Med anledning av motioner angående bostadsbeskattningens utformning
Skatteutskottets betänkande 1976/77:4
med anledning av motioner angående bostadsbeskattningens utformning Motionerna I
detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:392 av fru Diesen(m)och fru Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till rättvisare bestämmelser beträffande beskattning av tvåfamiljsfastigheter i enlighet med vad i motionen anförts;
1975/76:975 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari under punkterna 1 d och 3 hemställs
1 d. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till de sittande skatteutredningarnai vad gäller avdragsfrågorna innebärande bl. a. att skattereglerna blir neutrala när det gäller olika boendeformer,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag under 1976 om skärpta beskattningsregler för upprustning och ombyggnad av bostadsfastigheter;
1975/76:1005 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande
Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives att 25 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse:
25 §
3 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 eller 3 morn., må avdrag icke göras för andra omkostnader än för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. För styrkta kostnader för reparation och underhåll under beskattningsåret 1976 av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. medgives dock särskilt egnahemsavdrag med högst 3 000 kr.
Utöver avdrag å fastigheten.
Har fastighet använda fastighetsdelen.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft dagen efter det lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas vid 1977 års taxering.
1 Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 4
SkU 1976/77:4
1975/76:1995 av herr Bohman m. fl. (m) vari - under hänvisning till motionen 1975/76:1979 - hemställs att riksdagen beslutar att gränserna för intäktsprocenten vid småhusbeskattningen fastställs till 4 % i skiktet 200 001 till 300 000 kr. samt 8 % över 300 000 kr.
Övriga yrkanden i motionen 1975/76:975 behandlar utskottet i annat sammanhang.
Gällande bestämmelser
Vid inkomstbeskattningen redovisas inkomst av bl. a. fastighetsinnehav. Principen för inkomstberäkningen är- liksom i fråga om övriga inkomstslagatt få fram ett nettobelopp, sedan alltså från bruttointäkten dragits av omkostnaderna för inkomstförvärvet. Till intäkt hänförs bl. a. hyresvärdet av lägenhet som ägaren använt forsin och sin familjs räkning samt hyra eller annan ersättning för fastighet eller del därav som upplåtits till annan. Avdragsgilla är bl. a. kostnader för reparation och underhåll av byggnader, värdeminskning på byggnad och på maskiner och inventarier som hör till fastigheten och tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Avdrag får däremot inte göras för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring på fastigheten.
Under vissa omständigheter sker emellertid inkomstberäkningen enligt en s. k. schablonmetod. Schablonmetoden tillämpas i fråga om delsen- och tvåfamiljsfastigheter (villor), dels fastigheter som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag. Schablonmetoden innebär att ägaren som bruttointäkt skall ta upp ett belopp motsvarande viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Procenttalet är tre för andra fastighetskategorier än villor. För villor beräknas intäkten till 2 % av den del av taxeringsvärdet som understiger 200 000 kr., 4 % av den del som ligger mellan 200 000 och 250 000 kr., 8 % mellan 250 000 och 300 000 kr. och 10 % av den del som överstiger sistnämnda belopp.
Avdrag medges endast för ränta på lånat kapital, som lagts ned i fastigheten, och förtomträttsavgäldellerliknandeavgäld. 1 frågaom villorna medges härutöver ett ytterligare avdrag med 1 000 kr., om ägaren är fysisk person och mantalsskriven på fastigheten.
Såvitt gäller den kommunala inkomstbeskattningen berörs fastighetsinnehavetocksåav reglerna om garantibelopp. Garantibelopp beräknas föralla skattepliktiga fastigheter och utgör 2 % av taxeringsvärdet. Garantibeloppet ingår i den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Om fastigheten lämnat överskott får ägaren i gengäld vid den kommunala beskattningen avdrag med 2 % av taxeringsvärdet, dock högst med belopp som motsvarar överskottet.
Schablonberäkning tillämpas ej om fastigheten i mer än ringa omfattning brukar utnyttjas till annat ändamål än uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad åt ägaren. Gränsen går vid en bruttointäkt av högst 2 400 kr. eller - om bruttointäkten är högre - 2 % av taxeringsvärdet.
SkU 1976/77:4
3 För fastighet som delvis används i egen rörelse gäller särskilda regler. Medlem i bostadsföreningellerdelägare i bostadsrättsföretag skall inte redovisa inkomst på grund av sitt bostadsinnehav. Har medlemmen tagit upp lån för att förvärva andelen äremellertid ränteutgifterna avdragsgilla i vanlig ordning. Hyr han ut lägenheten räknas överskottet av uthyrningen såsom inkomst av kapital.
Frågornas tidigare behandling
Villabeskattningens allmänna utformning
Schablonmetoden förvillor infördes 1953 (prop. 1953:187, BeU 50) som en behövlig förenkling av beskattningsreglerna. Avsikten var att ägaren i princip skulle beskattas i den mån han hade eget kapital i fastigheten. Från början var inkomstschablonen 3 %, vilket då ungefärligen motsvarade det allmänna ränteläget. För att mildra effekterna av 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxering sänktes emellertid procenttalet dessa år t ill 2,5 resp. 2. År 1966 skärptes beskattningen för vissa villor genom att procentsatsen bestämdes till 2-8, beroende på taxeringsvärdets storlek. Gränserna för differentieringen har därefter höjts i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna. Procentsatsen 10 för den del av taxeringsvärdet som ligger över 300 000 kr. infördes år 1974 i samband med andra reformer på bostadspolitikens område (prop. 1974:150, SkU 56, CU 36). Sin nuvarande utformning fick reglerna år 1975 (prop. 1975:92, SkU 25), då skiktgränserna justerades med hänsyn till utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering och villaavdraget fördubblades till nuvarande 1 000 kr.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:56 anförde skatteutskottet bl. a. följande.
Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att villabeskattningen medförskattelättnader förvillaägarna i vissa fall, ett förhållande som i första hand uppkommit på grund av att den allmänna räntenivån stigit avsevärt sedan mitten på 1950-talet och att intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena. De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet visar emellertid också att betydande svårigheter föreliggeratt utforma mer neutrala beskattningsregleroch samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar. Mot denna bakgrund har även skatteutskottet ansett, att en utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för olika bostadsformer nu bör åstadkommas genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet och tillstyrkt propositionen i denna del. Utskottet har inte heller haft något att erinra mot den närmare utformningen av förslaget, som innebär att räntesubventionerna i första hand koncentreras till förhållandevis nyproducerade bostäder och att angelägna förbättringar uppnås i nämnda hänseende.
Beträffande villabeskattningen innebär det nyss anförda, att någon allmän höjning inte bör komma i fråga, men att utskottet beträffande dedyrare villorna
SkU 1976/77:4
instämmer i departementschefens uppfattning att intäkten bör räknas upp till 10 % av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr.
Utskottet konstaterade vidare, att nuvarande bristfälligheter inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan, och att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.
Utskottet ansåg också att olika uppfattningar kunde råda i frågan om de beräknade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering skulle bli av den omfattningen att åtgärderbehövde vidtas föratt minskaeffektema av dessa. Innan utfallet av 1975 års fastighetstaxering var känt ansåg utskottet att något ställningstagande inte borde tas i fråga om ändrade schablonregler och det extra avdragets storlek. Utskottet avstyrkte således framställda motionsyrkanden om lättnader i villabeskattningen i detta och andra avseenden.
I en reservation avstyrkte två ledamöter(m)den aktuella skärpningen för villor med taxeringsvärde över 300 000 kr. och förordade vissa lättnader i beskattningen.
Med hänsyn till utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering föreslogs i prop. 1975:92 vissa lättnader i intäktsberäkningen och en uppräkning av villaavdraget. Utskottet (SkU 1975:25) tillstyrkte propositionen och avstyrkte längre gående yrkanden i samma riktning med hänvisning till att villaägarna med de i propositionen föreslagna ändringarna trots höjda taxeringsvärden generellt sett inte torde vara missgynnade i förhållande till andra boende. Riksdagen godtog emellertid en reservation (c, fp), varigenom lagstiftningen fick sin nuvarande utformning med något större justeringar i villaschablonen än som föreslagits i propositionen. Reservanterna åberopade att höjningarna av taxeringsvärdena för en-och tvåfamiljshus i genomsnitt bli vit omkring 40 96, i vissa områden och förvissa typer av fastigheter betydligt större. Reservationen innebar ytterligare höjningar av skiktgränserna för intäktsschablonen i syfte bl. a. att undvika att nybyggda småhus finansierade med statliga lån i skattehänseende blev betraktade som lyxvillor. Samtidigt höjdes villaavdraget till 1 000 kr. i syfte att lindra verkningarna av fastighetstaxeringarna för bl. a. ägare av ett stort antal äldre småhus, som inte berördes av ändringarna av skiktgränserna.
Reparation av villabyggnad
Villaschablonen innebär bl. a. att avdrag inte medges för kostnader för reparation och underhåll av villabyggnad. Senast vid 1975 års riksmöte behandlade utskottet (SkU 1975:25)ett motionsyrkande angående ett särskilt avdrag i detta hänseende på högst 1 000 kr. för att i dåvarande konjunkturläge stimulera till reparations- och underhållsarbeten. Utskottet ansåg sig inte kunna tillstyrka ytterligare beskattningsförmåner för villaägarna, som på nytt vidgade klyftan mellan dem som bor i egen villa och andra boende. Utskottet avstyrkte således motionen.
SkU1976/77:4
5 Tväfamiljsvilla
Om tvåeller flera personer gemensamt äger en villafastighet beräknas intäkten på hela taxeringsvärdet för att sedan fördelas mellan delägarna. Vidare gäller att villaavdraget om 1 OOO kr. skall nedsättas i förhållande till den skattskyldiges andel i fastigheten. Om två familjer gemensamt äger en tväfamiljsvilla kan reglerna medföra att de blir beskattade med högre belopp än om de ägt var sin enfamiljsvilla med motsvarande standard. Utskottet (SkU 1974:56, 1975:25) har vid tidigare års behandling av motioner, där detta förhållande kritiserats, avstyrkt framställda ändringsyrkanden med hänvisning till att frågan enligt vad utskottet inhämtat skulle tas upp av bostadsskattekommittén.
Frågan togs emellertid inte med i kommitténs slutbetänkande Bostadsbeskattning II (SOU 1976:11). Betänkandet är f. n. föremål för remissbehandling.
Renovering av bostadsfastigheter
Avdrag för reparation och underhåll av hyreshus och jordbruksfastighet medges enligt gällande regler utan begränsningar, och detsamma gäller även beträffande lägenheter som hyrs ut t. ex. av bostadsrättshavare. Avdrag i detta hänseende kommer emellertid inte i fråga för villor eller för bostadsrättsföreningar. Dessa avdragsregler har kritiserats i olika sammanhang för att de kunnat utnyttjas till skatteflykt och ej avsedda skattelättnader. Denna fråga har ett visst samband med realisationsvinstbeskattningens utformning, som bl. a. gjort det möjligt att ombilda andelshus till bostadsrättsförening utan skattekonsekvenser vare sig vid ombildningen eller vid en senare försäljning av bostadsrätten.
När frågan om beskattningsreglernas utformning uppmärksammats i riksdagen under senare år har utskottet konstaterat, att bostadsskattekommittén skulle ta upp hithörande frågor i sitt fortsatta utredningsarbete (SkU 1974:56) och att frågan om beskattningsreglernas inverkan på prisbildning och bostadssanering m. m. borde kunna beaktas inom bostadsdepartementet i samband med överväganden angående låneunderlaget vid ombyggnadslån (SkU 1975:25, jfr CU 1975:7).
I bostadsskattekommitténs betänkande Bostadsbeskattning II (SOU 1976:11) föreslås bl. a. att rätten till avdrag för reparation och underhåll av andelshus skall begränsas för förvärvsåret och de fyra därpå följande beskattningsåren. Avdragsmöjligheterna skall inte överstiga hyresvärdet för lägenheten, sedan från detta dragits kostnaderna för drift och värdeminskning. Kostnad för vilken avdrag vägras skall i stället jämställas med anskaffningskostnad vid beräkningen av värdeminskningsavdrag och realisationsvinst.
För att begränsa möjligheterna för delägare i bostadsrättsföreningar att erhålla avdrag förränta på lån som upptagits för finansieringen av föreningens fastig -
SkU 1976/77:4
het föreslår kommittén att nybildad bostadsrättsförening, som har grundavgifter och liknande kapitaltillskott som överstiger halva anskaffningskostnaden för fastigheten, skall beskattas enligt de regler som gäller för s. k. oäkta bostadsföreningar. Enligt dessa regier beskattas föreningen för inbetalningar från delägare m. m. (ej kapitaltillskott) samt för värdet av ev. hyresbilliga upplåtelser. Avdrag för kostnader medges på konventionellt sätt. I konsekvens härmed skall medlem i bostadsrättsförening i dessa fall beskattas för hyresvärdet av sin lägenhet efter avdrag för inbetalningar till föreningen (ej kapitaltillskott), för egna kostnader för reparation och underhåll av lägenheten samt för räntor.
Kommitténs förslag är f. n. föremål för remissbehandling.
I sammanhanget kan nämnas att realisationsvinstkommitténs förslag (SOU 1975:53) att införa en realisationsvinstbeskattning beträffande andel i bostadsrättsförening numera avvisats av statsmakterna (prop. 1975/76:180, SkU 63).
Utskottet
I de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande framställer motionärerna olika yrkanden rörande bostadsbeskattningens utformning. Så yrkas i motionen 1975/76:1995 att intäktsschablonerna för villabeskattningen sänks från 8 till 4 % för taxeringsvärden mellan 250 000 och 300 000 kr. och från 10 till 8 % för taxeringsvärden över 300 000 kr. För att stimulera till reparation och underhåll av villor föreslås i motionen 1975/76:1005 ett avdrag för kostnader i detta hänseende under år 1976 på högst 3 000 kr. I motionen 1975/76:975 yrkas däremot en skärpning av villabeskattningen genom att rätten till avdrag för gäldränta begränsas till skuldbelopp på högst 200 000 kr. Den sistnämnda motionen innehåller också ett yrkande om begränsning av rätten till avdrag för upprustning och ombyggnad av ej schablonbeskattade bostadsfastigheter. Motionärerna i motionen 1975/76:392 tar upp en mer speciell fråga. De anser att schablonreglerna för villor bör ändras så att två familjer, som gemensamt äger en tvåfamiljsfastighet, inte längre beskattas med högre belopp än om de ägt var sin enfamiljsfastighet med hälften så stort taxeringsvärde.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen år 1974 tagit ställning till bostadsbeskattningens allmänna utformning och vid 1975 års riksmöte justerat villaschablonen med anledning av utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering. Samtidigt har riksdagen med hänvisning till dessa avvägningar och till bostadsskattekommitténs utredningsarbete på utskottets förslag avslagit motsvarande yrkanden som åter framställs i de förevarande motionerna.
Bostadsskattekommittén har numera avslutat sitt arbete, och dess slutbetänkande (SOU 1976:11) är f. n. föremål för remissbehandling.
Med hänvisning härtill och till att motionärerna inte åberopat några nya omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt i dessa frågor avstyrker
SkU 1976/77:4
utskottet motionerna, i vad de behandlas i detta betänkande. Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975/76:392,
2. motionen 1975/76:975 punkterna 1 d och 3,
3. motionen 1975/76:1005,
4. motionen 1975/76:1995.
Stockholm den 9 november 1976
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), Olsson i Järvsö (c), Boström (s), Lundgren (m), Forslund (s) och Gustafsson i Borås (fp).
Särskilt yttrande
av herrar Söderström (m) och Lundgren (m):
Motionerna 1975/76:392,1975/76:1005 och 1975/76:1995 aktualiserar problem, vilka har stor betydelse för många människor, som bor i småhus. I samband med att bostadsskattekommitténs slutbetänkande remissbehandlas och förslag därefter föreläggs riksdagen utgår vi från att de i motionerna behandlade problemen kommer att prövas. Vi har därför inte funnit anledning att yrka bifall till de föreliggande motionerna.
GOTAB 52471 Stockholm 1976