Med anledning av motioner om planering och byggande m. m.
CU 1976/77: 26
Civilutskottets betänkande 1976/77: 26
med anledning av motioner om planering och byggande m. m. Motionerna
Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1976 1 77:
166 av herr Håkansson i Trelleborg m. fl. (s) vari hemställs att regeringen låter fastställa sådana anvisningar till byggnadsstadgan att även högertrafik skall gälla för gångtrafik,
414 av herr Andersson i Gamleby m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att frågan om kontroll av ändrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende bör belysas i samband med pågående arbete med ny lagstiftning om markanvändning och byggande,
415 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, föreslås
1. att riksdagen uttalar att de förändringar i byggnadsstadgan som gäller vid ny- och ombyggnad även skall gälla det övriga byggnadsbeståndet,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagändring i enlighet med uttalandet under punkt 1,
417 av herr Hägelmark (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan lagstiftning att radioamatör inte kan vägras sätta upp utomhusantenn för amatörradioanläggning på flerfamiljshus (hyreshus),
420 av fru Johansson i Uddevalla m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar
1. att förbud utfärdas mot inläggande av heltäckningsmattor i alla offentliga lokaler som är under ny- och ombyggnad,
2. att heltäckningsmattor successivt byts ut vid reparationer i offentliga lokaler,
550 av herr Danell (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det bostadspolitiska regelområdet,
551 av herr Danell m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande vikten av att planlagstiftningen ges en sådan utformning att enskilda initiativ till planläggning och utformning av planförslag stimuleras,
553 av herr Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas
3. att riksdagen antar följande förslag till lag om ändring i byggnads -
1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 26
CU 1976/77: 26
stadgan (1959:612) med lydelse enligt härvid fogad bilaga 1,
913 av fru Andrén (fp) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen ser över bestämmelserna om utformning av offentliga lokaler och arbetslokaler i syfte att minska problemen för allergiker,
918 av fru Eliasson (c) och fru Odelsparr (c) vari hemställs att riksdagen måtte hos regeringen anhålla att åtgärder vidtas så att handikappbyggnormerna även omfattar den fysiska planeringen och alltså anger normer som gäller den yttre miljön,
926 av herr Schött (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att hos regeringen anhålla om förslag till sådan lagändring att den övergångsvis gällande rätten till ersättning för vägrad glesbebyggelse inom område med byggnadsförbud enligt 122 § byggnadslagen skall avgöras på motsvarande sätt som gäller för områden med förbud enligt 19 § naturvårdslagen, alltså av fastighetsdomstolen,
2. att tiden för anhängiggörande av ersättningsanspråk för sådan vägrad glesbebyggelse, som föranlett påtagliga åtgärder före den 1 september 1972, utsträcks förslagsvis till utgången av år 1979,
933 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om att undanta mindre byggnadsåtgärder från byggnadslovskravet,
957 av fru Lantz m. fl. (vpk) vari, med hänvisning till motiveringen i motionen 1976/77:955, föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till effektiva bestämmelser och kontroll beträffande barnsäker utrustning i alla nyproducerade och renoverade lägenheter,
1284 av fru Bernström (fp) och fru Andrén (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om behovet av bestämmelser i byggnadslagstiftningen om markreservation för förskolor och fritidshem,
1285 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Polstam (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de kommunala handikappråden skall bli obligatoriska remissinstanser i alla kommunala byggnads- och planärenden,
1313 av herr Werner m. fl. (vpk) vari, med hänvisning till motiveringen i motionen 1976/77:1311, hemställs att riksdagen uttalar att. i samband med stadsplaneläggning för nybyggnation, stadsplanen ej bör godkännas om denna ej upptar utrymme för barnomsorgens behov, varvid 10 m2 inomhusyta per lägenhet bör anges som minimum.
CU 1976/77: 26
3 Gällande ordning m. m.
Ersättning vid vägrat tillstånd till nybyggnad inom område med byggnadsförbud enligt 86 och 122 §§ byggnadslagen
I byggnadslagen (1974:385) (BL) i dess ursprungliga lydelse ingick stadgandet i 86 §, gällande för stad och vissa stadsliknande samhällen, att Kungl. Maj:t kunde förordna att nybyggnad inte fick företas utan länsstyrelsens tillstånd. Stadgandet gällde områden som inte ingick i stadsplan eller byggnadsplan och som ansågs böra särskilt skyddas på grund av dels naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden, dels hänsyn till förefintlig, från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller andra minnesmärken. Enligt 122 § BL kunde under enahanda förutsättningar sådant förordnande meddelas av länsstyrelsen.
Vid tillkomsten av naturvårdslagen(1964:822)(NVL)(prop. 1964:148,3LU 35) överfördes bestämmelserna i 86 och 122 §§ BL till 19 § NVL i vad avsåg skydd på grund av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden. Bestämmelserna i övrigt, såvitt avser skydd för från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, stod kvar med endast den ändringen att Kungl. Maj:ts beslutsrätt flyttades över till länsstyrelserna.
1 1964 års nämnda proposition (s. 136) uttalades att lagändringen inte rubbade giltigheten av redan meddelade förordnanden enligt 86 och 122 §§ BL. I den mån sådana förordnanden grundats på naturförhållandena kunde de, enligt departementschefen, lämpligen efter hand bytas ut mot förordnanden enligt NVL, t. ex. i samband med uppkommande tillståndsfrågor.
Med anledning av införandet av en enhetlig kommunbeteckning upphävdes 122 § BL från utgången av år 1972 - en ändring av enbart formell natur.
86 § BL innehöll och innehåller oförändrat regeln att länsstyrelsen inte får vägra tillstånd, om avsevärt men därigenom tillskyndas markens ägare, utan att skälig ersättning därför ges. Frågan om vem som skall svara för gottgörelsen har inte lösts i lagen. Kan medel inte ställas till förfogande, kan det inte undvikas att tillstånd till åtgärden får lämnas.
Vid 1972 års ändringar av byggnadslagstiftningen m. m. i anslutning till besluten om den fysiska riksplaneringen togs bl. a. upp frågan om ersättning till markägaren när möjligheterna att använda en fastighet för bebyggelse inskränks enligt NVL eller generalplan; ersättning borde inte utgå för att förväntningar om ändring i markens användningssätt inte infriats. Ändringarna berör endast den översiktliga fysiska planläggningen och sålunda inte ersättningsfrågor som är förknippade med detaljplan. Föredraganden anförde i propositionen att det hade varit önskvärt att bl. a. BL:s ersättningsregler hade kunnat reformeras i ett sammanhang. Med hänvisning till att dessa frågor hade samband med frågorna om värdeutjämning och att dessa hade samband med arbetet påen ny bygglag bedömdes att frågorna borde anstå.
CU 1976/77: 26
4 Beträffande övergångsregleringen till de ändrade ersättningsbestämmelserna angav dåvarande civilministern vissa synpunkter (prop. 1972:111 bil. 2 s. 344-348).
Den nämndaersättningsreformen omfattade sålunda inte 86 och 122 §§ BL. Ersättningsfrågorna avgörs här inte av fastighetsdomstol utan bedöms av länsstyrelsen som bakgund till dess beslut i tillståndsfrågan, varvid fullföljd sker till regeringen. I remissyttranden över promemorian (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering tog länsstyrelsen i Kalmar län upp frågan om ersättning på grund av förordnanden enligt nämnda lagrum i deras lydelse före den 1 januari 1965 och anförde att ersättningsbestämmelsen borde vara utformad på samma sätt som övriga ersättningsbestämmelser. Gotlands kommun ansåg det viktigt att dessa ersättningsfrågor klarades ut. Även naturvårdsverket påtalade frågorna och ansåg det i varje fall lämpligt med ett uttalande att de nya ersättningsprinciperna skall tillämpas analogivis. Civilministern ansåg (s. 349) det dock inte lämpligt att i avvaktan på resultatet av bygglagutredningens arbete föreslå någon ändring av dessa paragrafer som i motsats till övriga bestämmelser i BL avser enbart en skälighetsbedömning. Däremot framhölls, med hänvisning till vad naturvårdsverket uttalat, att de nya ersättningsprinciperna givetvis kan komma att spela en avgörande roll vid den förutsatta skälighetsbedömningen.
Bygglagutredningen anförde (SOU 1974:21 s. 420) att dess förslag till lagstiftning och plansystem innebar att det blev ett generellt nybyggnadsförbud för all mark som inte omfattas av byggnadsplan eller övergångsvis vissa äldre stads- och byggnadsplaner. De nybyggnadsförbud som gäller för områden utanför stads- och byggnadsplan bör därför upphävas i och med den nya lagens ikraftträdande.
1 remissyttranden över promemorian (Ds B 1975:4) har Gotlands kommun bl. a. anfört att ett utbyte av tidigare förordnande enligt 122 § BL mot ett förordnande enligt NVL övervägts men dittills inte ansetts böra komma till stånd.
Övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse
De ersättningsregler i NVL och för generalplanefallet i BL som gällde före 1972 års ändringar innebär i princip att, om ägaren på grund av meddelade föreskrifter kan använda marken endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, han var berättigad till ersättning för den skada han lider - ersättningsregler som i första hand tog sikte på inskränkningar i bebyggelserätten. Ersättning kunde utgå inte endast då markägaren hindrades att använda marken som förut utan även på grund av att värden som hänför sig till förväntningar om en ändrad markanvändning föll bort.
Ändringarna innebar i princip att ersättning inte bör utgå för att förväntningar om ändring i markens användningssätt inte har blivit infriade.
CU 1976/77: 26
5 Det ansågs emellertid oskäligt om en markägare som tidigare på ett påtagligt sätt vidtagit åtgärder för att få till stånd en tidigare inte hindrad glesbebyggelse - för att utnyttja sin s. k. glesbebyggelserätt - inte under en övergångstid skulle kunna ställa anspråk på ersättning. Därför infördes bestämmelser som beträffande NVL bl. a. innebär att äldre bestämmelser under vissa förutsättningar får tillämpas om talan om ersättning väcks före utgången av år 1977 eller, om talan grundas på att tillstånd till viss åtgärd vägrats eller förenats med särskilda villkor, tillstånd sökts före samma tidpunkt och talan väcks inom ett är efter det att frågan om tillstånd slutligen prövats.
Anpassning för högertrafik för gående
Över motionen 1976/77:166 (s) har statens trafiksäkerhetsverk (TSV) och statens planverk anmodats yttra sig.
TSV anser att anordningar för gående i möjligaste mån bör anpassas till högertrafik. TSV instämmer med motionärerna om vikten av att anordningarna utformas så att tvivel inte behöver råda om möte skall ske till höger eller vänster. TSV föreslår att i byggnadsstadgan (BS) tas in anvisningar så att högertrafik kommer att gälla även för gående.
Planverket erinrar om att bestämmelser beträffande kommunikationsutrymme inom byggnad och på tomtmark återfinns i Svensk byggnorm (SBN) men att dessa bestämmelser f. n. inte behandlar frågan om gångtrafikanternas höger- eller vänsterbeteende. Verket är berett att vid kommande revidering av SBN överväga om sådana bestämmelser för kommunikationsutrymmen i byggnad och på tomt skall införas. I remissvaret upplyses även om att planverket, vägverket och trafiksäkerhetsverket i en rapport, Fotgängarna i stadens trafiknät, informerat om hur gångvägar och anläggningar för gående i den yttre miljön lämpligen bör utformas.
Allergikers miljöproblem
I socialutskottets betänkande SoU 1973:12 behandlades en motion (s) i vilken hemställdes om utredning för att förbättra miljön i daghem, förskolor och skolor i avsikt att minska de allergiska barnens besvär. Bl. a. anfördes i motionen att heltäckande mattor borde undvikas i offentliga lokaler. Utskottet hänvisade bl. a. till en inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) pågående utredning om heltäckande mattor i sjukvårds- och socialvårdslokaler. Utredningen har numera färdigställts. Vidare upplystes om socialstyrelsens, skolöverstyrelsens och barnstugeutredningens arbete beträffande allergiska barns besvär av heltäckande mattor. Med hänsyn till pågående undersökningar och vidtagna åtgärder avstyrkte utskottet bifall till motionen som avslogs av riksdagen.
I svar 1977-01-20 på interpellation om utredning för att klarlägga behovet
1* Riksdagen 1976/77. 19 sami Nr 26
CU 1976/77: 26
av forskning, utbildning och information för att mer effektivt bekämpa de allergiska sjukdomarna anförde statsrådet Troedsson bl. a. att hon hade för avsikt att inom kort ta upp allergifrågan med tillgänglig expertis inom sitt ansvarsområde. Enligt statsrådet fanns all anledning att bostadsdepartementet kontaktades så att allergiproblemen i boendemiljön kunde tas upp till behandling.
Spri publicerade i december 1974 en utredning, Heltäckande textilmattor i vårdbyggnader. 1 bilagor till utredningen anförs att hittills gjorda undersökningar visar att materialet i helsyntetiska textilmattor sannolikt inte ger allergibesvär utan att sådana besvär däremot utlöses av damm och andra allergen som finns i mattan eller i miljön i övrigt. Textila heltäckningsmattor anses därför indirekt utgöra risk för överkänsliga personer.
Handikappanpassning av yttre miljö
HAKO-utredningen har i betänkandet Handikappanpassad kollektivtrafik (SOU 1975:68) framhållit vikten av att det allmänna färdväsendet anpassas bättre till handikappades behov. HAKO-utredningens betänkande bereds f. n. inom kommunikationsdepartementet, och chefen för kommunikationsdepartementet avser att föreslå regeringen att senare i år i en allmän trafikpolitisk proposition lägga fram förslag med anledning av bl. a. detta betänkande. Detta framgår av propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet. Propositionen har ännu ej behandlats av riksdagen.
I samma proposition anför bostadsministern bl. a. mot bakgrund av handikapputredningens betänkande Kultur åt alla (SOU 1976:20) att samhället fr. o. m. 1977-07-01 har goda möjligheter att se till att nya byggnader och byggnader som byggs om kan nås och användas av personer med olika typer av handikapp. Ökade kunskaper och bättre information behövs dock på området. Bidrag - som regel högst 100 000 kr. - föreslås utgå för merkostnader för handikappbetingade åtgärder beträffande allmänna samlingslokaler liksom för kostnader för inventarier i sådana lokaler motiverade av de handikappades behov. Bidraget föreslås utgå inom ramen för det statliga stödet till allmänna samlingslokaler. Beträffande ett förslag från handikapputredningen att befintliga lokaler av samlingslokalkaraktär inom varje kommun skal! inventeras, utgår bostadsministern från att den önskvärda inventeringen kommer att ske i lämplig utsträckning utan att den görs obligatorisk.
Handikapputredningen har även pekat på att den fysiska miljön måste vara anpassad till de handikappades behov.
CU 1976/77: 26
7 Utskottet
Planläggning från bostadsförsörjningssynpankt, m. m.
I motionen 1976/77:553, yrkandet 3, föreslås riksdagen anta i bilaga till detta betänkande fogat förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan. Förslaget innebär en uppföljning av ett motsvarande förslag från bostadsoch bostadsfinansieringsutredningarna i slutbetänkandet (SOU 1975:51 s. 222-227).
Föredraganden anger i budgetpropositionen (bil. 16 s. 105) att remissbehandlingen har visat bl. a. att dessa förslag inte kan behandlas isolerade från det reformarbete som pågår i fråga om byggnadslagstiftningen och att förslagen därför kommer att behandlas i anslutning till detta arbete.
Utskottet ansluter sig till föredragandens bedömning. Lagförslaget bör därför inte nu sakbehandlas av riksdagen.
Vidare föreslås i motionerna 1976/77:1284 (fp) och 1313 (vpk) uttalanden om behovet av planeringsnormer för förskolor och fritidshem, m. m.
Motionsförslagen torde i princip täckas av det nyssnämnda förslaget i motionen 1976/77:553 (s). Med hänvisning till utskottets bedömning ovan avstyrks motionerna.
Enskilda initiativ till planläggning m. m.
I motionen 1976/77:551 (m), yrkandet 2, föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vikten av att planlagstftningen ges en sådan utformning att enskilda initiativ till planläggning och utformning av planförslag stimuleras.
Ett likalydande motionsyrkande behandlades i utskottets betänkande CU 1975/76:28 (s. 4-5, 14-15). Utskottet har inte funnit anledning att nu gå ifrån de slutsatser som behandlingen då ledde fram till. Motionsförslaget avstyrks sålunda.
Andrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende
I motionen 1976/77:414 (s) föreslås riksdagen uttala att frågan om kontroll av ändrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende bör belysas i arbetet med en ny lagstiftning om markanvändning och byggande.
Vid behandlingen av motsvarande fråga i betänkandet CU 1975/76:2 förutsatte utskottet att den ägnades uppmärksamhet i anslutning till bl. a. överväganden om en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning. Vad därefter förekommit har inte föranlett utskottet till ett ändrat ståndpunktstagande. En föreslagen riksdagens åtgärd behövs därför inte.
Frågan torde mer eller mindre direkt också beröras i andra sammanhang, t. ex. inom jordförvärvsutredningen.
CU 1976/77: 26
8 Ersättning vid vägrat tillstånd till nybyggnad inom område med byggnadsförbud enligt 86 och 122 §§ BL
Förslaget i motionen 1976/77:926 (m), yrkandet 1, är att ersättning för vägrad glesbebyggelse vid byggnadsförbud enligt 122 § BL skall avgöras av fastighetsdomstolen och inte av länsstyrelsen. Utskottet har ovan (s. 2) utförligt redogjort för aktuella bestämmelser i denna del.
Utskottet erinrar inledningsvis om att ersättningsreglerna i 86 § BL har en annan karaktär än ersättningsreglerna i NVL. Regeln i 86 § är uppbyggd så att skälig ersättning, från vem den än kommer, är en förutsättning för att vägra tillstånd till nybyggnad i de fall där en vägran skulle medföra avsevärt men för markägaren. 19 § NVL i dess tidigare lydelse - de från 86 och 122 §§ BL överförda reglerna - behandlade möjligheten att till skydd för landskapsbilden förordna om tillståndstvång för arbetsföretag av visst slag inom visst område (landskapsskyddsförordnande). Paragrafen fick ett nytt ändamål 1974 och reglerar nu det nya institutet naturvårdsområde, ett institut som inte kan användas då pågående markanvändning avsevärt försvåras. Ersättningsrätt finns inte. Om markanvändningen försvåras avsevärt får man avsätta området som naturreservat. Ersättning kan då utgå från staten enligt 26 § NVL för liden skada.
Som motiv för den föreslagna ändringen av de processuella reglerna anförs att praxis vid avgöranden av tillståndsärenden hos länsstyrelserna är mycket restriktiv, medan domstolarna sägs göra en mera individuell och juridiskt noggrann granskning av frågan om tät- eller glesbebyggelse i ersättningsfall enligt 19 § naturvårdslagen. Det anförda ansluter till det ovan (s. 3) nämnda uttalandet att de nya ersättningsprinciperna vid bebyggelseinskränkning enligt NVL eller generalplan kan komma att spela en avgörande roll vid den förutsatta skälighetsprövningen hos länsstyrelserna. Preciseringen av tätbebyggelsebegreppet år 1971 har emellertid gjorts just för att åstadkomma enhetlighet i tillämpningen.
Utskottet har mot bakgrund av det anförda inte funnit något skäl att förorda ändrade processuella regler. Eventuella skillnader i bedömningarna hänförs ytterst till de skilda materiella reglerna.
Utskottet erinrar också om den redan 1964 anvisade möjligheten att överföra äldre nybyggnadsförbud enligt 86 och 122 §§ BL till motsvarande förordnanden enligt NVL. Frågorna får förutsättas bli slutligt lösta i samband med det pågående arbetet på en ny lagstiftning om markanvändning och byggande.
Övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse
I motionen 1976/77:926 (m), yrkandet 2, föreslås att tiden för ersättningsanspråk för sådan vägrad glesbebyggelse, som föranlett påtagliga åtgärder för att få till stånd en ändrad markanvändning före den 1 september 1972,
CU 1976/77: 26
utsträcks förslagsvis till utgången av år 1979. Som motiv anförs att många inte känner till ersättningsmöjligheterna eller inte ansett det vara mödan värt att få ersättningsfrågan prövad.
Övergångsbestämmelserna refereras ovan (s. 4).
Om oförändrade regler gällt är det föga sannolikt att berättigad talan om ersättning inte väckts senast år 1977 eller därefter inom ett år från det talan om tillstånd slutligen prövats. Det är här fråga om äldre och redan kända bestämmelser. Situationen kunde vara en annan om nya och mer generösa bestämmelser införts för att gälla en begränsad tid. Motionsförslaget avstyrks.
Byggnadslovets omfattning
Förslag om utredning i syfte att undanta mindre byggnadsåtgärder från byggnadslovskravet förs fram i motionen 1976/77:933 (m). Bygglagutredningen har behandlat bl. a. byggnadslovets omfattning och utformning. Ett fortsatt arbete med översyn av byggnadslagstiftningen pågår inom bostadsdepartementet.
Eftersom frågan om byggnadslovets omfattning således övervägs avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:933 (m).
Enklare byggnormer
Motionen 1976/77:550 (m) i den del den inte behandlats i betänkandet CU 1976/77:18 innefattar en begäran om en översyn av normsystemet i anslutning till byggnadslagstiftningen. Bl. a. riktas erinringar mot detaljrikedomen och systemet med tvingande föreskrifter och inte tvingande råd.
Frågan om den principiella uppbyggnaden av de regler som rör byggandet ingår i arbetet på en ny lagstiftning om markanvändning och byggande och knyter delvis också an till den fortsatta behandlingen av byggadministrationsutredningens förslag.
Motsvarande fråga - om enklare låneförfattningar och anvisningar till dessa - har behandlats i betänkandet CU 1976/77:18. Med hänvisning till dessa ställningstaganden och till vad ovan anförts har utskottet inte nu funnit anledning till något riksdagens uttalande.
Högertrafik för gångtrafikanter
I motionen 1976/77:166 (s) hemställs att regeringen låter fastställa anvisningar till BS så att högertrafik skall gälla även för gångtrafik. Statens trafiksäkerhetsverk och statens planverk har yttrat sig över motionen.
I Svensk byggnorm (SBN 1975) finns bestämmelser beträffande kommunikationsutrymmen inom byggnad och på tomtmark. Dessa behandlar dock inte frågan om gåendes höger- eller vänsterbeteende. Planverket är vid kom -
CU 1976/77: 26
mande revideringar av SBN 1975 berett att överväga införandet av bestämmelser så att högertrafikbeteende främjas.
Planverket finner det vidare lämpligt attgångtrafikströmmarnai högt frekventerade passager möts genom lämplig projektering samt med information. Planverket, vägverket och trafiksäkerhetsverket har gemensamt lämnat förslag till hur gångvägar och anläggningar för gående bör anordnas.
Trafiksäkerhetsverket anser att anordningar för gående i möjligaste mån bör anpassas för högertrafik. Verket anför att sådana anordningar bör utformas så att oklarhet inte råder om möte skall ske till höger eller vänster. Trafiksäkerhetsverket tillstyrker motionärernas förslag.
Det torde råda allmän enighet om vikten att främja ett högerbeteende även i gångtrafiken. I motionen ges exempel på att anläggningar för gående fortfarande är utformade så att ett trafikmässigt vänsterbeteende bibehålls. Motionärerna anför även att också nya anläggningar för gångtrafikanter byggs så att ”vänstertrafik” kommer att råda. Utskottet finner den i motionen upptagna frågan viktig. Utskottet anser att de i motionen berörda problemen bör beaktas fortlöpande i samband med ny- och ombyggnad av kommunikationsutrymmen i byggnad och på tomt. Information om hur gångvägar och anläggningar för gående bör projekteras och utformas har av berörda myndigheter utgivits i en rapport. Utskottet förutsätter att de i rapporten framförda synpunkterna löpande beaktas i den fortsatta planeringen beträffande trafikanläggningar för gående.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Allergikers miljöproblem
1 motionen 1976/77:913 (fp) föreslås riksdagen begära att regeringen ser över bestämmelserna om utformning av offentliga lokaler och arbetslokaler för att minska allergikernas problem. Motionären anser att offentliga lokaler bör göras tillgängliga för allergiker och att BS 42 a § utformas i enlighet med förslaget. Paragrafen innehåller f. n. regler om att bostäder - praktiskt taget utan undantag - och utrymmen i byggnad till vilken allmänheten äger tillträde eller vilken är arbetslokal skall utformas så att de kan utnyttjas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Den gäller fr. o. m. 1977-07-01 med vissa undantag. I motionen 1976/77:420 (s) föreslås riksdagen besluta om förbud mot heltäckningsmattor i alla offentliga lokaler som byggs eller byggs om samt att sådana mattor successivt byts ut vid reparationer av offentliga lokaler.
Frågan om handikappanpassning av den fysiska miljön har tidigare behandlats av riksdagen (CU 1971:13, 1972:21, 1973:19, 1974:10, 1975:25, 1975/76:30, SoU 1973:12). Frågan har även från skilda utgångspunkter behandlats av handikapputredningen samt av HAKO-utredningen. Vidare kommer statens planverk att - i samarbete med olika myndigheter - sam -
CU 1976/77: 26
manställa en rapport om hälsofarliga byggmaterial. Sjukvårdens planeringsoch rationaliseringsinstitut (Spri) har behandlat frågan om heltäckande textilmattor i vårdbyggnader.
Statsrådet Troedsson angav i svar på interpellation i januari 1977 att hon hade för avsikt att ta upp allergifrågan med tillgänglig expertis inom sitt ansvarsområde. Interpellationen behandlade frågan om utredning och information för att mer effektivt bekämpa de allergiska sjukdomarna.
De i motionerna 1976/77:420 och 913 upptagna frågorna om utformning av offentliga lokaler för att minska allergikernas problem är väsentliga inte minst vad beträffar utformning av barns miljö samt miljön på arbetsplatserna. Som emellertid framgått ovan pågår inom skilda områden överväganden som berör frågan om den fysiska miljöns anpassning till olika handikapp. Bl. a. har statens planverk tagit initiativ till en undersökning om hälsofarliga byggmaterial. Enligt vad utskottet erfarit kommer undersökningen även att behandla allergikernas problem. Utskottet, som vidhåller sitt tidigare uttalande om att handikappanpassningen löpande får prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad, är mot bakgrund av pågående utredningsarbete inte berett tillstyrka ändringar i BS för att nå i motionerna 1976/77:420 och 913 önskat syfte.
Handikappanpassning av den yttre miljön
I motionen 1976/77:918 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas så att handikappbyggnormerna även omfattar den fysiska planeringen och att normerna alltså skall gälla den yttre miljön.
De närmare bindande föreskrifterna rörande BS har meddelats av statens planverk som Svensk byggnorm (SBN 1975). SBN 1975, som har fastställts av regeringen i juni 1975, ersätter SBN 67. De i motionen nämnda handikappbyggnormerna som utgjorde supplement till SBN 67 har inarbetats i SBN 1975, som också innehåller inte bindande råd och anvisningar.
Som ovan framgått pågår arbete för att anpassa olika områden till de handikappades behov. Såvitt rörden i motionen 1976/77:918 upptagna frågan om den yttre miljöns anpassning vill utskottet hänvisa till det arbete som pågår inom handikapputredningen. De i motionen nämnda handikappbyggnormerna, som alltså numera ingår i SBN 1975, gäller som föreskrifter, råd och anvisningar till byggnadslagstiftningen. Mot bakgrund av pågående utredningsarbete, innebärande bl. a. en översyn av byggnadslagstiftningen, är utskottet inte berett tillstyrka motionsförslaget.
Handikapporganisationernas inflytande i planeringsprocessen
Ett tillkännagivande om att de kommunala handikappråden skall bli obligatoriska remissinstanser i plan- och byggnadsärenden föreslås i motionen 1976/77:1285 (c). Även frågan om hur medborgarinflytandet skall komma
CU 1976/77: 26
till uttryck i planeringsprocessen har behandlats av bygglagutredningen. Utredningen fann det viktigt med allmänhetens medverkan även vid den mera detaljerade utformningen av miljön.
Utskottet behandlade år 1975 (CU 1975:25) en motion (c) i vilken yrkades initiativ från regeringen innebärande att handikapporganisationerna borde bli obligatorisk remissinstans vid byggnadsplanering. Med hänsyn till pågående utredningsarbete avstyrktes motionen, som avslogs av riksdagen.
Utskottet, som finner frågan väsentlig, är inte berett frångå tidigare ställningstagande. Pågående utredningsarbete bör avvaktas.
Åtgärder mot barnolycksfall i bostäder
Frågan om bamsäker utrustning i alla nyproducerade och renoverade lägenheter tas upp i motionen 1976/77:957 (vpk). Direktiv till en utredning om barnolycksfall har nyligen presenterats. Av direktiven framgår att även frågan om bamsäker utrustning i bostäder kommer att behandlas. Vidare finns i SBN 1975 föreskrifter om skyddsanordningar mot barnolycksfall, vilka bl. a. innehåller regler om skyddsanordning för maskinellt drivna portar. Inom statens planverk pågår ett arbete för att se över säkerhetsbestämmelserna framför allt av äldre maskinellt drivna portar.
Eftersom en utredning om barnolycksfall inom kort kommer att påbörjas får syftet med motionen 1976/77:957 (vpk) anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Bestämmelser om soprum
I december 1976 beslöt riksdagen (prop. 1976/77:31, CU 1976/77:6) om sådana ändringar i BS att avfall tillfredsställande kan handhas och bortforslas. Anordningar för sådan avfallshantering skall anordnas i byggnad som används stadigvarande och i vilken finns bostads- och arbetsrum. Stadgandet gäller nybyggnad eller därmed jämförlig ombyggnad. Vid riksdagsbehandlingen konstaterade utskottet liksom bostadsministern att det då inte fanns tillfredsställande underlag för beslut om avfallshanteringen i befintliga hus. Utskottet ansåg att en skyndsam utredning om avfallshanteringen i befintliga byggnader borde avvaktas. Denna utredning kommer enligt vad utskottet erfarit att föreligga under juni månad 1977.
I motionen 1976/77:415 (vpk) föreslås (yrkandet 1) riksdagen uttala att förändringarna i BS gällande vid ny- och ombyggnad av soprum även skall gälla det övriga byggnadsbeståndet samt att lagändring (yrkandet 2) utarbetas i enlighet med uttalandet. Övriga yrkanden i motionen behandlas i betänkandet CU 1976/77:18.
Vid riksdagsbehandlingen i december 1976 hade utskottet att ta ställning till samma yrkanden som i motionen 1976/77:415, yrkandena 1 och 2. Mot bakgrund av att ytterligare utredningsunderlag ansågs behövligt avstyrkte
CU 1976/77: 26
utskottet bifall till yrkandena, som avslogs av riksdagen.
Utskottet finner inte anledning frångå sitt tidigare ställningstagande. Motionen 1976/77:415 (vpk), yrkandena 1 och 2, avstyrks.
Uppsättande av radioantenn
1 motionen 1976/77:417 (fp) hemställs om förslag till lagstiftning så att radioamatör inte kan vägras sätta upp utomhusantenn på flerfamiljshus. 1 BS (40 §) finns stadgat om byggnads högsta höjd. Regler finns om att tak inte får skjuta över högsta höjden. Dock äger byggnadsnämnden medge att vissa anordningar må överstiga högsta höjden. Enligt praxis torde sådan dispens beviljas undantagslöst för bl. a. mindre radioantenn.
Utskottet, som inte är berett att förorda i motionen föreslagen lagstiftning, anser att frågan om utomhusantenn på flerfamiljshus bör lösas i varje enskilt fall genom att överenskommelse träffas mellan berörda parter. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt att riksdagen avslår motionen 1976/77:553, yrkandet 3,
2. beträffande planeringsnormer för förskolor och fritidshem, m. m. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:1284 och 1313,
3. beträffande enskilda initiativ till planläggning m. m. att riksdagen avslår motionen 1976/77:551, yrkandet 2,
4. beträffande ändrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende att riksdagen avslår motionen 1976/77:414,
5. beträffande ersättning vid vägrat tillstånd till nybyggnad i vissa fall att riksdagen avslår motionen 1976/77:926, yrkandet 1,
6. beträffande övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse att riksdagen avslår motionen 1976/77:926, yrkandet 2,
7. beträffande byggnadslovets omfattning att riksdagen avslår motionen 1976/77:933,
8. beträffande enklare byggnormer att riksdagen avslår motionen 1976/77:550, i motsvarande del,
9. beträffande högertrafik för gångtrafikanter att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:166 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande allergikers miljöproblem att riksdagen avslår motionerna 1976/77:420 och 913,
11. beträffande handikappanpassning av den yttre miljön att riksdagen avslår motionen 1976/77:918,
CU 1976/77:26
12. beträffande handikapporganisationernas inflytande i planeringsprocessen att riksdagen avslår motionen 1976/77:1285,
13. beträffande åtgärder mot barnolycksfall i bostäder att riksdagen avslår motionen 1976/77:957,
14. beträffande bestämmelser om soprum att riksdagen avslår motionen 1976/77:415, yrkandena 1 och 2,
15. beträffande uppsättande av radioantenn att riksdagen avslår motionen 1976/77:417.
Stockholm den 29 mars 1977
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: herrar Mattsson (c). Bergman (s). Danell (m), Lindkvist (s), Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg (s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s), Sandberg (c). Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).
Reservation
Planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt, m. m.
Herrar Bergman, Lindkvist, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar Persson i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar "Utskottet ansluter" och slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Förslaget i den socialdemokratiska partimotionen 1976/77:553, yrkandet 3, om ändringar i byggnadsstadgan (BS) innehåller tre moment: en allmän markering av att de kommunala intentionerna i fråga om bostadsförsörjningen skall beaktas vid planläggning enligt byggnadslagen (9 § BS), en precisering av att stadsplan skall tillgodose också kravet på en god social miljö (12 >?) samt ett klarläggande av att byggandets överensstämmelse med kommunernas bostadspolitiska intentioner skall kunna prövas också i byggnadslovsärendet (56 § 1 morn.). Förslagen utgår från den allmänna sociala syn som motionärerna föreslagit bör ingå i de bostadspolitiska målen. Denna fråga har behandlats i betänkandet CU 1976/77:18.
Vad först gäller de allmänna föreskrifterna om planläggning i 9 i första stycket BS har utskottet kommit till följande bedömning. Stadgandet har avsetts utgöra en sammanfattning av för alla planinstitut gemensamma bestämmelser av så grundläggande karaktär att de försvarar en framskjuten placering. Paragrafens första stycke tar upp en deklaration om att syftet med all bebyggelseplanering är att främja en från allmän synpunkt ända -
CU 1976/77:26
målsenlig utveckling av det område som planeringen avser. 1 anslutning därtill framhålls att planeringen bl. a. bör grundas på en rimlig avvägning mellan de olika allmänna - statliga och kommunala - intressen som gör sig gällande i det enskilda fallet. Hänsyn skall tas, sägs det i paragrafen, till ”den allmänna samfärdselns, energihushållningens, det militära försvarets, civilförsvarets och andra för riket gemensamma behov”. Paragrafen ändrades 1975 genom att energihushållningen då fördes in i uppräkningen - en åtgärd som avsåg att markera denna aspekt.
Huvudstadgandet om att planeringen skall främja en ur allmän synpunkt lämplig utveckling borde rimligen tolkas så att också de bostadssociala kraven därmed blev beaktade. Det bör dock inte finnas någon tvekan på denna punkt. Därför och med hänsyn till att bostadsförsörjningskraven är det helt överskuggande centrala momentet i prövningen bör i paragrafen föras in en hänvisning också till dessa på sätt som föreslås i motionen. Ett avstyrkande av förslaget skulle kunna uppfattas som att dessa krav inte hade samma dignitet som t. ex. det militära försvarets nu i texten åberopade krav.
Vad därefter gäller den föreslagna ändringen i 12 § 1 mom. BS får först noteras följande. Det torde i och för sig vara obestritt att vid stadsplaneläggning bör beaktas möjligheter att i bebyggelsen inrymma lokaler för olika verksamheter, t. ex. barnomsorg, eller för de boendes gemensamma behov. Paragrafens huvudtes är att de anspråk skall tillgodoses "sorn ur olika synpunkter skäligen kunna ställas på en väl ordnad bebyggelse”. Därefter sker en exemplifiering med trafik och brandskydd m. m.
Enligt utskottets mening är det höjt över varje tvivel att anspråken på en god social miljö också i ett bostadsområdes strukturella uppbyggnad med t. ex. olika verksamheter är primära och därför bör fogas in i paragrafen på föreslaget sätt. Några reella skäl häremot har inte anförts. Utskottet tillstyrker sålunda motionsförslaget också i denna del så att därmed markeras att olika verksamheter - som t. ex. barntillsyn och viss service - är lika viktiga att beakta som det en gång var att ta in krav på vattenförsörjning och vägar.
Vad slutligen angår förslaget till ändrad lydelse av 56 § 1 mom. 1 st. BS noteras att det innehåller en hänvisning till den i motionen föreslagna nya lag om bostadsförsörjningen m. m. som utskottet behandlat i betänkandet CU 1976/77:18. Förslaget innebär att byggnadslov inte skall få ges i strid mot ett förordat bostadsförsörjningsprogram, som skall ange omfattning och inriktning av investeringar i nybyggnad och ombyggnad liksom övriga bostadsförsörjningsåtgärder - ett program som förelagts kommunens fullmäktige för beslut. Förslagets syfte är bl. a. att byggnadsnämnden vid beslut om byggnadslov skall kunna föreskriva viss lägenhetsfördelning eller annan föreskrift om t. ex. bostadsmiljön.
För det fall att riksdagen antar det i motionen upptagna förslaget till ny lag om bostadsförsörjningen m. m. har utskottet inte funnit anledning
CU 1976/77:26
till annat än att tillstyrka det nu föreliggande förslaget till ändring av 56 § 1 mom. 1 st. BS. Det blir då ett lämpligt instrument för att få intentionerna i bostadsförsörjningsprogrammet i tillämpning.
Skulle riksdagen inte anta den föreslagna nya lagen om bostadsförsörjningen och därmed inte heller bostadsförsörjningsprogrammens karaktär ändras kan den nu föreslagna lydelsen av 56 § 1 mom. 1 st. inte godtas. Hänvisningen bör då göras i mer allmän förm till kommunala beslut om riktlinjer för dess bostadsförsörjning. Utskottet har därvid utgått från den uppfattningen att gällande rätt ger möjlighet att i stadsplan ange antal lägenheter av olika storlekar som får inrymmas i en byggnad på samma sätt som lägenheternas användning som kontor eller bostad kan styras.
Vid utskottsbehandlingen har inte rests invändningar i sak mot lagförslaget. Däremot har hävdats att förslaget inte kan behandlas isolerat från arbetet på en ny lagstiftning om markanvändning och byggande.
Utskottet kan inte ansluta sig till denna, inte närmare motiverade, bedömning. Utskottet är inte heller övertygat om att ett godtagbart förslag till ny byggnadslagstiftning kan föreligga, som utfästs, under försommaren.
dels - under förutsättning av bifall till den vid utskottets betänkande CU 1976/77:18 fogade reservationen 2 - utskottet under 1 bort hemställa 1. beträffande planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:553, yrkandet 3, antar det vid motionen som bilaga 2 och vid betänkandet som bilaga fogade förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),
dels - under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 5 i betänkandet CU 1976/77:18 - att utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:553, yrkandet 3, antar det vid betänkandet fogade förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) med den lydelse av 56 § 1 mom. första stycket som anges som alternativt förslag,
Särskilda yttranden
1. Bestämmelser om soprum
Herrar Bergman, Lindkvist, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar Persson i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) anför:
1 betänkandet behandlas bl. a. motionen 1976/77:415 (vpk) yrkandena 1 och 2. Motionen tar sikte på förslag som skall förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden i befintliga hus. Liknande förslag behandlades i civilutskottets betänkande CU 1976/77:6 med anledning av två motioner (s) (vpk).
CU 1976/77:26
17 Motionerna hade väckts med anledning av propositionsförslag om ändring i byggnadsstadgan (BS) innebärande att förbättrad avfallshantering endast kom till stånd vid nybyggnad och ombyggnad som sker också av annan anledning än att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden. Motionerna hävdade att BS borde ändras så att förbättrad avfallshantering kom till stånd även i befintliga hus. De i motionerna framförda förslagen avstyrktes av utskottets majoritet (c, m, fp), bl. a. mot bakgrund av att en skyndsam utredning skulle göras.
I reservation (s) hänvisades till den inom bostadsdepartementet i februari 1976 tillsatta Arbetsgruppen för sophämtningsfrågor (AFS), vars i juni 1976 överlämnade promemoria tagits till utgångspunkt för det framlagda propositionsförslaget såvitt avser nybyggnad och ombyggnad i vissa fall. I gruppen hade deltagit ledamöter från bostads- och arbetsmarknadsdepartementen, Svenska transportarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och Fastighetsanställdas förbund. AFS hade emellertid även föreslagit ändringar i BS syftande till att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden även i befintliga byggnader. Förslaget avsågs träda i kraft 1977-07-01.
Reservanterna anslöt sig alltså till AFS förslag om ändring i BS så att avfallshanteringen även i befintliga byggnader utan samband med annan ombyggnad kunde förbättras - ett förslag som stötts av flertalet remissinstanser.
Den principiella inställning vi gav uttryck åt i reservationen kvarstår oförändrad. Om arbetsmiljön för sophämtningspersonalen skall kunna förbättras inom rimlig tid och om bestämmelserna skall få någon större utbredning kan en utveckling i takt med att byggnadsbeståndet förnyas eller saneras inte accepteras.
I budgetpropositionen (bil. 16 s. 9) har angetts att förslag för att förbättra sophämtningspersonalens arbetsmiljö i befintliga byggnader kommer att föreläggas riksdagen under år 1977. Vi förutsätter alltså att riksdagen kommer att föreläggas förslag till ändringar i BS rörande avfallshanteringen i befintliga hus. Dessa regler bör träda i kraft senast den 1 januari 1978 - något som även utskottsmajoriteten utgått från i betänkandet CU 1976/77:6.
2. Uppsättande av radioantenn
Herr Hägelmark (fp) anför:
För att en sändaramatör skall kunna utföra sin verksamhet är han helt beroende av en utomhusantenn. Möjligheten att få tillstånd från fastighetsägare till flerfamiljshus för att sätta upp sändarantenn är mycket begränsad och på de flesta håll helt omöjlig. Genom ett sådant förbud diskrimineras de sändaramatörer som har sin bostad i ett flerfamiljshus. Jag utgår dock från att det skall visa sig möjligt att tillgodose radioamatörernas berättigade
CU 1976/77:26
krav i sammanhanget om dessa är villiga att uppfylla de rimliga krav som kan ställas från fastighetsägarens sida. Som också framförts i utskottsbetänkande! torde byggnadslagstiftningen inte utgöra något avgörande hinder för uppsättande av mindre radioantenn, varför frågan alltså får förutsättas kunna lösas genom överenskommelser mellan berörda parter.
CU 1976/77: 26
19 Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' att 9 §, 12 § 1 mom. och 56 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 S2
Planläggning skall ske så, att den Planläggning skall ske så, att den främjar en ur allmän synpunkt lamp- främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling inom det område, som lig utveckling inom det område, som
planen skall avse. Tillbörlig hänsyn planen skall avse. Tillbörlig hänsyn
skall tagas till förhållandena inom skall tagas till förhållandena inom
angränsande områden samt till den angränsande områden och till bo allmänna
samfärdselns, energihus- stadsförsörjningens krav samt till den
hållningens, det militära försvarets, allmänna samfärdselns, energihus civilförsvarets
och andra för riket ge- hållningens, det militära försvarets,
mensamma behov. Även enskildas civilförsvarets och andra för riket geintressen skola tillbörligen beaktas. mensamma behov. Även enskildas
intressen skola tillbörligen beaktas.
Där ej särskilda förhållanden föranleda annat, skall mark avses för det ändamål vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge, terräng- och grundförhållanden samt övriga omständigheter. Till bebyggelse må ej avses mark, som ur sundhetssynpunkt, med hänsyn till samfärdseln, möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp, faran för vattenförorening eller eljest ur allmän synpunkt ej är lämpad för sådant ändamål. Områden med särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden, bebyggelse med särskilt värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt samt områden som äro lämpade och behövliga för friluftsliv skola såvitt möjligt bevaras. Om skyldighet att bevara fasta fornlämningar är särskilt stadgat.
Plan må ej göras mera detaljerad än som är nödvändigt för att nå det därmed avsedda syftet.
12 ss 1 mom.
Vid uppgörande av stadsplan sko- Vid uppgörande av stadsplan skola de anspråk tillgodoses, som ur oli- la de anspråk tillgodoses, som ur olika synpunkter skäligen kunna ställas ka synpunkter skäligen kunna ställas på en väl ordnad bebyggelse. Därvid på en väl ordnad bebyggelse. Därvid
1 Stadgan omtryckt 1972:7.
2 Senaste lydelse 1975:460.
CU 1976/77: 26
20 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skall tillses, att marken utnyttjas på ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens krav tillbörligen beaktas, att erforderlig trygghet mot brandfara vinnes samt att hänsyn tages till de fordringar, som böra uppställas ur sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. Skälig hänsyn skall tagas till bestående äganderättsförhållanden, fastighetsgränser, servitut och andra omständigheter, som kunna inverka på planens genomförande.
skall tillses, att marken utnyttjas på ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens krav tillbörligen beaktas, att erforderlig trygghet mot brandfara vinnes samt att hänsyn tages till de fordringar, som böra uppställas på god social miljö samt ur sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. Skälig hänsyn skall tagas till bestående äganderättsförhållanden, fastighetsgränser, servitut och andra omständigheter, som kunna inverka på
planens genomförande.
Planen må ej givas större omfattning än att den kan förväntas bliva genomförd inom nära förestående tid.
56 S3 1 mom.
Nuvarande lydelse
Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att det tillämnade företaget ej strider mot byggnadslagen (1947:385), väglagen 1971:948, lagen (1939: 608) om enskilda vägar, naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), arbetarskyddslagen (1949:1), bostadssaneringslagen (1973:531), lagen (1976:296) om kriskoppling m. m., denna stadga eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att anordna utfartsväg eller avlopp från tomten, må byggnads -
Föreslagen lydelse
Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att det tillämnade företaget ej strider mot byggnadslagen (1947:385), väglagen (1971:948), lagen (1939: 608) om enskilda vägar, naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), arbetarskyddslagen (1949:1), bostadssaneringslagen (1973:531), lagen (1976:296) om kriskoppling m. m., gällande bostadsförsörjningsprogram enligt lagen (0000:000) om bostadsförsörjning m. m., denna stadga eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag
A Iternativt förslag
Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att det tillämnade företaget ej strider mot byggnadslagen (1947:385), väglagen (1971:948), lagen (1939: 608) om enskilda vägar, naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), arbetarskyddslagen (1949:1), bostadssaneringslagen (1973:531), lagen (1976:296) om kriskoppling m. m., denna stadga, kommunala beslut om riktlinjer för bostadsförsörjningen, eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att an -
3 Senaste lydelse 1976:1047.
CU 1976/77: 26
21 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Alternativt förslag
lov för nybyggnad ej beviljas in- till kostnad för gata eller att an- utfartsväg eller avlopp från
nan skyldigheten fullgjorts eller ordna utfartsväg eller avlopp tomten, må byggnadslov för
nöjaktig säkerhet ställts. från tomten, må byggnadslov nybyggnad ej beviljas innan
för nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller
skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts,
nöjaktig säkerhet ställts.
Byggnadslov för byggnadsföretag som avses i 55 S 4 mom. får beviljas endast om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av detta framgår att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Vad nu sagts gäller dock icke om det ej är känt för vilket slag av verksamhet arbetslokalen är avsedd.
Har i utlåtande från yrkesinspektionen angivits att erforderlig prövning ej kunnat ske i arbetarskyddshänseende, skall vid beslut om byggnadslov erinras om skyldigheten att göra anmälan enligt 8 a § andra stycket arbetarskyddslagen.
Inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lov ej givas till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare mån än för tillgodoseende av jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt behov.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
GOTAB 77 53591 Stockholm 1977