Med anledning av motioner om avdrag för bilresor till och från arbetet m. m.
SkU 1976/77:32
Skatteutskottets betänkande 1976/77:32
med anledning av motioner om avdrag för bilresor till och från arbetet m. m.
Motionerna
1 detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:133 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till regler om avdrag från den slutliga skatten för resekostnader;
1976/77:447 av herr Danell m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen föreslår sådan ändring av kommunalskattelagen (1928:370) - KL - att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa får inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger;
1976/77:630 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av reglerna om avdragsrätt för resor med bil mellan arbetsplats och bostad i syfte att nå kompensation för de högre bilkostnaderna i de fyra nordligaste länen;
1976/77:971 av herr Silfverstrand m. fl. (s) punkten 2 vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av vägtrafiklagstiftningen i syfte att främja en effektivare användning av bilen som transportmedel i enlighet med vad som i motionen anförts;
1976/77:972 av herr Silfverstrand m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av skattelagstiftningen i syfte att främja en effektivare användning av bilen som transportmedel i enlighet med vad som i motionen 1976/77:971 anförts.
Punkten 1 i motionen 1976/77:971 behandlas av näringsutskottet i betänkandet NU 1976/77:
Gällande bestämmelser m. m.
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda anvisningar om detta avdrag. I fråga om bilresor till och från arbetet skall dessa anvisningar grundas på följande principer. Avdraget skall beräknas enligt en schablon på grundval av genom 1
Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 32
SkU 1976/77:32
snittliga kostnader tor mindre bil. Hänsyn skall tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan (milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av 1 000 mil och privat 1 300 mil. I enlighet härmed beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast till milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1977 års taxering (RSV Dt 1976:26) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Harden skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.
Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt anvisningarna få avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.
Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag - 4:60 kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 3:00 kr. för mil.
Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges avdrag för bilkostnad oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så fall - om det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen.
Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande bör avdraget i regel minskas med en fjärdedel per medåkande. Minskningen bör dock enligt anvisningarna uppgå högst till vad som motsvarar ersättningen.
Bestämmelserna om beräkning av avdraget vid samåkning bör ses mot bakgrund av det undantag från bestämmelserna om yrkesmässig trafik, som gäller enligt 2 § förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Från tillämpning av dessa bestämmelser undantas befordran vid färd med personbil till eller från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på väg till eller från arbetsplats. Med arbetsplats likställs skola eller annan undervisningslokal.
Utskottet har senast i sitt betänkande SkU 1975/76:40 med hänvisning till pågående överväganden inom finansdepartementet med anledning av
SkU 1976/77:32
traktamentsbeskattningsutredningens förslag (SOU 1974:45) och inom 1972 års skatteutredning avstyrkt motioner om utökade avdragsmöjligheter för bilresor mellan bostad och arbetsplats. Utskottet anförde:
Vid tidigare års behandling av frågor om avdrag för bilkostnader har bred enighet rått inom utskottet om att schablonerna för bilkostnadsavdrag för resor till och från arbetet tar vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor och att en för det praktiska taxeringsarbetet nödvändig schablonregel givetvis inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen rättvisande resultat. Utskottet finner nu liksom tidigare att det f. n. saknas skäl att föregripa kommande ställningstaganden på detta och närliggande områden genom att nu besluta om större bilkostnadsavdrag vid långa avstånd eller för dem som är bosatta inom stödområden. I sammanhanget kan också påpekas att traktamentsbeskattningsutredningens förslag beträffande långa resor går i motsatt riktning mot vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975/76:711 och 1039.
När det gäller tidsvinst genom bilresor mellan bostad och barndaghem har utskottet vid sin tidigare behandling av denna fråga framhållit att avdrag för kostnader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. Enligt utskottets uppfattning saknas anledning att införa regler om att hänsyn skall tas till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats.
Mot beslutet reserverade sig utskottets (m)-ledamöter. Betänkandet godtogs av riksdagen.
Utskottet
De motioner som utskottet behandlar i detta betänkande berör olika frågor om bilresor mellan bostad och arbetsplats. Motionärerna i motionen 1976/77:133 anser att avdragsreglerna för sådana resor på grund av progressionen otillbörligt gynnar höginkomsttagare och begär förslag från regeringen av innebörd att avdrag skall medges från den uträknade skatten i stället för att avräknas vid inkomstberäkningen. I motionen 1976/77:447 yrkar motionärerna förslag till sådana ändringar av reglerna att resor till och från barndaghem skall beaktas vid bedömningen av den tidsvinst på en och en halv timme som enligt riksskatteverkets anvisningar erfordras för avdrag för bilkostnader. Motionärerna i motionen 1976/77:630 anser att den schablon, som gäller för bilkostnadsavdraget, missgynnar den som har långa körsträckor och att reglerna bör ta hänsyn till att bilkostnaderna är högre i Norrlandslänen än i landet i övrigt. De yrkar att reglerna överses i dessa hänseenden. Yrkandena i motionerna 1976/77:971 punkten 2 och 972 går ut på att vägtrafiklagstiftningen och skattelagstiftningen skall ses över i syfte att främja samåkning till och från arbetsplatsen.
I 1972 års skatteutrednings översyn av skattesystemet ingår att allsidigt pröva samtliga avdragsregler vid beskattningen. I denna omprövning ingår även den fråga om avdragsrättens konstruktion som behandlas i den förstnämnda motionen. Utskottet har vid tidigare års behandling av bilkost -
SkU 1976/77:32
nadsavdraget funnit att skäl saknas att föregripa kommande ställningstaganden genom att besluta om högre bilkostnadsavdrag vid långa avstånd. Inte heller har utskottet funnit anledning förorda att hänsyn tas till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats. 1972 års skatteutredning har numera erhållit tilläggsdirektiv att slutföra sitt arbete före utgången av november 1977. Utskottet finnér därför att resultatet av utredningens arbete bör avvaktas innan ställning tas till frågor om ändringar av de nu ifrågavarande avdragsreglerna. Beträffande den begärda översynen av vägtrafiklagstiftningen bör framhållas att gällande regler inte hindrar en ökad samåkning till och från arbetsplatsen och att syftet med motionen 1976/77:971 i denna del således redan torde vara tillgodosett.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen
1976/77:133,
2. motionen
1976/77:447,
3. motionen
1976/77:630,
4. motionen
1976/77:971 punkten 2,
5. motionen
1976/77:972.
Stockholm den 15 mars 1977
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist* (c). Westberg i Hofors (s), Söderström (m), Olsson i Järvsö (c), fru Ahrland (fp), herrar Forslund (s), Hallenius* (c), Gustafsson i Borås (fp), Marcusson* (s) och Westerberg (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Söderström (m) och Westerberg (m):
Genom att gällande avdragsregler för färd med egen bil till och från arbetet är utformade som schablonavdrag uppstår, som framgår av motionen 1976/77:630, stora skillnader, varvid skattskyldiga drabbas olika, beroende av geografiska förhållanden. För många, speciellt dem som är bosatta inom glesbygdsområden, medför detta att de inte har möjlighet att göra mot kostnaderna svarande avdrag. Med allt mer ökande kostnader blir skillnaden
SkU 1976/77:32
i beskattningshänseende större, och kraven på ändrad utformning av gällande regler får ökad aktualitet.
Samma sak gäller möjligheterna till avdrag för resor till och från barndaghem, familjedaghem eller annan plats för vård av barnen under vederbörandes arbetstid.
I förhoppning att 1972 års skatteutredning vid sin översyn av bl. a. avdragsreglerna skall komma fram till ett mera rättvist system finner vi nu icke anledning till något speciellt yrkande.
GOTAB 53418 Stockholm 1977