Med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.
CU 1976/77:20
Civilutskottets betänkande 1976/77:20
med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1976/77:
917 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagändringar av innebörd
1. att tillämpningen av Lag om förvärv av hyresfastighet m. m. skall utökas till att avse de 25 största kommunerna,
2. att hyresgästerna skall ges lagstadgad rätt att bli remissinstans i förvärvsärende, och
924av herr Lindkvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen antar lagom ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. med innebörd att regeringen ges möjlighet att förordna om tillämpning av bestämmelserna i 1-7 §$ inom ytterligare kommuner på ansökan av respektive kommun.
Gällande ordning m. m.
TiUståndskravets områdesmässiga begränsning
Lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., vilken trätt i kraft den 1 januari 1976, tillkom för att förebygga spekulation i hyresfastigheter och hindra personer som är olämpliga att förvalta sådana fastigheter från att förvärva dem. Enligt föreskrifter i lagens 1-7 fj!; får förvärv av hyresfastigheter inte ske utan tillstånd av hyresnämnd. Enligt 8-11 SS är förvärv av aktie i fåmansbolag och andel i handelsbolag också tillståndspliktiga om bolaget till huvudsaklig del ägnar sig åt förvaltning av hyresfastigheter. Vidare har enligt 12-22 SS kommun getts förköpsrätt vid försäljning av aktier i bostadsbolag om köparen enligt lagen är skyldig att söka tillstånd till förvärvet.
Enligt lagförslaget (prop. 1975/76:33) skulle lagen i dess helhet vara tillämplig i hela riket. Riksdagen (CU 1975/76:5) beslöt dock att lagens regler i 1-7 SS om tillstånd till förvärv av hyresfastighet skulle gälla endast i vissa kommuner i de tre storstadsområdena. Utskottet anförde i denna del:
Utskottet anser för det andra att - i avvaktan på principiellt nya utgångspunkter - vägningen mellan behovet av en förhandsprövning och olägenheterna därav för den normala fastighetsomsättningen och den därtill knutna administrationen bör kunna inriktas på möjligheten att få områdesmässiga begränsningar beträffande tillståndsprövningen vid fastighetsförvärv. Sådana begränsningar med hänsyn till ett skiftande behov av ingripanden har tidigare praktiserats i hyressammanhang. Även om det enligt
1 Riksdagen 7976 / 77. 19 sami. Nr 20
CU 1976/77:20
utskottets mening självfallet är viktigt att stävja missbruk av de med fastighetsägandet givna rättigheterna i alla orter kan dock antas att det ekonomiska incitamentet växlar i styrka mellan olika områden. Enligt utskottets mening skulle förslagets huvudsyfte tillgodoses även om tillstånd till förvärv av fastighet krävdes endast inom de tre storstadsområdena och där i de kommuner som har en mer markerad innerstadskaraktär.
I reservationer till utskottsbetänkandet föreslogs (m) att lagförslaget inte skulle antas. Vid kammarbehandlingen yrkades även (vpk) att lagen skulle antas att gälla i hela riket. I reservation (fp) anfördes att tillstyrkandet av utskottets förslag gjorts med förbehållet att riksdagen efter utredning snarast får ta ställning till ett nytt lagförslag, vari beaktades vissa invändningar i motion.
Frågan om lagstiftningens tillämpningsområde har vidare behandlats i interpellationssvar den 7 december 1976. Statsrådet Friggebo anförde därvid
bl. a.:
Att lagen inte gavs en vidare regional tillämpning sammanhänger med de olägenheter som den för med sig för den helt acceptabla och normala omsättningen på fastighetsmarknaden. Enligt min mening bör lagen vara tillämplig endast i de orter där behovet av en förhandsprövning väger så tungt att dessa olägenheter får godtas. Fägen trädde i kraft för mindre än ett år sedan. Om det framdeles visar sig att det finns behov av en utvidgning av lagens tillämplighet till viss eller vissa kommuner kommer jag att ta upp frågan om ändring i lagen.
1 budgetpropositionen (bil. lös. 116) tar föredraganden upp bostadsstyrelsens förslag att bestämmelsen om markvillkoret bör ändras så att de täcker överlåtelser genom att äganderätten till ett bolag radikalt ändras. Föredraganden anför bl. a. att frågan om en vidgning av tillämpningsområdet för markvillkoret på föreslaget sätt får tas upp till övervägande i den mån framtida erfarenheter av tillämpningen av lagen om förvärv av hyresfastighet ger anledning därtill.
Förfarandet i tillståndsärenden
Ansökan om förvärvstillstånd görs hos hyresnämnd senast inom tre månader efter köpet. Prövningen utgår från regeln (4 !:) att tillstånd får vägras, om sökanden inte gör sannolikt att han är i stånd att förvalta fastigheten, att syftet med förvärvet är att han skall idka bostadsförvaltning och därvid hålla fastigheten i sådant skick att den motsvarar de anspråk de boende enligt lag har rätt att ställa samt att han även i övrigt kommer att iaktta godsed i hyresförhållanden. 1 propositionen 1975/76:33 (s. 71-75) förordas att kommunen såsom ansvarig för bostadsförsörjningen skall beredas tillfälle att yttra sig i tillståndsärenden. Föredragande statsrådet utgick från att kommunerna allmänt kommer att begagna sig av en sådan rätt och ansåg därför en uttrycklig bestämmelse och skyldighet att avge yttrande inte vara nödvändig.
CU 1976/77:20
1 fråga om hyresgäströrelsens möjlighet att yttra sig anförde föredraganden (s. 71-72):
Några remissinstanser vänder sig mot att promemorian inte innehåller förslag om att hyresgäströrelsen skall ges möjlighet att komma till tals i tillståndsärenden. Jag är väl medveten om att en betydande sakkunskap och kännedom om lokala förhållanden finns inom hyresgästernas organisation. Hyresgästföreningarna har också tillagts betydelsefulla uppgifter inom ramen för tvångsförvaltningslagens och bostadssaneringslagens tillämpningsområden. Det skulle emellertid enligt min mening vara en belastning för handläggningen av de många ärenden där det står klart att tillstånd skall ges, om hyresnämnderna skulle vara skyldiga att höra hyresgästorganisation i varje ärende. Detta innebär självfallet inte att det bör finnas något hinder mot att hyresnämnden i sådana fall, där det finns anledning till närmare utredning rörande sökandens kvalifikationer, inhämtar yttrande från hyresgästförening. Jag vill slutligen framhålla att i hyresnämnden finns, förutom ordföranden, en ledamot som är förtrogen med förvaltning av hyresfastigheter och en annan som är förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden. Den senare utses efter förslag av hyresgäströrelsen och är alltså regelbundet medlem av denna och känner den lokala hyresgästföreningens uppfattning i olika frågor.
Lagförslaget i denna del antogs utan särskilt yttrande från utskottets sida och utan reservation till betänkandet eller särskilt yrkande vid kammarbehandlingen.
Utskottet
Tillståndskravets omrädesmässiga begränsning
Utskottet har inte funnit anledning att ändra sin tidigare uppfattning (CU 1975/76:5) att kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet kan begränsas till vissa kommuner. Utskottet ansluter sig därmed också till den i interpellationssvar (1976-12-07) anförda uppfattningen att bestämmelserna bör gälla i de kommuner där behovet av dem är så starkt att det bör tillgodoses även med hänsyn tagen till de olägenheter ett prövningsförfarande innebär för den normala och acceptabla fastighetsomsättningen. Riksdagens beslut varigenom lagen antogs innebar också en tillämpning av denna princip.
Den avgränsning av tillämplighetsområdet som nu gäller fick med hänsyn till omständigheterna ske efter endast översiktlig utredning. Från regeringens sida har också utfästs att frågan om en ändring av lagen skulle tas upp om det framdeles visar sig att det finns behov av en utvidgning av lagens tillämplighet till viss eller vissa kommuner. Uppgifter om fastighetsöverlåtelser i andra kommuner tyder på att sådana överväganden nu bör aktualiseras. Enligt utskottets mening bör en ytterligare utredning göras inom regeringens kansli för att belysa behovet av en utvidgning av tillämpningsområdet. Mot bakgrund av detta material - vilket bör redovisas i lämplig form - kan i första hand regeringen bedöma om behovens tyngd motiverar ett förslag till lagändring. Vad utskottet anfört i denna del bör
CU 1976/77:20
riksdagen med anledning av motionen 1976/77:924 (s) ge regeringen till känna. En delegation av normgivningsmakten enligt motionsförslaget torde däremot inte kunna förenas med regeringsformens stadganden.
Vad utskottet sålunda föreslagit tillgodoser i väsentlig mån också syftet med motionen 1976/77:917 (vpk), yrkandet 1.
Förfarandet i tillståndsärenden
I motionen 1976/77:917 (vpk), yrkandet 2, föreslås att hyresgästerna skall ges lagstadgad rätt att bli remissinstans i förvärvsärende. Motionärerna anför att det borde vara självklart att de som direkt berörs och som bäst känner till olika fastighetsägares sätt att sköta sina hus skall höras vid prövning av fastighetsköp.
Enligt vad utskottet inhämtat torde kommunerna regelmässigt höra hyresgästorganisationen när ett ärende remitterats dit från hyresnämnden. I något fall är praxis att i ärenden som anses helt klara hyresgästorganisationen inte underrättas. Utskottet har mot bakgrund av dessa uppgifter och uppgifter i övrigt från hyresnämnden ansett sig kunna utgå från att hyresgästorganisation underrättas om ansökan i vart fall då det finns anledning till närmare utredning om sökandens kvalifikationer. Detta i förening med att i hyresnämnd finns ledamot som regelbundet är medlem av hyresgäströrelsen har lett utskottet till uppfattningen att motionärernas grundläggande syfte redan nu är tillgodosett. Utskottet finnér sålunda inte anledning att tillstyrka motionsförslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillämpligheten av kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:924 och 1976/77:917, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande hyresgästorganisationers rätt att avge yttrande att riksdagen avslår motionen 1976/77:917, yrkandet 2.
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg (s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s), Håkansson i Trelleborg (s), Gustafsson i Borås (fp) och Hägelmark (fp).
GOTAB 53523 Stockholm 1977