bestridandet av kostnaderna under budgetåret 1975/76 för uppbyggande av den nya taxeringsorganisationen i första instans.
I propositionen föreslås en ändrad organisation av taxeringen i första instans. Alla deklarationer skall enligt förslaget granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Taxeringsnämndens beslutsrätt behålls vid all årlig taxering och nämndernas beslutsområde utvidgas till att avse även skattetillägg, förseningsavgift, ackumulerad inkomst och s. k. dödsbobefrielse. Taxeringsperioden förlängs från den 30 juni till den 30 november.
Skatteadministrationen föreslås bli effektiviserad bl. a. genom införande av ett väl utbyggt ADB-stöd som underlag för granskningen och taxeringen. Skattekontrollen ökas särskilt vid rörelsetaxeringen och vid granskningen av andra komplicerade deklarationer. 40 000 s. k. partiella revisioner föreslås bli utförda varje år i samband med granskningen av deklarationerna. Länsstyrelsernas skatteavdelningar omorganiseras med en särskild taxeringsenhet för ledning och verkställande av den årliga taxeringen.
Det nya systemet föreslås i huvudsak bli genomfört till 1978 års taxering. Under tiden fram till övergången föreslås att fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete skall bedrivas. En successiv utbyggnad föreslås ske av den nya granskningsorganisationen. Utbyggnaden påbörjas i år genom rekrytering av ca 150 tjänstemän som granskningsassistenter med placering hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter.
Förslag om den närmare utformningen av skatteadministrationen och författningsförslag avses senare skola föreläggas riksdagen.
1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 31
SkU 1975:31
2 Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1975:2044
av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att rätten till anstånd med deklarationer för rörelseidkare, jordbrukare m. fl. skall vara knuten till kravet på bokföringsmässig redovisning;
1975:2099 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och Jonasson (c) vari
- med hänvisning till motionen 1975:2054 - hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om utredning beträffande åtgärder som är ägnade att stärka den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot de organ som han kan komma i beröring med i taxeringssammanhang;
1975:2100 av herr Hallenius m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att anstånd med inlämnande av deklaration automatiskt skall omfatta även den som är sambeskattad med den som är berättigad till anstånd;
1975:2101 av herrar Hörberg (fp) och Carlström (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
a. den enskildes rättssäkerhet i samband med övergång till ADB-granskning av vissa deklarationer,
b. förlängning av tiden för besvarande av frågor från taxeringsnämnd,
c. den regionala granskningen,
d. antalet lokala taxeringsnämnder,
e. skattechefens befogenheter;
1975:2102 av herr Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen vid den närmare utformningen av skatteadministrationen beaktar vad i motionen anförts angående tidigareläggning av slutavräkning samt anstånd med deklarations avlämnande;
1975:2103 av herr Nygren (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
uttalar att den nya granskningsorganisationen bör ges en mera lokal för ankring
än som antyds i propositionen;
1975:2104 av herr Schött m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att vid utformningen av den framtida skatteadministrationen skall beaktas att granskningen av så stor del som möjligt av deklarationerna skall ske lokalt och att granskningen av högst 50 000 deklarationer skall ske regionalt.
1 detta sammanhang behandlas också de vid riksmötets början väckta motionerna
1975:97 av herr Andersson i Storfors m. fl. (s) vari hemställs att 6 S 1 mom. taxeringslagen ändras så att ordförande i taxeringsnämnd skall vara mantalsskriven i den kommun där han utses till ordförande;
SkU 1975:31
1975:99 av herr Fågelsbo (c) vari hemställs att riksdagen uttalar sig för en översyn av taxeringslagens bestämmelser om skattetillägg så att nuvarande regler kompletteras med en jämkningsklausul och de i 116 d § taxeringslagen upptagna befrielsegrunderna utvidgas i avsikt att ge skattedomstolarna möjligheter till mer nyanserad bedömning i fall, då oförstånd och inte försök till skattesmitning bedöms föreligga;
1975:238 av herrar Olsson i Edane (s) och Bergqvist (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av systemet med skattetillägg och förseningsavgifter;
1975:433 av herrar Jadestig (s) och Johansson i Malmö (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att utforma regler för kompetenskrav för personer som mot ersättning bistår vid upprättandet av deklarationer;
1975:690 av herr Hyltander (fp) och fru Swartz (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att folkpensionärer med B-skatt vid inbetalning av denna får använda samma månads pensionsanvisning som likvid om inbetalning sker under någon av de tre sista dagarna för skatteuppbörd för enskilda;
1975:693 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag från 1972 års skatteutredning om lindrigare beskattning av extrainkomster;
1975:712 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande av en allsidigt sammansatt utredning med uppgift att göra en allmän översyn av skattelagstiftningens bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgifter,
2. att riksdagen hos regeringen - i avvaktan på ovan nämnda utredning
- anhåller om förslag till innevarande riksmötes vårsession om möjlighet till nedsättning av skattetilläggen då skäl därtill finns;
1975:716 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förlängning av tiden för yttrande i taxeringsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen;
1975:717 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att senaste dag för avgivande av allmän självdeklaration skall vara den 28 februari; 1975:1063
av herrar Mundebo (fp) och Andersson i Örebro (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar sådan ändring av 52 $ taxeringslagen, att minsta tid för att avlämna självdeklaration, annan uppgift eller upplysning är minst tio dagar;
1975:1078 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Boo (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av taxeringslagens regler om skattetillägg i syfte att bl. a. möjliggöra lindring i reglerna i fall
1 * Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 31
SkU 1975:31
där de nuvarande reglernas verkningar är obilliga och att öka rättssäkerheten i det förfarande varigenom skattetillägg påförs.
Skrivelser
Med anledning av propositionen har till utskottet inkommit dels en gemensam skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund, Svenska revisorssamfundet, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges köpmannaförbund, dels en skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund, Driftsbyråns riksklubb inom HTF.
Yttrande från riksskatteverket över motionerna 1975:99, 238, 712 och 1078
Utskottet har infordrat yttrande över motionerna 1975:99, 238, 712 och 1078 rörande tillämpningen av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift från riksskatteverket (RSV). Verket har i sitt yttrande bl. a. anfört följande:
Enligt det administrativa sanktionssystem, som infördes år 1971, dvs. fr. o. m. 1972 års taxering, krävs endast - för att skattetillägg skall kunna påföras, att oriktig uppgift lämnats eller att en för taxeringen väsentlig uppgift utelämnats. Skattetillägg kan således påföras oberoende av om uppsåt eller ovarsamhet föreligger (prop. 1971:10 sid. 204). Detta var tanken vid bestämmelsernas tillkomst. De tillämpande myndigheternas handhavande av lagstiftningen måste givetvis ses mot denna bakgrund.
Enligt RSV:s uppfattning skulle det vara mycket svårt att på administrativ väg bestämma skattetillägget till belopp som motsvarar graden av uppsåt eller vårdslöshet. I sådant fall skulle man tvingas att återgå till tidigare gällande system där frågan fick avgöras av domstol - ett system som 1971 års lagstiftning av olika skäl avsåg att ersätta.
RSV anser att regler som medger jämkning av skattetillägget vid inkomstoch förmögenhetstaxeringen bör införas endast efter mycket noggranna överväganden med hänsyn till risken för godtycke. RSV delar emellertid uppfattningen att en översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift är nödvändig därvid erfarenheterna från de första årens tillämpning bör tjäna till ledning vid övervägandena. RSV håller det inte för uteslutet att det vid en sådan översyn kan visa sig lämpligt att i huvudsak behålla den summariska handläggningen men ta ut skattetillägg med betydligt lägre belopp än som för närvarande är fastställt. Befrielsegrunderna kan vidare behöva ytterligare utökas.
I lagstiftningens förarbeten underströks att bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift till en början borde få en ”mjuk” tillämpning. Eftersom en successiv upptrappning torde ha förutsatts övervägde RSV redan inför 1974 års taxering att begränsa den mjuka tillämpningen. Trots att bestämmelserna då tillämpats i två år bibehölls emellertid den mjuka tilllämpningen. Vidare rekommenderade RSV i sina anvisningar försiktighet vid bedömningen av felaktiga uppgifter som t. ex. kunde bero på bristande kunskap om ny lagstiftning. Även vid 1975 års taxering gäller föreskrifterna om mjuk tillämpning med hänsyn till bl. a. vad som anförts av JO och
SkU 1975:31
i de nu aktuella motionerna. Dessutom uppmärksammas även i årets föreskrifter ny lagstiftning. Så skall t. ex. skattetillägg inte påföras den som underlåtit att redovisa uppburen sjukpenning, föräldrapenning och annan tidigare skattefri intäkt. Vidare anbefalls särskild försiktighet vid bedömningen av felaktigheter beträffande vissa arbetslöshetsersättningar med hänsyn till att kontrolluppgifter härom genom ett tekniskt missöde kan vara svårtydda för den skattskyldige enligt vad som påpekats för RSV av några arbetslöshetskassor.
För att ytterligare understryka kravet på mjuk tillämpning har RSV haft överläggningar med länsstyrelsernas kontaktmän i frågor om skattetillägg och förseningsavgift. Vid dessa överläggningar har bl. a. de i motionerna väckta frågorna behandlats. Efter samråd med länsstyrelsernas skattechefer bestämdes att kontaktmännen under en fjortondagarsperiod i höst skall följa upp de lokala skattemyndigheternas arbete med avgiftsärenden i syfte att få till stånd en materiellt sett enhetligare tillämpning av bestämmelserna.
Utskottet
På grundval av RS-utredningens rapport Rationalisering av skatteadministrationen läggs i propositionen fram förslag till riktlinjer för en effektivisering och rationalisering av skatteadministrationen och taxeringen i första instans. Förslagen innebär i huvudsak följande.
Samtliga deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av särskilt utbildade tjänstemän, granskningsassistenter, vid länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna. Lekmannainflytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda taxeringsnämndsledamöter ökas till minst fem och högst åtta, mandatperioden förlängs till tre år och nämndens beslutsområde utvidgas att omfatta även ärenden om skattetillägg, förseningsavgift, ackumulerad inkomst och dödsbobefrielse från kvarstående skatt. Ärenden av formell natur och otvistiga frågor skall avgöras av ordföranden som enmansmål. Vidare förlängs taxeringsperioden från den 30 juni till den 30 november och möjligheterna till anstånd med avlämnandet av deklaration utvidgas.
För att rationalisera taxeringsarbetet tas ADB-tekniken i anspråk för maskinell kontroll av bl. a. deklarationsuppgifter mot kontrolluppgifter. Dessa och andra uppgifter för beräkning av pensionsgrundande inkomst och arbetsgivaravgifter skall redovisas på en taxeringsregistreringsavi (TRA), som bifogas varje deklaration till ledning för den manuella granskningen och beslutsregistreringen. Ambitionsnivån i deklarationsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av väsentligt skatteundandragande och undvika bagatelländringar. I syfte att öka och förbättra kontrollen av näringsidkarnas deklarationer skall den årliga granskningen ske branschvis och kompletteras med ca 40 000 partiella revisioner. Dessutom skall uppgiftsskyldigheten för fåmansbolag utökas och en samordning göras av kontrollen av sådana bolag och deras delägare samt av direkt och indirekt skatt.
Flertalet löntagardeklarationer och andra mindre svårkontrollerade de -
SkU 1975:31
klarationer skall granskas av granskningsassistenter placerade hos de lokala skattemyndigheterna, medan de mera svårkontrollerade deklarationerna skall granskas regionalt av kvalificerade granskningsassistenter hos länsstyrelserna. Den materiella och formella styrningen av såväl det lokala som regionala taxeringsarbetet skall vila på skattechefen. För att åstadkomma en mer ändamålsenlig administration skall länsstyrelsernas skatteavdelningar omorganiseras och en särskild taxeringsenhet inrättas för ledning och verkställande av den årliga taxeringen.
Den nya organisationen är avsedd att byggas upp successivt för att vara fullt genomförd vid 1978 års taxering. Under uppbyggnadsskedet skall ytterligare försöksverksamhet samt fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete bedrivas. Den första etappen i uppbyggnaden skall ske i år genom rekrytering och utbildning av ca 150 granskningsassistenter, så att dessa kan delta i taxeringskontrollen i första instans fr. o. m. 1976 års taxering. Förslag om den närmare utformningen av administrationen och om erforderliga författningsändringar skall senare föreläggas riksdagen.
Flera betydelsefulla reformer har under senare år genomförts när det gäller taxeringsprocessen och skatteadministrationen. Här skall endast erinras om att regeringsrätten omvandlats till en ren prejudikatinstans, att två nya kammarrätter tillskapats, att länsskatterätterna ombildats till förvaltningsdomstolar och att förvaltningsrättskipningen reformerats och moderniserats. Dessutom har riksskatteverket inrättats som ett centralt verk för administrationen av skatteväsendet. Taxeringsorganisationen i första instans har däremot varit föremål för obetydliga förändringar under de senaste 20 åren. Framförda önskemål och förelag om en effektivare deklarationskontroll har hittills inte kunnat tillgodoses på grund av bl. a. kostnadsskäl och brist på kvalificerad personal. Mot bakgrund av den alltmer komplicerade skattelagstiftningen, det ökande antalet deklarationer och det tilltagande skattefusket är det förvånansvärt, att det nuvarande systemet med i huvudsak tillfälliga fritidsgranskare, som under stor tidspress skall kontrollera huvuddelen av det omfattande deklarationsmaterialet, fungerat så förhållandevis bra som det ändå gjort. Av totalt ca 6,3 milj. deklarationer granskas f. n. endast omkring 1 milj. deklarationer av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsinspektörer, som är placerade dels vid länsstyrelsernas revisionsenheter, dels vid vissa större lokala skattemyndigheter.
Förslagen i propositionen syftar till att effektivisera och rationalisera skattekontrollen i första instans samt åstadkomma ökad likformighet och rättvisa vid taxeringen samt förbättrad service för de skattskyldiga. Utskottet anser det angeläget att^ärskilt understryka vad departementschefen på flera ställen framhållit i propositionen, nämligen att ett av de väsentligaste syftemålen med reformerna är att intensifiera och koncentrera gransknings- och kontrollinsatserna till rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga. Det genom reformerna förbättrade taxeringsresultatet är enligt utskottets
SkU 1975:31
mening inte endast ägnat att öka de skattskyldiges förtroende för taxeringsmyndigheterna utan kommer sannolikt också att leda till en minskning av antalet taxeringsprocesser. Utskottet anser det tillfredsställande att det varit möjligt att förena en generellt genomförd tjänstemannagranskning av deklarationerna med ett utvidgat lekmannainflytande vid beslutsfattandet. Det bör vidare framhållas ått en reformering av skatteadministrationen enligt de riktlinjer som redovisas i propositionen förutsätter en utveckling av ADBsystemet inom folkbokförings- och beskattningsområdet, varom förslag lagts fram i prop. 1975:57 och som utskottet behandlar i betänkandet SkU 1975:32.
Med det anförda tillstyrker utskottet i princip de i den förevarande propositionen uppdragna riktlinjerna för ändring av skatteadministrationen och taxeringen i första instans. I det följande behandlar utskottet endast de förslag i propositionen som föranlett yrkanden om ändringar i motioner eller i till utskottet ingivna skrivelser. Utskottet föreslår i anslutning härtill vissa mindre ändringar i departementschefens förslag. I detta sammanhang behandlas också vissa vid riksmötets början väckta motioner, som innehåller yrkanden om ändringar i taxeringslagen (TL).
Skattetillägg och förseningsavgift
Som tidigare nämnts skall enligt förslaget i propositionen ärenden om skattetillägg och förseningsavgift föras över från lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd.
Med hänsyn till den nära anknytning sanktionsbestämmelserna i TL har till taxeringen i övrigt och då det är värdefullt att tillämpningen av bestämmelserna sker under medverkan av lekmän, tillstyrker utskottet att dessa avgiftsärenden överförs till taxeringsnämnderna i den nya organisationen.
Den praktiska tillämpningen och utformningen av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift har aktualiserats i vissa vid riksmötets början väckta motioner. Sålunda begärs i motionerna 99, 238, 712 och 1078 en översyn av dessa bestämmelser. Till stöd för utredningsyrkandena anförs att föreskrifterna om avgiftsbefrielse - såsom även framhålles i JO:s ämbetsberättelse 1975 - tillämpats alltför strikt och att ytterligare befrielsegrunder bör övervägas. Motionärerna framhåller också att möjlighet saknas att nedsätta skattetillägg i de fall då befrielsegrund inte föreligger. I motionen 712 begärs - förutom en allmän översyn av bestämmelserna - förslag till regler som gör det möjligt att redan vid innevarande års taxering nedsätta skattetillägg när skäl därtill föreligger.
Riksskatteverket har i yttrande över motionerna delat motionärernas uppfattning att en översyn av de ifrågavarande bestämmelserna är nödvändig, varvid erfarenheterna från den praktiska tillämpningen bör tjäna till ledning vid övervägandena. Verket anser det inte uteslutet att det vid en sådan översyn kan visa sig lämpligt att i huvudsak behålla den summariska hand -
SkU 1975:31
läggningen men att ta ut skattetillägg med betydligt lägre belopp än f. n. 1 yttrandet framhålls också att verket har för avsikt att i höst följa upp de lokala skattemyndigheternas arbete med avgiftsärendena i syfte att fl till stånd en materiellt sett enhetligare tillämpning av bestämmelserna.
Även vid remissbehandlingen av RS-utredningens rapport har önskemål framförts om en översyn av reglerna om skattetillägg och förseningsavgift. Med anledning härav upplyser departementschefen i propositionen att en översyn av dessa bestämmelser kommer att göras inom den utredning om det skatteadministrativa sanktionssystemet som nyligen tillsatts.
Utskottet, som med tillfredsställelse hälsar riksskatteverkets initiativ att följa upp de lokala skattemyndigheternas tillämpning av avgiftsärendena, vill utöver vad som framgår av det ovan anförda framhålla angelägenheten av att utredningen om det skatteadministrativa sanktionssystemet påskyndar sitt arbete och om möjligt med förtur behandlar frågan om jämkning av skattetillägg.
Med hänsyn till att syftet med motionerna i huvudsak redan är tillgodosett och med hänvisning till det nyss anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandena i motionerna 99, 238, 712 och 1078.
Taxeringsperioden m. m.
Enligt förslaget i propositionen skall den nuvarande deklarationstidpunkten, den 15 februari, behållas men taxeringsperioden förlängas från den 30 juni till den 30 november. Rätten till automatiskt anstånd med deklarationsavlämnandet till den 31 mars för skattskyldig, vars räkenskapsår går ut senare än den 31 oktober året före taxeringsåret, knyts till om den skattskyldige avslutat räkenskaperna med vinst- och förlusträkning i stället för som nu till om han är bokföringsskyldig. Anstånd till den 31 mars skall inte automatiskt medges delägare i fåmansbolag eller den som är sambeskattad med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag. Efter ansökan kan anstånd med deklarationsavlämnandet ges till den 15 maj eller, om synnerliga skäl föreligger, till den 15 juni. Frågan om möjlighet för bokförings- och revisionsbyråer att avlämna deklarationer enligt godkänd leveransplan skall ytterligare övervägas.
1 den vid riksmötets början väckta motionen 717 yrkas att deklarationstidpunkten framflyttas till den 28 februari. Som motivering för yrkandet anförs att tiden för upprättande av deklaration är alltför kort med hänsyn till att tiden för avlämnande av kontrolluppgifter utgår den 31 januari.
Flertalet skattskyldiga erhåller sina kontrolluppgifter i god tid före januari månads utgång och har alltså i allmänhet mer än 14 dagar till förfogande för upprättande av deklarationen. Skattskyldiga med mer komplicerade deklarationer, som ofta har behov av att anlita bokförings- och revisionsbyråer för upprättande av bokslut och deklaration, har möjlighet att fl anstånd med avlämnandet av deklarationen. Med hänsyn härtill och då det i pro -
SkU 1975:31
positionen föreslagna systemet för deklarationsgranskning och taxering har anpassats till att flertalet deklarationer skall vara avlämnande den 15 februari, avstyrker utskottet bifall till lagstiftningsyrkandet i motionen 717.
I motionen 2044 yrkas att rätten till automatiskt anstånd till den 31 mars liksom f. n. skall gälla skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning, om räkenskapsåret avslutats efter den 31 oktober året före taxeringsåret, och i motionerna 2100 och 2102 yrkas att den som är sambeskattad med skattskyldig, som har automatiskt anstånd till den 31 mars, skall ha rätt att lämna sin deklaration vid samma tidpunkt. I den till utskottet ingivna skrivelsen från Lantbrukarnas riksförbund m. fl. organisationer begärs att automatiskt anstånd till den 31 mars skall gälla dels för skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning, vilkas räkenskapsår utgår efter den 31 augusti året före taxeringsåret, dels för delägare i fåmansbolag och den som är sambeskattad med skattskyldig, som har anstånd till den 31 mars.
Den i propositionen föreslagna inskränkningen av rätten till automatiskt anstånd till den 31 mars till att endast omfatta bokföringsskyldiga, som avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto, innebär en skärpning för många näringsidkare, som enligt utskottets uppfattning inte är motiverad. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 2044, som innebär att anstånd till den 31 mars liksom hittills skall medges alla skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning, om räkenskapsåret avslutas senare än den 31 oktober året före taxeringsåret. Som ovan framhållits har bokföringsskyldiga, vilkas räkenskapsår utgår före sistnämnda tidpunkt, och som alltså skall lämna sina deklarationer den 15 februari, möjlighet att efter ansökan få uppskov med deklarationsavlämnandet.
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt RS-utredningens förslag att rätten till anstånd till den 31 mars skall gälla även den som är sambeskattad med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag. Sambeskattades deklarationer måste granskas samtidigt. För taxeringsarbetet kan det därför inte innebära några olägenheter att sådana deklarationer inlämnas vid samma tidpunkt. Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna 2100 och 2102 att den som är sambeskattad med skattskyldig, som har rätt att lämna deklaration senast den 31 mars, skall vara berättigad att avlämna sin deklaration vid samma tidpunkt. Däremot delar utskottet departementschefens uppfattning att delägare i fåmansbolag inte bör medges automatiskt anstånd till den 31 mars, då det föreligger risk för att ett uppskov i dessa fall kan otillbörligt utnyttjas genom i och för sig otillåtna efterhandsjusteringar i bolagets bokslut.
Mot bakgrund av bokföringsbyråernas pressade arbetssituation begärs i skrivelsen från Lantbrukarnas riksförbund m. fl. organisationer att skattskyldiga efter ansökan skall ha generell rätt till anstånd med deklarationsavlämnandet till den 15 juni och att RS-utredningens förslag om ett system med leveransplaner för bokförings- och revisionsbyråer skall genomföras. Begäran om anstånd till den 15 juni framförs också i skrivelsen från Lantbrukarnas riksförbunds driftsbyrås riksklubb inom HTF. Riksklubben begär
SkU 1975:31
dessutom att vissa större företag i enlighet med RS-utredningens förslag skall kunna medges anstånd med deklarationsavlämnandet tills vidare, dvs. även för kommande år.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att anstånd normalt bör kunna medges till den 15 maj för att deklarationsgranskningen skall kunna påbörjas i god tid före semesterperioden. Endast om synnerliga skäl föreligger bör anstånd kunna medges längst till den 15 juni. Utskottet anser det inte heller lämpligt att medge vissa större företag anstånd tills vidare. Frågan om anstånd för revisions- och bokföringsbyråernas klienter enligt godkänd leveransplan, vilket kan vara värdefullt för en god arbetsplanering, bör, som departementschefen framhållit, övervägas ytterligare med hänsyn till de komplikationer som kan uppkomma vid tillämpningen av bestämmelserna om förseningsavgift.
Med ovan angivna ändringar tillstyrker utskottet vad departementschefen föreslagit i fråga om taxeringsperioden och därmed sammanhängande frågor.
Kompetenskrav för deklarationsmedhjälpare
I den vid riksmötets början väckta motionen 433 begärs utredning om kompetenskrav för deklarationsmedhjälpare. Motionärerna framhåller att många deklarationsbyråer inte har den kompetens som erfordras för att på ett sakkunnigt sätt kunna hjälpa deklaranterna.
Riksdagen har tidigare avvisat ett liknande motionsyrkande med hänvisning till att en officiell auktorisation av deklarationsupprättare är olämplig från flera synpunkter (BeU 1965:39). Utskottet vidhåller denna uppfattning men vill samtidigt erinra om att länsstyrelserna enligt förslag i propositionen en eller flera gånger årligen skall anordna konferenser med länets deklarationsbyråer i informationssyfte. Det är dock inte troligt att man har möjlighet att intressera den typ av icke seriösa deklarationsmedhjälpare som motionärerna åsyftar för denna informationsverksamhet. Det finns därför anledning för taxeringsmyndigheterna att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa deklarationsmedhgfttpare och -byråer och om så erfordras överväga lämpliga åtgärder. Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionen 433.
Skattechefens befogenheter
Förslaget i propositionen innebär, att skattechefen skall leda och styra granskningsverksamheten och taxeringen. Samråd skall därvid ske mellan skattechefen och cheferna för de lokala skattemyndigheterna. Det ankommer på RS-utredningen att lägga fram närmare förslag om skattechefens befogenheter i överensstämmelse med de av departementschefen angivna riktlinjerna.
I motionen 2101 anförs att skattechefen bör kunna decentralisera gransk -
SkU 1975:31
ningen till de lokala taxeringsnämnderna och disponera granskningskapaciteten för koncentrerade insatser. Motionärerna anser det också lämpligt att fögderiorganisationen på sikt underställs skattechefen.
Utskottet delar uppfattningen att den administrativa ledningen av granskningsassistenternas arbete skall utövas av skattechefen och att denne skall ha rätt att ge direktiv för uppläggningen av granskningsinsatserna och taxeringsarbetet i övrigt. Vad motionärerna anfört om skattechefens befogenheter att inrikta och dirigera granskningsverksamheten överensstämmer i allt väsentligt med vad departementschefen anfört i propositionen. Departementschefen framhåller också att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för taxeringsarbetet inom länen liksom andra hithörande administrativa frågor skulle vinnas genom att inordna den lokala skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Vissa risker för konflikter i den nya taxeringsorganisationen när det gäller arbetsledning, ansvar och resursfördelning är uppenbara med det nuvarande systemet med självständiga lokala skattemyndigheter. Utskottet delar därför departementschefens och motionärernas uppfattning att man på längre sikt bör inrikta sig på att inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 2101 i denna del.
Lokal och regional granskning
Frågan om arbetsfördelningen mellan de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelsen samt granskningspersonalens placering har föranlett delade meningar såväl vid remissbehandlingen av RS-utredningens förslag som i motionerna.
Enligt utredningen är följande faktorer av väsentlig betydelse vid utformningen av den nya granskningsorganisationen, nämligen geografisk närhet mellan deklarationsgranskaren och de skattskyldiga, granskarens lokalkännedom, funktionssambandet mellan granskningen, taxeringen och övriga arbetsuppgifter inom skatteförvaltningen samt kravet på specialisering när det gäller mer svårkontrollerade skattskyldiga. Det är mot den bakgrunden man flir se utredningens förslag, att samtliga löntagar- och jordbruksdeklarationer samt deklarationer avseende mindre och medelstora företag skall behandlas av granskningsassistenter placerade hos de lokala skattemyndigheterna, medan ca 50 000 av de mest komplicerade deklarationerna, oavsett företagsform, skall behandlas av granskningsassistenter, som är knutna till länsstyrelsernas taxeringsenhet. Som exempel på skattskyldiga med komplicerade deklarationer nämner utredningen utdelande aktiebolag och företag, som driver handel med värdepapper eller som taxeras till utskiftningsskatt o. d., samt vissa föreningar och stiftelser.
Flera remissinstanser har ansett att en avsevärt större del av deklarationerna än vad utredningen föreslagit bör ganskas regionalt. Bl. a. har krav framförts på att de ca 1 milj. mer svårkontrollerade deklarationer, som nu
SkU 1975:31
behandlas av särskilda taxeringsnämnder, skall granskas av kvalificerad personal vid länsstyrelserna.
Departementschefen anser att en stor del av de deklarationer som f. n. med stöd av 3 § taxeringskungörelsen handläggs i särskilda nämnder är så komplicerade att de bör granskas av regionalt placerade tjänstemän. Han anser vidare att det antal deklarationer, som lämpligen bör granskas regionalt, ligger någonstans mellan det av RS-utredningen angivna antalet, 50 000, och 1 milj. Bl. a. bör alla fåmansbolag och deras delägare samt till sådana bolag knutna personal- och pensionsstiftelser granskas regionalt. Departementschefen är inte beredd att redan nu ta ställning till grunderna för fordelningen utan föreslår att frågan behandlas vid utredningens fortsatta undersökningar i detta hänseende i nära samråd med finansdepartementet.
Omkring två tredjedelar av de deklarationer, som nu behandlas av särskilda taxeringsnämnder, bör enligt motionärerna i motionen 2101 granskas regionalt. I motionen 2103 yrkas att den nya granskningsorganisationen skall ges en mer lokal förankring än enligt förslaget i propositionen, och i motionen 2104 yrkas att RS-utredningens förslag om lokal och regional granskning genomförs, vilket således innebär att högst 50 000 deklarationer granskas regionalt.
Vid ställningstagandet till den nya organisationens utformning väger självfallet kraven på geografisk närhet och lokalkännedom tungt när det gäller taxeringen av löntagare, mindre jordbrukare och vissa rörelseidkare. Övervägande skäl, inte minst de skattskyldigas befogade krav på rådgivning och service från skattemyndigheternas sida, talar därför för att den helt övervägande delen av dessa skattskyldiga granskas av lokalt placerade tjänstemän. Som utskottet tidigare framhållit är huvudsyftet med reformen att åstadkomma en påtaglig förbättring av kontrollen och taxeringen av rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga. En sådan förbättring kan endast åstadkommas om taxeringen sker under medverkan av speciellt utbildad, välkvalificerad personal. Genom att placera granskningspersonalen regionalt underlättas såväl arbetsledning som möjligheterna att inom länet samordna granskningen branschvis. Härigenom främjas likformighet och effektivitet vid taxeringen. Detta måste självfallet också beaktas vid utformningen av den nya taxeringsorganisationen. Det är givetvis ingenting som hindrar att länsstyrelsepersonalen placeras lokalt, t. ex. i anslutning till större lokal skattemyndighet, om det anses lämpligt.
Mot bakgrund härav anser utskottet att ett större antal deklarationer än utredningen föreslagit bör handläggas av kvalificerade granskningsassistenter vid länsstyrelserna. Utskottet kan därför inte biträda yrkandena i motionerna 2103 och 2104 men är å andra sidan inte berett att utan närmare utredning, på sätt påfordras i motionen 2101, ta ställning till hur stort antal deklarationer, som lämpligen bör granskas regionalt. Uppenbarligen bör dock både sådana skattskyldiga, som utredningen exemplifierat, och sådana som departementschefen omnämnt omfattas av den kvalificerade kontrollen. Ut -
SkU 1975:31
skottet vill i detta sammanhang också framhålla angelägenheten av att utbyggnaden av den integrerade granskningen av fåmansbolagen och deras delägare påskyndas och att denna granskning i den nya organisationen också omfattar aktiebolagens personal- och pensionsstiftelser. Det bör också betonas att rekryteringen av personal till den nya organisationen inte får innebära att länsstyrelsernas resurser för kvalificerad revisionsverksamhet försämras. Målsättningen måste nämligen vara att på sikt öka taxeringsrevisionerna. Med det anförda tillstyrker utskottet departementschefens förslag till ny granskningsorganisation och avstyrker berörda yrkanden i motionerna 2101, 2103 och 2104.
Antalet taxeringsnämnder
1 den nuvarande taxeringsorganisationen finns ca 4 200 taxeringsnämnder, varav ca 860 särskilda taxeringsnämnder för behandlingen av mer kvalificerade deklarationer. Utredningen har föreslagit en minskning av antalet nämnder till omkring 1 500 och att normalt endast en typ av nämnder skall förekomma. Departementschefen anser för sin del, att distriktsindelningen bör inriktas på ett totalt antal av 2 000 till 3 000 taxeringsnämnder och att särskilda nämnder bör behållas för taxeringen av skattskyldiga med svårkontrollerade deklarationer.
I motionen 2101 yrkas att antalet taxeringsnämnder skall utgöra minst 3 000.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det även i den nya taxeringsorganisationen skall finnas såväl lokala som särskilda taxeringsnämnder. Den närmare preciseringen av antalet nämnder inom den i propositionen angivna ramen bör, som departementschefen framhållit, göras efter ytterligare utredning. Utskottet vill emellertid betona att lekmannainflytandet inte får beskäras genom att antalet nämnder begränsas alltför mycket. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 2101 även i denna del.
Skatteavräkningen
RS-utredningen har i sin rapport också lagt fram förslag om ändrade regler för debitering och omräkning av slutlig skatt. Förslaget innebär i huvudsak följande. Skatteavräkningen tidigareläggs till mitten av juni under taxeringsåret. Avräkningen skall då i princip göras för samtliga skattskyldiga. I de fall taxering inte åsatts vid denna tidpunkt skall avräkningen ske på grundval av deklarerade inkomster. Återbetalning av överskjutande skatt över 2 000 kr. skall emellertid grundas på taxering. Om taxeringsnämnden ändrar underlaget för avräkningsbeslutet efter avräkningstidpunkten, skall den skattskyldige erhålla omräkningsbesked. Kvarskatteuppbörd skall i huvudsak ske i september och oktober med inbetalning i november.
SkU 1975:31
14 Departementschefen har i propositionen avvisat förslaget om tidigareläggning av skatteavräkningen och ansett att nuvarande bestämmelser om skatteavräkning i november skall bibehållas.
I motionen 2102 yrkas att skatteavräkningen skall tidigareläggas. Motionären anser det vara en stor brist i nuvarande system, att debiteringen och återbetalningen av överskjutande skatt liksom uppbörden av kvarstående skatt sker så lång tid efter inkomstårets utgång.
I likhet med departementschefen anser utskottet det olämpligt med en skatteavräkning på grundval av icke taxerat material. Det av utredningen förordade systemet leder i många fall till att återbetalad överskjutande skatt måste återkrävas, när taxeringen är definitivt fastställd, vilket skapar irritation hos de skattskyldiga och minskar deras förtroende för taxeringsoch uppbördsmyndigheterna. Med anledning av vad sorn anförts i motionen vill utskottet erinra om att enligt 45 § 2 mom. uppbördslagen kan återbetalning av preliminär skatt beviljas i samband med jämkning. Förutsättningarna härför är att den inbetalade preliminära skatten beräknas överskjuta motsvarande slutliga skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 100 kr., och att ansökan om jämkning inkommit till lokal skattemyndighet senast den 30 april efter inkomståret. Med hänsyn härtill och i avsaknad av ett mer ändamålsenligt system än det nuvarande avstyrker utskottet förslaget i motionen 2102 om tidigareläggning av skatteavräkningen.
Beskattningen av extrainkomster
RS-utredningen har i sin rapport föreslagit en utvidgad preliminär beskattning i form av bl. a. källskatt på extrainkomster (E-skatt) med 40 % oavsett om den skattskyldige har A- eller B-skatt.
Departementschefen anser att det i åtskilliga fall skulle uppstå svårigheter att bedöma frågan om skatteavdragen och är därför inte beredd att nu lägga fram förslag härom.
I den vid riksmötets början väckta motionen 693 begärs skyndsamt förslag från 1972 års skatteutredning om lindrigare beskattning av extrainkomster.
Utskottet har i sitt betänkande SkU 1975:25 framhållit angelägenheten av att 1972 års skatteutredning påskyndar sitt arbete och inriktar sig på att presentera ett förslag till ett mer varaktigt skattesystem under nästa år. Utredningen är enligt sina direktiv oförhindrad att pröva den i motionen aktualiserade frågan. Utskottet vill för sin del emellertid inte tillstyrka skrivelseyrkandet i motionen 693. Det måste anses omotiverat och principiellt felaktigt att beskatta extrainkomster lindrigare än andra inkomster.
Behörighetskrav för taxeringsnämndsordförande
Enligt 6 § 1 mom. TL skall ordförande i taxeringsnämnd förordnas av
SkU 1975:31
länsstyrelsen. Några speciella behörighetskrav finns inte angivna, men det ligger i sakens natur att ordföranden måste ha erforderliga kunskaper om skattelagstiftningen.
1 motionen 97 yrkas att taxeringsnämndsordföranden skall vara mantalsskriven i den kommun till vilken taxeringsdistriktet hör.
Det är uppenbart att det kommer att ställas stora krav på taxeringsnämndsordförandena i den nya organisationen. För att få kvalificerade ordförande i de särskilda nämnderna torde det ofta bli nödvändigt att liksom f. n. förordna tjänstemän inom skatteadministrationen till ordförande i dessa nämnder. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 97.
Tidsfrist för yttrande i taxeringsfrågor
Enligt 52 8 TL skall anmaning att avlämna deklaration, annan uppgift eller upplysning innehålla föreläggande att inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, inkomma med begärd uppgift. Normalt torde skäligt rådrum för den anmanade vara åtta å tio dagar.
Frågan om förlängning av tidsfristen för yttrande i taxeringsfrågor har aktualiserats i vissa motioner. Sålunda yrkas en förlängning av nämnda tid till 10 dagar i motionen 1063, 14 dagar i motionen 2101 och 30 dagar i motionen 716.
De skattskyldiga bör givetvis erhålla tillräckligt rådrum för att lämna de begärda uppgifterna. Enligt vad utskottet erfarit har emellertid nuvarande anmaningsbestämmelser av vissa skattskyldiga utnyttjats på ett otillbörligt sätt i syfte att förhala behandlingen av och ställningstagandet till den eller de frågor om vilka uppgift begärts. I allmänhet torde en tid av åtta å tio dagar efter delfåendet vara tillräckligt för uppgiftsskyldighetens fullgörande. En kortare tidsfrist bör enligt utskottets mening endast i undantagsfall utsättas i anmaningen. Av det anförda framgår att utskottet inte är berett tillstyrka att den för besvarande av dylik anmaning angivna minsta tiden förlängs ytterligare. Skulle denna tid av olika skäl vara otillräcklig, finns möjlighet att erhålla förlängning av tidsfristen. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 716 och 1063 ävensom till motionen 2101 i denna del.
Den enskildes rättssäkerhet
1 motionen 2099 begärs utredning om åtgärder för att stärka den enskildes möjligheter att hävda sig mot taxeringsmyndigheterna. Motionärerna anser att det finns risk för att den enskildes rättssäkerhet relativt sett kommer att försvagas i den nya taxeringsorganisationen, eftersom reformerna i hög grad tar sikte på att tillgodose det allmännas intressen. Motionärerna i motionen 2101 gör gällande att åtskilliga deklarationer endast kommer att bli
SkU 1975:31
föremål för datamässig kontroll utan någon manuell granskning, vilket kan medföra rättsförluster för de skattskyldiga.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att förslagen i propositionen är ägnade att försvaga den enskildes rättssäkerhet. Tvärtom torde en effektivare granskning av deklarationerna medföra ökad likformighet och rättvisa vid taxeringen. De skattskyldigas situation kommer dessutom att avsevärt förbättras i nu aktuellt hänseende genom det ökade lekmannainflytandet i taxeringsnämnderna och den utbildnings informations- och rådgivningsverksamhet, som länsstyrelsernas taxeringsenhet och granskningsassistenterna skall bedriva. Med anledning av vad som anförts i motionen 2101 vill utskottet framhålla att den datamässiga kontrollen av deklarationerna givetvis alltid skall kombineras med skrivbordsgranskning. Någon risk för att man vid granskningen inte skall uppmärksamma särskilda upplysningar och yrkanden i deklarationerna föreligger således inte.
I detta sammanhang vill utskottet också erinra om att frågan om ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet behandlas i prop. 1975:78. Ordförande och övriga ledamöter i taxeringsnämnd har sedan länge varit fria från ansvar för åsatta taxeringar. Ansvarsfriheten var tidigare grundlagsskyddad genom en föreskrift i 113 § i den gamla regeringsformen (RF). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i nya RF men skyddet består alltjämt enligt 20 kap. 12 S brottsbalken. I den nyssnämnda propositionen föreslås att taxeringsnämndsledamöter när det gäller uppsåtliga förfaranden i fortsättningen skall vara underkastade samma ansvar som andra befattningshavare. Däremot skall frågan om ansvar för oaktsamhet anstå t. v. och tas upp på nytt i samband med den närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationen.
Med hänvisning härtill och då frågor rörande den enskildes rättssäkerhet också behandlas i det betänkande som JO-utredningen i dagarna avlämnat, avstyrker utskottet bifall till berörda yrkanden i motionerna 2099 och 2101.
Inbetalning av B-skall med folkpensionsanvisning
Slutligen behandlar utskottet motionen 690, som har visst samband med RS-utredningens förslag och vari yrkas att folkpensionär med B-skatt skall få inbetala skatten under uppbördsmånaden med den under samma månad utbetalade pensionen. Problemet sammanhänger med att uppbördsterminen normalt slutar den 13 i uppbördsmånaden, medan folkpensionen får lyftas först den 15.
När samma fråga behandlades av riksdagen förra året (SkU 1974:57) motsatte utskottet sig inte att ändringar genomfördes för att åstadkomma en samordning mellan B-skatteinbetalning och folkpensionsutbetalning. Utskottet förutsatte emellertid att frågan skulle prövas i samband med departementsbehandlingen av RS-utredningens förslag. Frågan behandlas inte i den förevarande propositionen, men enligt vad utskottet erfarit är avsikten
SkU 1975:31
att den skall prövas i samband med förslag till andra ändringar i uppbördslagen, som kommer att framläggas till höstens riksmöte, I avvaktan härpå avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 690.
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjerna för ändrad skatteadministration och taxering i första instans
a. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2044 och 1975:2100 och med anledning av motionen 1975:2102 samt med avslag på motionerna 1975:717, 1975:2101 punkterna c, d och e, 1975:2103 och 1975:2104 godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ändrad skatteadministration och taxering i första instans med de ändringar utskottet ovan föreslagit beträffande automatiskt anstånd till den 31 mars med avlämnande av självdeklaration,
b. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats angående bestridandet av kostnaderna under budgetåret 1975/76 för uppbyggande av den nya taxeringsorganisationen i första instans;
2. beträffande översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift att
riksdagen avslår
a. motionen 1975:99,
b. motionen 1975:238,
c. motionen 1975:712,
d. motionen 1975:1078,
i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört;
3. beträffande kompetenskrav för deklarationsmedhjälpare att riksdagen avslår motionen 1975:433;
4. beträffande skatteavräkningen
att riksdagen avslår motionen 1975:2102 i denna del;
5. beträffande beskattningen av extrainkomster att riksdagen avslår motionen 1975:693;
6. beträ ffande behörighetskrav för taxeringsnämndsordförande att riksdagen avslår motionen 1975:97;
7. beträffande tidsfristen för yttrande i taxeringsfrågor att riksdagen avslår
a. motionen 1975:716,
b. motionen 1975:1063,
c. motionen 1975:2101 punkten b;
8. beträffande den enskildes rättssäkerhet att riksdagen avslår
a. motionen 1975:2099,
b. motionen 1975:2101 punkten a;
SkU 1975:31
9. beträffande inbetalning av B-skatt med folkpensionsanvisning att riksdagen avslår motionen 1975:690.
Stockholm den 15 maj 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herrar Lundgren (s), Boström (s), Hörberg (fp), fru Troedsson (m), herrar Johansson i Malmö (s) och Lundgren i Kristianstad (m).
Reservationer
Beträffande skattechefens befogenheter
1. av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m) som ansett, att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”utskottet delar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Denna fråga bör, i likhet med vad som anförts av departementschefen, prövas efter ytterligare överväganden som bör ske i särskild ordning. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 2101 i denna del.
Beträffande lokal och regional granskning
2. av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m) som ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Vid ställningstagandet” och på s. 13 slutar med ”och 2104” bort ha följande lydelse:
Vid ställningstagandet till den nya organisationens utformning väger självfallet kraven på geografisk närhet och lokalkännedom tungt. Starka skäl, inte minst de skattskyldigas befogade krav på rådgivning och service från skattemyndigheternas sida, talar därför för att den helt övervägande delen av de skattskyldiga granskas av lokalt placerade tjänstemän. Som utskottet tidigare framhållit är ett av huvudsyftena med reformen att åstadkomma en påtaglig förbättring av kontrollen och taxeringen av rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga. En sådan förbättring kan endast åstadkommas om taxeringen sker under medverkan av speciellt utbildad, välkvalificerad personal. Utskottet anser, till skillnad från departementschefen,
SkU 1975:31
att denna personal till större delen bör placeras vid de lokala skattemyndigheterna. Man får i detta sammanhang inte heller bortse från att förutsättningarna att rekrytera kvalificerad personal till lokal skattemyndighet, icke minst för granskningsarbetet, avsevärt ökar om mer kvalificerat granskningsarbete förläggs till myndigheten.
Mot bakgrund härav anser utskottet, i enlighet med RS-utredningens förslag, att endast ca 50 000 av de mest komplicerade deklarationerna bör handläggas av kvalificerade granskningsassistenter vid länsstyrelserna och att övriga deklarationer bör handläggas vid de lokala skattemyndigheterna.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 2103 och 2104 och avstyrker berörda yrkanden i motionen 2101.
dels att utskottet under punkten 1. a bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2044, 1975:2100, 1975:2103 och 1975:2104 samt med anledning av motionen 1975:2102 och med avslag på motionerna 1975:717' och 1975:2101 punkterna c, d och e godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ändrad skatteadministration och taxering i första instans med de ändringar utskottet ovan föreslagit beträffande automatiskt anstånd till den 31 mars med avlämnande av självdeklaration och beträffande regional granskning av högst 50 000 deklarationer.
Särskilt yttrande
Beträffande översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift
av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m):
I de vid riksmötets början väckta motionerna 99,238,712 och 1078 begärs en översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift. I motionen 712 begärs därutöver förslag till regler som gör det möjligt att redan vid innevarande års taxering nedsätta skattetilläggen när skäl därtill föreligger. I prop. 1975:87 upplyser departementschefen ”att en översyn av dessa regler kommer att ske inom den utredning om det skatteadministrativa sanktionssystemet som tillsätts i dagarna”. Utskottet framhåller i sitt betänkande angelägenheten av att utredningen påskyndar sitt arbete och om möjligt med förtur behandlar frågan om jämkning av skattetillägg.
En avgörande svaghet i det gällande systemet är att möjligheter saknas att nyansera tillämpningen. Sanktionerna står inte i förhållande till förseelsens svårighetsgrad utan endast till den skatt som kunde ha undandragits. (Skattetillägget utgår med femtio procent av denna.) Endast om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa eller annan speciell omständighet föreligger kan skattetillägg efterges.
Systemet är således konstruerat efter mycket enkla mallar. Trots uttalanden såväl av departementschefen som av skatteutskottet om en ”mjuk"
SkU 1975:31
tillämpning under de första åren föreligger åtskilliga fall där det av olika skäl ter sig stötande att påföra skattetillägg men där grunder för eftergift inte föreligger. Det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten är t. ex. inte att betrakta som ”ringa”. Ej heller föreligger befrielsegrunderna ”ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet”. Det kan vara fråga om en inkomst som av rent slarv ej medtagits eller som avskrivits felaktigt från kontrolluppgiften, trots att det torde stå fullt klart för den skattskyldige att uppgiften måste bli föremål för sedvanlig granskning vid taxeringsarbetet. Någon möjlighet att - då befrielsegrunder enligt taxeringslagen ej föreligger - nedsätta skattetillägget till ett belopp som kan te sig rimligt i proportion till ”brottet” föreligger inte heller vare sig vid lokal skattemyndighet eller vid högre instans. Skattetillägg skall ändå påföras med femtio procent av den skatt som kunde ha undandragits. Som exempel kan anföras de relativt vanliga fall då den skattskyldige från kontrolluppgiften skriver av beloppet för preliminär Askatt i stället för den kontanta bruttolönen. Kan ”bristande erfarenhet”
e. d. inte åberopas kan skattetillägget få en för den skattskyldige förödande höjd.
Andra brister i systemet är - som också påpekats av JO - den omvända bevisbördan, vilken borde kräva särskilda rättssäkerhetsgarantier samt det förhållandet att åsatt skattetillägg ej automatiskt prövas i högre instans då en taxering överklagas.
Direktiven till utredningen om det skatteadministrativa sanktionssystemet är ännu inte kända för utskottet. Det är dock att förmoda att utredningen
- även om den påskyndar sitt arbete - kommer att ta viss tid i anspråk om ett hållbart sanktionssystem på grundval av praktiska erfarenheter av gällande lagregler skall kunna åstadkommas. Utskottet framhåller här angelägenheten av att utredningen om möjligt med förtur behandlar frågan om jämkning av skattetillägg. Vi instämmer i detta. Ett sätt vore att som ett provisorium ge länsskatterätterna möjlighet att under vissa förhållanden nedsätta skattetilläggen. Det vore enligt vår mening ytterst önskvärt om ett sådant förslag kunde föreläggas riksmötet så snart att reglerna kan tilllämpas av länsskatterätterna redan i fråga om 1975 års taxering.
GOTAB 75 9513 S Stockholm 1975