Bet. 1976/77:JoU31

Med anledning av motioner om hälso- och miljöfarliga varor

Typ: Betänkande
Datum: 1977-05-04
Källa: data.riksdagen.se

JoU 1976/77:31

Jordbruksutskottets betänkande 1976/77:31

med anledning av motioner om hälso- och miljöfarliga varor Motionerna

I motionen 1976/77:290 av fru Hörnlund och herr Jan Bergqvist i Göteborg (båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att produktkontrollnämnden får parlamentarisk representation.

I motionen 1976/77:854 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och utarbetande av förslag till lagstiftning om skydd mot hälso- och miljöfarliga ämnen med krav i likhet med i motionen refererade amerikanska lag om kontroll av giftiga ämnen.

1 motionen 1976/77:1216 av fru Bernström (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en mer strikt tillämpning av kraven på bevis för ofarlighet vid kontroll av hälso- och miljöfarliga ämnen.

I motionen 1976/77:1218 av herr Eliasson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar förbjuda spridning av fenoxisyror från luften.

I motionen 1976/77:1236 av fru Theorin m. fl. (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna 1. att det centrala produktregistret ej ytterligare försenas, 2. att ett planeringsarbete omgående påbörjas inom produktkontrollnämnden så att produktregistret utan dröjsmål kan användas för de i motionen angivna syftena, 3. att skyddsombuden genom registret får tillgång till uppgifter om innehållet i de produkter som förekommer på det egna arbetsstället.

I motionen 1976/77:1310 av herr Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om att före 1977 års utgång i en offentlig rapport utvärderas de s. k. mutagenicitetstesten (test på förändringar i arvsmassan) samt att förslag om tillämpning av sådana test för kontroll av giftiga ämnen utarbetas.

Angående motionen 1976/77:1218 om förbud mot spridning av fenoxisyror från luften har skrifter inkommit från Kemikontoret, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Erik Fjällman, Kristinehamn.

Hearing har i samma ämne anordnats i utskottet med ordföranden i produktkontrollnämnden, generaldirektören Valfrid Paulsson, samt med chefen för naturvårdsverkets produktkontrollbyrå Lars Ovegård, professorn vid statens veterinärmedicinska anstalt Karl Borg, biträdande professorn Ulf Bärring, skogshögskolan, och agronomen Dicken Johansson, Svenska lantmännens riksförbund. I ärendet har utskottet vidare uppvaktats av represen 1

Riksdagen 1976/77. 16 sami Nr 31

JoU 1976/77:31

tanter för Torsby miljövårdsgrupp, som även överlämnat vissa handlingar.

Nuvarande ordning

De grundläggande bestämmelserna rörande hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor finns sedanden 1 juli 1973 i lagen (1973:329) om hälso-och miljöfarliga varor och den till lagen hörande kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor. Denna lagstiftning innebär en vidgad kontroll över i princip alla varor som med hänsyn till sina kemiska eller liknande egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.

Huvudprincipen i lagstiftningen är att skada på människor eller i miljön genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligt. Detta sker på i huvudsak två olika vägar. Dels åläggs var och en som tillverkar, försäljer eller på annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Dels kontrollerar myndigheter verksamheten och kan ingripa med tvångsmedel för att förebygga skadeverkningar. En grundprincip är att redan misstanke om att en kemisk produkt kan vara skadlig för människan eller miljön medför att producenter m. fl. måste vidta försiktighetsmått och att myndighet kan ingripa mot produkten.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har formen av en central ramförfattning. Den innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor, dels bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att i olika avseenden utfärda särskilda tillämpningsförfattningar och föreskrifter.

Med stöd av förenämnda bemyndiganden har regeringen i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor bl. a. meddelat särskilda bestämmelser rörande bekämpningsmedel. Sådana medel får sålunda varken säljas eller användas utan att vara registrerade hos produktkontrollnämnden. Registreringen bygger på en individuell prövning av varje preparats lämplighet. Registrering tillåts inte om medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt att det inte lämpligen bör användas i bekämpningssyfte eller om medlet på grund av bristande effektivitet inte är lämpat för sitt ändamål. Vid registrering av bekämpningsmedel skall fastställas hur förpackning till medlet skall vara märkt. Märkningen skall ge besked om bekämpningsmedlets benämning och användningsområde, namn och mängd på verksamma beståndsdelar i medlet och på övriga beståndsdelar däri av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt samt vad som i övrigt kan behövas till skydd mot skada. Vid registreringen kan produktkontrollnämnden meddela föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedlet eller annat särskilt villkor som direkt tar sikte på att förebygga skada. Sådana villkor kan ändras när det finns skäl till det. Kommer det fram nya fakta om

JoU 1976/77:31

ett bekämpningsmedel kan registreringen återkallas.

1 sådana fall då användning av bekämpningsmedel är förenad med särskild risk för skada på människor eller i miljön, såvida inte särskilda försiktighetsmått noga iakttas, skall detta anges i samband med registreringen. Beträffande sådana bekämpningsmedel som nu nämnts gäller särskilda regler om behörighet att använda, överlåta eller bedriva handel med medlen.

Innan bekämpningsmedel får spridas över område där allmänheten får fritt fördas, skall den för vars räkning spridningen skall ske dels underrätta polismyndigheten och hälsovårdsnämnden, dels låta införa meddelande om spridningen i ortspressen samt dessutom låta utmärka området på väl synligt sätt enligt bestämmelser som meddelas av produktkontrollnämnden.

Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämnden medge undantag från skyldighet, som nu nämnts.

Produktkontrollnämnden kan meddela ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Sådan föreskrift kan innefatta förbud att sprida bekämpningsmedel inom visst område utan tillstånd av nämnden.

De centrala bedömningarna enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor åvilar produktkontrollnämnden. Nämnden har bl. a. att meddela generella föreskrifter om hantering och import samt att leda, samordna och i stort övervaka produktkontrollen i övrigt. Nämnden handlägger vidare ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel och skall därvid bl. a. pröva behovet av villkor och föreskrifter för användningen.

Produktkontrollnämnden, som bl. a. övertagit den tidigare giftnämndens arbetsuppgifter, är i administrativt hänseende knuten till naturvårdsverket. Nämnden är i förhållande till naturvårdsverket helt självständig när det gäller att tillämpa lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Naturvårdsverkets styrelse svarar däremot för frågor om ekonomi och administration som berör produktkontrollnämnden.

Produktkontrollnämnden skall företräda såväl myndighetsintressen som andra intressen. Som självskrivna ledamöter i nämnden ingår cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket och konsumentverket. Vidare ingår representanter för arbetstagarna och näringslivet i nämnden.

I fråga om produktkontrollnämndens sammansättning beslutar regeringen.

För beredning av frågor som produktkontrollnämnden handlägger har vid statens naturvårdsverk inrättats en särskild produktkontrollbyrå som i huvudsak organiserats genom att giftnämndens kansli överförts till naturvårdsverket.

Det centrala ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter har, med visst undantag, arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen. I övrigt utövar, med i det följande nämnda undantag, länsstyrelsen

JoU 1976/77:31

den närmare tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden den omedelbara tillsynen inom kommunen. I fråga om transport av hälso-och miljöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg utövas tillsyn som här avses av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, dvs. luftfartsverket resp. sjöfartsverket.

Produktkontrollnämnden

Motionen

I motionen 290 erinras om att produktkontrollnämnden f. n. arbetar med att få till stånd ett centralt produktregister. Med detta inleds delvis en ny fas i verksamheten. Nämnden kommer de närmaste åren att möta en lång rad besvärliga avvägningsfrågor som har intresse ur politisk synvinkel. Dit hör frågor om skärpta anvisningar och förbud mot vissa ämnen, sekretessfrågor, avvägningar mellan yttre och inre miljö samt den fortsatta utvecklingen av produktkontrollen. Nämndens arbete måste hela tiden bedömas i ljuset av en diskussion om de sammanlagda resurserna för produktkontrollen. Mot denna bakgrund tror motionärerna det skulle vara värdefullt med en parlamentarisk representation i produktkontrollnämnden. Förslagsvis kunde nämnden utökas med en representant för regeringssidan och en representant för oppositionen.

Tidigare riksdagsbehandling

1 anslutning till propositionen 1973:17 med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor, m. m. framfördes ett motionsyrkande av innebörd att det föreslagna produktkontrollorganet borde ha parlamentariskt inslag.

Utskottet, som anslöt sig till i propositionen framlagt förslag att det borde ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i nu berörda fråga, räknade med att Kungl. Majit skulle finna det möjligt att tillgodose önskemål om en bred representation av olika berörda intressen. Mot bakgrund av det anförda fann utskottet inte anledning att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av bl. a. ifrågavarande motionsyrkande.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet anfört.

Kontrollen av hälso- och miljöfarliga ämnen

Motionerna

Enligt motionen 1216 måste kontrollen av kemiska ämnen förbättras. Motionären påpekar att kemiska produkters skadeverkningar ofta först efter lång tid upptäcks. Det är därför mycket svårt att bevisa att ett ämne verkligen är farligt och inte bör fl spridas. Inte heller den s. k. omvända bevisbördan, som innebär att den som tillverkar eller saluför ett ämne skall åläggas ”bevisa” att ämnet är ofarligt, leder till någon fullständig säkerhet mot

JoU 1976/77:31

skadeverkningar. Men en ambitiöst tillämpad omvänd bevisbörda skulle innebära mindre risker för enskilda och för samhället. Den skulle i högre grad tvinga den som vill tillverka eller saluföra ett nytt preparat att omsorgsfullt testa varan och att förbättra den, om det ansågs tveksamt om den skulle passera som ofarlig.

I motionen 854 hänvisas till att det i oktober 1976 antogs en lag i USA om kontroll av giftiga ämnen - Toxic Substances Control Act - som enligt motionärerna ger det amerikanska naturvårdsverket EPA - Environmental Protection Agency - utomordentliga befogenheter. Ur Ingenjörsvetenskapsakademiens specialrapport (USA 1976:14) citeras i motionen:

Industrin åläggs att senast 90 dagar före igångsättning av kommersiell produktion av en ny kemisk substans eller redan existerande för väsentligt nytt användningsområde meddela EPA. Informationen skall inkludera ämnets kemiska egenskaper, tillverkningskvantitet, användningsområde, antalet berörda arbetare samt resultat av utförda försök där hälso- och miljöeffekter undersökts. Om EPA anser att substansen kan misstänkas vara skadlig för människors hälsa eller för miljön eller anser att den givna informationen är ofullständig, kan EPA förbjuda tillverkning av ämnet, införa restriktioner för dess användning eller påbjuda varumärkning. Ett dylikt beslut om produktionsstopp eller begränsad tillverkning måste fattas senast 45 dagar innan den planerade produktionen påbörjas. Respittiden kan dock förlängas med ytterligare 90 dagar till sammanlagt sex månader. Om industrin anför invändningar mot EPA’s förslag om förbud måste fallet prövas i federal domstol. TSCA är dock utformad så att det är relativt lätt för EPA att erhålla domstolsutslag.

I TSCA stipuleras att den nationella policyn beträffande toxiska substanser skall vara att det åligger tillverkaren, ej samhället, att framtaga adekvata data för att visa olika substansers förväntade hälso- och miljöeffekt. Industrin skall i proven följa de testnormer som EPA utfärdar samt bekosta försöken.

Enligt motionärerna är det uppenbart att en motsvarande lag behövs i Sverige.

I motionen 1310 begärs en utvärdering före innevarande års utgång av s. k. mutagenicitetstest samt förslag om tillämpning av sådana test för kontroll av giftiga ämnen. I motionen 1309 som ligger till grund för yrkandet pekas på att allt fler ämnen under senare år visat sig ha skadliga effekter på bl. a. arvsmassan. I anslutning härtill nämns att det såväl i USA som i Sverige och många andra länder f. n.användsolikaformerav”mutagentest”,t. ex. Arnes test, som anses ha stor relevans för effekter på människan när det gäller arvsmasseförändringar och cancer. Enligt motionärernas mening bör en officiell utvärdering av dessa test snarast göras. Därvid bör bedömas om sådana test skall göras obligatoriska för alla giftiga ämnen och i vilken utsträckning dessa test kan ligga till grund för säkerhetsmarginaler avseende gränsvärden - innan de är visade på människa - och markeringar i gränsvärdelistan.

1* Riksdagen 1976/77. 16 sami. Nr 31

JoU 1976/77:31

6 Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om den omvända bevisbördan behandlades av riksdagen vid riksmötet 1975/76 med anledning av ett motionsyrkande. Jordbruksutskottet (JoU 1975/76:15) erinrade därvid om att det åvilar regeringen och produktkontrollnämnden att på grundval av de riktlinjer som fastlagts i lagen om hälso-och miljöfarliga varor och i förarbetena till denna bl. a. svara för den närmare utformningen av den bevisprövning rörande ett ämnes ofarlighet som avsågs i då förevarande motion. Utskottet fann inte motionen ge utskottet anledning att föreslå någon ändring i gällande ordning härvidlag. Däremot ville utskottet självfallet instämma med motionärerna i önskemålet att den i lagen föreskrivna s. k. omvända bevisbördan inte bara blir en vacker devis utan att bestämmelserna härom verkligen tillämpas på ett sätt som motsvarar lagstiftningens syfte. Med hänsyn till den stora vikt som måste tillmätas strävandena att så långt möjligt förebygga att nu ifrågavarande varor orsakar skadeverkningar på människor och i miljön, inte minst på arbetsmiljöns område, utgick utskottet emellertid från att regeringen och berörda myndigheter ägnar hithörande frågor den största uppmärksamhet och bl. a. tillser att arbetet med att utvidga det effektiva verkningsområdet för lagstiftningen bedrivs i så snabb takt som möjligt. Utskottet ansåg att den snabba utvecklingen på förevarande område kräver ett oavlåtligt framflyttande av positionerna från de produktkontrollerande samhällsorganens sida. Utskottet ville i detta sammanhang också fasta uppmärksamheten på att lagstiftningen, även om den i första hand omfattar varor som kan betecknas som kemiska, också skall kunna tillämpas på andra varor.

Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen fann utskottet inte erforderlig.

Spörsmålet har även varit föremål för behandling under innevarande riksmöte (JoU 1976/77:10). Utskottet hänvisade till nyss refererade riksdagsbeslut och erinrade därutöver om att riksdagen förra året (prop. 1975/76:100 p. H 1, JoU 1975/76:33 p. 58, rskr 1975/76:255) anvisat medel för förstärkningar av resurserna för kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor. Medel hade därvid beräknats för upprättande av ett produktregister som läggs upp i nära samarbete med arbetarskyddsstyrelsen och övriga berörda myndigheter. Vidare erhöll naturvårdsverket medel för viss ytterligare personalförstärkning vid produktkontrollbyrån. En forsknings- och undersökningsavdelning hade inrättats fr. o. m. den 1 juli 1976 för samordning av naturvårdsverkets forsknings- och undersökningsverksamhet.

De beslutade organisationsförändringarna och tillkomsten av det angivna produktregistret, vilket beräknades bli färdigt år 1977, borde, ansåg utskottet, vara ägnade att i avsevärd utsträckning kunna tillgodose syftet med då behandlade motioner.

Med vad utskottet anfört fann utskottet motionerna i allt väsentligt kunna anses besvarade.

JoU 1976/77:31

7 Produktregister

Motionen

Enligt motionen 1236 är den ständiga och okontrollerade tillförseln av kemiska och kemisk-tekniska produkter till marknaden ett av våra största miljöproblem, och den drabbar särskilt hårt i arbetsmiljön.

Situationen försvåras ytterligare av att det ofta är mycket svårt att få tillgång till uppgifter om innehållet i de kemiska produkterna. Tiotusentals skyddsombud och andra fackligt förtroendevalda drabbas i sin dagliga verksamhet av svårigheter som beror på att man inte på ett enkelt sätt kan få tillgång till uppgifter om innehållet och farligheten av olika produkter som används eller övervägs att användas på arbetsplatsen. Samma problem finns för dem som arbetar inom företagshälsovården och för alla konsumenter som vill välja de från hälsosynpunkt lämpligaste produkterna.

Statliga myndigheter såsom arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket har sedan länge rätt att från tillverkare och leverantörer inkräva uppgifter om innehållet i olika produkter. Innehållsdeklarationer har emellertid endast kunnat inkrävas om ämnen som särskilt har uppmärksammats, till exempel på grund av misstänkta skador.

För att i praktiken förverkliga en samlad överblick och ett samlat ansvarstagande på produktkontrollens område krävs att produktkontrollnämnden hos sig samlar informationer om innehållet i alla på marknaden förekommande kemiska och kemisk-tekniska produkter. Motionärerna framhåller att avsikten är att denna översikt skall skapas genom det centrala produktregistret, vilket började förberedas redan år 1974. Enligt motionärerna bör produktregistret snabbt komma till stånd och få en sådan utformning att det innehåller fullständiga uppgifter om innehållet i alla på marknaden förekommande kemiska och kemisk-tekniska varor. För att spara in förlorad tid bör, framhålls i motionen, produktkontrollnämnden redan nu planera hur produktregistret skall användas. I första hand anser motionärerna att följande användningssätt måste förberedas:

1. Naturvårdsverket, arbetarskyddsverket och övriga myndigheter får från produktregistret direkt tillgång till uppgifter om enskilda produkter.

2. Skyddsombuden får genom registret tillgång till uppgifter om innehållet i de produkter som förekommer på det egna arbetsstället samt får från arbetarskyddsstyrelsen eller produktkontrollnämnden hjälp med bedömningen av dessa uppgifter.

3. Ur registret erhålls listor över kemisk-tekniska produkter, vilka innehåller ämnen vilkas förekomst på grund av sin hälsovådlighet kan ifrågasättas.

Motionärerna anför att produktregistret också skall kunna användas för kontroll och tillståndsgivning med avseende på resurshushållningen. F. n. saknas instrument för att ur marknaden avlägsna produkter som i jämförelse med likvärdiga eller utbytbara alternativ innebär större förbrukning av

JoU 1976/77:31

ändliga naturresurser. Det bör utredas i vad mån instrument för detta kan skapas i samband med den överblick över på marknaden förekommande produkter som produktregistret kommer att ge. I motionen understryks vidare, att produktregistret har förutsättningar att bli ett avgörande instrument för att förverkliga den omvända bevisbördan.

Tidigare riksdagsbehandling

Vad angår medelsanvisning till upprättandet av ett centralt produktregister över hälso- och miljöfarliga varor hänvisas till redogörelsen under föregående avsnitt (s. 6).

Frågan om inrättande av ett centralt register över miljöfarliga produkter berördes den 1 februari 1977 av jordbruksministern i svar på fråga av fru Lundblad (s) om vid vilken tidpunkt jordbruksministern ansåg att ett produktregister borde kunna vara färdigt för användning i produktkontrollen. Statsrådet anförde därvid bl. a. följande.

Arbetet med att närmare utforma registret pågår f. n. inom produktkontrollbyrån vid naturvårdsverket i samarbete med andra berörda myndigheter. Detta arbete har visat sig vara betydligt mera komplicerat och tidskrävande än vad som förutsattes i produktkontrollnämndens ursprungliga förslag.

Att få till stånd en effektiv produktkontroll är enligt min uppfattning en av de viktigaste frågorna inom miljövården under de närmaste åren. Därvid är det nödvändigt att de myndigheter som ansvarar för produktkontrollfrågor får den överblick över den totala användningen av kemiska produkter i vårt land som ett centralt produktregister kan ge. Jag anser det därför synnerligen angeläget att det planerade produktregistret snarast kan upprättas.

Samtidigt vill jag säga att vi måste vara medvetna om att det är en stor och svår uppgift att bygga upp ett sådant register. Det är därför också viktigt att de olika praktiska frågor som hänger samman med registrets uppläggning noga utreds.

Det är i första hand produktkontrollmänden som har att ta ställning till registrets närmare utformning och uppbyggnad. Enligt vad jag har erfarit räknar nämnden med att under våren 1977 kunna fatta beslut härom. Att nu ange exakt vid vilken tidpunkt registret kommer att vara färdigt för användning är inte möjligt. Utgångspunkten för nämndens arbete är dock självfallet att så snart som möjligt ha ett funktionsdugligt register i bruk.

I en replik anförde jordbruksministern vidare bl. a.

Vilka uppgifter som redan från början skall ingå i registret är naturligtvis en av de allra viktigaste frågorna under det pågående planeringsarbetet. Här måste självfallet avvägningar göras mellan olika synpunkter. De avvägningarna bör i första hand göras av de myndigheter som svarar för produktkontrollen och som sedan skall utnyttja registret. Det är också dessa myndigheter som sitter med i den arbetsgrupp som förbereder registret. Dessa myndigheter har tillsammans med företrädarna för de fackliga organisationerna dessutom ett dominerande inflytande i produktkontrollnämnden.

JoU 1976/77:31

9 Spridning av fenoxisyror från luften

Motionen

Enligt motionen 1218 bör riksdagen besluta förbjuda spridning av fenoxisyror från luften. Motionärerna anför att ifrågavarande syror anses vara kortlivade och vanligen bryts ner inom några dygn i naturen. De har en viss mutagen effekt, dvs. de kan påverka arvsanlagen. Den cancerframkallande effekten är inte entydigt avvisad. Fenoxisyrorna kan därför vara karcinogena. Allvarligare än fenoxisyrorna själva är dioxinerna. De förekommer som förorening i de flesta fenoxisyror. Tetraklordioxin, som framför allt förekommer i 2,4,5-T, är ett av de giftigaste ämnen man känner till. Det är stabilt, bryts ner mycket långsamt och anrikas i organismernas fettvävnader. Fastän det utspridda dioxinets dödande effekt är mycket stor, är giftets viktmängd så liten att det med nuvarande analysmetoder är svårt att finna det. I skogen kan det alltså finnas ett gift som kan döda eller förorsaka fosterskador, men vi vet inte var det finns och kommer aldrig att uppmärksamma det när det drabbar oss eller andra levande organismer.

Motionärerna anser att andra metoder än kemisk bekämpning måste sättas in. Som alternativ till flygbekämpning av lövskog med hormoslyr finns t. ex. den mekaniska metoden, dvs. röjning. Flygbesprutningarna sker mestadels i glesbygdsområden, där behovet av sysselsättning är stort. Manuell röjning har enligt motionen fördelen att den ger människor sysselsättning i betydligt större utsträckning än den kemiska behandlingen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om förbud mot spridning av fenoxisyror från luften behandlades av riksdagen hösten 1976 (JoU 1976/77:10) med anledning av motionsyrkande i ämnet. I utskottets betänkande anfördes därvid bl. a.

Genom riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975:99, JoU 1975:18, rskr 1975:223) upphävdes med verkan fr. o. m. den 1 juli 1975 den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften. Kontrollen av spridningen av sådana medel sker därefter helt med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Riksdagens beslut innebar inte något ställningstagande i sak till frågan huruvida vissa medel bör godkännas för spridning från luften. Sådana bedömningar ankommer på produktkontrollnämnden att göra.

Även om det i propositionen 1975:99 framlagda förslaget inte åsyftade något ändrat ställningstagande till frågan huruvida spridning av bekämpningsmedel från luften skulle få ske över framför allt skogsmark, innebar ett bifall till förslaget självfallet en väsentlig ändring av formerna för handläggningen av hithörande frågor. Inte minst med hänsyn till den oro och det obehag många människor kände inför befarade risker av en utvidgning av användningsområdet för ifrågavarande bekämpningsmetod ansåg utskottet det särskilt angeläget att ett riksdagsbeslut om upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften kombinerades med bestämda uttalanden från riksdagens sida om vikten av att effektiva åtgärder

JoU 1976/77:31

vidtogs för att minska riskerna för skadeverkningar. Liksom departementschefen faste utskottet sålunda särskild vikt vid att informationsplikt skulle gälla vid alla former av spridning av bekämpningsmedel. Utskottet delade vidare uppfattningen att frågan om medicinsk kontroll av dem som sprider bekämpningsmedel var mycket viktig från arbetarskyddssynpunkt.

Vidare framhöll utskottet angelägenheten av att de förslag till åtgärder i syfte att förebygga skadeverkningar, som utredningen om spridning av kemiska medel efter en mycket omsorgsfull och omfattande undersökning lagt fram, så snart som möjligt genomfördes. Tillämpningsbestämmelserna borde utformas så att de verksamt bidrog härtill. Utskottet utgick från att de ytterligare bestämmelser i fråga om produktkontrollnämndens befattning med hithörande ärenden, som vid upphävandet av 1972 års förbudslag blev aktuella, måste utformas med stort beaktande även av de allmänt ekologiska sammanhangen. All möjlig hänsyn borde bl. a. tas till rennäringens utövare härvidlag. Utskottet förutsatte att hithörande frågor skulle komma att prövas i samråd med samernas företrädare. Rent allmänt borde enligt utskottets mening betonas att produktkontrollnämnden när det i förekommande fall gällde att ta ställning till frågan om sättet för spridning av bekämpningsmedel givetvis borde agera med all möjlig försiktighet. Bl. a. påkallade fenoxisyror som innehåller s. k. dioxiner, av vilka en del är höggradigt giftiga substanser, särskild uppmärksamhet i förevarande sammanhang.

Samtidigt som den särskilda lag som tidigare begränsade spridningen av bekämpningsmedel från luften sålunda upphävdes vid halvårsskiftet den 1 juli 1975 infördes i enlighet med vad nyss anförts viss informationsskyldighet vid spridning av bekämpningsmedel över område där allmänheten får fritt färdas. I anslutning till detta har produktkontrollnämnden utfärdat nya tillämpningsföreskrifter.

Produktkontrollnämnden har dessutom, speciellt för luftspridning, utfärdat dels vissa allmänna föreskrifter, dels vissa särskilda regler för en bestämd typ av bekämpningsmedel (herbicider). De allmänna reglerna riktas i första hand mot de flygföretag som sprider bekämpningsmedel. Liksom tidigare är det grundläggande att spridning från luften skall vara godtagen som spridningsmetod för medlet i fråga, en bedömning som normalt görs av produktkontrollnämnden i anslutning till registrering av medlet. Nytt för sommaren 1975 var att herbicider, närmare bestämt vissa medel med fenoxisyror, efter lagändringen tilläts för luftspridning över s. k. föryngringsytor i skogsmark. Omfattande restriktioner har dock tills vidare bibehållits. Sålunda fick spridning av medlen inte ske inom stora delar av norra Sverige utan särskilt tillstånd av produktkontrollnämnden. Det förutsattes bl. a. att vederbörande sameby hade kontaktats och tillåtit spridningen. För övriga delar av Sverige skulle anmälan inges till produktkontrollnämnden.

Produktkontrollnämnden har från hälsovårdsnämnder m. fl. inhämtat synpunkter och erfarenheter av de nya föreskrifterna, vilket material har bearbetats tillsammans med de rön som gjorts vid naturvårdsverkets egna institutioner på fältet.

På grundval av sagda uppgifter har produktkontrollnämnden våren 1976 gjort vissa ändringar i bestämmelserna rörande de villkor som knutits till registrering av bekämpningsmedel med fenoxisyror. I de särskilda villkoren ingår bl. a. att medlen inte får användas för bekämpning av växtlighet i sjöar och vattendrag, att de, med vissa undantag, inte får spädas med annat än vatten och att den som registrerat ett preparat på förpackningen skall ange de särskilda villkor som gäller för preparatet.

JoU 1976/77:31

11 Med hänsyn till att det enligt bestämmelserna i lagen om hälso- och miljöfarliga varor åvilar regeringen eller, efter regeringens bestämmande, produktkontrollnämnden att närmare avgöra hithörande frågor avstyrkte utskottet bifall till i ärendet behandlade motion. Utskottet ville dock allvarligt understryka angelägenheten av att fortsatta ansträngningar görs i syfte att ytterligare stärka skyddet mot skadeverkningar till följd av spridning av bekämpningsmedel från luften. Även om åtskilligt gjorts i förevarande hänseende ansåg utskottet att det fanns utrymme för ytterligare förbättringar, särskilt när det gällde tillämpningen av utfärdade föreskrifter.

Med anledning av att motionsyrkandet avsåg förbud mot flygbesprutning med fenoxisyror i jord- och skogsbruk ville utskottet för klarhetens skull nämna att sådan besprutning inte förekom och ej heller föreföll motiverad när det gällde åkermark.

Hithörande ämne behandlades även i två svar vid riksdagens frågestund den 1 februari 1977.

I det ena svaret, som lämnades av statsrådet Troedsson på fråga av herr Jonasson (c) till socialministern om vilka initiativ han var beredd att ta för att klarlägga orsakerna till de ökade skadorna på barn av skogsbesprutningarna i norra Värmland, anfördes följande.

Sedan misstankar hade uppkommit bland befolkningen i norra Värmland om samband mellan skogsbesprutning med fenoxisyror och inträffade fall av dödföddhet och missbildningar hos barn anmälde länsläkarorganisationen i Värmlands län ärendet hos socialstyrelsen. Inom socialstyrelsen analyserades rapporterade fall av dödföddhet och missbildningar i Värmlands län under perioden 1970-1975 med hjälp av styrelsens register över missbildningar och medicinska födelsemeddelanden. I detta arbete deltog bl. a. styrelsens föredragande läkare i missbildningsfrågor professor Bengt Källén. Arbetet resulterade i en rapport som färdigställdes i januari i år. I rapporten konstaterades en något högre perinatal dödlighet i Värmlands län än genomsnittligt för riket med en viss koncentration till några kommuner i norra Värmland. Samtidigt visade rapporten på en något högre frekvens av missbildningar i dessa kommuner än normalt.

Med hänsyn till att skogsbesprutning förekom endast under det första året av den undersökta perioden och då de onormala födslarna var koncentrerade till åren 1972 och 1974 fann professor Källén det osannoliki att det förelåg ett samband mellan skogsbesprutningarna och de onormala födslarna. På grund av det begränsade materialet ansågs det vidare att andra orsaker kunde föreligga, t. ex. någon virusepidemi.

Enligt vad jag har inhämtat avser emellertid socialstyrelsen att ytterligare analysera de aktuella fallen med hjälp av företrädare för olika medicinska och naturvetenskapliga verksamhetsområden. Avsikten är att i samband därmed också närmare undersöka i vilken omfattning motsvarande fall av missbildningar och barndödlighet har förekommit inom andra delar av landet samt

JoU 1976/77:31

inom de delar av Norge som gränsar till Värmland. Arbetet skall bedrivas skyndsamt.

Det andra svaret lämnades av jordbruksministern på en fråga av herr Måbrink (vpk) om jordbruksministern avsåg att vidta åtgärder i syfte att förbjuda användningen av fenoxisyran 2,4,5-T, innehållande giftet dioxin. Statsrådet anförde därvid bl. a. följande.

Sommaren 1975 infördes en rad nya bestämmelser rörande hantering och spridning av bekämpningsmedel. Dessa bestämmelser syftar till att så långt möjligt säkerställa att allmänheten inte ovetande skall komma i kontakt med bekämpningsmedel eller komma in på områden där sådana medel har spritts. Med ledning av bl. a. synpunkter från berörda hälsovårdsnämnder överarbetades dessa bestämmelser av produktkontrollnämnden under våren 1976.

Produktkontrollnämnden följer ingående användningen av fenoxisyrorna. Nämnden har nyligen gjort en sammanställning över användningen av olika fenoxisyrapreparat. Beträffande den i frågan nämnda fenoxisyran 2,4,5-T visar sammanställningen att användningen under det senaste året har minskat mycker kraftigt. Sammanställningen visar också att det är en mycket liten del av den totala skogsarealen som besprutas varje år.

Nämnden följer också pågående forskning om fenoxisyrornas miljöeffekter.

I en följande replikväxling anförde jordbruksministern vidare.

Produktkontrollnämnden utför mycket stora forskningsundersökningar på det här området. Nämnden har exempelvis tagit initiativ till granskning och undersökning av påstådda genetiska effekter av 2,4,5-T. Man bedriver vidare forskning om 2,4,5-T-preparatets kemiska och fysikaliska egenskaper i miljön. 450 000 kr. har anslagits enbart till detta projekt. Man utför undersökningar av fallvilt med avseende på symptom på dioxinförgiftning. Mer än 500 djur har undersökts. Vidare förekommer undersökning om bildning i naturen på fotokemisk väg eller vid skogsbrand av giftet och inspektion av besprutade ytor, av vetenskaplig expertis, för att studera vegetationen och djurlivets utveckling.

Jag kan också nämna att det i dagarna kommer att hållas ett internationellt forskarsymposium om fenoxisyror på Vetenskapsakademien här i Stockholm. Vid symposiet, som tillkommit på initiativ av bl. a. produktkontrollnämnden, kommer ett sextiotal forskare från tio länder att från olika utgångspunkter diskutera fenoxisyrornas kemiska, toxikologiska, genetiska och ekologiska effekter.

Den av jordbruksministern omnämnda konferensen arrangerades den 7-9 februari 1977 av Vetenskapsakademiens miljövårdskommitté under rubriken ”Chlorinated Phenoxy Acids and their Dioxins. Mode of Action, Health Risks and Environmental Effects”.

I naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt nr 3 i mars 1977 redogörs för vissa resultat av undersökningar som utförts av en grupp forskare, som på uppdrag av produktkontrollnämnden undersökt fenoxisyrepreparatens kemiska och fysikaliska omvandling i miljön. Gruppen har bl. a. prövat om dioxinet TCDD skulle kunna bildas ur fenoxisyror om de efter en besprutning utsattes

JoU 1976/77:31

för solljus eller skogsbrand. Försöken har dock inte gett belägg för denna hypotes.

De forskare som varit ansvariga för undersökningarna är professorerna Kurt Erne, veterinärmedicinska anstalten, och Bo Holmstedt, Karolinska institutet, laborator Sören Jensen, naturvårdsverkets specialanalytiska laboratorium, professor Christoffer Rappe, Umeå universitet, docent Carl Axel Wachtmeister, Stockholms universitet, och universitetslektor Björn Åkermark, tekniska högskolan i Stockholm.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet några under allmänna motionstiden i år väckta motioner angående kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor, m. m. Utskottet tar först upp några yrkanden av mera generell karaktär rörande produktkontrollens utformning. Därefter behandlar utskottet vissa mer specifika yrkanden berörande produktkontrollnämndens sammansättning, arbetet med det planerade centrala produktregistret samt frågan om spridning av fenoxisyror från luften vid lövslybekämpning, m. m.

Produktkontrollens utformning. 1 motionen 1216 begärs en mera strikt tillämpning av kraven på bevis för ofarlighet vid kontroll av hälso- och miljöfarliga ämnen. Enligt motionären skulle en ambitiöst tillämpad omvänd bevisbörda innebära mindre risker för enskilda och för samhället.

Utskottet vill erinra om att hithörande spörsmål var föremål för ingående prövning såväl vid förra riksmötet som i början av innevarande riksmöte. Med anledning av motionsyrkande motsvarande det nu föreliggande erinrade utskottet (JoU 1975/76:15) beträffande den omvända bevisbördan om att det åvilade regeringen och produktkontrollnämnden att på grundval av de riktlinjer som fastlagts i lagen om hälso- och miljöfarliga varor och i förarbetena till denna bl. a. svara för den närmare utformningen av den bevisprövning rörande ett ämnes ofarlighet som avsågs i då förevarande motion. Utskottet fann inte motionen ge utskottet anledning att föreslå någon ändring i gällande ordning härvidlag. Däremot ville utskottet självfallet instämma med motionärerna i önskemålet att den i lagen föreskrivna s. k. omvända bevisbördan inte bara blir en vacker devis utan att bestämmelserna härom verkligen tillämpas på ett sätt som motsvarar lagstiftningens syfte. Med hänsyn till den stora vikt som måste tillmätas strävandena att så långt möjligt förebygga att nu ifrågavarande varor orsakar skadeverkningar på människor och i miljön, inte minst på arbetsmiljöns område, utgick utskottet emellertid från att regeringen och berörda myndigheter ägnade hithörande frågor den största uppmärksamhet och bl. a. tillsåg att arbetet med att utvidga det effektiva verkningsområdet för lagstiftningen bedrevs i så snabb takt som möjligt. Utskottet ansåg att den snabba utvecklingen på

JoU 1976/77:31

förevarande område kräver ett oavlåtligt framflyttande av positionerna från de produktkontrollerande samhällsorganens sida. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen befanns inte erforderlig. Vid behandling av motsvarande ämne hösten 1976 erinrade utskottet (JoU 1976/ 77:10) om att riksdagen förra året (prop. 1975/76:100 p. H 1, JoU 1975/76:33 p. 58, rskr 1975/76:255) anvisade medel för förstärkningar av resurserna för kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor. Medel beräknades därvid för upprättande av ett produktregister som skulle läggas upp i nära samarbete med arbetarskyddsstyrelsen och övriga berörda myndigheter. Vidare erhöll naturvårdsverket medel för viss ytterligare personalförstärkning vid produktkontrollbyrån. En forsknings-och undersökningsavdelning hade vidare inrättats fr. o. m. den 1 juli 1976 för samordning av naturvårdsverkets forsknings- och undersökningsverksamhet.

De beslutade organisationsförändringarna och tillkomsten av det angivna produktregistret, vilket beräknades bli färdigställt år 1977, borde, ansåg utskottet, vara ägnade att i avsevärd utsträckning kunna tillgodose syftet med då behandlade motioner.

Med vad utskottet anfört fann utskottet de aktuella motionerna i allt väsentligt kunna anses besvarade.

Med anledning av den nu väckta motionen i ämnet vill utskottet ånyo understryka vikten av att regeringen och berörda myndigheter ägnar hithörande frågor den största uppmärksamhet och bl. a. tillser att arbetet med att utvidga det effektiva verkningsområdet för ifrågavarande lagstiftning fullföljs i så snabb takt som möjligt. Med hänsyn till de uttalanden som riksdagen gjort i samband med behandlingen av tidigare motioner i förevarande ämne synes motionen 1216 emellertid inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 854 hemställs om utredning och förslag till lagstiftning om skydd mot hälso- och miljöfarliga ämnen med krav motsvarande dem som uppställs i den lag om kontroll av giftiga ämnen - Toxic Substances Control Act - som hösten 1976 antogs i USA och som enligt motionärerna ger de amerikanska miljövårdsmyndigheterna utomordentliga kontrollbefogenheter.

Självfallet bör lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor utformas på ett sätt som vid tillämpningen medger en så effektiv produktkontroll som möjligt. Detta har också varit tanken med den moderna svenska lagstiftningen på området som gällt fr. o. m. den 1 juli 1973. Mycket hänger emellertid på hur tillämpningen sker och där kräver, som utskottet i annat sammanhang anfört, den snabba utvecklingen på förevarande område ett oavlåtligt framflyttande av positionerna från de produktkontrollerande samhällsorganens sida.

Vad gäller den nya amerikanska lagstiftningen på området kan vitsordas att ambitionerna får anses högt ställda. Tillverkarna åläggs sålunda en generell anmälningsplikt före igångsättning av kommersiell produktion av nytt

JoU 1976/77:31

kemiskt ämne eller produktion av redan existerande ämne inom väsentligt ändrat användningsområde. Den prövning av hithörande frågor genom det amerikanska naturvårdsverkets försorg, som kontrollsystemet kräver, synes dock förutsätta att betydande såväl forsknings- som kontrollresurser ställs till berörda samhällsorgans förfogande. Utan erforderliga sådana resurser, såväl på det personella som på det materiella planet, riskerar givetvis ett aldrig så ambitiöst utformat regelsystem att bli en pappersprodukt. Sammanfattningsvis får utskottet - med instämmande i motionens syfte - konstatera att den svenska miljökontrollagstiftningen i dess nuvarande utformning får anses väl avvägd med hänsyn till de möjligheter som i vårt land f. n. står till buds för en utbyggnad av förevarande kontrollverksamhet. Med hänsyn härtill och med hänvisning jämväl till de åtgärder som vidtagits och vidtas i syfte att göra kontrollen effektivare, vilka nyss berörts i samband med behandlingen av motionen 1216, föreslår utskottet att inte heller motionen 854 föranleder någon åtgärd från riksdagens sida.

1 motionen 1309 erinras om att i såväl USA som Sverige och i många andra länder f. n. används olika former av ”mutagentest”, t. ex. Arnes test som anses ha stor relevans för effekter på människan när det gäller arvsmasseförändringar och cancer. En officiell utvärdering av dessa test bör snarast göras, med bedömning av om sådana test kan ligga till grund för säkerhetsmarginaler avseende gränsvärden - innan de är visade på människa - och markeringar i gränsvärdelistan. I motionen 1310, som är en följdmotion till den föregående, begärs att riksdagen hos regeringen hemställer om att före 1977 års utgång i en offentlig rapport utvärderas de s. k. mutagenicitetstesten (test på förändringar i arvsmassan) samt att förslag om tillämpning av sådana test för kontroll av giftiga ämnen utarbetas.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att en betydande forskningsinsats har genomförts under senaste åren för att med nya metoder komma åt mutagena och karcinogena effekter av kemikalier. De metoder som framför allt kommit att uppmärksammas har varit bakterietester på olika sätt kombinerade med ett ämnesomsättande system från däggdjur. Det första försöket i angivna riktning innebar att man sprutade in testorganismerna på ett värddjur, till vilket man givit testkemikalien. Detta testsystem har nu till stor del övergivits och ersatts med s. k. ”in vitro”-system - det mest kända utvecklades av Bruce Arnes i USA. I stället för att använda hela djur utnyttjar man delar av levern från däggdjur vid försöken. Arnes bakterietest har inneburit en revolutionerande utveckling i fråga om testningen av mutagena och karcinogena substanser. Enligt uppgifter från vetenskaplig expertis på området innebär metoden dock inte en slutpunkt utan snarare en början av en utveckling mot ”in vitro”-test av andra slag.

Förevarande motionsyrkande berör som synes frågor av största intresse när det gäller strävandena att ytterligare förfina kontrollsystemet till skydd mot hälso- och miljöfarliga varor. Utskottet utgår också från att produktkontroll -

JoU 1976/77:31

organen med uppmärksamhet följer utvecklingen på förevarande område och vidtar de åtgärder som befinns erforderliga i sammanhanget. Då det emellertid åvilar regeringen eller, efter regeringens bestämmande, produktkontrollnämnden att närmare besluta i dessa frågor, anser sig utskottet inte böra förorda någon särskild åtgärd från riksdagens sida till följd av motionen 1310.

ProduktkontroHnämndens sammansättning. De riktlinjer för organisationen av kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor som godkändes av 1973 års riksdag innebar bl. a. att ett särskilt produktkontrollorgan i form av en självständigt beslutande nämnd skulle inrättas den 1 juli 1973 för att göra de centrala bedömningar som blev aktuella i fråga om hälso- och miljöfarliga varor. Ifrågavarande organ, produktkontrollnämnden, som bl. a. övertagit den tidigare giftnämndens arbetsuppgifter, är i administrativt hänseende knutet till statens naturvårdsverk, vars styrelse svarar för frågor om ekonomi och administration som berör nämnden.

ProduktkontroHnämndens främsta uppgift är att meddela generella föreskrifter om import och hantering av hälso- och miljöfarliga varor, att leda, samordna och i stort övervaka produktkontrollen samt att - med den begränsning som följer av vad i det följande sägs beträffande löpande tillsyn över lagstiftningens efterlevnad - i övrigt fungera som centralt organ för ärenden som kan aktualiseras genom den nya lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. ProduktkontroHnämndens arbete är inriktat på att ta initiativ till och samordna kartläggning och undersökning av varor som kan misstänkas vara farliga.

För beredning av de frågor som produktkontrollnämnden handlägger har vid naturvårdsverket inrättats en särskild produktkontrollbyrå, som i huvudsak har organiserats genom att giftnämndens kansli överförts till naturvårdsverket.

Det centrala ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av lagen om hälsooch miljöfarliga varor och med stöd av denna meddelade tillämpningsbestämmelser åvilar, med visst undantag, arbetarskyddsstyrelsen inom dess verksamhetsområde. I övrigt är naturvårdsverket ansvarig tillsynsmyndighet.

Enligt 1973 års riksdagsbeslut skall produktkontrollnämnden företräda såväl myndighetsintressen som andra intressen. Detta sker genom att som självskrivna ledamöter i nämnden ingår cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket och konsumentverket. Vidare ingår representanter för arbetstagarna och näringslivet i nämnden. Det ankommer på regeringen att besluta om produktkontrollnämndens sammansättning.

I motionen 290 framhålls att det med tillkomsten av ett centralt produktregister inleds en delvis ny fas i ProduktkontroHnämndens verksamhet. Nämnden kommer sålunda under de närmaste åren att möta en lång rad besvärliga avvägningsfrågor som har intresse från allmänt politiska synpunk -

JoU 1976/77:31

ter. Mot denna bakgrund anser motionärerna det skulle vara värdefullt med en parlamentarisk representation i nämnden, förslagsvis genom utökning av nämnden med en representant för regeringssidan och en representant för oppositionen.

Som framgår av den föregående redogörelsen diskuterade riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:17 med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor m. m. även ett motionsyrkande om att det nya produktkontrollorganet borde ha parlamentariskt inslag. Utskottet, som anslöt sig till i propositionen framlagt förslag att det borde ankomma på Kungl. Majit att besluta i nu berörda fråga, räknade med att Kungl. Majit skulle finna det möjligt att tillgodose önskemål om en bred representation av olika berörda intressen. Mot bakgrund av det anförda fann utskottet inte skäl att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av bl. a. då ifrågavarande motionsyrkande. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag att avslå motionen i förevarande del (prop. 1973:17, JoU 1973:19, rskr 1973:145).

Med anledning av den nu väckta motionen i ämnet vill utskottet hänvisa till att departementschefen i propositionen 1973:17 allmänt betonade att det kunde bli anledning att se över organisationsfrågorna i deras helhet när resultatet av arbetsmiljöutredningens och miljökontrollutredningens fortsatta arbete förelåg. Intill dess fick den föreslagna organisationen betraktas som ett provisorium. Riksdagen anförde ingen annan mening härvidlag.

Under senare tid har produktkontrollnämnden och dess arbete ofta varit aktuella i den allmänna debatten, vilket också kommit till uttryck i flera frågor i riksdagen. Det är därför sannolikt att nämndens arbete, såsom motionärerna påpekar, kommer att mötas av ökat intresse från allmän politisk synpunkt. Miljökontrollutredningen har numera slutfört sitt arbete, och beslut i olika frågor på grundval av utredningens förslag har fattats av riksdagen, bl. a. i fråga om utveckling av ett informationssystem för miljövården (prop. 1974:46, JoU 1974:20, rskr 1974:218). Vad beträffar arbetsmiljöutredningen bereds f. n. dess slutbetänkande med förslag till arbetsmiljölag (SOU 1976:1-^4) inom arbetsmarknadsdepartementet. Mot bakgrund av riksdagens tidigare redovisade ståndpunkt förutsätter utskottet att man tar ställning till bl. a nu berörda organisationsfråga i anslutning till behandlingen av arbetsmiljöutredningens förslag. Utskottet finner mot bakgrund härav inte skäl att nu påyrka någon åtgärd från riksdagens sida till följd av motionen 290.

Produktregister. Riksdagen anvisade förra året medel till statens naturvårdsverk för upprättande av ett produktregister (prop. 1975/76:100 bil. 11 s. 125, JoU 1975/76:33 p. 58, rskr 1975/76:255). I sammanhanget underströks behovet av att uppläggningen av registret skedde i nära samarbete med arbetarskyddsstyrelsen och övriga berörda myndigheter. Produktregistret avses bli ett register för lagring av information om de ca 60 000 produkter, främst kemikalier i vätske- eller pulverform, som kommer att deklareras av

JoU 1976/77:31

producenter och importörer. Arbetet med uppläggningen av registret har anförtrotts en särskild arbetsgrupp. Ett första förslag var förra året föremål för en omfattande remissbehandling som lett till en viss överarbetning av detsamma. Det överarbetade förslaget presenterades vid ett referensgruppssammanträde i mitten av april i år, varvid olika berörda intressen var representerade. Arbetet fortsätter, och registret kan enligt vad utskottet inhämtat väntas komma i praktiskt bruk omkring kommande årsskifte.

I motionen 1236 betonas vikten av att produktkontrollorganen får en effektiv överblick över marknaden med kemiska produkter för att ge dem möjlighet till kraftfulla insatser på förevarande område. Motionärerna framhåller att avsikten är att denna överblick skall skapas genom det centrala produktregistret. Motionärerna, som anför kritik mot den tidsutdräkt som hittills präglat arbetet, understryker att produktregistret snabbt bör komma till stånd. I motionen trycks också på att man redan under uppbyggnadsskedet så snart som möjligt förbereder åtgärder som bl. a. möjliggör att skyddsombuden genom registret får tillgång till uppgifter om innehållet i de produkter som förekommer på det egna arbetsstället.

Utskottet delar uppfattningen att produktregistret kommer att få en avgörande betydelse för uppnåendet av målen för produktkontrollen. Som jordbruksministern anfört i svardén 1 februari i år på fråga av fru Lundblad (s) i förevarande ämne utgör arbetet med att få till stånd en effektiv produktkontroll en av de viktigaste uppgifterna inom miljövården under de närmaste åren. Av jordbruksministerns svar framgår att arbetet med uppläggningen av registret visat sig mera komplicerat och tidskrävande än som från början förutsatts. Det är främst produktkontrollnämnden som har att ta ställning till registrets närmare utformning och uppbyggnad. Utskottet vill dock i förevarande sammanhang understryka vikten av att det fortsatta arbetet med produktregistret bedrivs så att det snarast kommer till praktisk användning. Samtidigt vill utskottet med skärpa framhålla nödvändigheten av att registret kan utnyttjas så att skyddsombuden på effektivaste möjliga sätt bereds tillgång till för deras verksamhet relevanta uppgifter ur registret.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionen 1236 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Användningen av fenoxisyror som bekämpningsmedel. Bekämpningsmedel med fenoxisyror som verksamma beståndsdelar har använts i vårt land sedan snart 30 år. Under senare år har dessa preparat vanligen omnämnts som hormoslyr. Det är dock en vilseledande benämning, eftersom hormoslyr egentligen är ett produktnamn på ett begränsat antal fenoxisyrapreparat. Det finns fem typer av fenoxisyror som är aktuella i Sverige. De brukar benämnas med följande förkortningar: MCPA, mekoprop, dikloprop, 2,4-D och 2,4,5-T. Av dessa används de tre förstnämnda endast inom jordbruket, medan 2,4-D och 2,4,5-T huvudsakligen används för buskbekämpning o. d. 2,4,5-T har inte använts i jordbruksgrödor i Sverige. Då det förekommer flera preparat av samma fenoxisyra och dessutom biandpreparat med olika sådana syror är det

JoU 1976/77:31

totala antalet relativt stort.

I samband med tillverkning av 2,4,5-T bildas under vissa förhållanden tetraklordioxiner (TCDD), av vilka en del är extremt giftiga och dessutom i laboratorieförsök visats ha fosterskadande effekt. I motsats till fenoxisyrorna är dioxinerna fettlösliga och troligen relativt stabila i kroppen. Dioxinerna kan därför möjligen lagras upp och koncentreras i näringskedjorna. Av de fenoxisyror som används i Sverige har vissa mycket låg eller i vissa fall inte påvisbar dioxinhalt. Beträffande andra saknas förutsättningar för uppkomst av dioxiner.

Fenoxisyrapreparaten får användas i jordbruksgrödor, i privata trädgårdar och för punktbekämpning av enstaka träd och buskar genom fickning eller pensling av stubbar och rothalsar.

Fenoxisyror får i princip inte användas på områden där allmänheten får fritt färdas. Det innebär att de inte får användas på skogsmark med undantag för bekämpning av lövträd, buskar och sly på hyggesytor. Fenoxisyror får inte heller användas för bekämpning av växtlighet i sjöar och vattendrag eller i exempelvis offentliga parker och utefter stigar, vägar och kraftledningsgator. På renbetesmarker får de användas endast om berörda samer ger sitt tillstånd.

Innan fenoxisyror får användas på barrträdsföryngringar eller andra bekämpningsmedel får användas på platser där allmänheten får fritt färdas skall allmänheten upplysas via annons i ortspressen, underrättelse lämnas till hälsovårdsnämnd och polismyndighet och i de fall då fenoxisyrapreparat skall flygspridas anmälan göras till produktkontrollnämnden. Vid stigar och tillfartsvägar till område som skall behandlas måste skyltar sättas upp i god tid före behandlingen. Skyltarna skall ge upplysning om vad som skall spridas, tidpunkt och avsikt, för vems räkning spridningen skall utföras och vem som kan lämna närmare uppgifter om spridningen.

I motionen 1218 hemställs att riksdagen fattar beslut om att förbjuda spridning av fenoxisyror från luften. Enligt motionärerna vet vi fortfarande alldeles för litet om de långsiktiga verkningarna på människa och miljö för att tillåta att fenoxisyror används för lövbekämpning från luften. I motionen framhålls särskilt de risker som är förbundna med de i vissa fenoxisyror förekommande dioxinerna.

Som redovisats i det föregående har frågan om förbud mot spridning av fenoxisyror från luften tidigare behandlats av riksdagen, senast i början av innevarande riksmöte hösten 1976. Utskottet får beträffande den närmare innebörden av riksdagens tidigare ställningstaganden i ämnet hänvisa till vad i detta betänkande inledningsvis anförts samt till de redogörelser för hithörande frågor som utskottet lämnade när ämnet senast var föremål för riksdagens behandling (JoU 1976/77:10, s. 20-23 och 51-53).

1 nyssnämnda av riksdagen godkända betänkande underströk utskottet allvarligt angelägenheten av att fortsatta ansträngningar gjordes i syfte att ytterligare stärka skyddet mot skadeverkningar till följd av spridning av

JoU 1976/77:31

bekämpningsmedel från luften. Även om åtskilligt gjorts i förevarande hänseende ansåg utskottet det finnas utrymme för ytterligare förbättringar, särskilt när det gällde tillämpningen av utfärdade föreskrifter.

Utskottet utgick därför ifrån att produktkontrollorganen med stor uppmärksamhet även i fortsättningen följde utvecklingen och snabbt vidtog de åtgärder som kunde befinnas erforderliga för att öka säkerheten för såväl allmänheten som berörd personal vid spridning av bekämpningsmedel. Med hänsyn till att det enligt bestämmelserna i lagen om hälso- och miljöfarliga varor åvilade regeringen eller, efter regeringens bestämmande, produktkontrollnämnden att avgöra hithörande frågor avstyrkte utskottet bifall till då behandlat motionsyrkande om ett uttalande av riksdagen i beslutsfrågan.

Med anledning av den nu väckta frågan om generellt förbud rpot spridning av fenoxisyror från luften får utskottet anföra följande.

Som i nyssnämnda sammanhang redovisats har från riksdagens sida, bl. a. i samband med upphävandet av 1972 års lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, betonats att produktkontrollnämnden när det i förekommande fall gällde att ta ställning till frågan om sättet för spridning av bekämpningsmedel givetvis borde agera med all möjlig försiktighet. Bl. a. framhölls att fenoxisyror, som innehåller dioxiner, påkallade särskild uppmärksamhet i förevarande sammanhang.

I överensstämmelse med de uttalanden som riksdagen gjort i hithörande frågor har man från regeringens och produktkontroll nämndens sida vidtagit en rad åtgärder i syfte att göra kontrollen över hanteringen av nu ifrågavarande ämnen allt effektivare från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Informationsskyldigheten beträffande planerade flygbesprutningar har kraftigt utvidgats och hanteringsforeskrifterna har skärpts. Produktkontrollnämnden har också haft fortlöpande överläggningar med skogsbrukets företrädare m. fl. i syfte att bl. a. nedbringa användningen av fenoxisyrapreparat, speciellt i vad avser sådana som innehåller dioxiner. Detta samråd ledde sålunda förra året till att domänverket, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund utfärdade rekommendationer till skogsbruket, innebärande att man borde begränsa användningen av fenoxisyror till sådana objekt där medlen var oundgängligen nödvändiga för att trygga anläggandet av en ny skogsgeneration och att man, där så var möjligt för uppnående av önskad effekt, endast använde preparat av 2,4-D-typ. Vidare borde man avstå från användning av fenoxisyror inom områden som från fritids- och rekreationssynpunkt bedömdes särskilt känsliga.

Genom produktkontrollnämndens försorg har också bedrivits åtskillig forskning på förevarande område. Som bl. a. redovisats av jordbruksministern i svar den 1 februari 1977 på fråga av herr Måbrink (vpk) har nämnden exempelvis tagit initiativ till granskning och undersökning av påstådda genetiska effekter av ämnet 2,4,5-T. Särskilda medel har vidare anvisats för forskning om 2,4,5-T-preparatets kemiska och fysikaliska egenskaper i miljön. Resultat från dessa försök, som bl. a. innefattat undersökningar rörande möjligheterna till dioxinbildning vid förbränning eller solbelysning

JoU 1976/77:31

av restmängder bekämpningsmedel som kan finnas i besprutad skog, har nyligen presenterats.

Som i det föregående anförts arrangerade vidare Vetenskapsakademiens miljövårdskommitté i februari i år med stöd av produktkontrollnämnden en internationell vetenskaplig konferens om fenoxisyror och deras dioxiner.

Vad här anförts visar att betydande insatser gjorts och görs för att bemästra de risker som kan vara förknippade med användningen av ifrågavarande bekämpningsmedel. Det måste dock konstateras att det alltjämt råder en betydande oro bland många människor inför befarade risker av en fortsatt spridning av dessa medel. Särskilt har uppgifterna om dioxinets giftighet väckt stor uppmärksamhet. Misstankar om samband mellan vissa tragiska fall av dödföddhet eller missbildningar hos barn, som inträffat i norra Värmland i början av detta decennium, och i området tidigare verkställd skogsbesprutning med fenoxisyror är exempel på frågor som i dessa sammanhang vållat en livlig debatt. Som statsrådet Troedsson upplyste i svar den 1 februari 1977 påen fråga i ämnet av herr Jonasson (c) gör socialstyrelsen f. n. en analys av de aktuella fallen med hjälp av företrädare för olika medicinska och naturvetenskapliga verksamhetsområden.

Dioxinet TCDD:s giftighet är som nämnts välkänd och har också dokumenterats vid den av Vetenskapsakademien arrangerade konferensen i februari. En utförlig redovisning av resultaten från sagda konferens kan väntas i naturvetenskapliga forskningsrådets bulletinserie senare i år. I de sammanfattande slutsatser som offentliggjordes i samband med konferensavslutningen ges dock uttryck för önskemål om fortsatt forskning inom olika delar av ifrågavarande problemkomplex, särskilt i vad avser ytterligare klarlägganden rörande dioxinerna och deras giftverkan. Det bör framhållas att ifrågavarande konferens var av internationell karaktär med deltagande av ett 70-tal utländska och svenska forskare. Den hade alltså inte på sitt program att pröva den vetenskäpliga grunden för eller närmare ingå på den aktuella svenska lagtillämpningen på förevarande område. Av intresse är dock att notera att man generellt i sina rekommendationer bl. a. med skärpa uttalade sig för att tillverkarna effektivt utnyttjade tillgänglig processteknik för att nedbringa bildandet av dioxinet TCDD ur triklorfenol till ett minimum. Försummelser från tillverkarnas sida att utnyttja sådan teknik skulle enligt konferensen kunna föranleda en fullständig omvärdering av möjligheterna att t. ex. använda fenoxisyrapreparaten 2,4,5-T och 2,4,5-TP.

Utskottet har vid sin prövning av den i motionen 1218 väckta frågan med beaktande av de olika omständigheter som här får anses vara av betydelse funnit de osäkerhetsmoment, som är förknippade med fenoxisyror, innehållande dioxiner, vara sådana att det kan starkt ifrågasättas om en fortsatt användning av sagda preparat i bekämpningsverksamheten över huvud taget bör äga rum. Visserligen har riskerna med ifrågavarande ämnen vid gällande dosering inte entydigt visats vara sådana att de enligt de principer, som gäller för produktkontrollorganens myndighetsutövning, hittills ansetts motivera

JoU 1976/77:31

ett förbud mot deras användning. Enligt utskottets mening talar dock övergripande skäl för att de fenoxisyrapreparat, som innehåller dioxiner, i fortsättningen inte bör användas som bekämpningsmedel. Detta bör givetvis, bl. a. med hänsyn till arbetarskyddssynpunkter, gälla såväl vid spridning av ifrågavarande ämnen från luften som genom andra spridningssätt.

Mot bakgrund av vad här anförts finner utskottet det ägnat att hälsa med tillfredsställelse att regeringen efter utskottets ställningstagande genom förordning om ändring i kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor, utfärdad den 28 april detta år, föreskrivit att medel, som innehåller ämnet 2,4,5- triklorfenoxiättiksyra (2,4,5-T) samt derivat eller salter därav, inte längre får användas som bekämpningsmedel.

Utskottet, som finner det motiverat med ett klart ställningstagande från riksdagens sida emot spridning av fenoxisyror som innehåller dioxiner, hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i det föregående anfört med anledning av motionen 1218.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att användningen av andra fenoxisyror som bekämpningsmedel än dem som senast berörts självfallet även i

fortsättningen måste ske under iakttagande av alla möjliga försiktighetsmått. Incidenter som inträffat vid spridning av bekämpningsmedel från luften synes motivera en skärpt uppmärksamhet härvidlag från tillsynsorganens sida.

Hemställan

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

beträffande kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor

1. lämnar motionen 1976/77:854 utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1976/77:1216 utan åtgärd,

3. lämnar motionen 1976/77:1310 utan åtgärd,

beträffande produktkontrollnämndens sammansättning

4. lämnar motionen 1976/77:290 utan åtgärd,

beträffande produktregistret

5. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/77:1236,

beträffande användningen av fenoxisyror som bekämpningsmedel

6. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1976/77:1218.

Stockholm den 4 maj 1977

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

JolJ 1976/77:31

23 Näi-varande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), Wachtmeister i Johannishus (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herrar Lindberg (s), Wictorsson (s), Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s). Adolfsson (m), Hallenius (c) och fru Anér (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB, Stockholm 1977