Med anledning av motioner om anpassning av fritidsbostäder och underlättande av resor för handikappade

SoU 1976/77:3

Socialutskottets betänkande 1976/77:3

med anledning av motioner om anpassning av fritidsbostäder och underlättande av resor för handikappade

Motionsyrkandena

I motionen 1975/76:1298 av fru Theorin m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna att statligt stöd bör utgå för anpassning av fritidsbostäder för handikappade.

I motionen 1975/76:1311 av herr Ångström (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om att socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd med handikapporganisationerna utfärda rekommendationer om anskaffande av enkla verktyg, pall e. d. för att underlätta handikappades av- och påstigning vid användande av allmänna färdmedel, såsom tåg och buss.

Anpassning av fritidsbostäder för handikappade

Motionen

1 motionen 1975/76:1298 av fru Theorin m. fl. (s) framhålls att problem finns såväl för handikappade som avser att skaffa sig fritidsbostad som för personer som redan har fritidsbostad och blir handikappade. Motionärerna anför att möjlighet bör öppnas att stödja en anpassning av fritidsbostäder för handikappade på motsvarande sätt som genom bostadsanpassningsbidrag för permanenta bostäder.

Motionärerna anför vidare bl. a. att det bör vara möjligt att även vid fördelning av medel, som ställs till förfogande under socialhuvudtiteln, ta till vara bostadsmyndigheternas tekniska sakkunskap.

Motionärerna anför slutligen att det även bör övervägas lämpliga former för att främja handikappanpassning av vissa fritidsbostäder för uthyrning och att detta kan ske i anslutning till reglerna för bidrag till anläggningskostnader för vissa semesterbyar, vilka bidrag utgår från det av statens naturvårdsverk disponerade anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. under nionde huvudtiteln.

1 Riksdagen / 976/77. 12 sami. Nr 3

SoU 1976/77:3

2 Vissa anordningar till förmån för handikappade på bostadsförsörjningsområdet m. m.

Statliga bostadsanpassningsbidrag och förbättring s 1 å n

Det allmänna statliga stödet till bostadsbyggande utgörs främst av räntebidrag, varigenom nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter samt småhus får garanterade räntenivåer under de forsta åren, samt av bostadslån. Särskilt statligt stöd till bostadsförbättringsverksamhet finns i form av bostadsanpassningsbidrag och förbättringslån till förmån för bl. a. handikappade.

Bostadsanpassningsbidrag utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen (1973:327) om bostadsanpassningsbidrag till ägare av bostadshus eller den som innehar lägenhet med bostadsrätt eller hyresrätt för åtgärd inom och i anslutning till bostadslägenhet som behövs för att handikappad skall kunna utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. Bidrag utgår dock endast om lägenheten fyller skäliga krav på god bostadsstandard. Bidrag får utgå även för åtgärd som tillgodoser den handikappades behov av sjukvård om åtgärden är av mindre omfattning och det finns särskilda skäl att genomföra den med stöd av statsbidrag. Medför åtgärd att lägenhetens standard höjs, utgår bidrag endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för den handikappade, är av mindre omfattning och ej utgör ett led i en större upprustning. Bostadsanpassningsbidrag utgår med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärden, dock högst med 15 000 kr. Föreligger särskilda skäl kan bidrag utgå med högre belopp. Fråga om bostadsanpassningsbidrag prövas av länsbostadsnämnd.

Bestämmelserna om förbättringslån finns i kungörelsen (1962:538) om förbättringslån (omtryckt 1973:535). Förbättringslån utgår för ombyggnad eller annan förbättring av bostad för den som fyllt 60 år, den som är yngre än 60 år och har folkpension, den som är handikappad men inte har folkpension och den som tillhör befolkningsgrupp som lever under särpräglade förhållanden. Lån kan också utgå för bostad för annan person om bostaden har väsentliga brister och det finns särskilda skäl att bevilja lån. För bostäder i flerfamiljshus utgår lån bara i fråga om lägenheter för äldre, förtidspensionärer och handikappade och som inte skall tillgodose ett varaktigt behov. Lån utgår vidare oberoende av vem som skall bebo bostaden om huset enligt kommunal planering skall rivas inom 20 år. Lån kan enligt av regeringen meddelade bestämmelser också lämnas för nybyggnad av temporära bostäder.

Förbättringslån utgår dels till kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, dels i fråga om småhus såväl till den som bor där och äger huset eller har nyttjanderätt till det som till den som hyr en lägenhet i tvåfamiljshus. De sistnämnda kategorierna låntagare i småhus kan också få lån för energibesparande åtgärder.

Sol) 1976/77:3

3 Förbättringslån utgörs antingen av ett i sin helhet räntefritt stående lån eller av en räntebärande amorteringsdel och en räntefri stående del. Räntefritt och stående lån för småhus till den som äger och bor i huset eller hyr lägenhet i tvåfamiljshus utgår med högst 17 000 kr. Om sådant lån avser fast bostad åt same är maximibeloppet 19 000 kr. och i vissa fall 22 000 kr. För annan låntagare är maximibeloppet 12 000 kr. per lägenhet. Förbättringslån för energibesparande åtgärder lämnas med högst 6 000 kr. per lägenhet.

Som förutsättning för lån till den som bor i småhus enligt ovan gäller att inkomsten inte överstiger visst belopp och att sökanden med hänsyn till betalningsförmåga och kostnader behöver lån. Om det finns särskilda skäl kan lån beviljas utan hinder av dessa förutsättningar.

Förbättringslån beviljas av länsbostadsnämnd.

42 a § i byggnadsstadgan (1959:612) m. m.

Enligt 42 a § byggnadsstadgan (1959:612) gäller för närvarande att utrymmen i byggnad, som allmänheten har tillträde till eller som utgör arbetslokal, i skälig omfattning skall utformas så, att de blir tillgängliga för och kan utnyttjas av personer, vilkas rörelse- eller orienteringsfÖrmåga är nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom. Byggnadsstadgans föreskrifter kompletteras av anvisningar, rekommendationer och informationsåtgärder från statens planverk, byggnadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning och handikappinstitutet m. fl.

Riksdagen har under 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:198, CU 1975/76:30) antagit en lag om ändring av bl. a. 42 a § byggnadsstadgan varigenom kravet på handikappanpassning av offentliga lokaler och arbetslokaler utsträcks till att omfatta även bostäder för annat ändamål än fritidsändamål och varigenom möjligheterna till skälighetsprövning av frågan om handikappanpassning avskaffas.

I den antagna lagen (1976:678) om ändring i byggnadsstadgan, vilken träder i kraft den 1 juli 1977, föreskrivs i 42 a S att bostäder för annat ändamål än fritidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal skall utformas så, att de blir tillgängliga för och kan nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsfÖrmåga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom.

Bostadsbyggnad i två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter får dock uppföras utan hiss eller motsvarande anordning.

Byggnadsnämnden kan medge undantag från kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad i högst två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter, där så påkallas med hänsyn till terrängförhållandena. Byggnadsnämnden kan vidare i fråga om arbetslokal medge undantag, om

1* Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 3

SoU 1976/77:3

så påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken lokalen är avsedd.

Byggnadsstadgans bestämmelser i 48 a § rörande ombyggnad har kompletterats med en föreskrift om krav på handikappanpassning vid ombyggnad.

M e d e 1 s a n v i s n i n g under femte huvudtiteln till forskning m. m. till förmån för handikappade

Från anslaget Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet, som disponeras av socialdepartementet, finansieras bl. a. utvecklingsoch försöksprojekt avseende omsorger om bl. a. handikappade.

Från anslaget Bidrag till handikappinstitutet m. m. utgår dels bidrag till handikappinstitutet, dels bidrag till den verksamhet som professor Sven-Olof Brattgård bedriver vid avdelningen för handikappforskning vid universitetet i Göteborg.

Vid handikappinstitutet finns en arbetsenhet för bostads- och samhällsplaneringsfrågor för handikappade. Den huvudsakliga verksamheten vid enheten avser dels utgivande av riktlinjer och information om specialåtgärder för handikappade i bostäder, dels samarbete med statens planverk och Byggstandardiseringen - som är en ideell förenining som svarar för byggstandardiseringen i Sverige - för att handikappkrav skall beaktas i vanligt normoch standardiseringsarbete på byggområdet. Arbetsenheten för bostads- och samhällsplaneringsfrågor biträder för närvarande statens institut för byggnadsforskning med att planera forsknings- och utvecklingsprojekt avseende handikappfrågor i byggande.

Avdelningen för handikappforskning vid universitetet i Göteborg har sedan mitten av 1960-talet i samarbete med bl. a. institutionen för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg bedrivit forsknings- och utvecklingsarbete rörande bostäders planering och anpassning med tanke på handikappade.

Bidrag till semesterbyar

Från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. utgår bidrag till idrottsanläggningar m. m. Enligt riktlinjer som fastställts av 1970 års riksdag (prop. 1970:79, JoU 1970:33) samt vissa på dessa riktlinjer grundade, av regeringen angivna normer kan statens naturvårdsverk bevilja bl. a. bidrag med 30-50 % av anläggningskostnaderna, dock högst 20 000 kr. per stugenhet, för semesterbyar som är lämpligt lokaliserade och som inte kan göras självbärande. Naturvårdsverket brukar föreskriva att minst 10 % av stugorna i en stugby skall vara handikappanpassade.

SoU 1976/77:3

5 Inom statens naturvårdsverk förbereds utgivandet av en skrift Handikapp och friluftsliv, som skall behandla frågor om de handikappades problem vid utnyttjande av friluftsanläggningar och som skall innehålla uppgifter om bl. a. olika handikappgruppers krav på utformningen av stugor i stugbyar. Ett utkast till skriften överarbetas för närvarande och skall under hösten 1976 sändas ut på remiss. Den slutliga skriften beräknas komma att utges under sommaren 1977.

Tidigare riksdagsbehandling År 1971 och år 1972

Vid 1971 och 1972 års riksdagar väcktes motioner, i vilka bl. a. yrkades att invalidbostadsbidrag - som var en stödform som föregick bostadsanpassningsbidrag - skulle kunna utgå även för fritidsboende.

På förslag av civilutskottet avslog riksdagen dessa yrkanden. Motiveringen var att en sålunda föreslagen vidgning av tillämpningsområdet för invalidbostadsbidrag torde få stå tillbaka vid en angelägenhetsgradering av ställda anspråk (CU 1971:12 s. 33 och CU 1972:9 s. 18).

År 1973

I en vid 1973 års riksdag väckt motion yrkades att bostadsanpassningsbidrag skulle få utgå även till ändringar i fritidshus efter särskild prövning av bostadsstyreisen.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande CU 1973:19 föreslog civilutskottet avslag på motionen. Utskottet anförde (s. 37) att behovet av bidrag även i vissa sådana fall torde vara obestritt men att vid en prioritering av de uppgifter som återstår att lösa inom denna sektor torde dock detta initiativ tills vidare få stå tillbaka.

År 1974

I en vid 1974 års riksdag väckt motion begärdes bl. a. att byggnadsstadgans 42 a § även skulle omfatta bostadsfastigheter. I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande CU 1974:10 föreslog civilutskottet avslag på motionsyrkandet. Utskottet anförde (s. 34) bl. a. att kraven på att vidga handikappanpassningen får löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad, därvid övervägandena får knytas inte endast till byggnadsstadgan utan även till förutsättningarna för bostadsanpassningsbidrag och till det löpande arbetet inom byggstandardiseringen.

SoU 1976/77:3

1 975/76 års riksmöte

I en med anledning av propositionen 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism väckt motion begärdes en undersökning av möjligheterna att i Dellenbygden och i anslutning till De handikappades riksförbunds (DHR) fritidsgård Dellenborg bygga upp ett handikappcentrum för friluftsliv och rekreation.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande CU 1975/76:2 föreslog civilutskottet avslag på motionsyrkandet. Utskottet framhöll (s. 11) bl.a. att riksdagen enligt utskottet inte borde lägga fram några konkreta förslag med anledning av motionsyrkanden - däribland här nämnda motionsyrkande - om vissa specifika insatser. Detta skulle, anförde utskottet, strida mot grundtanken i propositionen om samlad och samordnande bedömning av anspråken.

I motioner väckta under 1975/76 års riksmöte begärdes bl. a. en höjning av maximibeloppet för bostadsanpassningsbidrag och en översyn av bestämmelserna om bidragsbelopp mot bakgrund av svårigheter att i bidraget inrymma mera kostnadskrävande åtgärder. I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande CU 1975/76:22 anförde civilutskottet (s. 52) att det fanns skäl för att en sammanfattande bedömning av de aktualiserade frågorna förelädes nästa riksmöte och hemställde att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen detta till känna.

Regeringen har uppdragit åt bostadsstyrelsen att lämna underlag för en samlad bedömning i frågan om mer kostnadskrävande åtgärder.

I detta sammanhang kan även nämnas att riksdagen följt förslag av civilutskottet i nämnda betänkande CU 1975/76:22 om en översiktlig belysning av de äldres bostadsförhållanden (s. 23) samt om en översyn av förbättringslångivningen (s. 51).

Handikapputredningen

Handikapputredningen (S 1966:38) tillkallades år 1965 för att utreda frågan angående omvårdnaden om handikappade. Under årens lopp har utredningen avgivit sex betänkanden. Det senaste betänkandet-(SOU 1976:20) Kultur åt alla - avgavs i mars i år.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975/76:1298 från bostadsstyrelsen och statens handikappråd.

Statens handikappråd har vid sitt yttrande fogat yttranden över motionen från Riksförbundet mot allergi. De handikappades riksförbund samt MSförbundet, riksorganisation för neurologiskt sjuka och handikappade, ävensom en nedteckning av synpunkter, framförda av Riksförbundet för njursjuka.

SoU 1976/77:3

7 Ställningstaganden till m o t i o n s y r k a n d e t

Bostaclsstyrelsen avstyrker motionärernas förslag.

Statens handikappråd stöder motionen.

Riksförbundet mot allergi framhåller angelägenheten för allergisjuka av att kunna utnyttja fritidsbostäder samt pekar på vissa särskilda krav som sådana bostäder måste uppfylla för de allergisjuka.

De handikappades riksförbund och MS-förbundet tillstyrker motionen.

Riksförbundet för njursjuka ställer sig bakom kravet på anpassningsbidrag för fritidsbostäder för handikappade.

Vissa i yttrandena framförda synpunkter m. m.

Bostadsstyrelsen anför bl. a. följande

Syftet med den bostadspolitiska verksamheten är att genom lån och bidrag stödja nybyggnad och ombyggnad av flerfamiljshus och småhus för att härigenom främja tillkomsten av bostäder för permanent bruk.

Som regel torde oundgängligen nödvändiga åtgärder i fritidsbostäder ha begränsad omfattning. Bostadsstyrelsen har förståelse för att det i vissa fall kan föreligga behov av ekonomiskt stöd till åtgärder för handikappbetingad anpassning av fritidsbostäder, men anser att stöd bör kunna lämnas i annan ordning än genom de bostadspolitiska finansieringsformerna.

I sammanhanget må nämnas att förslaget i propositionen 1975/76:198 om införande i byggnadsstadgan av bestämmelser om handikappanpassning av bostäder begränsas till att avse bostäder för annat ändamål än fritidsändamål.

Bostadsstyrelsen finner att införande av en bidragsmöjlighet inom ramen för bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag skulle kunna aktualisera frågan om utvidgning även av andra stödformer till att avse fritidsbostäder, i första hand förbättringslån.

Statens handikappråd påpekar bl. a. att många handikappade har i dag begränsade möjligheter till en meningsfull fritid men erinrar om att åtgärder planeras i syfte att häva begränsningarna för de handikappade när det gäller fritidsaktiviteter.

Handikapprådet framhåller att det är angeläget att samhället stöder handikappanpassningen av fritidsbostäder samt anför bl. a. följande.

Fritidsbostaden har blivit en allt vanligare form för rekreation och det är viktigt att bevaka att handikappade inte ställs utanför denna allmänna utveckling. För handikappade med mycket individuella behov kommer det därtill troligen att vara den enda möjligheten för rekreation, även om det allmänna fritidsutbudet blir mer tillgängligt.

På grund av sitt stora servicebehov är många handikappade också tvungna att bo i tättbebyggda områden, där möjligheterna till utevistelser och naturupplevelser är mycket små.

Ytterligare ett skäl är att gränsdragningen mellan fritidsbostad och per -

SoU 1976/77:3

manentbostad på senare är blivit mindre skarp. Många människor vill bo i fritidsbostaden under en stor del av året, inte bara under semestern, eller göra om den till permanentbostad.

Exempel på hur samhället kan stödja handikappanpassningen av fritidsbostäder är att krav ställs på anpassningen av fritidsbostäder för uthyrning, vilket framför allt bör kunna ske vid anläggningen av semesterbyar.

En annan viktig reform är, enligt rådets mening, att statliga bidrag ges för anpassning av fritidsbostäder, exempelvis genom bostadsanpassningsbidraget.

Med hänvisning till att samma möjligheter och resurser för handikappade och icke-handikappade också bör ges när det gäller fritid och rekreation stöder rådet således den aktuella motionen.

Riksförbundet mot allergi anför bl. a. att genom bostadsanpassningsbidrag en allergisjuk nu kan fa ekonomisk hjälp att göra hemmet bättre anpassat till handikappet, men att den nära omgivningen, som den sjuke ej kan undvika, kan vara högst olämplig, då avgaser, tobaksrök, dammiga arbetsplatser eller t. ex. hundar på bussar och tunnelbanor gör att den allergisjuke sällan får vara symptomfri. Härvid är, anförs det, möjligheten att på fritiden kunna ”fly” till en renare miljö oftast den enda räddningen. Det påpekas emellertid att allergisjuka personer har mycket svårt att hitta allergisanerade rekreations- och semestermål.

Riksförbundet påpekar att för att ett fritidshus skall kunna användas av en allergisjuk fordras det en rad särskilda åtgärder och framhåller därvid som exempel (1) förbättring av isoleringen och installation av elvärme för att temperaturen skall kunna bli jämn och luftfuktigheten låg, (2) förbättring av ventilationen och i förekommande fall upptagande av nya fönster för att fukt skall kunna undvikas och damm vädras ut samt (3) anbringande av ny golv- och väggbeklädnad som kan hållas dammfri.

De handikappades riksförbund framhåller bl. a. att möjligheten att kunna utnyttja fritiden till miljöombyte etc. är från rehabiliteringssynpunkt viktig och vill därför understryka behovet av att bostadsanpassningsbidraget får komma i fråga även för fritidshus. Förbundet anför bl. a. följande.

Tillgången till fritidshus är inte längre att betrakta som lyx utan blir allt vanligare. För den handikappade är denna möjlighet särskilt viktig då förutsättningarna till miljöbyte är starkt begränsade beroende på att de allmänna kommunikationerna, hotell, fritidsanläggningar saknar en acceptabel s. k. handikappanpassning.

Motionens förslag om en ändring av bostadsanpassningsbidraget till att också täcka kostnaderna för en anpassning av de handikappades fritidshus kommer att få stor betydelse för den handikappade och hans familjs möjligheter att leva tillsammans också under semester och fritid.

Underlättande av resor för handikappade

Motionen

I motionen 1975/76:1311 av herr Ångström (fp) framhålls bl. a. att trots att mycket åstadkommits för att underlätta tillvaron för handikappade män -

9 SoU 1976/77:3

niskor det finns ännu en rad enkla problem som behöver lösas. Motionären anger härvid som exempel problem för handikappade att, när de skall stiga på eller stiga av ett fordon, klara den i och för sig låga höjden mellan markplan eller rullstol och fordonets golvplan. Motionären anför att i väntan på att fordonen för en stationär teknisk lösning allmänna färdmedel, såsom bussar och tåg, bör utrustas med ett löst verktyg, pall e. d., som löser det för vissa handikappade människor både smärtsamma och svåra problemet med av- och påstigning.

HAKO-utredningen

De med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1973 tillkallade sakkunniga (K 1973:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov (HAKO-utredningen) avgav till slutförande av sitt uppdrag i september 1975 till chefen för kommunikationsdepartementet betänkandet (SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik. I betänkandet konstateras att om samhällets övergripande mål för handikappolitiken - sammanfattade i begreppen normalisering och integrering - skall kunna realiseras, det är av största vikt att kommunikationsväsendet anpassas så att de handikappades rese- och kontaktmöjligheter förbättras. I detta syfte framläggs i betänkandet olika konkreta förslag, bl. a. förslag om ett ramprogram för anpassningsåtgärder avseende färdmedel, terminaler och närmiljö samt för forskning och utveckling.

De tekniska anpassningsåtgärderna indelas i följande tre grupper.

1. Åtgärder som kan genomföras på befintliga färdmedel och terminaler utan att dessa behöver tas ur bruk (kompletteringsåtgärder), vilka förutsätts bli genomförda inom fem år efter det normer för åtgärderna utfärdats.

2. Åtgärder som kan genomföras på befintliga färdmedel då dessa av andra skäl än för att handikappanpassas tas ur drift, t. ex. vid reguljära översyns- och underhållsarbeten eller reparationsarbeten (översynsåtgärder), vilka förutsätts kunna genomföras successivt inom en period av tio år.

3. Åtgärder som endast kan göras vid nybeställning av befintliga generationer färdmedel eller vid nybyggnad och vid större ombyggnad av terminaler och olika element i närmiljön (anskaffningsåtgärder).

Som översynsåtgärder betr. bussar och tåg anges bl. a. ytterligare stödhandtag.

Som anskaffningsåtgärder anges i fråga om terminaler bl. a. åtgärder för att ge plattformar en nivå som möjliggör direkt insteg i färdmedlet och i fråga om bussar bl. a. för rörelsehindrade lämpligare insteg.

HAKO-utredningen föreslår att ansvaret för samordningen - innebärande planering, initiering och uppföljning - av de allmänna färdmedlens handikappanpassning läggs hos en av trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) i delbetänkandet (SOU 1975:66) Trafikpolitik - behov och möjligheter fö -

SoU 1976/77:3

reslagen trafikplaneringsnämnd och att till denna nämnd knyts ett särskilt råd med företrädare för handikappintressenterna och andra berörda intressenter.

HAKO-utredningens betänkande har remissbehandlats och utredningens förslag övervägs nu i regeringens kansli.

Granskning av viss pall vid handikappinstitutet

Handikappinstitutet-som bl. a. haratt i lämpliga former sprida kännedom om tekniska hjälpmedel och andra åtgärder för handikappade - har i juni i år granskat en till institutet inlämnad pall för på- och avstigning på buss. Institutet fann att pallen kan för vissa personer underlätta på- och avstigning på buss men att pallen för personer med två gånghjälpmedel, t. ex. två gångbockar, inte var något lämpligt hjälpmedel beroende på pallens små dimensioner. Institutets expertgrupp för transport- och förflyttningshjälpmedel bedömde förslag om att bussar skulle medföra pall som orealistiskt och ansåg att bättre lösningar borde eftersträvas. Institutet ansåg emellertid att, i avvaktan på att bättre lösningar kommer till stånd, pallen dock kan underlätta på- och avstigning på bussar i icke linjebunden trafik, t. ex. långfärdsbussar.

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp två handikappfrågor, nämligen dels frågan om anpassning av fritidsbostäder för handikappade, dels frågan om underlättande av resor för handikappade.

Anpassning av fritidsbostäder för handikappade

I motionen 1975/76:1298 av fru Theorin m. fl. (s) framhålls att de handikappade bör beredas samma möjligheter som andra människor att delta i fritidsaktiviteter och att de bör få möjlighet att utöva sådana aktiviteter tillsammans med andra människor. En förutsättning för att så skall kunna ske är bl. a. att de handikappades behov av fritidsbostäder som är anpassade för dem kan tillgodoses. Det bör därför öppnas möjlighet att stödja en anpassning av fritidsbostäder för handikappade på motsvarande sätt som sker genom bostadsanpassningsbidrag för permanenta bostäder. Även då det gäller fritidsbostäder som hyrs ut bör man överväga möjligheterna att främja en handikappanpassning, något som enligt motionärerna kan ske i anslutning till reglerna för bidrag till anläggningskostnader för vissa semesterbyar.

Utskottet har i tidigare avsnitt redovisat de regler som gäller för statliga bostadsanpassningsbidrag och för statsbidrag till anläggningskostnaderna för semesterbyar. Utskottet hänvisar till redogörelserna (s. 2 och 4).

SoU 1976/77:3

11 Yttranden över motionen har inhämtats från bostadsstyrelsen och statens handikappråd. Handikapprådet har vid sitt yttrande fogat yttranden från vissa specialförbund på handikappområdet.

Bostadsstyrelsen avstyrker motionärernas förslag. Bostadsstyrelsen har förståelse för att det i vissa fall kan föreligga behov av ekonomiskt stöd till åtgärder för handikappbetingad anpassning av fritidsbostäder men anser att stöd bör kunna lämnas i annan ordning än genom de bostadspolitiska finansieringsformerna. Handikapprådet och specialförbunden stöder motionen.

Samhället gör en rad insatser för att de handikappade skall integreras i samhällslivet och för att deras tillvaro skall normaliseras. Med hänsyn till den allmänna utveckling som sker i fråga om fritidsboendet är det enligt utskottets mening angeläget att dessa strävanden även innefattar åtgärder, som underlättar för de handikappade att få möjlighet till friluftsliv och annan rekreation i anknytning till egna eller förhyrda fritidsbostäder.

För handikappade med mycket individuella behov torde man, i nära överensstämmelse med vad statens handikappråd påpekar, få räkna med att innehav av fritidsbostad erbjuder den främsta möjligheten för rekreation, även i ett läge där det allmänna fritidsutbudet blir mer tillgängligt. Också då det gäller personer med mera begränsade handikapp är det uppenbart att liksom för andra människor tillgång till en fritidsbostad avsevärt kan underlätta möjligheterna till rekreation. Det anförda leder till att utskottet, som inte anser att det är möjligt att utan närmare utredning ta ställning till i motionen framförda konkreta reformförslag, ställer sig positivt till motionens syfte. Utskottet förordar därför att motionen överlämnas till handikapputredningen tS 1966:38).

Underlättande av resor för handikappade

Frågan om underlättande av resor för handikappade tas upp i motionen 1975/76:1311 av herr Ångström (fp). Motionären begär att socialstyrelsen skall få i uppdrag att i samråd med handikapporganisationerna utfärda rekommendationer om att tåg, bussar och andra allmänna färdmedel skall förses med enkla verktyg - pall e. d. - för att handikappades av- och påstigning skall underlättas.

Utskottet vill understryka angelägenheten av att man inom t rafi k fö retagen vidtar åtgärder för att underlätta för de handikappade att använda de allmänna färdmedlen. Behovet av sådana åtgärder har också uppmärksammats. Den s. k. HAKO-utredningen (K 1973:03) - som haft i uppdrag att utreda vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov - framlade i fjol i betänkandet (SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik en rad förslag till anpassningsåtgärder inom kommunikationsväsendet för att de handikappades rese- och kontaktmöjligheter skall förbättras. Bland annat framlades olika förslag till åt -

SoU 1976/77:3

gärder för att underlätta på- och avstigning i olika slag av färdmedel. Utredningens förslag har remissbehandlats och övervägs nu i regeringens kansli.

Den praktiska fråga som motionären tar upp har ägnats uppmärksamhet inom handikappinstitutet. En särskild pall, som skulle underlätta av- och påstigning på buss, har nämligen tidigare i år granskats av institutet. Man anser emellertid att förslag om att bussar skulle medföra pall är orealistiskt och att bättre lösningar bör eftersträvas. Pallen anses dock kunna underlätta av- och påstigning på buss i icke linjebunden trafik - t. ex. långfärdsbussar.

Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975/76:1311. Utskottet avstyrker således motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anpassning av fritidsbostäder för handikappade att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1298 hos regeringen hemställer att motionen överlämnas till handikapputredningen,

2. beträffande underlättande av resor för handikappade att riksdagen avslår motionen 1975/76:1311.

Stockholm den 26 oktober 1976

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik (c)*, Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c), fru Skantz (s), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Nilsson i Växjö (s)*, fru Wigenfeldt (c)*, fru Swartz (fp), herrar Alftin (s), Biörck i Värmdö (m) och fru Mårtensson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 52301 Stockholm 1976