Med anledning av motioner om affärstidsreglering

NU 1976/77:17

Näringsutskottets betänkande 1976/77:17

med anledning av motioner om affärstidsreglering Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:295 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar för butiker och varuhus och hemställer till regeringen att förslag till författningstext härom utarbetas,

1976/77:395 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en affärstidslag under år 1977.

Motionerna

I motionen 1976/77:295 erinras om att frågan om reglering av affärstiderna har varit och fortfarande är föremål för utredning. Motionärerna menar att allt större grupper i samhället kräver en ny affärstidslag med förbud mot öppethållande på söndagar. Detta krav har framförts i ett flertal motioner vid Handelsanställdas förbunds kongress våren 1976. Motionärerna anför som skäl för att en ny lag mot sön- och helgdagsöppethållande bör införas bl. a. de handelsanställdas krav härpå. En reglering av affärstiden skulle, anförs det, öka dessas möjligheter att erhålla en garanterad minimiarbetstid som ger utrymme för såväl sociala förmåner som anställningstrygghet. Den skulle även förhindra utnyttjandet av extra arbetskraft. Motionärerna hävdar att de som arbetar extra på söndagar oftast är oorganiserade och kan utgöra ett hinder för att den fackligt organiserade fast anställda personalen får förbättrade arbetsförhållanden.

I motionen 1976/77:395 redovisas bakgrunden till och motiven för att 1975 års affärstidskommitté tillkallades i juni 1976. Kommittén avsåg att bedriva arbetet efter en bestämd tidsplan med sikte på att ett förslag skulle kunna avlämnas kring årsskiftet 1976-1977. Handelsministerns tillkännagivande i december 1976 att kommittén skulle utökas med ytterligare två ledamöter har enligt motionärerna skapat oro bland de handelsanställda. Visserligen har, anförs det, utredningens direktiv inte ändrats, men handelsministerns åtgärd innebär att kommitténs tidsplan förskjuts. Motionärerna anser att det förhållandet att affärstidskommittén utökats inte får ändra på de ursprungliga planerna att utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt.

1 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 17

NU 1976/77:17

2 Tidigare och nu gällande ordning

1966 års affärstidslag (1966:668) reglerade öppethållandetiden tor detaljhandeln. Vanlig affärstid enligt lagen var vardagar mellan kl. 08.00 och kl. 20.00. Kommun kunde dock efter ansökan medge affärstid utöver den vanliga. Lagen - som haft olika föregångare alltsedan 1909 - trädde i kraft den 1 januari 1967 och hade en giltighetstid av fem år. Inför giltighetstidens utgång meddelade chefen för handelsdepartementet att Kungl. Maj:t inte skulle föreslå någon förlängning eller annan motsvarande reglering. Till grund för detta ställningstagande låg betänkandet (SOU 1971:33) Fri affärstid, som avgivits av 1970 års affarstidskommitté, och remissyttrandena däröver. I ett stort antal motioner som väcktes med anledning av meddelandet rörande affärstidslagstiftningen föreslogs en fortsatt reglering. Näringsutskottet (NU 1971:53) fann övervägande skäl tala för att statsmakterna inte skulle förlänga regleringen utan överlämna åt konsumenterna att genom sina köpvanor påverka detaljhandeln att tillämpa de affärstider som vid en samlad bedömning av inköpsmöjligheter och priser tedde sig mest fördelaktiga för konsumenterna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Genom affärstidsregleringens upphörande kom detaljhandelsföretagen att fritt fl bestämma de tider under vilka butikerna kan hållas öppna. Då fria affärstider bedömdes kunna medföra effekter på prisnivån, påverka strukturomvandlingen inom handeln och påverka de anställdas arbetsförhållanden beslöts att en uppföljning skulle göras av utvecklingen i dessa avseenden sedan regleringen upphört. För detta ändamål inrättades ett särskilt organ, affärstidsnämnden (se nedan).

Vissa utredningar

Affärstidsnämnden har den 30 maj 1975 till regeringen överlämnat en sammanfattande rapport - Resultat av tre års prövotid med fria affärstider - över sitt arbete. Nämnden konstaterar bl. a. följande.

Sedan årsskiftet 1971-1972, då affärstidslagen upphörde att gälla, har det för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad, och i det förlängda öppethållandet på vardagar efter kl. 20.00. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig, och påtagliga avvikelser förekommer från vad som totalt sett gäller.

Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat prisnivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam riktning. Det kan inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för att eventuella förändringar i strukturen skall kunna konstateras.

I anslutning till nämndens slutrapport förordar en majoritet av nämndens

NU 1976/77:17

ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. De hänvisar till att det inom varuhussektorn har skett påtagliga förändringar till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisas till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen har minskat väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna reduceras avsevärt om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen heter det att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina uppköp på vardagar.

En minoritet inom affärstidsnämnden framhåller att nämnden inte har haft i uppdrag att ta ställning till huruvida affärstiderna skall bli föremål för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider har utvecklingen inte i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden har därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av eventuellt erforderliga åtgärder.

1975 års affärstidskommitté (H 1975:05; ordförande: generaldirektör Åke Englund) tillkallades i juni 1975 med uppdrag att analysera affärstidsnämndens utredningsmaterial och även anvisa åtgärder som behövs. I direktiven framhålls bl. a. att till grund för beslut huruvida fri affärstid skall fortsätta att gälla eller om någon form av affärstidsreglering skall införas bör ligga de erfarenheter som har gjorts och de synpunkter som har anlagts beträffande fri affärstids tillämpning och verkningar. De skäl som talar för att affärstiden även i fortsättningen lämnas fri bör ställas mot de olägenheter som bedöms ha uppkommit sedan affärstidslagen slopades och som anses vara följder av en oreglerad affärstid.

I direktiven konstateras att det har skett markanta förändringar i företagens sortimentspolitik inom flera branscher. Sålunda märks att bensinstationer ofta vid sidan av biltillbehör även saluför andra varor, såsom livsmedel. Även det ordinarie kiosksortimentet har utvidgats och ändrat karaktär. Denna utveckling av sortimentet bör beaktas av de sakkunniga.

Beträffande utredningens uppgifter uttalas bl. a. följande. Vid bedömningen av de fria affärstidernas effekter bör konsumentintresset beaktas. De sakkunniga bör bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öppethållande. Det är härvid av särskild vikt att de försöker klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen har styrts av å ena sidan konsumenternas önskemål om att handla på olika tider och å andra sidan affärernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel. I detta sammanhang bör de stora avvikelser i öppethållandet som finns mellan olika orter uppmärksammas.

På senare tid har, anförs det vidare, från de handelsanställdas sida framförts allt kraftigare kritik mot det kontinuerliga öppethållandet på sön- och helgdagar. De sakkunniga bör mot bakgrund av de synpunkter som har uttalats

NU 1976/77:17

även beakta utvecklingen av de handelsanställdas arbetsförhållanden och bedöma dess konsekvenser.

Om de sakkunniga vid en samlad bedömning av hittillsvarande och möjliga framtida effekter av fri affärstid kommer fram till att viss begränsning av butikernas öppethållande bör införas, skall de lämna förslag till reglering. Därvid bör frågan om vad som skall anses vara normal affärstid särskilt uppmärksammas. Det bör beaktas att en alltför snävt tilltagen normal affärstid på vardagar kan medföra olägenheter för flera konsumentkategorier, främst hushåll där alla vuxna förvärvsarbetar.

I direktiven påpekas att erfarenheterna vid tillämpningen av den tidigare gällande affärstidslagen gav vid handen att en lagstiftning med dispensmöjlighet var svårhanterlig. Allmän enighet rådde då om att lagen ledde till avsevärda problem vid tillämpningen. De sakkunniga bör vid diskussionen om utformningen av en eventuell reglering ha detta i åtanke och förutsättningslöst söka alternativa lösningar. Härvid bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose konsumentens intresse av närhetsservice och öppethållande utöver normal affärstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med ett begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta.

Handelsministern förordnade i januari 1977 ytterligare två ledamöter i kommittén.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag har behandlats av näringsutskottet årligen sedan 1973 (NU 1973:15, 1974:27, 1975:2, 1975/76:23). Utskottet har vid samtliga tillfallen avstyrkt motionerna, som också avslagits av riksdagen. Vid sin behandling av frågan år 1975 erinrade utskottet om att chefen för handelsdepartementet i ett interpellationssvar i februari 1975 uttalat att en utvärdering av affärstidsnämndens material skulle komma att göras av en särskild utredning. Utskottet betecknade det som angeläget att affärstidsnämndens slutredovisning framlades inom kort och att det därpå följande utredningsarbetet bedrevs med stor snabbhet.

Utskottet framhöll vidare att flera skäl kunde anses tala för en reglering i någon form av butikernas öppethållande. Utskottet förutsatte att den aviserade utredningen skulle komma att noga pröva detta alternativ och därvid bl. a. överväga frågan om de fackliga organisationernas inflytande på området. Att riksdagen vid detta tillfälle skulle ta ställning till förmån för en på visst sätt utformad affarstidsreglering avstyrktes av utskottet.

År 1976 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar med hänvisning till att 1975 års affärstidskommitté avsåg att lägga fram förslag under år 1976.

NU 1976/77:17

5 Utskottets ställningstaganden har inte varit enhälliga. Varje gång har av en minoritet (1973: c, fp, vpk; 1974: c, vpk; 1975 och 1976: vpk) i reservation begärts förslag till en ny lag med bl. a. förbud mot öppethållande på sönoch helgdagar.

Fråga om återinförande av affärstidslagen

Handelsminister Burenstam Linder besvarade den 16 december 1976 (RD 1976/77:47 s. 12 f.) en fråga (1976/77:123) av herr Gustavsson i Ängelholm (s) om han avsåg att, efter det att 1975 års affärstidskommitté har slutfört sitt arbete, snarast förelägga riksdagen förslag om återinförande av affärstidslagen och när detta i så fall beräknades ske. Handelsministern framhöll att kommittén beräknas avlämna sitt betänkande under första halvåret 1977. Betänkandet kommer sedan att remissbehandlas. Statsrådet anförde att han av naturliga skäl inte dessförinnan kunde uttala sig om vilken ställning regeringen skulle komma att ta. Han skulle emellertid verka för en skyndsam behandling av affärstidsfrågan.

Utskottet

Frågan om en reglering av affärstiderna så att öppethållande på sön- och helgdagar förbjuds har utskottet behandlat vid fyra tillfällen (NU 1973:15, 1974:27, 1975:2, 1976/77:23). Affärstidsfrågorna - som under perioden 1972-1975 har följts av affärstidsnämnden - utreds f. n. inom 1975 års affärstidskommitté. Denna har bl. a. i uppdrag att, om den finner att affärstiderna bör begränsas, utarbeta förslag till reglering.

Yrkandena i de två nu föreliggande motionerna syftar till att förslag härom snarast skall föreläggas riksdagen. 1 motionen 1976/77:295 föreslås att riksdagen skall uttala sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar och hemställa till regeringen att förslag till lag av denna innebörd utarbetas. I motionen 1976/77:395 yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära att få förslag om en affärstidslag under år 1977.

Av det svar på en fråga om återinförande av affärstidslagen som handelsministern lämnade i december 1976 och som refererats i det föregående framgår att affärstidskommittén beräknas avlämna sitt betänkande under första halvåret 1977. Handelsministern förklarade att han avser att verka för en skyndsam behandling av affärstidsfrågan. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl att nu föreslå riksdagen att göra en framställning till regeringen i denna fråga.

NU 1976/77:17

6 Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:295,

2. motionen 1976/77:395.

Stockholm den 8 februari 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c), herr Wijkman (m), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s), Ångström (fp), Pettersson i Lund (s) och Sivert Andersson i Stockholm (s).

Särskilt yttrande

av herr Börjesson i Glömminge (c):

Det hade varit önskvärt att riksdagen våren 1977 hade kunnat besluta om införande av en affärstidslag för butiker och varuhus m. m., innebärande förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar och eventuellt reglering av s. k. förlängt öppethållande på andra dagar. Då affärstidskommittén ännu ej är färdig med sitt arbete, kan ett yrkande härom inte ge praktiskt resultat i nuvarande läge. Jag förutsätter emellertid att proposition med förslag i det syfte som motionerna avser kommer att avlämnas med det skyndsammaste.

GOTAB 53154 Stockholm 1977