Med anledning av motion om förbud mot reklam från flygplan
NU 1976/77:22
Näringsutskottets betänkande 1976/77:22
med anledning av motion om förbud mot reklam från flygplan Ärendet
I motionen 1976/77:65 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot reklam från flygplan.
Motionen
I motionen lämnas en del uppgifter om flygningar bl. a. över Skåne och västkusten med reklam för olika slags foretag och för idrottsarrangemang. Sådan verksamhet är enligt motionärerna förenad med flera negativa verkningar. Den är bullerstörande genom att den utövas vid tider och på platser som människor vill utnyttja för rekreation, t. ex. i form av bad i kustområdena. Den är estetiskt föga tilltalande. Den är dessutom energislukande. Energiförbrukningen, av vilken den visserligen svarar forén ringa del, måste, menar motionärerna, begränsas genom en mängd olika åtgärder som var för sig kan synas obetydliga. Tidningsreklam, stolpreklam etc. är enligt motionärerna till fyllest för den reklam som det finns legitima skäl för.
Uppgifter i anslutning till motionen
I näringsutskottets betänkande 1975/76:33 lämnades utförliga uppgifter i anslutning till då aktuella motioner i ämnet. En del bestämmelser om luftfart, bl. a. sådana som gäller begränsning av bullerstörningar, redovisades. Vidare erinrades om olika slags bestämmelser för reglering av reklamverksamhet. På grundval av besked från företag i branschen lämnades uppgifter om reklamflygets omfattning och inriktning och om drivmedelsförbrukningen, som jämfördes med den totala drivmedelsförbrukningen i civil luftfart. Ur ett yttrande från ett av företagen återgavs invändningar mot vad som i de då aktuella motionerna hade anförts om energiförbrukning och buller vid reklamflygningar.
Följande referat av vissa bestämmelser i luftfartskungörelsen (1961:558) - med uppgifter om deras tillämpning - återges här ånyo:
Enligt 3 § kan luftfartsverket, om det med hänsyn till naturskydd eller friluftsliv finnes vara påkallat, förordna att luftfartyg under viss del av året icke får ta flygväg inom visst område. Sådant område skall utgöra s. k. restriktionsområde. Förordnande av detta slag meddelas efter samråd med länsstyrelsen samt, om det berör militära förhållanden, med överbefälhavaren.
Då luftfartsverket förordnar om restriktionsområde, skall det enligt 4 §
1 Riksdagen 1976 / 77. 17 sami. Nr 22
NU 1976/77:22
föreskriva de inskränkningar i rätten att flyga inom området som befinns påkallade av hänsyn till ändamålet med förordnandet. Skyldighet kan åläggas den som önskar flyga inom området att göra anmälan härom, att avvakta särskilt tillstånd till genomfart eller att iaktta andra sådana föreskrifter. Förbud kan meddelas att flyga inom området annat än på visst sätt, på viss höjd eller under vissa väderleksförhållanden. Där det finns påkallat av hänsyn till allmän ordning och säkerhet kan all luftfart inom området förbjudas för viss tid, högst två veckor.
Förordnande om restriktionsområde med hänsyn till naturskydd har hittills meddelats endast i ett fall, som gäller Stora och Lilla Karlsö. Något förordnande om restriktionsområde med hänsyn till friluftsliv lär icke ha meddelats.
1 anslutning härtill återges på nytt också följande referat av ett avsnitt i trafikbullerutredningens betänkande (SOU 1975:56) ”Trafikbuller. Del II. Flygbuller”:
Utredningen anför (s. 241) att de bullerstörningar som uppstår i samband med flygning på låg höjd utan samband med start- eller landningsförfarande inte är att hänföra till immissioner. Sådana störningar kan, förutom i samband med militär lågflygning, uppkomma främst i samband med flygning på låg höjd med allmänflyg.
Enligt utredningens mening utgör luftfartskungörelsens bestämmelser en tillfredsställande rättslig reglering av möjligheterna att komma till rätta med störningar från flyg inom områden för friluftsliv. I den mån behov av restriktioner för flygverksamheten på grund av bullerstörningar föreligger eller kommer att uppstå torde, säger utredningen, förordnanden enligt luftfartskungörelsen vara ändamålsenliga. Det ligger i sakens natur att initiativen främst kan förväntas komma från lokalt håll, framhålls det. Sådana lokala initiativ bör enligt utredningens mening lämpligen utmynna i en anmälan till vederbörande länsstyrelse, som där så finnes påkallat kan sörja för erforderlig utredning genom sin miljövårdsenhet och härefter på lämpligt sätt aktualisera frågan hos luftfartsverket.
Till komplettering av förra årets uppgifter om flygreklam kan nämnas att detta medium åtminstone i Sydsverige har använts för propaganda inför riksdagsvalet 1976.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan
Motioner i samma ämne har tidigare förekommit åren 1974,1975 och 1976. De har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1974:16, 1975:28,1975/76:33) och avslagits av riksdagen.
År 1974 anförde utskottet bl. a. följande. En närmare bedömning av reklamflygets bullerverkningar borde lämpligen anstå tills trafikbullerutredningens betänkande förelåg. Så länge inga mer allmänna restriktioner gällde i fråga om förbrukningen av flygbränsle syntes det inte finnas grund för att låta energiåtgången motivera ett förbud mot reklamflyg. Ett sådant förbud av estetiska skäl fann utskottet inte motiverat. Utskottet avstyrkte ett separat ingripande mot det speciella reklammedium som det var fråga om.
NU 1976/77:22
3 År 1975 tilläde utskottet beträffande energiåtgången att reklamflyget inte svarar för mer än några hundradels promille av det svenska civilflygets drivmedelsförbrukning. I bullerfrågan anfördes bl. a. följande. I den mån buller förorsakat av reklamflyg uppfattas som störande torde detta inte så mycket bero på den uppnådda ljudnivån, vilken till följd av de använda flygplanens små dimensioner och ringa hastighet inte är särdeles hög. Avgörande torde i stället vara att bullret sprids inom ett område som de berörda personerna har sökt upp i rekreationssyfte och i avsikt att finna ro och avskildhet. Gällande bestämmelser - som redovisades i betänkandet - ger vissa hittills knappast utnyttjade möjligheter till ingripanden för att förebygga störningar genom flygning över områden som är avsedda för friluftsliv. Det torde få ankomma på vederbörande kommun, andra lokala intressenter eller länsstyrelsen att ta initiativ härvidlag.
År 1976 konstaterade utskottet att kärnpunkten i de då föreliggande motionerna uppenbarligen var att reklamflygningar i rekreationsområden, t. ex. utmed kusterna, kan verka störande genom det buller som uppkommer, detta trots att ljudnivån inte är hög och trots att bullret varar blott korta stunder. Utskottet fäste på nytt uppmärksamheten på den möjlighet att åstadkomma restriktioner för viss flygverksamhet som - enligt ovanstående referat - hade redovisats föregående år. Även i övrigt åberopade utskottet sina tidigare uttalanden. I en motion hade talats om provocerande verkningar av flygreklam. För den händelse därmed skulle avses politisk propaganda underströk utskottet att frågan om ingripanden på detta område ter sig särskilt grannlaga från yttrandefrihetssynpunkt.
Utskottet
Ett flera gånger tidigare framfört förslag om förbud mot reklamflyg upprepas i motionen. Som argument åberopas återigen i första hand bullerstörningar men också estetiska synpunkter och energiåtgång.
Utskottet vill påtala att motionärerna inte alls berör vad utskottet både 1975 och 1976 har meddelat om den möjlighet som redan finns att få till stånd restriktioner för bullerstörande flygningar i rekreationsområden. Inte heller i övrigt finnér utskottet att motionärerna har försökt vederlägga dess tidigare uttalanden i ämnet.
Utskottet avstyrker motionen och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:65.
Stockholm den 15 mars 1977
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
NU 1976/77:22 4
Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s), Ångström (fp), Pettersson i Lund (s), Siegbahn (m), Häll (s) och Jonsson i Husum (s).
GOTAB 53443 Stockholm 1977