Med anledning av motioner om vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.
SkU 1976/77: 31
Skatteutskottets betänkande 1976/77: 31
med anledning av motioner om vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:170 av herrar Jonasson (c) och Norrby (c) vari hemställs att riksdagen beslutar, att omläggningen till bokföringsmässig redovisning för jordbrukare begränsas till att omfatta jordbruksföretag med en bruttoomsättning som överstiger 50 000 kr.;
1976/77:321 av herr Leuchovius m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts i motionen angående undanröjande av beskattning av levande inventarier så länge den skattskyldige inte genom avyttring tillgodogör sig någon värdetillväxt;
1976/77:449 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att 3 § 2 mom. 2) lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ges följande ändrade lydelse:
”2) intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt samt vid avräkning och syn enligt 9 kap. 23 § jordabalken”;
1976/77:603 av herr Adolfsson m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om
1. att avskrivningsunderlag för övriga markanläggningar i likhet med vad som gäller för täckdikning beräknas på den totala anskaffningskostnaden,
2. att värdeminskning får göras enligt avskrivningsplan med 10 96 årligen.
Gällande bestämmelser m. m.
Obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet Enligt
2 § lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) - ikraftträdandelagen - är den, som efter utgången av 1972 förvärvat äganderätt eller nyttjanderätt till jordbruksfastighet, som utgör särskild förvärvskälla, skyldig att redovisa inkomsten av fastigheten enligt bokföringsmässiga grunder.
För övriga skattskyldiga skall övergång till bokföringsmässig redovisning ske successivt under en femårsperiod med början den 1 januari 1973. Vid denna tidpunkt skall dels alla juridiska personer utom dödsbon, dels fysiska
1 Riksdagen 1976177. 6 sami. Nr 31
SkU 1976/77: 31
personer, som enligt taxeringsnämndens beslut för beskattningsåret 1971 haft en bruttointäkt av jordbruksfastighet på minst 150 000 kr., gå över till bokföringsmässig redovisning. För de följande åren sker en avtrappning av omsättningsgränsen på så sätt, att övergång fr. o. m. 1974, 1975 resp. 1976 skall ske av skattskyldiga, vilkas bruttointäkter av jordbruksfastighet för beskattningsåren 1972, 1973 resp. 1974 enligt taxeringsnämndens beslut uppgått till minst 100 000, 70 000 resp. 50 000 kr. År 1977 skulle enligt de ursprungliga bestämmelserna återstoden av landets jordbrukare gå över till bokföringsmässig redovisning. Man räknade då med att ca 12 000 jordbrukare skulle gå över till sådan redovisning det sista året. Enligt vissa senare gjorda beräkningar skulle emellertid ca 60 000 jordbrukare komma att gå över till det nya systemet 1977. Denna oförutsedda ökning av antalet övergångsfall skulle medföra stora påfrestningar på skatteadministrationen och för de bokföringsbyråer som anlitas av jordbrukarna. Regeringen har därför med stöd av ett särskilt bemyndigande i ikraftträdandelagen den 18 mars 1976 beslutat (SFS 1976:103), att jordbrukare, som 1975 har en bruttointäkt av jordbruksfastighet på 35 000 kr. eller mer, skall tillämpa bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1978 års taxering. Därefter skall jordbrukare, som 1976 har en bruttointäkt av 20 000 kr. eller mer, tillämpa bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1979 års taxering. Återstoden av landets jordbrukare kommer att omfattas av det nya systemet fr. o. m. 1980 års taxering.
För att inte onödigtvis belasta de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna skall skattskyldig med kontantmässig redovisning, som avvecklar jordbruksdriften under det år, för vilket han eljest bort gå över till bokföringsmässig redovisning, inte byta redovisningsmetod för avvecklingsåret.
Den som frivilligt önskar det får enligt 3 § ikraftträdandelagen gå över till bokföringsmässig redovisning innan skyldighet att gå över föreligger.
I en med anledning av prop. 1972:120 med nya regler för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet väckt motion yrkades att obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning inte skulle föreligga för jordbrukare med en omsättning av högst 50 000 kr.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1972:67 avstyrkte skatteutskottet bifall till motionen och anförde, att man inte borde underskatta jordbrukarnas möjligheter att tillämpa den förhållandevis enkla bokföring, som erfordrades för taxering enligt bokföringsmässiga grunder. Utskottet erinrade också om att den obligatoriska bokföringsskyldighet, som åvilade rörelseidkare, inte förorsakade hantverkare och andra mindre företagare nämnvärda svårigheter. Den successiva övergången till bokföringsmässig redovisning under en femårsperiod borde också medföra att en övergång över huvud taget inte blev aktuell för många av de äldre jordbrukarna. Av principiella och praktiska skäl var det enligt utskottets mening varken lämpligt eller möjligt att annat än under en begränsad övergångstid ha två skilda system för redovisning av inkomst av jordbruksfastighet.
SkU 1976/77: 31
3 I en motion vid 1974 års riksdag yrkades att bestämmelserna om obligatorisk övergång till bokröringsmässig redovisning skulle begränsas till jordbrukare med en bruttointäkt av jordbruksfastighet, som översteg 50 000 kr.
Skatteutskottet avstyrkte bifall till motionen i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:14 och anförde att det vid detta tillfälle var för tidigt att uttala sig om verkningarna av det nya systemet, eftersom praktiska erfarenheter inte vunnits från taxeringsarbetet efter det forsta årets övergångar till bokforingsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet.
I avvaktan härpå ansåg utskottet det varken lämpligt eller nödvändigt att redan då ta definitiv ställning till motionärernas förslag.
1 en motion vid riksmötet 1975/76 yrkades att övergång till bokföringsmässig redovisning t. v. skulle begränsas till jordbrukare med en bruttointäkt av jordbruksfastighet, som överstiger 50 000 kr.
Utskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända betänkande 1975/76:43 med hänvisning till regeringens beslut den 18 mars 1976 om förlängd tid för övergången till bokforingsmässig redovisning.
A vdrag , för värdeminskning av markanläggningar
Enligt punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) - KL - skall avdrag för värdeminskning av täckdikningsanläggning beräknas till 10 % av anskaffningskostnaden. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till täckdike. I anskaffningskostnaden inräknas kostnaden för iståndsättande och omläggning av förut anlagt täckdike.
1 fråga om annan markanläggning, t. ex. öppet dike, invallnings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn, beräknas avdraget till 5 % av ett belopp, som motsvarar 3/4 av anskaffningskostnaden.
Som villkor för avdrag gäller att kostnaderna bestritts av den skattskyldige och avser anläggning, som utförts under den tid han ägt fastigheten, och att inkomsten redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Vidare skall kostnaden ha nedlagts efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Avskrivningen skall göras enligt plan. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader, skall avdraget jämkas i motsvarande mån.
Om fastigheten övergår till ny ägare genom benefikt fång (arv, testamente, gåva etc.), får den nye ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit förre ägaren om denne fortfarande ägt fastigheten. Överlåts fastigheten till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren för det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av avskrivningsunderlaget, för vilken han inte tidigare åtnjutit avdrag. Motsvarande gäller när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fastigheten.
Om markanläggning utrangeras under pågående jordbruksdrift men innan anläggningen hunnit slutavskrivas, får värdeminskningsavdrag åtnjutas
1* Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 31
SkU 1976/77: 31
även efter utrangeringen i enlighet med den ursprungliga planen. Särskilt utrangeringsavdrag medges således inte.
I en med anledning av prop. 1972:120 väckt motion yrkades alt samma avskrivningsregler skulle gälla för täckdikningsanläggningar som för andra markanläggningar. Utskottet (SkU 1972:67) avstyrkte bifall till motionen och anförde bl. a. följande:
Med hänsyn till täckdikenas speciella karaktär och betydelse för jordbruksdriften anser utskottet i likhet med jordbruksbeskattningskommittén och departementschefen, att nuvarande regler för avskrivning av täckdikningsanläggningar bör bibehållas även om detta innebär ett avsteg från de generella regler för värdeminskning av markanläggningar som gäller vid beskattningen av inkomst av rörelse.
Värdering av lager av djur
Enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL får lager av djur på jordbruksfastighet vid inkomstberäkningen inte tas upp till lägre belopp än 40 % av de värden som riksskatteverket (RSV) fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en 12-månadersperiod närmast före den 1 oktober beskattningsåret. Om sådant värde inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuren tas upp till lägst 40 % av allmänna saluvärdet. I RSV:s anvisningar för 1977 års taxering (RSV Dt 1976:30) motsvarar värdena på djur genomsnittspriserna under tiden den 1 oktober 1975-den 30 september 1976. 1 värdena har mervärdeskatt inte inräknats.
En jordbrukare har vid varulagervärderingen också möjlighet att utnyttja supplementärregel I i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL, som innebär att djurlagret får nedskrivas med ett belopp, som motsvarar 60 % av medeltalet av värdet på djurlagret vid utgången av de två föregående beskattningsåren. Lagret kan därvid få tas upp till negativt belopp, om avsättning i räkenskaperna sker till ett lagerregleringskonto. Avsättningen till lagerregleringskonto skall återföras till beskattning påföljande år och frågan om rätt till förnyad avsättning prövas efter förhållandena vid detta års utgång. Supplementärregel I är endast tillämplig då djurvärdet tagits upp till fulla det värde som RSV fastställt eller till fulla allmänna saluvärdet. Regeln är avsedd att tillämpas i det fall då ett starkt nedskrivet djurlager tillfälligt nedgått vid beskattningsårets utgång.
Enligt 20 § ikraftträdandelagen får skattskyldig, som övergått från kontantprincipen till bokföringsmässig redovisning, utan hinder av de ovannämnda bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL vid utgången av de första tre beskattningsåren efter övergången ta upp värdet av andra djur än stamdjur till lägst nedan angivna del av de värden som fastställts av RSV för olika slag av djur, nämligen
SkU 1976/77: 31
för det första beskattningsåret 10%, för det andra beskattningsåret 20%,
för det tredje beskattningsåret 30 %.
I motioner vid 1975/76 års riksmöte yrkades dels översyn av varulagervärderingsreglerna för djur i jordbruk med bokföringsmässig redovisning i syfte att motverka de negativa effekterna av inflationen, dels indexreglering av värdetillväxten av djurlagret. I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1975/76:43 avstyrkte utskottet motionerna och anförde bl. a. följande:
Varulagervärderingsreglerna i inkomstkällorna jordbruksfastighet och rörelse är så konstruerade, att den nominella värdetillväxt, som lagret är utsatt för på grund av inflationen, blir föremål för beskattning. Rörelseidkaren
beskattas för denna värdetillväxt i samband med försäljningen av lager tillgångarna.
Detsamma gäller för jordbrukare beträffande andra lagertillgångar än djur. I fråga om djurlagret beskattas jordbrukaren successivt för värdetillväxten av djuren, oavsett om de försäljs eller ej, i den mån ytterligare nedskrivning av lagret inte kan göras. Det bör framhållas att djuren successivt ersätts på samma sätt som andra varulagertillgångar och att detta - oavsett vilken värderingsregel som används - medför att nominella vinster uppkommer och beskattas.
Företagsskatteberedningen har bl. a. till uppgift att ta ställning till olika former av konsolidering inom ramen för rörelsebeskattningen. Resultatet av dessa överväganden kan komma att innebära ändrade förutsättningar även för jordbruksbeskattningen. 1 den mån beredningens ställningstagande leder till ändrade regler för varulagervärderingen bör detta givetvis medföra motsvarande ändringar i fråga om jordbruksbeskattningen.
Beskattning av ersättning vid avräkning mellan jordägare och arrendator
Jordägares eller arrendators rätt till ersättning förfaller till betalning vid vissa regelbundet återkommande tidpunkter, när avräkning dem emellan skall ske. Sådan avräkning skall enligt 9 kap. 23 § jordabalken ske, när arrendet avträdes. Avräkning kan även ske vid tidigare tidpunkt, om avtal träffats därom. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning. Avräkningen skall grundas på syn, förrättad av särskilda synemän.
Enligt punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL utgör värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av byggnad eller markanläggning, som bekostats av arrendator, intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren för det beskattningsår, då arrendatorns nyttjanderätt till fastigheten upphört. Uppbär arrendator vid arrendeavtalets upphörande eller vid annan tidpunkt ersättning av jordägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för arrendatorn. Dessa regler gäller även vid den statliga taxeringen.
Bestämmelserna om ackumulerad inkomst i lagen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst är tillämpliga
SkU 1976/77: 31
beträffande dem som beskattas progressivt, dvs. fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse. Den som haft inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst) kan under vissa förutsättningar få den statliga inkomstskatten på denna inkomst beräknad som om inkomsten tagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år, högst 10, till vilka den hänför sig. Finns inte tillförlitlig utredning om antalet år, till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig, sker fördelning på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten utgår efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som gäller för det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 ij).
Enligt 3 § 2 mom. är bestämmelserna om ackumulerad inkomst tillämpliga beträffande inkomst av jordbruksfastighet bl. a. i fråga om intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet motioner, som innehåller yrkanden om ändringar i bestämmelserna rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet och ackumulerad inkomst.
Övergång lill bokföringsmässig redovisning
Enligt de ursprungliga bestämmelserna skulle övergång från kontantmässig till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet ske successivt under en femårsperiod med början den 1 januari 1973. Skyldigheten att tillämpa de nya bestämmelserna för inkomstredovisningen har anknutits till storleken av bruttointäkten av jordbruksfastighet två år före övergångsåret. På grund av en oförutsedd ökning av antalet övergångsfall 1977 beslutade regeringen våren 1976 med stöd av ett särskilt bemyndigande i lagstiftningen att förlänga övergångstiden med två år. För de tre sista övergångsåren gäller numera följande. Jordbrukare, som enligt taxeringsnämndens beslut haft en bruttointäkt av jordbruksfastighet för beskattningsåren 1975 resp. 1976 på minst 35 000 resp. 20 000 kr., skall gå över till bokföringsmässig redovisning 1977 resp. 1978. Återstoden av jordbrukarna skall gå över till det nya systemet 1979.
I motionen 1976/77:170 yrkas sådan ändring av ikraftträdandebestämmelserna, att övergången till bokföringsmässig redovisning skall vara obligatorisk endast för jordbrukare med en bruttointäkt av jordbruksfastighet, som överstiger 50 000 kr. Som motivering för yrkandet anförs bl. a. att de äldre jordbrukarna har bristande kunskaper om bokföring.
Från såväl företagsekonomisk som skatterättslig synpunkt har kontantprincipen länge ansetts olämplig som metod för redovisning av inkomst
SkU 1976/77: 31
av jordbruksfastighet, och riksdagen beslutade därför 1972 att en obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning skulle ske successivt fr. o. m. 1974 års taxering. Utskottet vidhåller sin uppfattning att det av principiella och praktiska skäl är olämpligt att annat än under en övergångsperiod ha två skilda system för redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. I direktiven för den utredning, som nyligen fått i uppdrag att utreda frågan om nya regler för bokföringen inom jordbruket, har särskilt framhållits, att därvid bör övervägas om det behövs en regel som fritar de mindre jordbrukarna från skyldigheten att tillämpa årsbokslutsbestämmelserna. Utredningsarbetet skall vara slutfört före utgången av 1977. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:170.
Avdrag för värdeminskning av markanläggningar
I fråga om markanläggningar innebär de nya reglerna för bokföringsmässig inkomstredovisning, att tidigare bestämmelser om värdeminskningsavdrag påtäckdikningsanläggningarmed 10 % av anskaffningskostnaden bibehållits med den ändringen att även täckta huvudavlopp får inräknas i avskrivningsunderlaget. För andra markanläggningar gäller motsvarande regler som tillämpas i rörelse, vilket innebär att som avskrivningsunderlag skall tas upp 75 % av anskaffningskostnaden och att årlig avskrivning får göras med 5 % av detta avskrivningsunderlag.
I motionen 1976/77:603 begärs att regeringen skall lägga fram förslag om sådana ändringar av avskrivningsreglerna för markanläggningar vid jordbruksbeskattningen att hela anskaffningskostnaden alltid får avskrivas och att avskrivningsprocenten fastställs till 10.
Frågan om avskrivningsreglernas utformning prövas f. n. av företagsskatteberedningen, som skall avsluta sitt arbete före utgången av november 1977. 1 den mån beredningens ställningstaganden leder till ändrade regler för avskrivning av markanläggningar i rörelse bör detta givetvis medföra motsvarande ändringar vid jordbruksbeskattningen. 1 avvaktan på företagsskatteberedningens förslag avstyrker utskottet bifall till skrivelseyrkandet i motionen 1976/77:603.
Värdering av djiirlager
Den regel för värdering av lager av djur vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet som i allmänhet tillämpas innebär, att djurlagret inte får tas upp till lägre värde än 40 % av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna för djur under en 12-månadersperiod närmast före den 1 oktober beskattningsåret.
I motionen 1976/77:321 berörs frågan vilket år värdestegring på lager av djur skall tas fram till beskattning. Motionärerna anser att den värde -
SkU 1976/77: 31
tillväxt, som beror på inflationen, skall beskattas först i samband med att djur avyttras.
Vid försäljning av andra lagertillgångar än djur beskattas såväl jordbrukaren som rörelseidkaren för den värdetillväxt, som lagret är utsatt för på grund av inflationen. I fråga om djurlagret beskattas däremot jordbrukaren för värdetillväxten, oavsett om djuren försäljs eller ej, i den mån djurlagret inte kan nedskrivas ytterligare. Det ingår bl. a. i företagsskatteberedningens uppdrag att ta ställning till eventuella ändringar i varulagervärderingsreglerna. Företagsbeskattningens utformning får också återverkningar på jordbruksbeskattningen, och utskottet förutsätter därför att beredningen kommer att pröva den av motionärerna aktualiserade frågan. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:321.
Beskattning av ersättning vid avräkning mellan jordägare och arrendator
I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är bestämmelserna om ackumulerad inkomst tillämpliga bl. a. beträffande intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt och vid överlåtelse av sådan rätt.
Lagstiftningsyrkandet i motionen 1976/77:449 innebär, att bestämmelserna om ackumulerad inkomst skall kunna tillämpas vid avräkning och syn enligt 9 kap. 23 § jordabalken. Bakgrunden till yrkandet är att ersättningsfrågor mellan jordägare och arrendator enligt de ändringar i jordabalken, som trädde i kraft den 1 januari 1972, skall regleras genom ett avräkningsförfarande efter syn inte endast i samband med avträde av arrendet utan också i samband med förlängning av arrendeavtalet, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.
De ersättningar, som utbetalas vid avräkning mellan jordägare och arrendator, utgör i allmänhet skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet för mottagaren och uppgår i många fall till betydande belopp. Enligt nuvarande bestämmelser är reglerna om ackumulerad inkomst inte tillämpliga beträffande ersättning som erhållits på grund av avräkning i samband med förlängning av arrendeavtal. I likhet med motionärerna anser utskottet, att bestämmelserna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör kunna tillämpas även i sistnämnda fall. Utskottet är emellertid inte berett förorda omedelbar lagstiftning i ämnet utan föreslår att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:449 hos regeringen begär förslag om ändring av bestämmelserna om ackumulerad inkomst på ersättningar vid avräkning mellan jordägare och arrendator enligt reglerna i 9 kap. 23 § jordabalken och att proposition härom snarast föreläggs riksdagen. I det sammanhanget bör också undersökas om behov föreligger att anpassa kommunalskattelagens bestämmelser till ändringarna i jordabalken.
SkU 1976/77: 31
9 Utskottet hemställer
1. beträffande övergång till bokföringsmässig redovisning att riksdagen avslår motionen 1976/77:170;
2. beträffande avdrag för värdeminskning av markanläggningar att riksdagen avslår motionen 1976/77:603;
3. beträffande värdering av djurlager
att riksdagen avslår motionen 1976/77:321;
4. beträffande beskattning av ersättning vid avräkning mellan jordägare och arrendator
att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:449 i skrivelse till regeringen begär skyndsamt förslag till ändringar av reglerna om beskattning av ersättningar vid avräkning mellan jordägare och arrendator enligt bestämmelserna i 9 kap. 23 § jordabalken i enlighet med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 15 mars 1977
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist* (c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m). Olsson i Järvsö (c), fru Ahrland (fp), herrar Forslund (s). Hallenius* (c), Gustafsson i Borås (fp), Marcusson* (s) och Westerberg (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 53417 Stockholm 1977