Med anledning av propositionen 1976/77:95 i vad avser vissa industristimulerande åtgärder jämte motioner

NU 1975/76:35

Näringsutskottets betänkande 1976/77:35

med anledning av propositionen 1976/77:95 i vad avser vissa industristimulerande åtgärder jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1976/77:95 om vissa industri- och sysselsättningsstimulerande åtgärder bilaga 3 (industridepartementet) punkterna 1 (investeringsfrämjande åtgärder) och 3 (utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder),

dels motionerna 1976/77:1524 och 1976/77:1526 - vilka har väckts med anledning av propositionen - i de delar som hänför sig till angivna avsnitt i propositionen,

dels motionen 1976/77:1327 - som har väckts under allmänna motionstiden - såvitt den avser inrättande av en strukturfond.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Finansutskottet har avgivit yttrande (FiU 1976/77:2 y) över propositionen och de båda förstnämnda motionerna såvitt de avser investeringsfrämjande åtgärder tbilaga, s. 13).

Propositionen

Huvudsakligt innehåll, m. m.

I propositionen läggs fram förslag om industri- och sysselsättningsstimulerande åtgärder. Förslagen koncentreras framför allt på åtgärder för att öka den ekonomiska aktiviteten i näringslivet och att möta de ökade arbetslöshetsriskerna i vissa orter som i dag är speciellt utsatta. Förslag inom jordbruksdepartementets område behandlas i jordbruksutskottets betänkande 1976/77:23 och vissa förslag inom arbetsmarknadsdepartementets område i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:26. Ett förslag om ökad statlig kreditgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. har bifallits av riksdagen på näringsutskottets hemställan (NU 1976/77:28). Förslag rörande energibesparande åtgärder inom näringslivet behandlas i näringsutskottets betänkande 1976/77:38. För att täcka statens direkta utgiftsbehov för vissa av de angivna ändamålen föreslås i propositionen att 350 milj. kr. skall anvisas för innevarande budgetår.

De förslag som behandlas i detta betänkande avser dels särskilda statliga garantier i vissa fall för lån som upptas för angelägna investeringsprojekt, 1 Riksdagen W76/77. 17 sami. Nr 35

NU 1976/77:35

dels särskilda insatser i utvecklings- och etableringsfrämjande syfte på särskilt utsatta orter.

Investeringsgarantierna skall enligt i propositionen angivna riktlinjer normalt kunna utgå till 40 % av det beviljade lånebeloppet. Investeringarna skall avse bestämda och klart avgränsade projekt och vara av den arten att de stärker konkurrensförmågan och medför en ökad produktionskapacitet eller tillför företaget en effektivare teknik. Rena ersättningsinvesteringar och renoveringar av existerande utrustning undantas alltså. Ett villkor skall vara att beställningar av utrustning eller material har skett och investeringen påbörjats senast den 31 augusti 1977 och att projektet därefter drivs i normal takt. Endast lån till investeringar som drar en kostnad av minst 5 milj. kr. skall komma i fråga för garanti. Kreditgarantin skall täcka även den ackumulerade räntan. Lån med utnyttjande av statsgaranti får beviljas av affärsbank, sparbank, föreningsbank, bankägt finansieringsföretag som bedriver leasing samt Sveriges Investeringsbank AB. Frågan om statlig garanti skall prövas av statens industriverk eller - i särskilda fall och alltid för investeringsbelopp över 50 milj. kr. - av regeringen. Den totala garantiramen föreslås bli 1 000 milj. kr. Garantitiden skall vara högst tio år eller, om särskilda skäl föreligger, högst femton år. Efter det att investeringen har tagits i normalt bruk skall finnas möjlighet till låneavlyft, varvid statsgarantin skall kvarstå. Särskilda möjligheter till avlyft skall öppnas via Investeringsbanken.

De utvecklings- och investeringsfrämjande åtgärder som föreslås avser mindre och medelstora företag och skall genomföras av de företagareföreningar som arbetar i regioner och orter med särskilda sysselsättningsproblem. De utvecklingsfrämjande åtgärderna inriktas dels på företag som har förutsättningar att bidra till ökad sysselsättning, dels på företag som har eller kan väntas få sysselsättningssvårigheter. Insatserna - i form av konsultservice - bör omfatta bl. a. företags-, marknads- och produktanalyser samt genomförande och uppföljning av effektivitetshöjande åtgärder. De etableringsfrämjande åtgärderna inriktas på dels presumtiva nyföretagare med utvecklingsbara projektuppslag, dels etablerade företag med planer på filialutläggning. Kostnaderna beräknas till högst 5 milj. kr., varav högst 500 000 kr. för kartläggningsinsatser m. m. vid statens industriverk. De avses kunna täckas med en beräknad kassamässig reservation under anslaget Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1976/77.

Förslag

I propositionen föreslås

beträffande investeringsfrämjande åtgärder (bilaga 3 punkten 1, s. 19-24)

att riksdagen

1. medger att statlig garanti enligt vad föredragande statsrådet har förordat beviljas för lån till investeringar med 1 000 000 000 kr..

NU 1976/77:35

2. till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

beträffande utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder (bilaga 3 punkten 3, s. 26-28)

att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder m. m. som föredragande statsrådet har förordat.

Motionerna

Yrkanden

De båda angivna motioner som har väckts med anledning av propositionen

är

1976/77:1524 av herr Palme m. fl. (s), vari, såvitt här är i fråga, hemställs att riksdagen (1) med anledning av propositionen 1976/77:95 bilaga 3 punkten 1 uttalar att de riktlinjer för statlig garanti för lån till investeringar som förordas i motionen bör gälla,

1976/77:1526 av herr Werner m. fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga, hemställs att riksdagen

dels avslår propositionen 1976/77:95 i ifrågavarande delar,

dels (3) beslutar att i propositionen avsatta 350 milj. kr. fördelas enligt följande:

a) 50 milj. kr. avsätts för planering och förberedelse av nya framtidsinriktade statliga industriprojekt, särskilt inriktade på strukturdrabbade orter,

b) 200 milj. kr. avsätts för att stimulera sociala investeringar företrädesvis inom daghems-, förskole- och vårdsektorn,

c) 100 milj. kr. avsätts för utbildningsåtgärder inom de nämnda utbyggnadssektorerna.

Den angivna motionen från allmänna motionstiden är

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), vari, såvitt här är ifråga, hemställs att riksdagen

6. beslutar inrätta en strukturfond fr. o. m. den 1 april 1977 i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

7. beslutar ställa en rörlig kredit på 750 000 000 kr. i riksgäldskontoret till strukturfondens förfogande fr. o. m. den 1 juli 1977,

8. hos regeringen anhåller om utfärdande av de närmare föreskrifter som erfordras för inrättandet av strukturfonden.

Den sistnämnda motionen behandlas i övrigt i näringsutskottets betänkande 1976/77:27, 1976/77:30 och 1976/77:43.

1* Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 35

NU 1976/77:35

4 Motivering

I motionen 1976/77:1524 uttalas i ett inledande avsnitt bl. a. att de svenska företagen inte befinner sig i någon allmän krissituation. Vad som i första hand behövs är, menar motionärerna, aktiva näringspolitiska och strukturpolitiska insatser i ett antal branscher. I en sammanfattande kritik av propositionen anförs att de föreslagna åtgärderna till största delen är helt inriktade på stöd till storföretag. Regeringens industripolitik är ensidigt koncentrerad på kortsiktiga problem, hävdar motionärerna. De kräver att de medel som anvisas för stödåtgärder skall användas för strukturrationalisering inom ramen för en samlad plan som fastställs av staten.

De föreslagna strukturgarantierna kan enligt motionärernas uppfattning knappast få någon särskild investeringsstimulerande effekt. Vad som verkar återhållande på industriinvesteringarna är nämligen inte brist på likviditet inom företagen utan i första hand det låga kapacitetsutnyttjandet inom industrin. Eftersom garantierna dock torde komma att utnyttjas i stor omfattning och eftersom de i vissa fall kan få en styrande effekt på strukturutvecklingen måste också samhällsekonomiska bedömningsgrunder i hög grad komma in, säger motionärerna. Särskilt när det gäller större investeringar i stålindustrin torde det vara nödvändigt att varje enskilt projekt sätts in i ett övergripande planeringssammanhang, där vederbörlig hänsyn kan tas till såväl samhällets som företagens och de anställdas berättigade intressen. Ärenden angående samhällets stöd till kapitalförsörjningen i samband med strukturrationaliseringar måste prövas och avgöras av samhälleliga organ. Såvitt gäller järn- och stålindustrin utgår motionärerna från att besluten fattas av regeringen. Investeringsprojekt inom övriga branscher bör prövas av styrelsen för den i motionen 1976/77:1524 föreslagna strukturfonden.

Även motionen 1976/77:1526 inleds med en allmän kritik av propositionen. Åtgärderna hade bort inriktas på vad de aktuella strukturutredningarna inte tar upp, dvs. nyskapande och ersättande av arbeten. Investeringarna förutsätter vidare initiativ av företagen, och sådana finner motionärerna föga sannolika så länge konjunkturen inte har vänt, något som inte föranleds av de åtgärder som föreslås. Det föreslagna systemet med investeringsgarantier är enligt motionärerna helt missriktat. Bara större företag kan, säger de, utnyttja den förment småföretagarvänliga regeringspolitikens förmåner. Industriell och teknologisk utveckling bör framgå ur en samlad politik och inte lämnas åt de enskilda företagen med deras kortsiktiga vinsttänkande.

De allmänna näringspolitiska riktlinjer som anges i motionen 1976/77:1327 har behandlats av näringsutskottet i ett tidigare betänkande (NU 1976/77:30). De innefattar bl. a. krav på initiativ av samhället för att främja branschrationaliseringen. Motionens slutavsnitt ägnas åt frågan om hur behovet av kapital för strukturomvandlingen skall kunna tillgodoses. Lönsamheten varierar, påpekas det, kraftigt mellan olika branscher och mel -

NU 1976/77:35

lan företag inom samma bransch. Om man vill stimulera industrins utveckling och investeringar genom en generell politik avsedd att öka vinstnivån i näringslivet skulle detta resultera i mycket höga vinster inom en rad olika foretag utan att de foretag som har drabbats av strukturella problem skulle få särskilt mycket hjälp. Möjligheterna att genomföra en solidarisk lönepolitik skulle påverkas negativt. Insatserna bör därför koncentreras till olika typer av selektiva investeringsstimulerande åtgärder, blir motionärernas slutsats. De nya instrument för företagens kapitalförsörjning som har kommit till under senare år är inte tillräckliga för att lösa alla aktuella problem inom stålindustrin och andra branscher. Härför krävs möjligheter till insatser med ibland mycket stora belopp, ofta med stort risktagande, och hänsyn måste kunna tas till samhällsekonomiska bedömningar.

Den strukturfond som motionärerna föreslår avses svara för samhällsfinansiering av sådana projekt inom branscher, grupper av företag eller i särskilda fall enstaka företag som syftar till att lägga grunden till en nödvändig framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga företag. Finansieringen skall gälla investeringar som är förenade med detta. Större insatser i fråga om utvecklingsarbete och marknadsföring skall likställas härmed. Formella krav på säkerheter skall inte krävas. Förräntningskraven skall kunna ställas lågt och för viss tid kunna efterges helt. Däremot skall en hög grad av inflytande från samhällets sida utgöra ett villkor.

Olika former för fondens kapitaltillskott är enligt motionärerna tänkbara. Aktieteckning i samband med nyemission skall emellertid spela en framträdande roll. Strukturfondens insatser skall kunna kombineras med kapitaltillskott från Sveriges Investeringsbank AB. Fonden skall inte utnyttjas för branschrationaliseringar i företag där staten i dag har ett dominerande inflytande. Fonden bör, anser motionärerna, redan första året ha resurser för engagemang inom en ram av 750 milj. kr. Den bör med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella läget finansieras i särskild ordning, dels genom en arbetsgivaravgift, dels genom en begränsning av juridiska personers rätt till avdrag för debiterad kommunalskatt vid inkomsttaxeringen. Yrkanden rörande finansieringen framförs i motionen 1976/77:1328, som behandlas i skatteutskottets betänkande 1976/77:46, och motionen 1976/77:1329, som behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:27.

Motionärerna förutsätter att kostnaderna för de höjda arbetsgivaravgifterna kommer att räknas av vid framtida löneuppgörelser. Med hänvisning därtill och till löntagarorganisationernas starka intresse för den näringspolitiska utvecklingen föreslår de att dessa organisationer får ett avgörande inflytande i fondens styrelse. Denna bör enligt motionen ha tio ledamöter, av vilka löntagarorganisationerna utser sex, näringslivsorganisationerna två och staten två.

NU 1976/77:35

6 Utskottet

De förslag om industri- och sysselsättningsfrämjande åtgärder som läggs fram i propositionen 1976/77:95 föranleds av att den internationella konjunkturuppgången tycks låta vänta på sig längre än beräknat. Det rådande läget utmärks av en låg aktivitetsnivå i stora delar av den svenska industrin och av en låg investeringsvilja i många företag, säger statsministern i sin inledande framställning. Förhållandena inom vissa branscher berörs där särskilt, i det att statsministern erinrar om aktuella utredningar och förslag rörande stålindustrin, skogsindustrin, varvsindustrin och tekoindustrierna.

Vägledande för förslagen har enligt statsministerns uttalande varit att insatserna, trots att de har utpräglat kortsiktig karaktär, skall utformas så att de ligger i linje med och främjar samhällets långsiktiga utvecklingsmål. Prioritet ges åt sådana insatser som inte bara har positiv sysselsättningseffekt utan också leder till att en förbättring av den aktuella sektorns effektivitet och långsiktiga konkurrenskraft kan urskiljas.

Investeringsgarantier

Dåliga avsättningsmöjligheter, försämrad soliditet, likviditetspåfrestningar till följd av bl. a. lageruppbyggnad och därutöver betydande strukturella förändringar nämner industriministern som orsaker till att investeringstakten inom industrin trots omfattande stimulansåtgärder är svag. Som mål ställer han upp att få till stånd ett snabbt utförande av lönsamma investeringsprojekt som stärker konkurrensförmågan och medför ökad produktionskapacitet eller effektivare teknik i tillverkningen. Som ett medel att nå detta mål föreslås statliga investeringsgarantier enligt riktlinjer som mera i detalj har refererats ovan och här skall kort sammanfattas. Garantierna - inom en total ram av 1 000 milj. kr. - skall gälla större investeringar som drar en kostnad av minst 5 milj. kr. och som påbörjas före slutet av augusti 1977. De mindre och medelstora företagens typiska investeringsprojekt får tillgodoses genom de industrilånegarantier som statens industriverk administrerar.

Företag som önskar utnyttja statsgaranti får söka lån hos sina ordinarie bankförbindelser. Garantin begränsas till 40 % av lånebeloppet. Till 60 % blir lånet ett normalt banklån. Fråga om statlig garanti prövas av industriverket. I särskilda fall och alltid om investeringsbeloppet är över 50 milj. kr. övertas prövningen av regeringen. Genom Sveriges Investeringsbank AB skall skapas möjligheter till avlyft av lånen efter det att investeringen har tagits i normalt bruk.

Förslaget om investeringsgarantier avvisas helt i motionen 1976/77:1526. Motionärernas huvudargument är att avgöranden hos enskilda företag, styrda av kortsiktigt vinsttänkande, sätts i stället för en samlad politik grundad på samhälleliga bedömningar. En kritisk syn på förslaget kommer till uttryck även i motionen 1976/77:1524. Enligt bedömningen där får garantierna ringa

NU 1976/77:35

investeringsstimulerande effekt. De ökar inte utrymmet på kreditmarknaden, framhåller motionärerna bl. a. Eftersom garantierna dock kan inverka styrande på strukturutvecklingen måste projekten prövas också utifrån samhällsekonomiska bedömningsgrunder, i ett övergripande planeringssammanhang ”där vederbörlig hänsyn kan tas till såväl samhällets som företagens, kommunernas och de anställdas berättigade intressen”. Prövningen bör, anser motionärerna, ligga i händerna på regeringen, åtminstone när det gäller järn- och stålindustrin, eller på styrelsen för den strukturfond som har föreslagits i motionen 1976/77:1327.

Finansutskottet - som i ett betänkande i år angående den ekonomiska politiken särskilt har uppmärksammat industrins investeringsverksamhet - har yttrat sig över förslaget om investeringsgarantier. Sammanfattningsvis finnér finansutskottet att möjligheterna att med det nya garantisystemet generellt stimulera industrins investeringar är svårbedömda men att systemet i de enski'da fallen kan vara av stor vikt för att projekt nu skall komma till utförande och därför ter sig angeläget. En minoritet inom finansutskottet uttalar däremot att det föreslagna systemet inte kan tillstyrkas på konjunkturpolitiska och kreditpolitiska grunder.

Den osäkerhet som kan råda i fråga om orsakerna till att industrins investeringsaktivitet nu är ringa befriar inte statsmakterna från uppgiften att snabbt söka påverka denna aktivitet i positiv riktning. Investeringsgarantier enligt de riktlinjer som anges i propositionen ter sig som ett värdefullt instrument för en sådan strävan. Utskottet förutsätter att bankerna kommer att tillhandahålla erforderligt kapital för de avsedda investeringarna. Utskottet finner de föreslagna reglerna beträffande garantisystemets konstruktion och administration väl avvägda och tillstyrker i allt väsentligt propositionen i denna del. Detta innebär att utskottet avstyrker motionen 1976/77:1526 i motsvarande del. Resonemanget om investeringsgarantierna i motionen 1976/77:1524 betonar framför allt industriinvesteringarnas strukturpåverkande roll. Som utskottet närmare utvecklar i det följande - med anledning av förslaget om en strukturfond - söker samhället på olika sätt öva inflytande på industrins strukturutveckling. Även de nu aktuella garantierna måste i erforderlig utsträckning inordnas i denna politik. Därifrån är dock steget långt till en sådan central styrning av alla mera omfattande investeringsbeslut inom industrin som tycks vara konsekvensen av motionärernas synsätt. Enligt utskottets mening gerdén ordning som förordas i propositionen utrymme också för de samhälleliga bedömningar som bör göras i de aktuella investeringssammanhangen. Yrkandet beträffande investeringsgarantierna i motionen 1976/77:1524 avstyrks därför.

På en punkt vill utskottet komplettera de riktlinjer som anges i propositionen. Den nämnda begränsningen av garantisystemet till att gälla investeringar som påbörjas senast den 31 augusti 1977 förefaller väl motiverad med hänsyn till syftet att åstadkomma en snabb ökning av investeringsverksamheten. Det kan emellertid inte uteslutas att den ytterligare planering

NU 1976/77:35

och den prövning av investeringsprojekten som erfordras kommer att något fördröja den investeringsuppgång som är avsedd. Enligt utskottets mening bör därför regeringen få bemyndigande att, om det ekonomiska läget vid periodens slut bedöms motivera detta, medge garantier även för investeringar som påbörjas senare under år 1977. Utskottet förutsätter att riksdagen, om detta bemyndigande utnyttjas, får en redovisning av regeringens överväganden och dispositioner med avseende på investeringsgarantierna.

Strukturfond

Mot bakgrund av en ganska utförlig diskussion av näringspolitiken, varvid bl. a. strukturproblem inom en rad branscher uppmärksammas, föreslås i motionen 1976/77:1327 att en särskild strukturfond inrättas. Syftet med denna skall vara att svara för nödvändig samhällsfinansiering av sådana projekt inom branscher, grupper av företag eller, i särskilda fall, enstaka företag som skall kunna lägga grunden för en framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga företag. Låga krav på säkerhet och förräntning skall motsvaras av höga krav på inflytande från samhällets sida. Aktieteckning skall vara en viktig form för kapitaltillskott från strukturfonden. Fonden skall enligt motionärernas förslag finansieras i särskild ordning - genom en speciell arbetsgivaravgift och genom skärpt beskattning av juridiska personer. I dess styrelse skall löntagarorganisationerna ha sex av tio platser, näringslivets organisationer två och staten två.

Industrins strukturutveckling har på senare år blivit ett av de viktigaste problemen inom näringspolitiken. Det påkallar i hög grad uppmärksamhet och insatser från statens sida. En rad aktuella exempel på detta kan ges. Stålindustrins båda huvudgrenar har just gjorts till föremål för särskilda undersökningar. Närmast skall nu en statlig grupp syssla med frågan om strukturrationalisering inom stålindustrin. Ett näringspolitiskt program för skogsnäringen avser regeringen att lägga fram nästa år. Inom kort får riksdagen ta ställning till frågan om en genomgripande ändring i varvsindustrins struktur och om stora ekonomiska åtaganden av staten i samband därmed. Likaså får riksdagen ta ställning till förslag om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna och för den manuella glasindustrin. Skoindustrins villkor har nyligen behandlats. Listan kan utökas. Inom flera branscher finns statliga branschråd med representation för olika intressentgrupper. De problem som sammanhänger med företagsfusioner och företagsnedläggelser uppmärksammas i skilda sammanhang.

Delade meningar kan råda om inriktningen och omfattningen av de statliga ingripandena i olika fall. Om principen att staten måste ta på sig ett långtgående ansvar, också i ekonomiskt avseende, för industrins strukturutveckling föreligger numera enighet.

Motionärernas förslag kan sägas syfta till att staten skall få ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser. Det ger emellertid anledning

NU 1976/77:35

till invändningar. Utan att gå närmare in på frågan om fondens finansiering - vad som föreslås härvidlag behandlas av skatte- och arbetsmarknadsutskotten - konstaterar utskottet att motionärerna räknar med en specialdestination av avgiftsmedel till fonden. Invändningar kan riktas mot en sådan finansieringsprincip. Vidare förordar motionärerna att fonden skall handhas av en styrelse med endast två företrädare för staten mot sex för löntagarorganisationerna - som sålunda får majoritet - och två för näringslivets organisationer. Fonden skulle alltså i realiteten bli ett instrument inte för samhällets utan för löntagarorganisationernas strukturpolitik. Det kan inte utan vidare förutsättas att en sådan ordning står i överensstämmelse med de hänsyn till såväl samhällets som andra intressenters berättigade intressen varom samma motionärer - såsom framgår av citat ovan - talar i motionen 1976/77:1524.

Löntagarnas inflytande på företagsnivå har på sistone förstärkts genom lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. På central nivå är det sedan länge väl etablerat. Utskottet anser emellertid inte att staten bör delegera till löntagarorganisationerna att - låt vara under medverkan av bl. a. representanter för staten - svara för statligt finansierade näringspolitiska åtgärder av det slag som det här är fråga om.

Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i motionen 1976/77:1327 om inrättande av en strukturfond.

Övriga frågor

De i propositionen föreslagna utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärderna skall främst utgöras av insatser i form av konsultservice i företagareföreningarnas regi. De avstyrks i motionen 1976/77:1526 utan närmare motivering. Propositionens förslag på denna punkt innebär bl. a. att önskemål som har framförts av Norrbottendelegationen (I 1976:04) delvis tillgodoses. Utskottet anser att förslaget är välmotiverat och tillstyrker det.

De ytterligare anslag - för stöd till avfallsbehandling m. m., För sysselsättningsskapande åtgärder och för energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. - som för innevarande budgetår föreslås i propositionen uppgår till ett sammanlagt belopp av 350 milj. kr. Enligt motionen 1976/77:1527 bör detta belopp i stället fördelas på tre andra områden. Sålunda skulle 50 milj. kr. avsättas för planering och förberedelse av nya framtidsinriktade statliga industri projekt, 200 milj. kr. för att stimulera sociala investeringar inom daghems-, förskole- och vårdsektorn och 100 milj. kr. för utbildningsåtgärder inom dessa utbyggnadssektorer.

Regeringens förslag i propositionen prövas av olika utskott och även i övrigt delvis i olika sammanhang. Med sedvanlig ordning för behandling av frågor om anslag för olika ändamål saknas möjlighet att ställa motionärernas alternativa förslag samlat mot propositionens förslag till anslags -

NU 1976/77:35

beslut. Motionärerna har inte givit underlag för någon närmare prövning av det alternativa förslaget. Utskottet avstyrker detta.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande investeringsgarantier

att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:95 bilaga 3 punkten 1 och med avslag på motionen 1976/77:1526 i ifrågavarande del

a) medger att statlig garanti med 1 000 000 000 kr. beviljas för lån till investeringar enligt vad utskottet har förordat och avslår motionen 1976/77:1524 yrkandet 1 i den mån det inte tillgodoses genom detta beslut,

b) till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa .företag för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. beträffande strukturfond

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandena 6-8,

3. beträffande utvecklings- och etableringsfrämjande åtgärder m. m. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:95 bilaga 3 punkten 3 och med avslag på motionen 1976/77:1526 i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat,

4. beträffande alternativt förslag till stimulansåtgärder

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1526 yrkandet 3.

Stockholm den 5 maj 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c). Bengtsson i Landskrona (s). Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Wijkman (m), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s), fru Oskarsson (c), herrar Pettersson i Lund(s), Siegbahn (m) och Wästberg i Stockholm (fp).

NU 1976/77:35

11 Reservationer

av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, fru Hansson, herrar Högström och Pettersson i Lund talla s)

1. beträffande investeringsvaran lier (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Den osäkerhet” och slutar på s. 8 med ”på investeringsgarantierna” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i den slutsats som minoriteten i finansutskottet har kommit till. Den tvekan om det föreslagna garantisystemets lämplighet som denna slutsats föranleder ökas genom andra betänkligheter som anförs i motionen 1976/77:1524. Investeringsbesluten framställs i propositionen som en rent företagsekonomisk angelägenhet. Även de enstaka investeringsprojekten måste emellertid bedömas från samhällsekonomisk utgångspunkt. Som motionärerna betonar kan garantier av den art som föreslås få en styrande effekt på strukturutvecklingen. Utskottet ansluter sig till motionärernas krav på att de aktuella investeringarna i den utsträckning som är nödvändig sätts in i ett övergripande planeringssammanhang. Detta innebär att investeringsprojekt inom järn- och stålindustrin bör prövas av regeringen och att andra projekt av strukturpåverkande karaktär bör prövas av styrelsen för den strukturfond som utskottet i det följande föreslår.

Den avsedda ordningen med avlyft av lån för vilka statsgaranti har lämnats pålägger Investeringsbanken uppgiften att i stor utsträckning fungera som refinansieringsinstitut. En utveckling i den riktningen överensstämmer knappast med grunderna för Investeringsbankens verksamhet. Det är angeläget att regeringen noga beaktar detta problem och tar nödvändiga initiativ för att slå vakt om bankens möjligheter att fylla sina egentliga syften.

Under den uttryckliga förutsättningen att de synpunkter som här har anförts blir tillgodosedda vill utskottet inte motsätta sig att det i propositionen föreslagna garantisystemet införs.

dels att utskottet under I bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:95 bilaga 3 punkten 1, med bifall till motionen 1976/77:1524 yrkandet 1 och med avslag på motionen 1976/77:1526 i ifrågavarande del

a) medger att statlig garanti med 1 000 000 000 kr. beviljas för lån till investeringar enligt vad utskottet har förordat,

b) (= utskottet)

NU 1976/77:35

2. beträffande strukturfond (mom. 2)

t

Reservanterna anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Industrins strukturutveckling” och slutar pås. 9 med ”en strukturfond” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1976/77:1327 är de instrument för företagens kapitalförsörjning som nu står till buds inte tillräckliga när det gäller att lösa de problem som hänger samman med den nödvändiga strukturomvandlingen inom näringslivet. Ytterligare resurser behövs, och dessa måste vara avsedda för selektiv användning och ge möjligheter till stort risktagande från statens sida och till gynnsamma ränte- och amorteringsvillkor för företagen. Genom den föreslagna strukturfonden skulle samhällets förutsättningar att positivt påverka sturkturutvecklingen inom industrin påverkas på ett avgörande sätt. Den konstruktion av fondens styrelse som motionärerna förordar ter sig välmotiverad. Det är inte bara så att löntagarna i första hand drabbas av onödiga eller illa planerade strukturförändringar. Såväl på företagsnivå som centralt har de genom sina organisationer visat ett intresse och ett ansvar för strukturutvecklingen som har kunnat väsentligt underlätta sådana svåra omställningar som det ofta är fråga om.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motionen 1976/77:1327 om inrättande av en strukturfond.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1327 yrkandena 6-8

a) beslutar att en strukturfond enligt av utskottet angivna riktlinjer skall inrättas den 1 juli 1977 och bemyndigar regeringen att utfärda närmare föreskrifter för fonden,

b) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att fr. o. m. den 1 juli 1977 ställa en rörlig kredit på 750 000 000 kr. till förfogande för strukturfonden.

NU 1976/77:35

13 Bilaga

Finansutskottets yttrande 1976/77: 2 y

över propositionen 1976/77: 95 om vissa industri- och sysselsättningsstiniulcrandc åtgärder i vad avser bilaga 3 punkten 1, Investeringsfrämjande åtgärder, jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har genom beslut 1977-03-22 berett finansutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1976/77: 95 om vissa industri- och sysselsättningsstimulerandc åtgärder, bilaga 3, punkten 1, Investeringsfrämjande åtgärder.

I propositionen hemställs att riksdagen

dels medger att statlig garanti enligt vad som förordas i propositionen beviljas för lån till investeringar med 1 000 000 000 kr.,

dels till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag för budgetåret 1977/7S under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I motionen 1976/77: 1524 av herr Palme m. fl. (s) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 95 bilaga 3 punkten 1 uttalar att de riktlinjer för statlig garanti för lån till investeringar som förordas i motionen bör gälla.

I motionen 1976/77: 1526 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att propositionen 1976/77: 95 bilaga 3 punkten 1 avslås.

Utskottet inskränker sig till att avge en mening i frågor som utskottet har att bevaka.

Utskottet har vid ärendets beredning i särskild ordning inhämtat synpunkter från statssekreteraren i industridepartementet Gunnar Söder och ordföranden i Svenska bankföreningen Lars-F.tik Thunholm.

Propositionen

I propositionen redovisar statsministern den samhällsekonomiska bakgrunden till de i propositionen föreslagna industri- och sysselsättningspolitiska åtgärderna. Den utveckling som ägt rum sedan bedömningarna i finansplanen gjordes tyder inte på att konjunkturuppgången skulle bli tidigare än vad som förutsattes där. I vissa avseenden kan

NU 1976/77:35

utvecklingen i stället bli mera negativ. Statsministern erinrar om att finansutskottet vid sin behandling av finansplanen understrukit vikten av att följa upp den ekonomiska politiken. De åtgärder som nu sätts in syftar till att överbrygga den svaga efterfrågan under år 1977 tills den internationella konjunkturförbättringen kan avläsas i den svenska ekonomin.

1 finansplanen förutsåg regeringen — med hänsyn till de ekonomiskpolitiska stimulansåtgärder som aviserades där — cn viss uppgång av investeringsvolymen under år 1977. Till följd av den utdragna lågkonjunkturen och en likviditets- och lönsamhetsmässigt svår situation har åtskilliga planerade investeringsprojekt skjutits på framtiden. Härigenom riskerar uppgången i den ekonomiska aktiviteten i näringslivet att fördröjas ytterligare, heter det i propositionen.

Under de senaste åren har företagens likviditet och lönsamhet försämrats. Företagen har för att kunna upprätthålla sysselsättningen fått göra en kraftig lagcruppbyggnad som, trots att staten genom olika lånemöjligheter har underlättat denna, har varit starkt Iikviditetspåfrestande. Osäkerheten om den närmaste framtiden har också medverkat till att göra många företag obenägna att låna upp kapital och därmed ytterligare försämra sin soliditet. Som följd härav har inte den med hänsyn till den yttre balansen nödvändiga kapacitetsutbyggnaden kommit till stånd utan skjutits framåt i tiden. Obenägenheten att genom upplåning finansiera angelägna investeringsprojekt gäller även företag som inte primärt står inför ett behov av betydande strukturella förändringar, redovisar statsministern.

I fråga om bakgrunden till de i propositionen föreslagna investeringsfrämjande åtgärderna i form av statlig garanti om 1 000 milj. kr. för lån till investeringar inom industrin redovisar föredraganden, statsrådet Åsling, bl. a. följande.

Soliditeten för många grupper av företag har sedan flera år successivt försämrats och uppgår nu till mindre än 30 % mot i genomsnitt 40—50 % tio år tidigare. Det är härvid uppenbart att man närmat sig ett läge i vilket företagens benägenhet att låna pengar avsevärt har minskats, en utveckling som i nuläget har förstärkts av en ökad osäkerhet om framtiden. Återhållsamheten i fråga om investeringar påverkas också av att vissa industrisektorer står inför betydande strukturella förändringar. Även de senaste månadernas kreditmarknadsläge torde ha haft viss betydelse för industrins investeringsmöjligheter.

I nuvarande konjunktur- och sysselsättningsläge är det angeläget att uppgången i aktiviteten inte onödigtvis fördröjs, anför föredraganden. Ur en något mera långsiktig synvinkel är det angeläget med en nybyggnad och expansion inom näringslivet som motvikt till de nedläggningar som förekommer i vissa branscher. En ökning av produktionskapaciteten är också en nödvändig förutsättning för att bringa ned un -

NU 1976/77:35

derskottet i de utrikes betalningarna i önskvärd takt. Den svaga efterfrågan och det låga kapacitetsutnyttjandet gör investeringsbenägenhcten svag. Samtidigt kan vissa företag ha endast begränsade säkerheter eller i nuvarande osäkra konjunkturläge vara obenägna att utnyttja kvarvarande säkerheter, vilket försvårar deras finansieringsmöjligheter. Särskilda statliga garantier bör därför i vissa fall kunna lämnas för lån som tas upp för angelägna industriändamål.

Garantierna bör normalt kunna utgå till 40 % av det beviljade lånebeloppet. Investeringarna skall avse bestämda och klart avgränsade nya projekt. Ett villkor för garanti bör vara att beställningar av utrustning och materiel har skett eller investeringar påbörjats senast den 31 augusti 1977 och att projektet därefter drivs i normal takt. Den lånebeviljande banken — den normala bankförbindelsen — förutsätts betinga sig sedvanlig säkerhet på 60 % av lånebeloppet. Även för den överskjutande delen av länet skall säkerhet tas, i första hand i investeringsobjektet. Endast investeringar som drar en kostnad av minst 5 milj. kr. bör kunna komma i fråga för garanti. Garantitiden anges vara normalt högst 10 år, när särskilda skäl föreligger 15 år.

För att inte i nuvarande läge belasta företagens likviditet föreslås företagen i propositionen få anstånd med räntebetalningarna och med amorteringarna till dess anläggningen tagits i normal drift, dock högst tre år. Även den därvid ackumulerade räntan föreslås täckt av den statliga garantin. Garantin tecknas av statens industriverk, utom i särskilda fall och vid belopp överstigande 50 milj. kr., då regeringen prövar frågan om garanti.

Investeringsbanken förutsätts svara för låneavlyft i erforderlig utsträckning.

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotioncn 1524 redovisas den uppfattningen att de svenska företagen inte befinner sig i någon allmän krissituation, vilket enligt motionärerna bestyrks av dc större företagens bokslut för år 1976. Motionärerna noterar att besluten om garantier — trots den kritik som anfördes i dessa stycken under valrörelsen 1976 — nu läggs centralt hos industriverket eller hos regeringen liksom att dc i praktiken endast kan utgå till mycket stora företag.

Motionärerna hävdar att dc särskilda investeringsgarantierna knappast kan få någon särskild investeringsstimulerandc effekt. Att industriinvesteringarna visar en stagnerande eller minskande utveckling torde enligt motionärerna ha andra orsaker än brist på likviditet i företagen, i första hand det låga kapacitetsutnyttjandet. Enligt motionärernas uppfattning finns det därför inte några konjunkturpolitiska motiv till förslaget. Även om sannolikt garantierna kommer att utnyttjas på grund av de fördelar dc kan innebära ur likviditetssynpunkt så är det osannolikt att de skulle få någon större effekt på den totala investeringsvolymen i näringslivet.

NU 1976/77:35

16 Motionärerna hänvisar till sina vid årets riksmöte framförda förslag om utökning av investeringsbankens egna kapital med 500 milj. kr. och om inrättande av en strukturfond med ett tillgängligt kapital första året om 750 milj. kr., i syfte att möjliggöra nödvändiga strukturrationaliseringar och investeringar som privata ägare inte är beredda att göra. Det kan inte uteslutas att de föreslagna garantierna kan spela en viss roll i det sammanhanget, säger motionärerna, som med hänsyn härtill inte motsätter sig att sådana särskilda garantier tillskapas under förutsättning att vissa villkor tillgodoses. Man kräver att beslut om investeringsgarantier till företag i järn- och stålindustrin ges endast om projekten stämmer in i en samlad planering i branschen, en planering som gjorts upp i samråd mellan staten, företagen, de centrala löntagarorganisationerna och berörda kommuner. Besluten bör i dessa fall tas av regeringen. Även i övriga branscher måste kraven ställas att de projekt som bifalles ligger i linje med en samlad och övergripande planering. Sådana investeringsprojekt bör därför prövas av styrelsen för den av motionärerna föreslagna strukturfonden, heter det i motionen.

I partimotionen 1526 från vänsterpartiet kommunisterna anförs, såvitt nu är i fråga, att så länge konjunkturen icke vänt är framtidsförväntan låg och företagsinitiativ sålunda föga sannolika. Enligt motionärerna räcker det inte med att få en investering garanterad eller förbilligad — det skall också ske en fördelaktigare utveckling av själva marknaden, vilket inte blir fallet med de föreslagna åtgärderna. Effekten av förslaget är sålunda, menar motionärerna, minst sagt osäker — i synnerhet jämförd med direkta statliga investeringar, beställningar eller dylikt, som dock påverkar själva marknaden. Motionärerna anför vidare att förslaget innebär att det bara är större företag som kan utnyttja den förment småförctagarvänliga regeringspolitikens förmåner. Motionärerna yrkar avslag på regeringens förslag och föreslår i stället vissa andra åtgärder.

Utskottet

Utskottet tog upp frågan om industrins investeringar under år 1977 i betänkandet 1976/77: 10 angående den ekonomiska politiken. Utskottet gjorde då den bedömningen att den i finansplanen beräknade uppgången om 2 % kunde bli svår att uppnå. Om avtalsrörelsen drog ut på tiden fick man enligt utskottets mening rakna med en inte obetydlig nedgång. Utskottet tillstyrkte mot denna bakgrund att tiden för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag skulle förlängas att gälla t. o. m. utgången av år 1977, vilket riksdagen sedermera beslutat (SkU 1976/77: 33). Regeringen uppmanades att noga följa utvecklingen i fråga om industrins investeringar (EiU 1976/77: 10 s. 29).

NU 1976/77:35

17 Resultatet av den investeringsenkät sorn företogs i februari månad och sorn nu bearbetats bekräftar de sålunda gjorda bedömningarna. Den upprevidering av investeringsplanerna som regelmässigt inträffar mellan enkäterna i november och februari är denna gång betydligt mindre än normalt. Detta tyder enligt statistiska centralbyrån på en minskad investeringsaktivitet under år 1977 i förhållande till 1976, med 2—4 7c räknat i volym. Största minskningen kan väntas för industrins byggnadsinvesteringar, men även för maskininvesteringarna kan en nedgång i volymen förutses. Enligt vad utskottet inhämtat kommer konjunkturinstitutet vid en bedömning av enkätresultatet sett i ett konjunkturcilt mönster fram till en kraftigare nedgång, 6 kl 7c.

Utskottet anser det i och för sig inte förvånande att i nuvarande läge en viss försiktighet kan förmärkas från industrin i fråga om nya investeringar. Kapacitetsutnyttjandet är lågt och efterfrågan utifrån är alltjämt relativt svag. Den kvardröjande osäkerheten om takten i den internationella konjunkturutvecklingen liksom i fråga om kostnadsutvecklingen i vårt land kan göra det naturligt för vissa företag att senarclägga tidpunkten för en beslutad eller planerad investering.

Sett i ett vidare perspektiv måste emellertid Sverige så snabbt som möjligt öka varuexporten och begränsa underskottet i bytesbalansen. Mot den bakgrunden är det ytterligt angeläget att de större investeringsprojekt som företagen bedömer som lönsamma också kommer till stånd utan onödigt dröjsmål. Sett i ett kortare konjunkturpolitiskt perspektiv är det angeläget att vi i nuvarande läge med måttlig efterfrågan utifrån och därigenom sviktande orderingång för exportindustrin stimulerar de inhemska investeringarna. Därigenom bör vi bättre kunna ta till vara ledig kapacitet i verkstadsindustrin. Beställningar som läggs ut nu bidrar till att hålla sysselsättningen uppe under år 1977.

Det i propositionen 95 framlagda förslaget om investeringsfrämjandc åtgärder i form av statliga garantier för 40 7c av lån som bankerna beviljar för större investeringsprojekt i industrin samt upplupen ränta under högst en treårsperiod skall ses mot denna samlade bakgrund. Det är här fråga om en ytterligare stimulans för att påverka företagens benägenhet att i nuläget sätta i gång större, lönsamma projekt som företagen är beredda satsa pä men där företagen av likviditetsskäl eller på grund av bristande tillgång pä säkerheter tvekar att nu påbörja investeringen. Möjligheterna att med det nya garantisystcmet generellt stimulera industrins investeringar är svårbedömda. 1 de enskilda fallen kan systemet dock vara av stor vikt för att projekten nu skall komma till utförande.

Allmänt gäller att kredit- och penningpolitiken i nuläget är och måste vara stram. Inom ramen härför utgör industrin en prioriterad sektor. De särskilda former för avlyft av krediterna som redovisas i propositionen bör öka bankernas benägenhet att medverka i investeringsprojekt av nu aktuellt slag.

NU 1976/77:35

18 Finansutskottet tillstyrker sålunda utifrån de synpunkter utskottet har att bevaka bifall till propositionen i denna del.

I motionen 1526 (vpk) yrkas avslag på propositionen i denna del, vilket finansutskottet sålunda inte kan tillstyrka.

I motionen 1524 (s) yrkas inte avslag på propositionen i denna del, även om motionärerna inte finner några konjunkturpolitiska motiv föreligga för att bygga upp ett garantir.ystem av ifrågasatt slag. Motionärerna begär emellertid att riksdagen vid bifall till förslaget anvisar preciserade riktlinjer för i vilka fall statlig garanti av detta slag bör kunna ställas. För beslut om investeringsgarantier till företag i järn- och stålindustrin måste enligt motionärerna en förutsättning vara att projekten stämmer in i en uppgjord plan för branschens strukturomvandling. Besluten bör i enlighet därmed fattas av regeringen. Även i fråga om övriga branscher bör enligt motionärerna gälla att projekten för att kunna bifallas måste ligga i linje med en samlad och övergripande planering. Sådana investeringsprojekt bör, menar motionärerna, prövas av styrelsen för en i annat sammanhang av motionärerna föreslagen strukturfond.

Utskottet finner för sin del inte anledning gå in på frågan om de närmare formerna för hur beslut om garantier av föreslagen art skall infogas i ett näringspolitiskt planeringsmönster. Detta ankommer i första hand på näringsutskottet att bedöma. Utskottet vill emellertid gentemot motionärerna sammanfattningsvis understryka att den föreslagna ytterligare stimulans til! att nu besluta om industriinvesteringar som systemet innebär i rådande läge är angelägen och bör tas till vara.

Stockholm den 19 april 1977

På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Elmstedt (c), Gadd (s), Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herrar Olsson i Sösdala (c), Holger Bergqvist i Göteborg (fp) och Knutson (m).

Avvikande mening

av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Gradin (s) som anför:

NU 1976/77:35

19 Av utskottets utlåtande framgår att de i propositionen anförda motiveringarna för de föreslagna investeringsgarantierna vilar på en mycket bräcklig grund. Några bevis för att den vikande investeringsviljan i någon märkbar utsträckning skulle bero på att företagen saknar godtagbara säkerheter har inte förebragts. Under utskottets arbete har endast åberopats icke specificerade samtal mellan tjänstemän i industridepartementet och några icke namngivna företag, varav skulle framgå att dessa företag tvekade att sätta i gång investeringar därför att de hade bristande tillgång på säkerheter. Däremot har av föredragningarna klart framgått att bankerna tvingas avvisa en rad kreditsökande företag till följd av den hårda begränsningen av bankernas utlåningsmöjligheter. 1 den mån som åtgärder på det kreditpolitiska området skulle kunna generellt stimulera industriinvesteringarna borde de därför ha formen av lättnader i kreditpolitiken. Det bör också erinras om att för större, lönsamma investeringar, där säkerhetsfrågan inte kan lösas på normala bankmässiga grunder, har en särskild kreditinstitution inrättats av statsmakterna, nämligen Sveriges Investeringsbank.

Enligt vår mening kan därför det föreslagna systemet med statliga investeringsgarantier inte tillstyrkas på konjunktutpolitiska eller kreditpolitiska grunder.

GOTAB 55014 Stockholm 1977