Med anledning av motioner rörande vägtrafikbeskattningen m. m.
SkU 1976/77:34
Skatteutskottets betänkande 1976/77:34
med anledning av motioner rörande vägtrafikbeskattningen m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1976/77:450 av herrar Oskarson (m) och Karl Bengtsson i Varberg (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att kustfiskare i enlighet med vad som angivits i motionen erhåller individuell återbäring av erlagd bensinskatt för sådan bensin som förbrukas i fiskebåt;
1976/77:601 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att hos regeringen begära utredning i syfte att pröva frågan om en omläggning av de årliga bilskatterna så att skatteuttaget sätts i relation till bränsleförbrukningen;
1976/77:1039 av herrar Unckel (m) och Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av effekterna av kostnadsstegringarna för enskilda motorfordon och möjligheterna att genomföra en differentierad drivmedelsbeskattning, i enlighet med vad som i motionen anförts.
Frågornas tidigare behandling m. m.
Individuell restitution ov bensinskatt till kustfiskare (motionen 1976/77:450)
Utskottet behandlade vissa frågor om restitution av bensinskatt under våren 1976 och anförde därvid följande allmänna synpunkter på detta problem.
På grund av att bensinskatten är specialdestinerad till underhåll och utbyggnad av vägarna uppkommer särskilda problem i fråga om skatten på den bensin som används för andra ändamål. Inom de områden där sådan bensinförbrukning varit av större ekonomisk betydelse har vissa former av individuell eller kollektiv skatterestitution medgivits. Sålunda får fisket liksom trädgårds- och rennäringen kollektiv återbäring, medan individuell återbäring ges för bensindrivna traktorer och skördetröskor och för motorsågar.
Som villkor för att restitution skall komma i fråga har som regel gällt att förbrukningens storlek någorlunda tillförlitligt kan beräknas, att det är fråga om förbrukning i samband med yrkesverksamhet och att den erlagda skatten är av ekonomisk betydelse för yrkesutövaren.
Enligt utskottets mening är restitutionssystemet en konsekvens av vägtrafikbeskattningen som kan medföra administrativa svårigheter och
1 Riksdagen 1976/776 sami. Nr 34
SkU 1976/77:34
även orättvisor. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att utan starka skäl förorda någon utvidgning av kretsen av restitutionsberättigade.
Något yrkande om individuell restitution av bensinskatt till kustfiskare har inte tidigare behandlats av riksdagen.
Som motionärerna framhållit utgår dock kollektiv återbäring av sådan skatt till fiskerinäringen. För nästa budgetår begärs ett reservationsanslag av 1 470 000 kr. för detta ändamål. Anslaget skall avräknas mot automobilskattemedlen. Medlen fördelas av fiskeristyrelsen efter ansökan av vissa fiskarorganisationer samt i övrigt efter förslag av fiskenämnderna. Medlen får inte gå till enskilda personer utan skall användas för gemensamma fiskeriintressen såsom byggande av smärre hamnar och fiskefyrar och för andra åtgärder, som kan gagna yrkesfisket. Sedan förslagen granskats inom fiskeristyrelsen, utbetalas medlen enligt förslagen i den mån dessa inte är stridande mot grunderna för anslagets användning. Anslaget beräknas på grundval av kalkyler över bensinåtgången som utförs med tre års mellanrum.
Omläggning av fordonsskatten (motionen 1976/77:601)
Det i motionen framförda förslaget att ersätta den årliga fordonsskatten med ett skatteuttag i relation till bränsleförbrukningen synes av motiveringen att döma främst avse fordonsskatten för personbilar. Ses frågan ur denna begränsade synvinkel har den inte tidigare varit föremål för riksdagens prövning. Frågan behandlades emellertid av bilskatteutredningen, som i betänkandet Vägtrafikbeskattningen (SOU 1972:42) anförde bl. a. följande beträffande fordonsskatten för de brännoljedrivna fordonen.
Utredningen redogör för de önskemål som framförts om restitution av automobilskatt på grund av att fordon inte nyttjas, vilka önskemål delvis tillgodosetts i gällande lagstiftning. Enligt utredningens mening kan önskemålen, som kan vara fullt berättigade från kostnadsansvarighets- och rättvisesynpunkter, tillgodoses endast genom en kilometerbeskattning utan inslag av fordonsskatt. Vidare anser utredningen, att man genom en mängdrabatt kan nå samma effekt som genom en kombination av fordonsskatt och kilometerskatt. Detta gäller bl. a. synpunkten att skattesystemet skall vara så utformat att det stimulerar till effektivt utnyttjande av fordonsparken. Utredningen föreslår alltså som framgått tidigare, att såväl fordonsskatten som brännoljeskatten skall ersättas av kilometerskatt efter övergångsåret 1974.
1 fråga om de bensindrivna bilarna intog utredningen i samma betänkande följande ståndpunkt.
Förslag har - bl. a. från Motorbranschens riksförbund - lagts fram om att bensindrivna fordon skall beläggas enbart med bensinskatt. Om en sådan ordning genomförs, måste skattesatsen på bensin höjas. Detta kan i sin tur medföra, att kompensationsanspråken betr. skatt på bensin som används för annat ändamål än fordonets drift på allmän väg ökar. En eventuell övergång till enbart drivmedelsbeskattning av bensindrivna fordon måste emellertid bli
SkU 1976/77:34
enkel att göra, om fordonsskatterna, efter det att slutmålet för vägtrafikskattereformen uppnåtts, sänks för de tyngre bensindrivna fordonen på sätt utredningen förutsatt. En eventuell övergång till enbart drivmedelsbeskattning av bensindrivna fordon torde då kunna ske utan något omfattande utredningsarbete. Med hänsyn till dessa överväganden har utredningen inte funnit anledning att lägga fram något förslag om ändring av beskattningsformerna för de bensindrivna fordonen.
Vid genomförandet av utredningens olika förslag sköt emellertid regeringen upprepade gånger upp avgörandet om fordonsskattens ersättande med kilometerskatt med hänsyn till att remissopinionen var delad i frågan. Det senaste ställningstagandet i frågan gjordes 1976 i propositionen 1975/76:181. Med anledning av propositionen i denna del anförde skatteutskottet (SkU 1975/76:61) följande.
Beträffande den kontroversiella frågan om avvägningen mellan
fordonsskatt och kilometerskatt tar departementschefen inte någon slutlig ställning utan förordar att den nuvarande avvägningen behålls bl. a. i avvaktan på resultatet av trafikpolitiska utredningens arbete.
Förslagen har inte mött några invändningar och utskottet tillstyrker bifall till propositionen.
Utjämning av prisskillnaderna pä olja och bensin mellan olika delar av landet (motionen 1976/77:1039)
Den rubricerade frågan har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
Motionsyrkanden om vissa differentieringar av drivmedelsbeskattningen i lokaliseringspolitiskt syfte avvisades sålunda vid 1969 och 1970 års riksdagar. Bevillningsutskottet framhöll 1968 bl. a.(BeU 1968:70) att förslaget förutsatte vittgående näringspolitiska ingripanden för att ge önskat resultat och ansåg att motionärerna valt en från skatteteknisk synpunkt olycklig väg. De zontillägg som oljebranschen tillämpade var att anse som schabloniserade fraktkostnader. Att genom beskattningen utjämna skillnaderna i fraktkostnader mellan olika delar av landet fick betraktas som en olöslig uppgift.
I motioner till 1970 års riksdag föreslogs i lokaliseringspolitiskt syfte en rad åtgärder som berörde stora delar av beskattningen. Sålunda framfördes på den indirekta beskattningens område åter tanken på ett genom beskattningen sänkt oljepris i landsdelar med långa avstånd eller insulärt läge. Ett likartat yrkande framställdes också beträffande endast Norrland. Motionärerna i de sistnämnda motionerna ville dessutom ha en lindring av energiskatten och andra inte närmare preciserade differentieringar i skattehänseende som kunde främja Norrlands utveckling. I andra motioner yrkades att fordonsbeskattningen av lastbilar och släpvagnar i Norrland skulle sänkas med en tredjedel. Bevillningsutskottet anförde (BeU 1970:36)med anledning av dessa yrkanden bl. a. följande:
SklJ 1976/77:34
4 Det kan enligt utskottets mening med fog göras gällande att en regional skattepolitik skulle vara särskilt olycklig i fråga om den indirekta beskattningen. Mot bakgrunden av utskottets principiella inställning i denna fråga anser utskottet det inte motiverat att i detalj redovisa alla invändningar som kan göras mot de ifrågavarande åtgärderna utan utskottet inskränker sig här till att framhålla att de skulle äventyra kontrollen, rubba konkurrensneutraliteten och skapa betydande merarbete för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna utan att några lokaliseringspolitiska resultat kan garanteras.
Då utskottet 1971 behandlade motsvarande yrkanden anslöt utskottet sig (SkU 1971:53) till bevillningsutskottets uppfattning och ansåg vägande skäl tala mot en regional skattedifTerentiering.
Frågan kom emellertid i nytt läge 1975, då finansministern i prop. 1975:92 med förslag om bl. a. ändrad energibeskattning meddelade att en annan lösning av ifrågavarande prisutjämningsproblem övervägdes. Med anledning därav anförde skatteutskottet följande.
I samband med behandlingen av oljelagringsavgiften redovisar departementschefen också en annan fråga som länge varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, nämligen hur prissättningen på oljeprodukter skall kunna utjämnas mellan olika delar av landet. I motioner har tidigare förordats att man genom beskattningen skulle eliminera verkningarna av de orts- och zonpristillägg som oljebolagen sedan länge tillämpat och därigenom få en enhetlig prisnivå inom landet, men dessa förslag har avvisats med hänvisning bl. a. till att de skulle medföra regionala beskattningsregler. I propositionen redovisas att Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att slopa dessa tillägg genom någon form av clearingförfarande, och departementschefen räknar med att den enhetliga prisnivån för oljeprodukter skall kunna genomföras fr. o. m. 1976.
I motionen 2122 hälsas dessa åtgärder med tillfredsställelse, men motionärerna anser med hänvisning till den långa tid som frågan varit under debatt att förslaget bör genomföras redan den 1 juli 1975.
Utskottet får med anledning härav framhålla att SPK:s utredning inte väntas föreligga förrän under juni i år och att förslaget sannolikt kommer att kräva lagstiftningsåtgärder, som alltså tidigast kan behandlas vid den kommande höstsessionen. Med hänsyn härtill anser utskottet att praktiska förutsättningar saknas för att tillgodose yrkandet i motionen, som utskottet alltså avstyrker.
Motioner om genomförande av den avsedda prisutjämningen behandlades av näringsutskottet under 1976 som i betänkandet NU 1975/76:44 anförde följande synpunkter.
Frågan om en enhetlig prissättning på bensin och olja har, som redovisats i det föregående, varit aktuell under en följd av år. Kraven i motionerna 1975/ 76:1790 och 1975/76:1797 på skyndsamt initiativ av regeringen för att åstadkomma en utjämning av nuvarande regionala prisskillnader i fråga om bensin och olja framställs mot bakgrund av det system med zon- resp. ortsindelning som tillämpas vid prissättningen på dessa produkter och som finns beskrivet i en särskild redogörelse i detta betänkande (s. 7). Systemet, som har sin grund i de varierande transportkostnaderna, innebär merkost -
SkU 1976/77:34
nader för befolkningen i landets inre delar, inte minst i norr där de långa avstånden medför stor bensinförbrukning och klimatet stor åtgång på brännolja. Såsom också framgår av regogörelsen har statens pris- och kartellnämnd (SPK.) på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för ett slopande av zon- och ortstilläggen, så att en enhetlig prisnivå skulle erhållas för vaije slag av oljeprodukt, och lagt fram ett förslag om transportutjämningsavgifter och transportkostnadsbidrag. Som statsrådet Feldt har framhållit i svar på en fråga i riksdagen har det föreslagna systemet bedömts vara opraktiskt med hänsyn till de komplikationer det skulle medföra. Frågan om en prisutjämning bereds nu vidare inom handelsdepartementet.
Utskottet underströk förra året att frågan om en enhetlig prissättning på oljeprodukter är viktig och vidhåller givetvis denna uppfattning. Med hänsyn till vad som anförts vid remissbehandlingen av SPK:s förslag finner utskottet i likhet med det ansvariga statsrådet att det är nödvändigt med fortsatta överväganden om vilka åtgärder som skall kunna vidtas. Utskottet utgår från att tillbörlig uppmärksamhet ägnas åt frågan inom regeringskansliet och finnér inte skäl för något uttalande av riksdagen på grundval av de båda motionsyrkandena i ämnet.
Utskottet
De här behandlade motionerna har inget annat samband med varandra än att de direkt eller indirekt berör vägtrafikbeskattningen, ett område som under senare år varit föremål för väsentliga reformer.
Individuell restitution av bensinskatt till kustfiskare
Till de frågor som kan sägas ha ett indirekt samband med vägtrafikskatterna hör kraven på restitution av skatt på bensin, som förbrukats för annat ändamål än vägtrafik. Bakgrunden till sådana krav är att bensinskatten är specialdestinerad till vägväsendet och att därför den som använder bensin för annat än drift av fordon som belastar det allmänna vägnätet i princip inte skall betala sådan skatt. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har emellertid stor restriktivitet iakttagits av riksdagen vid nya krav på här avsedd återbäring. Sålunda har restitution i huvudsak endast medgivits för bensinförbrukning som avsett yrkesmässig verksamhet och om förbrukningen därvid varit av större omfattning.
I motionen 1976/77:450 framställs ett yrkande som inte innebär något egentligt nytt restitutionskrav utan som avser formen för redan medgiven återbäring. Till fiskerinäringen utbetalas f. n. i likhet med vad som sker till trädgårds- och rennäringen en kollektiv återbäring av bensinskatt. Motionärerna begär att kustfiskare i stället skall få individuell återbäring på samma sätt som nu gäller för skogsarbetarna i fråga om den bensin som används till motorsågar. Också den individuella återbäringen för vissa jordbruksmaskiner åberopas till stöd för yrkandet. Vidare anför motionärerna att de fiskeriinventeringar som sker vart tredje år skulle möjliggöra en tillfredsställande kontroll.
SkU 1976/77:34
6 De av motionärerna åberopade kontrollsynpunkterna är enligt utskottets uppfattning av stor betydelse just forén bedömning av formen för restitution. Vid kustfisket föreligger svårigheter att dra gränsen mellan det yrkesmässiga och det privata utnyttjandet av båtarna på samma sätt som när det gäller samernas användning av snöskotrar för rennäringen, och detta torde vara ett av skälen för att man i båda dessa fall valt den kollektiva restitutionen. Till skillnad från vad som gäller för den renskötande samén eller skogsarbetaren har fiskaren möjlighet att undvika bensinskatten genom att använda båtmotorer med brännolje- eller fotogendrift, och sådana motorer torde vara de vanligast förekommande inom kustfisket. När en fiskare trots detta och i medvetande om att han inte är berättigad till individuell bensinskatteåterbäring ändå valt att använda en båt med bensinmotor har han uppenbarligen inte tillmätt bensinskatten någon större ekonomisk betydelse. Till en sådan bedömning torde också bidra det förhållandet att skatten - till den del den avser yrkesfiske - blir avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Med hänsyn till angivna omständigheter och till att en övergång till individuell restitution skulle medföra ett inte obetydligt merarbete för skatteadministrationen är utskottet inte berett att förorda en sådan åtgärd.
Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 1976/77:450.
Omläggning av fordonsskatten
I motionen 1976/77:601 tas upp en fråga som kan sägas vara av central betydelse för vägtrafikbeskattningens utformning. Motionären begär utredning av frågan om att ersätta den årliga fordonsskatten med en beskattning som enbart bygger på den körda vägsträckan.
Utskottet har i den inledningsvis lämnade redogörelsen för frågornas tidigare behandling redovisat att den av motionären aktualiserade frågan varit föremål för åtskilliga överväganden, som emellertid i första hand gällt den tunga trafiken och inte i lika hög grad personbilarna, som enligt motiveringen i motionen är utgångspunkten för yrkandet. Med hänsyn till att riksdagen godkänt att frågan om fordonsskattens avveckling för den tunga trafiken inte skall omprövas innan resultatet av den trafikpolitiska utredningens arbete föreligger och även med beaktande av att energikommissionen kan komma att behandla spörsmål av denna typ anser utskottet inte att det finns anledning att begära ytterligare utredning i ämnet. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1976/77:601.
Utjämning av prisskillnaderna på olja och bensin mellan olika delar av landet
Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande har rubricerade fråga varit föremål för riksdagens uppmärksamhet sedan lång tid tillbaka. Den i motionen 1976/77:1039 nu åter aktualiserade tanken på en differentierad drivmedelsbeskattning för att åstadkomma den eftersträvade prisutjäm -
SkU 1976/77:34
ningen har ett enhälligt skatteutskott tidigare bestämt avvisat med hänvisning till att regional skattedifferentiering inte bör tillämpas på konsumtionsskatter. Skatteutskottet finner inte skäl frånträda denna uppfattning. Frågan bör i stället lösas med andra metoder, och som utskottet tidigare redovisat har ansträngningar också gjorts för att finna sådana lösningar. Enligt vad utskottet erfarit kommer det förslag till prisutjämning för oljeprodukter som statens pris- och kartellnämnd lade fram 1975 att bli föremål för ytterligare överväganden inom regeringen.
Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört i frågan avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:1039.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1976/77:450
2. motionen 1976/77:601
3. motionen 1976/77:1039.
Stockholm den 22 mars 1977
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Westberg i Hofors (s), Söderström* (m), fru Normark (s), Olsson i Järvsö* (c), fruar Ahrland (fp), Odelsparr (c), herrar Forslund (s) och Westerberg* (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 53510 Stockholm 1977